Lektionen fortsatte, och när den var slut hade vi en håltimma. När jag var nere vid skåpen orkade jag inte längre, utan tog upp mobilen och skrev ett SMS.

*Vem är blondinen?* skrev jag och väntade på svar.



Bara några sekunder senare fick jag ett svar från Alex.

*Jaha, så du har sett. Brianna heter hon* stod det och jag kände hur det högg till i magen. Jag skyndade mig till toaletterna, låste dörren och satte mig toalettlocket.

*Har de något på gång eller?*

*Vi tar det hemma* svarade han och jag kände hur det än en gång högg till i magen. Jag lutade mig tillbaka mot väggen. Huvudet började göra ont, magen gjorde ont och mitt hjärta gjorde ont. Jag var ju fortfarande inte helt säker på om de hade något tillsammans, men med tanke på hur Alex hade svarat kändes det som det.
Efter ungefär tjugo minuter, när jag hade lugnat ner mig lite, så öppnade jag dörren och gick ut till mitt skåp. Caitlin stod lutad mot det.

- Hej, sa hon och log. - Jag väntade på dig. Dålig i magen eller? sa hon och skrattade. Jag kunde inte hjälpa det, utan började också och skratta.
- Inte direkt, sa jag efter en stund. - Snällt att du väntade.
Jag la in mobilen i skåpet och tog ut min jacka. Jag satte på mig den och vände mig om mot Caitlin.
- Ska vi gå eller? frågade jag och hon nickade. Vi gick ut på skolgården. Det var ganska dött, men det var ju inte så konstigt - de flesta hade ju lektioner. Vi gick fram till flaggstången och väntade, och efter någon minut kom Justin, Chaz och Ryan fram till oss. Justin ställde sig bredvid Caitlin och Chaz och Ryan bredvid varandra, mittemot mig.

- Förlåt, vi orkade inte vänta, så vi gick och köpte godis, sa Chaz och höll upp en godispåse. Jag skrattade och skakade på huvudet. En sak var iallafall säker med Chaz; han älskade att äta, speciellt godsaker.
- Så, vart ska vi? frågade Ryan och kollade enbart på mig.
- Jag vet inte, svarade jag och han vände sig om mot Justin och Caitlin.
Vi bestämde oss tillslut för att gå till en park i närheten. Där åt vi glass, pratade och hade det trevligt i någon timme, tills nästa lektion började förstås. Som tur var det en ganska kort lektion, så den gick snabbt.
Efter den sista lektionen var vi allihop ganska hungriga - så vi tog våra saker och hoppade in i Justins bil, för att åka till något ställe där man kunde köpa mat. Det fick bli ett snabbmatsställe.
Vi satt på det där stället i mer än en timme och pratade. Det var nästan bara vi där, tills dörren öppnades och man hörde att det nästan var en hel skolklass som kom in. Varken Chaz, Ryan, Justin eller Caitlin verkade bry sig, men när jag vände mig om fick jag se vilka det var - Simon och hans gäng. Jag kände att klumpen i magen, som försvunnit, kom tillbaka när jag fick se Simon och den där blondinen, eller Brianna som hon hette.

Min hjärna kopplades bort ifrån samtalet med de andra, och kunde bara tänka på Simon och Brianna. Jag hade ganska lätt för att överreagera. Jag kanske bara såg fel på allting? De kanske bara var vänner? Jag kom på hur jag skulle få reda på det - jag skulle konfrontera Simon. Men hur visste jag inte. Jag kunde ju inte bara gå fram till honom. Mina tankar avbröts av Justin.

- Nicole, vi ska gå nu, sa han och la sin hand på min axel.
- Aa, jo, sa jag och ställde mig upp, samtidigt som de andra. Jag gick sakta ut och kollade mig om medans jag gick ut, men Simon vände inte ens blicken mot mig. Han måste ha sett mig. Det var ju inte direkt som om jag gömt mig.
Vi gick ut till Justin's bil och satte oss i den. Han släppte av oss, en efter en, och tillslut var det bara vi två kvar.
Han stannade bilen utanför mitt hus. När jag var påväg att gå ut stoppade han mig.

