- Hur förklarar du det där, jävla idiot? Har inte jag gjort det klart att hon är MIN tjej och att du ska hålla dina fingrar borta ifrån henne? 
- Jag förstår att bilden kan uppfattas fel.. började jag, men Simon avbröt mig. Han puttade upp mig mot väggen.
- Håll dig borta från henne, okej? Annars kommer allt bli jävligt jobbigt för dig!
Jag nickade och Simon släppte tillslut taget om mig. Jag gick tillbaka till Ryan.

- Vad ville han?
- Ingenting, mumlade jag och gick mot bänken där jag hade mina saker. Jag tog upp min mobil för att kolla vad klockan var, och såg att jag hade fått ett SMS ifrån Nicole.

*Hej, vill du ses ikväll?* stod det. Jag svarade ja, och stoppade sedan ner mobilen i fickan. Jag kollade bak mot Simon och såg att han stod och skrattade åt något med sitt 'gäng'.
Jag och Ryan fortsatte att köra basket, men blev än en gång avbrutna av Simon som drog tag i mig.



Jag backade bak några steg men han höll ett hårt grepp i min tröja och lyfte nästan upp mig.

- Sa inte jag åt dig att hålla dig borta från henne!? röt han och jag såg att han var riktigt förbannad.
- Öhm.. jo .. stammade jag fram och Simon släppte ner mig, men höll fortfarande i mig med en av sina händer. Ryan hade nu ställt sig bredvid mig och försökt få Simon att släppa mig. Han försökte få Simon att lugna ner sig.. Men det hjälpte inte. Simons lilla 'gäng', bestående av några killar från hans klass, försökte göra samma sak.

- Flytta på er! skrek Simon och alla backade bak några steg. - Justin, är det va? Jag upprepar mig, bad jag inte dig att hålla dig borta från Nicole, som är MIN tjej?

- Jo, det gjorde du, sa jag och försökte behålla lugnet i rösten. Simon ryckte tag i mig med båda händerna, så att jag slungades fram och tillbaka.
- Hur fan förklarar du att hon säger att hon ska vara med dig ikväll, när jag frågade om hon och jag skulle träffas?! röt han, rätt upp i ansiktet på mig. Jag fick hans spott i ansiktet.
- Ehh.. ehh.. Erhm..
- Nu har du inte mycket att säga va? Nu är du inte lika kaxig va? sa han och hån flinade. Han stod bara och kollade på mig, stirrade rakt in i mina ögon, ett tag. - Beaver, mimade han och släppte sedan taget om min tröja, och mig. Jag backade bak några steg och Simon började backa bakåt. Han mötte upp sitt 'gäng' och jag gick iväg till Ryan.

- Jävla idiot, mumlade jag och rättade till min tröja. Ryan nickade och jag tog basketbollen ifrån hans händer.

- BEAVER! ropade Simon. Jag hörde att det var han, jag kände igen hans röst. Jag vände mig om och såg att han gick emot mig.

- Vad vill han nu då? sa Ryan och jag gav honom basketbollen och gick emot Simon. Vi möttes upp i mitten av basketplanen. Hans gäng stod några meter bakom honom, medans Ryan stod några meter bakom mig.

- Vad fan är det nu då? sa jag och Simon ändrade ansiktsuttryck.
- Oj, helt plötsligt kaxig igen? Jag tror någon behöver sättas på plats, sa han och puttade mig bakåt. Jag ramlade självklart bakåt och tappade balansen, så jag satte mig på marken. Jag reste mig snabbt upp, och ställde mig framför Simon igen. Rätt var det var kände jag hur jag fick en smäll, precis vid ögat..

Ryans perspektiv:
Simon lyfte sin högerhand och slog till Justin, precis vid ögat. Det var inget snällt slag, det såg ut att göra riktigt ont. Jag gjorde samma sak som Simons kompisar, stod chockat och kollade på. Ingen av oss var beredda på det där.
Justin låg på marken i några sekunder, och precis när han var på väg att sätta sig upp igen tog Simon sats och förberedde sig på att sparka honom, precis på samma sätt som man sparkar en fotboll.

- EY! SLUTA! Skrek jag och sprang fram till honom, men Simon hann sparka honom. Inte så hårt som han planerat, men Justin fick en rejäl smäll i magen. Simon kollade upp på mig.
- Vad fan håller du på med? Du är fan störd! skrek jag och Simon hånflinade, och gick därifrån. Jag såg att han och hans lilla gäng blev stoppade i utgången, av några i personalen. Jag böjde mig ner och satte mig vid Justin. Han såg nästan sovandes ut.

- Justin, sa jag och fick ingen reaktion. - Justin! Kom igen! Jag puttade löst på honom och han öppnade ena ögat, det ögat han inte fått en smäll på.
- Ja, jag är här, jag har bara så jävla ont, sa han lågt och blundade sedan igen. Jag kunde se på honom att han hade ont.

Jag kollade upp och såg att en ung kille stod precis bredvid Justin.
- Behöver ni hjälp? frågade han och jag nickade. Vi hjälpte Justin upp och satte honom vid en bänk. Killen, som jobbade i baskethallen, sprang och hämtade ett glas vatten i cafeterian som Justin fick dricka. Jag och Justin satt på bänken i ungefär en halvtimme eller så, för efter den tiden kände han sig bättre och kunde gå.

Plötsligt lät Justins mobil. Jag letade fram den och han mumlade något om att jag skulle läsa SMSet. Jag öppnade upp det. Det var ifrån Nicole.

*Skulle inte du typ komma nu? Haha!* stod det. Jag läste det högt och Justin suckade. Han satt med huvudet mellan knäna.

- Säg att jag inte kan. Eller nej, säg att jag inte orkar för att jag är så trött efter basketen, mumlade han och jag skrev det. Precis när jag var på väg att stoppa ner mobilen i Justin's jacka så plingade den till.

Jag läste SMSet högt, igen. Det stod: *Jaha, tråkigt. Men du måste ändå komma över. Du glömde din väska och dina nycklar igår, när du sov över*

- Fan, suckade Justin och reste sig upp. Han visade ansiktet för första gången på trettio minuter.. och det var ingen vacker syn. Han var svullen och helt röd och blå runt ena ögat.

- Ehh, sa jag och Justin kollade på mig.
- Syns det mycket?
- Mm, ganska mycket!
- Fan, suckade han igen. Han tog upp sin jacka ifrån bänken och drog på sig den.

- Vadå? Ska du gå över så där till henne? Hon kommer ju typ.. ja, bli jättechockad?
- Jag vet, men jag har inget val.
- Vad ska du säga? frågade jag och Justin slog handen i pannan.
- Fan! Jag har ingen aning.. Kan vi typ inte säga att du råkade skjuta basketbollen i ansiktet på mig? Jag började nästan skratta, men när jag mötte Justin's blick så fattade jag att han var seriös.
- Visst, sa jag och vi gjorde ett handslag.
- Schysst.

Vi tog våra saker och gick ut till Justin's bil. Han åkte hela vägen hem till mig, och stannade utanför mitt hus.

- Ska du fortfarande hem till henne? frågade jag och Justin nickade. - Okej. Men jag ska hem nu då. Lycka till. Och grattis, till att du sov över igår, sa jag och skrattade. Justin skrattade också och skakade på huvudet.
Precis när jag var på väg att kliva ur bilen så ringde min mobil. Jag svarade och insåg att det inte var min mobil, utan Justin's.

- Ryan? sa personen. Det var Nicole.
- Öh, hej. Ja. Det är Ryan.
- Varför har du Justin's mobil?
- För att .. Därför. Jag var med honom. Han kommer strax över till dig.
- Okej.. Vi ses imorgon. Hejdå, sa hon och la på.
Jag gav mobilen till Justin som kollade mystiskt på mig. Jag förklarade att det var Nicole och han skrattade, och tog sin mobil. Vi sa hejdå och han åkte iväg.

Nicole's perspektiv:
Varken pappa eller Alex var hemma, som vanligt. Jag hade hoppats på att Justin kunde sova över idag också, men ändrade sig plötsligt och ville inte det. Varför, det har jag ingen aning om. Jag hade därför bestämt mig för att träffa Simon istället. Eller, det var han som hade ringt mig och frågat. För en gångs skull.

Jag gick runt i lägenheten och väntade på att Justin skulle komma förbi och hämta sin väska och sina nycklar, men han kom aldrig. Precis när jag var på väg att ringa honom för andra gången, så plingade det på dörren. Jag sprang fram till dörren och öppnade den. Där, stod som jag hade väntat Justin, med en gigantisk blåtira runt hans ansikte. Jag blev så chockad att jag inte visste hur jag skulle reagera.

- Jaja, jag vet, sa han och trängde sig förbi mig. Han haltade lite. Jag vände mig om och stängde dörren. Justin vände sig om och kollade på mig.

- JUSTIN? Vad fan har hänt med dig? sa jag och sprang fram till honom.
- Inget, sa han och började gå runt i mitt hus. Jag följde efter honom.
- Jag är inte dum i huvudet, vad har hänt? Hur fan fick du en blåtira, som den här?! Och varför haltar du?! Han gick in i vardagsrummet, tog sin väska och sina nycklar som låg där, och gick sedan ut i hallen igen.
- Det är ingenting, sa han och log. - Ryan råkade kasta en basketboll i ansiktet på mig.
- Jaha.. Okej, sa jag och kollade på honom. Jag visste att han inte talade sanning, men han ville ju tydligen inte berätta.. Så det kanske var bäst att inte fråga honom. Jag ville inte göra honom irriterad.

- Öhm, ja. Jag ska.. började Justin, men avbröts att det plingade på dörren.
- Vänta lite, sa jag och gick förbi honom och öppnade dörren. Där stod Simon. Jag kramade om honom och kysste honom snabbt på munnen, och flyttade sedan på mig. När Simon fick se Justin så ändrades hans glada ansiktsuttryck till surt och irriterat. Samma med Justin. Jag stod och kollade på dom ett tag.

- Ehhh, sa jag i ett försök att avbryta den tystnaden. Simon och Justin stod och stirrade ut varandra, men Justin avbröt det hela och vände sig om mot mig.
- Ja, men jag ska gå nu. Vi ses imorgon. Okej? sa han och flyttade sig mot mig. Han haltade så mycket, så jag gick mot honom istället. Vi kramade om varandra. Det kändes faktiskt som en extra lång kram, men jag hade inget emot det. Justin släppte taget om mig och log.
- Vi ses imorgon, hejdå, sa jag och Justin sa samma sak. Han haltade förbi Simon som stod mitt i dörren. Justin fick nästan pressa sig förbi Simon.

Så fort Justin försvunnit ut genom dörren, så försökte Simon stänga den. Jag sa åt honom att inte göra det, då jag kollade medans Justin haltade mot hans bil. När han suttit sig i bilen så stängde jag dörren och Simon såg genast mycket nöjdare ut.

- Vad fan gjorde den där tönten här? sa Simon irriterat, men ändå med en mjuk ton i rösten. Han drog mig intill sig och kysste mig.
- Han hämtade sin väska. Han glömde den när han sov över här igår, sa jag när han släppte mig. Simon bara stirrade på mig, utan att säga någonting. Han såg riktigt förbannad ut. Jag kunde se det i hans ögon.

---

BARA JAG SOM HATAR SIMON JUST NU? :O Kommentera!!

(En annan sak. Det kanske bara är jag, men börjar kapitlena bli allt konstigare & konstigare att läsa? Om ni förstår vad jag menar?)

Update: SNÄLLA, jag ber er. Sluta klaga, hata och allt vad ni gör. Ni får mig att inte vela blogga längre. Hoppas ni fattar det. (Detta gäller inte er som kommenterar snällt). Jag kommar INTE att blogga något ikväll. Gissa varför..

Update 2: Jag ska tänka en stund till.. Men i värsta fall kanske jag kommer med ett dåligt besked/beslut, ja ni förstår! Trevlig valborg :)

Jag är top tweet just nu, awesome.

TJENA LENA! Jag ska försöka skriva ett inlägg idag, men just nu kan jag inte för jag sitter bänkad framför Twitter och spammar med 'KidRauhlToSweden' & '#KidrauhlToSweden'.. Vilket ni också borde göra! Så, sluta läsa det här, logga in på er Twitter istället och SPAMMA (fast skriv det inte mer än en gång i varje tweet)! Okej? GOOD.

EDIT: Det är ändrat, vi ska trenda #BiebsToSwe istället!!!!

UPDATE: Jag kan inte skriva ett kapitel för min dator LAGGAR SÅ IN I H*LVETE! Jag kan inte ens skriva det här utan att den stänger ner typ 800 gr.. Förlåt förlåt förlåt!!

Plötsligt hörde jag någonting som lät utanför fönstret. Jag kollade snabbt upp men såg ingenting i det stora vardagsrumsfönstret. Jag kollade en stund till, men när jag inte såg något kollade jag ner på Nicole igen. Jag strök bort en till hårslinga från hennes ansikte, och då hörde jag någonting igen. Jag kollade upp och såg någon eller någonting röra sig utanför fönstret.. Men vad kunde jag inte se, för det var för mörkt. Jag släppte taget om Nicole och ställde mig försiktigt upp, utan att hon vaknade. Jag ställde mig vid fönstret och såg..



Ingenting. Absolut ingenting. Jag stod och kollade ett tag men såg verkligen ingenting. Jag backade bak och vände mig om, och såg att Nicole hade vaknat.

- Hej, mumlade jag och gick mot henne. Hon log och gnuggade sig i ögonen.
- Jag antar att jag somnade under filmen? Förlåt för det, men jag är så himla trött, sa hon och gäspade.
- Då kanske det är bäst att du går och lägger dig. Kom, vi går upp till ditt rum, sa jag och hon ställde sig upp. Hon tog stöd på min arm och vi började gå mot hennes rum.

Nicole gick in i badrummet medans jag gick ner till hennes vardagsrum igen. Jag började plocka bort sakerna vi tagit fram. Jag diskade även av några tallrikar.

- Justin? hörde jag någon säga frågandes, när jag plockade in den torkade disken i skåpet. Jag vände mig om och där stod Alex, Nicole's bror.
- Öhm.. Hej. Jag bara.. eh, diskade lite.. sa jag och han skrattade.
- Det är lugnt.
Vi snackade en stund till, men sedan gick jag upp till Nicole's rum igen. Hon låg nerbäddad i sin säng och granskade varenda steg jag tog.

Jag tog upp min väska ifrån golvet och kollade på henne.

- Ja, men jag går väl nu då. Vi ses imorgon, sa jag och Nicole satte sig upp.
- Va? Du kan ju inte gå nu. Klockan är ju typ elva! Sov över, vettja, sa hon och log.
- Är du säker? Är det okej för din pappa då?
- Jadå, han bryr sig inte.
Jag la ner min väska på golvet igen och tog upp mina träningskläder ifrån den. Jag gick in i badrummet och bytte om. Jag gick ut igen när jag var klar och såg att Nicole halvsov. Jag gick fram till henne och petade lite försiktigt på henne.

- Eh, vart någonstans ska jag sova?
- Sängen kanske? Eller du kanske föreslår golvet? Hon skrattade lite och flyttade sedan på sig. Jag kröp ner bredvid henne, under hennes täcke.

Nästa morgon vaknade jag av att Nicole puttade på mig.
- Justin!! skrek hon och jag hoppade snabbt upp ur sängen.
- Vad? sa jag och kollade frågandes på henne, medans hon sprang fram och tillbaka med massor av kläder och annat.
- Klockan är åtta, vi börjar NU!! skrek Nicole, samtidigt som hon sprang in i badrummet. Jag drog snabbt av mig mina byxor och min tröja, och tog på mig mina jeans och min hoodie som jag haft på mig igår. Jag gick fram till badrumsdörren och knackade på.

- Nicole, är du klar snart? Vi kanske borde skynda oss, sa jag och dörren flög upp.
- Förlåt! Jag är bara så himla stressad. Är du klar?
- Jag ska bara gå på toa, sa jag och gick in i badrummet. Jag gjorde det jag skulle och gick sedan ut till henne igen. Vi sprang ner till bilen och åkte snabbt till skolan. Vi var, som vi redan visste, sena.

Vi hade inte en sån jättelång skoldag idag, så efter skolan åkte jag och Ryan till en baskethall och körde lite basket. Det var ganska många där, men efter ett tag började de flesta försvinna därifrån då klockan närmade sig stängningsdags.

- Ryan! Passa bollen! skrek jag och Ryan gick emot mig, med bollen i handen, istället för att passa den.
- Kolla bakom dig, Simon och hans gäng är här, sa Ryan samtidigt som han lutade sig fram mot mig. Jag snurrade på huvudet och såg Simon komma in genom de stora dörrarna.
- Äh, bry dig inte om honom, sa jag och kollade på Ryan igen. Han såg orolig ut. Jag visste att han inte gillade Simon, han var faktiskt rädd för honom. Jag kan ju säga att jag också var det. - Kom igen, vi kör basket igen! sa jag och Ryan backade bak och vi började köra igen.

Plötsligt, mitt under min och Ryans match, kände jag en hand på min axel. Jag kollade bak och där stod Simon.

- Bieber, jag måste prata med dig, sa han och började gå iväg. Jag följde efter honom, och vi stannade utanför killarnas toaletter.

- Vad är det? frågade jag, för jag hade ju ingen aning om vad han ville mig.
- Du vet vad det är jag pratar om, sa han med en bestämd ton i rösten.
- Nej? Tydligen inte?
- Var inte så jävla kaxig!

Jag stod och bara kollade på honom i ett par minuter. Ingen av oss sa någonting.
- Jaha, men du vägrar ju berätta vad du pratar om.. Så jag går nu. Vi ses, sa jag och började gå därifrån. Simon gick snabbt ikapp mig och drog tag i mig.

