Ännu sämre uppdatering 31/3-3/1!
Hej världens bästa läsare ♥
Jag vet, jag är världens sämsta uppdaterare. Anledningen varför är att det har hänt saker i mitt liv, jag har mycket i skolan/träning och massor av annat. Jag vill kunna säga att det blir bättre, men "tyvärr" - nej. Idag har jag haft fullt upp med att packa, för imorgon bitti åker jag till DANMARK och på fredag kommer jag att gå på Justin's konsert!! (sketakul för mig, kanske inte för er för då blir ju uppdateringen sämre)
Jag kommer hem på söndag kväll, tror jag, så uppdateringen kommer igång då igen. Och jag ska FÖRSÖKA bättra mig. Puss, ni är bäst!
Jag vet, jag är världens sämsta uppdaterare. Anledningen varför är att det har hänt saker i mitt liv, jag har mycket i skolan/träning och massor av annat. Jag vill kunna säga att det blir bättre, men "tyvärr" - nej. Idag har jag haft fullt upp med att packa, för imorgon bitti åker jag till DANMARK och på fredag kommer jag att gå på Justin's konsert!! (sketakul för mig, kanske inte för er för då blir ju uppdateringen sämre)
Jag kommer hem på söndag kväll, tror jag, så uppdateringen kommer igång då igen. Och jag ska FÖRSÖKA bättra mig. Puss, ni är bäst!
Never Let You Go - Kapitel 12
När jag var klar gick jag ner till undervåningen, tog mina skor och gick mot Simons hus. Jag var tvungen att prata med honom.
Jag gick med bestämda steg mot hans hus och gick in, utan att knacka eller plinga på. Jag brukade göra så, så varför skulle det vara något problem nu? Jag gick upp för trappan till hans rum och precis när jag var på väg att kliva in över tröskeln stannade jag. Jag såg Simon, ligga på mage i hans säng, bredvid en tjej - Brianna. Simon kollade upp på mig och mötte min blick.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga eller hur jag skulle reagera, men backade bak några steg. Simon fortsatte att kolla på mig och han såg allt mer och mer nervös och orolig ut.
Brianna kollade upp och log mot Simon, men när hon fick se att han stirrade på mig så vände hon blicken mot mig och gjorde samma sak som Simon - stirrade på mig. Tillslut log Simon. Han reste sig upp. Han viftade lite med handen, som ett tecken på att jag skulle gå närmre. Jag gjorde det.
- Nicole, det här är Brianna, sa han och sträckte ut handen mot henne. Brianna reste sig också upp från sängen och ställde sig framför mig. Vi skakade hand.
- Brianna är min kompis, sa Simon med en konstig ton i rösten och kollade rakt in i mina ögon. - Vi gjorde läxorna bara.
- Jaha, sa jag och kollade surt på honom. Gjorde läxorna? Pfft. - Då kan ju ni fortsätta med det, vi ses. Hejdå Brianna! sa jag och log lite smått mot henne. Hon log tillbaka. Jag vände på klacken och gick ut genom dörren.
Jag nästan sprang ner för trapporna och precis när jag var påväg att ta på mig min andra sko och gå ut genom dörren greppade någon tag i min axel. Jag suckade och vände mig om. Där stod Simon, såklart.
- Är du sur eller? frågade han.
- Nej, ser det ut som det eller? Hejdå, sa jag och var på väg ut. Simon drog tillbaka mig en gång till.
- Ja, det ser ut som det. Kan du bara sluta med det?
Jag kollade på honom.
- Menar du allvar? Herregud. Jag orkar inte. Jag tog upp min mobil som jag tappat på golvet och gick sedan ut genom ytterdörren. Simon gick efter mig.
- Du kan ju fan inte bli sur. Det är inte konstigare än att du hänger med Beaver! ropade han. Jag vände mig om.
- Bieber är det, inte Beaver! skrek jag tillbaka och kollade irriterat på honom. Jag vände mig om och började springa hemåt. Jag orkade inte mer med Simon.
Jag vaknade mitt i natten av att jag fick ett SMS. Motvilligt gick jag upp och kollade vem det var ifrån. Simon. Jag klickade på "läsa" och SMSet ploppade upp på skärmen.
*Förlåt mig Nicole. Jag var bara irriterad idag. Det är bara du som existerar i min värld. Kan vi prata?*
Jag läste SMSet om och om igen, och svarade.
*Vart? När?*
*Din bakgård, jag är här nu* fick jag tillbaka efter bara några sekunder. Jag reste mig förvånat upp ur sängen och drog på mig en hoodie över linnet jag hade på mig. Jag gick försiktigt ner för trappan och tog på mig mina skor, för att sedan gå ut bakvägen. Mycket riktigt, där stod Simon.
- Hej, sa han och kollade på mig. Han hade händerna i fickorna. Jag gick mot honom, men stannade någon meter framför honom.
- Hej, mumlade jag tillbaks. Simon log.
- Förlåt, jag visste inte att du blev ledsen. Kan det inte bli .. lugnt, mellan oss igen?
Jag kollade på honom ett långt tag, och tog tillslut ett kliv framåt.
- Okej, svarade jag och vi möttes i en kram. Vi kramades länge och Simon kysste min panna.
- Vill du följa med in? frågade jag när vi slutat kramas och pussas.
- Det går inte.. Jag kan inte.. svarade han och kliade sig i håret. - Alex och jag .. Eller .. Nej.
- Mhm, jag hade glömt det.
- Ses vi imorgon? frågade Simon. Jag nickade och vi kramades och kysstes en sista gång innan jag vände mig om och gick in i huset igen.
Jag hade svårt att somna om igen, men lyckades efter en stund.
Jag vaknade igen av att klockan ringde och den vanliga morgonrutinen - duscha, göra mig iordning, äta frukost och sedan stressa till bussen eller ja, till Justin som skulle hämta mig.
Denna morgon stod jag som vanligt och väntade vid lycktstoplen, men Justin kom aldrig. Jag tog upp mobilen.
*Var är du?* frågade jag och fick inget svar på någon minut. Konstigt, Justin brukade ju alltid svara snabbt.
Plötsligt såg jag hur en svart bil stannade framför mig. Jag log och gick mot den. Bilrutan vevades ner och i bilen satt Ryan.
- Ryan? sa jag frågandes. Han log lite halvt.
- Alltså.. Justin, han ..
WHOT?! Har det hänt något med Justin?! Eller?.. KOMMENTERA!
Jag gick med bestämda steg mot hans hus och gick in, utan att knacka eller plinga på. Jag brukade göra så, så varför skulle det vara något problem nu? Jag gick upp för trappan till hans rum och precis när jag var på väg att kliva in över tröskeln stannade jag. Jag såg Simon, ligga på mage i hans säng, bredvid en tjej - Brianna. Simon kollade upp på mig och mötte min blick.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga eller hur jag skulle reagera, men backade bak några steg. Simon fortsatte att kolla på mig och han såg allt mer och mer nervös och orolig ut.
Brianna kollade upp och log mot Simon, men när hon fick se att han stirrade på mig så vände hon blicken mot mig och gjorde samma sak som Simon - stirrade på mig. Tillslut log Simon. Han reste sig upp. Han viftade lite med handen, som ett tecken på att jag skulle gå närmre. Jag gjorde det.
- Nicole, det här är Brianna, sa han och sträckte ut handen mot henne. Brianna reste sig också upp från sängen och ställde sig framför mig. Vi skakade hand.
- Brianna är min kompis, sa Simon med en konstig ton i rösten och kollade rakt in i mina ögon. - Vi gjorde läxorna bara.
- Jaha, sa jag och kollade surt på honom. Gjorde läxorna? Pfft. - Då kan ju ni fortsätta med det, vi ses. Hejdå Brianna! sa jag och log lite smått mot henne. Hon log tillbaka. Jag vände på klacken och gick ut genom dörren.
Jag nästan sprang ner för trapporna och precis när jag var påväg att ta på mig min andra sko och gå ut genom dörren greppade någon tag i min axel. Jag suckade och vände mig om. Där stod Simon, såklart.
- Är du sur eller? frågade han.
- Nej, ser det ut som det eller? Hejdå, sa jag och var på väg ut. Simon drog tillbaka mig en gång till.
- Ja, det ser ut som det. Kan du bara sluta med det?
Jag kollade på honom.
- Menar du allvar? Herregud. Jag orkar inte. Jag tog upp min mobil som jag tappat på golvet och gick sedan ut genom ytterdörren. Simon gick efter mig.
- Du kan ju fan inte bli sur. Det är inte konstigare än att du hänger med Beaver! ropade han. Jag vände mig om.
- Bieber är det, inte Beaver! skrek jag tillbaka och kollade irriterat på honom. Jag vände mig om och började springa hemåt. Jag orkade inte mer med Simon.
Jag vaknade mitt i natten av att jag fick ett SMS. Motvilligt gick jag upp och kollade vem det var ifrån. Simon. Jag klickade på "läsa" och SMSet ploppade upp på skärmen.
*Förlåt mig Nicole. Jag var bara irriterad idag. Det är bara du som existerar i min värld. Kan vi prata?*
Jag läste SMSet om och om igen, och svarade.
*Vart? När?*
*Din bakgård, jag är här nu* fick jag tillbaka efter bara några sekunder. Jag reste mig förvånat upp ur sängen och drog på mig en hoodie över linnet jag hade på mig. Jag gick försiktigt ner för trappan och tog på mig mina skor, för att sedan gå ut bakvägen. Mycket riktigt, där stod Simon.
- Hej, sa han och kollade på mig. Han hade händerna i fickorna. Jag gick mot honom, men stannade någon meter framför honom.
- Hej, mumlade jag tillbaks. Simon log.
- Förlåt, jag visste inte att du blev ledsen. Kan det inte bli .. lugnt, mellan oss igen?
Jag kollade på honom ett långt tag, och tog tillslut ett kliv framåt.
- Okej, svarade jag och vi möttes i en kram. Vi kramades länge och Simon kysste min panna.
- Vill du följa med in? frågade jag när vi slutat kramas och pussas.
- Det går inte.. Jag kan inte.. svarade han och kliade sig i håret. - Alex och jag .. Eller .. Nej.
- Mhm, jag hade glömt det.
- Ses vi imorgon? frågade Simon. Jag nickade och vi kramades och kysstes en sista gång innan jag vände mig om och gick in i huset igen.
Jag hade svårt att somna om igen, men lyckades efter en stund.
Jag vaknade igen av att klockan ringde och den vanliga morgonrutinen - duscha, göra mig iordning, äta frukost och sedan stressa till bussen eller ja, till Justin som skulle hämta mig.
Denna morgon stod jag som vanligt och väntade vid lycktstoplen, men Justin kom aldrig. Jag tog upp mobilen.
*Var är du?* frågade jag och fick inget svar på någon minut. Konstigt, Justin brukade ju alltid svara snabbt.
Plötsligt såg jag hur en svart bil stannade framför mig. Jag log och gick mot den. Bilrutan vevades ner och i bilen satt Ryan.
- Ryan? sa jag frågandes. Han log lite halvt.
- Alltså.. Justin, han ..
WHOT?! Har det hänt något med Justin?! Eller?.. KOMMENTERA!
Never Let You Go - Kapitel 11
Lektionen fortsatte, och när den var slut hade vi en håltimma. När jag var nere vid skåpen orkade jag inte längre, utan tog upp mobilen och skrev ett SMS.
*Vem är blondinen?* skrev jag och väntade på svar.
Bara några sekunder senare fick jag ett svar från Alex.
*Jaha, så du har sett. Brianna heter hon* stod det och jag kände hur det högg till i magen. Jag skyndade mig till toaletterna, låste dörren och satte mig toalettlocket.
*Har de något på gång eller?*
*Vi tar det hemma* svarade han och jag kände hur det än en gång högg till i magen. Jag lutade mig tillbaka mot väggen. Huvudet började göra ont, magen gjorde ont och mitt hjärta gjorde ont. Jag var ju fortfarande inte helt säker på om de hade något tillsammans, men med tanke på hur Alex hade svarat kändes det som det.
Efter ungefär tjugo minuter, när jag hade lugnat ner mig lite, så öppnade jag dörren och gick ut till mitt skåp. Caitlin stod lutad mot det.
- Hej, sa hon och log. - Jag väntade på dig. Dålig i magen eller? sa hon och skrattade. Jag kunde inte hjälpa det, utan började också och skratta.
- Inte direkt, sa jag efter en stund. - Snällt att du väntade.
Jag la in mobilen i skåpet och tog ut min jacka. Jag satte på mig den och vände mig om mot Caitlin.
- Ska vi gå eller? frågade jag och hon nickade. Vi gick ut på skolgården. Det var ganska dött, men det var ju inte så konstigt - de flesta hade ju lektioner. Vi gick fram till flaggstången och väntade, och efter någon minut kom Justin, Chaz och Ryan fram till oss. Justin ställde sig bredvid Caitlin och Chaz och Ryan bredvid varandra, mittemot mig.
- Förlåt, vi orkade inte vänta, så vi gick och köpte godis, sa Chaz och höll upp en godispåse. Jag skrattade och skakade på huvudet. En sak var iallafall säker med Chaz; han älskade att äta, speciellt godsaker.
- Så, vart ska vi? frågade Ryan och kollade enbart på mig.
- Jag vet inte, svarade jag och han vände sig om mot Justin och Caitlin.
Vi bestämde oss tillslut för att gå till en park i närheten. Där åt vi glass, pratade och hade det trevligt i någon timme, tills nästa lektion började förstås. Som tur var det en ganska kort lektion, så den gick snabbt.
Efter den sista lektionen var vi allihop ganska hungriga - så vi tog våra saker och hoppade in i Justins bil, för att åka till något ställe där man kunde köpa mat. Det fick bli ett snabbmatsställe.
Vi satt på det där stället i mer än en timme och pratade. Det var nästan bara vi där, tills dörren öppnades och man hörde att det nästan var en hel skolklass som kom in. Varken Chaz, Ryan, Justin eller Caitlin verkade bry sig, men när jag vände mig om fick jag se vilka det var - Simon och hans gäng. Jag kände att klumpen i magen, som försvunnit, kom tillbaka när jag fick se Simon och den där blondinen, eller Brianna som hon hette.
Min hjärna kopplades bort ifrån samtalet med de andra, och kunde bara tänka på Simon och Brianna. Jag hade ganska lätt för att överreagera. Jag kanske bara såg fel på allting? De kanske bara var vänner? Jag kom på hur jag skulle få reda på det - jag skulle konfrontera Simon. Men hur visste jag inte. Jag kunde ju inte bara gå fram till honom. Mina tankar avbröts av Justin.
- Nicole, vi ska gå nu, sa han och la sin hand på min axel.
- Aa, jo, sa jag och ställde mig upp, samtidigt som de andra. Jag gick sakta ut och kollade mig om medans jag gick ut, men Simon vände inte ens blicken mot mig. Han måste ha sett mig. Det var ju inte direkt som om jag gömt mig.
Vi gick ut till Justin's bil och satte oss i den. Han släppte av oss, en efter en, och tillslut var det bara vi två kvar.
Han stannade bilen utanför mitt hus. När jag var påväg att gå ut stoppade han mig.
- Du vet att jag alltid kommer att finnas här om du vill snacka, glöm inte det, sa han och släppte min arm. Han log lite försiktigt och jag kunde inte hjälpa det - jag log tillbaka. Det var en naturlig reaktion på Justin's leénde. Jag älskade hans leénde.
- Tack, mumlade jag och gick sedan ut ur bilen. Jag stängde igen dörren. Justin vinkade och körde sedan iväg. Jag vände mig om när han kört iväg och gick in till huset. Så fort jag öppnade dörren ropade någon mitt namn. Eftersom pappa förmodligen jobbade så gissade jag på att det var Alex. Jag gick upp till hans rum och satte mig på hans säng.
- Ja, vad är det? frågade jag och han kom ut ifrån badrummet. Han svarade inte utan satte sig på datorstolen och började trixa med sin dator. Jag harklade mig, men fick inget svar. Jag suckade.
- Så jaha, du ska bara .. ignorera mig? Förresten, varför var du inte med och käkade med resten av din klass? Typ Simon? När jag sa det vände han sig om.
- Ja, det var precis det jag ville prata om. Han ställde sig upp och drog upp byxorna, för att sedan sätta sig ner på stolen igen, framför mig.
- Jag och Simon är .. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Ovänner?
- Jaha, och varför? sa jag och kollade på Alex. Han såg besvärad ut.
- Jag måste vara ärlig, Simon är inte rätt kille för dig.
- VA? sa jag upprört och Alex såg ännu mer besvärad ut. - Och varför inte? Varför tror du att du kan gå och bestämma sånt?!
- Nicole, du måste fatta. Jag säger inte det här för att såra dig eller något. Jag är bara ärlig. Jag vill bara skydda dig, för du är den enda lillasystern jag har. Simon är inte rätt kille för dig.
Det blev tyst mellan oss, hur länge vet jag inte.
- Varför säger du så? frågade jag tillslut. Jag försökte hålla tillbaka tårarna. Jag vet inte varför jag började gråta.
- Därför jag har sett en annan sida av honom nu. Han festar och dricker för mycket, och det värsta - han håller på med andra tjejer. Jag började skratta lite lågt. - Du tror mig säkert inte, men det är sant. På cupen så var det självklart massa chearleaders där, och självklart höll Simon på med de. Jag vet inte hur långt han gick med tjejen han var med.. Men ja, som du kanske ser så håller han ju nu på med den där Brianna också. Jag skällde ut honom och därför blev vi ovänner.
Jag blev helt tyst och visste inte vad jag skulle säga.
Jag kände hur någon tår eller två började komma. Jag reste mig upp och Alex gjorde samma sak. När jag var påväg ut ifrån rummet så drog han mig tillbaka och kramade om mig hårt.
- Jag vill inte se dig bli skadad. Det är bara därför, mumlade han och släppte mig sedan. Jag pressade fram ett litet leénde, och jag såg att han gjorde samma sak, innan jag gick ut ur hans rum. Jag gick till mitt rum och slängde mig på sängen.
Jag måste ha somnat då jag vaknade fyrtio minuter senare. Jag gick upp ur sängen och kollade mig i spegeln. Mascaran var utkletad och håret var en röra, men annars såg jag helt okej ut. Jag gick in i badrummet och tog bort mascaran och drog på några nya drag med den, och borstade igenom håret för att sedan sätta upp det i en hästsvans.
När jag var klar gick jag ner till undervåningen, tog mina skor och gick mot Simons hus. Jag var tvungen att prata med honom.
Jag gick med bestämda steg mot hans hus och gick in, utan att knacka eller plinga på. Jag brukade göra så, så varför skulle det vara något problem nu? Jag gick upp för trappan till hans rum och precis när jag var på väg att kliva in över tröskeln stannade jag. Jag såg Simon, ligga på mage i hans säng, bredvid en tjej - Brianna. Simon kollade upp på mig och mötte min blick.
dun dun dun dun! haha, vad tror ni kommer att hända? och vad gör Simon och Brianna? hmmm ;)
Sorry för konstigt kapitel.. men jag varnade er faktiskt hehe! (och sorry för knas bild, hehe)
*Vem är blondinen?* skrev jag och väntade på svar.
Bara några sekunder senare fick jag ett svar från Alex.
*Jaha, så du har sett. Brianna heter hon* stod det och jag kände hur det högg till i magen. Jag skyndade mig till toaletterna, låste dörren och satte mig toalettlocket.
*Har de något på gång eller?*
*Vi tar det hemma* svarade han och jag kände hur det än en gång högg till i magen. Jag lutade mig tillbaka mot väggen. Huvudet började göra ont, magen gjorde ont och mitt hjärta gjorde ont. Jag var ju fortfarande inte helt säker på om de hade något tillsammans, men med tanke på hur Alex hade svarat kändes det som det.
Efter ungefär tjugo minuter, när jag hade lugnat ner mig lite, så öppnade jag dörren och gick ut till mitt skåp. Caitlin stod lutad mot det.
- Hej, sa hon och log. - Jag väntade på dig. Dålig i magen eller? sa hon och skrattade. Jag kunde inte hjälpa det, utan började också och skratta.
- Inte direkt, sa jag efter en stund. - Snällt att du väntade.
Jag la in mobilen i skåpet och tog ut min jacka. Jag satte på mig den och vände mig om mot Caitlin.
- Ska vi gå eller? frågade jag och hon nickade. Vi gick ut på skolgården. Det var ganska dött, men det var ju inte så konstigt - de flesta hade ju lektioner. Vi gick fram till flaggstången och väntade, och efter någon minut kom Justin, Chaz och Ryan fram till oss. Justin ställde sig bredvid Caitlin och Chaz och Ryan bredvid varandra, mittemot mig.
- Förlåt, vi orkade inte vänta, så vi gick och köpte godis, sa Chaz och höll upp en godispåse. Jag skrattade och skakade på huvudet. En sak var iallafall säker med Chaz; han älskade att äta, speciellt godsaker.
- Så, vart ska vi? frågade Ryan och kollade enbart på mig.
- Jag vet inte, svarade jag och han vände sig om mot Justin och Caitlin.
Vi bestämde oss tillslut för att gå till en park i närheten. Där åt vi glass, pratade och hade det trevligt i någon timme, tills nästa lektion började förstås. Som tur var det en ganska kort lektion, så den gick snabbt.
Efter den sista lektionen var vi allihop ganska hungriga - så vi tog våra saker och hoppade in i Justins bil, för att åka till något ställe där man kunde köpa mat. Det fick bli ett snabbmatsställe.
Vi satt på det där stället i mer än en timme och pratade. Det var nästan bara vi där, tills dörren öppnades och man hörde att det nästan var en hel skolklass som kom in. Varken Chaz, Ryan, Justin eller Caitlin verkade bry sig, men när jag vände mig om fick jag se vilka det var - Simon och hans gäng. Jag kände att klumpen i magen, som försvunnit, kom tillbaka när jag fick se Simon och den där blondinen, eller Brianna som hon hette.
Min hjärna kopplades bort ifrån samtalet med de andra, och kunde bara tänka på Simon och Brianna. Jag hade ganska lätt för att överreagera. Jag kanske bara såg fel på allting? De kanske bara var vänner? Jag kom på hur jag skulle få reda på det - jag skulle konfrontera Simon. Men hur visste jag inte. Jag kunde ju inte bara gå fram till honom. Mina tankar avbröts av Justin.
- Nicole, vi ska gå nu, sa han och la sin hand på min axel.
- Aa, jo, sa jag och ställde mig upp, samtidigt som de andra. Jag gick sakta ut och kollade mig om medans jag gick ut, men Simon vände inte ens blicken mot mig. Han måste ha sett mig. Det var ju inte direkt som om jag gömt mig.
Vi gick ut till Justin's bil och satte oss i den. Han släppte av oss, en efter en, och tillslut var det bara vi två kvar.
Han stannade bilen utanför mitt hus. När jag var påväg att gå ut stoppade han mig.
- Du vet att jag alltid kommer att finnas här om du vill snacka, glöm inte det, sa han och släppte min arm. Han log lite försiktigt och jag kunde inte hjälpa det - jag log tillbaka. Det var en naturlig reaktion på Justin's leénde. Jag älskade hans leénde.
- Tack, mumlade jag och gick sedan ut ur bilen. Jag stängde igen dörren. Justin vinkade och körde sedan iväg. Jag vände mig om när han kört iväg och gick in till huset. Så fort jag öppnade dörren ropade någon mitt namn. Eftersom pappa förmodligen jobbade så gissade jag på att det var Alex. Jag gick upp till hans rum och satte mig på hans säng.
- Ja, vad är det? frågade jag och han kom ut ifrån badrummet. Han svarade inte utan satte sig på datorstolen och började trixa med sin dator. Jag harklade mig, men fick inget svar. Jag suckade.
- Så jaha, du ska bara .. ignorera mig? Förresten, varför var du inte med och käkade med resten av din klass? Typ Simon? När jag sa det vände han sig om.
- Ja, det var precis det jag ville prata om. Han ställde sig upp och drog upp byxorna, för att sedan sätta sig ner på stolen igen, framför mig.
- Jag och Simon är .. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Ovänner?
- Jaha, och varför? sa jag och kollade på Alex. Han såg besvärad ut.
- Jag måste vara ärlig, Simon är inte rätt kille för dig.
- VA? sa jag upprört och Alex såg ännu mer besvärad ut. - Och varför inte? Varför tror du att du kan gå och bestämma sånt?!
- Nicole, du måste fatta. Jag säger inte det här för att såra dig eller något. Jag är bara ärlig. Jag vill bara skydda dig, för du är den enda lillasystern jag har. Simon är inte rätt kille för dig.
Det blev tyst mellan oss, hur länge vet jag inte.
- Varför säger du så? frågade jag tillslut. Jag försökte hålla tillbaka tårarna. Jag vet inte varför jag började gråta.
- Därför jag har sett en annan sida av honom nu. Han festar och dricker för mycket, och det värsta - han håller på med andra tjejer. Jag började skratta lite lågt. - Du tror mig säkert inte, men det är sant. På cupen så var det självklart massa chearleaders där, och självklart höll Simon på med de. Jag vet inte hur långt han gick med tjejen han var med.. Men ja, som du kanske ser så håller han ju nu på med den där Brianna också. Jag skällde ut honom och därför blev vi ovänner.
Jag blev helt tyst och visste inte vad jag skulle säga.
Jag kände hur någon tår eller två började komma. Jag reste mig upp och Alex gjorde samma sak. När jag var påväg ut ifrån rummet så drog han mig tillbaka och kramade om mig hårt.
- Jag vill inte se dig bli skadad. Det är bara därför, mumlade han och släppte mig sedan. Jag pressade fram ett litet leénde, och jag såg att han gjorde samma sak, innan jag gick ut ur hans rum. Jag gick till mitt rum och slängde mig på sängen.
Jag måste ha somnat då jag vaknade fyrtio minuter senare. Jag gick upp ur sängen och kollade mig i spegeln. Mascaran var utkletad och håret var en röra, men annars såg jag helt okej ut. Jag gick in i badrummet och tog bort mascaran och drog på några nya drag med den, och borstade igenom håret för att sedan sätta upp det i en hästsvans.
När jag var klar gick jag ner till undervåningen, tog mina skor och gick mot Simons hus. Jag var tvungen att prata med honom.
Jag gick med bestämda steg mot hans hus och gick in, utan att knacka eller plinga på. Jag brukade göra så, så varför skulle det vara något problem nu? Jag gick upp för trappan till hans rum och precis när jag var på väg att kliva in över tröskeln stannade jag. Jag såg Simon, ligga på mage i hans säng, bredvid en tjej - Brianna. Simon kollade upp på mig och mötte min blick.
dun dun dun dun! haha, vad tror ni kommer att hända? och vad gör Simon och Brianna? hmmm ;)
Sorry för konstigt kapitel.. men jag varnade er faktiskt hehe! (och sorry för knas bild, hehe)
Skriv på den här Twitition! + information
Hej på er allihopa :)
Jag var så sjukt j'vla osmart igår och förstörde min dator genom att dra ut massa sladdar (av misstag förstås). Nu är det äntligen fixat men nätverket fungerar inte och datorn stänger av sig då och då. Sjukt jobbigt! Iallafall, jag ska försöka skriva på det nya kapitlet ändå, från mobilen (kapitlet kommer att bli väldigt konstigt). Bara så ni vet liksom!
Förresten. Har några av mina läsare Twitter? Kan ni skriva på den här Twitition (http://twitition.com/juu2h) som min kompis gjort? Vi har förresten kontot @BieberToSweden tillsammans. Följ det kontot! puss ♥
Never Let You Go - Kapitel 10
- Nicole? frågade Justin och avbröt mina tankar. Han höll upp två brickor. - Ska du äta något idag eller?
- Förlåt, jag var inne i mina egna tankar. Ja, det ska jag, tack, sa jag och tog ena brickan. Justin log och vi gick och satte oss med de andra i klassen.
Vi pratade på som vanligt, men jag kände att jag inte riktigt hängde med i snacket. Jag var okoncenterad och störde mig på något, men på vad vet jag inte. Plötsligt såg jag vad jag störde mig på, när jag vände blicken mot Simon's klass bord. Simon satt på sin gamla vanliga plats, vänd mot mig, med en blond tjej i sitt knä.
Jag satte mig tillrätta och blinkade till några gånger, för att sedan vända mig om och kolla mot Simons bord igen. Tjejen satt fortfarande i hans knä. Han hade armarna runtom hennes midja och de båda skrattade. Jag kände mig nästan spyfärdig, om jag ska vara ärlig. Jag vände mig om och stirrade rakt framåt.
- Nicole, vi går nu, hörde jag någon säga. Jag kollade upp och såg att nästan alla gått ifrån bordet, att det var bara jag, Justin, Ryan och Caitlin kvar. Det var Caitlin som pratade med mig.
- Aa, mumlade jag och reste mig upp. Jag kollade snabbt mot Simons bord, men de var inte kvar. Jag tog upp min bricka och gick iväg för att lämna den. Vi gick sedan upp till skåpen och vidare till lektionen.
Jag började känna mig snurrig och ganska så illamående, men jag bestämde mig för att ändå inte gå hem. Jag vet inte ens varför jag reagerade så här, det var säkert ingenting. Jag var nästan säker på att jag bara inbillade mig.
Jag gick in till lektionen och satte mig på samma plats som vanligt. Lektionen sattes igång.
Ju längre in på lektionen, desto sämre började jag må. Jag kunde inte koncentrera mig och kände mig allt mer och mer snurrig. Plötsligt såg, eller ja hörde, jag hur Justin började rota i sina papper. Han satt på bänkraden bredvid mig, men det var helt knäpptyst i klassrummet, så jag hörde det ganska tydligt. Han tog fram en papperslapp och skrev något på det, och kastade den sedan till mig, utan att läraren märkte det. Jag tog upp lappen.
"Nicole" var skrivet på utsidan av lappen. Jag vek upp den. "Mår du bra? Du ser ledsen ut" stod det med Justins handstil. Jag klottrade snabbt ner ett "ja" på pappret och kastade det till honom. Jag fick tillbaka lappen efter en stund.
"Säker?" stod det den här gången. Jag vände mig om mot Justin och han såg ganska orolig ut faktiskt. Jag nickade och han såg direkt mer lättad ut.
"Ja, jag är säker. Typ" skrev jag tillbaka och kastade den. Justin läste lappen och kollade upp på mig. Han såg först ganska ledsen ut, men log sedan. Jag log lite smått tillbaka.
Lektionen fortsatte, och när den var slut hade vi en håltimma. När jag var nere vid skåpen orkade jag inte längre, utan tog upp mobilen och skrev ett SMS.
*Vem är blondinen?* skrev jag och väntade på svar.
Superduperkort, jag vet - men jag hade bråttom. Förhoppningsvis får ni en till senare idag!! (förresten! jag varnar er, nästa kapitel är jättekonstigt. haha)
VEM TROR NI DET ÄR HON SMSAR? & VAD SVARAR PERSONEN?
- Förlåt, jag var inne i mina egna tankar. Ja, det ska jag, tack, sa jag och tog ena brickan. Justin log och vi gick och satte oss med de andra i klassen.
Vi pratade på som vanligt, men jag kände att jag inte riktigt hängde med i snacket. Jag var okoncenterad och störde mig på något, men på vad vet jag inte. Plötsligt såg jag vad jag störde mig på, när jag vände blicken mot Simon's klass bord. Simon satt på sin gamla vanliga plats, vänd mot mig, med en blond tjej i sitt knä.
Jag satte mig tillrätta och blinkade till några gånger, för att sedan vända mig om och kolla mot Simons bord igen. Tjejen satt fortfarande i hans knä. Han hade armarna runtom hennes midja och de båda skrattade. Jag kände mig nästan spyfärdig, om jag ska vara ärlig. Jag vände mig om och stirrade rakt framåt.
- Nicole, vi går nu, hörde jag någon säga. Jag kollade upp och såg att nästan alla gått ifrån bordet, att det var bara jag, Justin, Ryan och Caitlin kvar. Det var Caitlin som pratade med mig.
- Aa, mumlade jag och reste mig upp. Jag kollade snabbt mot Simons bord, men de var inte kvar. Jag tog upp min bricka och gick iväg för att lämna den. Vi gick sedan upp till skåpen och vidare till lektionen.
Jag började känna mig snurrig och ganska så illamående, men jag bestämde mig för att ändå inte gå hem. Jag vet inte ens varför jag reagerade så här, det var säkert ingenting. Jag var nästan säker på att jag bara inbillade mig.
Jag gick in till lektionen och satte mig på samma plats som vanligt. Lektionen sattes igång.
Ju längre in på lektionen, desto sämre började jag må. Jag kunde inte koncentrera mig och kände mig allt mer och mer snurrig. Plötsligt såg, eller ja hörde, jag hur Justin började rota i sina papper. Han satt på bänkraden bredvid mig, men det var helt knäpptyst i klassrummet, så jag hörde det ganska tydligt. Han tog fram en papperslapp och skrev något på det, och kastade den sedan till mig, utan att läraren märkte det. Jag tog upp lappen.
"Nicole" var skrivet på utsidan av lappen. Jag vek upp den. "Mår du bra? Du ser ledsen ut" stod det med Justins handstil. Jag klottrade snabbt ner ett "ja" på pappret och kastade det till honom. Jag fick tillbaka lappen efter en stund.
"Säker?" stod det den här gången. Jag vände mig om mot Justin och han såg ganska orolig ut faktiskt. Jag nickade och han såg direkt mer lättad ut.
"Ja, jag är säker. Typ" skrev jag tillbaka och kastade den. Justin läste lappen och kollade upp på mig. Han såg först ganska ledsen ut, men log sedan. Jag log lite smått tillbaka.
Lektionen fortsatte, och när den var slut hade vi en håltimma. När jag var nere vid skåpen orkade jag inte längre, utan tog upp mobilen och skrev ett SMS.
*Vem är blondinen?* skrev jag och väntade på svar.
Superduperkort, jag vet - men jag hade bråttom. Förhoppningsvis får ni en till senare idag!! (förresten! jag varnar er, nästa kapitel är jättekonstigt. haha)
VEM TROR NI DET ÄR HON SMSAR? & VAD SVARAR PERSONEN?
Never Let You Go - Kapitel 9
- Kom in! ropade jag och dörren öppnades. Pappa kom in.
- Jag åker och hämtar Alex nu. Ska du med?
Jag ställde mig snabbt upp och hämtade min väska. Jag slängde den över axeln och följde med pappa ner till undervåningen, och sedan vidare ut till bilen. Vi körde iväg till flygplatsen och det kändes som om vi stod och väntade i evigheter tills vi fick se..
Alex. Han och några andra killar från hans basketlag kom ut, gåendes mot oss. Han sa hejdå och gick sedan fram till oss. Han kramade om pappa, och sedan mig.
- Hur har du haft det? frågade pappa och Alex skrattade.
- Grymt!
Pappa och Alex fortsatte att prata, men jag ställde mig en bit ifrån de och kollade om Simon skulle komma snart. Allt fler och fler från laget kom ut och jag började bli ganska otålig. Tillslut kom den sista bunten med människor och i den fanns Simon och resten av laget. De stod och pratade, till Simon fick syn på mig. Då slängde han väskan över axeln och sprang ifrån de andra. Han sprang fram till mig och lyfte upp mig. Vi kysstes. När kyssen avslutades så snurrade vi runt något varv. Vi ställde oss sedan mitt emot varandra.
- Hey baby girl, mumlade Simon samtidigt som han strök bort en hårslinga från mitt ansikte. Jag skrattade. Simon la sin hand mot min och vi möttes i en kyss.
- Fan vad jag har saknat dig, sa Simon när vi slutats kyssa.
- Detsamma, sa jag och tog hans hand. Vi gick tillsammans till pappa, som skulle skjutsa oss allihop hem.
Simon släpptes av vid sitt hus och jag, och Alex och pappa förstås, vid vårat hus.
Jag gick direkt upp på mitt rum och kastade mig på sängen. Jag förstod inte hur, men jag var väldigt trött. Jag tog upp mobilen och började smsa lite med Justin, men efter ett tag kände jag hur ögonen började bli tyngre och tyngre..
Jag vaknade en eller två timmar senare av att mobilen vibrerade till, i mitt ansikte. Jag tog upp den och såg att det var ett nytt SMS ifrån Simon.
*Kommer du hem till mig snart eller?* stod det. Jag svarade "ja" tillbaka och gjorde mig snabbt iordning och sprang ner för trappan, och vidare till Simons hus.
Resten av kvällen spenderades hemma hos Simon. Vi myste, kollade på film, badade i hans pool och gjorde allt möjligt. Jag hade inte tänkt så mycket på att han var borta, men det var skönt att ha honom hemma nu.
Nästa morgon vaknade jag som vanligt av att alarmet ringde. Jag hoppade snabbt upp ur sängen och gick sedan in i duschen. Jag duschade och tvättade håret snabbt, för att sedan föna håret. När jag var klar med det så plattade jag ner håret.
Efter det så klädde jag på mig. Idag fick det bli ett par ljusa, korta jeansshorts och en röd/svart skjorta, plus några smycken såklart.
När jag var helt klar, hade gjort mig iordning och ätit frukost, så tog jag på mig mina vita Converse och gick sedan ut genom dörren. Jag ställde mig vid husets brevlåda och väntade där. Jag skulle nämligen inte åka skolbussen idag, Justin skulle hämta upp mig. Det var något nytt vi hade börjat med. Plötsligt kände jag hur mobilen vibrerade till. Jag tog upp den.
*Jag kommer om två sekunder* stod det och var från Justin. Jag skrattade och stoppade ner mobilen. När jag kollade upp igen så stod Justin's svarta Range Rover framför mig. Jag gick fram till den och klev in i framsätet.
- Hej Nicole, sa Justin och log. Jag log tillbaka.
- Hej.
Justin körde iväg och vi var snabbt vid skolan. Jag som hade trott att vi för en gångs skull kanske skulle vara tidiga, hade fel. Vi var nästan försenade och var tvungna att springa upp för trapporna och hämta alla våra saker snabbt.
Dagen rullade på och skolan var inte så hemsk, inte lika tråkig som vanligt.
- Nicole? frågade Justin och avbröt mina tankar. Han höll upp två brickor. - Ska du äta något idag eller?
- Förlåt, jag var inne i mina egna tankar. Ja, det ska jag, tack, sa jag och tog ena brickan. Justin log och vi gick och satte oss med de andra i klassen.
Vi pratade på som vanligt, men jag kände att jag inte riktigt hängde med i snacket. Jag var okoncenterad och störde mig på något, men på vad vet jag inte. Plötsligt såg jag vad jag störde mig på, när jag vände blicken mot Simon's klass bord. Simon satt på sin gamla vanliga plats, vänd mot mig, med en blond tjej i sitt knä.
BABAH! Kanske lite kort/konstigt slut men.. Vad tror ni kommer att hända? ;)
Förlåt för usel uppdatering. Just nu är jag sjuk o sånt, men ja det är ingen ursäkt. Jag ska försöka bättra mig!
Och TACK för alla fina uppmuntrande kommentarer. Jag kommer INTE att sluta. TACK till er som fortsatt att kolla in på bloggen. Jag har verkligen världens bästa läsare! BIEBERLOVE ♥
- Jag åker och hämtar Alex nu. Ska du med?
Jag ställde mig snabbt upp och hämtade min väska. Jag slängde den över axeln och följde med pappa ner till undervåningen, och sedan vidare ut till bilen. Vi körde iväg till flygplatsen och det kändes som om vi stod och väntade i evigheter tills vi fick se..
Alex. Han och några andra killar från hans basketlag kom ut, gåendes mot oss. Han sa hejdå och gick sedan fram till oss. Han kramade om pappa, och sedan mig.
- Hur har du haft det? frågade pappa och Alex skrattade.
- Grymt!
Pappa och Alex fortsatte att prata, men jag ställde mig en bit ifrån de och kollade om Simon skulle komma snart. Allt fler och fler från laget kom ut och jag började bli ganska otålig. Tillslut kom den sista bunten med människor och i den fanns Simon och resten av laget. De stod och pratade, till Simon fick syn på mig. Då slängde han väskan över axeln och sprang ifrån de andra. Han sprang fram till mig och lyfte upp mig. Vi kysstes. När kyssen avslutades så snurrade vi runt något varv. Vi ställde oss sedan mitt emot varandra.
- Hey baby girl, mumlade Simon samtidigt som han strök bort en hårslinga från mitt ansikte. Jag skrattade. Simon la sin hand mot min och vi möttes i en kyss.
- Fan vad jag har saknat dig, sa Simon när vi slutats kyssa.
- Detsamma, sa jag och tog hans hand. Vi gick tillsammans till pappa, som skulle skjutsa oss allihop hem.
Simon släpptes av vid sitt hus och jag, och Alex och pappa förstås, vid vårat hus.
Jag gick direkt upp på mitt rum och kastade mig på sängen. Jag förstod inte hur, men jag var väldigt trött. Jag tog upp mobilen och började smsa lite med Justin, men efter ett tag kände jag hur ögonen började bli tyngre och tyngre..
Jag vaknade en eller två timmar senare av att mobilen vibrerade till, i mitt ansikte. Jag tog upp den och såg att det var ett nytt SMS ifrån Simon.
*Kommer du hem till mig snart eller?* stod det. Jag svarade "ja" tillbaka och gjorde mig snabbt iordning och sprang ner för trappan, och vidare till Simons hus.
Resten av kvällen spenderades hemma hos Simon. Vi myste, kollade på film, badade i hans pool och gjorde allt möjligt. Jag hade inte tänkt så mycket på att han var borta, men det var skönt att ha honom hemma nu.
Nästa morgon vaknade jag som vanligt av att alarmet ringde. Jag hoppade snabbt upp ur sängen och gick sedan in i duschen. Jag duschade och tvättade håret snabbt, för att sedan föna håret. När jag var klar med det så plattade jag ner håret.
Efter det så klädde jag på mig. Idag fick det bli ett par ljusa, korta jeansshorts och en röd/svart skjorta, plus några smycken såklart.
När jag var helt klar, hade gjort mig iordning och ätit frukost, så tog jag på mig mina vita Converse och gick sedan ut genom dörren. Jag ställde mig vid husets brevlåda och väntade där. Jag skulle nämligen inte åka skolbussen idag, Justin skulle hämta upp mig. Det var något nytt vi hade börjat med. Plötsligt kände jag hur mobilen vibrerade till. Jag tog upp den.
