Efter en liten stund kände jag hur jag blev törstig. Jag hade ju svårt att resa mig upp så jag väckte Justin och han gick och hämtade ett glas vatten åt mig, innan han kröp ner bredvid mig igen.

- Justin, förlåt om jag är typ handikappad. Det är skitjobbigt, jag kan fan inte göra någonting. Förlåt.

- Älskling, det är helt okej. Jag gillar att smörja in dig, hehe, sa han och jag kände nästan på mig att han log, även fast det var jättemörkt.



En vecka senare:
Jag satt nere i köket med pappa och åt frukost. Justin låg fortfarande och sov i soffan, där vi somnat igår.
Jag åt upp min macka och snackade lite med pappa.

- Ja du, klockan börjar bli mycket. Ska vi väcka din drömprins? frågade pappa och skrattade lite. Jag skrattade också och nickade. Jag reste mig försiktigt upp och pappa gjorde detsamma.

- Pappa, jag klarar det här, sa jag och log mot honom. Han kollade oroat på mig och jag tog mitt första steg mot vardagsrummet. Det hade ju gått en vecka, så jag hade lärt mig att gå någolunda okej med mitt ben. Lite vingligt blev det, men jag ramlade oftast inte.
Jag gick in i vardagsrummet och där låg Justin på soffan, under en filt, som jag lämnat honom i morse. Jag gick fram till honom och satte mig vid hans fötter. Jag skakade lite lätt på honom och han öppnade efter ett tag ögonen.

- Öööhm älskling, mumlade han och reste sig sakta upp.

- Godmorgon sötnos. Vi måste upp nu! Vi ska till sjukhuset, sa jag och log.

- VA? Vad har hänt? sa Justin chockat.

- Inget, kommer du inte ihåg att jag ska ta bort gipsen idag? sa jag och gjorde tummen-upp. Justin skrattade och satte sig upp. Han drog på sig sina mjukisbyxor som låg på golvet och jag sträckte över hans hood. Han tog på sig den och vi gick tillsammans ut till köket och satte oss vid köksbordet.

- Godmorgon Justin! sa pappa och log mot Justin. Han sträckte fram en macka. - Här har du, du måste ju få i dig lite näring.
- Godmorgon på dig med Carl. Tack så mycket. Ska vi åka redan nu?
- Jag önskar att Claudia kunde vara lika snabb och glad på mornarna som dig, sa pappa och skrattade. Justin gjorde detsamma.
- Ja vi kan åka.

Vi gick ut till bilen och satte oss i den. Justin satte sig bredvid mig och efter en stund sjönk han ner på min axel och började andas allt tyngre och tyngre. Han hade somnat.
När vi kom fram så väckte jag honom lite försiktigt och vi, inklusive pappa alltså, åkte upp till rätt våning med hiss.
Vi klev ur hissen och satte oss på stolarna i korridoren. Efter kanske tjugo minuter så kom dr Newman ut. Han hälsade glatt på oss alla och vi följde med honom in i ett litet rum.

- Trevligt att ha dig här Claudia. Hur mår du?
- Jag mår bara bra, svarade jag. Det gjorde jag faktiskt. Mycket bättre.
- Toppen. Idag ska vi alltså, hm, sa han och började bläddra i några papper. - Ta bort gipsen.
Jag nickade och dr Newman reste på sig. Vi följde efter honom in i ett annat rum.

Där skar han upp mitt gips på benet och konstaterade att benet inte var helt läkt, så han gipsade om det. Jag suckade.
Han skar även upp gipset runtom armen och min arm var hel. Tur det! Jag skulle inte orka ha arm-gipset en dag till.

Jag fick röntga min arm och även kolla in lungan och revbenen för att se att allt var bra, vilket det var.
När vi var klara så fick vi åka hem.

Justin la sig ner bredvid mig i soffan och tog upp min hand.
- Gör det ont?
Jag skakade på huvudet och han kysste min hand. Jag skrattade och böjde mig fram för att kyssa honom. Jag bet lite lätt i hans läpp och kysste honom sedan på halsen. Han stönade lite lätt och jag "sch:ade" honom.

- Om ditt ben inte hade hindrat dig.. Shit vad vi skulle ha gjort saker då, viskade Justin i mitt öra och jag skrattade lågt och kysste honom igen.

---

Har jag någonsin skrivit en sån dålig (dåliga, om man räknar det innan också haha) episod? hahaha.

Jag tycker att det är lite tråkigt att de här två episoderna blev så dåliga nu när det är i slutet.. Slutet är nära! Sista episoden är nästa episod. EXCITED? Vad tror ni händer? Är det lyckligt slut eller kommer någon att dö? Ja ni, allt är möjligt!