- Låtsas inte som om du inte vet vad jag pratar om, sa han och höll upp sin mobil. Jag förstod inte vad han ville, men kollade ner på skärmen. Då fick jag se en bild på mig och Nicole, i soffan. Från igår. Nicole låg i mitt knä och jag hade armen runtom henne, medans jag kollade ner på henne och hade ena handen på hennes kind. Jag kunde klart se att den var smygtagen. Jag kollade upp och mötte Simons blick.

- Hur förklarar du det där, jävla idiot? Har inte jag gjort det klart att hon är MIN tjej och att du ska hålla dina fingrar borta ifrån henne? 
- Jag förstår att bilden kan uppfattas fel.. började jag, men Simon avbröt mig. Han puttade upp mig mot väggen.
- Håll dig borta från henne, okej? Annars kommer allt bli jävligt jobbigt för dig!
Jag nickade och Simon släppte tillslut taget om mig. Jag gick tillbaka till Ryan.

- Vad ville han?
- Ingenting, mumlade jag och gick mot bänken där jag hade mina saker. Jag tog upp min mobil för att kolla vad klockan var, och såg att jag hade fått ett SMS ifrån Nicole.

*Hej, vill du ses ikväll?* stod det. Jag svarade ja, och stoppade sedan ner mobilen i fickan. Jag kollade bak mot Simon och såg att han stod och skrattade åt något med sitt 'gäng'.
Jag och Ryan fortsatte att köra basket, men blev än en gång avbrutna av Simon som drog tag i mig.

---

VAD VILL SIMON? :O :O :O

(& förlåt om kapitlet blev konstigt på vissa ställen. Min dator har hackat och stängt ner när jag skrivit typ 5 gånger, så hela kapitlet raderades 5 gånger = jag har skrivit om det 5 gånger. haha)

Precis när filmen var på väg att börja så ringde min mobil. Jag hade inte på mig den, för den låg nämligen i köket. Så vi pausade filmen och jag gick ut dit.

- Hej det är Nicole, svarade jag.
- Hej babe, det är Simon. Jag såg att du hade SMSat. Förlåt att jag inte svarade, men jag var med Brianna.. Vill du fortfarande ses?
- Öhm.. Jag är med Justin just nu så..
- Du kan inte ses, avbröt han mig. - Jag fattar. Hejdå, sa han och la på i örat på mig. Jag la chockat ner telefonen på bordet och gick sedan ut till Justin igen.

- Vem var det? frågade han och log.
- En idiot, mumlade jag tyst och kröp ner bredvid honom, under filten igen.



Jag kollade lite på mobilen då och då under filmen. Jag vet inte varför jag gjorde det, men jag tror det var för att jag ville att Simon skulle skriva något. Det kunde handla om att han var ledsen för att han la på.. eller bara vad som helst. Bara ett litet SMS. Men jag fick inget.

Efter att vi kollat klart på filmen satte vi på en ny, och halvvägs genom den nya filmen så kände jag hur ögonlocken blev allt tyngre..

Justins perspektiv:
Jag hade märkt att Nicole betedde sig annorlunda efter det där telefonsamtalet, men det var inget jag tänkte på för under filmen satt hon och skrattade.
När vi satte på den andra filmen märkte jag hur hon kröp allt närmare mig och tillslut låg tätt intill mig.. Fast det hade jag ju ingenting emot.
Halvvägs in i filmen så märkte jag hur Nicole plötsligt bytte position och la sig mot min axel, och en liten stund senare kunde jag också höra hur hon hade börjat andas tyngre. Jag vände mig om mot henne och såg att hennes ögon var stängda.

- Nicole? sa jag frågandes, men lågt. Hon mumlade något och flyttade lite på sig, och la sig tillrätta. Jag sa hennes namn igen, men fick ingen reaktion. Hon sov.
Jag vände mig om mot TV:n igen och fortsatte kolla en stund till på filmen, men kom på mig själv med att alltid vända mig om och kolla på Nicole. Jag tog upp fjärrkontrollen, och stängde av filmen. Det var ändå bara en liten stund kvar.

Jag flyttade mig lite och Nicoles kropp följde med. Hennes huvud låg nu på min axel och överarm. Jag tog försiktigt upp handen och strök bort en hårslinga från hennes ansikte. Hon ryckte till.

- Ööööhm, aaa.. Sparka bollen, mumlade hon och sträckte lite på sig. Jag tog snabbt bort handen ifrån hennes ansikte och kollade på henne. Hon var så söt när hon sov. Jag kollade på henne ett tag och la sedan försiktigt armen om henne.

Jag låg och bara stirrade på henne, med armen runtom henne, i evigheter.. Men jag kunde inte hjälpa det. Jag kunde inte slita blicken från henne. Och för en gångs skull så kunde jag sitta med henne i mina armar.

Plötsligt hörde jag någonting som lät utanför fönstret. Jag kollade snabbt upp men såg ingenting i det stora vardagsrumsfönstret. Jag kollade en stund till, men när jag inte såg något kollade jag ner på Nicole igen. Jag strök bort en till hårslinga från hennes ansikte, och då hörde jag någonting igen. Jag kollade upp och såg någon eller någonting röra sig utanför fönstret.. Men vad kunde jag inte se, för det var för mörkt. Jag släppte taget om Nicole och ställde mig försiktigt upp, utan att hon vaknade. Jag ställde mig vid fönstret och såg..

---

Kort kapitel, jag vet.. Förlåt! Jag har jättebråttom för jag ska på middag NU hehe! Ni kanske får en till del ikväll.. puss! & GLAD PÅSK ♥

- Ska vi åka snart? frågade Simon och drog mig ännu närmare intill honom.
- Jag tror jag ska åka hem till Justin sen, är det okej? sa jag och kände hans varma andedräkt. Han stod bara några centimeter ifrån mig. Jag hörde en låg suck från honom. Han gjorde alltid så - suckade - när jag pratade om eller med Justin.
- Jaha. Jag åker nu då. Jag nickade och han kysste mig länge och passionerat.

Han släppte mig efter en stund och gick tillbaka till parkeringen. Jag gick tillbaka till resten av gruppen.



Vi åkte iväg, hem till Ryan. Där var vi nästan halva dagen och gjorde massor med olika saker. Vi var förstås inte bara där, utan också hemma hos Caitlin med hennes lillebror Christian, och på andra ställen.

- Ska du hem nu eller? frågade Justin medans vi stod i hallen och tog på oss våra skor.
- Öhm, ja .. Jag tror det. Du då? Han skrattade lite och kollade upp på mig.
- Ja det ska jag, sa han och log.

Vi tog sällskap hem, men skildes sedan åt.

Några dagar senare:
Jag och Ryan tog sällskap hem från skolan.

- Ses vi sen då eller? frågade han när vi stannade utanför mitt hus.
- Visst, sa jag och log. Han log tillbaka och vi kramades, och jag försvann sedan in i mitt hus. Jag gick in i köket och tog några mackor, och gick sedan och satte mig framför TV:n. Alex satt redan där.

- Tja tönt, mumlade han medans jag satte mig bredvid honom. Han slet inte blicken ifrån TV:n, tills det blev reklam. Då vände han sig mot mig och tog en av mina mackor.
- Hallå? Sådär kan du ju inte göra! sa jag och försökte ta tillbaka den, men han stoppade den i munnen och skrattade.

- Så, vad händer syrran?
- Vadå 'vad händer'? Du vet att du är jävligt konstig ibland va?
- Jag vet, sa han och nickade. Jag reste mig upp och gick därifrån. Alex bara skrattade, medans jag gick upp till mitt rum.
Jag gjorde några läxor och ringde sedan Ryan. Vi hade ju bestämt att vi skulle ses. Jag bytte snabbt om och sprang efter det ner till undervåningen, och sedan vidare till Ryan's hus.

Han stod på sin garageuppfart, lutad mot sin brevlåda när jag kom. Jag joggade upp till honom.

Ryans perspektiv:
Nicole kramade om mig hårt och skrattade. När vi släppte varandra så stod vi bara och kollade på varandra.

- Ska vi springa någon gång eller? sa hon och skrattade. Hon hoppade några steg upp i luften och slog med händerna på sina lår.
- Oj, någon är ivrig. Men visst! Nicole skrattade igen och började springa, ifrån mig. Jag stod kvar på samma ställe och hade själv inte börjat springa. Nicole stannade lite längre fram.

- Kommer du eller, segis? skrek hon och jag började springa emot henne. Hon började också springa, men jag sprang ikapp henne och vi sprang tillslut bredvid varandra, i samma tempo.

Vi sprang i någon timme eller två, innan vi kom hem till våran gata igen.

Vi stannade utanför Nicole's hus. Jag kramade om henne och sa hejdå, och hon började gå upp mot sitt hus.
Precis när hon var påväg att gå in genom ytterdörren och försvinna, så stannade hon och vände sig om.

- Ryan, vet du om Justin kommer imorgon? frågade hon.
- Öhh.. Jag vet inte, svarade jag och hon nickade och log lite smått.
- Okej, men då ses vi väl imorgon antar jag? Hejdå, sa hon och försvann in genom dörren.

Nästa dag;
Jag vaknade som vanligt ganska sent, men jag behöver inte alls mycket tid på mig att göra mig iordning - så det är lugnt. Jag gick upp ur sängen och bytte om till ett par rena kläder, tvättade av ansiktet, fixade håret lite snabbt och gick sedan ner till köket. Där stod pappa, och lagade pannkakor.

- Godmorgon! Vill du ha ett par pannkakor? frågade han.
- Gärna, sa jag medans jag satte mig ner vid bordet. Pappa tog ut en tallrik ur skåpet, la några pannkakor på den och gav den till mig. Jag åt snabbt upp, sa hejdå till honom och gick sedan ut till garaget.
Jag låste upp bilen och satte mig i den. Jag backade ut ur garaget och körde mot Nicole's hus. Nu när Justin inte hade varit i skolan på ett par dagar så passade jag på att hämta henne.

Jag stannade utanför hennes hus och väntade. Efter bara några minuter kom hon utspringandes. Hon hoppade in i bilen.

- Skynda Ryan, vi kommer ju komma försent! sa hon stressat och jag skrattade. Jag kollade på klockan och såg att det var åtta minuter tills vi började.
- Jäklar! svor jag. - Du har rätt, vi måste skynda oss. Jag körde snabbt iväg till skolan.

Skolan var som vanligt tråkig och den kändes extra lång idag. Men, jag hade något att se fram emot: att få träffa Nicole efter skolan. Jag vet inte varför jag såg fram emot det så himla mycket.. Det kanske var för att hon var så rolig att vara med? Jag har faktiskt ingen aning, men jag såg fram emot det.

- Varför så glad? frågade Chaz surt och slog igen skåpet hårt. Jag tog ut min väska och stängde mitt skåp.
- Jag vet inte, sa jag och skrattade. Chaz härmade mig.  - Varför så sur? frågade jag honom och han suckade.
- Jag är hungrig och nu måste jag stanna kvar i den här dumma skolan i ytterligare en timme. Jag har fått kvarsittning! sa han upprört och jag kunde inte hålla mig för skratt.
- Synd.. Men här har du, sa jag och rotade upp en chokladkaka ur väskan. - Den kanske får dig att må bättre. Chaz's ansikte sken upp.
- Har jag sagt hur mycket jag älskar dig? sa han och kramade om mig hårt. Han gav mig en blöt puss på kinden och skrattade. Jag drog mig ur hans grepp och torkade bort salivet från hans 'kyss'.

- Adios, weirdo, sa jag och vinkade medans jag gick därifrån. Jag kollade bak och Chaz stod och vinkade tillbaks medans han åt på sin chokladkaka.

Väl hemma så gjorde jag mina läxor snabbt och bytte sedan om till ett par shorts och en tshirt.

Nicoles perspektiv:
Jag satt på stenmuren utanför Chaz's hus och väntade på Ryan. Han kom efter bara någon minut eller två.
Jag hoppade upp från muren och kramade om honom snabbt.
Vi började springa och stannade vid en stor idrottsplats.

- Varför stannade vi? frågade jag Ryan och han skakade på axlarna.
- Vi kan väl bara kolla lite? sa han och log stort. Jag nickade och vi började gå mot fotbollsplanen.

- Kolla, där är ju Mikael! Vänta lite, jag ska bara hälsa på honom, sa Ryan och började springa ifrån mig. Han sprang fram till en kille som stod med en fotboll i handen, och gjorde något handslag med honom. Rätt var det var så hade han börjat spela fotboll med den där Mikael och hans kompisar. Jag gick mot fotbollsplanen och satte mig ner på gräset, precis utanför den. Jag kollade ett tag på när de spelade men ställde mig sedan upp och sprang emot dom.

- Vänta, jag vill också vara med! skrek jag och alla killarna på planen stannade upp. Jag klättrade igenom stängslet och ställde mig bredvid Ryan.
- Är du säker? Vi kanske är lite för bra för dig..
- Bara för att jag är tjej betyder det inte att jag inte kan spela! Jag är grym, sa jag och puttade på honom samtidigt som jag skrattade.

Ryan hade rätt - killarna var väldigt bra.. Men det var jag också, och jag ägde ut dom.
Efter en lång och svettig match, där mitt lag vann, så gick jag och Ryan hem. Eller, han gick hem till sig och jag hem till mig själv.

Efter att jag duschat så gick jag ut och satte mig på min bakgård, vid poolen. Det var ju ändå sol ute, så jag kunde passa på att bli lite brunare. Det skadade ju aldrig!
Plötsligt, när jag låg på solstolen och halvsov, kände jag hur mobilen vibrerade till. Jag hoppade upp i luften av rädsla och tog sedan upp mobilen.

*Jag kommer inte hem förrens sent ikväll och samma med Alex, han är på träning. Du kan väl gå över till Simon eller någon, om du blir uttråkad? Puss, Pappa* stod det i SMSet. Jag smsade Simon och frågade om vi skulle träffas, och la sedan ner mobilen i jeansshorten's ficka och la mig ner på solstolen igen.

Jag hade tydligen somnat, för jag vaknade upp ungefär en och en halv timma senare. Det första jag gjorde var att kolla mobilen - om Simon hade svarat. Det hade han inte, så jag SMSade honom igen, men fick inget svar. Det var konstigt, han som alltid brukade svara snabbt. Jag började laga pannkakor och väntade i ytterligare tio minuter, men när jag inte fick något svar så SMSade jag Justin istället. Han svarade direkt att han var på väg mot mitt hus.

(Den här delen skulle egentligen vara i nästa kapitel, men jag skriver den här istället. Klockan är ungefär sju, åtta. Bara så ni vet, haha.)
Det plingade på dörren och jag sprang och öppnade. Det var ju inte speciellt förvånande att det var Justin som stod där. Bakom honom stod två stora och långa män. Jag antog att det var hans säkerhetsvakter. När jag öppnade dörren så vinkade han iväg de och de gick iväg och satte sig i någon bil.
 
- Gud, jag har inte sett dig på evigheter! sa jag och kramade om honom hårt. Vi släppte taget om varandra och gick sedan in i huset.

- Uhm Nicole.. Det luktar bränt, sa Justin efter att vi stått och pratat en stund. Jag vände mig om mot köket och såg att det rök lite.
- HELVETE! skrek jag och sprang in dit. På spisen låg stekpannan med en bränd och rykande pannkaka i. Jag stängde av spisen och slängde pannkakan.

- Jaha, så var det med den maten.. suckade jag och började förbereda för att diska.
- Vi kan ju alltid göra nya pannkakor? sa Justin och tog stekpannan ur min hand.
Vi lagade ett par nya pannkakor tillsammans som vi åt upp, och gick sedan ut och satte oss i vardagsrummet.

- Vill du se en film? frågade jag och Justin nickade. Jag gick mot våran hylla med DVD:er och höll upp en film. - Blir den här bra?
- Super, svarade Justin medans jag satte in filmen i DVD:n. Jag gick sedan och kröp ner bredvid Justin, under filten.
Precis när filmen var på väg att börja så ringde min mobil. Jag hade inte på mig den, för den låg nämligen i köket. Så vi pausade filmen och jag gick ut dit.

- Hej det är Nicole, svarade jag.
- Hej babe, det är Simon. Jag såg att du hade SMSat. Förlåt att jag inte svarade, men jag var med Brianna.. Vill du fortfarande ses?
- Öhm.. Jag är med Justin just nu så..
- Du kan inte ses, avbröt han mig. - Jag fattar. Hejdå, sa han och la på i örat på mig. Jag la chockat ner telefonen på bordet och gick sedan ut till Justin igen.

- Vem var det? frågade han och log.
- En idiot, mumlade jag tyst och kröp ner bredvid honom, under filten igen.

---

Vad tycker ni? Bra eller dåligt kapitel? Lite konstigt kanske (speciellt det med Ryans perspektiv, men ni ville ju läsa ifrån hans!!) och det hände ju inte så mycket.. men ibland måste man ha sådana kapitel! :)

Förresten.. Det var någon som kommenterade att en tjej har kopierat mina noveller. Den personen som kommenterade var anonym & därför kan jag inte svara på den personens blogg. Jag undrar alltså bara; kan du (anonyma personen) skriva den här tjejens blogg i en kommentar? Tack :)

- Justin, sa du? Jag har märkt att du är mycket med den där killen. Vad har hänt med Simon? frågade pappa.
- Inget, sa jag tyst och åt upp det sista, för att sedan gå ifrån matbordet och upp till mitt eget rum.