*Jag kommer om två sekunder* stod det och var från Justin. Jag skrattade och stoppade ner mobilen. När jag kollade upp igen så stod Justin's svarta Range Rover framför mig. Jag gick fram till den och klev in i framsätet.
- Hej Nicole, sa Justin och log. Jag log tillbaka.
- Hej.
Justin körde iväg och vi var snabbt vid skolan. Jag som hade trott att vi för en gångs skull kanske skulle vara tidiga, hade fel. Vi var nästan försenade och var tvungna att springa upp för trapporna och hämta alla våra saker snabbt.
Dagen rullade på och skolan var inte så hemsk, inte lika tråkig som vanligt.
- Nicole? frågade Justin och avbröt mina tankar. Han höll upp två brickor. - Ska du äta något idag eller?
- Förlåt, jag var inne i mina egna tankar. Ja, det ska jag, tack, sa jag och tog ena brickan. Justin log och vi gick och satte oss med de andra i klassen.
Vi pratade på som vanligt, men jag kände att jag inte riktigt hängde med i snacket. Jag var okoncenterad och störde mig på något, men på vad vet jag inte. Plötsligt såg jag vad jag störde mig på, när jag vände blicken mot Simon's klass bord. Simon satt på sin gamla vanliga plats, vänd mot mig, med en blond tjej i sitt knä.
BABAH! Kanske lite kort/konstigt slut men.. Vad tror ni kommer att hända? ;)
Förlåt för usel uppdatering. Just nu är jag sjuk o sånt, men ja det är ingen ursäkt. Jag ska försöka bättra mig!
Och TACK för alla fina uppmuntrande kommentarer. Jag kommer INTE att sluta. TACK till er som fortsatt att kolla in på bloggen. Jag har verkligen världens bästa läsare! BIEBERLOVE ♥
Vill ni att jag ska fortsätta skriva? KOMMENTERA isf.
För er som undrade: Never Say Never 3D är den BÄSTA film jag NÅGONSIN sett! Jag log från början till slutet och grät ganska ofta. Den var b-ä-s-t!!
Iallafall, nu ska jag komma till saken. Jag har tröttnat lite på att skriva noveller. Jag vet faktiskt inte varför, men jag tror det kan ha något med att göra att ni kommenterar sämre (inget illa menat).
Vill ni att jag ska fortsätta skriva så KOMMENTERA mera. Okej? :)
psst. Kapitel 8 av Never Let You Go finns under det här inlägget!
Iallafall, nu ska jag komma till saken. Jag har tröttnat lite på att skriva noveller. Jag vet faktiskt inte varför, men jag tror det kan ha något med att göra att ni kommenterar sämre (inget illa menat).
Vill ni att jag ska fortsätta skriva så KOMMENTERA mera. Okej? :)
psst. Kapitel 8 av Never Let You Go finns under det här inlägget!
Never Let You Go - Kapitel 8
- Vart bor du? frågade jag Ryan.
- Två hus ifrån dig. Förut bodde jag mittemot Caitlin och jag och Chaz var grannar, men jag flyttade.
- Jaha okej, sa jag och log.
Vi fortsatte att prata ända tills vi stannade framför mitt hus.
- Vi ses imorgon, sa jag medans jag la ner min cykel på gräsmattan framför huset.
- Ja det gör vi. Ryan närmade sig mig och..
Kramade om mig. Jag kramade såklart tillbaks, men han höll kramen vid liv lite längre. Han höll kvar mig. Efter en lång stund släppte han mig. Han kollade ner i marken och när han kollade upp och mötte min blick så log han.
- Jaa.. Vi ses imorgon, sa han och log lite smått igen. Jag log tillbaka och vi gick skilda vägar. Jag kollade bak en gång och såg att han gjorde samma sak. Jag vet inte vad, men det var någonting som kändes lite små konstigt.
Jag gick raka vägen hem och slängde av mina kläder.
- Nicole! ropade pappa, precis när jag var på väg upp för trappan. Jag vände mig om och gick in i köket. Han satt inte där och inte heller i vardagsrummet, så jag gick till hans sovrum. Han låg i sängen med en bok i handen.
- Ja? sa jag och pappa la ner boken på bröstet.
- Jag ville bara kolla så att det var du som kom hem. Hade du det trevligt?
- Ja, det hade jag, sa jag och kramade sedan om pappa för att gå upp på mitt eget rum. Eftersom att klockan var ganska mycket kröp jag nästan direkt ner i sängen.
Nästa morgon vaknade jag av att klockan ringde. Jag suckade och kollade på den. Klockan var sju, på morgonen, och det var helg. Att gå upp klockan sju på en helg var väl inte så populärt hos mig. Jag försökte somna om men det fungerade inte, så jag gick tillslut upp. Jag bytte om från pyjamas till joggingkläder.
Jag gick ner för trappan ner till undervåningen, där jag tog fram mina joggingskor och tog på mig de. Jag gick efter det in i köket och såg en lapp ligga på bordet. Jag läste igenom den snabbt och slängde den sedan i papperskorgen. Det var ändå ingen viktig lapp. Jag tog min iPod och mina hörlurar och försvann ut ur huset.
Jag bestämde mig för att springa en längre sträcka idag, så jag började helt enkelt göra det - springa en längre runda. Jag tog en annorlunda väg än vanligt, så den blev automatiskt längre.
När jag hade på musiken som högst och sprang längst skolan kände jag hur någon började springa upp längst bredvid mig. Det var inget jag brydde mig om, eftersom det var många joggare ute som sprang just nu. Jag fortsatte att springa och ökade tempot. Plötsligt kände jag hur någon tog tag i min axel. Jag ramlade bakåt med en duns och slog i rumpan och bakhuvudet, hårt.
- Aj, stönade jag och blinkade. Jag såg bokstavligen stjärnor. Jag satte mig upp och la handen på pannan. När jag tog bort den och öppnade ögonen så såg jag en hand som sträcktes fram. Jag granskade den.
- Här, sa ägaren till handen. Jag kände mycket väl igen rösten. Jag kollade upp, och där stod Justin. Jag tog tag i hans hand och drog mig upp, med hjälp av honom. Jag borstade av rumpan lite grann och drog ner mitt linne.
- Förlåt, det var verkligen inte meningen. Jag ropade, men du stannade inte, så jag tänkte stanna dig bara.. Gick det bra? frågade han och kliade sig i håret.
- Jo, det gick bra, svarade jag och bet ihop. Det gjorde ju inte så ont, men jag kände ändå av smärtan.
Justin sa inget, och jag sa inget. Vi bara stirrade på varandra.
- Hur mår du själv? sa jag när han bara stått och stirrat på mig ett bra tag. Han skrattade till och skakade på huvudet.
- Jorå, jag mår super. Jag bara.. ehh.. du vet, fastnade med blicken. Ska du fortsätta springa nu? Jag nickade. - Får jag springa med dig?
- Visst, sa jag och log. Justin log tillbaka. Jag tog min iPod och stoppade ner den i fickan, innan jag och Justin började springa. Vi sa ingenting, utan bara sprang i ett högt tempo.
När vi sprungit ett tag och jag började känna att benen värkte så stannade vi. Eller, jag stannade och Justin gjorde det också.
- Varför stannade vi? frågade han.
- Jag vet inte hur du kan ha så bra kondition eller vad det nu är, men jag orkar inte mer, sa jag och pustade ut. Justin skrattade.
- Jahapp. Vill du äta nåt? Jag nickade och vi började gå mot hans bil.
- Är den alltid parkerad här eller? sa jag samtidigt som jag kände på den. Det var en svart Range Rover. Riktigt snygg!
- Nej, men som du kanske märkte så sprang vi runt i en cirkel.. och den råkade vara parkerad här idag, sa han och skrattade. Han öppnade dörren åt mig. - Damerna först, sa han och jag klev in i bilen. Han sprang runt till andra sidan och satte sig vid förarsätet. Han startade bilen och vi körde iväg.
Efter fem minuter eller kanske mer, så stannade vi utanför ett café. Jag hade aldrig sett det förut, men jag antar att Justin gjort det eftersom han bott här i ATL längre än vad jag gjort.
Vi klev ut ur bilen och gick in och satte oss i ett hörnbås. Justin tog upp menyn som låg på bordet och började läsa. Efter bara en liten stund la han ner den och vinkade med handen. En ung kille kom fram till oss och tog beställningen.
- Får man fråga vad du beställde?
- Våfflor! sa Justin glatt och log stort mot mig.
- Våfflor?
- Ja! Det här är ju stans bästa våffelställe, fast det visste du väl redan. Jag skakade på huvudet. - Skojar du? Har du inte ätit här? Herregud, då har du missat något!
Våra våfflor kom snabbt in och Justin vräkte i sig, och han hade rätt - våfflorna var supergoda. Jag förstod att de var stans bästa!
När vi ätit upp så satt vi och snackade en stund, om allt möjligt. Inte så mycket om oss själva, utan om allt som dök upp.
Framspolning:
En vecka har gått och så mycket har hänt på en vecka. Jag har svårt att själv tro det, men jag och Justin har faktiskt blivit mycket bra vänner. Jag har börjat se honom på ett helt annat sätt. Han är inte känd för mig, han är en vanlig människa. En trevlig sådan också!
Jag umgås också mycket med Chaz och Ryan, och även ganska mycket med Caitlin. Vi fem har blivit som ett gäng som alltid hänger tillsammans i skolan och utanför.
Jag snurrade runt på datorstolen när jag hörde att det knackade på dörren.
- Kom in! ropade jag och dörren öppnades. Pappa kom in.
- Jag åker och hämtar Alex nu. Ska du med?
Jag ställde mig snabbt upp och hämtade min väska. Jag slängde den över axeln och följde med pappa ner till undervåningen, och sedan vidare ut till bilen. Vi körde iväg till flygplatsen och det kändes som om vi stod och väntade i evigheter tills vi fick se..
HAHA, alla vet ju vad de får se.. men jag orkade inte skriva mer så jag avslutade så där :) hehe. Hoppas det inte blev för tråkigt kapitel. puss!
- Två hus ifrån dig. Förut bodde jag mittemot Caitlin och jag och Chaz var grannar, men jag flyttade.
- Jaha okej, sa jag och log.
Vi fortsatte att prata ända tills vi stannade framför mitt hus.
- Vi ses imorgon, sa jag medans jag la ner min cykel på gräsmattan framför huset.
- Ja det gör vi. Ryan närmade sig mig och..
Kramade om mig. Jag kramade såklart tillbaks, men han höll kramen vid liv lite längre. Han höll kvar mig. Efter en lång stund släppte han mig. Han kollade ner i marken och när han kollade upp och mötte min blick så log han.
- Jaa.. Vi ses imorgon, sa han och log lite smått igen. Jag log tillbaka och vi gick skilda vägar. Jag kollade bak en gång och såg att han gjorde samma sak. Jag vet inte vad, men det var någonting som kändes lite små konstigt.
Jag gick raka vägen hem och slängde av mina kläder.
- Nicole! ropade pappa, precis när jag var på väg upp för trappan. Jag vände mig om och gick in i köket. Han satt inte där och inte heller i vardagsrummet, så jag gick till hans sovrum. Han låg i sängen med en bok i handen.
- Ja? sa jag och pappa la ner boken på bröstet.
- Jag ville bara kolla så att det var du som kom hem. Hade du det trevligt?
- Ja, det hade jag, sa jag och kramade sedan om pappa för att gå upp på mitt eget rum. Eftersom att klockan var ganska mycket kröp jag nästan direkt ner i sängen.
Nästa morgon vaknade jag av att klockan ringde. Jag suckade och kollade på den. Klockan var sju, på morgonen, och det var helg. Att gå upp klockan sju på en helg var väl inte så populärt hos mig. Jag försökte somna om men det fungerade inte, så jag gick tillslut upp. Jag bytte om från pyjamas till joggingkläder.
Jag gick ner för trappan ner till undervåningen, där jag tog fram mina joggingskor och tog på mig de. Jag gick efter det in i köket och såg en lapp ligga på bordet. Jag läste igenom den snabbt och slängde den sedan i papperskorgen. Det var ändå ingen viktig lapp. Jag tog min iPod och mina hörlurar och försvann ut ur huset.
Jag bestämde mig för att springa en längre sträcka idag, så jag började helt enkelt göra det - springa en längre runda. Jag tog en annorlunda väg än vanligt, så den blev automatiskt längre.
När jag hade på musiken som högst och sprang längst skolan kände jag hur någon började springa upp längst bredvid mig. Det var inget jag brydde mig om, eftersom det var många joggare ute som sprang just nu. Jag fortsatte att springa och ökade tempot. Plötsligt kände jag hur någon tog tag i min axel. Jag ramlade bakåt med en duns och slog i rumpan och bakhuvudet, hårt.
- Aj, stönade jag och blinkade. Jag såg bokstavligen stjärnor. Jag satte mig upp och la handen på pannan. När jag tog bort den och öppnade ögonen så såg jag en hand som sträcktes fram. Jag granskade den.
- Här, sa ägaren till handen. Jag kände mycket väl igen rösten. Jag kollade upp, och där stod Justin. Jag tog tag i hans hand och drog mig upp, med hjälp av honom. Jag borstade av rumpan lite grann och drog ner mitt linne.
- Förlåt, det var verkligen inte meningen. Jag ropade, men du stannade inte, så jag tänkte stanna dig bara.. Gick det bra? frågade han och kliade sig i håret.
- Jo, det gick bra, svarade jag och bet ihop. Det gjorde ju inte så ont, men jag kände ändå av smärtan.
Justin sa inget, och jag sa inget. Vi bara stirrade på varandra.
- Hur mår du själv? sa jag när han bara stått och stirrat på mig ett bra tag. Han skrattade till och skakade på huvudet.
- Jorå, jag mår super. Jag bara.. ehh.. du vet, fastnade med blicken. Ska du fortsätta springa nu? Jag nickade. - Får jag springa med dig?
- Visst, sa jag och log. Justin log tillbaka. Jag tog min iPod och stoppade ner den i fickan, innan jag och Justin började springa. Vi sa ingenting, utan bara sprang i ett högt tempo.
När vi sprungit ett tag och jag började känna att benen värkte så stannade vi. Eller, jag stannade och Justin gjorde det också.
- Varför stannade vi? frågade han.
- Jag vet inte hur du kan ha så bra kondition eller vad det nu är, men jag orkar inte mer, sa jag och pustade ut. Justin skrattade.
- Jahapp. Vill du äta nåt? Jag nickade och vi började gå mot hans bil.
- Är den alltid parkerad här eller? sa jag samtidigt som jag kände på den. Det var en svart Range Rover. Riktigt snygg!
- Nej, men som du kanske märkte så sprang vi runt i en cirkel.. och den råkade vara parkerad här idag, sa han och skrattade. Han öppnade dörren åt mig. - Damerna först, sa han och jag klev in i bilen. Han sprang runt till andra sidan och satte sig vid förarsätet. Han startade bilen och vi körde iväg.
Efter fem minuter eller kanske mer, så stannade vi utanför ett café. Jag hade aldrig sett det förut, men jag antar att Justin gjort det eftersom han bott här i ATL längre än vad jag gjort.
Vi klev ut ur bilen och gick in och satte oss i ett hörnbås. Justin tog upp menyn som låg på bordet och började läsa. Efter bara en liten stund la han ner den och vinkade med handen. En ung kille kom fram till oss och tog beställningen.
- Får man fråga vad du beställde?
- Våfflor! sa Justin glatt och log stort mot mig.
- Våfflor?
- Ja! Det här är ju stans bästa våffelställe, fast det visste du väl redan. Jag skakade på huvudet. - Skojar du? Har du inte ätit här? Herregud, då har du missat något!
Våra våfflor kom snabbt in och Justin vräkte i sig, och han hade rätt - våfflorna var supergoda. Jag förstod att de var stans bästa!
När vi ätit upp så satt vi och snackade en stund, om allt möjligt. Inte så mycket om oss själva, utan om allt som dök upp.
Framspolning:
En vecka har gått och så mycket har hänt på en vecka. Jag har svårt att själv tro det, men jag och Justin har faktiskt blivit mycket bra vänner. Jag har börjat se honom på ett helt annat sätt. Han är inte känd för mig, han är en vanlig människa. En trevlig sådan också!
Jag umgås också mycket med Chaz och Ryan, och även ganska mycket med Caitlin. Vi fem har blivit som ett gäng som alltid hänger tillsammans i skolan och utanför.
Jag snurrade runt på datorstolen när jag hörde att det knackade på dörren.
- Kom in! ropade jag och dörren öppnades. Pappa kom in.
- Jag åker och hämtar Alex nu. Ska du med?
Jag ställde mig snabbt upp och hämtade min väska. Jag slängde den över axeln och följde med pappa ner till undervåningen, och sedan vidare ut till bilen. Vi körde iväg till flygplatsen och det kändes som om vi stod och väntade i evigheter tills vi fick se..
HAHA, alla vet ju vad de får se.. men jag orkade inte skriva mer så jag avslutade så där :) hehe. Hoppas det inte blev för tråkigt kapitel. puss!
20/3-2011
Tjo alla kissekatter där ute! haha..
Jag har fortfarande datorförbud (jag mobilbloggar just nu) men ska försöka uppdatera så bra jag kan när jag får tillgång till en dator.. Så, håll ut! ♥
En annan sak som jag ville berätta för er är att .. Är ni redo? JAG HAR VUNNIT BILJETTER TILL GALAPREMIÄREN AV NEVER SAY NEVER 3D, SOM ÄR IMORGON! omgomgomgomgomg. NEVER SAY NEVER säger jag bara!!!
Jag har fortfarande datorförbud (jag mobilbloggar just nu) men ska försöka uppdatera så bra jag kan när jag får tillgång till en dator.. Så, håll ut! ♥
En annan sak som jag ville berätta för er är att .. Är ni redo? JAG HAR VUNNIT BILJETTER TILL GALAPREMIÄREN AV NEVER SAY NEVER 3D, SOM ÄR IMORGON! omgomgomgomgomg. NEVER SAY NEVER säger jag bara!!!
Never Let You Go - Kapitel 7
Dagen rullade på som vanligt och efter skolan åkte jag hem till mig och åt, gjorde läxor och satt lite framför datorn. När klockan var fyra så plingade min mobil till.
*Vi åker om en fyrtio minuter. Ska jag komma hem till dig eller du till mig? /Simon*
*Jag kan komma hem till dig* svarade jag och fixade till mig lite snabbt, innan jag tog mina saker och gick mot hans hus.
Jag plingade på och Vera kom och öppnade.
- Nicole! Åh vad trevligt. Simon är uppe på hans rum. Välkommen in! sa hon och jag gick in genom dörren. Jag tog av mig mina skor och jacka, och nästan sprang upp till hans rum. Han satt framför datorn och snurrade på datorstolen när han hörde att jag kom in. Han ställde sig upp och vi gick emot varandra och möttes sedan i en kyss. Vi kysstes ett tag, innan vi släppte varandra.
- Har du packat allt? frågade jag och han skakade på huvudet.
- Inte allt, jag har inte orkat. Vill du hjälpa mig? Att packa var kanske anledningen varför jag kommit hit, men jag svarade ändå ja. Jag följde med honom in i ett annat rum och hämtade en väska. Simon sprang fram och tillbaka och hämtade basketgrejer som han skulle behöva, medans jag började packa ner kläder.
När vi äntligen var klara var det mindre än tjugo minuter kvar tills han skulle åka. Jag satte mig ner på hans säng och Simon satte sig ner bredvid mig. Vi började kyssa varandra.
En stund senare så plingade det på dörren. Simon och jag ignorerade det och fortsatte att mysa, ända tills vi blev avbrutna av att Alex kom in på rummet.
- Herregud, kan ni bara lägga av? Simon, du visste att jag skulle komma hit tio minuter innan vi skulle åka. Varför gör du såhär mot mig? sa han och skrattade lågt. Jag satte mig upp och Simon gjorde detsamma. Han la sin hand ovanpå min och smekte den.
Tio minuter senare var det dags att åka. Vi gick ner till nedervåningen och ut på gatan, där det stod en taxi. Alex gick fram till mig och kramade om mig.
- Take care lil' sis', sa han och kramade om mig hårt. - Och ta hand om pappa.
- Mm, mumlade jag och släppte sedan taget om honom. Jag gick fram till Simon och kramade om honom istället.
- Jag vet inte hur jag ska överleva utan dina kyssar i en vecka, sa han och kysste mig. Vi stod och kysstes ända tills Alex ropade att de var tvungna att åka.
- Vi ses, om en vecka, sa jag och kysste Simon igen. Han kramade om mig och gick sedan in i taxin, och jag kollade på de enda tills jag inte kunde se taxin längre. Då började jag gå hem.
Jag satte mig i vardagsrummet och efter bara en liten stund kom pappa och satte sig bredvid mig.
- Känns det jobbigt? Att Simon har åkt? frågade han och jag tänkte efter.
- Faktiskt inte. Inte så jättejobbigt, svarade jag och pappa log.
- Det är bra. Förresten, du har inte berättat om din klass! Jag vill höra, så berätta på!
- Öhm, okej. Caitlin är tjejen som jag är mest med. Av killarna är jag väl mest med Ryan, Chaz och.. Justin. Typ.
Pappa nickade och log.
- Beadles, Butler och Somers om jag förstått rätt? Jag har träffat på deras föräldrar! Men vem är Justin?
- Justin Bieber, sa jag och pappa kollade chockat på mig. Till och med han visste vem Justin var, haha.
- En kändis i klassen! Det var inte dåligt det! sa han och skrattade. Jag började också skratta.
Efter att ha kollat klart på programmet gick jag upp till mitt rum och bara.. satt där. Jag gjorde lite läxor och satt vid datorn, men inget mer. Jag gjorde i princip ingenting. Precis när jag var på väg att ge upp och gå och lägga mig eller något, även fast klockan bara var halv sju på kvällen, så plingade mobilen till. Jag tog upp den och såg att jag hade fått ett SMS ifrån Caitlin.
*Vill du träffas?*
*Visst. När? Vart?*
*Hemma hos mig om fem minuter*
*Okej*
Jag drog av mig min mjukisdress som jag tagit på mig och bytte om till ett par korta jeansshorts och en hoodie. Jag satte upp håret i en tofs och tog sedan mina saker och gick ner till nedervåningen.
- Och vart ska du? frågade pappa medans jag var påväg ut från dörren. Han stirrade ut mig.
- Hem till Caitlin.
- Du har inte ätit.
- Jag äter där, sa jag och pappa log. Jag sa hejdå och gick ut från huset och stängde dörren efter mig. Jag sprang fram till min cykel och satte mig på den, och började cykla iväg. Jag visste inte riktigt vart Caitlin bodde eftersom jag aldrig varit hemma hos henne, men jag antog att det låg där bussen hade stannat imorse och hon klivit på.
När jag cyklat till bussens station så såg jag en brevlåda som det stod "Beadles" på. Jag hoppade då av cykeln och ledde den fram till dörren. Jag parkerade den precis utanför och plingade på. Det tog en stund, men tillslut kom hennes lillebror Christian och öppnade.
- Hej Nicole! sa han glatt och kramade om mig löst. Jag kramade tillbaks och gick sedan in i huset efter honom.
- Vart är Caitlin?
- Jag vet inte, där uppe tror jag. Hon kommer nog ner strax! Resten kommer snart.
- Resten? sa jag och kollade frågandes på honom.
- Ja, resten. Förresten, har du käkat? Vi har köpt pizza! sa han medans han gick in i köket. Jag följde efter honom och satte mig på en av stolarna vid köksön. Jag kollade runt i köket och insåg hur fint han och Caitlin faktiskt bodde. Christian, som stod vid köksbänken, vände sig om.
- Det finns tre olika, vilken vill du ha? sa Christian och tog fram tre olika kartonger. Jag öppnade den ena och såg någon sorts pizza, vilken vet jag inte. Den såg ganska god ut så jag tog en bit av den. Christian gjorde samma sak och satte sig mittemot mig. Vi åt under tystnad. Det var inte så att vi inte hade något att prata om, vi valde bara att inte prata. Christian valde att stirra på mig istället.
- Nicole! Har det redan gått fem minuter? Förlåt, men jag duschade! sa Caitlin och avbröt tystnaden. Hon kom ner för trapan och gick fram till mig. Hon kramade om mig och satte sig sedan bredvid mig och tog en pizzabit.
- När skulle de andra komma? frågade Christian samtidigt som han tog en ny tugga av pizzan.
- Jag vet inte. De skulle ha kommit samma tid som Nico.. Caitlin avbröts av att det ringde på dörren. Christian ställde sig snabbt upp och sprang mot dörren. Några sekunder senare kom han tillbaka och efter honom gick Ryan och Chaz. Ryan log stort och det gjorde Chaz också. De satte sig runt köksön och högg direkt in på pizzan.
Resten av kvällen spenderades hemma hos Cx2 - mitt nya smeknamn på Catilin och Christian. Vi åt onyttigt, kollade på skräckfilm och mycket annat.
Klockan närmade sig nu tolv och jag kände att det började bli dags att gå hem. Det tyckte de andra också. Eller, Justin och Chaz hade redan gått, så det var bara jag och Ryan kvar. Jag sa hejdå till Cx2 och gick sedan ut ifrån deras hus.
Jag tog upp min cykel och ledde den längst gatan. Ryan gick bredvid mig.
- Vart bor du? frågade jag Ryan.
- Två hus ifrån dig. Förut bodde jag mittemot Caitlin och jag och Chaz var grannar, men jag flyttade.
- Jaha okej, sa jag och log.
Vi fortsatte att prata ända tills vi stannade framför mitt hus.
- Vi ses imorgon, sa jag medans jag la ner min cykel på gräsmattan framför huset.
- Ja det gör vi. Ryan närmade sig mig och..
Kysser han henne? Eller vad gör han!?
Somsagt, förlåt för dålig uppdatering men jag har datorförbud (hehe jag får egentligen inte sitta nu, men jag gör det för er skull) ♥
VAD TYCKTE NI OM KAPITLET? :)
*Vi åker om en fyrtio minuter. Ska jag komma hem till dig eller du till mig? /Simon*
*Jag kan komma hem till dig* svarade jag och fixade till mig lite snabbt, innan jag tog mina saker och gick mot hans hus.
Jag plingade på och Vera kom och öppnade.
- Nicole! Åh vad trevligt. Simon är uppe på hans rum. Välkommen in! sa hon och jag gick in genom dörren. Jag tog av mig mina skor och jacka, och nästan sprang upp till hans rum. Han satt framför datorn och snurrade på datorstolen när han hörde att jag kom in. Han ställde sig upp och vi gick emot varandra och möttes sedan i en kyss. Vi kysstes ett tag, innan vi släppte varandra.
- Har du packat allt? frågade jag och han skakade på huvudet.
- Inte allt, jag har inte orkat. Vill du hjälpa mig? Att packa var kanske anledningen varför jag kommit hit, men jag svarade ändå ja. Jag följde med honom in i ett annat rum och hämtade en väska. Simon sprang fram och tillbaka och hämtade basketgrejer som han skulle behöva, medans jag började packa ner kläder.
När vi äntligen var klara var det mindre än tjugo minuter kvar tills han skulle åka. Jag satte mig ner på hans säng och Simon satte sig ner bredvid mig. Vi började kyssa varandra.
En stund senare så plingade det på dörren. Simon och jag ignorerade det och fortsatte att mysa, ända tills vi blev avbrutna av att Alex kom in på rummet.
- Herregud, kan ni bara lägga av? Simon, du visste att jag skulle komma hit tio minuter innan vi skulle åka. Varför gör du såhär mot mig? sa han och skrattade lågt. Jag satte mig upp och Simon gjorde detsamma. Han la sin hand ovanpå min och smekte den.
Tio minuter senare var det dags att åka. Vi gick ner till nedervåningen och ut på gatan, där det stod en taxi. Alex gick fram till mig och kramade om mig.
- Take care lil' sis', sa han och kramade om mig hårt. - Och ta hand om pappa.
- Mm, mumlade jag och släppte sedan taget om honom. Jag gick fram till Simon och kramade om honom istället.
- Jag vet inte hur jag ska överleva utan dina kyssar i en vecka, sa han och kysste mig. Vi stod och kysstes ända tills Alex ropade att de var tvungna att åka.
- Vi ses, om en vecka, sa jag och kysste Simon igen. Han kramade om mig och gick sedan in i taxin, och jag kollade på de enda tills jag inte kunde se taxin längre. Då började jag gå hem.
Jag satte mig i vardagsrummet och efter bara en liten stund kom pappa och satte sig bredvid mig.
- Känns det jobbigt? Att Simon har åkt? frågade han och jag tänkte efter.
- Faktiskt inte. Inte så jättejobbigt, svarade jag och pappa log.
- Det är bra. Förresten, du har inte berättat om din klass! Jag vill höra, så berätta på!
- Öhm, okej. Caitlin är tjejen som jag är mest med. Av killarna är jag väl mest med Ryan, Chaz och.. Justin. Typ.
Pappa nickade och log.
- Beadles, Butler och Somers om jag förstått rätt? Jag har träffat på deras föräldrar! Men vem är Justin?
- Justin Bieber, sa jag och pappa kollade chockat på mig. Till och med han visste vem Justin var, haha.
- En kändis i klassen! Det var inte dåligt det! sa han och skrattade. Jag började också skratta.
Efter att ha kollat klart på programmet gick jag upp till mitt rum och bara.. satt där. Jag gjorde lite läxor och satt vid datorn, men inget mer. Jag gjorde i princip ingenting. Precis när jag var på väg att ge upp och gå och lägga mig eller något, även fast klockan bara var halv sju på kvällen, så plingade mobilen till. Jag tog upp den och såg att jag hade fått ett SMS ifrån Caitlin.
*Vill du träffas?*
*Visst. När? Vart?*
*Hemma hos mig om fem minuter*
*Okej*
Jag drog av mig min mjukisdress som jag tagit på mig och bytte om till ett par korta jeansshorts och en hoodie. Jag satte upp håret i en tofs och tog sedan mina saker och gick ner till nedervåningen.
- Och vart ska du? frågade pappa medans jag var påväg ut från dörren. Han stirrade ut mig.
- Hem till Caitlin.
- Du har inte ätit.
- Jag äter där, sa jag och pappa log. Jag sa hejdå och gick ut från huset och stängde dörren efter mig. Jag sprang fram till min cykel och satte mig på den, och började cykla iväg. Jag visste inte riktigt vart Caitlin bodde eftersom jag aldrig varit hemma hos henne, men jag antog att det låg där bussen hade stannat imorse och hon klivit på.
När jag cyklat till bussens station så såg jag en brevlåda som det stod "Beadles" på. Jag hoppade då av cykeln och ledde den fram till dörren. Jag parkerade den precis utanför och plingade på. Det tog en stund, men tillslut kom hennes lillebror Christian och öppnade.
- Hej Nicole! sa han glatt och kramade om mig löst. Jag kramade tillbaks och gick sedan in i huset efter honom.
- Vart är Caitlin?
- Jag vet inte, där uppe tror jag. Hon kommer nog ner strax! Resten kommer snart.
- Resten? sa jag och kollade frågandes på honom.
- Ja, resten. Förresten, har du käkat? Vi har köpt pizza! sa han medans han gick in i köket. Jag följde efter honom och satte mig på en av stolarna vid köksön. Jag kollade runt i köket och insåg hur fint han och Caitlin faktiskt bodde. Christian, som stod vid köksbänken, vände sig om.
- Det finns tre olika, vilken vill du ha? sa Christian och tog fram tre olika kartonger. Jag öppnade den ena och såg någon sorts pizza, vilken vet jag inte. Den såg ganska god ut så jag tog en bit av den. Christian gjorde samma sak och satte sig mittemot mig. Vi åt under tystnad. Det var inte så att vi inte hade något att prata om, vi valde bara att inte prata. Christian valde att stirra på mig istället.
- Nicole! Har det redan gått fem minuter? Förlåt, men jag duschade! sa Caitlin och avbröt tystnaden. Hon kom ner för trapan och gick fram till mig. Hon kramade om mig och satte sig sedan bredvid mig och tog en pizzabit.
- När skulle de andra komma? frågade Christian samtidigt som han tog en ny tugga av pizzan.
- Jag vet inte. De skulle ha kommit samma tid som Nico.. Caitlin avbröts av att det ringde på dörren. Christian ställde sig snabbt upp och sprang mot dörren. Några sekunder senare kom han tillbaka och efter honom gick Ryan och Chaz. Ryan log stort och det gjorde Chaz också. De satte sig runt köksön och högg direkt in på pizzan.
Resten av kvällen spenderades hemma hos Cx2 - mitt nya smeknamn på Catilin och Christian. Vi åt onyttigt, kollade på skräckfilm och mycket annat.
Klockan närmade sig nu tolv och jag kände att det började bli dags att gå hem. Det tyckte de andra också. Eller, Justin och Chaz hade redan gått, så det var bara jag och Ryan kvar. Jag sa hejdå till Cx2 och gick sedan ut ifrån deras hus.
Jag tog upp min cykel och ledde den längst gatan. Ryan gick bredvid mig.
- Vart bor du? frågade jag Ryan.
- Två hus ifrån dig. Förut bodde jag mittemot Caitlin och jag och Chaz var grannar, men jag flyttade.
- Jaha okej, sa jag och log.
Vi fortsatte att prata ända tills vi stannade framför mitt hus.
- Vi ses imorgon, sa jag medans jag la ner min cykel på gräsmattan framför huset.
- Ja det gör vi. Ryan närmade sig mig och..
Kysser han henne? Eller vad gör han!?
Somsagt, förlåt för dålig uppdatering men jag har datorförbud (hehe jag får egentligen inte sitta nu, men jag gör det för er skull) ♥
VAD TYCKTE NI OM KAPITLET? :)
Never Let You Go - Kapitel 6
Jag fortsatte att kolla runt i klassrummet och såg att Caitlin hade fastnat med sin blick på mig. Jag vinkade försiktigt med handen och hon vände sin blick ifrån mig. Jag iakttog Caitlin ett tag och såg att hon kollade på Nicole. Hon såg lite irriterad ut och jag vinkade med handen igen. Hon mötte min blick och mimade "förlåt". Jag nickade och hon vände sig om började läsa i sin bok.
Jag gjorde samma sak och började läsa det som läraren bett oss att läsa, fast det var riktigt tråkigt. Jag försökte att prata lite med Nicole, men hon var väldigt koncentrerad nästan hela lektionen, så det var svårt att få kontakt med henne.
Nicoles perspektiv:
Efter skolan så mötte jag upp Alex och åkte direkt hem. Jag gjorde mina läxor och sprang sedan ut på en joggintur. När jag kom hem så åt jag ett snabbt mellanmål, bytte om och gick sedan över till Simon.
- Jag såg inte dig i skolan idag, sa Simon samtidigt som han höll på med mitt hår.
- Mhm, jag såg inte dig. Imorgon kanske?
- Ja, svarade Simon och böjde sig ner och kysste mig mjukt. Jag kysste honom tillbaka och det övergick till hångel. Vi avbröts dock av att Simons mamma ropade att det var mat. Vi gick tillsammans till köket och satte oss vid matbordet. På själva bordet stod det två tallrikar med hamburgare och pommes frites, och två glas och en flaska med cola.
- Jag ska åka iväg till jobbet nu, så här har ni middagen. Blir det bra? Frågade Simons mamma.
- Jadå, det ser supergott ut! sa jag samtidigt som vi satte oss ner vid bordet. Vera, som Simons mamma hette, tog sina saker och gick ut ifrån huset. Jag och Simon kollade på varandra och högg direkt in i maten.
När vi hade ätit upp ställde vi in disken i diskmaskinen, och gick sedan ut och satte oss i vardagsrummet. Simon la sig i soffan och jag la mig i hans knä. Han sträckte sig efter fjärrkontrollen och satte på något program, samtidigt som han höll på med mitt hår. Vi kollade på programmet ända tills det slutade. Då var klockan ganska mycket och jag behövde gå hem.
- Det är så att jag och laget ska åka på en cup med laget.. började Simon efter att jag släppt honom när vi kramats.
- Jo jag vet, jag tror Alex nämnde det.
- Vi åker imorgon kväll, sa han och kollade på mig. - Fast vi är bara borta i några dagar. Kanske fem eller fyra, eller en vecka.
Jag kollade på honom och log. Han log tillbaka och vi kramades om hårt. Han smekte min kind och vi möttes i en kyss.
- Vi ses imorgon, sa Simon och kysste mig igen.
- Ja, det gör vi, sa jag och log. Jag gick ut och Simon stängde dörren efter mig. Jag började gå hemåt och kom efter bara några minuters av en snabb promenad fram. Jag tog fram min nyckel och öppnade dörren. Jag började gå upp för trappan men hörde att pappa ropade på mig från köket, så jag vände mig om och gick dit istället.
- Har du ätit? frågade han och jag nickade.
- Jag åt hos Simon.
- Okej, bra. Godnatt! Vi ses imorgon.
Jag kramade om honom och gick upp till mitt rum igen. Jag sneglade på klockan och såg att den var ganska mycket så jag gick in i badrummet och gjorde mig iordning för kvällen - flätade håret, tog bort sminket, tog på mig pyjamasen och borstade tänderna - innan jag kröp ner i sängen.
Nästa morgon vaknade jag av att alarmklockan ringde, för fjärde gången. Jag stängde av den med en smäll med handen och kollade vad klockan var. Halv åtta. En halvtimme tills jag skulle börja. Jag suckade för mig själv. Varför skulle jag alltid snooza? Jag reste mig upp och gick direkt in i badrummet och började fixa mig. Jag tog ut flätorna och lät håret vara lockig, sminkade mig och borstade tänderna. När jag var klar så tog jag fram ett par jeans och en blus som jag snabbt drog på mig, för att sedan springa ner till undervåningen och vidare till skolbussen.
Jag hann precis med bussen. Jag klev på den och hälsade på föraren, innan jag gick längst "korridoren" i bussen. Jag såg många nya ansikten, nästan ingen från min klass. Det kändes som om alla stirrade ut mig och viskade saker om mig. Jag såg en ensam plats och var på väg att gå dit för att sätta mig när jag såg en hand vifta längst bak i bussen. Ett huvud, som jag såg tillhörde Ryan, stack ut och han ropade mitt namn. Jag kände mig plötsligt lättad och gick snabbare emot honom och satte mig bredvid honom.
- Godmorgon, sa jag och Ryan log.
- Godmorgon på dig också.
Efter två stationer med bussen så klev Chaz, Caitlin och någon som jag inte kände igen på. De fick direkt syn på mig och Ryan och gick emot oss. Chaz ropade våra namn och gjorde sedan ett handslag med Ryan. Jag skrattade och kramade om Caitlin, som satte sig bredvid mig. Killen, som jag inte kände igen, satte sig bredvid Caitlin.
- Förresten, det här är min lillebror Christian, sa hon efter en stund och han skakade om min hand och log. Jag kollade på honom och Caitlin. De var faktiskt inte så lika, men nu när jag visste att de var syskon så syntes det lite.
Vi pratade hela bussturen till skolan, och påväg upp till skåpen också.
- Vad har vi för lektion nu? frågade jag medans jag letade efter vårat schema. Jag hade förmodligen tappat bort det. Smidigt, första dagen!
- Idrott, svarade Ryan samtidigt som han stängde igen sitt skåp och hängde sin gympapåse runt axeln. Jag suckade för mig själv. Jag hade tappat bort schemat och inte tagit med mina idrottskläder. Jag la in mina saker i skåpet och stängde sedan igen det. De andra blev snabbt klara och vi gick tillsammans till idrottssalen. Det var samma stora sal som Simon tränade basket i.
Alla bytte om och jag gick ut till våran lärare i idrott, Mr Park.
- Hej, jo det är så att jag är ny här och jag visste inte att vi hade idrott, sa jag och han nickade.
- En gång är ingen gång. Det är okej för denna gång. Du kan sitta och kolla på under tiden, sa han och log. Jag log tillbaka och gick och satte mig på läktaren. Efter en liten stund sprang de flesta ut och lektionen sattes igång. Några kom för sent och kom mitt i, en av de var Justin. Han gick fram till Mr Park och lämnade en lapp, innan han kollade upp mot mig och log. Han började gå mot mig, och när han var framme så satte han sig bredvid mig.
- Hej, sa jag och han log.
- Varför är du inte med?
- Jag glömde kläder. Jag tappade bort schemat och hade ingen aning om att vi skulle ha idrott.. Själv?
- Haha, smart. Som du kanske minns så har jag skadat foten, sa han och pekade ner på sin fot. Själva foten var ju innuti hans sko, så jag kunde inte se speciellt mycket av den, men den såg mer svullen ut än den andra foten.
Vi fortsatte att prata hela idrottslektionen och det kände inte alls konstigt. Jag menar, för mig var det ju ganska konstigt och det kändes väldigt.. coolt, men Justin verkade inte bry sig. Då och då var det någon pinsam tystnad, men det verkade inte som om Justin märkte av det.
När lektionen var slut så reste vi oss upp och gick till skåpen. Det var ganska tomt där, och ingen från våran lektion hade kommit. Vi tog ut våra böcker ur skåpen och satte oss sedan vid ett bord.
- Eftersom du är ny här, och har tappat bort schemat, så antar jag att du inte gjort läxan tills idag? frågade Justin och skrattade.
- Vadå läxa!? sa jag chockat och Justin fortsatte skratta åt mig. Han svarade inte på min fråga. - Seriöst, hade vi någon läxa idag?
Justin svarade utan skrattade bara åt mig. Så småningom började personer från klassen komma tillbaka. Justin sa hejdå och gick iväg till killarna medans jag gick till Caitlin. Jag ställde mig lutad mot skåpet bredvid hennes.
- Caitlin, hade vi någon läxa tills idag? sa jag oroligt och hon kollade chockat på mig, samtidigt som hon höll på med något i sitt skåp.
- Nej, varför undrar du?
Jag suckade och vände mig om mot Justin. Han stod och skrattade. Jag mimade "kul" och han skrattade ännu mer.
- Äsch, det var inget, sa jag och vände mig om mot Caitlin igen. Hon log och tog sina saker, och vi gick tillsammans upp till mattesalen.
Efter den långa mattelektionen var det dags för lunch. Jag gick tillsammans med Caitlin och några andra tjejer i klassen till matsalen. Skolans matsal var helt olik den i min förra skola. Den här såg verkligen ut som på en film, och det gjorde personerna som satt i den också. Den påminde väldigt mycket om "Mean Girls", där det finns olika bord. Man ville, med andra ord, inte sätta sig vid fel bord. Jag var glad att jag hade Caitlin vid min sida, så att hon kunde visa mig runt.
