Vi fortsatte prata i en liten stund innan mamma ropade på mig nere i köket. Jag sa hejdå till Ryan och han lovade att han skulle ringa tillbaka om tjugo minuter. Jag sprang ner till mamma och hon kollade på mig med en seriös blick. Samma blick som hon alltid har när hon har något dåligt att berätta. Åh nej, vad var det nu?



- Kommer du ihåg.. Det var ju evigheter sen, men iallafall. Kommer du ihåg när jag sa att jag hade något att berätta som jag inte riktigt kunde berätta?
- Aa, nickade jag och kollade på mamma.
- Jo, det är så att jag faktiskt kan berätta det nu. Vi ska flytta.
- Jaha, okej, sa jag och reste mig upp för att gå upp till rummet igen. Det var väl ändå inte så speciellt, att flytta alltså?
- Hörrudu, vänta lite. Det är inte bara det. Vi ska flytta långt härifrån. Mycket långt härifrån, sa mamma och log.
- Okej? Vart? sa jag oroligt.
- Till Altanta i USA.
Jag kände hur allt bara stannade till. Menade hon allvar? Fan, fan fan.
- Du skojar va?
- Jag gör inte det. Jag saknar din pappa, han saknar dig och ja.. Det blir bäst så.
- Hur många jävla gånger har man inte hört det?! Det blir inte bäst så! Förstå det bara! skrek jag och kände hur min röst darrade, jag kunde snart inte hålla in tårarna längre. - Fattar du inte att jag har ett liv här! skrek jag ännu högre och sprang ledset upp på rummet. Jag slängde mig på sängen och kände hur tårarna bara forsade. Varför? Varför var vi tvungna att flytta?

Efter ungefär tio minuter knackade det på dörren och mamma kom in och satte sig på sängkanten, bredvid mig.
- Gumman, förlåt. Jag trodde du skulle bli glad. Jag tror faktiskt att det kan bli riktigt bra!
- Hur kan du vara så jävl..
- Tänk på språket!
- Hur kan du vara så posetiv? Förstår du inte att jag har ett liv här? Jag har allt här. Hästarna, Olga, skolan, de andra kompisarna och .. allt.
- Gumman, förlåt, verkligen. Du kan ta med dig hästarna och skolan och nya kompisar fixar vi där.
- Du tror att jag bara ska lämna Olga alltså?! grät jag fram.
- Nejdå. Du, jag tror det är bäst om du snackar med henne om det här. Jag ringer henne nu.
Mamma gick ut ur rummet och jag låg kvar på sängen och grät. Menade hon verkligen allvar?

Tio minuter senare ringde Ryan. Jag hade ingen lust att svara så jag tryckte på upptaget. Det kändes taskigt, men jag fick inte glömma att ringa och förklara senare.
Efter ytterligare en kvart eller något så knackade det på dörren och denna gång var det inte mamma - det var Olga. Jag satte mig upp på sängen och hon satte sig mittemot mig.

- Patricia ringde. Vad har hänt? Varför är du så ledsen? sa hon ledsamt.
- Vi ska flytta. Förstår du?!
- Vart?
- Jävla fucking USA!
Olga sa ingenting, hon bara satt där helt tyst. Jag gjorde samma sak och efter en stund kunde jag se hur några små tårar försiktigt rann ner för hennes kinder.
Vi satt där ett tag. Och grät. Vi sa ingenting, för inga ord behövdes. Vi visste exakt vad varandra tänkte och vi båda visste att det här vart en av de hemskaste sakerna som kunde hända. Att vi skulle vara tvungna att splittras.

Två timmar senare:
Mamma knackade försiktigt på dörren.
- Stör jag? Här har ni lite glass, sa hon och ställde en bricka på mitt skrivbord.
Jag kollade på Olga och vi sprang fram till mitt skrivbord. Mamma hade tagit upp två burkar Ben&Jerry's. Hon kände oss allt för bra. Vi började käka av glassen och fortsatte att prata.

