Två veckor senare:
Jag satte mig i bilen och hämtade upp Caitlin vid hennes hus. Jag hade nämligen fått min körkort och det var så skönt. Jag slapp vänta på att någon skulle kunna skjutsa mig hit och dit, jag kunde nu åka vart jag än ville.
Idag var den stora dagen - Never Say Never 3D skulle ha galapremiär och jag och resten av gänget skulle såklart närvara, så det gällde att se snygg ut.
Igår hade jag och Caitlin tagit in på spa och fixat naglarna och sånt där smått. Idag skulle vi åka iväg till Justins stylist, Ryan. Han hade lovat att hjälpa oss med håret och kläderna.

När vi kom fram så satte sig Caitlin vid stolen bredvid mig. Ryan började att tvätta mitt hår med ett schampo som doftade underbart, och sedan toppade han av mina slitna toppar.

- Du vill inte färga? Frågade han mig.
- Nej, jag gillar min färg. Kan du inte göra något annat?
- Jo, jo det kan jag. Jag såg att han funderade. Jag ville inte vara för besvärlig, men jag ville verkligen inte färga. Jag visste hur svårt det kunde vara att få tillbaka rätt färg igen.
- Jag klipper upp det lite och stylar det mer istället, okej?
Jag nickade och han började direkt att klippa. Han fortsatte sedan att föna, locka och göra massor av saker med håret.

Efter lite mer än en timme så fick jag äntligen titta. Han vände min stol mot spegeln och jag blev chockad, det såg inte alls ut som jag! Det kanske låter fel, men jag såg hundra gånger snyggare ut än i vanliga fall. Håret var i stora lockar och låg helt perfekt. Det var skitsnyggt!

- Tack Ryan, det blev verkligen jättesnyggt!
- Jag är glad att du gillar det, sa han och kramade om mig. - Gå iväg till sminket nu så tar jag hand om Caitlin.

Jag reste mig upp och kramade om honom en gång till innan jag gick längre in i salongen. Där väntade en tjej som jag sett jobba här.

- Hej, det är du som är Claudia va? Jag heter Marie. Sätt dig här.
Jag nickade och hon log mot mig. Jag gjorde som hon sa och satte mig på stolen.
- Så, vad vill du göra med sminket idag då?
- Jag vet inte riktigt, vad tycker du? Jag vill behålla allt ganska neutralt.

Hon nickade och snurrade runt stolen som jag satt på. Hon började direkt med att noppa mina ögonbryn och efter en stund så började hon sminka mig.

Efter vad som kändes som en timma så var jag klar och hon vände min stol mot spegeln och jag denna gång blev jag lika chockad som med håret. Allt såg perfekt ut. Jag såg inte alls för sminkad ut, men jag var ändå sminkat. Det var jättevackert.
Jag tackade Marie och kramade om henne innan jag gick iväg till Caitlin, som satt och väntade i sofforna. Hennes hår och smink hade väl gått snabbare att fixa, men hon var ändå hur snygg som helst!

- Damn, sa vi i mun på varandra och skrattade.
- Du ser het ut! Sa hon och knuffade till mig löst på axeln.
- Haha tack, du med!

Vi satte oss ner i sofforna och väntade på Ryan, och efter en stund kom han tillbaka.
- Caitlin, du har ju redan din klänning hemma. Men här är din klänning Claudia, sa han och höll upp en klänning. Jag tappade nästan hakan när jag fick se den. Den var så underbar!

- Wow, den är underbar, sa jag och kände på tyget.
- Jag vet. Justin har plockat ut den bara åt dig. Här, jag stoppar i den i en skyddspåse så kan du ta på dig den hemma. Vi ses på premiären ikväll, sa han och sträckte över klänningen. Han gav oss en varsin puss på kinden innan vi gick ut till min bil och åkte iväg.

Vi åkte hem till Justin, för det var där vi skulle göra oss i ordning. Vi gick direkt upp på hans rum och låste in oss. Vi plockade fram alla våra saker som vi hade haft med oss - tjejsaker, haha.
Plötsligt kände jag hur det vibrerade till i fickan. Jag tog upp mobilen.

*Tjo tjejen! Vi är hemma hos Justin om tre minutas, adios mis amigo* stod det och det var ifrån Ryan. Jag skrattade och visade SMSet för Caitlin.

Efter ungefär fem minuter så hörde vi hur ytterdörren öppnades och Chaz skrek. Vi båda skrattade och fortsatte göra det vi gjorde. Vi avbröts dock när någon knackade på dörren. Jag gick fram till dörren, men öppnade den inte. Jag kollade igenom nyckelhålet och där stod Chaz, endast iklädd kalsonger.

- Jag råkade låsa in mina ombyteskläder inne på Justins rum. Kan jag få komma in?
Jag kollade på Caitlin och hon skakade på huvudet.
- Tyvärr Chaz.. Lycka till, vi ses!
- Men va? Hörde jag fel? Jag måste få mina kläder. NU!
- Vi vill inte att du ser oss! Det ska bli en överraskning. Men vi gör så här: Gå ner så lägger vi ut dina kläder utanför dörren, så får du komma upp och hämta de. Låter bra va?
Jag hörde inte vad Chaz mumlade men jag såg att han försvann ner för trappan. Jag letade snabbt upp hans kläder och gick ut och la de utanför dörren, innan jag satte mig bredvid Caitlin igen.

Klockan började bli ganska mycket. Premiären skulle börja klockan sju och just nu var den kvart över sex, och det tog ju tid att åka dit - så vi hade somsagt bråttom. Caitlin var helt klar men jag hade inte ens provat klänningen. Jag bad till gud att den skulle passa! Jag gick in i badrummet och drog försiktigt på mig den, för att inte skada sminket eller håret. Den passade perfekt. Jag log för mig själv. Justin hade bra smak.

Jag och Caitlin tog våra saker och skyndade ner för trappan. Vi ropade på killarna men fick inget svar. Vi tog istället på oss våra skor och bestämde oss för att stå där och vänta på de. Efter en lång tids väntan kom Christian och Chaz ner. De båda hade på sig en kostym och Christian såg så söt ut, kostymen var nästan för stor! Nu var det bara Ryan vi väntade på.

- Ryan! Kommer du eller? Ropade jag men fick inget svar. Jag kollade på Chaz som stod bredvid mig. Han ryckte på axlarna.
- RYAN! Skrek Chaz och Ryan kom ner för trappan. Han hade på sig en svart kostym han också. Han såg faktiskt riktigt bra ut.

Vi gick allihop tillsammans ut och hoppade in i den förbeställda limousinen.
- Jag vet inte om jag sagt det, men ni ser snygga ut ikväll tjejer! Sa Chaz och skrattade.
- Hehe tack. Ni ser inte heller så dåliga ut! Svarade jag och log mot honom.
- Justin kommer säkert vela göra “du-vet-vad” ikväll, så snygg som du ser ut. Hähä! Sa han och skrattade ännu mer. Jag kollade på Caitlin och hon himlade med ögonen och vi alla började skratta.