Pappa hade ändå rätt. Jag hade börjat umgås väldigt mycket med Justin och mindre med Simon, men det betyder väl inte att det har hänt någonting? Eller?



Jag gick över till Simon och knackade på hans dörr. Det var hans mamma som öppnade och hon sa att Simon var på sitt rum. Jag tog av mig mina skor och gick sedan upp till hans rum.
Han låg på sin säng och läste, med ett par hörlurar i öronen. Jag gick fram och satte mig på sängkanten. Han hoppade till, och tog ut hörlurarna ur öronen. Han satte sig upp.

- Hej baby, sa han och la sin hand på min käke. Vi möttes i en mjuk kyss.
- Jag har saknat dig, mumlade Simon och jag skrattade lite.
- Jag har saknat dig också.
Jag kröp närmre honom och satte mig gränsle över honom. Vi fortsatte att kyssas och Simons händer var överallt på mig. Som vanligt fick jag stoppa allting.

- Simon, mumlade jag och han tog bort händerna. Vi fortsatte att kyssas, men inget mer än så.

Plötsligt slutade vi med det, när dörren öppnades. Vi båda flög upp och satte oss upp i sängen. Det var hans mamma som hade kommit in.

- Åh, hej.. Stör jag? Jag ville bara säga att jag går nu! Vi ses imorgon bitti. Älskar dig, sa hon och gick ut igen.

Simon suckade och jag skrattade lite lågt. Han smekte min kind.
- Typiskt mamma, sa han och kysste min hals. - Juste, jag glömde säga att några av killarna och tjejerna kommer över. Typ om fem minuter.
Simon satte sig upp och jag gjorde detsamma. Vi gick ner till undervåningen och han började plocka fram saker så som öl, chips och pizza.

- Jag måste bara gå på toa, sa jag och sprang upp till hans rum igen. När jag var klar på toaletten gick jag ner igen och till min förvåning hade Simons kompisar redan kommit. Jag hälsade på några och gick sedan ut i Simons vardagsrum. Han satt i en av fotöljerna, med en öl i handen. Jag gick fram till honom och han sa åt mig att sätta mig i hans knä, så jag gjorde som han sa.
Alla satt och pratade, kollade på TV och drack öl. Eller, jag drack ju inte men det gjorde alla Simons kompisar. Medans alla satt och pratade så kysste Simon min nacke.

Jag kom hem sent den kvällen, och sjävklart blev Alex sur på mig för att jag stannat hos Simon. Jag förstod inte riktigt vad han hade emot Simon.

Nästa dag vaknade jag sent, nästan vid lunch. Jag tog lång tid på mig att göra mig iordning, innan jag gick över till Simon. Vi hade nämligen bestämt att vi skulle träffas.
Hemma hos Simon så gjorde vi inget speciellt. Vi satt mest vid hans pool och lyssnade på musik. Precis när jag var påväg att fråga om vi inte kunde göra något annat, så ringde min mobil. Jag drog fötterna upp från poolen och sprang in i huset. Jag tog upp mobilen och svarade.

- Hej, det är Justin. Jag vet att det har varit mycket, och du får säga nej, men jag undrar bara om du ville komma till min mini-konsert idag igen? frågade Justin glatt.
Jag var precis på väg att svara när Simon smög upp bakom mig och började kittla mig. Jag började skratta. Han lyfte upp mig och jag skrek till. Tillslut satte han ner mig igen.
- Förlåt! Jo men visst, jag kan komma. När är den?
- Ah okej, bra. Om fyrtio minuter.. Vi ses då, sa han och la på. Han lät mycket mer ledsen än vad han hade gjort i början av telefonsamtalet. Jag slutade tänka på det när Simon lyfte upp mig igen.

- SIMON! Släpp ner mig! skrek jag och började splattra med benen. Simon skrattade och kysste mig. Jag kysste honom tillbaka, medans han bar upp mig till hans rum.

- Så, vad ville personen? Vem var det förresten?
- Det var Justin, och vi ska gå på hans konsert som börjar om fyrtio minuter. Du ska med, punkt slut. Simon suckade men log sedan.
- Vem har sagt att jag inte vill följa med?
Jag skrattade och kysste honom.

Jag började göra mig iordning lite mer och Simon suckade, återigen.
- Vad är det? frågade jag och han himlade med ögonen.
- Någon gör sig fin för Justin, sa han lågt och gick därifrån. Jag gick efter honom och stoppade honom.
- Vad pratar du om? Det är klart att jag vill vara fin, vi ska på en konsert? Det kanske inte är stort för oss, men det är det för honom, sa jag bestämt och Simon log.
- Jaha, förlåt.

När det var femton minuter kvar och vi satt i bilen, så plingade min mobil till. Jag tog upp den och läste SMSet som jag fått. Det var ifrån Justin.

*Du kommer väl? Jag vill verkligen att du gör det den här gången. Den här gången är .. speciell.*
*Ja, såklart jag kommer!* svarade jag tillbaka.

Simon stannade plötsligt bilen. Jag kollade upp och såg att vi hade hamnat i värsta bilkön.

Justins perspektiv:
Jag bytte linne och drog sedan på mig en ny tröja. Jag hade aldrig haft den förut och det var inte något jag skulle tagit på mig förut, men min nya stylist tyckte det passade mig - och han hade rätt. Den passade mig bra.
Jag gick fram till scenen och kollade ut genom det stora skynket. Det var massvis med personer där. Mest tjejer, men några killar.. Men jag såg inte Nicole någonstans.

- Justin! Det är dags, en minut kvar! Ropade Scooter. Jag skyndade mig tillbaka till mitt omklädningsrum och kollade en sista gång i spegeln. Jag drog handen genom håret, tog min mikrofon och sprang sedan ut mot scenen.

Jag hoppade ut på scenen och musiken till min singel 'One Time' började spelas. Alla skrek som galningar när de fick se mig. Jag började sjunga och dansa till musiken.
Låtarna passerade och efter 'Baby' så var det dags för .. le grand finale, om jag nu ska kalla det så? Innan jag lämnade scenen så synkade jag igenom publiken men såg fortfarande inte Nicole. Jag ville verkligen att hon skulle se just det här.. och hon är inte ens här.
Jag gick till mitt omklädningsrum och gjorde ett klädbyte innan jag gick ut på scenen igen. Jag ställde mig mitt på scenen och kände hur nervositeten fanns där. Jag som inte brukade vara nervös!

- Så, den här låten.. Är en ny låt, sa jag och alla började skrika. - Den heter 'Pick Me' och jag har skrivit den till en speciell tjej. Här kommer den, sa jag och vände mig om mot bandet. De började spela melodin och jag stampade i takt med den.

Nicoles perspektiv: (lite innan) 
Bilkön tog evigheter och jag var helt säker på att vi hade missat alla Justins framträdande. Jag övertygade ändå Simon att försöka hinna med, så vi sprang som ett par idioter genom hela gallerian. Tillslut kom vi fram till det 'gamla vanliga stället' - där Justin hade haft sina senaste konserter. Jag såg eller hörde honom knappt på scenen, så jag och Simon ställde oss närmre, fast vi hamnade ändå längst bak.

- Är inte det där dina kompisar? sa Simon och pekade på Ryan och Chaz.
- Jo, det är det! sa jag och sprang dit. Jag kramade om de båda och såg också Caitlin, som jag också kramade om. 
Simon ställde sig bakom mig, medans jag ställde mig mellan Chaz och Ryan. Jag sneglade på dem båda och båda hade en konstig blick.
Jag vände blicken mot scenen igen och väntade på att Justin skulle komma ut. Precis då gjorde han det. Han log stort, och ställde sig i mitten av scenen. Han kastade mikrofonen mellan händerna och satte den sedan vid munnen.

- Så, den här låten.. Är en ny låt. Den heter 'Pick Me' och jag har skrivit den till en speciell tjej. Här kommer den, sa han och vände sig om mot bandet. De började spela en melodi och Justin stampade lite med sin fot. Han kollade ner på golvet och sedan upp igen. Han mötte direkt min blick och log stort. Jag tror inte han hade sett att jag var här. Han tog mikrofonen i rätt hand och började sjunga..

- "You're the finest girl I've ever seen and I wonder do you know this, that every guy you meet winds up catchin feelins for ya. You can have any of 'em, you can take your pick, but you need to check with me girl I promise I'm legit, yeah"

Jag vände huvudet mot Ryan som sa någonting till Caitlin, men drog sedan uppmärksamheten till Justin igen.

- "Playing my 360 as you be my best friend, but most of all baby doll you'll be my love love love. You should be pick me, so tell me can you dig it. I'm everything you need girl, so tell me can you dig it. I'll always be your number one number one fan, dig that, and I should be your one and only man"

Justin kollade runt i publiken och våra blickar möttes, igen. Jag skrek och han började skratta lite smått. Han log och fortsatte sjunga.

- "You're my favorite part of the day and every morning I look forward, to me seeing your face I just need to see it some more. Baby I'm the kind of guy who can appreciate a girl as amazing as you, so you gotta be my baby girl"

Simon ställde sig närmare bakom mig med armarna runtom min midja, och sitt huvud lutandes mot min axel. Justin vände då bort blicken och fortsatte kolla ut mot publiken.

När hela låten var slut så applåderade alla, inklusive mig, som galningar. Alla skrek, stampade i golvet och blev helt galna! Justin skrattade och försvann sedan ifrån scenen.

Eftersom det inte var någon signering så gick de flesta fansen hem efter en stund. Jag, Simon, Chaz, Ryan och Caitlin gick då bakom scenen och in till Justins omklädningsrum. Han satt framför datorn, men vände sig om när han fick se oss.

- Hej! Vad tyckte ni om idag? sa han och kollade enbart på mig. - Vad tyckte ni om den nya sången?
- Bra, svarade Caitlin, Ryan och Chaz i mun på varandra.
- GRYM! Herregud, den var skitbra! Den har fastnat i mitt huvud.. You should pick me, tell me can you dig it, lalala, nynnade jag och alla började skratta. Justin log gulligt mot mig.

Vi pratade en stund till och gick sedan ut därifrån, så att Justin kunde byta om. 
Efter ett tag öppnades dörren och Justin kom ut. Simon drog mig intill sig.

- Ska vi åka snart? frågade Simon och drog mig ännu närmare intill honom.
- Jag tror jag ska åka hem till Justin sen, är det okej? sa jag och kände hans varma andedräkt. Han stod bara några centimeter ifrån mig. Jag hörde en låg suck från honom. Han gjorde alltid så - suckade - när jag pratade om eller med Justin.
- Jaha. Jag åker nu då. Jag nickade och han kysste mig länge och passionerat.

Han släppte mig efter en stund och gick tillbaka till parkeringen. Jag gick tillbaka till resten av gruppen.

---

Jag veeeet, från mitten till slutet blev allt jättekonstigt.. men det var svårt att skriva :P

Jag hälsade på vakterna och gick sedan direkt upp till Justin's rum, men stannade precis utanför hans dörr. Den var stängd, och precis när jag var påväg att knacka så hörde jag att det lät där inifrån.



Jag öppnade försiktigt dörren, utan att Justin märkte det, och såg honom sitta på sängen, mot balkongen. Han spelade gitarr. Han nynnade på någon låt som jag aldrig hört förut. Det lät fint.
Jag backade bak några steg men Justin måste ha hört det, då han vände sig om och kollade chockat på mig.

- När kom du in? sa han och ställde sig upp. Han tog gitarren och ställde den i gitarrstället. Han ställde sig bara några meter ifrån mig.

- Nyss, svarade jag lågt.

Justins perspektiv:
Hon tog en hårslinga och började virvla den runt sitt finger. Hon kollade ner på sina fötter och rörde lite otåligt på de. Ingen av oss sa någonting, utan bara stod och tänkte på våra egna saker.

- Ska vi .. äta? frågade jag efter en stund. Nicole kollade upp och kollade konstigt på mig.
- Äta? Vi åt ju nyss?
- Ja, du har rätt. Jag menade.. Ehm.. Vad ska vi hitta på då?
- Vi kan ju alltid, började hon men avbröts av min mobil som ringde. Jag tog snabbt upp mobilen ur fickan och kollade på Nicole. Hon log och jag gick därifrån, in i nästa rum.

- Det är Justin, svarade jag.
- Hej, det är Scooter. Kan du komma ner till studion tror du?
- Njae.. Är det viktigt?
- Det är alltid viktigt, sa han och skrattade.
- Jaha, okej.. Jag kommer.
- Toppen! Kenny väntar utanför med bilen.
Vi båda la på och jag gick in i mitt rum igen. Nicole stod och kollade på mina tavlor på väggen. Jag gick fram till henne och ställde mig bakom henne.

- Gillar du dem? frågade jag och hon hoppade till.
- Shit, du skrämde mig! Men ja, det gör jag. Dem är fina, sa hon och log. - Så, vad ska vi hitta på?
- Juste, apropå det.. Det var Scooter som ringde och jag måste komma ner till studion, så jag måste gå. Är det okej?
Nicole såg lite besviken ut.
- Det är okej. Vi ses väl ändå imorgon?
- Ja, det gör vi, sa jag och log. Jag följde med henne ner till hallen, där hon satte på sig sina kläder och sedan försvann.

Nicoles perspektiv, nästa dag:
Den här morgonen vaknade jag inte alls för tidigt, utan snarare för sent. När jag vaknade fick jag bråttom med att göra mig iordning. Jag tog en snabbsnabbdusch, men skippade att tvätta håret. Det såg ändå inte så smutsigt ut idag. Jag behövde inte heller platta eller locka det, för det såg redan bra ut. Istället skyndade jag mig med att äta frukost och plocka fram kläder - idag fick det bli ett par shorts och en skjorta. Jag hade börjat inse att nästan hela min garderob bestod av shorts, vilket inte var bra. Jag fick nog ta och shoppa lite jeans någon dag snart.
Jag sprang ut till bilen och hoppade in i den, och körde i en rasande fart till gallerian. Jag sprang till samma ställe som Justin uppträtt igår och blev chockad när jag inte såg honom där. Vänta, säg inte att jag var på fel ställe? Jag gick runt hela shopping centret men såg ingen. Ingen Justin, ingen i hans crew och inga andra människor, för den delen.
Precis när jag var på väg att gå tillbaka till parkeringen så hörde jag att någon ropade på mig. Jag snurrade runt och såg Justin stå vid fontänen, i mitten av centret. Jag började gå mot honom.

- Tjenare, sa han och log. Jag hälsade tillbaka och vi började gå mot .. någonstans. Jag visste faktiskt inte vart vi gick, men jag litade på att Justin visste det.

Tillslut, efter att ha gått igenom massa dörrar och bakvägar, så kom vi fram till en korridor med massor av små rum. Jag följde efter Justin medans han gick in i ett av rummen.

- Missade jag konserten? sa jag medans jag satte mig ner i en av sofforna.
- Nej, du är tidig! Den börjar inte förrens om en och en halv timma. Vill du spela lite XBOX?
Jag nickade och Justin såg förvånad ut. Han tog upp båda kontrollerna och gav en till mig, och vi började köra.

Konserten var ungefär som igår, förutom att det var dubbelt så många skrikande tjejer där. Justin spelade sina låtar, skrev några autografer och vi åkte sedan därifrån.
Istället för att åka hem till honom så åkte jag hem till mig själv. Jag hade ju läxor att göra, så jag började direkt att göra dem.

När jag var klar med läxorna så hade jag inget att göra, så jag bestämde mig för att jogga, så jag bytte snabbt kläder och sprang ut.
Halvvägs på min vanliga runda så hörde jag hur någon ropade mitt namn. Jag saktade ner och vände mig om. Till min förvåning var det inte Justin, som jag trodde det skulle vara. Det var Ryan. Han hade på sig ett par shorts och ingen tröja - den hade han i handen. Han sprang emot mig och stannade precis framför mig.

- Tja! Sa han glatt och log stort.
- Hej, mumlade jag tillbaks samtidigt som jag inte kunde sluta stirra på hans mage. Han hade en riktigt snygg mage. Jag tror Ryan märkte att jag stirrade på hans mage, då han tog upp sin tröja och drog på sig den.
- Ja, du vet, vi spelade basket, sa han och pekade bort mot basketplanen. Fast jag såg ingen där.
- Jaha okej, jag är bara ute och springer. Vill du hänga på eller?
- Gärna!

Vi började springa och gjorde det under tystnad. Det var ingen pinsam tystnad, utan mer än bekväm tystnad. Vi båda visste ju att det var svårt att hålla igång ett samtal medans man sprang i den här farten.
När vi varit ute och sprungit i något som kännts som flera timmar så kom vi tillslut in på våran gata igen. Vi stannade vid Ryans hus, som kom före mitt. Han kramade om mig och försvann sedan in i det. Jag fortsatte rakt framåt, hem till mitt eget.

Väl hemma, så tog jag en dusch och fixade mig. Varför vet jag inte, jag hade ju inga planer på att gå ut ikväll ändå.
Pappa ropade från nedervåningen att det var middag, så jag gick ner och satte mig vid matbordet.

- Jag har inte sett er på ett tag ungar! Vad har ni hittat på? sa pappa och Alex började berätta om sin tränings helg. - Nicole, vad har du gjort då?
- Jag? Öh, igår och idag var jag med..
- Justin, fyllde Alex nöjt i. Jag kollade irriterat på honom och han flinade.
- Ja precis Alex, Justin. Idag joggade jag med Ryan också. Alex skrattade. Jag vände mig mot honom och han flinade nöjt medans han reste sig upp.
- Tack för maten, sa han och försvann sedan ut ur köket.

- Justin, sa du? Jag har märkt att du är mycket med den där killen. Vad har hänt med Simon? frågade pappa.
- Inget, sa jag tyst och åt upp det sista, för att sedan gå ifrån matbordet och upp till mitt eget rum.