Vi gick och satte oss med några i klassen och började äta. När jag ätit upp hörde jag hur någon ropade mitt namn. Jag trodde att det var någon vid bordet men de kollade lika konstigt på mig som jag på de, så jag vände mig om och såg Simon sitta vid ett bord en bit ifrån oss. Jag ställde mig glatt upp och gick fram till hans bord. Han satt med Alex och några andra i sin klass, men även några andra från basketlaget. Jag satte mig i hans knä och de flesta kände ju igen mig, så de hälsade på mig.
- Jag har saknat dig, viskade Simon i mitt öra. Jag vände mig om och vi kysstes.
- Jag kommer att sakna dig mer, när du åker ikväll. När åker du? sa jag.
- Vet inte, klockan fem eller sex kanske. Kan du komma hem till mig innan? Eller jag till dig? Jag nickade med huvudet och han log, och vi kysstes igen.
- Euw, sa någon. Vi båda avbröt kyssen och vände oss. Där satt Alex och såg äcklad ut. Både jag och Simon skrattade. Jag satt kvar hos honom och resten av killarna i några minuter, innan jag kom på att jag lämnat Caitlin och alla andra. Jag reste mig upp och Simon gjorde detsamma.
- Vi ses ikväll, sa han och kramade om mig. Vi kysstes sedan och jag gick iväg till mitt bord. Caitlin och resten av tjejerna i klassen kollade chockat på mig.
- Är du och Simon ihop!? sa en tjej och kollade på mig med stora ögon och en gapande mun.
- Hehe, ja.. sa jag och alla tjejer kollade chockat på mig. Det blev tyst ända tills klockan ringde in. Då ställde jag mig upp och Caitlin gjorde detsamma.
- Ska vi gå? frågade jag henne och hon nickade. Vi gick och lämnade våra brickor och gick sedan tillsammans upp till skåpen.
- Varför sa du ingenting om att ni var ihop? sa Caitlin och vände mig om.
- Vet inte. Är det något konstigt eller? Allas reaktion var ju lite konstig..
- För att han är sjukt snygg och typ skolans populäraste kille!?
Jag skrattade och Caitlin gjorde detsamma. Vi pratade inte mer om det utan började prata om annat.
Dagen rullade på som vanligt och efter skolan åkte jag hem till mig och åt, gjorde läxor och satt lite framför datorn. När klockan var fyra så plingade min mobil till.
*Vi åker om en fyrtio minuter. Ska jag komma hem till dig eller du till mig? /Simon*
*Jag kan komma hem till dig* svarade jag och fixade till mig lite snabbt, innan jag tog mina saker och gick mot hans hus.
Jag vet, jag är världsämst på att uppdatera, men jag har fått datorförbud hehe. Här har ni det nya kapitlet iaf! Vad tyckte ni?
Jag har lyckats sno en dator (haha) så jag har skrivit ett nytt kapitel!! Det är tidsinställt och kommer upp 20:01 ikväll!! puss
Jag gjorde samma sak och började läsa det som läraren bett oss att läsa, fast det var riktigt tråkigt. Jag försökte att prata lite med Nicole, men hon var väldigt koncentrerad nästan hela lektionen, så det var svårt att få kontakt med henne.
Nicoles perspektiv:
Efter skolan så mötte jag upp Alex och åkte direkt hem. Jag gjorde mina läxor och sprang sedan ut på en joggintur. När jag kom hem så åt jag ett snabbt mellanmål, bytte om och gick sedan över till Simon.
- Jag såg inte dig i skolan idag, sa Simon samtidigt som han höll på med mitt hår.
- Mhm, jag såg inte dig. Imorgon kanske?
- Ja, svarade Simon och böjde sig ner och kysste mig mjukt. Jag kysste honom tillbaka och det övergick till hångel. Vi avbröts dock av att Simons mamma ropade att det var mat. Vi gick tillsammans till köket och satte oss vid matbordet. På själva bordet stod det två tallrikar med hamburgare och pommes frites, och två glas och en flaska med cola.
- Jag ska åka iväg till jobbet nu, så här har ni middagen. Blir det bra? Frågade Simons mamma.
- Jadå, det ser supergott ut! sa jag samtidigt som vi satte oss ner vid bordet. Vera, som Simons mamma hette, tog sina saker och gick ut ifrån huset. Jag och Simon kollade på varandra och högg direkt in i maten.
När vi hade ätit upp ställde vi in disken i diskmaskinen, och gick sedan ut och satte oss i vardagsrummet. Simon la sig i soffan och jag la mig i hans knä. Han sträckte sig efter fjärrkontrollen och satte på något program, samtidigt som han höll på med mitt hår. Vi kollade på programmet ända tills det slutade. Då var klockan ganska mycket och jag behövde gå hem.
- Det är så att jag och laget ska åka på en cup med laget.. började Simon efter att jag släppt honom när vi kramats.
- Jo jag vet, jag tror Alex nämnde det.
- Vi åker imorgon kväll, sa han och kollade på mig. - Fast vi är bara borta i några dagar. Kanske fem eller fyra, eller en vecka.
Jag kollade på honom och log. Han log tillbaka och vi kramades om hårt. Han smekte min kind och vi möttes i en kyss.
- Vi ses imorgon, sa Simon och kysste mig igen.
- Ja, det gör vi, sa jag och log. Jag gick ut och Simon stängde dörren efter mig. Jag började gå hemåt och kom efter bara några minuters av en snabb promenad fram. Jag tog fram min nyckel och öppnade dörren. Jag började gå upp för trappan men hörde att pappa ropade på mig från köket, så jag vände mig om och gick dit istället.
- Har du ätit? frågade han och jag nickade.
- Jag åt hos Simon.
- Okej, bra. Godnatt! Vi ses imorgon.
Jag kramade om honom och gick upp till mitt rum igen. Jag sneglade på klockan och såg att den var ganska mycket så jag gick in i badrummet och gjorde mig iordning för kvällen - flätade håret, tog bort sminket, tog på mig pyjamasen och borstade tänderna - innan jag kröp ner i sängen.
Nästa morgon vaknade jag av att alarmklockan ringde, för fjärde gången. Jag stängde av den med en smäll med handen och kollade vad klockan var. Halv åtta. En halvtimme tills jag skulle börja. Jag suckade för mig själv. Varför skulle jag alltid snooza? Jag reste mig upp och gick direkt in i badrummet och började fixa mig. Jag tog ut flätorna och lät håret vara lockig, sminkade mig och borstade tänderna. När jag var klar så tog jag fram ett par jeans och en blus som jag snabbt drog på mig, för att sedan springa ner till undervåningen och vidare till skolbussen.
Jag hann precis med bussen. Jag klev på den och hälsade på föraren, innan jag gick längst "korridoren" i bussen. Jag såg många nya ansikten, nästan ingen från min klass. Det kändes som om alla stirrade ut mig och viskade saker om mig. Jag såg en ensam plats och var på väg att gå dit för att sätta mig när jag såg en hand vifta längst bak i bussen. Ett huvud, som jag såg tillhörde Ryan, stack ut och han ropade mitt namn. Jag kände mig plötsligt lättad och gick snabbare emot honom och satte mig bredvid honom.
- Godmorgon, sa jag och Ryan log.
- Godmorgon på dig också.
Efter två stationer med bussen så klev Chaz, Caitlin och någon som jag inte kände igen på. De fick direkt syn på mig och Ryan och gick emot oss. Chaz ropade våra namn och gjorde sedan ett handslag med Ryan. Jag skrattade och kramade om Caitlin, som satte sig bredvid mig. Killen, som jag inte kände igen, satte sig bredvid Caitlin.
- Förresten, det här är min lillebror Christian, sa hon efter en stund och han skakade om min hand och log. Jag kollade på honom och Caitlin. De var faktiskt inte så lika, men nu när jag visste att de var syskon så syntes det lite.
Vi pratade hela bussturen till skolan, och påväg upp till skåpen också.
- Vad har vi för lektion nu? frågade jag medans jag letade efter vårat schema. Jag hade förmodligen tappat bort det. Smidigt, första dagen!
- Idrott, svarade Ryan samtidigt som han stängde igen sitt skåp och hängde sin gympapåse runt axeln. Jag suckade för mig själv. Jag hade tappat bort schemat och inte tagit med mina idrottskläder. Jag la in mina saker i skåpet och stängde sedan igen det. De andra blev snabbt klara och vi gick tillsammans till idrottssalen. Det var samma stora sal som Simon tränade basket i.
Alla bytte om och jag gick ut till våran lärare i idrott, Mr Park.
- Hej, jo det är så att jag är ny här och jag visste inte att vi hade idrott, sa jag och han nickade.
- En gång är ingen gång. Det är okej för denna gång. Du kan sitta och kolla på under tiden, sa han och log. Jag log tillbaka och gick och satte mig på läktaren. Efter en liten stund sprang de flesta ut och lektionen sattes igång. Några kom för sent och kom mitt i, en av de var Justin. Han gick fram till Mr Park och lämnade en lapp, innan han kollade upp mot mig och log. Han började gå mot mig, och när han var framme så satte han sig bredvid mig.
- Hej, sa jag och han log.
- Varför är du inte med?
- Jag glömde kläder. Jag tappade bort schemat och hade ingen aning om att vi skulle ha idrott.. Själv?
- Haha, smart. Som du kanske minns så har jag skadat foten, sa han och pekade ner på sin fot. Själva foten var ju innuti hans sko, så jag kunde inte se speciellt mycket av den, men den såg mer svullen ut än den andra foten.
Vi fortsatte att prata hela idrottslektionen och det kände inte alls konstigt. Jag menar, för mig var det ju ganska konstigt och det kändes väldigt.. coolt, men Justin verkade inte bry sig. Då och då var det någon pinsam tystnad, men det verkade inte som om Justin märkte av det.
När lektionen var slut så reste vi oss upp och gick till skåpen. Det var ganska tomt där, och ingen från våran lektion hade kommit. Vi tog ut våra böcker ur skåpen och satte oss sedan vid ett bord.
- Eftersom du är ny här, och har tappat bort schemat, så antar jag att du inte gjort läxan tills idag? frågade Justin och skrattade.
- Vadå läxa!? sa jag chockat och Justin fortsatte skratta åt mig. Han svarade inte på min fråga. - Seriöst, hade vi någon läxa idag?
Justin svarade utan skrattade bara åt mig. Så småningom började personer från klassen komma tillbaka. Justin sa hejdå och gick iväg till killarna medans jag gick till Caitlin. Jag ställde mig lutad mot skåpet bredvid hennes.
- Caitlin, hade vi någon läxa tills idag? sa jag oroligt och hon kollade chockat på mig, samtidigt som hon höll på med något i sitt skåp.
- Nej, varför undrar du?
Jag suckade och vände mig om mot Justin. Han stod och skrattade. Jag mimade "kul" och han skrattade ännu mer.
- Äsch, det var inget, sa jag och vände mig om mot Caitlin igen. Hon log och tog sina saker, och vi gick tillsammans upp till mattesalen.
Efter den långa mattelektionen var det dags för lunch. Jag gick tillsammans med Caitlin och några andra tjejer i klassen till matsalen. Skolans matsal var helt olik den i min förra skola. Den här såg verkligen ut som på en film, och det gjorde personerna som satt i den också. Den påminde väldigt mycket om "Mean Girls", där det finns olika bord. Man ville, med andra ord, inte sätta sig vid fel bord. Jag var glad att jag hade Caitlin vid min sida, så att hon kunde visa mig runt.
Vi gick och satte oss med några i klassen och började äta. När jag ätit upp hörde jag hur någon ropade mitt namn. Jag trodde att det var någon vid bordet men de kollade lika konstigt på mig som jag på de, så jag vände mig om och såg Simon sitta vid ett bord en bit ifrån oss. Jag ställde mig glatt upp och gick fram till hans bord. Han satt med Alex och några andra i sin klass, men även några andra från basketlaget. Jag satte mig i hans knä och de flesta kände ju igen mig, så de hälsade på mig.
- Jag har saknat dig, viskade Simon i mitt öra. Jag vände mig om och vi kysstes.
- Jag kommer att sakna dig mer, när du åker ikväll. När åker du? sa jag.
- Vet inte, klockan fem eller sex kanske. Kan du komma hem till mig innan? Eller jag till dig? Jag nickade med huvudet och han log, och vi kysstes igen.
- Euw, sa någon. Vi båda avbröt kyssen och vände oss. Där satt Alex och såg äcklad ut. Både jag och Simon skrattade. Jag satt kvar hos honom och resten av killarna i några minuter, innan jag kom på att jag lämnat Caitlin och alla andra. Jag reste mig upp och Simon gjorde detsamma.
- Vi ses ikväll, sa han och kramade om mig. Vi kysstes sedan och jag gick iväg till mitt bord. Caitlin och resten av tjejerna i klassen kollade chockat på mig.
- Är du och Simon ihop!? sa en tjej och kollade på mig med stora ögon och en gapande mun.
- Hehe, ja.. sa jag och alla tjejer kollade chockat på mig. Det blev tyst ända tills klockan ringde in. Då ställde jag mig upp och Caitlin gjorde detsamma.
- Ska vi gå? frågade jag henne och hon nickade. Vi gick och lämnade våra brickor och gick sedan tillsammans upp till skåpen.
- Varför sa du ingenting om att ni var ihop? sa Caitlin och vände mig om.
- Vet inte. Är det något konstigt eller? Allas reaktion var ju lite konstig..
- För att han är sjukt snygg och typ skolans populäraste kille!?
Jag skrattade och Caitlin gjorde detsamma. Vi pratade inte mer om det utan började prata om annat.
Dagen rullade på som vanligt och efter skolan åkte jag hem till mig och åt, gjorde läxor och satt lite framför datorn. När klockan var fyra så plingade min mobil till.
*Vi åker om en fyrtio minuter. Ska jag komma hem till dig eller du till mig? /Simon*
*Jag kan komma hem till dig* svarade jag och fixade till mig lite snabbt, innan jag tog mina saker och gick mot hans hus.
Jag vet, jag är världsämst på att uppdatera, men jag har fått datorförbud hehe. Här har ni det nya kapitlet iaf! Vad tyckte ni?
Jag har lyckats sno en dator (haha) så jag har skrivit ett nytt kapitel!! Det är tidsinställt och kommer upp 20:01 ikväll!! puss
Never Let You Go - Kapitel 5
Jag öppnade mitt skåp och tog ut min mobil. Plötsligt kände jag ett par varma armar runt om mig. Jag skrattade och var nästan helt säker på att det var Simon, men det var något som var fel. Det var inte Simons doft och armarna påminde inte alls om Simon. Armarna släppte mig efter någon stund. Jag vände mig om och där stod..
Justin. Jag blinkade för att se bättre, och han stod fortfarande där. Han backade bak några steg.
- Caitlin? sa han frågandes och och bara stirrade på mig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, utan stirrade tillbaks på honom. Vi stod och bara stirrade på varandra under tystnad, i flera minuter.
- Ehm, alltså, förlåt, sa Justin och kollade ner i marken. - Jag trodde du var någon annan. Han kollade upp på mig och mötte min blick. Han blev lite lätt röd om kinderna och jag kände att jag säkert såg ut som en illröd tomat.
- Det är lugnt, sa jag efter en stund och Justin log. Jag vände mig om mot skåpet igen och fortsatte att hålla på med min mobil. Jag hörde att någon, förmodligen Justin, harklade sig igen. Jag snurrade runt och mycket riktigt, där stod Justin.
- Mitt skåp är under ditt och du står i vägen just nu, sa han och jag kollade chockat på honom. Gick han i den här skolan?
- Går du här!? sa jag chockat och han nickade och kollade lite småkonstigt på mig.
- Nej du vet, jag bara är här och .. är här. Han skrattade och skakade om sitt hår. Han drog handen igenom det.
Jag log mot honom och flyttade mig sedan åt höger. Han skrattade åt mig och jag kom på att jag fortfarande stod i vägen. Jag backade undan och Justin böjde sig ner och låste upp sitt skåp. Jag stod och stirrade på honom, hur länge vet jag inte, och tänkte efter. Jag kanske skulle säga någonting, eller göra någonting.
- Så.. Justin Bieber, sa jag och insåg snabbt att jag borde sagt något annat. Justin kollade upp på mig och han hade en min som jag inte kunde tyda.
- Ja? sa han frågandes och jag ville bara sjunga igenom jorden. Varför hade jag ens sagt något?
Justins perspektiv:
Jag kollade upp på henne och kollade undrande på henne. Jag såg att hon var riktigt nervös. Varför vet jag inte, men det verkade hon iallafall vara. Jag menade inte att låta dryg, men tyvärr så lät jag nog så.
- Jag visste inte att du gick här, på APHS, sa hon.
- Jag visste inte att du gick här. Dig har man inte sett här förut, sa jag och log mot henne. Hon log tillbaka. - Nicole var det va? Nicole Brown? frågade jag medans jag ställde mig upp.
Hon kollade glatt på mig och nickade. Hon hade säkert trott att jag inte skulle komma ihåg hennes namn, men det gjorde jag.
Vi småpratade en stund och sedan tog hon ut sina böcker och gick iväg. Jag böjde mig ner och stängde mitt skåp. Jag reste mig sedan upp igen och sprang efter henne. Hon gick i trappan och verkade gå väldigt segt, så det var inga problem att springa ikapp henne.
- Jag glömde fråga, vilken klass går du i? frågade jag och hon vände sig om mot mig.
- Junior klass 11C.
- Jag med!
- Okej, men du vet väl att vi började halv nio och inte tolv?
- Jo jag vet, men jag var i studi.. sa jag och stannade upp. - Jag var upptagen.
Vi gick tillsammans upp till rätt våning. Nicole gick iväg till Caitlin och Payton som ropade på henne, medans jag satte mig med Ryan och Chaz.
- Damn.. Den nya tjejen, sa Chaz och kollade på mig och Ryan. Vi båda nickade.
- Jag vet. Vi träffade henne igår, svarade Ryan och suckade. - Men hon är snygg. Riktigt snygg.
Jag vände mig om mot Nicole och kollade på henne. Killarna hade rätt, hon såg bra ut.
Nicoles perspektiv:
Jag gick och satte mig hos Caitlin och någon blond tjej.
- Det här är Payton. Nicole Payton, Payton Nicole, sa Cailtlin och jag kollade på den blonda tjejen som tydligen hette Payton. Hon log mot mig och jag log tillbaka.
- Så, hur är skolan hittills? frågade Payton.
- Det går väl bra. Har inte riktigt träffat alla och så.
- Haha, det har man märkt. Du är ju mest med Ryan, sa hon och vi tre vände oss om mot Ryan's bord, där även Chaz och Justin satt. Konstigt nog så kollade de på oss också. Jag vände mig snabbt om, så att jag kollade på Caitlin igen.
- Justin Bieber, mumlade jag och Caitlin kollade konstigt på mig.
- Vad sa du?
- Förlåt, jag bara mumlade lite för mig själv.
- Ja, men vad sa du?
- Justin Bieber. Det är coolt att han går här.
- Ja det är faktiskt ganska coolt. Vi i klassen tänker ju inte på det eftersom att han gått här så länge, till och med innan han var känd.. sa Payton och log mot mig.
- Håller du på med någon sport? frågade Caitlin och bytte samtalsämne.
- Nej. Jag springer nästan varje dag, men det är allt. Jag har gått på karate och chearleading.
- Chearleading? Perfekt! sa Payton och kollade på Caitlin. Jag förstod inte riktigt vad de menade med att det var perfekt, men det var väl något mellan de två.
Vi fortsatte att prata tills lektionen ringde in. Det var inga bestämda platser, så man fick sätta sig vart man ville. Caitlin och Payton satte sig bredvid varandra, och Ryan satte sig bredvid Chaz. Jag gick och satte mig på en bänk längst bak.
- Får jag sätta mig här? sa någon. Jag vände mig om och där stod Justin, och pekade på bänken bredvid mig.
- Visst, sa jag och log mot honom.
Justins perspektiv:
Jag satte mig ner på bänken bredvid Nicole och lektionen började så småningom. Vid bänken framför oss satt Chaz och Ryan. Chaz vände sig om och blinkade med ena ögat mot mig. Jag suckade och Nicole kollade upp ifrån sin bok.
- Äh, asså inget, sa jag och kollade ner i sin bok.
Chaz skrattade och jag gjorde detsamma. Nicole kollade återigen upp ifrån sin bok och kollade på mig. Jag log mot henne och hon log tillbaka, innan hon dök ner med huvudet i boken igen.
Jag fortsatte att kolla runt i klassrummet och såg att Caitlin hade fastnat med sin blick på mig. Jag vinkade försiktigt med handen och hon vände sin blick ifrån mig. Jag iakttog Caitlin ett tag och såg att hon kollade på Nicole. Hon såg lite irriterad ut och jag vinkade med handen igen. Hon mötte min blick och mimade "förlåt". Jag nickade och hon vände sig om började läsa i sin bok.
Jag gjorde samma sak och började läsa det som läraren bett oss att läsa, fast det var riktigt tråkigt. Jag försökte att prata lite med Nicole, men hon var väldigt koncentrerad nästan hela lektionen, så det var svårt att få kontakt med henne.
Jag vet, inte roligaste kapitlena och inte bästa uppdateringen. Förlåt ♥
Blir delarna där Justin är med konstiga?? ....
Justin. Jag blinkade för att se bättre, och han stod fortfarande där. Han backade bak några steg.
- Caitlin? sa han frågandes och och bara stirrade på mig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, utan stirrade tillbaks på honom. Vi stod och bara stirrade på varandra under tystnad, i flera minuter.
- Ehm, alltså, förlåt, sa Justin och kollade ner i marken. - Jag trodde du var någon annan. Han kollade upp på mig och mötte min blick. Han blev lite lätt röd om kinderna och jag kände att jag säkert såg ut som en illröd tomat.
- Det är lugnt, sa jag efter en stund och Justin log. Jag vände mig om mot skåpet igen och fortsatte att hålla på med min mobil. Jag hörde att någon, förmodligen Justin, harklade sig igen. Jag snurrade runt och mycket riktigt, där stod Justin.
- Mitt skåp är under ditt och du står i vägen just nu, sa han och jag kollade chockat på honom. Gick han i den här skolan?
- Går du här!? sa jag chockat och han nickade och kollade lite småkonstigt på mig.
- Nej du vet, jag bara är här och .. är här. Han skrattade och skakade om sitt hår. Han drog handen igenom det.
Jag log mot honom och flyttade mig sedan åt höger. Han skrattade åt mig och jag kom på att jag fortfarande stod i vägen. Jag backade undan och Justin böjde sig ner och låste upp sitt skåp. Jag stod och stirrade på honom, hur länge vet jag inte, och tänkte efter. Jag kanske skulle säga någonting, eller göra någonting.
- Så.. Justin Bieber, sa jag och insåg snabbt att jag borde sagt något annat. Justin kollade upp på mig och han hade en min som jag inte kunde tyda.
- Ja? sa han frågandes och jag ville bara sjunga igenom jorden. Varför hade jag ens sagt något?
Justins perspektiv:
Jag kollade upp på henne och kollade undrande på henne. Jag såg att hon var riktigt nervös. Varför vet jag inte, men det verkade hon iallafall vara. Jag menade inte att låta dryg, men tyvärr så lät jag nog så.
- Jag visste inte att du gick här, på APHS, sa hon.
- Jag visste inte att du gick här. Dig har man inte sett här förut, sa jag och log mot henne. Hon log tillbaka. - Nicole var det va? Nicole Brown? frågade jag medans jag ställde mig upp.
Hon kollade glatt på mig och nickade. Hon hade säkert trott att jag inte skulle komma ihåg hennes namn, men det gjorde jag.
Vi småpratade en stund och sedan tog hon ut sina böcker och gick iväg. Jag böjde mig ner och stängde mitt skåp. Jag reste mig sedan upp igen och sprang efter henne. Hon gick i trappan och verkade gå väldigt segt, så det var inga problem att springa ikapp henne.
- Jag glömde fråga, vilken klass går du i? frågade jag och hon vände sig om mot mig.
- Junior klass 11C.
- Jag med!
- Okej, men du vet väl att vi började halv nio och inte tolv?
- Jo jag vet, men jag var i studi.. sa jag och stannade upp. - Jag var upptagen.
Vi gick tillsammans upp till rätt våning. Nicole gick iväg till Caitlin och Payton som ropade på henne, medans jag satte mig med Ryan och Chaz.
- Damn.. Den nya tjejen, sa Chaz och kollade på mig och Ryan. Vi båda nickade.
- Jag vet. Vi träffade henne igår, svarade Ryan och suckade. - Men hon är snygg. Riktigt snygg.
Jag vände mig om mot Nicole och kollade på henne. Killarna hade rätt, hon såg bra ut.
Nicoles perspektiv:
Jag gick och satte mig hos Caitlin och någon blond tjej.
- Det här är Payton. Nicole Payton, Payton Nicole, sa Cailtlin och jag kollade på den blonda tjejen som tydligen hette Payton. Hon log mot mig och jag log tillbaka.
- Så, hur är skolan hittills? frågade Payton.
- Det går väl bra. Har inte riktigt träffat alla och så.
- Haha, det har man märkt. Du är ju mest med Ryan, sa hon och vi tre vände oss om mot Ryan's bord, där även Chaz och Justin satt. Konstigt nog så kollade de på oss också. Jag vände mig snabbt om, så att jag kollade på Caitlin igen.
- Justin Bieber, mumlade jag och Caitlin kollade konstigt på mig.
- Vad sa du?
- Förlåt, jag bara mumlade lite för mig själv.
- Ja, men vad sa du?
- Justin Bieber. Det är coolt att han går här.
- Ja det är faktiskt ganska coolt. Vi i klassen tänker ju inte på det eftersom att han gått här så länge, till och med innan han var känd.. sa Payton och log mot mig.
- Håller du på med någon sport? frågade Caitlin och bytte samtalsämne.
- Nej. Jag springer nästan varje dag, men det är allt. Jag har gått på karate och chearleading.
- Chearleading? Perfekt! sa Payton och kollade på Caitlin. Jag förstod inte riktigt vad de menade med att det var perfekt, men det var väl något mellan de två.
Vi fortsatte att prata tills lektionen ringde in. Det var inga bestämda platser, så man fick sätta sig vart man ville. Caitlin och Payton satte sig bredvid varandra, och Ryan satte sig bredvid Chaz. Jag gick och satte mig på en bänk längst bak.
- Får jag sätta mig här? sa någon. Jag vände mig om och där stod Justin, och pekade på bänken bredvid mig.
- Visst, sa jag och log mot honom.
Justins perspektiv:
Jag satte mig ner på bänken bredvid Nicole och lektionen började så småningom. Vid bänken framför oss satt Chaz och Ryan. Chaz vände sig om och blinkade med ena ögat mot mig. Jag suckade och Nicole kollade upp ifrån sin bok.
- Äh, asså inget, sa jag och kollade ner i sin bok.
Chaz skrattade och jag gjorde detsamma. Nicole kollade återigen upp ifrån sin bok och kollade på mig. Jag log mot henne och hon log tillbaka, innan hon dök ner med huvudet i boken igen.
Jag fortsatte att kolla runt i klassrummet och såg att Caitlin hade fastnat med sin blick på mig. Jag vinkade försiktigt med handen och hon vände sin blick ifrån mig. Jag iakttog Caitlin ett tag och såg att hon kollade på Nicole. Hon såg lite irriterad ut och jag vinkade med handen igen. Hon mötte min blick och mimade "förlåt". Jag nickade och hon vände sig om började läsa i sin bok.
Jag gjorde samma sak och började läsa det som läraren bett oss att läsa, fast det var riktigt tråkigt. Jag försökte att prata lite med Nicole, men hon var väldigt koncentrerad nästan hela lektionen, så det var svårt att få kontakt med henne.
Jag vet, inte roligaste kapitlena och inte bästa uppdateringen. Förlåt ♥
Blir delarna där Justin är med konstiga?? ....
Never Let You Go - Kapitel 4
- Så, vilken skola går du på? frågade Ryan och avbröt mina tankar.
- APHS, svarade jag och Ryan log stort.
- Jag med! Då ses vi imorgon, sa han och log ännu större. Han gick iväg till killarna bakom honom. Jag vände mig om och hoppade in i bilen och körde hem Simon, och gick sedan hem till mig.
- Dags att vakna! Upp och hoppa! hörde jag någon säga. Jag öppnade ögonen och där stod pappa, och drog bort gardinerna. Ljuset träffade rakt in i mina ögon. Jag stönade och satte mig upp i sängen, samtidigt som pappa försvann ut ur rummet. Precis när han försvunnit ut ur rummet så la jag mig ner i sängen igen, och slöt ögonen.
En stund senare hörde jag hur någon kom in i rummet igen.
- Skolan börjar om lite mindre än två timmar, men visst visst, kom försent första dagen. Gör som du vill! suckade pappa och stängde dörren efter sig. Jag reste mig upp efter ett tag och gick in till mitt badrum. Jag tog en kall dusch för att piggna till och fönade sedan håret. När jag var klar med det så plockade jag fram plattången och plattade håret. Sedan sminkade jag mig och gick ner till köket. Jag satte mig på diskbänken och kollade på pappa som sprang fram och tillbaka.
- Pappa, kan du ge mig en yoghurt? Han vände sig om mot mig och suckade.
- Du sitter bredvid kylskåpet, men jaja. Här har du! sa han och sträckte fram en av alla mina yoghurts. Jag tog emot den och åt snabbt upp den innan jag gick upp till mitt rum igen. Jag gick in i min garderob och tog fram ett par shorts, en tröja och några smycken som jag satte på mig.
Jag tog en sista titt i spegeln innan jag tog upp min väska och packade ner allt i den. Jag slängde den över axeln och gick mot Alex's rum. Jag knackade på och hörde att någon ropade något, så jag öppnade dörren och klev in. Alex satt framför datorn i pyjamas.
- Alex! Skolan börjar om trettio minuter och du sitter i pyjamas!? Rappa på! skrek jag och han mumlade något. Jag tog upp en av hans kuddar och slängde den på honom. Han tog av sig sina hörlurar och kollade surt på mig.
- Vad fan var det där bra för?
- Skynda dig, suckade jag och satte mig på hans säng.
Han reste sig upp och tog en klädhög som låg på hans skrivbord, och försvann in i badrummet. Någon minut senare kom han ut igen, fullt påklädd och fixad. Varför tog det mer än en timma för mig att göra mig iordning och bara några sekunder för Alex? Jag suckade och ställde mig upp.
- Kommer du nu eller?
- Jajaja, mumlade Alex och kollade surt på mig. Han tog sin väska och vi gick tillsammans ner till undervåningen.
Alex gick in i köket och gjorde iordning en macka som han åt upp på någon sekund. Vi sa hejdå till pappa och gick sedan ut till Alex's bil. Jag kunde ha kört själv till skolan, men jag kände inte för det idag.
Vi körde iväg och stannade efter en liten stund efter en stor byggnad. Jag hoppade ut ur bilen och smällde igen dörren.
Jag vände mig om mot Alex och såg att basketkillarna redan börjat omringa honom.
- Vi ses, ropade jag och gick därifrån.
Jag hade redan varit hos rektorn, gången då jag och Alex hade åkt hit till skolan för att hälsa på, så jag gick direkt till mitt skåp. Det var som tur var nästan helt tomt i korridoren. Jag gick fram till mitt skåp och tryckte fram rätt kod. Skåpet öppnades och jag tog ut klassinformations-pappret som jag fått av rektorn, och kollade på det. Jag gick i Junior Year klass 11C.
Ryans perspektiv:
Jag sprang upp för de sista trapporna och öppnade den stora dörren. Jag tog ut hörlurarna ur öronen och började gå mot mitt skåp. När jag kom närmare och närmare så såg jag att det stod någon vid mitt skåp. Det var en tjej, det kunde jag se, men jag visste inte vem.
Jag gick fram och ställde mig bakom henne, i hopp om att hon skulle stänga sitt skåp så att jag kunde öppna mitt. Plötsligt vände hon sig om och hoppade till av rädsla. Då såg jag vem det var, Nicole.
- Ryan! utbrast hon och ställde sig, upptryckt mot skåpet.
- Nicole! Vad gör du här?
- Ja, som jag kanske sa igår så ska jag gå här. Junior klass 11C, sa hon medans hon kollade ner på något papper.
- Är du seriös? Jag med! Sweet. Väntar du på mig medans jag tar mina böcker? Vi har biologi.
Nicoles perspektiv:
Jag nickade och tog ut mina böcker ur skåpet, innan jag stängde igen det. Jag backade och Ryan öppnade sitt skåp, som var bredvid mitt. Det såg ut att vara ganska stökigt, till skillnad från mitt. Han slängde in sina saker och tog ut böckerna innan han smällde igen skåpet. Han vände sig om.
- Klar! Ska vi gå upp då?
- Mm, sa jag och nickade. Ryan log och vi gick upp för trapporna.
Vi ställde oss utanför en sal och eftersom att vi båda var ganska tidiga så var det inte så många i skolan, men såsmåningom kom det flera. Jag kände igen många, från strandfesten igår, men det var också några som jag inte alls kände igen. Ryan presenterade mig för alla.
Jag lämnade min tallrik och bricka och gick sedan upp till skåpet igen. Ryan, som jag varit med mest under dagen, hade varit tvungen att göra ett omprov eller något liknande, så han hade försvunnit.
Jag gick mot mitt skåp och låste upp det.
- Nicole! ropade någon och jag vände mig om. Där stod Felicia, en tjej i klassen. - Ska du med ut och käka?
Jag skakade på huvudet och hon gick iväg. Jag tackade nej då jag kände att det skulle vara ganska meningslöst. Jag menar, jag hade ju precis ätit nere i skolmatsalen.
Jag öppnade mitt skåp och tog ut min mobil. Plötsligt kände jag ett par varma armar runt om mig. Jag skrattade och var nästan helt säker på att det var Simon, men det var något som var fel. Det var inte Simons doft och armarna påminde inte alls om Simon. Armarna släppte mig efter någon stund. Jag vände mig om och där stod..
- APHS, svarade jag och Ryan log stort.
- Jag med! Då ses vi imorgon, sa han och log ännu större. Han gick iväg till killarna bakom honom. Jag vände mig om och hoppade in i bilen och körde hem Simon, och gick sedan hem till mig.
- Dags att vakna! Upp och hoppa! hörde jag någon säga. Jag öppnade ögonen och där stod pappa, och drog bort gardinerna. Ljuset träffade rakt in i mina ögon. Jag stönade och satte mig upp i sängen, samtidigt som pappa försvann ut ur rummet. Precis när han försvunnit ut ur rummet så la jag mig ner i sängen igen, och slöt ögonen.
En stund senare hörde jag hur någon kom in i rummet igen.
- Skolan börjar om lite mindre än två timmar, men visst visst, kom försent första dagen. Gör som du vill! suckade pappa och stängde dörren efter sig. Jag reste mig upp efter ett tag och gick in till mitt badrum. Jag tog en kall dusch för att piggna till och fönade sedan håret. När jag var klar med det så plockade jag fram plattången och plattade håret. Sedan sminkade jag mig och gick ner till köket. Jag satte mig på diskbänken och kollade på pappa som sprang fram och tillbaka.
- Pappa, kan du ge mig en yoghurt? Han vände sig om mot mig och suckade.
- Du sitter bredvid kylskåpet, men jaja. Här har du! sa han och sträckte fram en av alla mina yoghurts. Jag tog emot den och åt snabbt upp den innan jag gick upp till mitt rum igen. Jag gick in i min garderob och tog fram ett par shorts, en tröja och några smycken som jag satte på mig.
Jag tog en sista titt i spegeln innan jag tog upp min väska och packade ner allt i den. Jag slängde den över axeln och gick mot Alex's rum. Jag knackade på och hörde att någon ropade något, så jag öppnade dörren och klev in. Alex satt framför datorn i pyjamas.
- Alex! Skolan börjar om trettio minuter och du sitter i pyjamas!? Rappa på! skrek jag och han mumlade något. Jag tog upp en av hans kuddar och slängde den på honom. Han tog av sig sina hörlurar och kollade surt på mig.
- Vad fan var det där bra för?
- Skynda dig, suckade jag och satte mig på hans säng.
Han reste sig upp och tog en klädhög som låg på hans skrivbord, och försvann in i badrummet. Någon minut senare kom han ut igen, fullt påklädd och fixad. Varför tog det mer än en timma för mig att göra mig iordning och bara några sekunder för Alex? Jag suckade och ställde mig upp.
- Kommer du nu eller?
- Jajaja, mumlade Alex och kollade surt på mig. Han tog sin väska och vi gick tillsammans ner till undervåningen.
Alex gick in i köket och gjorde iordning en macka som han åt upp på någon sekund. Vi sa hejdå till pappa och gick sedan ut till Alex's bil. Jag kunde ha kört själv till skolan, men jag kände inte för det idag.
Vi körde iväg och stannade efter en liten stund efter en stor byggnad. Jag hoppade ut ur bilen och smällde igen dörren.
Jag vände mig om mot Alex och såg att basketkillarna redan börjat omringa honom.
- Vi ses, ropade jag och gick därifrån.
Jag hade redan varit hos rektorn, gången då jag och Alex hade åkt hit till skolan för att hälsa på, så jag gick direkt till mitt skåp. Det var som tur var nästan helt tomt i korridoren. Jag gick fram till mitt skåp och tryckte fram rätt kod. Skåpet öppnades och jag tog ut klassinformations-pappret som jag fått av rektorn, och kollade på det. Jag gick i Junior Year klass 11C.
Ryans perspektiv:
Jag sprang upp för de sista trapporna och öppnade den stora dörren. Jag tog ut hörlurarna ur öronen och började gå mot mitt skåp. När jag kom närmare och närmare så såg jag att det stod någon vid mitt skåp. Det var en tjej, det kunde jag se, men jag visste inte vem.
Jag gick fram och ställde mig bakom henne, i hopp om att hon skulle stänga sitt skåp så att jag kunde öppna mitt. Plötsligt vände hon sig om och hoppade till av rädsla. Då såg jag vem det var, Nicole.
- Ryan! utbrast hon och ställde sig, upptryckt mot skåpet.
- Nicole! Vad gör du här?
- Ja, som jag kanske sa igår så ska jag gå här. Junior klass 11C, sa hon medans hon kollade ner på något papper.
- Är du seriös? Jag med! Sweet. Väntar du på mig medans jag tar mina böcker? Vi har biologi.
Nicoles perspektiv:
Jag nickade och tog ut mina böcker ur skåpet, innan jag stängde igen det. Jag backade och Ryan öppnade sitt skåp, som var bredvid mitt. Det såg ut att vara ganska stökigt, till skillnad från mitt. Han slängde in sina saker och tog ut böckerna innan han smällde igen skåpet. Han vände sig om.
- Klar! Ska vi gå upp då?
- Mm, sa jag och nickade. Ryan log och vi gick upp för trapporna.
Vi ställde oss utanför en sal och eftersom att vi båda var ganska tidiga så var det inte så många i skolan, men såsmåningom kom det flera. Jag kände igen många, från strandfesten igår, men det var också några som jag inte alls kände igen. Ryan presenterade mig för alla.
Jag lämnade min tallrik och bricka och gick sedan upp till skåpet igen. Ryan, som jag varit med mest under dagen, hade varit tvungen att göra ett omprov eller något liknande, så han hade försvunnit.
Jag gick mot mitt skåp och låste upp det.
- Nicole! ropade någon och jag vände mig om. Där stod Felicia, en tjej i klassen. - Ska du med ut och käka?
Jag skakade på huvudet och hon gick iväg. Jag tackade nej då jag kände att det skulle vara ganska meningslöst. Jag menar, jag hade ju precis ätit nere i skolmatsalen.
Jag öppnade mitt skåp och tog ut min mobil. Plötsligt kände jag ett par varma armar runt om mig. Jag skrattade och var nästan helt säker på att det var Simon, men det var något som var fel. Det var inte Simons doft och armarna påminde inte alls om Simon. Armarna släppte mig efter någon stund. Jag vände mig om och där stod..
Never Let You Go - Kapitel 3
- Trevligt att träffas, den korta tid det blev, men jag måste tyvärr gå nu. Vi kanske ses någon annan gång?
Jag nickade och halvlog lite. Jag följde honom med blicken, ända tills han försvann ut genom den stora dörren. Jag lutade mig tillbaka mot stolen och blinkade till några gånger. Var det verkligen han jag träffat nyss?
Jag kollade på resten av matchen och gick sedan ner till Simon. Jag åkte sedan hem, tillsammans med Alex.
När vi kom hem så gick jag direkt upp på mitt rum och satte mig framför datorn. Jag klickade mig in på Youtube och sökte på "Justin Bieber". Jag tryckte på den första träffen som kom upp och det var hans låt "Baby". Jag lyssnade igenom hela låten och gjorde mig sedan iordning för kvällen.
Nästa dag vaknade jag tidigt på morgonen. Jag låg kvar i sängen i något som kändes som evigheter, men tog mig tillslut upp och gick ner till köket.
- Godmorgon stumpan, sa pappa och kollade fram bakom tidningen.
Jag mumlade något tillbaka och gick sedan till kylskåpet. Jag tog fram allt man behövde för att göra en macka, och gjorde sedan en macka. När jag ätit upp den så gick jag upp på mitt rum igen och tog en dusch.
"And I was like, baby, baby, baby, oooh.. Like, baby, baby, baby, nooo" sjöng jag samtidigt som de varma strålarna träffade min kropp och jag schamponerade in håret. Jag stannade upp och stängde av vattnet. Vad höll jag på med? Jag gillade inte ens den låten. Jag var inget fan av honom. Fast då slog det mig. Gårkvällen. Jag hade ju träffat honom, i idrottshallen.
Jag sköljde ur håret och klev sedan ut ur duschen. Jag fönade håret torrt och satte upp det i en hög tofs. Jag gick sedan till garderoben och tog på mig ett par shorts och en vanlig t-shirt, innan jag sprang ner undervåningen igen.
- Pappa, jag drar till Simon! Vi ses ikväll! sa jag samtidigt som jag knöt skorna. Jag småsprang sedan ut från huset och började gå upp för gatan, mot Simons hus.
