- Så, vilken skola går du på? frågade Ryan och avbröt mina tankar.
- APHS, svarade jag och Ryan log stort.
- Jag med! Då ses vi imorgon, sa han och log ännu större. Han gick iväg till killarna bakom honom. Jag vände mig om och hoppade in i bilen och körde hem Simon, och gick sedan hem till mig.



- Dags att vakna! Upp och hoppa! hörde jag någon säga. Jag öppnade ögonen och där stod pappa, och drog bort gardinerna. Ljuset träffade rakt in i mina ögon. Jag stönade och satte mig upp i sängen, samtidigt som pappa försvann ut ur rummet. Precis när han försvunnit ut ur rummet så la jag mig ner i sängen igen, och slöt ögonen.
En stund senare hörde jag hur någon kom in i rummet igen.

- Skolan börjar om lite mindre än två timmar, men visst visst, kom försent första dagen. Gör som du vill! suckade pappa och stängde dörren efter sig. Jag reste mig upp efter ett tag och gick in till mitt badrum. Jag tog en kall dusch för att piggna till och fönade sedan håret. När jag var klar med det så plockade jag fram plattången och plattade håret. Sedan sminkade jag mig och gick ner till köket. Jag satte mig på diskbänken och kollade på pappa som sprang fram och tillbaka.

- Pappa, kan du ge mig en yoghurt? Han vände sig om mot mig och suckade.
- Du sitter bredvid kylskåpet, men jaja. Här har du! sa han och sträckte fram en av alla mina yoghurts. Jag tog emot den och åt snabbt upp den innan jag gick upp till mitt rum igen. Jag gick in i min garderob och tog fram ett par shorts, en tröja och några smycken som jag satte på mig.

Jag tog en sista titt i spegeln innan jag tog upp min väska och packade ner allt i den. Jag slängde den över axeln och gick mot Alex's rum. Jag knackade på och hörde att någon ropade något, så jag öppnade dörren och klev in. Alex satt framför datorn i pyjamas.

- Alex! Skolan börjar om trettio minuter och du sitter i pyjamas!? Rappa på! skrek jag och han mumlade något. Jag tog upp en av hans kuddar och slängde den på honom. Han tog av sig sina hörlurar och kollade surt på mig.
- Vad fan var det där bra för?
- Skynda dig, suckade jag och satte mig på hans säng.
Han reste sig upp och tog en klädhög som låg på hans skrivbord, och försvann in i badrummet. Någon minut senare kom han ut igen, fullt påklädd och fixad. Varför tog det mer än en timma för mig att göra mig iordning och bara några sekunder för Alex? Jag suckade och ställde mig upp.

- Kommer du nu eller?
- Jajaja, mumlade Alex och kollade surt på mig. Han tog sin väska och vi gick tillsammans ner till undervåningen.

Alex gick in i köket och gjorde iordning en macka som han åt upp på någon sekund. Vi sa hejdå till pappa och gick sedan ut till Alex's bil. Jag kunde ha kört själv till skolan, men jag kände inte för det idag.

Vi körde iväg och stannade efter en liten stund efter en stor byggnad. Jag hoppade ut ur bilen och smällde igen dörren.
Jag vände mig om mot Alex och såg att basketkillarna redan börjat omringa honom.
- Vi ses, ropade jag och gick därifrån.

Jag hade redan varit hos rektorn, gången då jag och Alex hade åkt hit till skolan för att hälsa på, så jag gick direkt till mitt skåp. Det var som tur var nästan helt tomt i korridoren. Jag gick fram till mitt skåp och tryckte fram rätt kod. Skåpet öppnades och jag tog ut klassinformations-pappret som jag fått av rektorn, och kollade på det. Jag gick i Junior Year klass 11C.

Ryans perspektiv:
Jag sprang upp för de sista trapporna och öppnade den stora dörren. Jag tog ut hörlurarna ur öronen och började gå mot mitt skåp. När jag kom närmare och närmare så såg jag att det stod någon vid mitt skåp. Det var en tjej, det kunde jag se, men jag visste inte vem.

Jag gick fram och ställde mig bakom henne, i hopp om att hon skulle stänga sitt skåp så att jag kunde öppna mitt. Plötsligt vände hon sig om och hoppade till av rädsla. Då såg jag vem det var, Nicole.

- Ryan! utbrast hon och ställde sig, upptryckt mot skåpet.
- Nicole! Vad gör du här?
- Ja, som jag kanske sa igår så ska jag gå här. Junior klass 11C, sa hon medans hon kollade ner på något papper.
- Är du seriös? Jag med! Sweet. Väntar du på mig medans jag tar mina böcker? Vi har biologi.

Nicoles perspektiv:
Jag nickade och tog ut mina böcker ur skåpet, innan jag stängde igen det. Jag backade och Ryan öppnade sitt skåp, som var bredvid mitt. Det såg ut att vara ganska stökigt, till skillnad från mitt. Han slängde in sina saker och tog ut böckerna innan han smällde igen skåpet. Han vände sig om.

- Klar! Ska vi gå upp då?

- Mm, sa jag och nickade. Ryan log och vi gick upp för trapporna.
Vi ställde oss utanför en sal och eftersom att vi båda var ganska tidiga så var det inte så många i skolan, men såsmåningom kom det flera. Jag kände igen många, från strandfesten igår, men det var också några som jag inte alls kände igen. Ryan presenterade mig för alla.

Jag lämnade min tallrik och bricka och gick sedan upp till skåpet igen. Ryan, som jag varit med mest under dagen, hade varit tvungen att göra ett omprov eller något liknande, så han hade försvunnit.
Jag gick mot mitt skåp och låste upp det.

- Nicole! ropade någon och jag vände mig om. Där stod Felicia, en tjej i klassen. - Ska du med ut och käka?
Jag skakade på huvudet och hon gick iväg. Jag tackade nej då jag kände att det skulle vara ganska meningslöst. Jag menar, jag hade ju precis ätit nere i skolmatsalen.

Jag öppnade mitt skåp och tog ut min mobil. Plötsligt kände jag ett par varma armar runt om mig. Jag skrattade och var nästan helt säker på att det var Simon, men det var något som var fel. Det var inte Simons doft och armarna påminde inte alls om Simon. Armarna släppte mig efter någon stund. Jag vände mig om och där stod..