Pappa hade ändå rätt. Jag hade börjat umgås väldigt mycket med Justin och mindre med Simon, men det betyder väl inte att det har hänt någonting? Eller?

---

Det är lite roligt att ni (när jag började skriva) absolut inte ville att det skulle gå för fort mellan Justin och Nicole.. men nu vill ni att det ska gå snabbare? haha! Ni kommer att få vänta liiiiiite längre ;) lova att ni inte slutar läsa bara?

- Justin, vad tänker du göra nu? sa jag när han tog sin skateboard och drog mig närmare den. 
- Jag kan inte åka!
- Bra, för då kan ju jag visa dig! sa han och log.
- Nej, jag kommer att dö! Ser du inte? sa jag och pekade på den stora rampen. Justin skrattade.
- Nejdå, jag finns här och räddar dig isåfall. Kom! Jag gick efter honom och vi ställde oss på rampen. Jag bad Justin köra före mig, så han ställde sig på skateboarden och åkte runt. Efter ungefär tio minuter stod han framför mig igen.
Jag ställde mig försiktigt på skateboarden och vinglade till. Justin, som stod bakom mig, skrattade och la sedan handen på min midja. Jag rös till när han gjorde det, vilket jag tror att han märkte. Jag vände försiktigt huvudet om och kollade på Justin. Han kollade upp och mötte min blick. Han stirrade rakt in i mina ögon.



Jag vek undan från hans blick och kollade ner på hans axel istället.
- Så, ska vi göra det här eller? Sa jag nervöst och Justin skrattade. Han la nu båda händerna på min midja och höll ett stadigt grepp om mig. Vi åkte någon meter eller två och jag ramlade nästan av skateboarden, men varje gång jag var på väg att göra det så höll Justin kvar mig.
Han sprang runt mig så att han stod mitt emot mig. Han tog mina händer och höll i dom samtidigt som vi åkte framåt. Han släppte några gånger, så att jag fick åka själv. Tillslut kunde jag faktiskt åka helt själv!

- Woho! Skrek Justin och klappade händerna. Jag fortsatte att åka framåt, men kollade bak på Justin. Han stod och log och skrattade. Jag vände mig om igen och såg att jag var bara några meter ifrån ett träd.

- STANNA! Ropade Justin och jag fick panik. Just den biten hade jag ju inte lärt mig!
- HUR? Ropade jag tillbaka och blev bara mer och mer stressad. Jag var på väg att åka in i trädet men kände plötsligt ett par händer runt min midja, som drog mig tillbaka. Skateboarden åkte in i trädet medans jag ramlade bak. Jag ställde mig snabbt upp och såg att jag hade ramlat på Justin. Han ställde sig också snabbt upp, och vi stod nu framför varandra.

- Förlåt, hehe.. sa jag och Justin kliade sig i nacken.
- Det är lugnt, jag sa ju att jag skulle rädda dig om du var på väg att dö! Han skrattade lite och kollade ner i marken.
- Gick det bra? frågade jag och Justin nickade.
- Superbra. Vill du äta något? Jag är vrålhungrig!
Jag kände efter och kände att jag faktiskt också var ganska hungrig. Jag nickade och Justin log. Han backade bak några steg från mig och tog upp mobilen, och ringde någon.

- Kenny möter oss där, men vi måste vara försiktiga på vägen. Sa han samtidigt som vi gick mot hans bil.
- Där? Vart ska vi?
- McDonalds såklart!

Vi satte oss i bilen och körde iväg till McDonalds. När vi kom fram så såg vi Kenny stå vid utgången. Justin vevade ner fönstret och vinkade åt honom, och han kom gåendes mot honom. Han hoppade in i baksätet.

- Hej ungar, har ni haft det kul? sa han och både jag och Justin skrattade. - Jag tar det som ett ja!
- Ska vi gå in då? sa Justin och knäppte upp sitt säkerhetsbälte. Jag gjorde samma sak.
- Det är väldigt mycket folk där inne och du är känd nu, du kan inte bara gå in så där. Jag kan gå in och köpa åt er, om ni vill? sa Kenny och jag sneglade på Justin. Han såg besviken ut när han mumlade "mm" och vad vi skulle ha. Kenny försvann ut ur bilen och in på McDonalds.

- Är det jobbigt? frågade jag Justin, som satt med armarna i kors och kollade på bilens instrumentbräda.
- Ja, mumlade han och jag förstod att han inte ville snacka om det, så jag sa inget mer. Både jag och Justin var tysta, tills Kenny kom tillbaka med vår beställning. Justin tackade Kenny och Kenny försvann sedan tillbaka till sin egen bil.

- Det är jobbigt. Det är det liv jag valde, men det är bara att mitt liv har blivit så annorlunda. Det här är det jag vill, det är verkligen det jag vill.. Men allt har hänt så fort. För bara några månader sedan bodde jag i Kanada och var en helt normal kille, och nu är jag här och kan inte ens gå in på McDonalds och köpa mat. Det känns så konstigt, jag har liksom inte vant mig, sa han lågt. Han satt fortfarande och stirrade på instrumentbrädan.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, utan flyttade mig närmre honom och kramade om honom, hårt. Han kramade mig tillbaka.
Plötsligt släppte Justin taget om mig och skrek till, nästan som en tjej. Jag drog mig chockat tillbaka och kollade på honom. Han hade en konstig min, som jag inte kunde tyda.

- Justin? sa jag frågandes och han svarade inte, utan bara viftade med händerna.
- Ta bort, ta bort, ta bort! skrek han efter en stund, och pekade på sitt lår. Jag kollade ner på hans lår och såg att jag råkat spilla ut min Sprite på honom. All läsk hade runnit ner för hans ben, medans isen låg kvar på hans lår. Jag började skratta. Jag mötte Justins blick och han såg sur ut, så jag tog snabbt bort all is med handen och la tillbaka den i muggen. Jag tog några servetter och försökte få bort all läsk ifrån bilens golv.

När jag var klar så kollade jag upp på Justin. Han hade helt ändrat ansiktsuttryck, han såg mer lättad ut. Jag kunde inte hålla mig för skratt när jag tänkte på hans skrik och hans förra ansiktsuttryck. Justin kollade irriterat på mig, men började sedan skratta. Vi skrattade i något som kändes som en evighet, tills Justin tog upp ett pommes frites, doppade den i sin ketchup och kastade på mig.

- BIEBER! Not fair! skrek jag och han började skratta ännu mer. - Skyll dig själv nu då.. mumlade jag och tog upp min hamburgare. Jag tog bort brödet och tog ut saltgurkorna och kastade de rakt i hans ansikte. Han slutade direkt att skratta och bara stirrade på mig. Justin tog upp sin hamburgare och var på väg att göra samma sak, men jag stoppade honom.

- Jag vill tyvärr inte ha något matkrig, så jag föreslår att vi avslutar detta nu. Okej? sa jag och Justin flinade stort. - Okej? sa jag igen och han nickade. Vi skakade hand och jag stirrade på honom, medans han tog upp sin milkshake. Jag var rädd att han skulle kasta den på mig, men det gjorde han inte. Han stoppade sugröret i munnen och började dricka istället. Jag vände mig om framåt och började själv äta.

När Justin ätit upp så vände han sig om mot mig och stirrade på min hamburgare, som jag inte börjat äta på.

- Ska den bara ligga där eller får jag ta den? frågade han, och innan jag hunnit svara så hade han redan stoppat den i munnen. Jag kollade på honom.
- Vadå? sa han oskyldigt. - Jag tog det som ett ja!
Jag skrattade och skakade på huvudet.

När vi ätit upp så körde Justin hem. Jag följde med honom hem och vi gick upp på hans rum. Justin gick ut på hans balkong medans jag gick på toaletten. När jag var klar där så gick jag ut och satte mig på en av stolarna, på hans balkong. Justin stod lutad mot räcket, och vände sig om efter en stund. Han satte sig i änden på den långa solstolen som jag satt på.

- Tja, sa han och gjorde en 'nick' med huvudet.
- Tja, svarade jag och gjorde samma sak. Justin log stort och skrattade lite smågulligt.
- Jag ska ha en ny konsert eller vad man ska kalla det, imorgon. Vill du komma?
- Visst, jag har inget bättre för mig.
- Good, sa Justin och log.

Vi satt och pratade en stund, tills min mobil ringde. Det var Alex, som hade glömt hemnycklar. Jag sa till Justin att jag bara skulle springa över och lämna mina nycklar, och sen komma över till honom igen. Justin sa att det var okej, så jag lämnade mina saker och sprang hem.

Jag såg Alex stå med sin hockey trunk vid ytterdörren. Jag sprang fram till honom och lämnade över mina nycklar, och var sedan på väg att vända om.

- Hey, vart ska du? sa han frågandes och stoppade mig. - Ska inte du hem?
- Nope, jag ska tillbaka till Justin, svarade jag och Alex log.
- Ha det så mysigt, sa han nöjt och gick sedan in i huset. Jag suckade åt honom och vände mig om, och började gå tillbaka mot Justin's hus.

Jag hälsade på vakterna och gick sedan direkt upp till Justin's rum, men stannade precis utanför hans dörr. Den var stängd, och precis när jag var påväg att knacka så hörde jag att det lät där inifrån.

---

Lite random, men är novellen tråkig? ALLA SVARAR :)

Några dagar senare, helgen:
Jag satt i skräddarställning i min säng, med alla engelska böcker framför mig. I övermorgon skulle vi ha prov, och jag hade inte pluggat någonting. Jag kände mig en aning stressad!

Plötsligt ringde telefonen. Det var ingen annan hemma som kunde svara, så jag sprang ner till undervåningen. Jag hann precis svara innan personen som ringde la på.

- Hemma hos Brown! svarade jag andfått.
- Hej, det är Justin. Jag undrade bara om du ville komma över? De andra är här.
- Jo, det vore kul. Ska jag komma nu eller?
- Ja, det blir bra. Kom när du vill! Vi ses snart! sa han och vi la på, nästan samtidigt. Jag kutade upp på mitt rum igen och bytte snabbt om. När jag var klar så sprang jag ner och vidare till hans hus.

- Hej Nicole, sa en av hans vakter som stod utanför huset. Jag hade varit hemma hos Justin så mycket på senaste tiden, så hans vakter hade börjat känna igen mig.
- Hejhej, svarade jag och log. Vakterna öppnade grinden och jag gick in genom den, och fortsatte fram till dörren. Jag plingade på och efter bara någon minut kom Justin och öppnade. Han log stort och kramade om mig.
Vi gick tillsammans in till de andra, som satt och åt pizza framför TV:n. Jag satte mig bredvid Caitlin och tog en egen pizzabit.

Timmarna gick och jag hade så roligt, som vanligt alltså. Vi kollade på film, åt, var ute och hade det jätteroligt. När klockan var nästan tolv på natten så var det dags för oss alla att gå.
Jag satt på en stol i hallen och drog på mig mina skor. Precis när jag var påväg ut så stoppade Justin mig.

- Du, jag ska ha som en liten konsert i gallerian imorgon. Vill du komma?
- Skojar du? Det är klart jag vill! sa jag och hela Justin's ansikte sken upp i ett stort leénde.
- Grymt! Det börjar, sa han och kliade sig i håret. - Jag tror det börjar typ elva eller något. Det är skivsignering efteråt.
Vi pratade lite snabbt om vart det skulle vara och allt sånt där, innan vi sa hejdå till varandra och jag började gå hemåt.

När jag kom hem gick jag direkt upp till mitt rum och sedan direkt till sängs.

Nästa morgon vaknade jag tidigt, runt sju-halv åtta. Det kändes jobbigt att vakna så tidigt på en helg, men det var absolut värt det. Idag skulle jag ju på Justin's konsert i gallerian!
Jag hoppade snabbt upp ur sängen och nästan sprang in i badrummet. Jag gjorde mig iordning i säkert längre än en timma, och gick sedan ner till köket och fixade frukost.
När jag var helt färdig fixad så var det fortfarande en timma kvar tills det skulle börja, så jag gick upp till mitt rum och satte mig framför datorn. Jag surfade runt på flera olika sidor och chattade med massor av personer, tills min mobil ringde och avbröt mig.

- Hej det är Nicole, svarade jag glatt medans jag fortfarande läste någonting på någon blogg.
- Det är Justin, vart är du? Vi börjar om fem minuter.. sa han och jag hörde att han lät ganska ledsen.
- Va? Vad menar du?
- Allt börjar om fem minuter och du är inte här.. Och jag vill verkligen att du ska vara här..
- Justin, förlåt förlåt förlåt! Jag åker NU! sa jag och la på, på direkten. Jag klädde på mig och tog mina saker innan jag sprang ut till bilen och körde i en rasande fart till gallerian.

Gallerian var enorm. Jag visste inte riktigt vart Justin skulle vara, men så fort jag kom in i byggnaden hörde jag hans röst och alla som skrek, så det var inte så svårt att fatta vart han var. Jag följde hans röst och självklart skriken, och kom fram. Jag ställde mig längst bak men trängde mig fram, men stod tillslut på sidan av alla fans - bredvid Kenny, Caitlin, Chaz och Ryan. Justin såg mig direkt och log stort när han fick se mig. Han började sjunga några låtar.

Lite mer än två timmar senare så var allt klart. Justin hade sjungit några av sina låtar, och sedan skrivit autografer. Det hade varit galet mycket folk där. Jag visste faktiskt inte att Justin hade blivit så stor, att han hade så många fans. Jag har ingen aning om hur jag kunde ha missat det.

- Hej guys! Vad tyckte ni om idag? Skötte jag mig? sa Justin medans han ställde sig med oss andra. Han skrattade. Alla svarade "skitbra", "grym" osv.

- Vad tyckte du Nicole? frågade han och log mot mig.
- Jag? Jag tyckte du var sjukt bra! Jag visste inte att du var så bra!
- Haha tack, sa Justin och log. Han kollade ner i marken.

Efter konserten åkte alla hem till sig. Jag skjutsade Ryan och Chaz till deras hus, när jag ändå var på väg till mitt eget.
Jag parkerade bilen utanför huset och klev sedan ut ur den. När jag kom in i huset så gick jag direkt upp till mitt rum, som vanligt. Det var ingen hemma då Alex var iväg och tränade och pappa jobbade.
Jag började bli mer och mer uttråkad, och kom inte på vad jag skulle göra. Plötsligt kom jag på det och tog upp mobilen och ringde Justin. Vi bestämde att vi skulle mötas i parken. Jag fixade snabbt till mig och började sedan gå mot parken.

När jag var framme så gick jag och satte mig på samma bänk som jag alltid satt på när jag skulle träffa Justin här, i parken. Jag väntade en bra stund, men Justin kom aldrig, så jag tog upp mobilen och SMSade honom.

*Justin, vart är du? Jag har varit här i trettio minuter..* skrev jag men fick inget svar. Plötsligt kände jag mig iakttagen, som om någon stod bakom mig. Jag vände mig försiktigt om och såg Justin stå precis bredvid mig. Han var lite lätt svettig och hade ett stort leénde på sina läppar.

- Justin! sa jag förvånat. Jag blev ju ändå lite rädd, han hade ju skrämt mig.
- Haha, din min!
- Ha-ha, jätteroligt. Vart har du varit?
- Jag har varit här sedan konserten och åkt skateboard, sa han och log. - Kom! Han tog min hand och drog upp mig från bänken. Jag följde efter honom, längre in i parken. Vi kom fram till en sån där skateboard-ramp.

- Justin, vad tänker du göra nu? sa jag när han tog sin skateboard och drog mig närmare den. 
- Jag kan inte åka!
- Bra, för då kan ju jag visa dig! sa han och log.
- Nej, jag kommer att dö! Ser du inte? sa jag och pekade på den stora rampen. Justin skrattade.
- Nejdå, jag finns här och räddar dig isåfall. Kom! Jag gick efter honom och vi ställde oss på rampen. Jag bad Justin köra före mig, så han ställde sig på skateboarden och åkte runt. Efter ungefär tio minuter stod han framför mig igen.
Jag ställde mig försiktigt på skateboarden och vinglade till. Justin, som stod bakom mig, skrattade och la sedan handen på min midja. Jag rös till när han gjorde det, vilket jag tror att han märkte. Jag vände försiktigt huvudet om och kollade på Justin. Han kollade upp och mötte min blick. Han stirrade rakt in i mina ögon.

---

oohohoh. Vad kommer att hända? ;)

- Hahaha, herregud! Hahaha, skrattade Justin och vred sig av skratt när jag berättade ett skämt. - Ofta han sa ..
- Justin, sa jag och avbröt honom. Justin stannade och kollade på mig allvarligt.
- Vad? sa han och kollade förvånat och oroligt på mig.
- Hörde du det där? frågade jag oroligt. Jag kollade bak och såg och hörde någon röra sig bakom oss.



Justin kollade konstigt på mig, men sa ingenting.
- Justin, seriöst! Jag börjar bli rädd!
- Nicole, det är lugnt. Vänta lite.
Han tog några steg ifrån mig och gick bakåt, in i mörkret. Jag såg honom försvinna och började få panik. Hur kunde han gå in där? Tänk om någonting skulle hända honom!

Jag blev lättad när han kom tillbaka. Däremot var han inte själv - det stod en stor och mörk man bakom honom.. Fast han såg inte ut som någon våldtäktsman eller mördare, som jag trott att personen i mörkret skulle vara. Han såg mer ut som en stor nallebjörn.