När jag var framme så SMSade jag honom och han kom och öppnade.
- Hej baby, sa han och kramade om mig. Jag kramade om honom tillbaks, och vi kysstes sedan. När vi stått och kysst och kramats på uppfarten ett tag så gick vi in i huset, upp till hans rum.
Simon la sig i sängen och jag gick och la mig bredvid honom. Han la armen om mig och sträckte sig sedan efter fjärrkontrollen. När han hittade den så satte han på TV:n och vi började kolla på något program på MTV.
- Jävlar, jag måste pinka! utbrast Simon plötsligt, när programmet var slut, och ställde sig upp. Han sprang iväg mot toaletten. Jag skrattade och reste mig också upp, för att ta fjärrkontrollen och stänga av TV:n. Jag gick fram till hans dator och kollade på sakerna på hans skrivbord, och började nynna på någon låt.
Efter någon minut eller två hörde jag att Simon kom tillbaka. Han ställde sig bakom mig och kramade om mig bakifrån. Han kysste min hals och jag rös till. Jag vände mig om så att jag stod mittemot honom.
- Igår träffade jag en kille, när jag kollade på din träning. Han hette Justin, sa jag och Simon nickade.
- Bieber. Han kör basket med oss ibland, även fast han är en liten skit, sa Simon och började skratta. - Nä, men det är inget fel på honom. Han är schysst! Om han stör dig kan jag alltid klå upp honom, glöm inte det.
Jag började skratta och Simon böjde sig fram för att kyssa mig. Vi började kyssas allt hetare och hetare och Simon drog mig mot sängen. Jag stannade upp oss båda.
- Simon, du vet att jag inte är redo, sa jag med en bestämd ton i rösten och han suckade och satte sig ner på sängen. Jag satte mig ner bredvid honom.
Jag la mig ner bredvid Simon igen och han la armen om mig.
- Förlåt, jag vet att du inte är redo.
- Det är lugnt, sa jag och han böjde sig ner och kysste mig på pannan.
Vi satte på en film som vi kollade på. När den var klar behövde Simon åka iväg till träningen, som vanligt. Jag nästan längtade till skolan började, så att inte skulle kunna träna lika mycket. Då skulle jag kunna träffa honom mycket mer.
Jag åkte hem till mig själv, när Simon hade åkt.
- Hur var det med Simon? frågade pappa när jag satte mig mitt emot honom, på köksstolen.
- Det var väl bra, antar jag, svarade jag och pappa log. Han återgick till att läsa sin tidning men ställde sig upp efter en stund.
- Oj vad tiden går. Jag måste till jobbet nu. Vill du ha lite pengar? Så att du kan köpa mat eller kanske gå ut på stan? sa han och tog upp plånboken. Pengar var ju aldrig fel, så jag nickade och han tog ut några sedlar och la de framför mig.
- Tack pappa, sa jag och log. Pappa rufsade om mitt hår och skrattade.
- Vi ses ikväll gumman.
Han gick iväg. Alex var också borta, så jag var ensam hemma. Sweet! Jag gick upp på mitt rum och satte på hög musik. Efter ett tag tröttnade jag, tog min väska och sprang ner till undervåningen. Där tog jag pengarna som låg på bordet och försvann sedan ut ur huset.
Jag hoppade in i min bil och försökte leta rätt på en galleria.
Efter mer än fyra timmar av shopping så var jag hemma. Jag slängde alla påsar på sängen och började sakta, sakta att packa upp de och hänga in allt i garderoben.
När jag var klar hörde jag mobilen ringa, så jag började springa runt och leta efter den. Jag hann precis svara innan personen la på.
- Hej det är Nicole!
- Träningen slutade precis. Kan jag komma hem till dig om tjugo minuter? Jag hörde, och fattade, direkt att det var Simon.
- Visst visst. Vi ses då! Puss! sa jag och la på.
Jag nästan sprang in i badrummet och tog av mig kläderna, för att hoppa in i duschen. Jag tog en snabbdusch på kanske tio minuter och bytte sedan kläder. När det hade gått ungefär tjugo minuter så plingade det på dörren. Jag sprang ner för trappan men dörren öppnades innan jag själv han öppna den.
- Tja syrran, sa Alex och slängde av sig sin jacka. Strax efter honom kom Simon.
- Hej beautiful, mumlade han och lyfte upp mig. Vi kysstes.
- Snälla, sluta? Det är fan min syster du håller på med, suckade Alex och gick därifrån. Både jag och Simon skrattade och gick sedan upp till mitt rum.
- Det är en strandfest ikväll.. Vill du gå? frågade Simon mig, samtidigt som han satte sig ner i min säng.
- Vilka ska gå?
- Typ hela skolan. Då får du ju träffa folk därifrån! Det kommer bli grymt. Kom igen!
- Visst, för din skull, sa jag och gick fram till sängen. Jag satte mig i Simons knä och kysste honom passionerat, fast jag bröt kyssen efter en liten stund.
- Varför slutade du? suckade, eller ja, stönade, Simon.
- Därför, skrattade jag. - Jag måste göra mig iordning. Festen du vet? sa jag samtidigt som jag gick mot badrummet.
Senare:
- Är du färdig snart? frågade Simon och jag skakade på huvudet. - Nu då? Nu? Nu kanske? Jag tror allt att du är färdig! Är du färdig nu? Det ser bra ut. Är du färdig? Jag skrattade åt honom och skakade återigen på huvudet. Jag tog upp mascaran från min nesseccär och drog några drag med den.
- Så, nu är jag klar! sa jag och stoppade ner den igen.
- Snyggt, viskade Simon i mitt öra. Jag vände mig om och han kysste mig.
Vi gick till Alex's rum och sa hejdå, innan vi gick ner till undervåningen och sedan ut ur huset. Vi gick till Simon's bil och satte oss i den. Jag ville hellre gå, men han kände för att åka bil, så det fick bli en biltur.
Efter ungefär fem minuter med bil så var vi framme. Jag hoppade ut ur bilen och smällde igen dörren. Simon gick över till min sida och tog tag i min hand.
- Jag vet inte om jag nämnde hur snygg du ser ut ikväll.. Men du ser jävligt het ut. Alla kommer undra vem den snygga tjejen som går med Simon är, hehe, sa Simon i mitt öra.
Jag kollade upp på honom och skrattade. Vi fortsatte att gå mot stranden och när jag såg stranden så såg jag också hur många människor det var. Jag tog ett hårdare tag om Simons hand och han skrattade.
- Lugnt, det kommer att gå bra. Jag kommer inte att lämna dig, sa han och skrattade.
Vi gick in på den smala stigen och kom ut på själva stranden. Folk kom direkt fram till Simon och mig och hälsade. Vi stod och småpratade en stund, innan musiken började spelas och alla drog sig mot dansgolvet, inklusive jag och Simon. Vi började dansa nära varandra och Simon kysste min hals. Jag kände att folk stirrade, men det var inget jag brydde mig om. När första låten var slut så gick jag och Simon ut från gruppen med personer som dansade, och ställde oss en bit bort ifrån de.
- Jag ska hämta något och dricka, jag kommer strax, sa han och försvann. Jaha, han skulle ju inte lämna mig? Tänkte jag och suckade. Jag la händerna i fickorna på shortsen och började sparka lite med fötterna i sanden. Plötsligt hörde jag hur någon ropade mitt namn. Jag vände mig om och där stod Ryan. Han var klädd i grön tshirt och ett par långa badshorts.
- Nicole! Vad gör du här? sa Ryan och log stort. Hela hans ansikte sken av hans leénde.
- Hej Ryan! Jag är här me.. började jag, men avbröts av att musiken började spelas igen. Mycket högre.
- Oj, hehe. Förresten, har du träffat Chaz? sa Ryan och glömde helt bort anledningen varför jag var här. Fast det spelade ju ändå ingen roll. Ryan vinkade åt någon kille som gick och ställde sig bredvid honom. Han var ganska lång och söt. Hans hår var mörkt och ruffsigt. Han höll två röda muggar med en vit kant i handen. Sådana där typiska High-school fest muggar, som man alltid ser i filmer. Han gav en till Ryan och sträckte fram handen. Jag tog min hand och skakade om hans.
- Chaz Somers! Lägg det på minnet! sa han och skrattade. Ryan gjorde detsamma.
Vi stod och pratade en liten stund, alla tre, tills Chaz försvann ut på "dansgolvet". Ryan och jag stod kvar och småpratade.
- Vill du dansa? frågade han efter en stund och kollade ner i marken. Plötsligt kände jag en arm runt min axel och när jag kollade stod Simon där. Jag hade nästan glömt bort honom, medans jag pratade med Ryan. Vart hade han varit så här länge?
- Butler, hon är min, sa Simon irriterat och Ryan backade. Jag kollade upp på Simon och han skrattade.
- Äh, han måste ju bara fatta att du är min, sa han och närmade sig mig. Jag kände en svag doft av alkohol i hans andedräkt, vilket jag inte gillade, men jag lät honom kyssa mig ändå.
- Här förresten, sa han och sträckte fram en likadan mugg som Ryans kompis Chaz hade hållt i. Jag tog emot muggen och kollade på innehållet. Jag luktade lite försiktigt och blev helt säker på att det var alkohol. Vad hade jag förväntat mig på en strandfest? Jag brukade inte dricka så mycket, men det hände då och då. Jag tog en liten klunk av drickan och hällde ut resten.
Resten av festen så dansade jag och Simon tillsammans, nästan hela tiden. Jag träffade även på några från skolan.
Närmare klockan tolv på natten så började folk att dra sig hemåt. Jag och Simon satt i sanden och höll om varandra.
- Är du nervös inför skolan imorgon? frågade han och jag vände mig om mot honom.
- Sådär, svarade jag och han log.
Vi reste oss upp efter ett tag och Simon hade blivit lite vinglig. Jag gick med honom tills hans bil och hjälpte honom att sätta sig i baksätet. Man ska ju inte köra full.
Precis när jag var påväg att hoppa in i framsätet så ropade någon mitt namn. Jag vände mig om och där stod Ryan igen.
- Hej Ryan, sa jag och han log. - Förlåt för förut. Simon kan vara lite.. överbeskyddande? Jag vet dock inte om det är rätt ord, hehe.
- Det är lugnt. Så.. Simon är din kille? Jag nickade. Det blev en ganska pinsam tystnad mellan oss. Den bröts däremot av att någon ropade på Ryan. Han vände sig om och ropade något tillbaka, vad hörde jag däremot inte. Jag lutade mig åt vänster så att jag såg bakom Ryan och det gick några killar, några meter bakom honom. Jag såg att den ena killen var Chaz, men den andra var jag inte säker på. Jag hade sett många ansikten ikväll, men inte alla. Fast jag tyckte att jag kände igen personen. Kunde det vara..
- Så, vilken skola går du på? frågade Ryan och avbröt mina tankar.
- APHS, svarade jag och Ryan log stort.
- Jag med! Då ses vi imorgon, sa han och log ännu större. Han gick iväg till killarna bakom honom. Jag vände mig om och hoppade in i bilen och körde hem Simon, och gick sedan hem till mig.
Jag vet att det var ett skittråkigt kapitel. Förlåt!
Jag hinner inte skriva ett till ikväll, men jag ska försöka imorgon :) puss!
Jag nickade och halvlog lite. Jag följde honom med blicken, ända tills han försvann ut genom den stora dörren. Jag lutade mig tillbaka mot stolen och blinkade till några gånger. Var det verkligen han jag träffat nyss?
Jag kollade på resten av matchen och gick sedan ner till Simon. Jag åkte sedan hem, tillsammans med Alex.
När vi kom hem så gick jag direkt upp på mitt rum och satte mig framför datorn. Jag klickade mig in på Youtube och sökte på "Justin Bieber". Jag tryckte på den första träffen som kom upp och det var hans låt "Baby". Jag lyssnade igenom hela låten och gjorde mig sedan iordning för kvällen.
Nästa dag vaknade jag tidigt på morgonen. Jag låg kvar i sängen i något som kändes som evigheter, men tog mig tillslut upp och gick ner till köket.
- Godmorgon stumpan, sa pappa och kollade fram bakom tidningen.
Jag mumlade något tillbaka och gick sedan till kylskåpet. Jag tog fram allt man behövde för att göra en macka, och gjorde sedan en macka. När jag ätit upp den så gick jag upp på mitt rum igen och tog en dusch.
"And I was like, baby, baby, baby, oooh.. Like, baby, baby, baby, nooo" sjöng jag samtidigt som de varma strålarna träffade min kropp och jag schamponerade in håret. Jag stannade upp och stängde av vattnet. Vad höll jag på med? Jag gillade inte ens den låten. Jag var inget fan av honom. Fast då slog det mig. Gårkvällen. Jag hade ju träffat honom, i idrottshallen.
Jag sköljde ur håret och klev sedan ut ur duschen. Jag fönade håret torrt och satte upp det i en hög tofs. Jag gick sedan till garderoben och tog på mig ett par shorts och en vanlig t-shirt, innan jag sprang ner undervåningen igen.
- Pappa, jag drar till Simon! Vi ses ikväll! sa jag samtidigt som jag knöt skorna. Jag småsprang sedan ut från huset och började gå upp för gatan, mot Simons hus.
När jag var framme så SMSade jag honom och han kom och öppnade.
- Hej baby, sa han och kramade om mig. Jag kramade om honom tillbaks, och vi kysstes sedan. När vi stått och kysst och kramats på uppfarten ett tag så gick vi in i huset, upp till hans rum.
Simon la sig i sängen och jag gick och la mig bredvid honom. Han la armen om mig och sträckte sig sedan efter fjärrkontrollen. När han hittade den så satte han på TV:n och vi började kolla på något program på MTV.
- Jävlar, jag måste pinka! utbrast Simon plötsligt, när programmet var slut, och ställde sig upp. Han sprang iväg mot toaletten. Jag skrattade och reste mig också upp, för att ta fjärrkontrollen och stänga av TV:n. Jag gick fram till hans dator och kollade på sakerna på hans skrivbord, och började nynna på någon låt.
Efter någon minut eller två hörde jag att Simon kom tillbaka. Han ställde sig bakom mig och kramade om mig bakifrån. Han kysste min hals och jag rös till. Jag vände mig om så att jag stod mittemot honom.
- Igår träffade jag en kille, när jag kollade på din träning. Han hette Justin, sa jag och Simon nickade.
- Bieber. Han kör basket med oss ibland, även fast han är en liten skit, sa Simon och började skratta. - Nä, men det är inget fel på honom. Han är schysst! Om han stör dig kan jag alltid klå upp honom, glöm inte det.
Jag började skratta och Simon böjde sig fram för att kyssa mig. Vi började kyssas allt hetare och hetare och Simon drog mig mot sängen. Jag stannade upp oss båda.
- Simon, du vet att jag inte är redo, sa jag med en bestämd ton i rösten och han suckade och satte sig ner på sängen. Jag satte mig ner bredvid honom.
Jag la mig ner bredvid Simon igen och han la armen om mig.
- Förlåt, jag vet att du inte är redo.
- Det är lugnt, sa jag och han böjde sig ner och kysste mig på pannan.
Vi satte på en film som vi kollade på. När den var klar behövde Simon åka iväg till träningen, som vanligt. Jag nästan längtade till skolan började, så att inte skulle kunna träna lika mycket. Då skulle jag kunna träffa honom mycket mer.
Jag åkte hem till mig själv, när Simon hade åkt.
- Hur var det med Simon? frågade pappa när jag satte mig mitt emot honom, på köksstolen.
- Det var väl bra, antar jag, svarade jag och pappa log. Han återgick till att läsa sin tidning men ställde sig upp efter en stund.
- Oj vad tiden går. Jag måste till jobbet nu. Vill du ha lite pengar? Så att du kan köpa mat eller kanske gå ut på stan? sa han och tog upp plånboken. Pengar var ju aldrig fel, så jag nickade och han tog ut några sedlar och la de framför mig.
- Tack pappa, sa jag och log. Pappa rufsade om mitt hår och skrattade.
- Vi ses ikväll gumman.
Han gick iväg. Alex var också borta, så jag var ensam hemma. Sweet! Jag gick upp på mitt rum och satte på hög musik. Efter ett tag tröttnade jag, tog min väska och sprang ner till undervåningen. Där tog jag pengarna som låg på bordet och försvann sedan ut ur huset.
Jag hoppade in i min bil och försökte leta rätt på en galleria.
Efter mer än fyra timmar av shopping så var jag hemma. Jag slängde alla påsar på sängen och började sakta, sakta att packa upp de och hänga in allt i garderoben.
När jag var klar hörde jag mobilen ringa, så jag började springa runt och leta efter den. Jag hann precis svara innan personen la på.
- Hej det är Nicole!
- Träningen slutade precis. Kan jag komma hem till dig om tjugo minuter? Jag hörde, och fattade, direkt att det var Simon.
- Visst visst. Vi ses då! Puss! sa jag och la på.
Jag nästan sprang in i badrummet och tog av mig kläderna, för att hoppa in i duschen. Jag tog en snabbdusch på kanske tio minuter och bytte sedan kläder. När det hade gått ungefär tjugo minuter så plingade det på dörren. Jag sprang ner för trappan men dörren öppnades innan jag själv han öppna den.
- Tja syrran, sa Alex och slängde av sig sin jacka. Strax efter honom kom Simon.
- Hej beautiful, mumlade han och lyfte upp mig. Vi kysstes.
- Snälla, sluta? Det är fan min syster du håller på med, suckade Alex och gick därifrån. Både jag och Simon skrattade och gick sedan upp till mitt rum.
- Det är en strandfest ikväll.. Vill du gå? frågade Simon mig, samtidigt som han satte sig ner i min säng.
- Vilka ska gå?
- Typ hela skolan. Då får du ju träffa folk därifrån! Det kommer bli grymt. Kom igen!
- Visst, för din skull, sa jag och gick fram till sängen. Jag satte mig i Simons knä och kysste honom passionerat, fast jag bröt kyssen efter en liten stund.
- Varför slutade du? suckade, eller ja, stönade, Simon.
- Därför, skrattade jag. - Jag måste göra mig iordning. Festen du vet? sa jag samtidigt som jag gick mot badrummet.
Senare:
- Är du färdig snart? frågade Simon och jag skakade på huvudet. - Nu då? Nu? Nu kanske? Jag tror allt att du är färdig! Är du färdig nu? Det ser bra ut. Är du färdig? Jag skrattade åt honom och skakade återigen på huvudet. Jag tog upp mascaran från min nesseccär och drog några drag med den.
- Så, nu är jag klar! sa jag och stoppade ner den igen.
- Snyggt, viskade Simon i mitt öra. Jag vände mig om och han kysste mig.
Vi gick till Alex's rum och sa hejdå, innan vi gick ner till undervåningen och sedan ut ur huset. Vi gick till Simon's bil och satte oss i den. Jag ville hellre gå, men han kände för att åka bil, så det fick bli en biltur.
Efter ungefär fem minuter med bil så var vi framme. Jag hoppade ut ur bilen och smällde igen dörren. Simon gick över till min sida och tog tag i min hand.
- Jag vet inte om jag nämnde hur snygg du ser ut ikväll.. Men du ser jävligt het ut. Alla kommer undra vem den snygga tjejen som går med Simon är, hehe, sa Simon i mitt öra.
Jag kollade upp på honom och skrattade. Vi fortsatte att gå mot stranden och när jag såg stranden så såg jag också hur många människor det var. Jag tog ett hårdare tag om Simons hand och han skrattade.
- Lugnt, det kommer att gå bra. Jag kommer inte att lämna dig, sa han och skrattade.
Vi gick in på den smala stigen och kom ut på själva stranden. Folk kom direkt fram till Simon och mig och hälsade. Vi stod och småpratade en stund, innan musiken började spelas och alla drog sig mot dansgolvet, inklusive jag och Simon. Vi började dansa nära varandra och Simon kysste min hals. Jag kände att folk stirrade, men det var inget jag brydde mig om. När första låten var slut så gick jag och Simon ut från gruppen med personer som dansade, och ställde oss en bit bort ifrån de.
- Jag ska hämta något och dricka, jag kommer strax, sa han och försvann. Jaha, han skulle ju inte lämna mig? Tänkte jag och suckade. Jag la händerna i fickorna på shortsen och började sparka lite med fötterna i sanden. Plötsligt hörde jag hur någon ropade mitt namn. Jag vände mig om och där stod Ryan. Han var klädd i grön tshirt och ett par långa badshorts.
- Nicole! Vad gör du här? sa Ryan och log stort. Hela hans ansikte sken av hans leénde.
- Hej Ryan! Jag är här me.. började jag, men avbröts av att musiken började spelas igen. Mycket högre.
- Oj, hehe. Förresten, har du träffat Chaz? sa Ryan och glömde helt bort anledningen varför jag var här. Fast det spelade ju ändå ingen roll. Ryan vinkade åt någon kille som gick och ställde sig bredvid honom. Han var ganska lång och söt. Hans hår var mörkt och ruffsigt. Han höll två röda muggar med en vit kant i handen. Sådana där typiska High-school fest muggar, som man alltid ser i filmer. Han gav en till Ryan och sträckte fram handen. Jag tog min hand och skakade om hans.
- Chaz Somers! Lägg det på minnet! sa han och skrattade. Ryan gjorde detsamma.
Vi stod och pratade en liten stund, alla tre, tills Chaz försvann ut på "dansgolvet". Ryan och jag stod kvar och småpratade.
- Vill du dansa? frågade han efter en stund och kollade ner i marken. Plötsligt kände jag en arm runt min axel och när jag kollade stod Simon där. Jag hade nästan glömt bort honom, medans jag pratade med Ryan. Vart hade han varit så här länge?
- Butler, hon är min, sa Simon irriterat och Ryan backade. Jag kollade upp på Simon och han skrattade.
- Äh, han måste ju bara fatta att du är min, sa han och närmade sig mig. Jag kände en svag doft av alkohol i hans andedräkt, vilket jag inte gillade, men jag lät honom kyssa mig ändå.
- Här förresten, sa han och sträckte fram en likadan mugg som Ryans kompis Chaz hade hållt i. Jag tog emot muggen och kollade på innehållet. Jag luktade lite försiktigt och blev helt säker på att det var alkohol. Vad hade jag förväntat mig på en strandfest? Jag brukade inte dricka så mycket, men det hände då och då. Jag tog en liten klunk av drickan och hällde ut resten.
Resten av festen så dansade jag och Simon tillsammans, nästan hela tiden. Jag träffade även på några från skolan.
Närmare klockan tolv på natten så började folk att dra sig hemåt. Jag och Simon satt i sanden och höll om varandra.
- Är du nervös inför skolan imorgon? frågade han och jag vände mig om mot honom.
- Sådär, svarade jag och han log.
Vi reste oss upp efter ett tag och Simon hade blivit lite vinglig. Jag gick med honom tills hans bil och hjälpte honom att sätta sig i baksätet. Man ska ju inte köra full.
Precis när jag var påväg att hoppa in i framsätet så ropade någon mitt namn. Jag vände mig om och där stod Ryan igen.
- Hej Ryan, sa jag och han log. - Förlåt för förut. Simon kan vara lite.. överbeskyddande? Jag vet dock inte om det är rätt ord, hehe.
- Det är lugnt. Så.. Simon är din kille? Jag nickade. Det blev en ganska pinsam tystnad mellan oss. Den bröts däremot av att någon ropade på Ryan. Han vände sig om och ropade något tillbaka, vad hörde jag däremot inte. Jag lutade mig åt vänster så att jag såg bakom Ryan och det gick några killar, några meter bakom honom. Jag såg att den ena killen var Chaz, men den andra var jag inte säker på. Jag hade sett många ansikten ikväll, men inte alla. Fast jag tyckte att jag kände igen personen. Kunde det vara..
- Så, vilken skola går du på? frågade Ryan och avbröt mina tankar.
- APHS, svarade jag och Ryan log stort.
- Jag med! Då ses vi imorgon, sa han och log ännu större. Han gick iväg till killarna bakom honom. Jag vände mig om och hoppade in i bilen och körde hem Simon, och gick sedan hem till mig.
Jag vet att det var ett skittråkigt kapitel. Förlåt!
Jag hinner inte skriva ett till ikväll, men jag ska försöka imorgon :) puss!
Never Let You Go - Kapitel 2
Jag öppnade den stora dörren in till skolan och gick in i korridoren. Vaktmästaren stod utanför sitt rum. Jag hälsade på honom och gick sedan vidare, längst korridoren. Jag tyckte jag hörde att mobilen plingade till, så jag tog upp den men insåg att jag inte fått något SMS. Precis när jag var påväg att lägga ner den i fickan gick jag in i någon och slog i huvudet. Jag la handen på huvudet och kollade upp. Där stod någon jag kände igen, nämligen..
Ryan. Killen som jag sprungit in i första veckan. Han stod bara någon centimeter framför mig och höll handen på pannan, och kollade ner i mobilen. Jag backade bak några steg och kollade på vad han hade på sig, ett par jeans och en tröja. Runt axeln hade han en stor hockeytrunk. Jaha, han var en hockeykille.
- Eh, förlåt, fick jag ur mig och Ryan kollade upp från mobilen och mötte min blick. Han log.
- Det är lugnt tjejen! Nicole var det va? frågade han. Jag nickade. - Ryan, fall du inte kommer ihåg, sa han och sträckte fram handen.
- Jag kommer ihåg, svarade jag och han drog tillbaka sin hand. Han log stort.
Ryan ställde sig med händerna i fickorna och bara kollade på mig, medans jag kollade på honom.
- Öh, så ja.. Vad gör du här? frågade han efter ett tag. Jag blev ganska lättad av att han brytit den pinsamma tystnaden.
- Jag ska kolla på träningen, svarade jag.
- Träningen? Hockey eller basket?
- Basket, sa jag och Ryan såg besviken ut.
- Jaha, jag som hoppades på att du skulle kolla på min hockeyträning. Kanske någon annan gång? Jag nickade och Ryan log.
- Jag måste gå nu, men jag kanske kan kolla på din träning någon annan gång. Vi ses! sa jag och vinkade, medans jag gick iväg från honom och fortsatte gå längst den långa korridoren. Jag öppnade den stora dörren och kom in till den stora idrottshallen. Jag såg killarna springa runt nere på planen. Jag kollade runt och såg ingen annan på läktaren. Jag gick sakta ner för trapporna och satte mig på en av stolarna, på läktaren.
Jag satt och kollade på killarna som sprang runt nere på planen i kanske tjugo minuter innan jag tröttnade. Jag la fötterna på stolen framför mig och tog upp mobilen. Jag började spela ett spel men avbröts kort därefter av att någon pratade. Jag lyfte blicken från mobilen och kollade upp, och där stod en tjej. Hon hade långt, brunt hår, ett par mörka stora ögon och hon var ganska lång. Hon såg bra ut, väldigt vacker.
- Är du ny här? frågade hon och jag nickade, samtidigt som jag tog ner fötterna från stolen framför och satte mig tillrätta.
- Jaha okej, jag heter Caitlin, sa hon och log.
- Jag heter Nicole. Jag är nyinflyttad.
Caitlin satte sig ner bredvid mig och jag stoppade ner mobilen i fickan. Vi småpratade lite men kollade mest på killarna som körde.
- Oj då, jag måste nog gå nu. Jag lovade min kompis att jag skulle kolla på hans hockeyträning. Vi ses! sa Caitlin efter ett tag, och reste sig upp. Jag kollade på henne medans hon gick iväg. Precis innan hon försvann ut genom dörren så vände hon sig om och vinkade. Jag vinkade tillbaka, men det såg hon förmodligen inte och alla andra som sett min vinkning hade förmodligen trott att jag var en idiot.
Jag fortsatte att kolla på träningen tills killarna var klara. Då gick jag ner till planen och ställde mig över planen. Simon stod och snackade med några killar i hans lag, blandannat Alex, fast när han såg mig så sa han något till de andra och sprang iväg, fram till mig.
- Tjena snygging, sa han och torkade av svetten i ansiktet med handduken som han hade i handen. Jag böjde mig ner över kanten samtidigt som han ställde sig på tårna, och vi möttes i en kyss.
- Duktig du var idag, sa jag samtidigt som jag hoppade över kanten. Simon tog emot mig och kramade om mig hårt, medans han kysste min hals.
- Det var bara för att du var här, svarade han och vi fortsatte att kyssas. Vi avbröts dock efter en stund, av att någon ropade på Simon.
- Förlåt baby, men jag måste duscha. Väntar du på mig eller drar du hem?
- Jag åker hem, jag har lite att plugga, sa jag och log lite smått. Simon och jag kysstes en gång till innan han sprang iväg till resten av killarna och sedan försvann in i omklädningsrummet. Jag tog mig ut från idrottshallen och ut till parkeringen. Jag klev in i bilen och körde hem.
- Hej gumman, hur gick det för Alex idag? Och Simon? frågade pappa och satte på TV:n. Jag gick och satte mig bredvid honom.
- Det gick väl bra, svarade jag och riktade blicken mot TV:n. Efter en stund kom jag på varför jag åkt hem, för att plugga, så jag gick upp på mitt rum och satte igång med det. När jag var klar så var klockan mycket, så jag kröp ner i sängen.
Nästa dag vaknade jag ganska så sent. Jag klev upp och drog på mig ett par shorts och ett linne. Jag sprang ner för trapporna och tog min vattenflaska, fyllde den med vatten, och gick sedan ut i hallen och tog på mig mina skor. Jag satte upp håret i en hög tofs, tog min ipod och sprang ut i från dörren. Jag bestämde mig för att byta runda och istället springa neråt gatan. Jag tog fart och började springa ganska snabbt, men saktade ner efter en stund och joggade i ett bra tempo.
En timme och tjugo minuter senare var jag hemma. Jag klev direkt in i duschen och torkade bort all svett från kroppen, innan jag gick ner till köket och tog en yoghurt. Jag tog med den upp på rummet och satte mig framför datorn. Inget nytt hade hänt på alla sidor jag var medlem på, så jag stängde av datorn, åt upp min yoghurt och gick ut till baksidan av huset. Det var ganska varmt ute, så jag gick in i huset igen och bytte till bikini. Jag gick ut till baksidan igen och la mig vid poolen.
Jag vaknade av att någon rörde vid min arm. Jag öppnade ögonen och där stod pappa.
- Simon ringde och han hälsar att han vill att du ska komma till träningen idag också. Den börjar om en kvart.
- Vad är klockan?
- Fem. Du har sovit i några timmar.
Jag suckade och satte mig upp. Pappa försvann in i huset och jag gick efter honom. Jag gick upp på mitt rum och bytte om till ett par shorts och en hood tröja. Jag gick ut till bilen och satte mig i den, för att sedan köra iväg till skolan.
Jag gick in genom den stora dörren och svängde vänster, och i gick in i den stora idrottssalen. Jag satte mig längre ner, närmare planen, idag. När Simon fick syn på mig så ropade han mitt namn och vinkade. Jag skrattade och vinkade tillbaka.
Jag blev mer och mer inne i träningen och glömde allt omkring, för plötsligt satte sig någon bredvid mig med en duns. Jag fortsatte att kolla på Simon när han sprang runt på planen.
- Hej, sa personen bredvid mig plötsligt. Jag kände igen rösten, jag hade hört den förut. Jag vände mig om och blev alldelles chockad, när jag såg vem det var som satt där. Vad gjorde han här?
- Öhh, sa jag. Jag kunde inte säga något annat.
- Jäklar vilken otur att foten är skadad, jag som var så taggad på att träna idag! sa han och skrattade. Jag bara fortsatte att stirra på honom.
- Förresten, jag har inte träffat dig förut. Nyinflyttad? Jag nickade. - Jag heter Justin, vad heter du? sa han och sträckte fram handen.
- Nicole Brown, sa jag och tog tag i hans hand och skakade om den. Jag försökte släppa, men han höll kvar min hand i ett hårt grepp. Efter en stund släppte han och ställde sig sedan upp.
- Trevligt att träffas, den korta tid det blev, men jag måste tyvärr gå nu. Vi kanske ses någon annan gång?
Jag nickade och halvlog lite. Jag följde honom med blicken, ända tills han försvann ut genom den stora dörren. Jag lutade mig tillbaka mot stolen och blinkade till några gånger. Var det verkligen han jag träffat nyss?
Jag kollade på resten av matchen och gick sedan ner till Simon. Jag åkte sedan hem, tillsammans med Alex.
Andra kapitlet! Vad tycker ni?? Var det konstigt, delen då Justin kom in i bilden? Dåligt?
EDIT: Kapitlet är ändrat, men ingen större ändring.. Bara så ni vet!
Ryan. Killen som jag sprungit in i första veckan. Han stod bara någon centimeter framför mig och höll handen på pannan, och kollade ner i mobilen. Jag backade bak några steg och kollade på vad han hade på sig, ett par jeans och en tröja. Runt axeln hade han en stor hockeytrunk. Jaha, han var en hockeykille.
- Eh, förlåt, fick jag ur mig och Ryan kollade upp från mobilen och mötte min blick. Han log.
- Det är lugnt tjejen! Nicole var det va? frågade han. Jag nickade. - Ryan, fall du inte kommer ihåg, sa han och sträckte fram handen.
- Jag kommer ihåg, svarade jag och han drog tillbaka sin hand. Han log stort.
Ryan ställde sig med händerna i fickorna och bara kollade på mig, medans jag kollade på honom.
- Öh, så ja.. Vad gör du här? frågade han efter ett tag. Jag blev ganska lättad av att han brytit den pinsamma tystnaden.
- Jag ska kolla på träningen, svarade jag.
- Träningen? Hockey eller basket?
- Basket, sa jag och Ryan såg besviken ut.
- Jaha, jag som hoppades på att du skulle kolla på min hockeyträning. Kanske någon annan gång? Jag nickade och Ryan log.
- Jag måste gå nu, men jag kanske kan kolla på din träning någon annan gång. Vi ses! sa jag och vinkade, medans jag gick iväg från honom och fortsatte gå längst den långa korridoren. Jag öppnade den stora dörren och kom in till den stora idrottshallen. Jag såg killarna springa runt nere på planen. Jag kollade runt och såg ingen annan på läktaren. Jag gick sakta ner för trapporna och satte mig på en av stolarna, på läktaren.
Jag satt och kollade på killarna som sprang runt nere på planen i kanske tjugo minuter innan jag tröttnade. Jag la fötterna på stolen framför mig och tog upp mobilen. Jag började spela ett spel men avbröts kort därefter av att någon pratade. Jag lyfte blicken från mobilen och kollade upp, och där stod en tjej. Hon hade långt, brunt hår, ett par mörka stora ögon och hon var ganska lång. Hon såg bra ut, väldigt vacker.
- Är du ny här? frågade hon och jag nickade, samtidigt som jag tog ner fötterna från stolen framför och satte mig tillrätta.
- Jaha okej, jag heter Caitlin, sa hon och log.
- Jag heter Nicole. Jag är nyinflyttad.
Caitlin satte sig ner bredvid mig och jag stoppade ner mobilen i fickan. Vi småpratade lite men kollade mest på killarna som körde.
- Oj då, jag måste nog gå nu. Jag lovade min kompis att jag skulle kolla på hans hockeyträning. Vi ses! sa Caitlin efter ett tag, och reste sig upp. Jag kollade på henne medans hon gick iväg. Precis innan hon försvann ut genom dörren så vände hon sig om och vinkade. Jag vinkade tillbaka, men det såg hon förmodligen inte och alla andra som sett min vinkning hade förmodligen trott att jag var en idiot.
Jag fortsatte att kolla på träningen tills killarna var klara. Då gick jag ner till planen och ställde mig över planen. Simon stod och snackade med några killar i hans lag, blandannat Alex, fast när han såg mig så sa han något till de andra och sprang iväg, fram till mig.
- Tjena snygging, sa han och torkade av svetten i ansiktet med handduken som han hade i handen. Jag böjde mig ner över kanten samtidigt som han ställde sig på tårna, och vi möttes i en kyss.
- Duktig du var idag, sa jag samtidigt som jag hoppade över kanten. Simon tog emot mig och kramade om mig hårt, medans han kysste min hals.
- Det var bara för att du var här, svarade han och vi fortsatte att kyssas. Vi avbröts dock efter en stund, av att någon ropade på Simon.
- Förlåt baby, men jag måste duscha. Väntar du på mig eller drar du hem?
- Jag åker hem, jag har lite att plugga, sa jag och log lite smått. Simon och jag kysstes en gång till innan han sprang iväg till resten av killarna och sedan försvann in i omklädningsrummet. Jag tog mig ut från idrottshallen och ut till parkeringen. Jag klev in i bilen och körde hem.
- Hej gumman, hur gick det för Alex idag? Och Simon? frågade pappa och satte på TV:n. Jag gick och satte mig bredvid honom.
- Det gick väl bra, svarade jag och riktade blicken mot TV:n. Efter en stund kom jag på varför jag åkt hem, för att plugga, så jag gick upp på mitt rum och satte igång med det. När jag var klar så var klockan mycket, så jag kröp ner i sängen.
Nästa dag vaknade jag ganska så sent. Jag klev upp och drog på mig ett par shorts och ett linne. Jag sprang ner för trapporna och tog min vattenflaska, fyllde den med vatten, och gick sedan ut i hallen och tog på mig mina skor. Jag satte upp håret i en hög tofs, tog min ipod och sprang ut i från dörren. Jag bestämde mig för att byta runda och istället springa neråt gatan. Jag tog fart och började springa ganska snabbt, men saktade ner efter en stund och joggade i ett bra tempo.
En timme och tjugo minuter senare var jag hemma. Jag klev direkt in i duschen och torkade bort all svett från kroppen, innan jag gick ner till köket och tog en yoghurt. Jag tog med den upp på rummet och satte mig framför datorn. Inget nytt hade hänt på alla sidor jag var medlem på, så jag stängde av datorn, åt upp min yoghurt och gick ut till baksidan av huset. Det var ganska varmt ute, så jag gick in i huset igen och bytte till bikini. Jag gick ut till baksidan igen och la mig vid poolen.
Jag vaknade av att någon rörde vid min arm. Jag öppnade ögonen och där stod pappa.
- Simon ringde och han hälsar att han vill att du ska komma till träningen idag också. Den börjar om en kvart.
- Vad är klockan?
- Fem. Du har sovit i några timmar.
Jag suckade och satte mig upp. Pappa försvann in i huset och jag gick efter honom. Jag gick upp på mitt rum och bytte om till ett par shorts och en hood tröja. Jag gick ut till bilen och satte mig i den, för att sedan köra iväg till skolan.
Jag gick in genom den stora dörren och svängde vänster, och i gick in i den stora idrottssalen. Jag satte mig längre ner, närmare planen, idag. När Simon fick syn på mig så ropade han mitt namn och vinkade. Jag skrattade och vinkade tillbaka.
Jag blev mer och mer inne i träningen och glömde allt omkring, för plötsligt satte sig någon bredvid mig med en duns. Jag fortsatte att kolla på Simon när han sprang runt på planen.
- Hej, sa personen bredvid mig plötsligt. Jag kände igen rösten, jag hade hört den förut. Jag vände mig om och blev alldelles chockad, när jag såg vem det var som satt där. Vad gjorde han här?
- Öhh, sa jag. Jag kunde inte säga något annat.
- Jäklar vilken otur att foten är skadad, jag som var så taggad på att träna idag! sa han och skrattade. Jag bara fortsatte att stirra på honom.
- Förresten, jag har inte träffat dig förut. Nyinflyttad? Jag nickade. - Jag heter Justin, vad heter du? sa han och sträckte fram handen.
- Nicole Brown, sa jag och tog tag i hans hand och skakade om den. Jag försökte släppa, men han höll kvar min hand i ett hårt grepp. Efter en stund släppte han och ställde sig sedan upp.
- Trevligt att träffas, den korta tid det blev, men jag måste tyvärr gå nu. Vi kanske ses någon annan gång?
Jag nickade och halvlog lite. Jag följde honom med blicken, ända tills han försvann ut genom den stora dörren. Jag lutade mig tillbaka mot stolen och blinkade till några gånger. Var det verkligen han jag träffat nyss?
Jag kollade på resten av matchen och gick sedan ner till Simon. Jag åkte sedan hem, tillsammans med Alex.
Andra kapitlet! Vad tycker ni?? Var det konstigt, delen då Justin kom in i bilden? Dåligt?
EDIT: Kapitlet är ändrat, men ingen större ändring.. Bara så ni vet!
14/3-2011
Jag har svårt för att bestämma mig om novellen ska heta "One Less Lonely Girl", "Favorite Girl/My Favorite Girl" eller "Never Let You Go". VAD TYCKER NI?
Jag tänkte även svara på lite kommentarer nu va :)
Svar: Thanks! Bring It On är väl en chearleading film? Iallafall, NEJ jag har inte sett den! Påminner novellen om den eller? :)
Svar: Hm, ni får väl bara vänta och se.. Men en sak är iallafall säker; Justin är med. Det är ju JustinDBstory!! Han kommer att komma in i nästa kapitel (kapitel 2).
Jag vill också tacka för alla fina kommentarer om första kapitlet! Jag hoppas att ni kommer att tycka om novellen längre fram också :)
Jag uppskattar ALLTID kommentarer om idéer om vad som ska hända osv... Så glöm inte att skicka såna! BIEBERLOVE ♥
Never Let You Go - Kapitel 1
För fyra år sedan förändrades hela mitt liv.
Det var bara någon dag kvar tills min födelsedag när jag fick reda på vad som hade hänt. Min mamma hade dött i en bilolycka. Hon hade blivit påkörd av en alkoholpåverkad förare.
Mamma var inte bara världens bästa mamma, utan min bästavän och en av de personer som betytt mest i mitt liv. Innan själva olyckan var jag hur lycklig som helst, förmodligen världens lyckligaste tjej. Jag tyckte att jag hade allt som man kunde önska sig. Efter olyckan så gav jag upp med allt. Jag gick från att vara den glada tjejen till tjejen som alltid var olycklig.
Nu har det gått nästan exakt fyra år sedan mammas bortgång och jag kan inte direkt påstå att jag kommit över eller glömt det, men på något sätt har jag det.. Jag tror faktiskt att jag lärt mig att hantera allt mycket bättre.