- Men se lite posetivt på det.
- Sluta, du är som mamma nu. Hur ska jag kunna se posetivt på det här?! sa jag upprört och tog en ny sked med glass.
- Alltså, visst. Vi kommer att vara borta ifrån varandra men vi kan ju fortfarande träffas! Jag kan typ flyga upp ibland och du ner ibland? Eller hur? Och ett plus är ju att du får bo nära Justin, sa hon och skrattade.
När hon sa hans namn fick jag en rysning genom hela kroppen.
- Mm, och det är något jag vill, sa jag surt.
- Va?! Seriöst? Vill du inte det?
- Asså, jo. Jag saknar honom. Men FAN. Jag vill inte! Han har dessutom träffat en ny tjej, så det spelar ingen roll.
- Ny tjej? Hörru, det har han inte alls!
- Joho, kolla de här bilderna, sa jag och klickade snabbt upp bilderna.
- Oj, det trodde jag inte om honom. Jävla skitstövel!
- Tack, det är precis det jag längtat efter att få säga, men jag har inte kunnat. Han är en riktig jävla skitstövel som gör så här mot mig!
- You go girl! sa Olga och vi skrattade.
Vi satte på en film och käkade onyttiga saker. Olga sov hos mig den kvällen igen.

Jag vaknade nästa morgon av att mobilen ringde, så jag svarade.
- Hej det är Claudia, mumlade jag trött.
- Det är Ryan. Väckte jag dig?
- Yes, men det är lugnt. Juste, förlåt att jag inte ringde men det hände en sak.
- Vad?
- Äsch, ingenting. Eller jo förresten. Jag ska flytta.
- Nice! Vart?
- USA. Kul va? sa jag ironiskt.
- SKOJAR DU? skrek Ryan, förmodligen det högsta han kunde. - Åh, gud vad kul! Jag längtar. När?! Shit vad roligt!
- Fyra veckor. Woho..

Fyra veckor senare:
Jag vaknade tidigt den här morgonen. Eller, vaknade och vaknade.. Jag hade inte direkt kunnat sova något den här natten. Jag hade legat och tänkt hela natten och bara inte kunnat somna. Idag skulle jag lämna nästan allt jag älskade och påbörja ett nytt liv, i ett nytt land.
Jag gick sakta upp ifrån sängen och tog sakta på mig kläderna jag plockat fram dagen innan. Allt annat, förutom några saker som jag behövde nu på morgonen var nerpackat. Jag kollade runt i rummet. Det var nästan helt tomt. Jag kunde inte fatta det, att jag skulle flytta ifrån mitt barndomshem och mina barndomskompisar.

Jag gick ner till mamma i köket och åt snabbt frukost innan hon skjutsade mig till stallet.
Där borstade jag av alla hästar, packade ner alla saker och lastade in de i transporten. Mammas kompis körde iväg med hästarna till flygplatsen och vi körde efter med våran bil. När vi kom fram till flygplatsen fick vi fixa lite mer med hästarna och sedan lasta in de i flygplanet. Stackars hästar som skulle åka ända från Sverige till USA, menmen - jag kunde absolut inte lämna de här. Mina hästar var en del av mitt liv.
Jag pussade på Destiny, Amaron och Hippon innan de lastades in i flygplanet och åkte iväg. Pappa skulle ta emot dem i USA där han fixat ett stall - innan vi kom fram.

Jag åkte hem igen och ringde hit alla mina tjejkompisar. Vi hade haft en såkallad "hejdå fest" igår då alla jag någonsin träffat kommit. Nu ville jag säga hejdå lite mer privat.

Nu hade jag sagt hejdå till alla förutom Olga, och jag ville ju såklart att hon skulle stanna tills jag skulle åka hem. Vi beställde hem pizza, badade i poolen, busringde folk och mycket annat. Jag hade ingen aning om hur jag skulle klara mig utan den här tjejen. Hon betydde så mycket för mig.

Två timmar senare, på flygplatsen:
- Jag kommer att sakna dig, sa jag och kramade om Olga hårt.
- Jag kommer att sakna dig mer. Lova att ringa varje dag. Lova!
- Jag lovar, eller iallafall att SMSA. Såfort vi fixat allting får du åka upp, eller kanske ner? Jaja, du får iallafall åka upp eller ner till oss. Det får du lova.
- Jag lovar, sa hon och log.
Mamma ropade att jag var tvungen att gå.
- Hejdå, vi hörs. Jag älskar dig. Du är världsbäst!
- Jag älskar dig också och du är bättre. Vi hörs, sa hon och vi kramade om varandra, länge.

Jag vinkade och sprang bort mot mamma, och därefter gick vi in till planet. Jag såg att Olga stod i fönstret och hon stod kvar där ända tills planet lyfte.
Gud vad jag hatade det här. Men samtidigt så kändes det riktigt, riktigt bra. Jag var bara rädd att jag skulle sakna Olga och alla andra för mycket.