- Nicole, det här är Kenny, sa Justin och kollade upp på den stora mannen bredvid honom. Mannen, eller ja Kenny, sträckte fram sin hand till mig.
- Kenny Hamilton, trevligt att träffas! sa han och log.
- Nicole Brown, sa jag och log tillbaka.
Jag vände blicken mot Justin och han log stort mot mig. Jag kunde inte komma ihåg om Justin nämnt vem den här Kenny var, men jag hade iallafall inte hört det. Justin verkade förstå att jag inte förstod vad som hände och öppnade munnen.

- Juste, kanske ska berätta vem Kenny är. Han är min .. livvakt, sa Justin och kollade ner i marken. Han kollade upp igen och jag log. Justin gjorde detsamma.
- Jag ska se till så att Justin inte blir överfallen eller något sådant. Jag kan hålla mig i bakgrunden nu, om ni vill? sa Kenny. Justin nickade och Kenny började gå bakåt, och ställde sig några meter bakom mig. Jag och Justin började gå hemåt igen.

- Varför behöver du en livvakt? frågade jag, och kom på svaret efter bara två sekunder. Jag tänkte ju inte på det, men Justin var ju faktiskt en kändis. Och kändisar behövde livvakter.
- För att inget ska hända mig, det är bäst så. Jag har ju börjat få fler fans, även fast du eller ni inte märker av det.. Och vissa fans är lite våldsamma, så ja.. Det är därför, sa Justin och kliade sig i håret.
- Aha, jag förstår. Är det inte jobbigt? Att ha någon som förföljer en?
- Öhm, jo det är det väl. Jag har haft Kenny som min livvakt i snart en månad, så jag börjar vänja mig.. Och han är min vän. Det hade varit jobbigare om det varit en främling, om du förstår?
Jag nickade och Justin log. Vi fortsatte att prata, men bytte samtalsämne, samtidigt som vi gick hem.

Nästa dag vaknade jag tidigt. Jag gick ner i köket och tog en macka, och gick sedan upp till mitt rum igen. Jag klädde av mig och hoppade in i duschen. När jag tvättat håret och blivit ren så klev jag ut ur duschen. Jag fönade snabbt mitt hår torrt och plattade det, så att det blev helt rakt. När jag hade sminkat mig och fixat mig helt klart så gick jag in i min stora garderob. Jag visste inte riktigt vad jag skulle ha på mig, så jag tog det första bästa jag kunde hitta - ett par ljusa, slitna jeansshorts och ett blått, pösigt linne med vita ränder. Till det tog jag också några smycken.
När jag tagit på mig kläderna så plockade jag fram mina nya vita Converse och snörade på mig de. Efter det tog jag mina saker och gick ner till undervåningen.

- Godmorgon stumpan, sa pappa och kollade fram bakom tidningen. - Är det inte dags för dig att gå nu? Börjar inte du snart? Jag vände blicken mot den stora klockan i köket och såg att jag började om en kvart. Jäklar! Klockan var ju nyss halv sju!
- Oj, shit! Du har rätt, jag måste gå! Vi ses ikväll, sa jag och slängde väskan över axeln.
- Ja, det gör vi. Ha en bra dag, älskar dig! sa pappa och log. Jag log tillbaka och sprang sedan ut ur huset. Jag såg Justin's bil stå parkerad vid lyktstoplen. Jag sprang fram till den och satte mig i framsätet, bredvid Justin som körde. Caitlin satt där bak, mellan Ryan och Chaz.

- Varför så sen? frågade Chaz och suckade. - Nu kommer vi ju komma försent.
- Oj Chaz.. Sen när började du bry dig om skolan? frågade jag och alla började skratta.
- Ooh, Nicole langar dissen! skrek Ryan och skrattade. Jag vände mig om. Han höll upp handen mot mig och jag gjorde en 'high-five' med honom.

Vi körde iväg till skolan och hann precis till första lektionen.

Efter lunchen följde jag med Justin upp till skåpen. Han hämtade något ur sitt skåp och vi gick sedan ner till rektorn. Eller, Justin gick in till rektorn och jag stannade utanför hans kontor. Efter ungefär fem eller kanske tio minuter kom Justin ut igen.

- Vi går upp till skåpen igen, sa han och vi gjorde det.
Justin låste upp sitt skåp, kastade in ett papper och tog ut alla sina saker. Jag stod och kollade på honom. Vad höll han på med? När han var klar och hade tagit på sig alla sina kläder så kollade han på mig och log.

- Okej, jag förstår inte riktigt.. Vart ska du?
- Jag ska till studion. Det var därför jag behövde få det där pappret påskrivet, så att rektorn vet att jag behöver vara borta från skolan, sa Justin och log igen.
- Jaha okej, så du ska bara dra nu eller? Han nickade och drog luvan över huvudet.
- Jag går nu, men vi ses imorgon eller ikväll. Okej? Jag log lite smått och nickade. Justin log tillbaka och närmade sig mig. Han kramade om mig och försvann sedan.

Det blev en fem minuters paus och jag funderade på att gå fram till honom. Jag reste mig upp och precis när jag var på väg att gå mot honom så stannade jag.

- SIMON! Woooaah, du är ju grym! skrek någon och klappade händerna. Jag kisade och fick se någon blondin sitta längre fram. Behövde jag ens gissa? Självklart, det var Brianna.
Simon skrattade och sprang fram till henne. Hon ställde sig upp och gick mot kanten. Jag tog upp min väska från stolen och började gå mot utgången.



Jag hoppade direkt in i bilen och körde hemåt. Väl hemma gick jag upp på mitt rum och bytte om till ett par tights, ett linne och en tjocktröja. Jag tog min iPod och gick sedan ner till undervåningen och tog på mig mina skor. Jag sprang ut från dörren och började springa upp för gatan.
Jag stannade vid en korsning och sprang in mot stranden. Det var ingen där. Jag fortsatte att springa men slutade efter en stund, då det började bli för jobbigt att springa i sanden. Jag satte mig ner och bara kollade ut mot havet.

Jag vet inte hur lång tid som gick, men säkert en timma senare så gick jag därifrån. Jag gick direkt hem och pappa flög som vanligt på mig.

- Nicole, vart har du varit!? sa han oroligt och kollade på mig.
- Ta det lugnt pappa, jag var bara ute och joggade! Han såg direkt mycket lugnare ut.
- Jaha, du sa aldrig det så jag blev lite orolig.
Jag skrattade lite lågt och gick sedan upp till mitt rum. Jag tog av mig alla kläderna och hoppade in i duschen. Jag stod i duschen, under det varma vattnet, i evigheter. Det var skönt och jag kunde tänka igenom allting. Egentligen ville jag ju inte tänka på det, men ja..
Jag klev ut från duschen efter en lång stund. Jag gjorde mig iordning och gick sedan ner till köket, då det var middag.

- Hur mår du Nicole? frågade pappa, när jag ätit upp.
- Jag mår bara bra, sa jag och pressade fram ett leénde. - Är det okej om jag går ifrån bordet?
- Visst, sa pappa och nickade. Jag tog min tallrik och ställde in den i diskmaskinen. Jag vände mig om.
- Du, pappa, är det okej om jag går ut en stund?
- Ja, okej. Men var hemma till läggdags och ha med dig mobilen! sa han och log.
Jag log lite smått tillbaka och gick upp till mitt rum. Jag bytte om till ett par jeansshorts och en tjocktröja, tog min mobil och gick sedan ner till undervåningen. Jag tog på mig mina skor och innan jag stängde ytterdörren så stack jag in huvudet i huset igen.

- Pappa, jag går nu! skrek jag och pappa ropade något tillbaka. Jag gick ut och stängde dörren efter mig. Jag drog luvan över huvudet och började gå mot stranden - min favoritplats.
Precis när jag var på väg att svänga in på den lilla vägen till stranden så stannade jag, då jag såg att det var några ungdomar där. Jag hade ingen lust att sitta där, och speciellt inte om det var några från min skola. Jag ville vara själv. Jag vände håll och började gå mot parken.

Efter ungefär tio minuter var jag framme. Det hade blivit ganska mörkt ute, men gatulamporna lös upp det. Jag såg en bänk bit bort och bestämde mig för att gå dit. Det var inte en enda person där. Jag gick och satte mig på bänken, drog luvan längre ner över huvudet och tog upp mobilen. Plötsligt kände jag hur något hårigt rörde mitt ben. Jag ryckte till och kollade ner på mitt ben. Där stod en liten hund och hoppade på mig. Jag böjde mig ner och klappade den försiktigt.

- Hej sötnos, mumlade jag samtidigt som hunden slickade min hand.

- SAMMY! Ropade någon och jag kände direkt igen rösten. Hunden, som förmodligen hette Sammy, sprang iväg in i mörkret. Jag reste mig upp och började gå efter hunden. Hunden försvann och jag började springa lite lätt. Efter bara en stund så såg jag hunden igen, och personen som jag från första början trott ropat på hunden - Justin. Han satt på knä och pussade hunden. Han såg mig när han kom. Han kollade upp på mig och log.

- Nicole! Var gör du här? sa han glatt och ställde sig upp, med hunden i sin famn.
- Tänkte precis fråga dig samma sak! Jag .. är ute bara .. Sa jag och Justin log.
- Aa okej. Jag är ute med min hund. Sam heter han! Eller ja.. jag kallar honom Sammy, sa han och höll fram hunden åt mig. Jag sträckte fram handen och Sammy slickade lite försiktigt på den. Jag började skratta och Justin gjorde detsamma.
Jag och Justin började gå bredvid längst den långa parkvägen, på väg hem. Jag kände inte för att vara ute längre, då jag faktiskt hade skola imorogn. Det hade dessutom börjar bli väldigt mörkt ute.

- Hahaha, herregud! Hahaha, skrattade Justin och vred sig av skratt när jag berättade ett skämt. - Ofta han sa ..
- Justin, sa jag och avbröt honom. Justin stannade och kollade på mig allvarligt.
- Vad? sa han och kollade förvånat och oroligt på mig.
- Hörde du det där? frågade jag oroligt. Jag kollade bak och såg och hörde någon röra sig bakom oss.

---

OJOJOJ! Vem kan det vara tror ni? En mördare? En pedofil? En våldtäktsman? En man med en hund? En kvinna med en barnvagn? Vad tror ni?

Förresten, var det ett konstigt kapitel? :)

*Var är du?* frågade jag och fick inget svar på någon minut. Konstigt, Justin brukade ju alltid svara snabbt.

Plötsligt såg jag hur en svart bil stannade framför mig. Jag log och gick mot den. Bilrutan vevades ner och i bilen satt Ryan.

- Ryan? sa jag frågandes. Han log lite halvt.

- Alltså.. Justin, han ..



Ryan mumlade något, men jag hörde inte vad.
- Va? Vad sa du? frågade jag och Ryan suckade, men fick samtidigt fram ett litet skratt.
- Justin är i studion.
- Jaha, sa jag och öppnade bildörren och satte mig bredvid Ryan. Han log mot mig och vi körde sedan iväg mot skolan.

Timmarna gick och flera lektioner passerade. När den sista lektionen för dagen var slut så var jag tvungen att stanna och prata med våran lärare. Det var inget speciellt - jag hade bara inte gjort ett prov som alla andra hade gjort, så vi bestämde en dag när jag skulle göra det. När vi var klara med det så gick jag ner till skåpen. De flesta hade redan gått. Jag gick mot mitt skåp och blev förvånad när jag fick se Justin stå lutad mot det. Jag hade inte sett honom stå där!

- Tja! sa han och log stort, samtidigt som han nickade sådär typiskt med huvudet som killar brukar göra.
- Haha, hej på dig med. Vart har du varit hela dagen och varför kommer du nu, när alla lektioner är slut? frågade jag, samtidigt som jag låste upp skåpet.
- Studion och .. Öh.. Jag skulle hämta några böcker i skåpet, sa han förvirrat och höll upp sin spanska bok.
- Jaha okej. Gick det bra i studion?
Justin nickade och log.

Justins perspektiv:
Jag lutade mig bak mot skåpet och kollade på henne. Jag kunde inte slita blicken ifrån henne.

- Justin, hur mår du? frågade hon efter ett tag. Jag skakade på huvudet och kollade på henne. Hon var tydligen klar då hon hade tagit på sin jacka, tagit sina saker och låst skåpet. Hon log lite försiktigt.
- Jag mår super, svarade jag och vi båda log mot varandra.
Vi gick tillsammans ner till skolgården och vidare till parkeringen. Nicole pratade på om allt jag missat idag och mycket annat, men jag hörde knappt något av det hon sa. Jag var för ofokuserad.

- Ja, men då ses vi väl imorgon Bieber? frågade hon när vi stannade vid min bil.
- Va?
- Jag ska ta bussen hem, sa hon och log.
- Va? Nej! Jag kan skjutsa dig, sa jag och försökte leta reda på bilnycklarna. Jag fick tillslut upp de och låste upp bilen. Jag satte mig i bilen och Nicole satte sig bredvid mig.

- Tack för skjutsen, sa Nicole när jag stannade bilen utanför sitt hus. Hon lutade sig fram och kramade om mig, hårt.
- Inga problem, svarade jag när vi släppte varandra. Hon log lite smått, tog sin väska och gick sedan ut ur bilen. Jag kollade på henne medans hon gick upp till huset, och körde sedan hem till mig själv.

Nicoles perspektiv:
Direkt när jag kom innanför dörren så ropade pappa på mig. Jag gick till honom.

- Hej gumman, har du några läxor idag?
- Nej, pappa det har jag inte, svarade jag och pappa log.
- Bra, då kan du ju hitta på vad du vill.
Jag skrattade och gick upp till rum. Jag hade ju inga läxor, så jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Tillslut kom jag på det; Jag kunde åka till Simons träning. Eftersom jag bytt om till mjukiskläder så bytte jag om en gång till - till mina vardagskläder. När jag var klar sprang jag ut till bilen och åkte iväg.

Jag öppnade den stora dörren och såg som vanligt killarna springa där nere på planen. Alla skrek och musiken spelades högt, så ingen märkte att jag kom in. Jag började gå ner för trapporna och satte mig på någon rad, inte närmast planen men ändå nära. Simon, som alltid brukade kolla upp och springa och hälsa på mig, märkte inte att jag hade kommit. Det blev en fem minuters paus och jag funderade på att gå fram till honom. Jag reste mig upp och precis när jag var på väg att gå mot honom så stannade jag.

- SIMON! Woooaah, du är ju grym! skrek någon och klappade händerna. Jag kisade och fick se någon blondin sitta längre fram. Behövde jag ens gissa? Självklart, det var Brianna.
Simon skrattade och sprang fram till henne. Hon ställde sig upp och gick mot kanten. Jag tog upp min väska från stolen och började gå mot utgången.

---

WOPSIE! Blir det för mycket drama med Brianna/Simon eller är det bara bra?
Här är det efterlängtade kapitlet! Jag är hemma från Danmark och ska nu försöka bättra mig med uppdateringen. Jag vill däremot ha MASSOR med idéer om vad som ska hända, annars kan inte uppdateringen bli bättre. SÅ BOMBA MED IDEER!

När jag var klar gick jag ner till undervåningen, tog mina skor och gick mot Simons hus. Jag var tvungen att prata med honom.
Jag gick med bestämda steg mot hans hus och gick in, utan att knacka eller plinga på. Jag brukade göra så, så varför skulle det vara något problem nu? Jag gick upp för trappan till hans rum och precis när jag var på väg att kliva in över tröskeln stannade jag. Jag såg Simon, ligga på mage i hans säng, bredvid en tjej - Brianna. Simon kollade upp på mig och mötte min blick.



Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga eller hur jag skulle reagera, men backade bak några steg. Simon fortsatte att kolla på mig och han såg allt mer och mer nervös och orolig ut.
Brianna kollade upp och log mot Simon, men när hon fick se att han stirrade på mig så vände hon blicken mot mig och gjorde samma sak som Simon - stirrade på mig. Tillslut log Simon. Han reste sig upp. Han viftade lite med handen, som ett tecken på att jag skulle gå närmre. Jag gjorde det.

- Nicole, det här är Brianna, sa han och sträckte ut handen mot henne. Brianna reste sig också upp från sängen och ställde sig framför mig. Vi skakade hand.
- Brianna är min kompis, sa Simon med en konstig ton i rösten och kollade rakt in i mina ögon. - Vi gjorde läxorna bara.
- Jaha, sa jag och kollade surt på honom. Gjorde läxorna? Pfft. - Då kan ju ni fortsätta med det, vi ses. Hejdå Brianna! sa jag och log lite smått mot henne. Hon log tillbaka. Jag vände på klacken och gick ut genom dörren.
Jag nästan sprang ner för trapporna och precis när jag var påväg att ta på mig min andra sko och gå ut genom dörren greppade någon tag i min axel. Jag suckade och vände mig om. Där stod Simon, såklart.

- Är du sur eller? frågade han.
- Nej, ser det ut som det eller? Hejdå, sa jag och var på väg ut. Simon drog tillbaka mig en gång till.
- Ja, det ser ut som det. Kan du bara sluta med det?
Jag kollade på honom.
- Menar du allvar? Herregud. Jag orkar inte. Jag tog upp min mobil som jag tappat på golvet och gick sedan ut genom ytterdörren. Simon gick efter mig.
- Du kan ju fan inte bli sur. Det är inte konstigare än att du hänger med Beaver! ropade han. Jag vände mig om.
- Bieber är det, inte Beaver! skrek jag tillbaka och kollade irriterat på honom. Jag vände mig om och började springa hemåt. Jag orkade inte mer med Simon.

Jag vaknade mitt i natten av att jag fick ett SMS. Motvilligt gick jag upp och kollade vem det var ifrån. Simon. Jag klickade på "läsa" och SMSet ploppade upp på skärmen.