20 Juli 2010:
Jag satt på den kalla stolen i köket. Pappa stod vid köksbänken och höll på med något, när han plötsligt vände sig om och höll en tårta i händerna. Pappa började sjunga och ställde ner tårtan på bordet och satte sig mitt emot mig. Jag kollade ner på själva tårtan, som nu stod framför mig. Det var en sådan jordgubbstårta som mamma alltid gjort till mina födelsedagar. Pappa hade inte riktigt lyckats, men jag såg att han hade försökt. Jag kollade upp på honom och han log mot mig. Jag log tillbaka och kollade på ljusen som satt i tårtan. De lös upp det mörka köket.
- Blås ut ljusen och önska dig något! sa pappa. Jag drog tårtan mot mig och blåste ut alla ljus med ett andetag.
- Nå, vad önskar du dig? frågade pappa. Jag kollade ner på tårtan.
- Pappa, började jag. - Jag vill flytta härifrån. Jag vill flytta långt härifrån.
Jag kollade försiktigt upp och mötte pappas blick. Jag såg att han var ledsen, men han nickade smått och jag såg ett litet leénde smyga sig fram i hans ansikte.
Nu sitter jag här, mindre än en vecka senare, i mitt nya rum i Atlanta, Georgia. Jag har ingen aning om varför vi flyttade just hit, till Atlanta, av alla ställen. Jag både gillade och ogillade flytten. Allt var så annorlunda gentemot Florida, men det kanske var det som var meningen. Jag ville ju komma bort ifrån allting och starta ett nytt kapitel i mitt liv.
Jag satte mig i den stora sängen och kollade runt i mitt rum. Det är mycket större och ljusare än mitt andra rum hemma i Florida. Hela huset är faktiskt mycket större, och nyggare. Det är nyrenoverat.
Jag reste mig upp ifrån sängen och packade upp det sista.
När jag var klar så bytte jag om till ett par shorts och en sport-bh. Jag sprang ner för trappan och tog på mig skorna.
- Pappa, jag sticker ut och joggar! ropade jag och pappa kom ut ifrån köket och log. Han såg nöjd ut. Han visste att jogga var något som gillade att göra, att det var något som fick mig lugn. Jag log tillbaka och sa hejdå innan jag började småspringa ut ifrån dörren. Jag satte i hörlurarna i öronen och musiken började spelas på den högsta volymen. Jag började jogga upp för gatan i ett ganska högt tempo, och sedan svängde jag vänster. Jag såg stranden längre fram och det fick bli mitt mål, dit jag ville springa idag. Jag tog fart och började springa ännu lite snabbare.
Jag började nynna på låten som spelades i mina öron och slöt mina ögon för bara någon sekund, och lät den varma luften och kalla vinden träffa min kropp. Jag var väl inne i min egna lilla värld, för plötsligt sprang jag inte på den hårda asfalten, utan det kändes mer som om jag svävade på moln.
Jag öppnade ögonen för att kunna se klart och såg ett par skor framför mig. Ett par snygga skor dessutom.
- Herregud, förlåt mig! sa han, personen, och en hand sträcktes fram. Jag kollade upp och fick se en ganska lång kille med kort, brunt hår och snälla ögon stå framför mig. Jag tog tag i handen och hävde mig upp.
- Gick det bra? frågade han. Jag la handen på höften och kände efter lite, jag hade ju trotsallt ramlat och slagit mig.
- Jadå, det gick bra, sa jag och log lite smått.
- Bra, sa han och stoppade händerna i fickorna. Han kollade ner i marken, för att sedan kolla upp på mig igen. - Jag heter Ryan, Ryan Butler. Jag har inte sett dig förut, är du nyinflyttad?
- Nicole heter jag. Nicole Brown. Ja, det är jag.
- Jag måste gå nu, men vi kanske ses någon mer gång snart? sa han och log mot mig. Jag nickade och Ryan började gå. Han vände sig om och vinkade en gång, och jag vinkade tillbaka. Jag vände sedan på klacken och började springa mot stranden.
Jag satt där, på stranden, i säkert flera timmar och bara kollade ut mot vattnet. Jag gillade havet och stranden, vart jag än var på jorden. Det var en plats där jag kunde tänka, där jag kände mig som hemma och.. Det fanns inget negativt.
Efter en stund så blev klockan ganska mycket och jag började springa hemåt. Direkt när jag kom hem så sprang jag upp på mitt rum och tog en dusch. Efter det klädde jag på mig och gick ner till köket. På köksbänken låg en lapp.
"Jag är ute och handlar, kommer hem om en stund. Mat finns i kylskåpet. Kram /pappa"
Jag la ner lappen och gick direkt till kylskåpet. Jag tog ut tallriken med köttfärsås och spagetti och stoppade in den i mikron. Någon minut senare pep mikron till och jag tog ut tallriken och började äta.
När jag var klar gick jag upp för trappan och vidare till Alex's rum.
- Vill du se på film? frågade jag precis när jag öppnade dörren. Datastolen snurrade runt och en blond kille kollade förvånat på mig. Jag kollade förvånat på honom. Vem var han och vart var Alex?
- Öh, asså.. Alex är på toa, svarade han och log lite.
- Jaha okej, och vem är du? sa jag och la armarna i kors.
- Hans öh, eh, kompis. Vi går i samma basketlag. Jag heter Simon, sa han och sträckte fram handen. Jag gick fram till honom och hälsade på honom, och då insåg jag hur bra han såg ut. Han var riktigt snygg.
Dörren till toaletten öppnades och ut kom Alex. Han nickade, sådär typiskt som killar brukar göra, mot mig.
- Tja syrran! Jag ser att du har träffat Simon, trevligt trevligt. Kan du tänka dig att gå nu? sa han och puttade ut mig ur rummen.
Jag vände mig om och såg hur dörren smälldes igen precis framför mig. Vi har varit här i bara någon dag, och Alex har redan skaffat en kompis? Och han har börjat i basketlaget? Jag suckade och gick vidare till mitt rum.
En månad senare:
Det har nu gått en månad sedan jag flyttade hit till Atlanta. Det har inte hänt så jättemycket förutom att jag och Alex's basketkompis, Simon, blivit tillsammans. Vi blev det nästan direkt efter att jag träffat honom på Alex's rum.
Pappa och Alex känner sig väl lite mer hemma än vad jag gör. Jag vantrivs inte, men jag har inte fått så många vänner. Alex har börjat i skolans basket och hockeylag, och börjat träna stenhårt med båda lagen, även fast skolan inte ens börjat. Det är en vecka kvar tills den gör det, och jag, som inte brukar vara nervös, är riktigt nervös.
Jag böjde mig ner för att knyta mina skor och ställde mig sedan upp.
- Pappa! Jag sticker till Simon nu, okej? ropade jag upp till övervåningen. Pappa kom ner från trappan.
- Visst visst, var hemma till middagen bara, sa han och log. Jag log tillbaka och öppnade sedan ytterdörren. Jag började jogga upp för gatan och efter ungefär tjugo minuter så kom jag fram till hans hus. Jag sprang fram till dörren och plingade på. Efter bara en liten stund öppnades dörren.
- Åh, hej mrs Floyd! Är Simon hemma? frågade jag
Hon nickade och gick sedan in i huset och ropade på honom. Han kom ner, bara några sekunder senare. Han hade på sig sin röda High School jacka och ett par mörka jeans. Hans hår var ruffsigt. Med andra ord, han såg lika bra ut som vanligt.
- Hej snygging, mumlade han och kysste min hals. Jag rös till. - Mamma, jag går nu! skrek han och smällde igen dörren. Han vände sig om och kramade om mig hårt.
- Hur mår du? frågade han och tog tag i min hand. Vi började gå upp för den långa gatan.
- Jag mår bra, hur mår du själv?
- Jävligt trött, det blev lite för mycket igår. Annars bra, sa han och kollade på mig med ett leénde.
Jag suckade lite och Simon började skratta. Jag log tillbaka mot honom och han stannade. Han tog tag i mig och drog mig intill sig. Han kysste mig, länge och passionerat. Tillslut släppte vi varandra.
- Sååå.. Om du nu är så trött, orkar du väl inte köra en springtävling? Synd, för då vinner jag som vanligt då, sa jag och tog fart, för att börja springa iväg från honom. Simon var väldigt snabb, men det var jag också och eftersom jag fått ett försprång så skulle jag lätt vinna det här.
- Nä, nu jävlar! hörde jag honom säga.
Jag fortsatte att springa. Jag kollade bak och han kom närmre och närmre. Jag började springa lite snabbare och svängde vänster och kom fram till stranden, istället för att fortsätta rakt fram på vägen. Simon fortsatte att följa efter och jag försökte springa snabbare men det var så svårt på sanden, nu när jag sprang vid strandkanten. Jag kollade bak en sista gång och såg att han precis var på väg att hoppa på mig. Han landade med en bums över mig och vi rullade runt i sanden. Han började kittla mig och jag försökte protestera men det var ingen idé, för han var så stark.
Han böjde sig ner och kysste mig. Jag kysste honom tillbaka och det övergick till hångel. Efter en stund slutade vi och jag rullade runt och satte mig ner bredvid Simon istället. Simon la armen om mig. Vi satt sådär en stund tills Simon kollade på klockan och ställde sig snabbt upp.
- Vart ska du? frågade jag när han ställt sig upp.
- Jag måste hem och käka innan träningen. Du kommer och kollar ikväll va? frågade han och jag nickade.
- Bra, då ses vi där, sa han och vi kysstes en sista gång innan han gick iväg. Jag kollade på honom tills jag inte kunde se honom längre. Jag vände då blicken mot havet och kollade på vågorna.
Ungefär tio minuter senare gick jag hem. Jag tog en dusch och tvättade bort all sand. Efter det tog jag på mig ett par jeans och en tröja, jag ville inte riskera att frysa nu på kvällen. Jag sminkade mig lite snabbt och gick sedan ner till köket, där jag gjorde iordning en sallad.
- Jag drar nu, ska du med mig? frågade Alex och slängde sin väska över axeln. Jag svalde min tugga av salladen.
- Öh, aa, eller? Om hur lång tid börjar träningen?
- Tjugo minuter, men vi måste värma upp först.
- Jaha, men då följer jag inte med, svarade jag och Alex suckade. Han sa hejdå och försvann ut från dörren.
Jag åt upp och gick sedan och satte mig framför TV:n i vardagsrummet. Jag slog på MTV och kollade på det i kanske trettio minuter, innan jag tog mina saker och gick ut till bilen. Jag åkte iväg till skolan.
Jag hade följt med Alex hit den första veckan, för att kolla in stället. Vi båda skulle gå här när skolan började, fast inte i samma klass förstås. Jag skulle inte heller gå i samma klass som Simon. De båda två är två år äldre än mig, så de skulle gå i två klasser högre än mig. Det gjorde mig ännu mer nervös, då skulle jag inte känna någon i min klass.
Jag öppnade den stora dörren in till skolan och gick in i korridoren. Vaktmästaren stod utanför sitt rum. Jag hälsade på honom och gick sedan vidare, längst korridoren. Jag tyckte jag hörde att mobilen plingade till, så jag tog upp den men insåg att jag inte fått något SMS. Precis när jag var påväg att lägga ner den i fickan gick jag in i någon och slog i huvudet. Jag la handen på huvudet och kollade upp. Där stod någon jag kände igen, nämligen..
FÖRSTA KAPITLET AV Favorite Girl!! Vad tycker ni?! Vill ni läsa mer??
Jag är verkligen jättenervös om vad ni ska tycka. Jag har själv inte planerat vad som ska hända i novellen, inte en enda sak, så jag improviserar i varje kapitel.. Vi får se hur det går hehe!!
UPDATE: Några av er kanske såg mitt dampiga inlägg om att jag inte ville skriva längre, och jag har ångrat mig. Såklart jag vill skriva!!! En sak har ändrats dock; Novellen skrivs i dåtid. Fast inte i dåtid då Justin inte är känd, utan i början av år 2010 (=Justin känd, fast inte superduperkänd)
KOMMENTERA FÖR MER!!! :D
Alla svarar på denna fråga, tack!
Tack för alla grymma idéer.. Ni är bäst! Jag kommer att använda några i den här novellen, men jag fick också en skitbra idé till nästa novell, hehe!
Jag har börjat på novellen, men har dock svårt att bestämma mig om det ska vara nutid eller dåtid. VAD VILL NI LÄSA OM? ♥
Update: Jag har börjat skriva på de två första kapitlena nu, och de publiceras förmodligen imorgon. Det är bara ett problem (om man nu kallar det problem, haha) och det är att ni inte kommer att gilla novellen, jag känner på mig det.. hehe. Jaja, vi får väl bara vänta och se vad ni tycker :)
UPDATE 2: Ni har gett mig några skitbra idéer och ja, de kommer jag att använda i NÄSTA novell! :)
Jag har börjat på novellen, men har dock svårt att bestämma mig om det ska vara nutid eller dåtid. VAD VILL NI LÄSA OM? ♥
Update: Jag har börjat skriva på de två första kapitlena nu, och de publiceras förmodligen imorgon. Det är bara ett problem (om man nu kallar det problem, haha) och det är att ni inte kommer att gilla novellen, jag känner på mig det.. hehe. Jaja, vi får väl bara vänta och se vad ni tycker :)
UPDATE 2: Ni har gett mig några skitbra idéer och ja, de kommer jag att använda i NÄSTA novell! :)
Jag vill ha ERA idéer! LÄS
Nu är novellen "Me Plus You" (tyvärr) slut. Jag gillade att skriva på den, men det blev somsagt lite tråkigt den sista perioden. Vissa av er älskade slutet som jag skrev och vissa hatade det.. man får ju tycka vad man själv vill :)
Nu har det blivit dags att börja på en ny novell. Jag har två olika idéer, men vet inte riktigt vilken av de jag ska välja, vilken som är bäst och så där. Jag ska börja skriva på de båda och sedan se vilken som blir bäst! Men, jag vill fortfarande ha ERA åsikter, ERA idéer. Jag vill veta vad ni tycker!
Jag vill veta om ni vill att tjejen ska hata eller älska Justin från början? Ska novellen utspela sig när Justin inte var känd, eller nu när han är känd? Ska det vara något speciellt med tjejen (eller Justin)? Eller vill ni att Justin ska vara gay? haha..
Vad ska hända i novellen? Jag vill ha massvis med idéer om tjejen, Justin, vad som ska hända, vilka som ska ingå (om ni förstår vad jag menar), tips på drama, olyckor osv.
Så, jag vill att ALLA kommenterar vad ni själva tycker. Jag vill ha minst 20-30 kommentarer med olika idéer. Det kanske är lite mycket, eller? Ni klarar det nog!! :)
Efter 20-30 kommentarer ska jag börja arbeta med novellen. Förhoppningsvis kommer det första kapitlet upp på LÖRDAG! Förlåt om ni har fått vänta! puss
UPDATE: Jag har två idéer men vet inte vilken jag ska välja. bläää
Me Plus You - Kapitel 108 - SISTA DELEN!
Det hade gått mer än ett år sedan jag var med om rid olyckan. Både jag och Justin är nu arton år och vi har varit tillsammans i ca två år. Två år. Mitt liv har förändrats så otroligt mycket sen jag träffade Justin och om några timmar skulle det förändras igen. Jag skulle blir Mrs. Bieber.
Jag, mamma, Caitlin och Sandi, Jasmine, Olga och hennes mamma Helena, hade tagit in på hotell. Hotellet var hur lyxigt och fint som helst. Igår hade vi allihop fått massage och massor av behandlingar.
Idag var iallafall den stora dagen och jag var konstigt nog inte nervös. Det kändes rätt på alla sätt.
Jag vaknade på morgonen av att någon skrek och när jag öppnade ögonen såg jag Caitlin, Jasmine och Olga stå i min säng och hoppa upp och ner.
- DU SKA GIFTA DIG IDAG! skrek Caitlin och hoppade ner från sängen, och kramade om mig.
Jag skrattade till och ställde mig sedan upp, och började skrika med de. Vi stod och skrek och kramade om varandra en stund tills vi släppte varandra och gick ut i hotellrummets kök. Vi åt frukost tillsammans.
Jag tog en lång dusch och sedan fönade jag mitt hår. Jag tog på mig en mjukisdress och gick sedan ut till TV-rummet. Kort efter att jag satt mig så knackade det på dörren. Jag reste mig upp och öppnade. Där stod mamma och Pattie. Jag gick och tog min färdigpackade väska och tjejerna gjorde detsamma, innan vi åkte iväg till kyrkan.
Caitlin, Jasmine och Olga gick in i ett rum och jag in i ett annat. Min stylist för dagen - Sandra - satt på en stol och reste sig upp och kramade om mig när jag kom in. Sandra började plocka upp sina saker och Pattie satte sig framför mig.
- Nervös? sa hon och log varmt mot mig.
- Faktiskt inte. Inte på något sätt. Det känns mer rätt än någonsin. Pattie log.
- Jag måste kila iväg nu och hjälpa de andra tjejerna, men jag kommer tillbaka senare och hjälper till med dig. Är det okej? Jag nickade och Pattie kramade om mig innan hon ställde sig upp och försvann ut ur rummet.
Sandra började fixa mitt hår och smink, och det blev så vackert! Håret fick vara utsläppt och Sandra lockade det i stora fina lockar, och sminket var fint det också. Allt var helt perfekt.
När hon var helt klar så gick hon ut ur rummet och mamma kom in med min klänning. Hon kramade om mig och gick sedan ut. Jag ställde mig framför spegeln och kollade in min spegelbild. Så mycket har faktiskt inte förändrats med mig, förutom den stora magen kanske. Ja, jag är gravid. Sjätte månaden.
Jag tog upp klänningen och höll upp den framför mig. Den var så vacker. Den finaste klänning jag sett.
Jag klev ur min mjukisdress och tog sakta på mig klänningen. Jag hade bara provat den en gång förut, och det var gången i affären. Jag var lite rädd att den inte skulle gå runt min stora mage, men det gjorde den.
Precis när jag var på väg att dra upp dragkedjan så öppnades dörren och Ryan kom in. Vad gjorde han här? Jag kollade förvånat på honom. Han var väldigt fin idag, med kostym och allt. Han gick fram till mig och kramade om mig hårt.
- Kan du hjälpa mig med dragkedjan? frågade jag och han nickade. Jag lyfte försiktigt bort mitt hår och han drog upp kedjan och jag snurrade runt och kramade om honom.
- Jag har aldrig sett dig så här vacker, sa han och jag såg hur han var tårögd. Jag kände själv att ögonen började fuktas.
- Tack..
- Gråt inte, du förstör ditt smink, sa han och vi båda skrattade.
- Jag måste gå nu. Allt börjar om tjugo minuter och jag måste fixa det sista med Justin. Vi ses där ute, sa han och vi kramades en sista gång innan han försvann ut genom dörren.
Precis som dörren åkte igen öppnades den igen och in kom Caitlin, Jasmine och Olga. De skrek högt och hoppade upp och ner. Jag gjorde detsamma. Eller, det blev lite svårt att hoppa med magen men jag skrek. De sprang fram mot mig och kramade om mig hårt.
De släppte mig efter ett tag och jag kunde kolla lite nogrannare på dem. De såg så vackra ut! Som allt annat här, hehe. Jag skulle ha världens finaste tärnor, utan tvivel!
- AHHH! Ni ser så vackra ut! skrek jag och kramade om de hårdare.
- Du då!? Du ser helt jävla perfekt ut! sa Jasmine.
De försvann när det var cirka fem minuter kvar och pappa kom in. Jag stod framför spegeln och han ställde sig bredvid mig.
- Du är så vacker gumman, riktigt vacker. Det är dags nu, sa han och klappade mig löst på ryggen.
Justins perspektiv (lite innan):
Jag drog på mig mina byxor och stoppade in skjortan. Jag tog en sista titt i spegeln innan jag gick ut till Chaz igen. Han satt, helt färdigfixad, på sängen och sträckte fram min kavaj. Jag tog den och satte på mig den. Jag fixade sedan min fluga och vände mig om mot honom.
- Stiligt! sa han och vi gjorde ett handslag.
Dörren öppnades och in kom Ryan. Han var lite smått tårögd.
- Vad har hänt? frågade jag och han bara log stort.
- Absolut ingenting. Jag är bara så glad för dig och Claudias skull. Mina två bästa vänner ska gifta sig! Förresten, hon ser riktigt vacker ut. Jag kollade på honom och log. Jag kunde inte vänta tills jag själv fick se henne, hon var säkert mer än vacker.
Jag kollade på klockan och det började bli bråttom. Vi tog våra saker och gick sedan in genom de stora dörrarna. Det var många här nu, det var faktiskt nästan helt fullt. Jag kände igen många ansikten och hälsade på så många som möjligt innan jag kramade om mamma och ställde mig längst fram vid altaret.
Claudias perspektiv:
Jag tog pappas hand och gick längst "korridoren". Vi svängde vänster och stannade upp lite, precis utanför dörrarna. Pappa vände sig om mot mig.
- Redo?
Jag kollade bak och såg Caitlin, Jasmine och Olga stå där i sina fina klänningar och buketter. De alla log stort mot mig och jag kollade mot pappa och nickade. De stora dörranra öppnades och musiken började att spelas. Jag la min arm runt pappas och vi gick in, tillsammans. Det kändes som om jag skulle sprängas av nervositet och lycka.
Alla stod upp och kollade på oss. När vi kom fram till altaret så böjde sig pappa fram mot mig och kysste min kind, innan han gick och satte sig bredvid mamma. Jag vände mig rakt framåt. Jag kollade först in Chaz, Ryan och Chris som var Justin's bestman. De alla såg grymt snygga ut! Jag vände blicken mot tjejerna och jag visste ju redan hur de såg ut, galet snygga.
Jag vände mig rakt framåt och mötte Justin's blick. Han log varmt och stort mot mig. Jag blev helt knäsvag och kände fjärilarna i magen. Jag gick upp mot honom och vi tog varandras händer, och kollade djupt in i varandras ögon.
Musiken slutade spelas och alla sätter sig ner. Prästen harklar sig tyst och börjar sedan att prata. Jag hör knappt ett ord av vad han säger, jag är för fokuserad på Justin.
Vi fick förklara våra kärlekar för varandra. Jag läste upp min text som jag hållt på med i flera dagar och den blev faktiskt väldigt bra. Justin hade skrivit världens finaste text som verkligen rörde mig, jag började nästan gråta under ceremonin.
Justin blev också tårögd. Vi höll allt hårdare i varandras händer och vände oss samtidigt mot prästen.
- Justin Drew Bieber, tager du Claudia Maria Freeman till din äkta maka, att älska i nöd och lust, rikedom och fattigdom, genom allt som kan uppstå, så länge ni båda lever? frågade han och Justin nickade.
- Ja.
- Claudia Maria Freeman, tager du Justin Drew Bieber till din äkta make, att älska i nöd och lust, rikedom och fattigdom, genom allt som kan uppstå, så länge n.. Jag behövde inte höra hela meningen, jag visste redan att jag ville.
- Ja, svarade jag och avbröt honom. Alla gäster började småskratta lite och Justin log stort mot mig.
- Ringarna tack, sa han och ringarna sträcktes fram. Vi satte på ringarna på varandra och Justin kollade rakt in i mina ögon. Han mimade "jag älskar dig" och jag mimade samma sak tillbaka.
- Är det någon som misstycker till Justin Bieber's och Claudia Freeman's äktenskap? frågade prästen och ingen sa någonting.
- Då förklarar jag er, här och med, man och hustru. Du får nu kyssa din brud, sa han och kollade på Justin.
Justin la försiktigt sin hand på min kind och kysste mig mjukt och länge. Alla började applådera och jubla. Efter att vi kysst varandra så vände vi oss mot gästerna och log. Jag kollade på mamma och pappa, och de båda grät. Jag vände mig om mot Justin igen och han gjorde detsamma. Vi tog varandras händer och gick ut ur kyrkan och in i bilen.
Vi åkte iväg till vår fest där alla gäster var. Vi dansade, åt och hade det underbart.
Senare på kvällen:
När festen hade tagit slut och jag inte orkade dansa mer med min stora mage så var klockan mycket, och jag och Justin åkte hem till honom. Snart var vårt egna hus klart, men sålänge bodde vi hos honom. Det var klart jag bodde hemma, men var ändå mest hos Justin.
Justin la sig i soffan och jag la mig ner i hans knä. Han la armarna om mig och min mage. Jag kände hur något sparkade till, inuti mig.
- Justin, kände du det där!?
- Kände vad?
- Sparken! Den sparkade, för första gången! Här, lägg din hand här, sa jag och la hans hand på en annan del av magen. Jag la min hand över och efter en stund kände vi en till spark.
- Wow, mumlade Justin när sparkarna hade slutat. Jag kollade upp på honom och han hade ett stort leénde över hela ansiktet. Jag sträckte på mig och han böjde sig ner, och vi möttes i en kyss.
- Tänk att jag snart är pappa, och du mamma.
- Det är helt sjukt.
Vi blev tysta och Justin smekte med ena handen min mage, och med den andra mitt hår. Han kysste min hjässa och jag kunde inte sluta tänka på hur mycket jag älskade honom. Han var mitt allt, min värld.
- Jag älskar dig, sa han, som om han läst mina tänkar.
Jag blev helt tyst och bara kollade upp på honom.
- Tänk att jag förut var en helt galen Belieber som ville träffa dig. Jag skulle ha dödat för att få röra ditt hår, sa jag och Justin skrattade lite lågt. - Och nu sitter jag här, och det är vi två.
- Du är min Mrs. Bieber, sa Justin och kysste min nacke.
- Säg det igen.
- Mrs. Bieber.
- Jag gillar det, sa jag och Justin började skratta.
- Du är min, och ingen annans. Min Mrs. Bieber. Jag vände mig om så att jag satt mot honom och vi kysstes.
- Jag älskar dig mer än något annat, från botten av mitt hjärta, sa jag och han log.
- Jag kan inte beskriva hur mycket jag älskar dig.. Men jag älskar dig med hela mitt hjärta, svarade han och vi kysstes en gång till.
THE END! Vad tycker ni? Det blev inte riktigt som ni ville, men det här var det bästa för mig (om ni förstår vad jag menar, hahah)
Ja, vissa av er kanske inte gillade slutet alltså, men jag tycker det blev helt okej. Vad tyckte ni? Och ni som läst hela storyn, vad har ni tyckt om den?
Jag vill tacka er alla som varit med under hela tiden, ni som läst och kommenterat. NI ÄR BÄST. ♥
Förresten! Mer info om den nya novellen kommer upp imorgon eller någon annan dag snart!
Svar på tal: 8/3-2011
Lena om Me Plus You - Kapitel 107:
Srry, men denna har blivit tråkigare... Börja på en ny? :D
Svar: Jag har skrivit att novellen har blivit tråkigare och att det är ett kapitel kvar tills den slutar.. men du kanske inte läste det? :)
En annan sak jag tänkte ta upp var att de flesta tror (vill) att jag ska fortsätta på Me Plus You i den nya novellen och jag kommer INTE att göra det. Det kommer en helt ny novell :D PUSS ♥
Srry, men denna har blivit tråkigare... Börja på en ny? :D
Svar: Jag har skrivit att novellen har blivit tråkigare och att det är ett kapitel kvar tills den slutar.. men du kanske inte läste det? :)
En annan sak jag tänkte ta upp var att de flesta tror (vill) att jag ska fortsätta på Me Plus You i den nya novellen och jag kommer INTE att göra det. Det kommer en helt ny novell :D PUSS ♥
Me Plus You - Kapitel 107
Efter en liten stund kände jag hur jag blev törstig. Jag hade ju svårt att resa mig upp så jag väckte Justin och han gick och hämtade ett glas vatten åt mig, innan han kröp ner bredvid mig igen.
- Justin, förlåt om jag är typ handikappad. Det är skitjobbigt, jag kan fan inte göra någonting. Förlåt.
- Älskling, det är helt okej. Jag gillar att smörja in dig, hehe, sa han och jag kände nästan på mig att han log, även fast det var jättemörkt.
En vecka senare:
Jag satt nere i köket med pappa och åt frukost. Justin låg fortfarande och sov i soffan, där vi somnat igår.
Jag åt upp min macka och snackade lite med pappa.
- Ja du, klockan börjar bli mycket. Ska vi väcka din drömprins? frågade pappa och skrattade lite. Jag skrattade också och nickade. Jag reste mig försiktigt upp och pappa gjorde detsamma.
- Pappa, jag klarar det här, sa jag och log mot honom. Han kollade oroat på mig och jag tog mitt första steg mot vardagsrummet. Det hade ju gått en vecka, så jag hade lärt mig att gå någolunda okej med mitt ben. Lite vingligt blev det, men jag ramlade oftast inte.
Jag gick in i vardagsrummet och där låg Justin på soffan, under en filt, som jag lämnat honom i morse. Jag gick fram till honom och satte mig vid hans fötter. Jag skakade lite lätt på honom och han öppnade efter ett tag ögonen.
- Öööhm älskling, mumlade han och reste sig sakta upp.
- Godmorgon sötnos. Vi måste upp nu! Vi ska till sjukhuset, sa jag och log.
- VA? Vad har hänt? sa Justin chockat.
- Inget, kommer du inte ihåg att jag ska ta bort gipsen idag? sa jag och gjorde tummen-upp. Justin skrattade och satte sig upp. Han drog på sig sina mjukisbyxor som låg på golvet och jag sträckte över hans hood. Han tog på sig den och vi gick tillsammans ut till köket och satte oss vid köksbordet.
- Godmorgon Justin! sa pappa och log mot Justin. Han sträckte fram en macka. - Här har du, du måste ju få i dig lite näring.
- Godmorgon på dig med Carl. Tack så mycket. Ska vi åka redan nu?
- Jag önskar att Claudia kunde vara lika snabb och glad på mornarna som dig, sa pappa och skrattade. Justin gjorde detsamma.
- Ja vi kan åka.
Vi gick ut till bilen och satte oss i den. Justin satte sig bredvid mig och efter en stund sjönk han ner på min axel och började andas allt tyngre och tyngre. Han hade somnat.
När vi kom fram så väckte jag honom lite försiktigt och vi, inklusive pappa alltså, åkte upp till rätt våning med hiss.
Vi klev ur hissen och satte oss på stolarna i korridoren. Efter kanske tjugo minuter så kom dr Newman ut. Han hälsade glatt på oss alla och vi följde med honom in i ett litet rum.
- Trevligt att ha dig här Claudia. Hur mår du?
- Jag mår bara bra, svarade jag. Det gjorde jag faktiskt. Mycket bättre.
- Toppen. Idag ska vi alltså, hm, sa han och började bläddra i några papper. - Ta bort gipsen.
Jag nickade och dr Newman reste på sig. Vi följde efter honom in i ett annat rum.
Där skar han upp mitt gips på benet och konstaterade att benet inte var helt läkt, så han gipsade om det. Jag suckade.
Han skar även upp gipset runtom armen och min arm var hel. Tur det! Jag skulle inte orka ha arm-gipset en dag till.
Jag fick röntga min arm och även kolla in lungan och revbenen för att se att allt var bra, vilket det var.
När vi var klara så fick vi åka hem.
Justin la sig ner bredvid mig i soffan och tog upp min hand.
- Gör det ont?
Jag skakade på huvudet och han kysste min hand. Jag skrattade och böjde mig fram för att kyssa honom. Jag bet lite lätt i hans läpp och kysste honom sedan på halsen. Han stönade lite lätt och jag "sch:ade" honom.
- Om ditt ben inte hade hindrat dig.. Shit vad vi skulle ha gjort saker då, viskade Justin i mitt öra och jag skrattade lågt och kysste honom igen.
Har jag någonsin skrivit en sån dålig (dåliga, om man räknar det innan också haha) episod? hahaha.
Jag tycker att det är lite tråkigt att de här två episoderna blev så dåliga nu när det är i slutet.. Slutet är nära! Sista episoden är nästa episod. EXCITED? Vad tror ni händer? Är det lyckligt slut eller kommer någon att dö? Ja ni, allt är möjligt!
- Justin, förlåt om jag är typ handikappad. Det är skitjobbigt, jag kan fan inte göra någonting. Förlåt.
- Älskling, det är helt okej. Jag gillar att smörja in dig, hehe, sa han och jag kände nästan på mig att han log, även fast det var jättemörkt.
En vecka senare:
Jag satt nere i köket med pappa och åt frukost. Justin låg fortfarande och sov i soffan, där vi somnat igår.
Jag åt upp min macka och snackade lite med pappa.
- Ja du, klockan börjar bli mycket. Ska vi väcka din drömprins? frågade pappa och skrattade lite. Jag skrattade också och nickade. Jag reste mig försiktigt upp och pappa gjorde detsamma.
- Pappa, jag klarar det här, sa jag och log mot honom. Han kollade oroat på mig och jag tog mitt första steg mot vardagsrummet. Det hade ju gått en vecka, så jag hade lärt mig att gå någolunda okej med mitt ben. Lite vingligt blev det, men jag ramlade oftast inte.
Jag gick in i vardagsrummet och där låg Justin på soffan, under en filt, som jag lämnat honom i morse. Jag gick fram till honom och satte mig vid hans fötter. Jag skakade lite lätt på honom och han öppnade efter ett tag ögonen.
- Öööhm älskling, mumlade han och reste sig sakta upp.
- Godmorgon sötnos. Vi måste upp nu! Vi ska till sjukhuset, sa jag och log.
- VA? Vad har hänt? sa Justin chockat.
- Inget, kommer du inte ihåg att jag ska ta bort gipsen idag? sa jag och gjorde tummen-upp. Justin skrattade och satte sig upp. Han drog på sig sina mjukisbyxor som låg på golvet och jag sträckte över hans hood. Han tog på sig den och vi gick tillsammans ut till köket och satte oss vid köksbordet.
- Godmorgon Justin! sa pappa och log mot Justin. Han sträckte fram en macka. - Här har du, du måste ju få i dig lite näring.
- Godmorgon på dig med Carl. Tack så mycket. Ska vi åka redan nu?
- Jag önskar att Claudia kunde vara lika snabb och glad på mornarna som dig, sa pappa och skrattade. Justin gjorde detsamma.
- Ja vi kan åka.
Vi gick ut till bilen och satte oss i den. Justin satte sig bredvid mig och efter en stund sjönk han ner på min axel och började andas allt tyngre och tyngre. Han hade somnat.
När vi kom fram så väckte jag honom lite försiktigt och vi, inklusive pappa alltså, åkte upp till rätt våning med hiss.
Vi klev ur hissen och satte oss på stolarna i korridoren. Efter kanske tjugo minuter så kom dr Newman ut. Han hälsade glatt på oss alla och vi följde med honom in i ett litet rum.
- Trevligt att ha dig här Claudia. Hur mår du?
- Jag mår bara bra, svarade jag. Det gjorde jag faktiskt. Mycket bättre.
- Toppen. Idag ska vi alltså, hm, sa han och började bläddra i några papper. - Ta bort gipsen.
Jag nickade och dr Newman reste på sig. Vi följde efter honom in i ett annat rum.
Där skar han upp mitt gips på benet och konstaterade att benet inte var helt läkt, så han gipsade om det. Jag suckade.
Han skar även upp gipset runtom armen och min arm var hel. Tur det! Jag skulle inte orka ha arm-gipset en dag till.
Jag fick röntga min arm och även kolla in lungan och revbenen för att se att allt var bra, vilket det var.
När vi var klara så fick vi åka hem.
Justin la sig ner bredvid mig i soffan och tog upp min hand.
- Gör det ont?
Jag skakade på huvudet och han kysste min hand. Jag skrattade och böjde mig fram för att kyssa honom. Jag bet lite lätt i hans läpp och kysste honom sedan på halsen. Han stönade lite lätt och jag "sch:ade" honom.
- Om ditt ben inte hade hindrat dig.. Shit vad vi skulle ha gjort saker då, viskade Justin i mitt öra och jag skrattade lågt och kysste honom igen.
Har jag någonsin skrivit en sån dålig (dåliga, om man räknar det innan också haha) episod? hahaha.
Jag tycker att det är lite tråkigt att de här två episoderna blev så dåliga nu när det är i slutet.. Slutet är nära! Sista episoden är nästa episod. EXCITED? Vad tror ni händer? Är det lyckligt slut eller kommer någon att dö? Ja ni, allt är möjligt!
Me Plus You - Kapitel 106
- Tänk att det har gått ett år. Ett år sedan vi träffades. Ett helt år. Det bästa året jag någonsin haft. Jag älskar dig, sa jag och hon öppnade ögonen. Hon stirrade på mig och jag på henne.
- Jag älskar dig, sa hon tyst. Jag såg att hon led av att prata, jag såg smärtan i hennes ögon.
- Sch, du behöver inte prata. Jag vet att du älskar dig, men jag älskar dig mer. Hon log lite smått mot mig och jag kramade hennes hand.
Caitlins perspektiv:
Jag satt ner på min vanliga plats i mattesalen och min klass hade prov. Jag hade gjort två tal av tjugofyra, och det hade snart gått en timme. Duktigt!
Jag kollade upp och såg att de flesta i klassen gjorde det. Jag mötte Alex's blick och han kollade nervöst på mig. Jag kollade ner på pappret igen och alla siffror och ord flöt ihop till en enda stor röra. Jag kunde inte koncentrera mig. Jag fick nästan panik av tystnaden och av eleverna som ställde sig upp och lämnade in pappret.
Plötsligt bröts tystnaden och en mobil började ringa. Jag kände direkt igen ringsignalen. Ryan's mobil. Jag vände mig om och Ryan kollade ner på mobilskärmen. Våran lärare kollade surt på honom.
- Sorry, måste ta det här, sa han och ställde sig upp. - Mm, okej. Va? Är du seriös? Vi kommer på direkten! sa han glatt och ett stort leénde spred sig över hans ansikte.
- Ryan, du stör. Jag måste tyvärr ta din mobil också, sa vår lärare och sträckte fram handen. Ryan gick fram till honom och sa någonting och han nickade.
- Caitlin, Chaz, kom nu!
Jag kollade på Chaz och han såg lika förvånad ut som mig. Vi ställde oss upp, sa hejdå till klassen och gick ut ur klassrummet.
- Vad var det där om? frågade Chaz och stoppade händerna i bakfickorna.
- Claudia är vaken! sa han och vi alla började nästan hoppa upp och ner. Det måste ha sett väldigt roligt ut, men det brydde vi oss inte om.
- Vänta, är du seriös? frågade jag efter en stund. Ryan nickade ivrigt och jag nästan skrek. Jag kunde inte tro det!
Vi sprang och hämtade Chris i hans klassrum innan vi sprang vidare till skåpen och hämtade våra saker, och därefter ner till bilen och körde snabbt till sjukhuset.
Vi tog hissen upp till Claudias rum och det satt ingen utanför. Vi gick fram till det stora fönstret och såg Justin sitta där inne och hålla henne i handen. Vi öppnade dörren och klev in.
- Hon är vaken, hon är vaken, sa Justin och log stort. Det var det första leéndet jag sett sedan själva tävlingen. Han har sett så himla ledsen och förstörd. Det var skönt att se honom glad igen.
Vi drog in stolar till Claudias rum och satte oss runt hennes säng. Jag kollade på henne. Hennes ögon var slutna och hon såg nästan exakt ut som förut.
Vi satt där i någon timme eller två innan hon vände på huvudet och öppnade ögonen. Hon kollade på mig och Justin och jag kunde se ett litet leénde på hennes läppar. Jag ställde mig upp och kramade om henne. Inte för hårt dock, då jag visste att hon hade ett par brutna revben och en spräckt lunga. Det hade även visat sig att Claudia inte hade fått någon hjärnskada, bara en kraftig hjärnskakning.
Dagarna gick och vi åkte som vanligt till Claudia, varje dag efter skolan. Justin var med henne varje dag, dygnet runt, men nu när han visste att hon mådde bättre så tillät han sig själv att äta och gå ut och ta frisk luft. Det var bra, för nu mådde han själv bättre och såg friskare ut.
Det hade nu gått lite mer än en vecka sedan själva tävlingen och Claudia var helt vaken. Vissa stunder var hon mer stark och vissa stunder var hon svagare, men hon mådde bra och hon var vaken. Det var bara en dag kvar tills hon skulle få åka hem, om allt gick som planerat.
Justins perspektiv, nästa dag:
Jag vaknade av att någon kom in i rummet. Det var Claudias läkare, dr Newman, som kom in i rummet.
- Oj förlåt. Väckte jag dig? sa han med en låg röst, och gick fram till mig. Jag skakade på huvudet och han log. Han gick runt sängen och ställde sig på andra sidan. Han började känna på Claudia och hon ryckte till och öppnade ögonen. Hon kollade på mig.
- Godmorgon älskling, sa jag och hon log.
Dr Newman började fixa med några slangar som satt kopplade till Claudia. Han tog bort de. Han lyfte upp hennes arm och bad henne röra på fingrarna.
- Okej, är du redo att få röra på dig lite?
- Ja, jag tror det, sa hon och han kopplade bort ännu någon slang. Hon satte sig sakta upp och jag hjälpte henne att resa sig. Jag, med hjälp av dr Newman, hjälpte henne över till rullstolen och rullade sedan henne ut ur rummet. Jag körde henne längst gången och runt på sjukhuset. Dr Newman gick bredvid mig.
- Känner du för att gå några steg?
Claudia nickade och vi båda hjälpte henne upp. Jag stöttade henne på min arm och hon tog kanske tio steg innan hon satte sig ner i rullstolen igen.
- Bra, jättebra! sa dr Newman och log stort. Jag kollade på Claudia och hon gjorde detsamma.
Jag körde runt henne på sjukhuset och hon fick ta några steg själv, då och då. När vi var klara så körde vi tillbaka till rummet och Claudia fick lägga sig på sängen. Dr Newman gick fram till henne.
- Hur känns det?
Jag kollade på Claudia och såg att hon kände efter. Jag nästan såg smärtan som hon upplevde.
Claudias perspektiv:
Jag kände efter och kände hur både armen och benet värkte och det kändes som om de brann innanför gipset. Det gjorde också ont att andas. Jag tänkte efter. Om jag sa att jag hade ont, kanske jag skulle behöva stanna här ännu längre? Och det ville jag verkligen inte. Jag bet ihop, det var ändå inte så farligt.
- Nejdå, det känns bra, svarade jag och log mot både dr Newman, Justin och pappa, som hade kommit upp. Justin kollade lite besviket på mig. Jag tog hans hand och han log lite smått mot mig.
- Bra. Är du redo att få åka hem då?
Jag nickade och han log.
- Här har du två mitellor, en salva och några tabletter för smärtan. Hon kan ta max två tabletter per dag. Glöm inte återbesöket om en vecka!