- Du vet att jag alltid kommer att finnas här om du vill snacka, glöm inte det, sa han och släppte min arm. Han log lite försiktigt och jag kunde inte hjälpa det - jag log tillbaka. Det var en naturlig reaktion på Justin's leénde. Jag älskade hans leénde.
- Tack, mumlade jag och gick sedan ut ur bilen. Jag stängde igen dörren. Justin vinkade och körde sedan iväg. Jag vände mig om när han kört iväg och gick in till huset. Så fort jag öppnade dörren ropade någon mitt namn. Eftersom pappa förmodligen jobbade så gissade jag på att det var Alex. Jag gick upp till hans rum och satte mig på hans säng.

- Ja, vad är det? frågade jag och han kom ut ifrån badrummet. Han svarade inte utan satte sig på datorstolen och började trixa med sin dator. Jag harklade mig, men fick inget svar. Jag suckade.
- Så jaha, du ska bara .. ignorera mig? Förresten, varför var du inte med och käkade med resten av din klass? Typ Simon? När jag sa det vände han sig om.
- Ja, det var precis det jag ville prata om. Han ställde sig upp och drog upp byxorna, för att sedan sätta sig ner på stolen igen, framför mig.

- Jag och Simon är .. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Ovänner?
- Jaha, och varför? sa jag och kollade på Alex. Han såg besvärad ut.
- Jag måste vara ärlig, Simon är inte rätt kille för dig.
- VA? sa jag upprört och Alex såg ännu mer besvärad ut. - Och varför inte? Varför tror du att du kan gå och bestämma sånt?!
- Nicole, du måste fatta. Jag säger inte det här för att såra dig eller något. Jag är bara ärlig. Jag vill bara skydda dig, för du är den enda lillasystern jag har. Simon är inte rätt kille för dig.
Det blev tyst mellan oss, hur länge vet jag inte.
- Varför säger du så? frågade jag tillslut. Jag försökte hålla tillbaka tårarna. Jag vet inte varför jag började gråta.
- Därför jag har sett en annan sida av honom nu. Han festar och dricker för mycket, och det värsta - han håller på med andra tjejer. Jag började skratta lite lågt. - Du tror mig säkert inte, men det är sant. På cupen så var det självklart massa chearleaders där, och självklart höll Simon på med de. Jag vet inte hur långt han gick med tjejen han var med.. Men ja, som du kanske ser så håller han ju nu på med den där Brianna också. Jag skällde ut honom och därför blev vi ovänner.
Jag blev helt tyst och visste inte vad jag skulle säga. 

Jag kände hur någon tår eller två började komma. Jag reste mig upp och Alex gjorde samma sak. När jag var påväg ut ifrån rummet så drog han mig tillbaka och kramade om mig hårt.
- Jag vill inte se dig bli skadad. Det är bara därför, mumlade han och släppte mig sedan. Jag pressade fram ett litet leénde, och jag såg att han gjorde samma sak, innan jag gick ut ur hans rum. Jag gick till mitt rum och slängde mig på sängen.

Jag måste ha somnat då jag vaknade fyrtio minuter senare. Jag gick upp ur sängen och kollade mig i spegeln. Mascaran var utkletad och håret var en röra, men annars såg jag helt okej ut. Jag gick in i badrummet och tog bort mascaran och drog på några nya drag med den, och borstade igenom håret för att sedan sätta upp det i en hästsvans.
När jag var klar gick jag ner till undervåningen, tog mina skor och gick mot Simons hus. Jag var tvungen att prata med honom.
Jag gick med bestämda steg mot hans hus och gick in, utan att knacka eller plinga på. Jag brukade göra så, så varför skulle det vara något problem nu? Jag gick upp för trappan till hans rum och precis när jag var på väg att kliva in över tröskeln stannade jag. Jag såg Simon, ligga på mage i hans säng, bredvid en tjej - Brianna. Simon kollade upp på mig och mötte min blick.

---

dun dun dun dun! haha, vad tror ni kommer att hända? och vad gör Simon och Brianna? hmmm ;)

Sorry för konstigt kapitel.. men jag varnade er faktiskt hehe! (och sorry för knas bild, hehe)