*Förlåt mig Nicole. Jag var bara irriterad idag. Det är bara du som existerar i min värld. Kan vi prata?*

Jag läste SMSet om och om igen, och svarade.

*Vart? När?*
*Din bakgård, jag är här nu* fick jag tillbaka efter bara några sekunder. Jag reste mig förvånat upp ur sängen och drog på mig en hoodie över linnet jag hade på mig. Jag gick försiktigt ner för trappan och tog på mig mina skor, för att sedan gå ut bakvägen. Mycket riktigt, där stod Simon.

- Hej, sa han och kollade på mig. Han hade händerna i fickorna. Jag gick mot honom, men stannade någon meter framför honom.
- Hej, mumlade jag tillbaks. Simon log.
- Förlåt, jag visste inte att du blev ledsen. Kan det inte bli .. lugnt, mellan oss igen?
Jag kollade på honom ett långt tag, och tog tillslut ett kliv framåt.
- Okej, svarade jag och vi möttes i en kram. Vi kramades länge och Simon kysste min panna.

- Vill du följa med in? frågade jag när vi slutat kramas och pussas.
- Det går inte.. Jag kan inte.. svarade han och kliade sig i håret. - Alex och jag .. Eller .. Nej.
- Mhm, jag hade glömt det.
- Ses vi imorgon? frågade Simon. Jag nickade och vi kramades och kysstes en sista gång innan jag vände mig om och gick in i huset igen.

Jag hade svårt att somna om igen, men lyckades efter en stund.
Jag vaknade igen av att klockan ringde och den vanliga morgonrutinen - duscha, göra mig iordning, äta frukost och sedan stressa till bussen eller ja, till Justin som skulle hämta mig.
Denna morgon stod jag som vanligt och väntade vid lycktstoplen, men Justin kom aldrig. Jag tog upp mobilen.

*Var är du?* frågade jag och fick inget svar på någon minut. Konstigt, Justin brukade ju alltid svara snabbt.

Plötsligt såg jag hur en svart bil stannade framför mig. Jag log och gick mot den. Bilrutan vevades ner och i bilen satt Ryan.

- Ryan? sa jag frågandes. Han log lite halvt.

- Alltså.. Justin, han ..

---

WHOT?! Har det hänt något med Justin?! Eller?.. KOMMENTERA!

Lektionen fortsatte, och när den var slut hade vi en håltimma. När jag var nere vid skåpen orkade jag inte längre, utan tog upp mobilen och skrev ett SMS.

*Vem är blondinen?* skrev jag och väntade på svar.



Bara några sekunder senare fick jag ett svar från Alex.

*Jaha, så du har sett. Brianna heter hon* stod det och jag kände hur det högg till i magen. Jag skyndade mig till toaletterna, låste dörren och satte mig toalettlocket.

*Har de något på gång eller?*

*Vi tar det hemma* svarade han och jag kände hur det än en gång högg till i magen. Jag lutade mig tillbaka mot väggen. Huvudet började göra ont, magen gjorde ont och mitt hjärta gjorde ont. Jag var ju fortfarande inte helt säker på om de hade något tillsammans, men med tanke på hur Alex hade svarat kändes det som det.
Efter ungefär tjugo minuter, när jag hade lugnat ner mig lite, så öppnade jag dörren och gick ut till mitt skåp. Caitlin stod lutad mot det.

- Hej, sa hon och log. - Jag väntade på dig. Dålig i magen eller? sa hon och skrattade. Jag kunde inte hjälpa det, utan började också och skratta.
- Inte direkt, sa jag efter en stund. - Snällt att du väntade.
Jag la in mobilen i skåpet och tog ut min jacka. Jag satte på mig den och vände mig om mot Caitlin.
- Ska vi gå eller? frågade jag och hon nickade. Vi gick ut på skolgården. Det var ganska dött, men det var ju inte så konstigt - de flesta hade ju lektioner. Vi gick fram till flaggstången och väntade, och efter någon minut kom Justin, Chaz och Ryan fram till oss. Justin ställde sig bredvid Caitlin och Chaz och Ryan bredvid varandra, mittemot mig.

- Förlåt, vi orkade inte vänta, så vi gick och köpte godis, sa Chaz och höll upp en godispåse. Jag skrattade och skakade på huvudet. En sak var iallafall säker med Chaz; han älskade att äta, speciellt godsaker.
- Så, vart ska vi? frågade Ryan och kollade enbart på mig.
- Jag vet inte, svarade jag och han vände sig om mot Justin och Caitlin.
Vi bestämde oss tillslut för att gå till en park i närheten. Där åt vi glass, pratade och hade det trevligt i någon timme, tills nästa lektion började förstås. Som tur var det en ganska kort lektion, så den gick snabbt.
Efter den sista lektionen var vi allihop ganska hungriga - så vi tog våra saker och hoppade in i Justins bil, för att åka till något ställe där man kunde köpa mat. Det fick bli ett snabbmatsställe.
Vi satt på det där stället i mer än en timme och pratade. Det var nästan bara vi där, tills dörren öppnades och man hörde att det nästan var en hel skolklass som kom in. Varken Chaz, Ryan, Justin eller Caitlin verkade bry sig, men när jag vände mig om fick jag se vilka det var - Simon och hans gäng. Jag kände att klumpen i magen, som försvunnit, kom tillbaka när jag fick se Simon och den där blondinen, eller Brianna som hon hette.

Min hjärna kopplades bort ifrån samtalet med de andra, och kunde bara tänka på Simon och Brianna. Jag hade ganska lätt för att överreagera. Jag kanske bara såg fel på allting? De kanske bara var vänner? Jag kom på hur jag skulle få reda på det - jag skulle konfrontera Simon. Men hur visste jag inte. Jag kunde ju inte bara gå fram till honom. Mina tankar avbröts av Justin.

- Nicole, vi ska gå nu, sa han och la sin hand på min axel.
- Aa, jo, sa jag och ställde mig upp, samtidigt som de andra. Jag gick sakta ut och kollade mig om medans jag gick ut, men Simon vände inte ens blicken mot mig. Han måste ha sett mig. Det var ju inte direkt som om jag gömt mig.
Vi gick ut till Justin's bil och satte oss i den. Han släppte av oss, en efter en, och tillslut var det bara vi två kvar.
Han stannade bilen utanför mitt hus. När jag var påväg att gå ut stoppade han mig.

- Du vet att jag alltid kommer att finnas här om du vill snacka, glöm inte det, sa han och släppte min arm. Han log lite försiktigt och jag kunde inte hjälpa det - jag log tillbaka. Det var en naturlig reaktion på Justin's leénde. Jag älskade hans leénde.
- Tack, mumlade jag och gick sedan ut ur bilen. Jag stängde igen dörren. Justin vinkade och körde sedan iväg. Jag vände mig om när han kört iväg och gick in till huset. Så fort jag öppnade dörren ropade någon mitt namn. Eftersom pappa förmodligen jobbade så gissade jag på att det var Alex. Jag gick upp till hans rum och satte mig på hans säng.

- Ja, vad är det? frågade jag och han kom ut ifrån badrummet. Han svarade inte utan satte sig på datorstolen och började trixa med sin dator. Jag harklade mig, men fick inget svar. Jag suckade.
- Så jaha, du ska bara .. ignorera mig? Förresten, varför var du inte med och käkade med resten av din klass? Typ Simon? När jag sa det vände han sig om.
- Ja, det var precis det jag ville prata om. Han ställde sig upp och drog upp byxorna, för att sedan sätta sig ner på stolen igen, framför mig.

- Jag och Simon är .. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Ovänner?
- Jaha, och varför? sa jag och kollade på Alex. Han såg besvärad ut.
- Jag måste vara ärlig, Simon är inte rätt kille för dig.
- VA? sa jag upprört och Alex såg ännu mer besvärad ut. - Och varför inte? Varför tror du att du kan gå och bestämma sånt?!
- Nicole, du måste fatta. Jag säger inte det här för att såra dig eller något. Jag är bara ärlig. Jag vill bara skydda dig, för du är den enda lillasystern jag har. Simon är inte rätt kille för dig.
Det blev tyst mellan oss, hur länge vet jag inte.
- Varför säger du så? frågade jag tillslut. Jag försökte hålla tillbaka tårarna. Jag vet inte varför jag började gråta.
- Därför jag har sett en annan sida av honom nu. Han festar och dricker för mycket, och det värsta - han håller på med andra tjejer. Jag började skratta lite lågt. - Du tror mig säkert inte, men det är sant. På cupen så var det självklart massa chearleaders där, och självklart höll Simon på med de. Jag vet inte hur långt han gick med tjejen han var med.. Men ja, som du kanske ser så håller han ju nu på med den där Brianna också. Jag skällde ut honom och därför blev vi ovänner.
Jag blev helt tyst och visste inte vad jag skulle säga. 

Jag kände hur någon tår eller två började komma. Jag reste mig upp och Alex gjorde samma sak. När jag var påväg ut ifrån rummet så drog han mig tillbaka och kramade om mig hårt.
- Jag vill inte se dig bli skadad. Det är bara därför, mumlade han och släppte mig sedan. Jag pressade fram ett litet leénde, och jag såg att han gjorde samma sak, innan jag gick ut ur hans rum. Jag gick till mitt rum och slängde mig på sängen.

Jag måste ha somnat då jag vaknade fyrtio minuter senare. Jag gick upp ur sängen och kollade mig i spegeln. Mascaran var utkletad och håret var en röra, men annars såg jag helt okej ut. Jag gick in i badrummet och tog bort mascaran och drog på några nya drag med den, och borstade igenom håret för att sedan sätta upp det i en hästsvans.
När jag var klar gick jag ner till undervåningen, tog mina skor och gick mot Simons hus. Jag var tvungen att prata med honom.
Jag gick med bestämda steg mot hans hus och gick in, utan att knacka eller plinga på. Jag brukade göra så, så varför skulle det vara något problem nu? Jag gick upp för trappan till hans rum och precis när jag var på väg att kliva in över tröskeln stannade jag. Jag såg Simon, ligga på mage i hans säng, bredvid en tjej - Brianna. Simon kollade upp på mig och mötte min blick.

---

dun dun dun dun! haha, vad tror ni kommer att hända? och vad gör Simon och Brianna? hmmm ;)

Sorry för konstigt kapitel.. men jag varnade er faktiskt hehe! (och sorry för knas bild, hehe)

- Nicole? frågade Justin och avbröt mina tankar. Han höll upp två brickor. - Ska du äta något idag eller?
- Förlåt, jag var inne i mina egna tankar. Ja, det ska jag, tack, sa jag och tog ena brickan. Justin log och vi gick och satte oss med de andra i klassen.
Vi pratade på som vanligt, men jag kände att jag inte riktigt hängde med i snacket. Jag var okoncenterad och störde mig på något, men på vad vet jag inte. Plötsligt såg jag vad jag störde mig på, när jag vände blicken mot Simon's klass bord. Simon satt på sin gamla vanliga plats, vänd mot mig, med en blond tjej i sitt knä.



Jag satte mig tillrätta och blinkade till några gånger, för att sedan vända mig om och kolla mot Simons bord igen. Tjejen satt fortfarande i hans knä. Han hade armarna runtom hennes midja och de båda skrattade. Jag kände mig nästan spyfärdig, om jag ska vara ärlig. Jag vände mig om och stirrade rakt framåt.

- Nicole, vi går nu, hörde jag någon säga. Jag kollade upp och såg att nästan alla gått ifrån bordet, att det var bara jag, Justin, Ryan och Caitlin kvar. Det var Caitlin som pratade med mig.
- Aa, mumlade jag och reste mig upp. Jag kollade snabbt mot Simons bord, men de var inte kvar. Jag tog upp min bricka och gick iväg för att lämna den. Vi gick sedan upp till skåpen och vidare till lektionen.
Jag började känna mig snurrig och ganska så illamående, men jag bestämde mig för att ändå inte gå hem. Jag vet inte ens varför jag reagerade så här, det var säkert ingenting. Jag var nästan säker på att jag bara inbillade mig.
Jag gick in till lektionen och satte mig på samma plats som vanligt. Lektionen sattes igång.

Ju längre in på lektionen, desto sämre började jag må. Jag kunde inte koncentrera mig och kände mig allt mer och mer snurrig. Plötsligt såg, eller ja hörde, jag hur Justin började rota i sina papper. Han satt på bänkraden bredvid mig, men det var helt knäpptyst i klassrummet, så jag hörde det ganska tydligt. Han tog fram en papperslapp och skrev något på det, och kastade den sedan till mig, utan att läraren märkte det. Jag tog upp lappen.

"Nicole" var skrivet på utsidan av lappen. Jag vek upp den. "Mår du bra? Du ser ledsen ut" stod det med Justins handstil. Jag klottrade snabbt ner ett "ja" på pappret och kastade det till honom. Jag fick tillbaka lappen efter en stund.

"Säker?" stod det den här gången. Jag vände mig om mot Justin och han såg ganska orolig ut faktiskt. Jag nickade och han såg direkt mer lättad ut.

"Ja, jag är säker. Typ" skrev jag tillbaka och kastade den. Justin läste lappen och kollade upp på mig. Han såg först ganska ledsen ut, men log sedan. Jag log lite smått tillbaka.

Lektionen fortsatte, och när den var slut hade vi en håltimma. När jag var nere vid skåpen orkade jag inte längre, utan tog upp mobilen och skrev ett SMS.

*Vem är blondinen?* skrev jag och väntade på svar.

---

Superduperkort, jag vet - men jag hade bråttom. Förhoppningsvis får ni en till senare idag!! (förresten! jag varnar er, nästa kapitel är jättekonstigt. haha)

VEM TROR NI DET ÄR HON SMSAR? & VAD SVARAR PERSONEN?

- Kom in! ropade jag och dörren öppnades. Pappa kom in.
- Jag åker och hämtar Alex nu. Ska du med?
Jag ställde mig snabbt upp och hämtade min väska. Jag slängde den över axeln och följde med pappa ner till undervåningen, och sedan vidare ut till bilen. Vi körde iväg till flygplatsen och det kändes som om vi stod och väntade i evigheter tills vi fick se..



Alex. Han och några andra killar från hans basketlag kom ut, gåendes mot oss. Han sa hejdå och gick sedan fram till oss. Han kramade om pappa, och sedan mig.

- Hur har du haft det? frågade pappa och Alex skrattade.
- Grymt!
Pappa och Alex fortsatte att prata, men jag ställde mig en bit ifrån de och kollade om Simon skulle komma snart. Allt fler och fler från laget kom ut och jag började bli ganska otålig. Tillslut kom den sista bunten med människor och i den fanns Simon och resten av laget. De stod och pratade, till Simon fick syn på mig. Då slängde han väskan över axeln och sprang ifrån de andra. Han sprang fram till mig och lyfte upp mig. Vi kysstes. När kyssen avslutades så snurrade vi runt något varv. Vi ställde oss sedan mitt emot varandra.

- Hey baby girl, mumlade Simon samtidigt som han strök bort en hårslinga från mitt ansikte. Jag skrattade. Simon la sin hand mot min och vi möttes i en kyss.

- Fan vad jag har saknat dig, sa Simon när vi slutats kyssa.
- Detsamma, sa jag och tog hans hand. Vi gick tillsammans till pappa, som skulle skjutsa oss allihop hem.

Simon släpptes av vid sitt hus och jag, och Alex och pappa förstås, vid vårat hus.

Jag gick direkt upp på mitt rum och kastade mig på sängen. Jag förstod inte hur, men jag var väldigt trött. Jag tog upp mobilen och började smsa lite med Justin, men efter ett tag kände jag hur ögonen började bli tyngre och tyngre..
Jag vaknade en eller två timmar senare av att mobilen vibrerade till, i mitt ansikte. Jag tog upp den och såg att det var ett nytt SMS ifrån Simon.

*Kommer du hem till mig snart eller?* stod det. Jag svarade "ja" tillbaka och gjorde mig snabbt iordning och sprang ner för trappan, och vidare till Simons hus.

Resten av kvällen spenderades hemma hos Simon. Vi myste, kollade på film, badade i hans pool och gjorde allt möjligt. Jag hade inte tänkt så mycket på att han var borta, men det var skönt att ha honom hemma nu.

Nästa morgon vaknade jag som vanligt av att alarmet ringde. Jag hoppade snabbt upp ur sängen och gick sedan in i duschen. Jag duschade och tvättade håret snabbt, för att sedan föna håret. När jag var klar med det så plattade jag ner håret.
Efter det så klädde jag på mig. Idag fick det bli ett par ljusa, korta jeansshorts och en röd/svart skjorta, plus några smycken såklart.
När jag var helt klar, hade gjort mig iordning och ätit frukost, så tog jag på mig mina vita Converse och gick sedan ut genom dörren. Jag ställde mig vid husets brevlåda och väntade där. Jag skulle nämligen inte åka skolbussen idag, Justin skulle hämta upp mig. Det var något nytt vi hade börjat med. Plötsligt kände jag hur mobilen vibrerade till. Jag tog upp den.

*Jag kommer om två sekunder* stod det och var från Justin. Jag skrattade och stoppade ner mobilen. När jag kollade upp igen så stod Justin's svarta Range Rover framför mig. Jag gick fram till den och klev in i framsätet.

- Hej Nicole, sa Justin och log. Jag log tillbaka.
- Hej.
Justin körde iväg och vi var snabbt vid skolan. Jag som hade trott att vi för en gångs skull kanske skulle vara tidiga, hade fel. Vi var nästan försenade och var tvungna att springa upp för trapporna och hämta alla våra saker snabbt.

Dagen rullade på och skolan var inte så hemsk, inte lika tråkig som vanligt.