Justin tog emot den lilla väskan och nickade. Han körde mig till hissen och vi åkte ner till sista våningen. Där väntade mamma och pappa. De båda kramade om mig i flera minuter innan vi gick, eller Justin körde ju mig, ut till bilen. Mamma och pappa hoppade in i framsätet efter att ha hjälpt mig in där bak, och lastat in rullstolen i bakluckan. Jag skulle behöva den tills min fot läkt.
Justin satte sig nära mig och tog tag i min hand. Han kollade på mig och jag på honom. Han lutade sig fram mot mig.
- Mår du verkligen bra? Jag vill inte att något ska hända, sa han lågt i mitt öra och jag skakade på huvudet.
- Nej, jag mår bra. Jag lovar, sa jag och han kysste min tinning.
Vi körde hem till mig och satte oss i köket. Justin satte sig mittemot mig och bara kollade på mig, och jag på honom. Han var så vacker. Jag la min hand på bordet och Justin gjorde detsamma, och la sin hand över min.
Mamma harklade sig.
- Jag tänkte laga fixa lite mat. Vill ni ha? frågade hon och jag mumlade "ja" utan att ta blicken ifrån Justin.
- Okej, då börjar jag med maten, sa mamma och jag hörde hur hon började plocka fram massa kastruller.
Mamma gjorde en rätt med kyckling till henne, pappa och Justin, medans jag tog lite yoghurt. Jag var inte så hungrig och det gjorde ganska så ont att äta, så jag ät hellre det än någon kycklingsrätt.
När vi ätit upp och suttit och ätit ett tag så fick jag hjälp av pappa och Justin upp till rummet. Jag satte mig på sängen och Justin började gå mot mig. Han satte sig bredvid mig och började kyssa min hals.
- Justin, jag måste duscha. Kan du hjälpa mig?
- Med nöje, svarade han och log. Jag började klä av mig och han sprang ner och hämtade två plastpåsar. En som jag kunde ha runt benet och en runt armen. Justin hjälpte mig in i duschen och ställde sig sedan under strålen med mig. Han hjälpte mig att tvåla in mig och tvätta mitt hår.
När vi var klara så fick jag hjälp att komma ut ur duschen. Justin smörjde även in min kropp och hjälpte mig att klä på mig.
Jag kröp ner under sängen och la mitt ben tillrätta. Samma med armen. Justin la sig ner bredvid mig och höll om mig, ganska så hårt. Lite för hårt!
- Justin, mumlade jag.
- Mm?
- Du får gärna hålla om mig, men jag har lite ont i revbenen. Kan du hålla lite lösare?
Han släppte direkt och höll om mig mycket lösare.
Efter en liten stund kände jag hur jag blev törstig. Jag hade ju svårt att resa mig upp så jag väckte Justin och han gick och hämtade ett glas vatten åt mig, innan han kröp ner bredvid mig igen.
- Justin, förlåt om jag är typ handikappad. Det är skitjobbigt, jag kan fan inte göra någonting. Förlåt.
- Älskling, det är helt okej. Jag gillar att smörja in dig, hehe, sa han och jag kände nästan på mig att han log, även fast det var jättemörkt.
Herregud vad dåligt. Jag kan ju säga att det inte var min bästa episod jag skrivit haha!
NÄSTA EPISOD KOMMER OM TRE MINUTER, måste bra skriva klart den!!!
- Jag älskar dig, sa hon tyst. Jag såg att hon led av att prata, jag såg smärtan i hennes ögon.
- Sch, du behöver inte prata. Jag vet att du älskar dig, men jag älskar dig mer. Hon log lite smått mot mig och jag kramade hennes hand.
Caitlins perspektiv:
Jag satt ner på min vanliga plats i mattesalen och min klass hade prov. Jag hade gjort två tal av tjugofyra, och det hade snart gått en timme. Duktigt!
Jag kollade upp och såg att de flesta i klassen gjorde det. Jag mötte Alex's blick och han kollade nervöst på mig. Jag kollade ner på pappret igen och alla siffror och ord flöt ihop till en enda stor röra. Jag kunde inte koncentrera mig. Jag fick nästan panik av tystnaden och av eleverna som ställde sig upp och lämnade in pappret.
Plötsligt bröts tystnaden och en mobil började ringa. Jag kände direkt igen ringsignalen. Ryan's mobil. Jag vände mig om och Ryan kollade ner på mobilskärmen. Våran lärare kollade surt på honom.
- Sorry, måste ta det här, sa han och ställde sig upp. - Mm, okej. Va? Är du seriös? Vi kommer på direkten! sa han glatt och ett stort leénde spred sig över hans ansikte.
- Ryan, du stör. Jag måste tyvärr ta din mobil också, sa vår lärare och sträckte fram handen. Ryan gick fram till honom och sa någonting och han nickade.
- Caitlin, Chaz, kom nu!
Jag kollade på Chaz och han såg lika förvånad ut som mig. Vi ställde oss upp, sa hejdå till klassen och gick ut ur klassrummet.
- Vad var det där om? frågade Chaz och stoppade händerna i bakfickorna.
- Claudia är vaken! sa han och vi alla började nästan hoppa upp och ner. Det måste ha sett väldigt roligt ut, men det brydde vi oss inte om.
- Vänta, är du seriös? frågade jag efter en stund. Ryan nickade ivrigt och jag nästan skrek. Jag kunde inte tro det!
Vi sprang och hämtade Chris i hans klassrum innan vi sprang vidare till skåpen och hämtade våra saker, och därefter ner till bilen och körde snabbt till sjukhuset.
Vi tog hissen upp till Claudias rum och det satt ingen utanför. Vi gick fram till det stora fönstret och såg Justin sitta där inne och hålla henne i handen. Vi öppnade dörren och klev in.
- Hon är vaken, hon är vaken, sa Justin och log stort. Det var det första leéndet jag sett sedan själva tävlingen. Han har sett så himla ledsen och förstörd. Det var skönt att se honom glad igen.
Vi drog in stolar till Claudias rum och satte oss runt hennes säng. Jag kollade på henne. Hennes ögon var slutna och hon såg nästan exakt ut som förut.
Vi satt där i någon timme eller två innan hon vände på huvudet och öppnade ögonen. Hon kollade på mig och Justin och jag kunde se ett litet leénde på hennes läppar. Jag ställde mig upp och kramade om henne. Inte för hårt dock, då jag visste att hon hade ett par brutna revben och en spräckt lunga. Det hade även visat sig att Claudia inte hade fått någon hjärnskada, bara en kraftig hjärnskakning.
Dagarna gick och vi åkte som vanligt till Claudia, varje dag efter skolan. Justin var med henne varje dag, dygnet runt, men nu när han visste att hon mådde bättre så tillät han sig själv att äta och gå ut och ta frisk luft. Det var bra, för nu mådde han själv bättre och såg friskare ut.
Det hade nu gått lite mer än en vecka sedan själva tävlingen och Claudia var helt vaken. Vissa stunder var hon mer stark och vissa stunder var hon svagare, men hon mådde bra och hon var vaken. Det var bara en dag kvar tills hon skulle få åka hem, om allt gick som planerat.
Justins perspektiv, nästa dag:
Jag vaknade av att någon kom in i rummet. Det var Claudias läkare, dr Newman, som kom in i rummet.
- Oj förlåt. Väckte jag dig? sa han med en låg röst, och gick fram till mig. Jag skakade på huvudet och han log. Han gick runt sängen och ställde sig på andra sidan. Han började känna på Claudia och hon ryckte till och öppnade ögonen. Hon kollade på mig.
- Godmorgon älskling, sa jag och hon log.
Dr Newman började fixa med några slangar som satt kopplade till Claudia. Han tog bort de. Han lyfte upp hennes arm och bad henne röra på fingrarna.
- Okej, är du redo att få röra på dig lite?
- Ja, jag tror det, sa hon och han kopplade bort ännu någon slang. Hon satte sig sakta upp och jag hjälpte henne att resa sig. Jag, med hjälp av dr Newman, hjälpte henne över till rullstolen och rullade sedan henne ut ur rummet. Jag körde henne längst gången och runt på sjukhuset. Dr Newman gick bredvid mig.
- Känner du för att gå några steg?
Claudia nickade och vi båda hjälpte henne upp. Jag stöttade henne på min arm och hon tog kanske tio steg innan hon satte sig ner i rullstolen igen.
- Bra, jättebra! sa dr Newman och log stort. Jag kollade på Claudia och hon gjorde detsamma.
Jag körde runt henne på sjukhuset och hon fick ta några steg själv, då och då. När vi var klara så körde vi tillbaka till rummet och Claudia fick lägga sig på sängen. Dr Newman gick fram till henne.
- Hur känns det?
Jag kollade på Claudia och såg att hon kände efter. Jag nästan såg smärtan som hon upplevde.
Claudias perspektiv:
Jag kände efter och kände hur både armen och benet värkte och det kändes som om de brann innanför gipset. Det gjorde också ont att andas. Jag tänkte efter. Om jag sa att jag hade ont, kanske jag skulle behöva stanna här ännu längre? Och det ville jag verkligen inte. Jag bet ihop, det var ändå inte så farligt.
- Nejdå, det känns bra, svarade jag och log mot både dr Newman, Justin och pappa, som hade kommit upp. Justin kollade lite besviket på mig. Jag tog hans hand och han log lite smått mot mig.
- Bra. Är du redo att få åka hem då?
Jag nickade och han log.
- Här har du två mitellor, en salva och några tabletter för smärtan. Hon kan ta max två tabletter per dag. Glöm inte återbesöket om en vecka!
Justin tog emot den lilla väskan och nickade. Han körde mig till hissen och vi åkte ner till sista våningen. Där väntade mamma och pappa. De båda kramade om mig i flera minuter innan vi gick, eller Justin körde ju mig, ut till bilen. Mamma och pappa hoppade in i framsätet efter att ha hjälpt mig in där bak, och lastat in rullstolen i bakluckan. Jag skulle behöva den tills min fot läkt.
Justin satte sig nära mig och tog tag i min hand. Han kollade på mig och jag på honom. Han lutade sig fram mot mig.
- Mår du verkligen bra? Jag vill inte att något ska hända, sa han lågt i mitt öra och jag skakade på huvudet.
- Nej, jag mår bra. Jag lovar, sa jag och han kysste min tinning.
Vi körde hem till mig och satte oss i köket. Justin satte sig mittemot mig och bara kollade på mig, och jag på honom. Han var så vacker. Jag la min hand på bordet och Justin gjorde detsamma, och la sin hand över min.
Mamma harklade sig.
- Jag tänkte laga fixa lite mat. Vill ni ha? frågade hon och jag mumlade "ja" utan att ta blicken ifrån Justin.
- Okej, då börjar jag med maten, sa mamma och jag hörde hur hon började plocka fram massa kastruller.
Mamma gjorde en rätt med kyckling till henne, pappa och Justin, medans jag tog lite yoghurt. Jag var inte så hungrig och det gjorde ganska så ont att äta, så jag ät hellre det än någon kycklingsrätt.
När vi ätit upp och suttit och ätit ett tag så fick jag hjälp av pappa och Justin upp till rummet. Jag satte mig på sängen och Justin började gå mot mig. Han satte sig bredvid mig och började kyssa min hals.
- Justin, jag måste duscha. Kan du hjälpa mig?
- Med nöje, svarade han och log. Jag började klä av mig och han sprang ner och hämtade två plastpåsar. En som jag kunde ha runt benet och en runt armen. Justin hjälpte mig in i duschen och ställde sig sedan under strålen med mig. Han hjälpte mig att tvåla in mig och tvätta mitt hår.
När vi var klara så fick jag hjälp att komma ut ur duschen. Justin smörjde även in min kropp och hjälpte mig att klä på mig.
Jag kröp ner under sängen och la mitt ben tillrätta. Samma med armen. Justin la sig ner bredvid mig och höll om mig, ganska så hårt. Lite för hårt!
- Justin, mumlade jag.
- Mm?
- Du får gärna hålla om mig, men jag har lite ont i revbenen. Kan du hålla lite lösare?
Han släppte direkt och höll om mig mycket lösare.
Efter en liten stund kände jag hur jag blev törstig. Jag hade ju svårt att resa mig upp så jag väckte Justin och han gick och hämtade ett glas vatten åt mig, innan han kröp ner bredvid mig igen.
- Justin, förlåt om jag är typ handikappad. Det är skitjobbigt, jag kan fan inte göra någonting. Förlåt.
- Älskling, det är helt okej. Jag gillar att smörja in dig, hehe, sa han och jag kände nästan på mig att han log, även fast det var jättemörkt.
Herregud vad dåligt. Jag kan ju säga att det inte var min bästa episod jag skrivit haha!
NÄSTA EPISOD KOMMER OM TRE MINUTER, måste bra skriva klart den!!!
6/3-2011
Hur vill ni att jag ska göra med novellen Me Plus You?
Jag känner mig faktiskt riktigt trött på den och vill avsluta den ganska snart så att jag kan börja med en ny.
Jag kan antingen skriva flera kapitel och detta garanterar inte att de blir bra, haha!
Eller så kan jag skriva ett långt kapitel och hoppa fram i tiden, om ni förstår vad jag menar?
Eller har någon nån annan idé? KOMMENTERA!
(detta har varit anledningen till den dåliga uppdateringen idag, jag har inte vetat hur jag ska skriva novellen)
Update: Ni har kommit med några idéer och jag tror jag vet hur jag ska göra nu. Dock är det inte direkt så som ni vill ha det.. men ja.. haha :)
Me Plus You - Kapitel 105
- Läget är kritiskt, men vi gör allt vi kan. Hon har en punkterad lunga, brytet revben, bryten arm och fot. Det finns en risk till hjärnskada också, eftersom att hon landade på huvudet.
Jag bara kollade på doktorn. Menade han allvar? Jag visste inte riktigt hur jag skulle säga eller reagera. Jag kände att någon nästan klämde sönder min hand. Jag vände mig mot Justin och han satt nerböjd. Ena handen på pannan och andra i min hand. Jag drog blicken från honom och kollade på doktorn igen.
- Vi gör allt vi kan och vi meddelar er när något händer, sa han och reste sig upp.
Justins perspektiv:
Det hade nu gått fyra dagar, och Claudia hade inte visat något tecken på att hon.. fanns där. Jag satt på en stol utanför Claudias rum, med Patricia bredvid mig. Det var bara vi två här. Caitlin, Chris, Ryan och Chaz behövde gå i skolan och Carl jobbade, men de kom hit på vissa lunchraster och såklart efter skolan.
- Justin, gå och ät någonting, sa Patricia plötsligt. Jag kollade upp på henne.
- Det är lugnt, jag är inte hungrig, sa jag och försökte hålla rösten lugn, försökte att hålla kvar gråten i halsen. Jag var faktiskt hungrig, men jag brydde mig inte.
- Du har inte ätit på tre dagar och det är inte bra. Inget kommer att hända medans du är borta, gå och ät något bara.
Jag kollade på henne och såg att hon pressade fram ett leénde. Jag försökte göra detsamma men lyckades inte. Jag ställde mig upp och kollade in i Claudias rum. Där låg hon, lika stilla och fridfullt som vanligt. Jag gick med tunga steg längst korridoren och svängde vänster in i cafeterian. Jag beställde en macka och en juice, och satte mig ner vid ett bord. Jag började sakta äta men kände att jag inte riktigt hade någon appetit.
Plötsligt kände jag hur någon fotade mig och när jag kollade ut genom det stora fönstret såg jag att det stod ett flertal paparazzis där. Jag blev riktigt förbannad och kände för att bara slå sönder fönsterrutan, men jag behärskade mig. Jag reste mig snabbt upp och sprang tillbaka till Patricia.. och Claudia.
- Vad hände?
- Jävla paparazzi jävlar! Kan jag inte få ha ett eget privatliv eller? Fyfan vad jag hatar de! svor jag och hon såg chockad ut. Jag brukade inte svära i hennes närvaro. Hon kollade på mig med en menade blick.
- Förlåt, mumlade jag och hon nickade. Hon la handen på min axel.
- Det är okej. Jag förstår dig. Det måste vara jobbig, sa hon och hennes röst var så lugn att det kändes som om allt var bra.
- Du, tror du att allt kommer att bli okej med Claudia?
- Jag vet faktiskt inte. Vi kan inte göra annat än att be och hoppas.
Efter en timme eller två som Carl tillbaka från jobbet och han satt med oss.
Någon/några dagar senare:
Saker har både blivit sämre och bättre med Claudia. Hon har ju problem med andningen, men det går bättre och bättre att andas själv, utan hjälp. Hon har även kunnat få gips runt armen och foten. Hjärnskadan vet de inget om, men de tror att det finns en risk att hon har en - och att det är därför hon inte öppnat ögonen än.
Jag gick som vanligt in och satte mig hos henne. Det var okej att göra nu. Jag började gråta av att bara se henne. Jag klarade inte av att se henne så här.
- Öhm, hej, började jag. - Jag saknar dig, som vanligt. Jag vill bara kunna ta upp dig, krama dig, kyssa dig och få vara med dig. Jag saknar allt med dig. Fan, först Caitlin och nu du. Jag hoppas bara att du vaknar upp, som hon gjorde. Jag gick fram till henne och kysste försiktigt hennes panna innan jag satte mig på stolen bredvid sängen.
Jag hörde hur dörren öppnades och när jag kollade dit så stod Ryan där.
- Hey man, sa han och drog en stol och satte sig bredvid mig.
- Har du slutat skolan? Vart är de andra?
- Nej, jag bad om att få gå tidigare, sa han och la sin hand på Claudias.
Jag kollade på honom och såg att han började gråta. Det kändes som om mina tårar var slut och de tårar som kom ut gjorde ont att gråta, men ändå kom de. Jag kunde inte sluta gråta. Jag såg hur Ryan böjde sig ner mot Claudia.
- Allt kommer att bli bra, allt kommer att bli bra, sa han lågt. Jag ville tro på de orden.
Senare på kvällen, när alla förutom Carl, Patricia och jag hade gått så kom mamma, Scooter och Kenny förbi.
- Vi ville bara lämna av lite blommor, sa mamma och log lite smått. Hon höll upp en blombukett och försvann sedan in till Claudia.
- Jo Justin, det är så att.. började Scooter.
- Avboka intervjun idag. Och imorgon. Jag stannar här tills Claudia vaknar, avbröt jag honom och han kollade besviket på mig.
- Jag förstår, men..
- Då förstår du tydligen inte. Jag stannar här tills hon vaknar.
- Okej, ska jag avboka allt?Jag nickade och han gick fram till mig och kramade om mig.
Han gick ut ur rummet och jag följde efter honom. Mamma och Kenny stod inne hos Claudia, tillsammans med Carl och Patricia.
Jag satte mig på samma stol som vanligt och tog upp mobilen. Jag gick in på Twitter. Jag hade inte varit inne där sedan själva tävlingen och det hade varit mycket rykten och drama sedan dess. Jag fick skuldkänslor för att jag inte hade sagt något till mina fans, och att jag skulle vara tvungen att avboka konserten. Jag hoppas att de förstod.
"I close my eyes and pray" twittrade jag och loggade sedan ut därifrån.
Jag satt och bara kollade på den vita väggen som var framför mig, tills någon kom fram och störde mina tankar. Det var en tjej i min ålder, som höll i en nalle och en blombukett. Hon sträckte fram allt till mig och jag kollade förvånat på henne.
- Min syster ligger här på sjukhuset och jag har sett att du varit här de senaste dagarna, och alla vet ju att Claudia är din flickvän, och jag har sett att det är hon som ligger där inne. När du twittrade det där blev jag helt säker på att något hade hänt, och du ska bara veta att jag ber för henne, varje dag.
Jag kollade på henne och tog emot allt hon sträckte fram.
- Tack, sa jag och kramade om henne. - Jag ska be för din syster också.
Hon gick iväg och jag gick in till Claudia en sista gång. Jag satte mig bredvid henne.
- Jag älskar dig, sa jag till henne samtidigt som jag höll i hennes hand och kysste hennes panna. Hon öppnade ögonen och kollade på mig. Rakt på mig. Jag trodde först att jag drömde, och blinkade till flera gånger. Jag kände ett glädjerus genom hela kroppen. Hon stängde sakta ögonen och jag bestämde mig för att sova över i hennes rum, istället för "mitt" rum (jag har fått ett eget rum här på sjukhuset, där jag kan sova). Så den natten sov jag hos henne.
Nästa dag vaknade jag tidigt. Min mobil pep till och alarmet sattes igång. Jag tog upp den och såg vad det stod över hela skärmen: "Ettårsdag". Jag suckade och la ner den igen. Jag hade planerat våran ettårsdag hur länge som helst, men nu skulle vi behöva spendera den på ett sjukhus. Jag kollade på Claudia och hon var inte ens vaken.
Jag gick upp och ringde Kenny. Han bodde på ett hotell i närheten, så han kom snabbt över.
- Kan du vakta Claudia? sa jag samtidigt som jag tog på mig min jacka.
- Okej? sa han frågandes.
Jag vandrade runt nästan hela sjukhuset innan jag kom fram en present-shop. Jag gick in dit och köpte den största bukett som fanns, en chokladask och en stor nallebjörn. Jag betalade för allt och gick upp till Kenny igen. Det var bara han utanför Claudias rum. Patricia och Carl låg förmodligen och sov.
- Hon kan andas utan maskinen nu, sa Kenny glatt och jag kollade chockat på honom.
- Vvva?
- Gå in till henne, sa han och klappade mig på axeln.
Jag öppnade försiktigt dörren och där låg hon, som hon alltid legat, helt stilla. Hon hade inte ögonen öppna.
Jag gick fram till hennes säng och la den gigantiska nallen och allt annat på bordet bredvid sängen, innan jag satte mig på stolen bredvid henne. Jag tog hennes hand och kramade den hårt. Jag kände hur hon kramade tillbaka och jag lyfte upp hennes hand och pussade den.
- Idag är våran ettårsdag älskling. Jag hade planerat så mycket för oss, men nu är vi här på sjukhuset och det kommer verkligen inte bli som jag planerat. Jag är ledsen för det. Det viktigaste just nu är att du överlever, för annars vet jag inte vad jag ska göra. Du är mitt allt, hela min värld. Utan dig finns inget mig, sa jag. Jag såg hur Claudia vred på sig pyttelite. Det var kanske en ryckning, vad vet jag?
- Öhmööh, mumlade hon tyst och jag log stort.
- Tänk att det har gått ett år. Ett år sedan vi träffades. Ett helt år. Det bästa året jag någonsin haft. Jag älskar dig, sa jag och hon öppnade ögonen. Hon stirrade på mig och jag på henne.
- Jag älskar dig, sa hon tyst. Jag såg att hon led av att prata, jag såg smärtan i hennes ögon.
- Sch, du behöver inte prata. Jag vet att du älskar dig, men jag älskar dig mer. Hon log lite smått mot mig och jag kramade hennes hand.
Jag bara kollade på doktorn. Menade han allvar? Jag visste inte riktigt hur jag skulle säga eller reagera. Jag kände att någon nästan klämde sönder min hand. Jag vände mig mot Justin och han satt nerböjd. Ena handen på pannan och andra i min hand. Jag drog blicken från honom och kollade på doktorn igen.
- Vi gör allt vi kan och vi meddelar er när något händer, sa han och reste sig upp.
Justins perspektiv:
Det hade nu gått fyra dagar, och Claudia hade inte visat något tecken på att hon.. fanns där. Jag satt på en stol utanför Claudias rum, med Patricia bredvid mig. Det var bara vi två här. Caitlin, Chris, Ryan och Chaz behövde gå i skolan och Carl jobbade, men de kom hit på vissa lunchraster och såklart efter skolan.
- Justin, gå och ät någonting, sa Patricia plötsligt. Jag kollade upp på henne.
- Det är lugnt, jag är inte hungrig, sa jag och försökte hålla rösten lugn, försökte att hålla kvar gråten i halsen. Jag var faktiskt hungrig, men jag brydde mig inte.
- Du har inte ätit på tre dagar och det är inte bra. Inget kommer att hända medans du är borta, gå och ät något bara.
Jag kollade på henne och såg att hon pressade fram ett leénde. Jag försökte göra detsamma men lyckades inte. Jag ställde mig upp och kollade in i Claudias rum. Där låg hon, lika stilla och fridfullt som vanligt. Jag gick med tunga steg längst korridoren och svängde vänster in i cafeterian. Jag beställde en macka och en juice, och satte mig ner vid ett bord. Jag började sakta äta men kände att jag inte riktigt hade någon appetit.
Plötsligt kände jag hur någon fotade mig och när jag kollade ut genom det stora fönstret såg jag att det stod ett flertal paparazzis där. Jag blev riktigt förbannad och kände för att bara slå sönder fönsterrutan, men jag behärskade mig. Jag reste mig snabbt upp och sprang tillbaka till Patricia.. och Claudia.
- Vad hände?
- Jävla paparazzi jävlar! Kan jag inte få ha ett eget privatliv eller? Fyfan vad jag hatar de! svor jag och hon såg chockad ut. Jag brukade inte svära i hennes närvaro. Hon kollade på mig med en menade blick.
- Förlåt, mumlade jag och hon nickade. Hon la handen på min axel.
- Det är okej. Jag förstår dig. Det måste vara jobbig, sa hon och hennes röst var så lugn att det kändes som om allt var bra.
- Du, tror du att allt kommer att bli okej med Claudia?
- Jag vet faktiskt inte. Vi kan inte göra annat än att be och hoppas.
Efter en timme eller två som Carl tillbaka från jobbet och han satt med oss.
Någon/några dagar senare:
Saker har både blivit sämre och bättre med Claudia. Hon har ju problem med andningen, men det går bättre och bättre att andas själv, utan hjälp. Hon har även kunnat få gips runt armen och foten. Hjärnskadan vet de inget om, men de tror att det finns en risk att hon har en - och att det är därför hon inte öppnat ögonen än.
Jag gick som vanligt in och satte mig hos henne. Det var okej att göra nu. Jag började gråta av att bara se henne. Jag klarade inte av att se henne så här.
- Öhm, hej, började jag. - Jag saknar dig, som vanligt. Jag vill bara kunna ta upp dig, krama dig, kyssa dig och få vara med dig. Jag saknar allt med dig. Fan, först Caitlin och nu du. Jag hoppas bara att du vaknar upp, som hon gjorde. Jag gick fram till henne och kysste försiktigt hennes panna innan jag satte mig på stolen bredvid sängen.
Jag hörde hur dörren öppnades och när jag kollade dit så stod Ryan där.
- Hey man, sa han och drog en stol och satte sig bredvid mig.
- Har du slutat skolan? Vart är de andra?
- Nej, jag bad om att få gå tidigare, sa han och la sin hand på Claudias.
Jag kollade på honom och såg att han började gråta. Det kändes som om mina tårar var slut och de tårar som kom ut gjorde ont att gråta, men ändå kom de. Jag kunde inte sluta gråta. Jag såg hur Ryan böjde sig ner mot Claudia.
- Allt kommer att bli bra, allt kommer att bli bra, sa han lågt. Jag ville tro på de orden.
Senare på kvällen, när alla förutom Carl, Patricia och jag hade gått så kom mamma, Scooter och Kenny förbi.
- Vi ville bara lämna av lite blommor, sa mamma och log lite smått. Hon höll upp en blombukett och försvann sedan in till Claudia.
- Jo Justin, det är så att.. började Scooter.
- Avboka intervjun idag. Och imorgon. Jag stannar här tills Claudia vaknar, avbröt jag honom och han kollade besviket på mig.
- Jag förstår, men..
- Då förstår du tydligen inte. Jag stannar här tills hon vaknar.
- Okej, ska jag avboka allt?Jag nickade och han gick fram till mig och kramade om mig.
Han gick ut ur rummet och jag följde efter honom. Mamma och Kenny stod inne hos Claudia, tillsammans med Carl och Patricia.
Jag satte mig på samma stol som vanligt och tog upp mobilen. Jag gick in på Twitter. Jag hade inte varit inne där sedan själva tävlingen och det hade varit mycket rykten och drama sedan dess. Jag fick skuldkänslor för att jag inte hade sagt något till mina fans, och att jag skulle vara tvungen att avboka konserten. Jag hoppas att de förstod.
"I close my eyes and pray" twittrade jag och loggade sedan ut därifrån.
Jag satt och bara kollade på den vita väggen som var framför mig, tills någon kom fram och störde mina tankar. Det var en tjej i min ålder, som höll i en nalle och en blombukett. Hon sträckte fram allt till mig och jag kollade förvånat på henne.
- Min syster ligger här på sjukhuset och jag har sett att du varit här de senaste dagarna, och alla vet ju att Claudia är din flickvän, och jag har sett att det är hon som ligger där inne. När du twittrade det där blev jag helt säker på att något hade hänt, och du ska bara veta att jag ber för henne, varje dag.
Jag kollade på henne och tog emot allt hon sträckte fram.
- Tack, sa jag och kramade om henne. - Jag ska be för din syster också.
Hon gick iväg och jag gick in till Claudia en sista gång. Jag satte mig bredvid henne.
- Jag älskar dig, sa jag till henne samtidigt som jag höll i hennes hand och kysste hennes panna. Hon öppnade ögonen och kollade på mig. Rakt på mig. Jag trodde först att jag drömde, och blinkade till flera gånger. Jag kände ett glädjerus genom hela kroppen. Hon stängde sakta ögonen och jag bestämde mig för att sova över i hennes rum, istället för "mitt" rum (jag har fått ett eget rum här på sjukhuset, där jag kan sova). Så den natten sov jag hos henne.
Nästa dag vaknade jag tidigt. Min mobil pep till och alarmet sattes igång. Jag tog upp den och såg vad det stod över hela skärmen: "Ettårsdag". Jag suckade och la ner den igen. Jag hade planerat våran ettårsdag hur länge som helst, men nu skulle vi behöva spendera den på ett sjukhus. Jag kollade på Claudia och hon var inte ens vaken.
Jag gick upp och ringde Kenny. Han bodde på ett hotell i närheten, så han kom snabbt över.
- Kan du vakta Claudia? sa jag samtidigt som jag tog på mig min jacka.
- Okej? sa han frågandes.
Jag vandrade runt nästan hela sjukhuset innan jag kom fram en present-shop. Jag gick in dit och köpte den största bukett som fanns, en chokladask och en stor nallebjörn. Jag betalade för allt och gick upp till Kenny igen. Det var bara han utanför Claudias rum. Patricia och Carl låg förmodligen och sov.
- Hon kan andas utan maskinen nu, sa Kenny glatt och jag kollade chockat på honom.
- Vvva?
- Gå in till henne, sa han och klappade mig på axeln.
Jag öppnade försiktigt dörren och där låg hon, som hon alltid legat, helt stilla. Hon hade inte ögonen öppna.
Jag gick fram till hennes säng och la den gigantiska nallen och allt annat på bordet bredvid sängen, innan jag satte mig på stolen bredvid henne. Jag tog hennes hand och kramade den hårt. Jag kände hur hon kramade tillbaka och jag lyfte upp hennes hand och pussade den.
- Idag är våran ettårsdag älskling. Jag hade planerat så mycket för oss, men nu är vi här på sjukhuset och det kommer verkligen inte bli som jag planerat. Jag är ledsen för det. Det viktigaste just nu är att du överlever, för annars vet jag inte vad jag ska göra. Du är mitt allt, hela min värld. Utan dig finns inget mig, sa jag. Jag såg hur Claudia vred på sig pyttelite. Det var kanske en ryckning, vad vet jag?
- Öhmööh, mumlade hon tyst och jag log stort.
- Tänk att det har gått ett år. Ett år sedan vi träffades. Ett helt år. Det bästa året jag någonsin haft. Jag älskar dig, sa jag och hon öppnade ögonen. Hon stirrade på mig och jag på henne.
- Jag älskar dig, sa hon tyst. Jag såg att hon led av att prata, jag såg smärtan i hennes ögon.
- Sch, du behöver inte prata. Jag vet att du älskar dig, men jag älskar dig mer. Hon log lite smått mot mig och jag kramade hennes hand.
Me Plus You - Kapitel 104
Jag sneglade mot Justin och han såg riktigt chockad, rädd och ledsen ut. Han var påväg att hoppa ner från läktarkanten men jag stoppade honom.
- Nej Justin. Du är inte hästvan. Det kan bara bli värre då. Lita på mig. Jag hoppar ner, okej?
Jag kollade snabbt på Claudia och hon hade fortfarande inte rest på sig. Jag kände hur det stack till. Varför hade hon inte vaknat? Jag kollade tillbaka på Justin och han nickade. Han hade tårar i ögonen. Jag hoppade ner från läktarkanten och sprang fram till Claudia.
Caitlins perspektiv:
Patricia satt på knä bredvid Claudia och höll i hennes hand, medans mamma fångade in Destiny. Claudia rörde inte på sig. Jag var inte ens säker på att hon andades. Jag satte mig bredvid Patricia och började knäppa upp Claudias säkerhetsväst. Ambulanspersonelen från ambulansen som alltid är med på tävlingarna för säkerhetens skull, sprang fram med sina väskor.
- Är hon vaken? Vad hände? sa killen från ambulansen och satte sig ner. Jag kollade på Patricia men hon satt bara och grät, höll Claudias hand och smekte hennes kind.
- Hon fick hästen över sig, och sen tror jag att hon fick en bom ner på bröstet också. Hästen trampade även på hennes arm och eh.. Hon landade på huvudet, tror jag! sa jag och kollade på honom. Han log lite smått innan han började rota i väskan och ropade på sina kollegor. De kom springandes med en bår och lyfte försiktigt upp Claudia på den. De satte på henne en syrgasmask och sprang iväg med henne. Jag satt kvar och såg hur killen från personelen som varit först med att springa fram också satt kvar, framför mig. Jag såg att han pratade med mig, men jag var helt borta. Jag hörde inte ett ord av vad han sa. Jag blinkade till några gånger och såg att han petade lite försiktigt på mig.
- Tjejen, hallå? Hur mår du?
- Öh, bara lite chockad, sa jag och ställde mig upp försiktigt. Han kollade på mig och log. Jag såg nu också att Justin, Chaz, Ryan och Chris stod bredvid mig. Justin grät och de andra såg bara riktigt.. chockade och rädda ut.
Justins perspektiv:
Det kommer bli bra. Hon har förmodligen bara brytit armen och hon åkte säkert bara in till sjukhuset för säkerhets skull. Det var inget allvarligt, försökte jag intala mig själv. Men ärligt talat så visste jag inte hur det var med henne. Hon fick en häst över sig. En häst som väger över 800 kg. Hur skulle det kunna vara bra? Det är inte bra på något sätt.
Det fanns inte ord som beskrev vad jag kände när jag såg Claudia ligga där. Det såg inte ut som om hon andades och det kändes som om det inte fanns några tecken på att hon levde.
Vi hoppade ner från läktaren när de hade fångat in Destiny och bärt bort Claudia på en bår. Vi ställde oss bredvid Caitlin. Hon grät inte, men det var något med henne.. Hon såg chockad ut.
- Är ni också vänner? Vill ni åka med i ambulansen? frågade ambulansmannen. Caitlin skakade på huvudet och han gick därifrån. Hon vände sig om och jag såg att hon hade börjat gråta. Ryan gick fram och kramade om henne.
- Varför sa du nej? frågade han henne.
- Varken du eller jag skulle klara av att se henne sådär. Hon visar inget tecken på att hon lever, att hon finns där. Jag vill inte heller att Justin ska behöva se det, sa hon tyst men jag hörde det ändå. Det högg till i hjärtat när hon sa så, men hon hade rätt.
Jag kände hur någon drog lite i min tröja. Jag vände mig om och där stod Chaz.
- Vi åker efter ambulansen, sa han och jag nickade. Vi gick allihop ut till min bil. Ryan hoppade in i framsätet och han fick köra. Vi körde snabbt iväg till sjukhuset och sprang upp till rummet där Claudia skulle ligga.
Caitlins perspektiv:
Carl och Patricia satt utanför. De båda satt med huvuderna nedböjda och jag kunde se att de grät. Jag, med Justin på min ena sida och Ryan på den andra, och Chaz och Christian bakom oss, gick sakta fram och ställde oss framför de.
- Caitlin, Justin, sa Patricia och jag såg att hon pressade fram ett leénde. - och Christian, Chaz, Ryan!
- Hur är det med henne? frågade Chris.
- Inte bra. Läget är.. Det finns en risk för allt nu.
Jag kände hur jag fick en stor klump i magen och en spykänsla. Inte hade jag trott att det var så illa! Jag sneglade på Justin och han kollade ner i marken. Jag tog hans hand och kramade om den hårt.
- Ni kan väl gå och sätta er i väntrummet? Vi meddelar om något händer, sa Carl.
Jag nickade och killarna satte sig på exakt samma stolar som de suttit på när jag låg här. Det var nämligen samma sjukhus. Vi satt under tystnad i säkert över en timme, tills en läkare kom.
- Hej, ni är Claudias vänner va? Får jag slå mig ner?
Jag nickade lite försiktigt och han satte sig på en stol, framför oss alla.
- Hur är det med henne? Vad har hänt? frågade Chaz. Jag kollade på honom och såg att både han och Ryan grät.
- Läget är kritiskt, men vi gör allt vi kan. Hon har en punkterad lunga, brytet revben, bryten arm och fot. Det finns en risk till hjärnskada också, eftersom att hon landade på huvudet.
Jag bara kollade på doktorn. Menade han allvar? Jag visste inte riktigt hur jag skulle säga eller reagera. Jag kände att någon nästan klämde sönder min hand. Jag vände mig mot Justin och han satt nerböjd. Ena handen på pannan och andra i min hand. Jag drog blicken från honom och kollade på doktorn igen.
- Vi gör allt vi kan och vi meddelar er när något händer, sa han och reste sig upp.
Många vill att den här novellen ska sluta snart, så jag ska försöka skriva klart den (senast) till den här veckan som kommer, och sedan kommer den nya novellen!
- Nej Justin. Du är inte hästvan. Det kan bara bli värre då. Lita på mig. Jag hoppar ner, okej?
Jag kollade snabbt på Claudia och hon hade fortfarande inte rest på sig. Jag kände hur det stack till. Varför hade hon inte vaknat? Jag kollade tillbaka på Justin och han nickade. Han hade tårar i ögonen. Jag hoppade ner från läktarkanten och sprang fram till Claudia.
Caitlins perspektiv:
Patricia satt på knä bredvid Claudia och höll i hennes hand, medans mamma fångade in Destiny. Claudia rörde inte på sig. Jag var inte ens säker på att hon andades. Jag satte mig bredvid Patricia och började knäppa upp Claudias säkerhetsväst. Ambulanspersonelen från ambulansen som alltid är med på tävlingarna för säkerhetens skull, sprang fram med sina väskor.
- Är hon vaken? Vad hände? sa killen från ambulansen och satte sig ner. Jag kollade på Patricia men hon satt bara och grät, höll Claudias hand och smekte hennes kind.
- Hon fick hästen över sig, och sen tror jag att hon fick en bom ner på bröstet också. Hästen trampade även på hennes arm och eh.. Hon landade på huvudet, tror jag! sa jag och kollade på honom. Han log lite smått innan han började rota i väskan och ropade på sina kollegor. De kom springandes med en bår och lyfte försiktigt upp Claudia på den. De satte på henne en syrgasmask och sprang iväg med henne. Jag satt kvar och såg hur killen från personelen som varit först med att springa fram också satt kvar, framför mig. Jag såg att han pratade med mig, men jag var helt borta. Jag hörde inte ett ord av vad han sa. Jag blinkade till några gånger och såg att han petade lite försiktigt på mig.
- Tjejen, hallå? Hur mår du?
- Öh, bara lite chockad, sa jag och ställde mig upp försiktigt. Han kollade på mig och log. Jag såg nu också att Justin, Chaz, Ryan och Chris stod bredvid mig. Justin grät och de andra såg bara riktigt.. chockade och rädda ut.
Justins perspektiv:
Det kommer bli bra. Hon har förmodligen bara brytit armen och hon åkte säkert bara in till sjukhuset för säkerhets skull. Det var inget allvarligt, försökte jag intala mig själv. Men ärligt talat så visste jag inte hur det var med henne. Hon fick en häst över sig. En häst som väger över 800 kg. Hur skulle det kunna vara bra? Det är inte bra på något sätt.
Det fanns inte ord som beskrev vad jag kände när jag såg Claudia ligga där. Det såg inte ut som om hon andades och det kändes som om det inte fanns några tecken på att hon levde.
Vi hoppade ner från läktaren när de hade fångat in Destiny och bärt bort Claudia på en bår. Vi ställde oss bredvid Caitlin. Hon grät inte, men det var något med henne.. Hon såg chockad ut.
- Är ni också vänner? Vill ni åka med i ambulansen? frågade ambulansmannen. Caitlin skakade på huvudet och han gick därifrån. Hon vände sig om och jag såg att hon hade börjat gråta. Ryan gick fram och kramade om henne.
- Varför sa du nej? frågade han henne.
- Varken du eller jag skulle klara av att se henne sådär. Hon visar inget tecken på att hon lever, att hon finns där. Jag vill inte heller att Justin ska behöva se det, sa hon tyst men jag hörde det ändå. Det högg till i hjärtat när hon sa så, men hon hade rätt.
Jag kände hur någon drog lite i min tröja. Jag vände mig om och där stod Chaz.
- Vi åker efter ambulansen, sa han och jag nickade. Vi gick allihop ut till min bil. Ryan hoppade in i framsätet och han fick köra. Vi körde snabbt iväg till sjukhuset och sprang upp till rummet där Claudia skulle ligga.
Caitlins perspektiv:
Carl och Patricia satt utanför. De båda satt med huvuderna nedböjda och jag kunde se att de grät. Jag, med Justin på min ena sida och Ryan på den andra, och Chaz och Christian bakom oss, gick sakta fram och ställde oss framför de.
- Caitlin, Justin, sa Patricia och jag såg att hon pressade fram ett leénde. - och Christian, Chaz, Ryan!
- Hur är det med henne? frågade Chris.
- Inte bra. Läget är.. Det finns en risk för allt nu.
Jag kände hur jag fick en stor klump i magen och en spykänsla. Inte hade jag trott att det var så illa! Jag sneglade på Justin och han kollade ner i marken. Jag tog hans hand och kramade om den hårt.
- Ni kan väl gå och sätta er i väntrummet? Vi meddelar om något händer, sa Carl.