- Nicole? frågade Justin och avbröt mina tankar. Han höll upp två brickor. - Ska du äta något idag eller?
- Förlåt, jag var inne i mina egna tankar. Ja, det ska jag, tack, sa jag och tog ena brickan. Justin log och vi gick och satte oss med de andra i klassen.
Vi pratade på som vanligt, men jag kände att jag inte riktigt hängde med i snacket. Jag var okoncenterad och störde mig på något, men på vad vet jag inte. Plötsligt såg jag vad jag störde mig på, när jag vände blicken mot Simon's klass bord. Simon satt på sin gamla vanliga plats, vänd mot mig, med en blond tjej i sitt knä.

---

BABAH! Kanske lite kort/konstigt slut men.. Vad tror ni kommer att hända? ;)

Förlåt för usel uppdatering. Just nu är jag sjuk o sånt, men ja det är ingen ursäkt. Jag ska försöka bättra mig!
Och TACK för alla fina uppmuntrande kommentarer. Jag kommer INTE att sluta. TACK till er som fortsatt att kolla in på bloggen. Jag har verkligen världens bästa läsare! BIEBERLOVE ♥

- Vart bor du? frågade jag Ryan. 
- Två hus ifrån dig. Förut bodde jag mittemot Caitlin och jag och Chaz var grannar, men jag flyttade.
- Jaha okej, sa jag och log.
Vi fortsatte att prata ända tills vi stannade framför mitt hus.

- Vi ses imorgon, sa jag medans jag la ner min cykel på gräsmattan framför huset.
- Ja det gör vi. Ryan närmade sig mig och..



Kramade om mig. Jag kramade såklart tillbaks, men han höll kramen vid liv lite längre. Han höll kvar mig. Efter en lång stund släppte han mig. Han kollade ner i marken och när han kollade upp och mötte min blick så log han.

- Jaa.. Vi ses imorgon, sa han och log lite smått igen. Jag log tillbaka och vi gick skilda vägar. Jag kollade bak en gång och såg att han gjorde samma sak. Jag vet inte vad, men det var någonting som kändes lite små konstigt.
Jag gick raka vägen hem och slängde av mina kläder.

- Nicole! ropade pappa, precis när jag var på väg upp för trappan. Jag vände mig om och gick in i köket. Han satt inte där och inte heller i vardagsrummet, så jag gick till hans sovrum. Han låg i sängen med en bok i handen.

- Ja? sa jag och pappa la ner boken på bröstet.
- Jag ville bara kolla så att det var du som kom hem. Hade du det trevligt?
- Ja, det hade jag, sa jag och kramade sedan om pappa för att gå upp på mitt eget rum. Eftersom att klockan var ganska mycket kröp jag nästan direkt ner i sängen.

Nästa morgon vaknade jag av att klockan ringde. Jag suckade och kollade på den. Klockan var sju, på morgonen, och det var helg. Att gå upp klockan sju på en helg var väl inte så populärt hos mig. Jag försökte somna om men det fungerade inte, så jag gick tillslut upp. Jag bytte om från pyjamas till joggingkläder.

Jag gick ner för trappan ner till undervåningen, där jag tog fram mina joggingskor och tog på mig de. Jag gick efter det in i köket och såg en lapp ligga på bordet. Jag läste igenom den snabbt och slängde den sedan i papperskorgen. Det var ändå ingen viktig lapp. Jag tog min iPod och mina hörlurar och försvann ut ur huset.

Jag bestämde mig för att springa en längre sträcka idag, så jag började helt enkelt göra det - springa en längre runda. Jag tog en annorlunda väg än vanligt, så den blev automatiskt längre.
När jag hade på musiken som högst och sprang längst skolan kände jag hur någon började springa upp längst bredvid mig. Det var inget jag brydde mig om, eftersom det var många joggare ute som sprang just nu. Jag fortsatte att springa och ökade tempot. Plötsligt kände jag hur någon tog tag i min axel. Jag ramlade bakåt med en duns och slog i rumpan och bakhuvudet, hårt.

- Aj, stönade jag och blinkade. Jag såg bokstavligen stjärnor. Jag satte mig upp och la handen på pannan. När jag tog bort den och öppnade ögonen så såg jag en hand som sträcktes fram. Jag granskade den.
- Här, sa ägaren till handen. Jag kände mycket väl igen rösten. Jag kollade upp, och där stod Justin. Jag tog tag i hans hand och drog mig upp, med hjälp av honom. Jag borstade av rumpan lite grann och drog ner mitt linne.

- Förlåt, det var verkligen inte meningen. Jag ropade, men du stannade inte, så jag tänkte stanna dig bara.. Gick det bra? frågade han och kliade sig i håret.
- Jo, det gick bra, svarade jag och bet ihop. Det gjorde ju inte så ont, men jag kände ändå av smärtan.
Justin sa inget, och jag sa inget. Vi bara stirrade på varandra.
- Hur mår du själv? sa jag när han bara stått och stirrat på mig ett bra tag. Han skrattade till och skakade på huvudet.
- Jorå, jag mår super. Jag bara.. ehh.. du vet, fastnade med blicken. Ska du fortsätta springa nu? Jag nickade. - Får jag springa med dig?
- Visst, sa jag och log. Justin log tillbaka. Jag tog min iPod och stoppade ner den i fickan, innan jag och Justin började springa. Vi sa ingenting, utan bara sprang i ett högt tempo.

När vi sprungit ett tag och jag började känna att benen värkte så stannade vi. Eller, jag stannade och Justin gjorde det också.

- Varför stannade vi? frågade han.
- Jag vet inte hur du kan ha så bra kondition eller vad det nu är, men jag orkar inte mer, sa jag och pustade ut. Justin skrattade.
- Jahapp. Vill du äta nåt? Jag nickade och vi började gå mot hans bil.

- Är den alltid parkerad här eller? sa jag samtidigt som jag kände på den. Det var en svart Range Rover. Riktigt snygg!
- Nej, men som du kanske märkte så sprang vi runt i en cirkel.. och den råkade vara parkerad här idag, sa han och skrattade. Han öppnade dörren åt mig. - Damerna först, sa han och jag klev in i bilen. Han sprang runt till andra sidan och satte sig vid förarsätet. Han startade bilen och vi körde iväg.

Efter fem minuter eller kanske mer, så stannade vi utanför ett café. Jag hade aldrig sett det förut, men jag antar att Justin gjort det eftersom han bott här i ATL längre än vad jag gjort.
Vi klev ut ur bilen och gick in och satte oss i ett hörnbås. Justin tog upp menyn som låg på bordet och började läsa. Efter bara en liten stund la han ner den och vinkade med handen. En ung kille kom fram till oss och tog beställningen.

- Får man fråga vad du beställde?
- Våfflor! sa Justin glatt och log stort mot mig.
- Våfflor?
- Ja! Det här är ju stans bästa våffelställe, fast det visste du väl redan. Jag skakade på huvudet. - Skojar du? Har du inte ätit här? Herregud, då har du missat något!

Våra våfflor kom snabbt in och Justin vräkte i sig, och han hade rätt - våfflorna var supergoda. Jag förstod att de var stans bästa!
När vi ätit upp så satt vi och snackade en stund, om allt möjligt. Inte så mycket om oss själva, utan om allt som dök upp.

Framspolning:
En vecka har gått och så mycket har hänt på en vecka. Jag har svårt att själv tro det, men jag och Justin har faktiskt blivit mycket bra vänner. Jag har börjat se honom på ett helt annat sätt. Han är inte känd för mig, han är en vanlig människa. En trevlig sådan också!
Jag umgås också mycket med Chaz och Ryan, och även ganska mycket med Caitlin. Vi fem har blivit som ett gäng som alltid hänger tillsammans i skolan och utanför.

Jag snurrade runt på datorstolen när jag hörde att det knackade på dörren.

- Kom in! ropade jag och dörren öppnades. Pappa kom in.
- Jag åker och hämtar Alex nu. Ska du med?
Jag ställde mig snabbt upp och hämtade min väska. Jag slängde den över axeln och följde med pappa ner till undervåningen, och sedan vidare ut till bilen. Vi körde iväg till flygplatsen och det kändes som om vi stod och väntade i evigheter tills vi fick se..

---

HAHA, alla vet ju vad de får se.. men jag orkade inte skriva mer så jag avslutade så där :) hehe. Hoppas det inte blev för tråkigt kapitel. puss!

Dagen rullade på som vanligt och efter skolan åkte jag hem till mig och åt, gjorde läxor och satt lite framför datorn. När klockan var fyra så plingade min mobil till.

*Vi åker om en fyrtio minuter. Ska jag komma hem till dig eller du till mig? /Simon*
*Jag kan komma hem till dig* svarade jag och fixade till mig lite snabbt, innan jag tog mina saker och gick mot hans hus.



Jag plingade på och Vera kom och öppnade.

- Nicole! Åh vad trevligt. Simon är uppe på hans rum. Välkommen in! sa hon och jag gick in genom dörren. Jag tog av mig mina skor och jacka, och nästan sprang upp till hans rum. Han satt framför datorn och snurrade på datorstolen när han hörde att jag kom in. Han ställde sig upp och vi gick emot varandra och möttes sedan i en kyss. Vi kysstes ett tag, innan vi släppte varandra.

- Har du packat allt? frågade jag och han skakade på huvudet.
- Inte allt, jag har inte orkat. Vill du hjälpa mig? Att packa var kanske anledningen varför jag kommit hit, men jag svarade ändå ja. Jag följde med honom in i ett annat rum och hämtade en väska. Simon sprang fram och tillbaka och hämtade basketgrejer som han skulle behöva, medans jag började packa ner kläder.
När vi äntligen var klara var det mindre än tjugo minuter kvar tills han skulle åka. Jag satte mig ner på hans säng och Simon satte sig ner bredvid mig. Vi började kyssa varandra.

En stund senare så plingade det på dörren. Simon och jag ignorerade det och fortsatte att mysa, ända tills vi blev avbrutna av att Alex kom in på rummet.

- Herregud, kan ni bara lägga av? Simon, du visste att jag skulle komma hit tio minuter innan vi skulle åka. Varför gör du såhär mot mig? sa han och skrattade lågt. Jag satte mig upp och Simon gjorde detsamma. Han la sin hand ovanpå min och smekte den.

Tio minuter senare var det dags att åka. Vi gick ner till nedervåningen och ut på gatan, där det stod en taxi. Alex gick fram till mig och kramade om mig.

- Take care lil' sis', sa han och kramade om mig hårt. - Och ta hand om pappa.
- Mm, mumlade jag och släppte sedan taget om honom. Jag gick fram till Simon och kramade om honom istället.

- Jag vet inte hur jag ska överleva utan dina kyssar i en vecka, sa han och kysste mig. Vi stod och kysstes ända tills Alex ropade att de var tvungna att åka.

- Vi ses, om en vecka, sa jag och kysste Simon igen. Han kramade om mig och gick sedan in i taxin, och jag kollade på de enda tills jag inte kunde se taxin längre. Då började jag gå hem.
Jag satte mig i vardagsrummet och efter bara en liten stund kom pappa och satte sig bredvid mig.

- Känns det jobbigt? Att Simon har åkt? frågade han och jag tänkte efter.
- Faktiskt inte. Inte så jättejobbigt, svarade jag och pappa log.
- Det är bra. Förresten, du har inte berättat om din klass! Jag vill höra, så berätta på!
- Öhm, okej. Caitlin är tjejen som jag är mest med. Av killarna är jag väl mest med Ryan, Chaz och.. Justin. Typ.
Pappa nickade och log.
- Beadles, Butler och Somers om jag förstått rätt? Jag har träffat på deras föräldrar! Men vem är Justin?
- Justin Bieber, sa jag och pappa kollade chockat på mig. Till och med han visste vem Justin var, haha.
- En kändis i klassen! Det var inte dåligt det! sa han och skrattade. Jag började också skratta.

Efter att ha kollat klart på programmet gick jag upp till mitt rum och bara.. satt där. Jag gjorde lite läxor och satt vid datorn, men inget mer. Jag gjorde i princip ingenting. Precis när jag var på väg att ge upp och gå och lägga mig eller något, även fast klockan bara var halv sju på kvällen, så plingade mobilen till. Jag tog upp den och såg att jag hade fått ett SMS ifrån Caitlin.

*Vill du träffas?*
*Visst. När? Vart?*
*Hemma hos mig om fem minuter*
*Okej*

Jag drog av mig min mjukisdress som jag tagit på mig och bytte om till ett par korta jeansshorts och en hoodie. Jag satte upp håret i en tofs och tog sedan mina saker och gick ner till nedervåningen.

- Och vart ska du? frågade pappa medans jag var påväg ut från dörren. Han stirrade ut mig.
- Hem till Caitlin.
- Du har inte ätit.
- Jag äter där, sa jag och pappa log. Jag sa hejdå och gick ut från huset och stängde dörren efter mig. Jag sprang fram till min cykel och satte mig på den, och började cykla iväg. Jag visste inte riktigt vart Caitlin bodde eftersom jag aldrig varit hemma hos henne, men jag antog att det låg där bussen hade stannat imorse och hon klivit på.
När jag cyklat till bussens station så såg jag en brevlåda som det stod "Beadles" på. Jag hoppade då av cykeln och ledde den fram till dörren. Jag parkerade den precis utanför och plingade på. Det tog en stund, men tillslut kom hennes lillebror Christian och öppnade.

- Hej Nicole! sa han glatt och kramade om mig löst. Jag kramade tillbaks och gick sedan in i huset efter honom.

- Vart är Caitlin?
- Jag vet inte, där uppe tror jag. Hon kommer nog ner strax! Resten kommer snart.
- Resten? sa jag och kollade frågandes på honom.
- Ja, resten. Förresten, har du käkat? Vi har köpt pizza! sa han medans han gick in i köket. Jag följde efter honom och satte mig på en av stolarna vid köksön. Jag kollade runt i köket och insåg hur fint han och Caitlin faktiskt bodde. Christian, som stod vid köksbänken, vände sig om.

- Det finns tre olika, vilken vill du ha? sa Christian och tog fram tre olika kartonger. Jag öppnade den ena och såg någon sorts pizza, vilken vet jag inte. Den såg ganska god ut så jag tog en bit av den. Christian gjorde samma sak och satte sig mittemot mig. Vi åt under tystnad. Det var inte så att vi inte hade något att prata om, vi valde bara att inte prata. Christian valde att stirra på mig istället.

- Nicole! Har det redan gått fem minuter? Förlåt, men jag duschade! sa Caitlin och avbröt tystnaden. Hon kom ner för trapan och gick fram till mig. Hon kramade om mig och satte sig sedan bredvid mig och tog en pizzabit.
- När skulle de andra komma? frågade Christian samtidigt som han tog en ny tugga av pizzan.
- Jag vet inte. De skulle ha kommit samma tid som Nico.. Caitlin avbröts av att det ringde på dörren. Christian ställde sig snabbt upp och sprang mot dörren. Några sekunder senare kom han tillbaka och efter honom gick Ryan och Chaz. Ryan log stort och det gjorde Chaz också. De satte sig runt köksön och högg direkt in på pizzan.

Resten av kvällen spenderades hemma hos Cx2 - mitt nya smeknamn på Catilin och Christian. Vi åt onyttigt, kollade på skräckfilm och mycket annat.
Klockan närmade sig nu tolv och jag kände att det började bli dags att gå hem. Det tyckte de andra också. Eller, Justin och Chaz hade redan gått, så det var bara jag och Ryan kvar. Jag sa hejdå till Cx2 och gick sedan ut ifrån deras hus.
Jag tog upp min cykel och ledde den längst gatan. Ryan gick bredvid mig.

- Vart bor du? frågade jag Ryan. 
- Två hus ifrån dig. Förut bodde jag mittemot Caitlin och jag och Chaz var grannar, men jag flyttade.
- Jaha okej, sa jag och log.
Vi fortsatte att prata ända tills vi stannade framför mitt hus.

- Vi ses imorgon, sa jag medans jag la ner min cykel på gräsmattan framför huset.
- Ja det gör vi. Ryan närmade sig mig och..

---

Kysser han henne? Eller vad gör han!?

Somsagt, förlåt för dålig uppdatering men jag har datorförbud (hehe jag får egentligen inte sitta nu, men jag gör det för er skull) ♥

VAD TYCKTE NI OM KAPITLET? :)

Jag fortsatte att kolla runt i klassrummet och såg att Caitlin hade fastnat med sin blick på mig. Jag vinkade försiktigt med handen och hon vände sin blick ifrån mig. Jag iakttog Caitlin ett tag och såg att hon kollade på Nicole. Hon såg lite irriterad ut och jag vinkade med handen igen. Hon mötte min blick och mimade "förlåt". Jag nickade och hon vände sig om började läsa i sin bok.

Jag gjorde samma sak och började läsa det som läraren bett oss att läsa, fast det var riktigt tråkigt. Jag försökte att prata lite med Nicole, men hon var väldigt koncentrerad nästan hela lektionen, så det var svårt att få kontakt med henne.



Nicoles perspektiv:
Efter skolan så mötte jag upp Alex och åkte direkt hem. Jag gjorde mina läxor och sprang sedan ut på en joggintur. När jag kom hem så åt jag ett snabbt mellanmål, bytte om och gick sedan över till Simon.

- Jag såg inte dig i skolan idag, sa Simon samtidigt som han höll på med mitt hår.

- Mhm, jag såg inte dig. Imorgon kanske?