Jag nickade och killarna satte sig på exakt samma stolar som de suttit på när jag låg här. Det var nämligen samma sjukhus. Vi satt under tystnad i säkert över en timme, tills en läkare kom.
- Hej, ni är Claudias vänner va? Får jag slå mig ner?
Jag nickade lite försiktigt och han satte sig på en stol, framför oss alla.
- Hur är det med henne? Vad har hänt? frågade Chaz. Jag kollade på honom och såg att både han och Ryan grät.
- Läget är kritiskt, men vi gör allt vi kan. Hon har en punkterad lunga, brytet revben, bryten arm och fot. Det finns en risk till hjärnskada också, eftersom att hon landade på huvudet.
Jag bara kollade på doktorn. Menade han allvar? Jag visste inte riktigt hur jag skulle säga eller reagera. Jag kände att någon nästan klämde sönder min hand. Jag vände mig mot Justin och han satt nerböjd. Ena handen på pannan och andra i min hand. Jag drog blicken från honom och kollade på doktorn igen.
- Vi gör allt vi kan och vi meddelar er när något händer, sa han och reste sig upp.
Många vill att den här novellen ska sluta snart, så jag ska försöka skriva klart den (senast) till den här veckan som kommer, och sedan kommer den nya novellen!
Me Plus You - Kapitel 103
Fyra dagar senare:
Jag klev upp tidigt på morgonen och väckte Caitlin. Vi åt frukost, gjorde oss snabbt iordning, tog våra saker och åkte iväg till stallet. Idag var tävlingsdagen.
Jag öppnade den stora stalldörren och hästarna började att gnägga. Jag kollade bak på Caitlin och vi båda log. Jag gick in och Caitlin stängde dörren efter oss. Jag gick fram till Destiny's box och såg att han låg ner. Direkt när han fick syn på mig så gnäggade han lågt och ställde sig upp. Han tryckte mulen mot gallret.
- Hej gubben, sa jag och sträckte fram handen mot hans mule. Jag öppnade boxdörren och gick in till honom. Jag kramade om honom och gav honom ett par morötter innan jag stängde boxdörren och gick iväg till Caitlin. Vi började direkt att ge hästarna mat, sopa stallgången, mocka alla boxar och ta ut och in hästar i hagen. När vi var klara så försvann Caitlin in till Sting och jag gick iväg till Destiny.
Jag knäppte fast honom i stallgången och började rykta honom och fläta hans man. Efter ungefär tre timmars fixande så var både jag och Caitlin klara med Destiny och Sting.
Mamma kom och vi lastade in hästarna i transporten och åkte iväg. Lite mindre än en timma senare så var vi äntligen framme. Vi stannade och klev ur bilen och lastade ut hästarna. Vi ledde iväg de till ett stall som låg på själva anläggningen och kollade så att allt var bra med de.
- Nervös? frågade Caitlin mig när jag var påväg att stänga Destiny's boxdörr.
Jag tänkte och kände efter. Jag var väldigt nervös.
- Ja, jättenervös, sa jag och nickade. - Du då?
- Det ska nog gå bra, tror jag. Det kommer att gå jättebra för dig, sa hon och klappade mig på axeln. Jag log mot henne och vi gick iväg till ridhuset för att kolla in tävlingsbanan.
Det var inte speciellt många här, här i stallet och på anläggningen, som stressade runt - så det var väldigt skönt. Nu kunde både jag och Caitlin gå banan i lugn och ro.
När vi var klara med det gick vi tillbaka till stallet och sadlade hästarna för att rida runt lite på området, för att se hur allt såg ut. Det var en väldigt fin anläggning, med stora hagar, ridhus och stall. Det skulle nog komma många människor idag.
Vi fixade sedan lite mer med hästarna. Det kom fler och fler människor och allt började bli stressigt. Jag och Caitlin bytte om innan vi gick och kollade in banan en gång till. Nu såg hinderna mycket högre ut och jag kände en stor klump i magen. Jag försökte intala mig själv att det skulle gå bra, men det var svårt. Allt var så annorlunda gentemot tävlingarna som jag varit på i Sverige.
Tiden flög iväg och det var dags att rida fram hästarna. Jag sadlade och tränsade Destiny innan jag gick ut, tillsammans med mamma, till ett av ridhusen. Det var fullpackat med människor och hästar.
- Oj, här var det många, sa mamma och suckade. - Ska vi prova vår tur i andra ridhuset?
Jag nickade och vi red iväg till ridhuset som låg mittemot. Där var det inte alls lika många. Jag började rida fram och efter ett tag provade jag att hoppa några hinder.
- Helt okej, prova igen, skrek mamma och jag gjorde som hon sa, och det gick bättre.
Vi hann inte rida fram så länge innan det var min tur att rida in på banan. Klumpen i magen var fortfarande kvar när jag red iväg till ridhusets stora dörr. Jag stod där och väntade en stund medans den som var där inne red. Någon ropade mitt namn och när jag vände mig om så såg jag Caitlin stå där.
- Caitlin! Har du redan ridit? sa jag medans hon gick mot mig.
- Ja, det gick jättebra. Jag vann! sa hon och höll upp rosetten. Jag skrattade och gratulerade henne. Det var nämligen så att jag och Caitlin tävlade olika klasser, så vi tävlade inte mot varandra.
Dörrarna öppnades framför mig och en glad tjej kom ut på sin häst. De ropade in mig.
- Lycka till Claudia! Det kommer att gå jättebra, sa Caitlin och log. - Jag finns på läktaren!
Jag nickade och red in på banan. Jag red runt en stund och fick se Justin, Chaz, Ryan, The Beadles och deras familj, plus min mamma, stå på läktaren och heja på mig. Det kändes bra det.
Domaren ropade att jag fick börja hoppa, så jag satte mig ner i sadeln och red fram Destiny. Jag kände hur nervositeten sakta började släppa när jag red mot första hindret.
Caitlins perspektiv:
Jag ställde mig bredvid Ryan på läktaren. Han kramade om mig och alla andra gjorde detsamma. Claudias mamma, Patricia, kom fram till mig och kramade om mig.
- Grattis, du var jätteduktig! sa hon och log. Jag tackade och log tillbaka.
- Kolla, hon börjar rida nu! skrek Chaz och pekade på Claudia. Jag gick och ställde mig bredvid Justin. Han kollade på mig och log.
- Det kommer att gå bra, sa jag och log mot honom.
Hon red mot första hindret och sedan kom hinderna en efter en. Jag såg hur hon fick kämpa med Destiny, men han hoppade galant.
Hon var nu på det näst sista hindret som var en kombination, två hinder i följd, och även de högsta hindrerna på banan. Jag såg hur Destiny började sakta ner även fast Claudia smackade. Han började vingla och samtidigt som något barn skrek tilll på läktaren så hoppade han till och bockade. Det var tur att Claudia satt kvar.
Claudias perspektiv:
Jag blev riktigt förbannad på Destiny. Det hade känts jättebra men nu, på näst sista hindret, så skulle han självklart börja hålla på. Han blev lite småseg och började böcka, och jag visste att om jag inte hade tillräckligt med fart så skulle jag riva hindret. Jag bankade till honom hårt i magen precis framför hindret, men det var försent. Han rusade igenom hela hindret och plötsligt låg jag på marken, med honom över mig. Allt blev svart.
Caitlins perspektiv:
Destiny kunde inte trampa av och red igenom hela hindret. En bom hamnade precis framför honom och han snubblade över den och Claudia kunde inte sitta kvar. Det såg inte så farligt ut tills Destiny gjorde en kullerbytta och hamnade över Claudia. Han ställde sig snabbt upp men vad jag såg så råkade han trampa till Claudias arm.
Ridhuset, som nyss hade varit pratigt, blev helt tyst och alla ställde sig chockat upp och kollade ut över kanten. Claudia reste sig inte upp. Patricia och min mamma, Sandi, hoppade ner från läktarkanten och sprang fram mot Claudia.
Jag sneglade mot Justin och han såg riktigt chockad, rädd och ledsen ut. Han var påväg att hoppa ner från läktarkanten men jag stoppade honom.
- Nej Justin. Du är inte hästvan. Det kan bara bli värre då. Lita på mig. Jag hoppar ner, okej?
Jag kollade snabbt på Claudia och hon hade fortfarande inte rest på sig. Jag kände hur det stack till. Varför hade hon inte vaknat? Jag kollade tillbaka på Justin och han nickade. Han hade tårar i ögonen. Jag hoppade ner från läktarkanten och sprang fram till Claudia.
Vad tycker ni? Vad kommer att hända? Var detta bra/dåligt? KOMMENTERA.
Ny episod på väg!
Förlåt att ni har fått vänta idag, men jag håller på med ett kapitel nu. Det blir LITE (okej, mycket) konstigt och innehåller mycket hästar.. Men jag hoppas att ni kommer att gilla och inte hata det! Puss ♥
Me Plus You - Kapitel 102
- Du vet att du är så sjukt jävla vacker just nu va?
- Tack detsamma, sa hon och kollade upp och ner på min kropp. Hon kollade upp på mig och när hon såg att jag kollade på henne så rodnade hon men log tillslut lite snett.
Jag tog hennes hand och vi började gå längst den lila mattan. Folk applåderade, busvisslade och kamerablixtrarna attackerade oss. Jag kunde inte sluta le. Jag sneglade på Claudia och hon verkade inte kunna göra det heller. Jag böjde mig fram mot henne.
- Jag är så glad att jag får dela det här med dig. Dig och ingen annan, viskade jag i hennes öra. Hon kollade upp på mig och log. Jag drog henne intill mig och vi kysstes.
(förlåt för konstig bild, haha)
Claudias perspektiv:
Allt kändes så himla rätt, när jag stod där med Justin. Jag hörde verkligen hemma här, tillsammans med Justin. Det var meningen att det skulle vara vi två.
Själva filmen var helt .. Fantastisk. Det finns inga ord som kan beskriva hur bra den var. Jag grät en del under filmen, och då kändes det extra bra att ha Justins arm runt mina axlar.
Det var fullt med fans utanför bion och efter själva filmen så gick vi ut och tog några kort med de och gav autografer. Eller, Justin gjorde det. Men det var faktiskt några som ville ta kort med mig och ville ha min autograf. Det kändes ganska coolt, haha.
När allt var slut så åkte vi hem till Justin.
Jag hade inte med mig så mycket saker så jag fick låna en stor tröja och ett par shorts av Justin. Jag tog med min necessär in i badrummet och tvättade bort sminket och allt sånt där, innan jag gick ut till honom igen. Han låg i sängen.
- Hey there sexy, sa han och log sitt sexiga Bieber-smile. Jag gick fram sängen och böjde mig över honom, och kysste honom.
- Jag gillar dina kyssar, mumlade han och kollade på mig. Han tog sin hand och la en av mina hårslingor som ramlat ner bakom örat. Jag kysste honom igen och satte mig sedan bredvid honom. Vi låg och myste ett tag, under täcket.
- Kan inte vi kolla på film? frågade jag efter en liten stund.
- Jo visst, svarade han och ställde sig upp. Vi gick tillsammans ner till köket och poppade popcorn, hämtade chips och massor av annat.
- Var är Pattie?
- Hon är antingen på middag hemma hos er, hemma hos någon annan kompis eller så ligger hon och sover, svarade Justin och log.
Vi gick upp tills hans rum och ställde alla skålar i hans säng. Justin hämtade laptopen och ställde den framför oss och vi la oss i den enorma sängen. Vi kröp ner under täcket och la oss tillrätta.
- Jag hade tänkt den här filmen, eller den här, sa han och höll upp två filmer. En skräckis och en romantisk. Jag pekade på skräckfilmen och vi båda började skratta. Justin stoppade in DVD:n i datorn och filmen sattes igång.
- Om du blir rädd så kan du alltid hålla min hand, sa han och log. Han höll upp sin hand mot mig.
- Det tänker jag göra ändå, sa jag och tog hans hand.
Filmen var riktigt läskig och äcklig. Jag kollade bort ett flertal gånger och det kändes som om jag klämde sönder Justins hand.
När skräckfilmen var slut satte vi på den romantiska och kollade på den.
- Vill du ha glass? frågade Justin när den andra filmen var slut. Jag nickade och han försvann ner i köket, men kom upp efter en stund med två skålar. Jag tog emot ena skålen och suckade lätt.
- Du har dåligt inflytande på mig. Vi äter bara onyttigt, haha.
Jag tog en sked glass. Justin böjde sig fram och slickade sig om munnen, innan han slickade runtom min mun. Sedan kysste han mig länge. Jag somnade tätt intill Justin den natten.
Nästa morgon vaknade jag av att Justin ställde sig upp. Han verkade inte märka att jag vaknade dock. Han gick in till badrummet och kom efter en stund tillbaka ut igen.
- Åh, är du vaken?
- Nej, jag bara sitter här, sa jag och skrattade.
Han gick fram till mig och kysste mig, innan han kröp ner i sängen igen. Jag märkte att han somnade nästan direkt, men jag själv kunde inte sova. Jag bestämde mig för att väcka honom, så jag puttade på honom lite försiktigt.
- Vad? stönade han och la huvudet under kudden.
- Jag kan inte sova, kan inte vi gå upp?
Justin mumlade något och sedan stönade och suckade han högt innan han ställde sig upp. Han gick direkt in i badrummet och jag hörde hur duschen sattes på. Efter en stund så gick jag in i badrummet, tog av min morgonrock och gick in i duschen med honom. Det ena ledde till det andra, hehe.
Senare på dagen:
Jag och Justin hade spenderat dagen med att åka runt till olika biografer och överraska fans. Sedan hade vi och Ryan och Caitlin åkt och shoppat. Jag och Caitlin hade gått in i tjejaffärer medans killarna gått in i några andra affärer. Jag blev ganska överraskad när jag shoppade med Caitlin, för några hade faktiskt kommit fram till mig och bett om min autograf. Det hade jag inte förväntat mig!
Efter shoppingrundan åkte jag till stallet med Caitlin och tränade inför tävlingarna. Det var mindre än fyra dagar kvar och jag var hur nervös som helst. Jag hade alltid tävlat med hästarna och brukade inte alls vara nervös, men för det första så var det här i ett annat land och det var på en helt annan nivå. Men det skulle säkert gå bra!
När vi var klara med det så åkte vi hem och duschade innan vi åkte hem till Justin. Där väntade killarna på oss.
Chaz skrek på mig och sprang fram och kramade om mig när jag kom in genom dörren. Jag kollade förvånat på honom och kramade tillbaka.
Vi gick in i köket och där satt Justin och Christians och höll på med Justins iPhone.
- Hej älskling, mumlade han men kollade inte upp från det han höll på med. Jag kollade på Chaz och han skakade på huuvdet.
- Fråga inte, men de spelar något spel. Jag och Ryan får inte spela. Snälla rädda oss! sa Chaz och gick ner på knä. Jag kollade på honom och sedan på Caitlin, vi båda började asgarva.
Efter en liten stund så slutade Justin spela och jag satte mig bredvid honom och vi kysstes ett tag. Det kändes som om alla stirrade, men jag brydde mig inte. Det var ändå bara våra vänner.
- Vart är Jasmine? frågade jag när vi suttit och pratat ett tag.
- Oj, jag glömde säga det, förlåt. Hon har åkt och haft någon konsert, men kommer tillbaka om typ fem dagar. Sorry! sa Caitlin och kollade på mig. Jag nickade mot henne och log. Det var lite tråkigt att Jasmine hade åkt, men hon skulle ju komma tillbaka om mindre än bara en vecka.
Plötsligt ringde min mobil och jag gick iväg för att svara. Det var Olga som ringde.
När jag pratat klart med henne så gick jag ut till de andra igen.
- Vem var det som ringde? frågade Justin och la handen om min midja.
- Olga, svarade jag och log. Jag sneglade på Chaz och han såg direkt mycket ledsnare ut, inte alls lika glad. Jag tog upp mobilen och ringde upp Olga.
- Ditt ex eller din nuvarande, whatever, men han vill snacka med dig. Puss! sa jag på svenska och gav mobilen till Chaz.
- Vad? Vem? sa han och kollade frågandes på mobilen.
- Olga. Hon vill snacka med dig, sa jag och log. Hela hans ansikte lös upp och han försvann in i ett annat rum. Han kom inte tillbaka på ett tag, men när han kom tillbaka så hade han ett ansiktsuttryck som jag inte riktigt kunde läsa av. Var han glad eller ledsen? Justin måste ha läst mina tankar.
- Han är glad. Tack för det förresten, viskade han och pussade min tinning.
Jag tycker inte om den här historien längre, för nästan ingenting händer.. Den känns bara så tråkig typ? Jag har några idéer kvar om vad som ska hända och då kanske den blir bättre, men samtidigt inte? Jag ska skriva de där idéerna och sedan avsluta novellen tror jag (sedan börja på en ny).
Låter det bra? Några tips på hur novellen ska sluta? KOMMENTERA!
Me Plus You - Kapitel 101
Två veckor senare:
Jag satte mig i bilen och hämtade upp Caitlin vid hennes hus. Jag hade nämligen fått min körkort och det var så skönt. Jag slapp vänta på att någon skulle kunna skjutsa mig hit och dit, jag kunde nu åka vart jag än ville.
Idag var den stora dagen - Never Say Never 3D skulle ha galapremiär och jag och resten av gänget skulle såklart närvara, så det gällde att se snygg ut.
Igår hade jag och Caitlin tagit in på spa och fixat naglarna och sånt där smått. Idag skulle vi åka iväg till Justins stylist, Ryan. Han hade lovat att hjälpa oss med håret och kläderna.
När vi kom fram så satte sig Caitlin vid stolen bredvid mig. Ryan började att tvätta mitt hår med ett schampo som doftade underbart, och sedan toppade han av mina slitna toppar.
- Du vill inte färga? Frågade han mig.
- Nej, jag gillar min färg. Kan du inte göra något annat?
- Jo, jo det kan jag. Jag såg att han funderade. Jag ville inte vara för besvärlig, men jag ville verkligen inte färga. Jag visste hur svårt det kunde vara att få tillbaka rätt färg igen.
- Jag klipper upp det lite och stylar det mer istället, okej?
Jag nickade och han började direkt att klippa. Han fortsatte sedan att föna, locka och göra massor av saker med håret.
Efter lite mer än en timme så fick jag äntligen titta. Han vände min stol mot spegeln och jag blev chockad, det såg inte alls ut som jag! Det kanske låter fel, men jag såg hundra gånger snyggare ut än i vanliga fall. Håret var i stora lockar och låg helt perfekt. Det var skitsnyggt!
- Tack Ryan, det blev verkligen jättesnyggt!
- Jag är glad att du gillar det, sa han och kramade om mig. - Gå iväg till sminket nu så tar jag hand om Caitlin.
Jag reste mig upp och kramade om honom en gång till innan jag gick längre in i salongen. Där väntade en tjej som jag sett jobba här.
- Hej, det är du som är Claudia va? Jag heter Marie. Sätt dig här.
Jag nickade och hon log mot mig. Jag gjorde som hon sa och satte mig på stolen.
- Så, vad vill du göra med sminket idag då?
- Jag vet inte riktigt, vad tycker du? Jag vill behålla allt ganska neutralt.
Hon nickade och snurrade runt stolen som jag satt på. Hon började direkt med att noppa mina ögonbryn och efter en stund så började hon sminka mig.
Efter vad som kändes som en timma så var jag klar och hon vände min stol mot spegeln och jag denna gång blev jag lika chockad som med håret. Allt såg perfekt ut. Jag såg inte alls för sminkad ut, men jag var ändå sminkat. Det var jättevackert.
Jag tackade Marie och kramade om henne innan jag gick iväg till Caitlin, som satt och väntade i sofforna. Hennes hår och smink hade väl gått snabbare att fixa, men hon var ändå hur snygg som helst!
- Damn, sa vi i mun på varandra och skrattade.
- Du ser het ut! Sa hon och knuffade till mig löst på axeln.
- Haha tack, du med!
Vi satte oss ner i sofforna och väntade på Ryan, och efter en stund kom han tillbaka.
- Caitlin, du har ju redan din klänning hemma. Men här är din klänning Claudia, sa han och höll upp en klänning. Jag tappade nästan hakan när jag fick se den. Den var så underbar!
- Wow, den är underbar, sa jag och kände på tyget.
- Jag vet. Justin har plockat ut den bara åt dig. Här, jag stoppar i den i en skyddspåse så kan du ta på dig den hemma. Vi ses på premiären ikväll, sa han och sträckte över klänningen. Han gav oss en varsin puss på kinden innan vi gick ut till min bil och åkte iväg.
Vi åkte hem till Justin, för det var där vi skulle göra oss i ordning. Vi gick direkt upp på hans rum och låste in oss. Vi plockade fram alla våra saker som vi hade haft med oss - tjejsaker, haha.
Plötsligt kände jag hur det vibrerade till i fickan. Jag tog upp mobilen.
*Tjo tjejen! Vi är hemma hos Justin om tre minutas, adios mis amigo* stod det och det var ifrån Ryan. Jag skrattade och visade SMSet för Caitlin.
Efter ungefär fem minuter så hörde vi hur ytterdörren öppnades och Chaz skrek. Vi båda skrattade och fortsatte göra det vi gjorde. Vi avbröts dock när någon knackade på dörren. Jag gick fram till dörren, men öppnade den inte. Jag kollade igenom nyckelhålet och där stod Chaz, endast iklädd kalsonger.
- Jag råkade låsa in mina ombyteskläder inne på Justins rum. Kan jag få komma in?
Jag kollade på Caitlin och hon skakade på huvudet.
- Tyvärr Chaz.. Lycka till, vi ses!
- Men va? Hörde jag fel? Jag måste få mina kläder. NU!
- Vi vill inte att du ser oss! Det ska bli en överraskning. Men vi gör så här: Gå ner så lägger vi ut dina kläder utanför dörren, så får du komma upp och hämta de. Låter bra va?
Jag hörde inte vad Chaz mumlade men jag såg att han försvann ner för trappan. Jag letade snabbt upp hans kläder och gick ut och la de utanför dörren, innan jag satte mig bredvid Caitlin igen.
Klockan började bli ganska mycket. Premiären skulle börja klockan sju och just nu var den kvart över sex, och det tog ju tid att åka dit - så vi hade somsagt bråttom. Caitlin var helt klar men jag hade inte ens provat klänningen. Jag bad till gud att den skulle passa! Jag gick in i badrummet och drog försiktigt på mig den, för att inte skada sminket eller håret. Den passade perfekt. Jag log för mig själv. Justin hade bra smak.
Jag och Caitlin tog våra saker och skyndade ner för trappan. Vi ropade på killarna men fick inget svar. Vi tog istället på oss våra skor och bestämde oss för att stå där och vänta på de. Efter en lång tids väntan kom Christian och Chaz ner. De båda hade på sig en kostym och Christian såg så söt ut, kostymen var nästan för stor! Nu var det bara Ryan vi väntade på.
- Ryan! Kommer du eller? Ropade jag men fick inget svar. Jag kollade på Chaz som stod bredvid mig. Han ryckte på axlarna.
- RYAN! Skrek Chaz och Ryan kom ner för trappan. Han hade på sig en svart kostym han också. Han såg faktiskt riktigt bra ut.
Vi gick allihop tillsammans ut och hoppade in i den förbeställda limousinen.
- Jag vet inte om jag sagt det, men ni ser snygga ut ikväll tjejer! Sa Chaz och skrattade.
- Hehe tack. Ni ser inte heller så dåliga ut! Svarade jag och log mot honom.
- Justin kommer säkert vela göra “du-vet-vad” ikväll, så snygg som du ser ut. Hähä! Sa han och skrattade ännu mer. Jag kollade på Caitlin och hon himlade med ögonen och vi alla började skratta.
Jag gick nervöst runt med händerna inflätade i varandra. Jag kunde inte riktigt koncentrera mig. Vem skulle komma och vem skulle inte komma ikväll? Vad skulle folk tycka om filmen? Skulle de bli besvikna?
Jag kollade ut mot gatans håll och försökte hela tiden se vem eller vilka som klev ut ur limousinerna som kom hela tiden. En bil stannade och Scooter och Carin klev ut. Scooter vinkade och gick fram till mig.
- Nervös?
- Skojar du? Jag skakar, sa jag och höll upp min hand som skakade.
Jag stod och pratade med Scooter och Carin ett tag, men fortsatte att hålla koll på bilarna som kom. Det hade kommit fler och fler personer nu, men jag saknade fortfarande Claudia och resten av gänget. Jag såg hur en bil stannade och ingen klev ur. Jag fortsatte kolla på bilen och efter en stund klev Ryan (Justins kompis, inte stylist) ut. Han fick syn på mig och vinkade. Det gjorde Chaz, Christian och Caitlin som kom efter honom också. De gick fram till mig och kramade mig. Jag kollade runt.
- Guys, vart är Claudia? Frågade jag oroat.
- Oj, hon borde vara här, haha! Sa Chaz.
Jag fortsatte att kolla runt och såg att samma bil som de kommit ut ur stod kvar. Plötsligt klev Claudia ut ur bilen. Jag såg hur hon svor och såg riktigt sur ut. Hon hade på sig den lila klänningen som jag köpt åt henne. När hon fick syn på mig lös hela hennes ansikte upp och hon började springa mot mig. Jag gjorde samma sak och sprang mot henne. Hon hoppade på mig och jag lyfte upp henne. Vi möttes i en kyss samtidigt som vi “snurrade” runt. Jag kände hur alla skrek på oss och kamerorna blixtrade.
Jag släppte henne efter ett tag.
- Hallå? Ropade en kille med kamera. Han var tydligen en intervjuare.
- Va? Förlåt, vad sa du? Jag hörde inte!
- Har du någon dejt ikväll?
Jag kollade på Claudia som stod bredvid mig och vi båda skrattade.
- Ja, det har jag. Hon står ju här, sa jag och vände mig om och kysste Claudia.
Fler och fler kameror riktades mot oss och ett flertal intervjuare sprang fram till oss och försökte prata med oss. Jag försökte att inte vara för dryg när jag gick därifrån. Jag kollade på Claudia och hon var så himla.. vacker.
- Du vet att du är så sjukt jävla vacker just nu va?
- Tack detsamma, sa hon och kollade upp och ner på min kropp. Hon kollade upp på mig och när hon såg att jag kollade på henne så rodnade hon men log tillslut lite snett.
Jag tog hennes hand och vi började gå längst den lila mattan. Folk applåderade, busvisslade och kamerablixtrarna attackerade oss. Jag kunde inte sluta le. Jag sneglade på Claudia och hon verkade inte kunna göra det heller. Jag böjde mig fram mot henne.
- Jag är så glad att jag får dela det här med dig. Dig och ingen annan, viskade jag i hennes öra. Hon kollade upp på mig och log. Jag drog henne intill mig och vi kysstes.
Idag har blogg.se inte fungerat för min del, men nu fungerar det igen! Det här är ett inlägg som jag skrev medans det inte fungerade..
Bättre än förra kapitlet? Jag vill veta och jag vill ha fler kommentarer (för ni har tyvärr blivit sämre på att kommentera..) Är det värt att fortsätta på historien? Vad tycker ni? KOMMENTERA! ♥
Update: blogg.se förstörde hela kapitlet och blandade om alla delar, haha. så jag har skrivit om det. läs det igen!
Me Plus You - Kapitel 100
När jag kände att jag var klar så bytte vi plats igen så att Justin fick köra. Vi båda kände oss ganska hungriga så han stannade utanför ett café och vi klev ur bilen. Han drog luvan över huvudet och vi gick in. Vi beställde och satte oss vid ett av borden. Maten/fikan kom in efter en stund och vi åt upp. Vi satt och snackade ett tag, tills det började komma fler och fler fans, och ännu mer paparazzis. Det blev ganska jobbigt, så vi gick och satte oss i bilen. Plötsligt ringde min mobil. Jag tog upp den och svarade.
- Det är Claudia, svarade jag i telefonen.
- Hej det är Caitlin! Vad gör du?
- Jag är med Justin, själv då?
- Jaha. Jag tänkte om du ville göra något? Kan inte du komma till stallet?
- Stallet? sa jag frågandes och kollade på Justin. Han nickade. - Jo, jo visst kan jag det. När?
- Nu! Vi ses senare, puss!
Jag kollade på Justin.
- Jag kan ju inte ha dig hela dagen, suckade han och log. - Ska jag köra dig dit?
- Det skulle vara snällt, sa jag och log mot honom. Han log tillbaka. Han startade bilen och jag visade honom vägen till stallet. Fast den kunde han ju redan, så många gånger som han kört mig hit.
- Tack för skjutsen! Vi ses ikväll, eller? sa jag och kysste honom.
- Jag vet inte hur jag ska överleva tiden tills ikväll, men ja jag antar det. Älskar dig.
- Älskar dig också, sa jag och bildörren stängdes igen och han åkte iväg. Jag vände mig om och började gå mot stallet. Där inne väntade Caitlin.
- Hej tjejen! sa hon glatt när hon fick se mig. Vi kramades. - Hur mår du? Mår du bättre än igår?
- Jadå, det gör jag. Hur mår du själv?
- Jag drack väl inte men jag blev ändå helt slut och så, haha! Jag mår toppen nu.
Vi gick tillsammans till mitt skåp - ja, man har skåp i stallet där man kan ha sina kläder och sånt där - och jag bytte om till ridkläder. Vi gick sedan och började arbeta i stallet. Vi sopade rent, mockade, fodrade och hämtade in alla hästar.
Vi blev sugna på att rida när vi jobbat i flera timmar, så vi gjorde iordning varsin häst. Jag tog Hippon och Caitlin tog Sting. Vi hoppade upp på hästarna barbacka (utan sadel) och red ut i skogen.
Jag och Caitlin red bredvid varandra och pratade. Jag såg hur något rörde sig i buskarna. Det var inget jag tänkte på, utan försökte istället få Hippon lugn. Han var ganska pigg och busig. Plötsligt, när jag red förbi en stor buske, så skakade hela busken till och ut hoppade en hjort. Både jag och Hippon blev rädda och han hoppade åt sidan. Eftersom att jag red utan sadel var min balans dåligare, så jag ramlade ner på marken, rakt på rumpan. Jag ställde mig upp direkt och skrattade.
- Duktigt, sa Caitlin och skrattade.
- Jo, jag vet, skrattade jag och försökte fånga Hippon. Det gick snabbt. Jag hoppade upp på honom igen och vi red längre in i skogen. Efter att vi varit ute i ungefär en timme så red vi tillbaka och fixade iordning hästarna.
- Har du tränat mycket du? frågade Caitlin mig när vi var påväg att släppa ut Sting i hagen.
- Inför tävlingarna? Jag gjorde det hemma i Sverige hela tiden, men har inte gjort det så mycket här i ATL. Själv? Jag och Caitlin skulle nämligen ställa upp i ett par tävlingar med våra hästar om några veckor.
- Jag måste träna mer. Jag bröt ju benet så då blev det ett uppehåll, men ska snart börja hårdträna igen!
När vi var helt klara i stallet så tog vi hennes bil och körde hem. Jag gick direkt in i duschen och tog en lång och varm dusch. Efter duschen så tog jag på mig min morgonrock och satte mig framför datorn. Det kändes ganska ovant. Jag hade inte suttit vid en dator på flera dagar. Jag klickade upp Twitter och loggade in. Jag kollade chockat på skärmen och såg hur många nya följare och mentions jag fått. Det var många. Jag försökte läsa igenom varenda en av de och de flesta var 'grattis' tweets. Vad jag vet så har jag aldrig skrivit att jag fyllt år på Twitter? Jag fortsatte läsa alla gulliga tweets och gick sedan in på Justin's Twitter. Såklart var det han, varför hade jag inte tänkt på det?
"Detta är ett Belieber-mission. ALLA bombar denna tjej med 'grattis' tweets. Okej?"
Jag skrattade för mig själv. Självklart hade det varit Justin. Och hans över 7 miljoner följare. Haha!
Jag tog på mig ett par rena kläder och gick sedan ner till köket. Där satt mamma.
- Hej stumpan, sa hon och kramade om mig. - Hur gick det att rida?
- Bra, antar jag. Jag ramlade av, hehe.
- Oj! Gick det bra? Jag kände efter.
- Helt okej. Jag har lite ont i rumpan nu, men annars är det bra. Kan jag gå över till Justin?
- Ja gör det. Du kan sova där ikväll om du vill.
Jag log och tog mina saker och gick mot hans hus. Utanför träffade jag på en av hans livvakter. Han hälsade glatt på mig och släppte in mig.
Jag gick in i Justins hus och han stod och väntade på mig i hallen. Jag gick fram till honom och kysste honom snabbt innan jag försvann in i Patties sovrum. Jag gick in i hennes badrum och hämtade ett par smärtlindrande tabletter och gick sedan till köket för att hämta lite vatten att svälja de med. Justin kom och kramade mig bakifrån.
- Har du ont i huvudet?
- Nej, i rumpan, hehe.
- Va?
- Jag ramlade av Hippon och nu har jag ont i rumpan hehe, sa jag och Justin fnös till och skrattade åt mig.
Vi gjorde iordning en varsin macka och gick upp till hans rum. Vi la oss i sängen, framför hans TV och satte på en film.
FÖRLÅT FÖR JÄTTETRÅKIG OCH SEG DEL (lite tragiskt att den blev så dåligt när det var kap 100..!!)
Ni behöver inte ens kommentera. Förmodligen blir nästa bättre :) tackochhej!
- Det är Claudia, svarade jag i telefonen.
- Hej det är Caitlin! Vad gör du?
- Jag är med Justin, själv då?
- Jaha. Jag tänkte om du ville göra något? Kan inte du komma till stallet?
- Stallet? sa jag frågandes och kollade på Justin. Han nickade. - Jo, jo visst kan jag det. När?
- Nu! Vi ses senare, puss!
Jag kollade på Justin.
- Jag kan ju inte ha dig hela dagen, suckade han och log. - Ska jag köra dig dit?
- Det skulle vara snällt, sa jag och log mot honom. Han log tillbaka. Han startade bilen och jag visade honom vägen till stallet. Fast den kunde han ju redan, så många gånger som han kört mig hit.
- Tack för skjutsen! Vi ses ikväll, eller? sa jag och kysste honom.
- Jag vet inte hur jag ska överleva tiden tills ikväll, men ja jag antar det. Älskar dig.
- Älskar dig också, sa jag och bildörren stängdes igen och han åkte iväg. Jag vände mig om och började gå mot stallet. Där inne väntade Caitlin.
- Hej tjejen! sa hon glatt när hon fick se mig. Vi kramades. - Hur mår du? Mår du bättre än igår?
- Jadå, det gör jag. Hur mår du själv?
- Jag drack väl inte men jag blev ändå helt slut och så, haha! Jag mår toppen nu.
Vi gick tillsammans till mitt skåp - ja, man har skåp i stallet där man kan ha sina kläder och sånt där - och jag bytte om till ridkläder. Vi gick sedan och började arbeta i stallet. Vi sopade rent, mockade, fodrade och hämtade in alla hästar.
Vi blev sugna på att rida när vi jobbat i flera timmar, så vi gjorde iordning varsin häst. Jag tog Hippon och Caitlin tog Sting. Vi hoppade upp på hästarna barbacka (utan sadel) och red ut i skogen.
Jag och Caitlin red bredvid varandra och pratade. Jag såg hur något rörde sig i buskarna. Det var inget jag tänkte på, utan försökte istället få Hippon lugn. Han var ganska pigg och busig. Plötsligt, när jag red förbi en stor buske, så skakade hela busken till och ut hoppade en hjort. Både jag och Hippon blev rädda och han hoppade åt sidan. Eftersom att jag red utan sadel var min balans dåligare, så jag ramlade ner på marken, rakt på rumpan. Jag ställde mig upp direkt och skrattade.
- Duktigt, sa Caitlin och skrattade.
- Jo, jag vet, skrattade jag och försökte fånga Hippon. Det gick snabbt. Jag hoppade upp på honom igen och vi red längre in i skogen. Efter att vi varit ute i ungefär en timme så red vi tillbaka och fixade iordning hästarna.
- Har du tränat mycket du? frågade Caitlin mig när vi var påväg att släppa ut Sting i hagen.
- Inför tävlingarna? Jag gjorde det hemma i Sverige hela tiden, men har inte gjort det så mycket här i ATL. Själv? Jag och Caitlin skulle nämligen ställa upp i ett par tävlingar med våra hästar om några veckor.
- Jag måste träna mer. Jag bröt ju benet så då blev det ett uppehåll, men ska snart börja hårdträna igen!
När vi var helt klara i stallet så tog vi hennes bil och körde hem. Jag gick direkt in i duschen och tog en lång och varm dusch. Efter duschen så tog jag på mig min morgonrock och satte mig framför datorn. Det kändes ganska ovant. Jag hade inte suttit vid en dator på flera dagar. Jag klickade upp Twitter och loggade in. Jag kollade chockat på skärmen och såg hur många nya följare och mentions jag fått. Det var många. Jag försökte läsa igenom varenda en av de och de flesta var 'grattis' tweets. Vad jag vet så har jag aldrig skrivit att jag fyllt år på Twitter? Jag fortsatte läsa alla gulliga tweets och gick sedan in på Justin's Twitter. Såklart var det han, varför hade jag inte tänkt på det?
"Detta är ett Belieber-mission. ALLA bombar denna tjej med 'grattis' tweets. Okej?"
Jag skrattade för mig själv. Självklart hade det varit Justin. Och hans över 7 miljoner följare. Haha!
Jag tog på mig ett par rena kläder och gick sedan ner till köket. Där satt mamma.
- Hej stumpan, sa hon och kramade om mig. - Hur gick det att rida?
- Bra, antar jag. Jag ramlade av, hehe.
- Oj! Gick det bra? Jag kände efter.
- Helt okej. Jag har lite ont i rumpan nu, men annars är det bra. Kan jag gå över till Justin?
- Ja gör det. Du kan sova där ikväll om du vill.
Jag log och tog mina saker och gick mot hans hus. Utanför träffade jag på en av hans livvakter. Han hälsade glatt på mig och släppte in mig.
Jag gick in i Justins hus och han stod och väntade på mig i hallen. Jag gick fram till honom och kysste honom snabbt innan jag försvann in i Patties sovrum. Jag gick in i hennes badrum och hämtade ett par smärtlindrande tabletter och gick sedan till köket för att hämta lite vatten att svälja de med. Justin kom och kramade mig bakifrån.
- Har du ont i huvudet?
- Nej, i rumpan, hehe.
- Va?
- Jag ramlade av Hippon och nu har jag ont i rumpan hehe, sa jag och Justin fnös till och skrattade åt mig.
Vi gjorde iordning en varsin macka och gick upp till hans rum. Vi la oss i sängen, framför hans TV och satte på en film.
FÖRLÅT FÖR JÄTTETRÅKIG OCH SEG DEL (lite tragiskt att den blev så dåligt när det var kap 100..!!)
Ni behöver inte ens kommentera. Förmodligen blir nästa bättre :) tackochhej!
Me Plus You - Kapitel 99
- Smakar jag inte spya nu eller?
- Nej, nu smakar du pizza, sa han och kysste mig igen.
Justin la sig ner i soffan och jag la mig ner bredvid honom. Han sträckte sig efter TV-kontrollen och satte på TV:n. Han gick direkt vidare till MTV och där visades "My Super Sweet 16".
- Bortskämda ungar, mumlade jag när tjejen i programmet fick en bil, och inte ens var glad för den.
- Hur var din födelsedag? Bättre än den här tjejens?
- Det var den bästa jag någonsin haft. Jag kunde seriöst inte ha haft en bättre födelsedag.
- Vad bra då, sa Justin och log. - Blev du glad för presenterna?
- Herregud, ja. Finaste presenterna jag någonsin fått. Jag kollade upp på Justin. Han log och böjde sig sedan ner och kysste min panna.
Jag kom precis och tänka på alla presenterna jag fått. De var verkligen de finaste presenterna man kunde få, varenda en av de. Tänk att jag, jag och Justin, skulle åka till Maldiverna. Och att jag hade fått en bil. Justin var faktiskt galen. Han skämde verkligen bort mig.
- Förresten Justin..
- Ja älskling? sa han och log mot mig.
- Är du helt jävla galen eller? Du köpte en bil åt mig!
- Haha, äsch då. Jag betalade inte allt ju. Din pappa betalade också. Vi delade på kostnaden! Jag betalade bara lite mer än hälften..
- Du är ändå helt jävla sjuk i huvudet. Han skrattade och böjde sig ner och vi möttes i en kyss.
Efter att vi kollat på TV i evigheter så tröttnade jag och ställde mig upp.
- Jag ska duscha, joinar du? frågade jag Justin och han nickade. Vi gick tillsammans upp till hans rum och klädde av oss, för att sedan hoppa i duschen.
Vi stod tätt intill varandra och kramades. Det varma vattnet rann ner för våra kroppar. Jag ställde mig på tå och bet lite i hans underläpp och han stönade lätt, innan han drog mig intill sig och kysste mig hårt och passionerat. Han tryckte försiktigt upp mig mot väggen. Jag började kyssa hans nacke medans jag kände hur hans hand gled längre och längre ner på mig.
Jag stönade högt och borrade in mina naglar i Justins rygg. Han skrattade lågt och jag gled ner med handen och gav honom ett handjobb. Han stönade högt och såg verkligen ut att uppskatta det.
När jag var klar var vi båda tillräckligt upphetsade så han lyfte upp mig lite högre och förde in den.
Han kysste mig på pannan, näsan, kinderna och tillslut kom han till min mun. Vi kysstes länge.
- Jag förvånas varje gång över hur otrolig du är.
- Du är inte så dålig du heller, sa jag och vi kysstes.
Vi kysstes ett tag till innan vi började tvätta håret och ja, duschade. När vi var klara gick vi ut ur duschen och tog på oss våra morgonrockar och gick ner till köket. Han plockade fram saker för att göra en macka, och gjorde snabbt en macka som han åt upp.
- Vi åt nyss? Blir du aldrig mätt?
- Jo det kanske jag blir, men ditt sex gör mig utsvulten, sa han och skrattade.
Vi gjorde oss iordning och gick sedan över till mitt hus. Mamma och Pattie var ute och åt, så det var bara pappa hemma. Det var roligt att mamma och Pattie hade blivit så bra vänner med varandra.
Jag och Justin gick upp till mitt rum och jag bytte kläder till något mer bekvämare än det jag hade på mig. Vi gick sedan ner till pappa. Justin satte sig i en av fåtöljerna och jag satte mig i hans knä.
- Hade ni det trevligt igår? sa han och kollade på mig och Justin.
- Det var sjukt kul. Den bästa födelsedagen jag någonsin haft!
- Är du glad över bilen?
- Ja, herregud! Jätteglad! Jag är glad över allt men det där var verkligen.. shit. Coolt, sa jag och både pappa och Justin skrattade.
- Så, är du redo att börja övningsköra? frågade pappa. Jag tänkte efter. På ett sätt var jag ju det, men jag kände mig fortfarande lite bakfull så det vore nog inte så jättebra.
- Kan jag inte göra det någon annan dag?
- Öh, jo visst, sa pappa och kollade förvånat på mig.
Vi satt och snackade ett tag till innan jag och Justin bestämde oss för att gå ut. Vi ringde Kenny och han mötte upp oss, och vi åkte iväg. Vi stannade utanför McDonalds. Justin vände sig om och kollade på mig.
- Blir det okej? Eller är det för mycket skräpmat för dig?
- Det är lugnt, nickade jag. Jag var faktiskt ganska sugen på skräpmat, även fast Justin hade rätt. Jag hade inte ätit något som inte var onyttigt idag.
Vi gick tillsammans in och beställde. Det var inte så jättemånga där, men några fans kom fram och ville ta kort med honom. Efter bara några minuter kom vår beställning och vi gick ut till bilen och åt.
När vi ätit upp körde vi hem till mig och gick nästan direkt och la oss.
Nästa dag:
Jag vaknade av att solens strålar träffade mina ögon. Jag suckade och satte mig upp. Framför mig stod Justin, färdigpåklädd.
- Godmorgon älskling. Vi har typ.. missat skolan .. i två dagar nu. Bli inte sur! Därför ska du få ha privatundervisning med mig idag, sa han och log stort.
Jag ryckte på axlarna och la mig ner i sängen igen. Jag borrade ner huvudet i kudden. Justin knuffade på mig löst.
- Upp och hoppa, sa han och drog bort täcket. Jag rös till av kylan och satte mig upp. Han menade allvar.
Jag gick direkt till garderoben och tog på mig ett par jeans, en tröja, en halsduk och en skinnjacka. Jag gick sedan till badrummet och fixade mig lite snabbt innan jag gick ut till Justin igen.
- Bra, då går vi, sa han och tog min hand.
Vi gick ner på undervåningen och Justin bad mig ta på mig mina skor. Jag gjorde som han sa och jag såg hur han försvann in i köket och pratade med min pappa. Efter några minuter kom han tillbaka med en macka i handen.
- Vad pratade du och pappa om då?
- Äsch, inget, sa han och log. - Nu går vi!
Vi gick ut till hans bil och körde iväg till hans hus. Egentligen var det ju ganska onödigt, vi hade kunnat gå. Vi klev ut och gick in till hans kök. Där satt Pattie och en kvinna.
Efter bara två timmars undervisning så var vi klara. Justin hade det verkligen lyxigt när han hade sin privatlärare. Då behöver han ju bara gå i skolan i typ två timmar medans vi andra går i sex-sju timmar. Lyxigt.
- Vad ska vi göra nu då? Frågade jag Justin när vi satte oss i hans bil.
- Det får du se, det får du se, sa han och startade bilen. Vi körde iväg och efter tjugo minuter så stannade vi framför ett gigantiskt garage. Jag förstod inte riktigt vad vi gjorde här, men hoppade ut och följde efter Justin. Vi gick in och stannade efter en liten stund framför min svarta Range Rover med en stor röd rosett runt sig.
- Vi ska övningsköra, eller du ska övningsköra! Vi ska iallafall prova lite, så får du gå en kurs senare, sa Justin glatt och gick fram till bilen. Jag följde efter honom och vi rev bort den stora rosetten och la in den i baksätet.
Justin började köra och visade mig hur man skulle göra. Han körde ut på vägen och när jag trodde att jag greppat allt så bad jag honom stanna. Han svängde in till en parkering och stannade. Vi båda klev ur och bytte platser.
Jag försökte göra samma sak som Justin gjort, men det gick inte alls bra. Jag vände mig om och såg hur Justin försökte hålla sig för skratt.
- Sluta, vad taskigt! Tänk på att man måste vara 18 för att få köra i Sverige, så jag har aldrig kört förut! Han skrattade ännu mer.
- Kolla där, sa han och pekade på en bil som stod parkerad på andra sidan gatan. - En paparazzi!
- Åh herregud. Justin, jag klarar inte av det här. Jag vågar inte! Tänk om jag kör av vägen? Kör in i en annan bil? Kör på en paparazzi eller en annan människa?
Justin skrattade och la sedan sina händer på mina axlar.
- Lugn, det kommer att gå bra. Ta djupa andetag. Jag hade inte direkt tänkt låta dig köra över någon eller ens köra ut på vägen. Vi ska bara vara här, på parkeringen, just nu. Det kommer att gå bra.
Justin visade än en gång hur jag skulle göra. Jag gasade på långsamt och Justin harklade sig.
- Fel växel, sa han och bytte åt mig.
- Förlåt då!
- Äskling det är lugnt. Du är jätteduktig för att det är första gången du kör. Sväng vänster!
Jag gjorde som han sa och efter ett tag kändes det som om jag hade greppat det. Jag var inte redo att köra på de stora vägarna, men jag skulle nog kunna överleva om någon tvingade mig.
När jag kände att jag var klar så bytte vi plats igen så att Justin fick köra. Vi båda kände oss ganska hungriga så han stannade utanför ett café och vi klev ur bilen. Han drog luvan över huvudet och vi gick in. Vi beställde och satte oss vid ett av borden. Maten/fikan kom in efter en stund och vi åt upp. Vi satt och snackade ett tag, tills det började komma fler och fler fans, och ännu mer paparazzis. Det blev ganska jobbigt, så vi gick och satte oss i bilen. Plötsligt ringde min mobil. Jag tog upp den och svarade.
Haha lite konstigt, men vad tycker ni? Bra/dåligt kapitel?
Och vem tror ni det är som ringer? hmm.. :)
- Nej, nu smakar du pizza, sa han och kysste mig igen.
Justin la sig ner i soffan och jag la mig ner bredvid honom. Han sträckte sig efter TV-kontrollen och satte på TV:n. Han gick direkt vidare till MTV och där visades "My Super Sweet 16".
- Bortskämda ungar, mumlade jag när tjejen i programmet fick en bil, och inte ens var glad för den.
- Hur var din födelsedag? Bättre än den här tjejens?
- Det var den bästa jag någonsin haft. Jag kunde seriöst inte ha haft en bättre födelsedag.
- Vad bra då, sa Justin och log. - Blev du glad för presenterna?
- Herregud, ja. Finaste presenterna jag någonsin fått. Jag kollade upp på Justin. Han log och böjde sig sedan ner och kysste min panna.
Jag kom precis och tänka på alla presenterna jag fått. De var verkligen de finaste presenterna man kunde få, varenda en av de. Tänk att jag, jag och Justin, skulle åka till Maldiverna. Och att jag hade fått en bil. Justin var faktiskt galen. Han skämde verkligen bort mig.
- Förresten Justin..
- Ja älskling? sa han och log mot mig.
- Är du helt jävla galen eller? Du köpte en bil åt mig!
- Haha, äsch då. Jag betalade inte allt ju. Din pappa betalade också. Vi delade på kostnaden! Jag betalade bara lite mer än hälften..
- Du är ändå helt jävla sjuk i huvudet. Han skrattade och böjde sig ner och vi möttes i en kyss.
Efter att vi kollat på TV i evigheter så tröttnade jag och ställde mig upp.
- Jag ska duscha, joinar du? frågade jag Justin och han nickade. Vi gick tillsammans upp till hans rum och klädde av oss, för att sedan hoppa i duschen.
Vi stod tätt intill varandra och kramades. Det varma vattnet rann ner för våra kroppar. Jag ställde mig på tå och bet lite i hans underläpp och han stönade lätt, innan han drog mig intill sig och kysste mig hårt och passionerat. Han tryckte försiktigt upp mig mot väggen. Jag började kyssa hans nacke medans jag kände hur hans hand gled längre och längre ner på mig.
Jag stönade högt och borrade in mina naglar i Justins rygg. Han skrattade lågt och jag gled ner med handen och gav honom ett handjobb. Han stönade högt och såg verkligen ut att uppskatta det.
När jag var klar var vi båda tillräckligt upphetsade så han lyfte upp mig lite högre och förde in den.
Han kysste mig på pannan, näsan, kinderna och tillslut kom han till min mun. Vi kysstes länge.
- Jag förvånas varje gång över hur otrolig du är.
- Du är inte så dålig du heller, sa jag och vi kysstes.
Vi kysstes ett tag till innan vi började tvätta håret och ja, duschade. När vi var klara gick vi ut ur duschen och tog på oss våra morgonrockar och gick ner till köket. Han plockade fram saker för att göra en macka, och gjorde snabbt en macka som han åt upp.
- Vi åt nyss? Blir du aldrig mätt?
- Jo det kanske jag blir, men ditt sex gör mig utsvulten, sa han och skrattade.
Vi gjorde oss iordning och gick sedan över till mitt hus. Mamma och Pattie var ute och åt, så det var bara pappa hemma. Det var roligt att mamma och Pattie hade blivit så bra vänner med varandra.
Jag och Justin gick upp till mitt rum och jag bytte kläder till något mer bekvämare än det jag hade på mig. Vi gick sedan ner till pappa. Justin satte sig i en av fåtöljerna och jag satte mig i hans knä.
- Hade ni det trevligt igår? sa han och kollade på mig och Justin.
- Det var sjukt kul. Den bästa födelsedagen jag någonsin haft!
- Är du glad över bilen?
- Ja, herregud! Jätteglad! Jag är glad över allt men det där var verkligen.. shit. Coolt, sa jag och både pappa och Justin skrattade.
- Så, är du redo att börja övningsköra? frågade pappa. Jag tänkte efter. På ett sätt var jag ju det, men jag kände mig fortfarande lite bakfull så det vore nog inte så jättebra.
- Kan jag inte göra det någon annan dag?
- Öh, jo visst, sa pappa och kollade förvånat på mig.
Vi satt och snackade ett tag till innan jag och Justin bestämde oss för att gå ut. Vi ringde Kenny och han mötte upp oss, och vi åkte iväg. Vi stannade utanför McDonalds. Justin vände sig om och kollade på mig.
- Blir det okej? Eller är det för mycket skräpmat för dig?
- Det är lugnt, nickade jag. Jag var faktiskt ganska sugen på skräpmat, även fast Justin hade rätt. Jag hade inte ätit något som inte var onyttigt idag.
Vi gick tillsammans in och beställde. Det var inte så jättemånga där, men några fans kom fram och ville ta kort med honom. Efter bara några minuter kom vår beställning och vi gick ut till bilen och åt.
När vi ätit upp körde vi hem till mig och gick nästan direkt och la oss.
Nästa dag:
Jag vaknade av att solens strålar träffade mina ögon. Jag suckade och satte mig upp. Framför mig stod Justin, färdigpåklädd.
- Godmorgon älskling. Vi har typ.. missat skolan .. i två dagar nu. Bli inte sur! Därför ska du få ha privatundervisning med mig idag, sa han och log stort.
Jag ryckte på axlarna och la mig ner i sängen igen. Jag borrade ner huvudet i kudden. Justin knuffade på mig löst.
- Upp och hoppa, sa han och drog bort täcket. Jag rös till av kylan och satte mig upp. Han menade allvar.
Jag gick direkt till garderoben och tog på mig ett par jeans, en tröja, en halsduk och en skinnjacka. Jag gick sedan till badrummet och fixade mig lite snabbt innan jag gick ut till Justin igen.
- Bra, då går vi, sa han och tog min hand.
Vi gick ner på undervåningen och Justin bad mig ta på mig mina skor. Jag gjorde som han sa och jag såg hur han försvann in i köket och pratade med min pappa. Efter några minuter kom han tillbaka med en macka i handen.
- Vad pratade du och pappa om då?
- Äsch, inget, sa han och log. - Nu går vi!
Vi gick ut till hans bil och körde iväg till hans hus. Egentligen var det ju ganska onödigt, vi hade kunnat gå. Vi klev ut och gick in till hans kök. Där satt Pattie och en kvinna.
Efter bara två timmars undervisning så var vi klara. Justin hade det verkligen lyxigt när han hade sin privatlärare. Då behöver han ju bara gå i skolan i typ två timmar medans vi andra går i sex-sju timmar. Lyxigt.
- Vad ska vi göra nu då? Frågade jag Justin när vi satte oss i hans bil.
- Det får du se, det får du se, sa han och startade bilen. Vi körde iväg och efter tjugo minuter så stannade vi framför ett gigantiskt garage. Jag förstod inte riktigt vad vi gjorde här, men hoppade ut och följde efter Justin. Vi gick in och stannade efter en liten stund framför min svarta Range Rover med en stor röd rosett runt sig.
- Vi ska övningsköra, eller du ska övningsköra! Vi ska iallafall prova lite, så får du gå en kurs senare, sa Justin glatt och gick fram till bilen. Jag följde efter honom och vi rev bort den stora rosetten och la in den i baksätet.
Justin började köra och visade mig hur man skulle göra. Han körde ut på vägen och när jag trodde att jag greppat allt så bad jag honom stanna. Han svängde in till en parkering och stannade. Vi båda klev ur och bytte platser.
Jag försökte göra samma sak som Justin gjort, men det gick inte alls bra. Jag vände mig om och såg hur Justin försökte hålla sig för skratt.
- Sluta, vad taskigt! Tänk på att man måste vara 18 för att få köra i Sverige, så jag har aldrig kört förut! Han skrattade ännu mer.
- Kolla där, sa han och pekade på en bil som stod parkerad på andra sidan gatan. - En paparazzi!
- Åh herregud. Justin, jag klarar inte av det här. Jag vågar inte! Tänk om jag kör av vägen? Kör in i en annan bil? Kör på en paparazzi eller en annan människa?
Justin skrattade och la sedan sina händer på mina axlar.
- Lugn, det kommer att gå bra. Ta djupa andetag. Jag hade inte direkt tänkt låta dig köra över någon eller ens köra ut på vägen. Vi ska bara vara här, på parkeringen, just nu. Det kommer att gå bra.
Justin visade än en gång hur jag skulle göra. Jag gasade på långsamt och Justin harklade sig.
- Fel växel, sa han och bytte åt mig.
- Förlåt då!
- Äskling det är lugnt. Du är jätteduktig för att det är första gången du kör. Sväng vänster!
Jag gjorde som han sa och efter ett tag kändes det som om jag hade greppat det. Jag var inte redo att köra på de stora vägarna, men jag skulle nog kunna överleva om någon tvingade mig.
När jag kände att jag var klar så bytte vi plats igen så att Justin fick köra. Vi båda kände oss ganska hungriga så han stannade utanför ett café och vi klev ur bilen. Han drog luvan över huvudet och vi gick in. Vi beställde och satte oss vid ett av borden. Maten/fikan kom in efter en stund och vi åt upp. Vi satt och snackade ett tag, tills det började komma fler och fler fans, och ännu mer paparazzis. Det blev ganska jobbigt, så vi gick och satte oss i bilen. Plötsligt ringde min mobil. Jag tog upp den och svarade.
Haha lite konstigt, men vad tycker ni? Bra/dåligt kapitel?
Och vem tror ni det är som ringer? hmm.. :)
Me Plus You - Kapitel 98
Resten av kvällen så dansade jag som en galning med alla mina underbara vänner. Det här var verkligen den bästa födelsedag man kunde ha.
När vi höll på att avsluta allt så var jag helt svettig och slut av allt dansande. Mina fötter värkte dessutom som sjutton! Klockan närmade sig tre på natten och de flesta hade åkt hem, förutom några som skulle lämna presenter och sånt. Ryan, Chaz, Jasmine och The Beadles hade ju inte heller åkt hem.
Justin hade hyrt in städpersonal, så vi skulle inte behöva gå runt och städa. Men vi stannade ändå en stund. Jag kände mig alldelles vinglig och illamående när jag gick runt i hela lokalen och kollade efter saker som vi kanske glömt eller så. Jag trodde jag var helt klar när jag hittade Chaz och Ryan liggandes i två soffor. Jag slog till Chaz lite lätt på kinden men han vaknade inte. Jag gjorde samma sak på Ryan men han hade inte heller vaknat.
- JUSTIN! Ropade jag och han kom på bara några sekunder. Han ställde sig bredvid mig.
- Vad är de.. Oj, sa han när han fick se Ryan och Chaz. Jag vinglade till och Justin tog emot mig med handen.
- Oj, fnittrade jag till.
- Du var visst inte den enda som drack lite mycket ikväll, sa Justin och suckade. Justin, Caitlin och Christian var de enda som hållt sig borta ifrån alkoholen ikväll. Jag hade druckit lite, men inte så mycket. Jag brukade ju inte heller dricka så jag blev lätt påverkad. Han ropade på Jasmine och hon kom springandes. Hon hade druckit minst lika mycket som jag gjort, men hade inte alls blivit onykter.
Justins perspektiv:
Claudia, som nu hängde på min arm, fnittrade till och jag suckade. Var hon tvungen att dricka så mycket? Jag visste att hon ändå inte gjort det, hon var nog bara lättpåverkad.
- Oj, vad har hänt här? frågade Jasmine och suckade lätt.
- Ingen aning. Kan du hjälpa mig få hem de här två? suckade jag tillbaka och pekade på Chaz och Ryan. Jasmine tog Ryan under armen och gick ut till min bil. Jag kollade på Claudia.
- Kan du stå själv? frågade jag henne och hon nickade och log stort. Jag gick fram till Chaz och gav honom stöd på min arm. Jag märkte hur ostadig Claudia var så jag tog henne under andra armen också. Jag gick ut till gatan och där satt Kenny i sin bil. Jag gick fram till den och la in Chaz i bilen.
- Jag kör hem Claudia till mig, kan du köra Chaz och Ryan till mig också?
Han nickade och körde iväg.
- Fyfan vad kul det var ikväll. Kan du skjutsa mig hem? frågade Jasmine och jag nickade. Vi gick och satte oss i min bil och jag knäppte fast bältet på Claudia. Hon hade somnat. Precis när jag skulle köra iväg så knackade det på bilrutan. Utanför stod Caitlin och Christian. Jag vevade ner bilrutan.
- Förlåt, jag glömde. Hoppa in i bilen! sa jag och låste upp bilen. De hoppade in där bak och jag körde iväg. Första stoppet gjorde jag hos Caitlin och Chris.
- Tack för ikväll. Det var askul! sa Caitlin och vinkade åt mig. Jag vinkade tillbaka och körde vidare till mitt hus. Jag parkerade och hoppade ut. Både Jasmine och Claudia låg och sov. Kenny, som hade parkerat framför mig, kom ut ur sin bil och gick fram till mig.
- Kan du ta Claudia så tar jag killarna? frågade jag och han nickade och lyfte upp Claudia. Jag väckte försiktigt Jasmine och bad henne gå in i huset. Hon skulle ju egentligen bo hos Claudia, men hon skulle ju sova här ikväll så då kunde Jasmine också göra det.
Jag gick till Kenny's bil och drog ut Ryan och Chaz. De var inte nyktra och absolut inte vakna, men de kunde gå någolunda okej så jag tog Chaz under ena armen och Ryan under andra och drog med de upp till huset. Kenny hjälpte mig att bädda ner alla i olika rum innan han skulle åka iväg.
- Tack för hjälpen Kenny. Och snälla, säg inget till mamma om att de var såhär onyktra. Snälla?
- Inga problem. Och visst, men då vill jag ha något i gengäld! sa han och skrattade. Vi se hejdå och han åkte iväg.
Jag kollade till Ryan och Chaz som låg i sofforna, nere i vardagsrummet, en sista gång innan jag gick upp övervåningen. Jag kollade också till Jasmine som nu hade däckat i gästrummet. Jag gick vidare till mitt rum och gick direkt in i den stora garderoben och bytte om. Sedan gick jag in till mitt rum igen och där låg Claudia och sov, på golvet. Jag suckade och lyfte upp henne i sängen och bäddade ner henne. Sen kröp jag ner bredvid henne och höll om henne.
Jag vaknade mitt i natten av att toaletten spolades. Jag satte mig upp och såg att det lös ifrån badrummet. Jag väntade en stund men ingen kom ut därifrån, så jag klev upp och gick in dit. Där satt Claudia, böjd över toaletten. Hon kollade upp på mig och log men böjde sig snabbt ner igen och en spya kom upp. Jag kollade chockat på henne. Inte för att vara taskig, för hon var ju alltid vacker, men nu såg hon ut som ett helvete. Hon var blek och håret var trassligt. Sminket var utsmetat och hon såg sjuk, eller rättare sagt full, ut. Hon spydde en gång till och jag skyndade mig med att sätta mig bredvid henne. Jag drog bak hennes hår och la handen på hennes panna. Hon var varm.
Claudias perspektiv:
Jag vaknade mitt i natten och satte mig upp. Det kändes som om hela jorden var vänd upp och ner och allt snurrade till när jag ställde mig upp. Jag vinglade iväg till badrummet och satte mig framför toaletten. På mindre än några sekunder kom första spyan. Jag spolade men direkt kom det en ny. Justin kom in och bara kollade chockat på mig innan han snabbt satte sig bredvid mig. Jag kände hur en till och en till spya kom upp. Justin satt och höll bort mitt hår, höll handen för min panna, kysste min nacke och nynnade på någon låt ända tills spyorna slutade att komma. Justin la mig försiktigt ner i hans knä och tog en blöt handduk och började torka bort spyan runt min mun.
Justins perspektiv:
Hon somnade i mitt knä och jag lät henne sova. Jag satt kvar där ända tills hon vaknade. Jag såg hur hon bet ihop för att inte spy igen.
- Hur mår du? frågade jag med en låg röst, samtidigt som jag smekte hennes kind.
- Inte bra, svarade hon med slutna ögon.
- Har du huvudvärk? frågade jag och hon nickade sakta. Jag lyfte försiktigt upp henne och la henne i min säng. Sedan sprang jag till mammas badrum och hämtade några huvudvärkstabletter och ett glas vatten.
- Här, sa jag och sträckte fram glaset och tabletterna till henne. Hon tog emot de och svalde tabletterna med vattnet.
Jag la mig ner bredvid henne och hon lutade sig mot mig. Efter en stund blev hennes andetag tyngre och tyngre, och hon hade somnat. Jag gjorde samma sak.
Jag vaknade efter bara någon timma av att hon buffade på mig.
- Vad är det? stönade jag och höll handen för munnen. Jag skyndade mig upp och lyfte upp henne och nästan sprang till badrummet. Jag lyfte upp toalettlocket och första spyan kom.
- Förlåt Justin, mumlade hon.
- Inga problem. Inga problem, sa jag lågt och kysste hennes nacke.
Två timmar senare satt jag på badrumsgolvet med Claudia i min famn. Jag var vansinnigt trött men kunde inte sova medans hon mådde såhär. Jag nynnade på 'Never Let You Go' och smekte hennes hår medans hon låg där och sov.
Någon timme senare hade jag tydligen slumrat till då jag vaknade av att hon rörde på sig. Jag hjälpte henne att ställa sig upp.
- Hur mår du?
- Fyfan, sa hon och höll handen för pannan. Hon tappade balansen och jag fångade henne.
- Kom, vi går ner till undervåningen, sa jag och tog ett stadigt tag om hennes midja. Vi gick tillsammans ner till vardagsrummet och jag la ner henne i en av sofforna. Jag gick och hämtade ett glas vatten som jag gav till henne.
Senare på dagen:
Chaz och Ryan låg i sofforna och gnällde på hur dåligt de mådde. Jag skrattade lika mycket varje gång. Plötsligt hörde jag hur något dunsade till i trappan och när jag kollade dit såg jag Claudia ligga där. Jag sprang fram och lyfte upp henne. Jag la ner henne bredvid Jasmine, som låg i andra delen av soffan och sov.
- Aj, gnällde hon och höll händerna på knäet.
- Gjorde du illa dig? sa jag och skrattade.
- Varför skrattar du? Och ja. Varför brukar man annars säga aj?
Jag skrattade ännu mer.
- Vill du att Dr Bieber ska hjälpa dig? sa jag lite småflirtigt och kröp mot henne. Våra läppar möttes men jag backade snabbt undan.
- Vad är felet? suckade hon.
- Förlåt, men du smakar typ spya och sprit. Inte så gott, sa jag och pussade mitt finger och la det på hennes läppar.
- Huvudvärkstablett, hörde jag någon mumla. Jag vände mig om och såg att både Chaz och Ryan hade vaknat igen. Jag ställde mig snabbt upp och gick och hämtade två tabletter och två glas med vatten, som jag gav till de.
Claudias perspektiv:
Jag öppnade ögonen och kände mig förvånansvärt mycket bättre. Allt kändes inte lika snurrigt och vingligt längre, och jag mådde knappt illa. Jag tog upp mobilen och såg att jag hade fått över hundra nya SMS. Jag började bläddra igenom och nästan alla var 'grattis' SMS. Ett var ifrån Olga och jag bestämde mig för att ringa upp henne.
Jag och Olga pratade i ungefär en timme eller två innan jag började känna mig lite yr igen. Jag la mobilen på bordet och satte mig upp. Jag kollade runt i vardagsrummet men varken Chaz, Ryan eller Jasmine var kvar.
Jag tog på mig min hoodie som låg i soffan och gick upp för trappan och in till Justins rum. Där låg han, över halva sängen, och sov. Jag gick fram till honom och försökte lyfta upp honom, men det gick inte.
- Öhmääh, stönade han och la sig ner på sängen igen. Jag gjorde ett försök till att lyfta upp honom men istället vaknade han.
- Det var inte meningen att väcka dig, förlåt.
- Det är lugnt. Jag ska ändå upp nu, sa han och kollade på klockan. - Fyra? Oj, jag måste upp. Han ställde sig upp och drog över huvan över ansiktet. Vi gick ner till undervåningen och där satt nu Chaz och Ryan igen.
- Vi tog med pizza! sa Chaz med en pizzabit i munnen.
Jag gick fram och satte mig mittemot honom, vid Justin vid min sida. Jag och Justin tog upp en varsin pizzabit och började äta.
Plötsligt knackade det på dörren. Justin gick och öppnade och kom tillbaka med Jasmine, Caitlin och Chris. De alla satte sig i sofforna och tog en varsin pizzabit.
- Varför ser du så jävla sliten ut då? Du drack ju ingenting igår? frågade Chaz Justin. Jag kollade på Justin. Chaz hade rätt, han såg sliten ut.
- Hm, kanske för att jag satt uppe hela natten för att ta hand om min flickvän som spydde och vi ska inte ens prata om er två. Jag var ju allas betjänt och fick inte sova någonting, sa Justin surt och tog en ny pizzabit. Fan, nu fick jag skuldkänslor.
När vi ätit upp och suttit och pratat en stund så gick allihop hem. Jag och Justin satt kvar i soffan. Jag flyttade mig lite närmre honom och la handen på hans knä.
- Förlåt Justin, okej? sa jag och la huvudet mot hans axel.
- För vad?
- För att jag höll dig vaken hela natten.
- Gumman, sa han och la sina händer på mina kinder. - Det spelar ingen roll. Jag sa bara sådär för att jävlas med Chaz, eller varför vet jag inte riktigt. Jag var bara jättetrött. Det gör verkligen ingenting. Jag gjorde det med ett nöje.
- Jaha, så det var roligt att torka spyor?
- Det förstår du väl att det inte var, sa han och skrattade. - Men jag kunde ju inte bara låta dig ligga där. Du fattar vad jag menar. Han log.
- Lova att det var okej? Han nickade och pussade mig på kinden.
- Förresten, hade du kul igår?
- Skojar du? Jag har aldrig haft så kul. Shit, det var galet. Du är bäst!
Han log och vi kramades hårt. Jag vände mig huvud mot honom och vi kysstes.
- Smakar jag inte spya nu eller?
- Nej, nu smakar du pizza, sa han och kysste mig igen.
Vad tycker ni om det här kapitlet? Visste inte riktigt vad jag skulle skriva, hehe. Vad ska hända i nästa?
Idag är det Justin's födelsedag! Glöm inte att berätta det för alla, ha lila på er (eller JB tröjor), lyssna på Justin och bomba Twitter och alla andra sidor med #Happy17thBdayBiebs! ♥
Update: Nästa episod är tidsinställd och kommer att komma upp 17.00!
När vi höll på att avsluta allt så var jag helt svettig och slut av allt dansande. Mina fötter värkte dessutom som sjutton! Klockan närmade sig tre på natten och de flesta hade åkt hem, förutom några som skulle lämna presenter och sånt. Ryan, Chaz, Jasmine och The Beadles hade ju inte heller åkt hem.
Justin hade hyrt in städpersonal, så vi skulle inte behöva gå runt och städa. Men vi stannade ändå en stund. Jag kände mig alldelles vinglig och illamående när jag gick runt i hela lokalen och kollade efter saker som vi kanske glömt eller så. Jag trodde jag var helt klar när jag hittade Chaz och Ryan liggandes i två soffor. Jag slog till Chaz lite lätt på kinden men han vaknade inte. Jag gjorde samma sak på Ryan men han hade inte heller vaknat.
- JUSTIN! Ropade jag och han kom på bara några sekunder. Han ställde sig bredvid mig.
- Vad är de.. Oj, sa han när han fick se Ryan och Chaz. Jag vinglade till och Justin tog emot mig med handen.
- Oj, fnittrade jag till.
- Du var visst inte den enda som drack lite mycket ikväll, sa Justin och suckade. Justin, Caitlin och Christian var de enda som hållt sig borta ifrån alkoholen ikväll. Jag hade druckit lite, men inte så mycket. Jag brukade ju inte heller dricka så jag blev lätt påverkad. Han ropade på Jasmine och hon kom springandes. Hon hade druckit minst lika mycket som jag gjort, men hade inte alls blivit onykter.
Justins perspektiv:
Claudia, som nu hängde på min arm, fnittrade till och jag suckade. Var hon tvungen att dricka så mycket? Jag visste att hon ändå inte gjort det, hon var nog bara lättpåverkad.
- Oj, vad har hänt här? frågade Jasmine och suckade lätt.
- Ingen aning. Kan du hjälpa mig få hem de här två? suckade jag tillbaka och pekade på Chaz och Ryan. Jasmine tog Ryan under armen och gick ut till min bil. Jag kollade på Claudia.
- Kan du stå själv? frågade jag henne och hon nickade och log stort. Jag gick fram till Chaz och gav honom stöd på min arm. Jag märkte hur ostadig Claudia var så jag tog henne under andra armen också. Jag gick ut till gatan och där satt Kenny i sin bil. Jag gick fram till den och la in Chaz i bilen.
- Jag kör hem Claudia till mig, kan du köra Chaz och Ryan till mig också?
Han nickade och körde iväg.
- Fyfan vad kul det var ikväll. Kan du skjutsa mig hem? frågade Jasmine och jag nickade. Vi gick och satte oss i min bil och jag knäppte fast bältet på Claudia. Hon hade somnat. Precis när jag skulle köra iväg så knackade det på bilrutan. Utanför stod Caitlin och Christian. Jag vevade ner bilrutan.
- Förlåt, jag glömde. Hoppa in i bilen! sa jag och låste upp bilen. De hoppade in där bak och jag körde iväg. Första stoppet gjorde jag hos Caitlin och Chris.
- Tack för ikväll. Det var askul! sa Caitlin och vinkade åt mig. Jag vinkade tillbaka och körde vidare till mitt hus. Jag parkerade och hoppade ut. Både Jasmine och Claudia låg och sov. Kenny, som hade parkerat framför mig, kom ut ur sin bil och gick fram till mig.
- Kan du ta Claudia så tar jag killarna? frågade jag och han nickade och lyfte upp Claudia. Jag väckte försiktigt Jasmine och bad henne gå in i huset. Hon skulle ju egentligen bo hos Claudia, men hon skulle ju sova här ikväll så då kunde Jasmine också göra det.
Jag gick till Kenny's bil och drog ut Ryan och Chaz. De var inte nyktra och absolut inte vakna, men de kunde gå någolunda okej så jag tog Chaz under ena armen och Ryan under andra och drog med de upp till huset. Kenny hjälpte mig att bädda ner alla i olika rum innan han skulle åka iväg.
- Tack för hjälpen Kenny. Och snälla, säg inget till mamma om att de var såhär onyktra. Snälla?
- Inga problem. Och visst, men då vill jag ha något i gengäld! sa han och skrattade. Vi se hejdå och han åkte iväg.
Jag kollade till Ryan och Chaz som låg i sofforna, nere i vardagsrummet, en sista gång innan jag gick upp övervåningen. Jag kollade också till Jasmine som nu hade däckat i gästrummet. Jag gick vidare till mitt rum och gick direkt in i den stora garderoben och bytte om. Sedan gick jag in till mitt rum igen och där låg Claudia och sov, på golvet. Jag suckade och lyfte upp henne i sängen och bäddade ner henne. Sen kröp jag ner bredvid henne och höll om henne.
Jag vaknade mitt i natten av att toaletten spolades. Jag satte mig upp och såg att det lös ifrån badrummet. Jag väntade en stund men ingen kom ut därifrån, så jag klev upp och gick in dit. Där satt Claudia, böjd över toaletten. Hon kollade upp på mig och log men böjde sig snabbt ner igen och en spya kom upp. Jag kollade chockat på henne. Inte för att vara taskig, för hon var ju alltid vacker, men nu såg hon ut som ett helvete. Hon var blek och håret var trassligt. Sminket var utsmetat och hon såg sjuk, eller rättare sagt full, ut. Hon spydde en gång till och jag skyndade mig med att sätta mig bredvid henne. Jag drog bak hennes hår och la handen på hennes panna. Hon var varm.
Claudias perspektiv:
Jag vaknade mitt i natten och satte mig upp. Det kändes som om hela jorden var vänd upp och ner och allt snurrade till när jag ställde mig upp. Jag vinglade iväg till badrummet och satte mig framför toaletten. På mindre än några sekunder kom första spyan. Jag spolade men direkt kom det en ny. Justin kom in och bara kollade chockat på mig innan han snabbt satte sig bredvid mig. Jag kände hur en till och en till spya kom upp. Justin satt och höll bort mitt hår, höll handen för min panna, kysste min nacke och nynnade på någon låt ända tills spyorna slutade att komma. Justin la mig försiktigt ner i hans knä och tog en blöt handduk och började torka bort spyan runt min mun.
Justins perspektiv:
Hon somnade i mitt knä och jag lät henne sova. Jag satt kvar där ända tills hon vaknade. Jag såg hur hon bet ihop för att inte spy igen.
- Hur mår du? frågade jag med en låg röst, samtidigt som jag smekte hennes kind.
- Inte bra, svarade hon med slutna ögon.
- Har du huvudvärk? frågade jag och hon nickade sakta. Jag lyfte försiktigt upp henne och la henne i min säng. Sedan sprang jag till mammas badrum och hämtade några huvudvärkstabletter och ett glas vatten.
- Här, sa jag och sträckte fram glaset och tabletterna till henne. Hon tog emot de och svalde tabletterna med vattnet.
Jag la mig ner bredvid henne och hon lutade sig mot mig. Efter en stund blev hennes andetag tyngre och tyngre, och hon hade somnat. Jag gjorde samma sak.
Jag vaknade efter bara någon timma av att hon buffade på mig.
- Vad är det? stönade jag och höll handen för munnen. Jag skyndade mig upp och lyfte upp henne och nästan sprang till badrummet. Jag lyfte upp toalettlocket och första spyan kom.
- Förlåt Justin, mumlade hon.
- Inga problem. Inga problem, sa jag lågt och kysste hennes nacke.
Två timmar senare satt jag på badrumsgolvet med Claudia i min famn. Jag var vansinnigt trött men kunde inte sova medans hon mådde såhär. Jag nynnade på 'Never Let You Go' och smekte hennes hår medans hon låg där och sov.
Någon timme senare hade jag tydligen slumrat till då jag vaknade av att hon rörde på sig. Jag hjälpte henne att ställa sig upp.
- Hur mår du?
- Fyfan, sa hon och höll handen för pannan. Hon tappade balansen och jag fångade henne.
- Kom, vi går ner till undervåningen, sa jag och tog ett stadigt tag om hennes midja. Vi gick tillsammans ner till vardagsrummet och jag la ner henne i en av sofforna. Jag gick och hämtade ett glas vatten som jag gav till henne.
Senare på dagen:
Chaz och Ryan låg i sofforna och gnällde på hur dåligt de mådde. Jag skrattade lika mycket varje gång. Plötsligt hörde jag hur något dunsade till i trappan och när jag kollade dit såg jag Claudia ligga där. Jag sprang fram och lyfte upp henne. Jag la ner henne bredvid Jasmine, som låg i andra delen av soffan och sov.
- Aj, gnällde hon och höll händerna på knäet.
- Gjorde du illa dig? sa jag och skrattade.
- Varför skrattar du? Och ja. Varför brukar man annars säga aj?
Jag skrattade ännu mer.
- Vill du att Dr Bieber ska hjälpa dig? sa jag lite småflirtigt och kröp mot henne. Våra läppar möttes men jag backade snabbt undan.
- Vad är felet? suckade hon.
- Förlåt, men du smakar typ spya och sprit. Inte så gott, sa jag och pussade mitt finger och la det på hennes läppar.
- Huvudvärkstablett, hörde jag någon mumla. Jag vände mig om och såg att både Chaz och Ryan hade vaknat igen. Jag ställde mig snabbt upp och gick och hämtade två tabletter och två glas med vatten, som jag gav till de.
Claudias perspektiv:
Jag öppnade ögonen och kände mig förvånansvärt mycket bättre. Allt kändes inte lika snurrigt och vingligt längre, och jag mådde knappt illa. Jag tog upp mobilen och såg att jag hade fått över hundra nya SMS. Jag började bläddra igenom och nästan alla var 'grattis' SMS. Ett var ifrån Olga och jag bestämde mig för att ringa upp henne.
Jag och Olga pratade i ungefär en timme eller två innan jag började känna mig lite yr igen. Jag la mobilen på bordet och satte mig upp. Jag kollade runt i vardagsrummet men varken Chaz, Ryan eller Jasmine var kvar.
Jag tog på mig min hoodie som låg i soffan och gick upp för trappan och in till Justins rum. Där låg han, över halva sängen, och sov. Jag gick fram till honom och försökte lyfta upp honom, men det gick inte.
- Öhmääh, stönade han och la sig ner på sängen igen. Jag gjorde ett försök till att lyfta upp honom men istället vaknade han.
- Det var inte meningen att väcka dig, förlåt.
- Det är lugnt. Jag ska ändå upp nu, sa han och kollade på klockan. - Fyra? Oj, jag måste upp. Han ställde sig upp och drog över huvan över ansiktet. Vi gick ner till undervåningen och där satt nu Chaz och Ryan igen.
- Vi tog med pizza! sa Chaz med en pizzabit i munnen.
Jag gick fram och satte mig mittemot honom, vid Justin vid min sida. Jag och Justin tog upp en varsin pizzabit och började äta.
Plötsligt knackade det på dörren. Justin gick och öppnade och kom tillbaka med Jasmine, Caitlin och Chris. De alla satte sig i sofforna och tog en varsin pizzabit.
- Varför ser du så jävla sliten ut då? Du drack ju ingenting igår? frågade Chaz Justin. Jag kollade på Justin. Chaz hade rätt, han såg sliten ut.
- Hm, kanske för att jag satt uppe hela natten för att ta hand om min flickvän som spydde och vi ska inte ens prata om er två. Jag var ju allas betjänt och fick inte sova någonting, sa Justin surt och tog en ny pizzabit. Fan, nu fick jag skuldkänslor.
När vi ätit upp och suttit och pratat en stund så gick allihop hem. Jag och Justin satt kvar i soffan. Jag flyttade mig lite närmre honom och la handen på hans knä.
- Förlåt Justin, okej? sa jag och la huvudet mot hans axel.
- För vad?
- För att jag höll dig vaken hela natten.
- Gumman, sa han och la sina händer på mina kinder. - Det spelar ingen roll. Jag sa bara sådär för att jävlas med Chaz, eller varför vet jag inte riktigt. Jag var bara jättetrött. Det gör verkligen ingenting. Jag gjorde det med ett nöje.
- Jaha, så det var roligt att torka spyor?
- Det förstår du väl att det inte var, sa han och skrattade. - Men jag kunde ju inte bara låta dig ligga där. Du fattar vad jag menar. Han log.
- Lova att det var okej? Han nickade och pussade mig på kinden.
- Förresten, hade du kul igår?
- Skojar du? Jag har aldrig haft så kul. Shit, det var galet. Du är bäst!
Han log och vi kramades hårt. Jag vände mig huvud mot honom och vi kysstes.
- Smakar jag inte spya nu eller?
- Nej, nu smakar du pizza, sa han och kysste mig igen.
Vad tycker ni om det här kapitlet? Visste inte riktigt vad jag skulle skriva, hehe. Vad ska hända i nästa?
Idag är det Justin's födelsedag! Glöm inte att berätta det för alla, ha lila på er (eller JB tröjor), lyssna på Justin och bomba Twitter och alla andra sidor med #Happy17thBdayBiebs! ♥
Update: Nästa episod är tidsinställd och kommer att komma upp 17.00!
#Happy17thBdayBiebs
1 Mars, 1994, 12:56AM på St. Jude's sjukhus, London, Ontario i Kanada, så föddes Justin Drew Mallette Bieber.
Idag fyller världens bästa, finaste, vackraste, snyggaste, hetaste, sexigaste, snällaste, underbaraste, gulligaste, mysigaste (och hundra ord senare) kille vid namn Justin år!
Justin har förändrat så många personers liv. Han är det levande beviset på att drömmar går i uppfyllelse och han är inte bara för mig, utan för miljontals andra, en inspiration. En idol. En förebild.
Justin förtjänar världens bästa födelsedag, tycker ni inte? Efter allt han gjort och gör för oss fans så förtjänar han verkligen det.
Alla ni som har Twitter får inte glömma att twittra: #Happy17thBdayBiebs så att det stannar på TT-listan! (och ni som har Twitter ska väl också försöka stoppa allt drama och hat. Vi vill väl att han ska vara glad och inte deprimerad/förstörd på sin födelsedag?)
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN JUSTIN! ♥