- Ja, svarade Simon och böjde sig ner och kysste mig mjukt. Jag kysste honom tillbaka och det övergick till hångel. Vi avbröts dock av att Simons mamma ropade att det var mat. Vi gick tillsammans till köket och satte oss vid matbordet. På själva bordet stod det två tallrikar med hamburgare och pommes frites, och två glas och en flaska med cola.

- Jag ska åka iväg till jobbet nu, så här har ni middagen. Blir det bra? Frågade Simons mamma.
- Jadå, det ser supergott ut! sa jag samtidigt som vi satte oss ner vid bordet. Vera, som Simons mamma hette, tog sina saker och gick ut ifrån huset. Jag och Simon kollade på varandra och högg direkt in i maten.

När vi hade ätit upp ställde vi in disken i diskmaskinen, och gick sedan ut och satte oss i vardagsrummet. Simon la sig i soffan och jag la mig i hans knä. Han sträckte sig efter fjärrkontrollen och satte på något program, samtidigt som han höll på med mitt hår. Vi kollade på programmet ända tills det slutade. Då var klockan ganska mycket och jag behövde gå hem.

- Det är så att jag och laget ska åka på en cup med laget.. började Simon efter att jag släppt honom när vi kramats.
- Jo jag vet, jag tror Alex nämnde det.
- Vi åker imorgon kväll, sa han och kollade på mig. - Fast vi är bara borta i några dagar. Kanske fem eller fyra, eller en vecka.
Jag kollade på honom och log. Han log tillbaka och vi kramades om hårt. Han smekte min kind och vi möttes i en kyss.

- Vi ses imorgon, sa Simon och kysste mig igen.
- Ja, det gör vi, sa jag och log. Jag gick ut och Simon stängde dörren efter mig. Jag började gå hemåt och kom efter bara några minuters av en snabb promenad fram. Jag tog fram min nyckel och öppnade dörren. Jag började gå upp för trappan men hörde att pappa ropade på mig från köket, så jag vände mig om och gick dit istället.

- Har du ätit? frågade han och jag nickade.
- Jag åt hos Simon.
- Okej, bra. Godnatt! Vi ses imorgon.

Jag kramade om honom och gick upp till mitt rum igen. Jag sneglade på klockan och såg att den var ganska mycket så jag gick in i badrummet och gjorde mig iordning för kvällen - flätade håret, tog bort sminket, tog på mig pyjamasen och borstade tänderna - innan jag kröp ner i sängen.

Nästa morgon vaknade jag av att alarmklockan ringde, för fjärde gången. Jag stängde av den med en smäll med handen och kollade vad klockan var. Halv åtta. En halvtimme tills jag skulle börja. Jag suckade för mig själv. Varför skulle jag alltid snooza? Jag reste mig upp och gick direkt in i badrummet och började fixa mig. Jag tog ut flätorna och lät håret vara lockig, sminkade mig och borstade tänderna. När jag var klar så tog jag fram ett par jeans och en blus som jag snabbt drog på mig, för att sedan springa ner till undervåningen och vidare till skolbussen.
Jag hann precis med bussen. Jag klev på den och hälsade på föraren, innan jag gick längst "korridoren" i bussen. Jag såg många nya ansikten, nästan ingen från min klass. Det kändes som om alla stirrade ut mig och viskade saker om mig. Jag såg en ensam plats och var på väg att gå dit för att sätta mig när jag såg en hand vifta längst bak i bussen. Ett huvud, som jag såg tillhörde Ryan, stack ut och han ropade mitt namn. Jag kände mig plötsligt lättad och gick snabbare emot honom och satte mig bredvid honom.

- Godmorgon, sa jag och Ryan log.
- Godmorgon på dig också.

Efter två stationer med bussen så klev Chaz, Caitlin och någon som jag inte kände igen på. De fick direkt syn på mig och Ryan och gick emot oss. Chaz ropade våra namn och gjorde sedan ett handslag med Ryan. Jag skrattade och kramade om Caitlin, som satte sig bredvid mig. Killen, som jag inte kände igen, satte sig bredvid Caitlin.

- Förresten, det här är min lillebror Christian, sa hon efter en stund och han skakade om min hand och log. Jag kollade på honom och Caitlin. De var faktiskt inte så lika, men nu när jag visste att de var syskon så syntes det lite.

Vi pratade hela bussturen till skolan, och påväg upp till skåpen också.

- Vad har vi för lektion nu? frågade jag medans jag letade efter vårat schema. Jag hade förmodligen tappat bort det. Smidigt, första dagen!
- Idrott, svarade Ryan samtidigt som han stängde igen sitt skåp och hängde sin gympapåse runt axeln. Jag suckade för mig själv. Jag hade tappat bort schemat och inte tagit med mina idrottskläder. Jag la in mina saker i skåpet och stängde sedan igen det. De andra blev snabbt klara och vi gick tillsammans till idrottssalen. Det var samma stora sal som Simon tränade basket i.
Alla bytte om och jag gick ut till våran lärare i idrott, Mr Park.

- Hej, jo det är så att jag är ny här och jag visste inte att vi hade idrott, sa jag och han nickade.
- En gång är ingen gång. Det är okej för denna gång. Du kan sitta och kolla på under tiden, sa han och log. Jag log tillbaka och gick och satte mig på läktaren. Efter en liten stund sprang de flesta ut och lektionen sattes igång. Några kom för sent och kom mitt i, en av de var Justin. Han gick fram till Mr Park och lämnade en lapp, innan han kollade upp mot mig och log. Han började gå mot mig, och när han var framme så satte han sig bredvid mig.

- Hej, sa jag och han log.
- Varför är du inte med?
- Jag glömde kläder. Jag tappade bort schemat och hade ingen aning om att vi skulle ha idrott.. Själv?
- Haha, smart. Som du kanske minns så har jag skadat foten, sa han och pekade ner på sin fot. Själva foten var ju innuti hans sko, så jag kunde inte se speciellt mycket av den, men den såg mer svullen ut än den andra foten.

Vi fortsatte att prata hela idrottslektionen och det kände inte alls konstigt. Jag menar, för mig var det ju ganska konstigt och det kändes väldigt.. coolt, men Justin verkade inte bry sig. Då och då var det någon pinsam tystnad, men det verkade inte som om Justin märkte av det.
När lektionen var slut så reste vi oss upp och gick till skåpen. Det var ganska tomt där, och ingen från våran lektion hade kommit. Vi tog ut våra böcker ur skåpen och satte oss sedan vid ett bord.

- Eftersom du är ny här, och har tappat bort schemat, så antar jag att du inte gjort läxan tills idag? frågade Justin och skrattade.
- Vadå läxa!? sa jag chockat och Justin fortsatte skratta åt mig. Han svarade inte på min fråga. - Seriöst, hade vi någon läxa idag?
Justin svarade utan skrattade bara åt mig. Så småningom började personer från klassen komma tillbaka. Justin sa hejdå och gick iväg till killarna medans jag gick till Caitlin. Jag ställde mig lutad mot skåpet bredvid hennes.

- Caitlin, hade vi någon läxa tills idag? sa jag oroligt och hon kollade chockat på mig, samtidigt som hon höll på med något i sitt skåp.
- Nej, varför undrar du?
Jag suckade och vände mig om mot Justin. Han stod och skrattade. Jag mimade "kul" och han skrattade ännu mer.
- Äsch, det var inget, sa jag och vände mig om mot Caitlin igen. Hon log och tog sina saker, och vi gick tillsammans upp till mattesalen.

Efter den långa mattelektionen var det dags för lunch. Jag gick tillsammans med Caitlin och några andra tjejer i klassen till matsalen. Skolans matsal var helt olik den i min förra skola. Den här såg verkligen ut som på en film, och det gjorde personerna som satt i den också. Den påminde väldigt mycket om "Mean Girls", där det finns olika bord. Man ville, med andra ord, inte sätta sig vid fel bord. Jag var glad att jag hade Caitlin vid min sida, så att hon kunde visa mig runt.
Vi gick och satte oss med några i klassen och började äta. När jag ätit upp hörde jag hur någon ropade mitt namn. Jag trodde att det var någon vid bordet men de kollade lika konstigt på mig som jag på de, så jag vände mig om och såg Simon sitta vid ett bord en bit ifrån oss. Jag ställde mig glatt upp och gick fram till hans bord. Han satt med Alex och några andra i sin klass, men även några andra från basketlaget. Jag satte mig i hans knä och de flesta kände ju igen mig, så de hälsade på mig.

- Jag har saknat dig, viskade Simon i mitt öra. Jag vände mig om och vi kysstes.
- Jag kommer att sakna dig mer, när du åker ikväll. När åker du? sa jag.
- Vet inte, klockan fem eller sex kanske. Kan du komma hem till mig innan? Eller jag till dig? Jag nickade med huvudet och han log, och vi kysstes igen.
- Euw, sa någon. Vi båda avbröt kyssen och vände oss. Där satt Alex och såg äcklad ut. Både jag och Simon skrattade. Jag satt kvar hos honom och resten av killarna i några minuter, innan jag kom på att jag lämnat Caitlin och alla andra. Jag reste mig upp och Simon gjorde detsamma.
- Vi ses ikväll, sa han och kramade om mig. Vi kysstes sedan och jag gick iväg till mitt bord. Caitlin och resten av tjejerna i klassen kollade chockat på mig.

- Är du och Simon ihop!? sa en tjej och kollade på mig med stora ögon och en gapande mun.
- Hehe, ja.. sa jag och alla tjejer kollade chockat på mig. Det blev tyst ända tills klockan ringde in. Då ställde jag mig upp och Caitlin gjorde detsamma.

- Ska vi gå? frågade jag henne och hon nickade. Vi gick och lämnade våra brickor och gick sedan tillsammans upp till skåpen.

- Varför sa du ingenting om att ni var ihop? sa Caitlin och vände mig om.
- Vet inte. Är det något konstigt eller? Allas reaktion var ju lite konstig..
- För att han är sjukt snygg och typ skolans populäraste kille!?
Jag skrattade och Caitlin gjorde detsamma. Vi pratade inte mer om det utan började prata om annat.

Dagen rullade på som vanligt och efter skolan åkte jag hem till mig och åt, gjorde läxor och satt lite framför datorn. När klockan var fyra så plingade min mobil till.

*Vi åker om en fyrtio minuter. Ska jag komma hem till dig eller du till mig? /Simon*
*Jag kan komma hem till dig* svarade jag och fixade till mig lite snabbt, innan jag tog mina saker och gick mot hans hus.

---

Jag vet, jag är världsämst på att uppdatera, men jag har fått datorförbud hehe. Här har ni det nya kapitlet iaf! Vad tyckte ni?

Jag har lyckats sno en dator (haha) så jag har skrivit ett nytt kapitel!! Det är tidsinställt och kommer upp 20:01 ikväll!! puss

Jag öppnade mitt skåp och tog ut min mobil. Plötsligt kände jag ett par varma armar runt om mig. Jag skrattade och var nästan helt säker på att det var Simon, men det var något som var fel. Det var inte Simons doft och armarna påminde inte alls om Simon. Armarna släppte mig efter någon stund. Jag vände mig om och där stod..



Justin. Jag blinkade för att se bättre, och han stod fortfarande där. Han backade bak några steg.

- Caitlin? sa han frågandes och och bara stirrade på mig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, utan stirrade tillbaks på honom. Vi stod och bara stirrade på varandra under tystnad, i flera minuter.

- Ehm, alltså, förlåt, sa Justin och kollade ner i marken. - Jag trodde du var någon annan. Han kollade upp på mig och mötte min blick. Han blev lite lätt röd om kinderna och jag kände att jag säkert såg ut som en illröd tomat.

- Det är lugnt, sa jag efter en stund och Justin log. Jag vände mig om mot skåpet igen och fortsatte att hålla på med min mobil. Jag hörde att någon, förmodligen Justin, harklade sig igen. Jag snurrade runt och mycket riktigt, där stod Justin.

- Mitt skåp är under ditt och du står i vägen just nu, sa han och jag kollade chockat på honom. Gick han i den här skolan?

- Går du här!? sa jag chockat och han nickade och kollade lite småkonstigt på mig.

- Nej du vet, jag bara är här och .. är här. Han skrattade och skakade om sitt hår. Han drog handen igenom det.
Jag log mot honom och flyttade mig sedan åt höger. Han skrattade åt mig och jag kom på att jag fortfarande stod i vägen. Jag backade undan och Justin böjde sig ner och låste upp sitt skåp. Jag stod och stirrade på honom, hur länge vet jag inte, och tänkte efter. Jag kanske skulle säga någonting, eller göra någonting.

- Så.. Justin Bieber, sa jag och insåg snabbt att jag borde sagt något annat. Justin kollade upp på mig och han hade en min som jag inte kunde tyda.
- Ja? sa han frågandes och jag ville bara sjunga igenom jorden. Varför hade jag ens sagt något?

Justins perspektiv:
Jag kollade upp på henne och kollade undrande på henne. Jag såg att hon var riktigt nervös. Varför vet jag inte, men det verkade hon iallafall vara. Jag menade inte att låta dryg, men tyvärr så lät jag nog så.

- Jag visste inte att du gick här, på APHS, sa hon.

- Jag visste inte att du gick här. Dig har man inte sett här förut, sa jag och log mot henne. Hon log tillbaka. - Nicole var det va? Nicole Brown? frågade jag medans jag ställde mig upp.

Hon kollade glatt på mig och nickade. Hon hade säkert trott att jag inte skulle komma ihåg hennes namn, men det gjorde jag.

Vi småpratade en stund och sedan tog hon ut sina böcker och gick iväg. Jag böjde mig ner och stängde mitt skåp. Jag reste mig sedan upp igen och sprang efter henne. Hon gick i trappan och verkade gå väldigt segt, så det var inga problem att springa ikapp henne.

- Jag glömde fråga, vilken klass går du i? frågade jag och hon vände sig om mot mig.

- Junior klass 11C.
- Jag med!
- Okej, men du vet väl att vi började halv nio och inte tolv?
- Jo jag vet, men jag var i studi.. sa jag och stannade upp. - Jag var upptagen.

Vi gick tillsammans upp till rätt våning. Nicole gick iväg till Caitlin och Payton som ropade på henne, medans jag satte mig med Ryan och Chaz.

- Damn.. Den nya tjejen, sa Chaz och kollade på mig och Ryan. Vi båda nickade.
- Jag vet. Vi träffade henne igår, svarade Ryan och suckade. - Men hon är snygg. Riktigt snygg.
Jag vände mig om mot Nicole och kollade på henne. Killarna hade rätt, hon såg bra ut. 

Nicoles perspektiv:
Jag gick och satte mig hos Caitlin och någon blond tjej.
- Det här är Payton. Nicole Payton, Payton Nicole, sa Cailtlin och jag kollade på den blonda tjejen som tydligen hette Payton. Hon log mot mig och jag log tillbaka.

- Så, hur är skolan hittills? frågade Payton.
- Det går väl bra. Har inte riktigt träffat alla och så.
- Haha, det har man märkt. Du är ju mest med Ryan, sa hon och vi tre vände oss om mot Ryan's bord, där även Chaz och Justin satt. Konstigt nog så kollade de på oss också. Jag vände mig snabbt om, så att jag kollade på Caitlin igen. 

- Justin Bieber, mumlade jag och Caitlin kollade konstigt på mig.
- Vad sa du?
- Förlåt, jag bara mumlade lite för mig själv.
- Ja, men vad sa du? 
- Justin Bieber. Det är coolt att han går här.
- Ja det är faktiskt ganska coolt. Vi i klassen tänker ju inte på det eftersom att han gått här så länge, till och med innan han var känd.. sa Payton och log mot mig.

- Håller du på med någon sport? frågade Caitlin och bytte samtalsämne.
- Nej. Jag springer nästan varje dag, men det är allt. Jag har gått på karate och chearleading.
- Chearleading? Perfekt! sa Payton och kollade på Caitlin. Jag förstod inte riktigt vad de menade med att det var perfekt, men det var väl något mellan de två.

Vi fortsatte att prata tills lektionen ringde in. Det var inga bestämda platser, så man fick sätta sig vart man ville. Caitlin och Payton satte sig bredvid varandra, och Ryan satte sig bredvid Chaz. Jag gick och satte mig på en bänk längst bak.

- Får jag sätta mig här? sa någon. Jag vände mig om och där stod Justin, och pekade på bänken bredvid mig.
- Visst, sa jag och log mot honom.

Justins perspektiv:
Jag satte mig ner på bänken bredvid Nicole och lektionen började så småningom. Vid bänken framför oss satt Chaz och Ryan. Chaz vände sig om och blinkade med ena ögat mot mig. Jag suckade och Nicole kollade upp ifrån sin bok.

- Äh, asså inget, sa jag och kollade ner i sin bok.

Chaz skrattade och jag gjorde detsamma. Nicole kollade återigen upp ifrån sin bok och kollade på mig. Jag log mot henne och hon log tillbaka, innan hon dök ner med huvudet i boken igen. 

Jag fortsatte att kolla runt i klassrummet och såg att Caitlin hade fastnat med sin blick på mig. Jag vinkade försiktigt med handen och hon vände sin blick ifrån mig. Jag iakttog Caitlin ett tag och såg att hon kollade på Nicole. Hon såg lite irriterad ut och jag vinkade med handen igen. Hon mötte min blick och mimade "förlåt". Jag nickade och hon vände sig om började läsa i sin bok.

Jag gjorde samma sak och började läsa det som läraren bett oss att läsa, fast det var riktigt tråkigt. Jag försökte att prata lite med Nicole, men hon var väldigt koncentrerad nästan hela lektionen, så det var svårt att få kontakt med henne.

---

Jag vet, inte roligaste kapitlena och inte bästa uppdateringen. Förlåt ♥

Blir delarna där Justin är med konstiga?? ....