Jag plockade upp mobilen och kollade på ett SMS som jag fått ifrån Ryan.
*Är du påväg nu? Jag saknar och längtar efter dig! Vi kommer att ha det SÅ kul! Vi ses snart*
Jag log för mig själv och kramade om Sasha (vi var nämligen på ett flyg där man fick ha djur). Det här kanske skulle bli bra trots allt? Det återstår bara att se.

---

Vad tycker ni? Tappade bort alla ideér jag tänkt på i slutet så den blev lite dålig.. Tack förressten för alla kommentarer, ni äger! BIEBERLOVE ♥

(Förlåt, jag vet att jag lovade 5 kapitel idag men det blev 'bara' 3. Jag hade visst en till labbrapport att göra. Imorgon ska jag till sjukhuset men kanske efter det så kan jag uppdatera)

Den natten sov Olga hemma hos mig. Det hade känts som om jag glömt bort henne, inte umgåtts lika mycket med henne, på den senaste tiden. Men nu var allt normalt och jag insåg vilken bra bästa vän hon faktiskt var.



Fyra månader senare (Claudias perspektiv):
Det hade gått minst två månader sedan jag och Justin senast snackade. Vi hade hållt kontakten nästan varje dag, men sedan hade det blivit mindre och mindre telefonsamtal och SMS. Tillslut hade det bara runnit ut i sanden och nu snackade vi nästan aldrig, kanske nåt SMS då och då, men inte ofta.
Jag var jätteledsen över det och vet faktiskt inte varför det hade blivit så. Det var absolut inte meningen, men det var nog bara att vi båda inte orkat längre, att vi gett upp. Jag hade ingen aning om hur jag kände för detta. Jag var ju otroligt ledsen men jag hade ändå lärt mig acceptera det på något sätt..

Justins perspektiv:
Jag vaknade av att jag fick ett SMS. Jag tog upp mobilen och läste det. Smset var ifrån Nathalie.
*Jag är vid ditt hus om typ fem minuter. Jag har en känsla av att du inte är uppe, men då får du allt skynda dig. Puss*
Fem minuter? Skojade hon? Jag tvingade mig upp från sängen och när jag äntligen kommit upp därifrån så plingade det på dörren. Jag tog på mig en tröja och gick ner i bara det och kalsonger.
Jag öppnade dörren och där stod Nathalie, lika glad som alltid. Vi hälsade och hon kramade mig länge, tills jag backade undan.
- Jag ska bara gå upp och ta på mig något, kom! sa jag och började gå upp till mitt rum. Hon följde efter.

Jag gick fram till byrån och tog ut ett par byxor som jag snabbt drog på mig.
- Jag är vrålhungrig, kan vi inte käka?
- Jo visst, har du något hemma?
- Nä, tror inte det. Vi kan väl äta ute? Du vet på ett sånt där frukost ställe?
- Det blir super, sa hon och log.

Vi tog på oss allting, ringde Kenny, och åkte iväg. Vi åkte direkt iväg till frukoststället och började käka.
När vi var klara gick jag ut därifrån med armen runt Nathalie. Såklart var det massor av paparazzis som skulle fota, filma och ställa massvis med frågor. Jag skrattade och skakade på huvudet åt nästan varje fråga. Plötsligt, när vi nästan droppat alla andra paparazzis bakom oss, sprang en kille fram till mig och Nathalie.

- Bieber! Bieber! Bara en fråga!
- Öhm okej, fråga på, sa jag medans jag fortsatte gå.
- Vad hände med Claudia? Är det du och Nathalie nu?
Jag stannade upp och kollade på honom, rakt in i hans kamera, i några sekunder. Hur visste han om mig och Claudia? Jag skakade surt på huvudet, släppte armen om Nathalie och hoppade in i bilen och åkte därifrån.

Claudias perspektiv:
Jag satte mig vid datorn och kollade in Justin's Twitter. Det var, som vanligt, det första jag alltid gjorde när jag satte mig vid datorn. Han hade inte twittrat på ett tag. Förut hade han alltid skrivit glada meddelanden till sina fans och sånt där, men de senaste fyra månaderna hade han inte gjort det längre. Jag ville fråga honom varför, men det vore ju lite konstigt eftersom vi inte höll kontakten. När jag började tänka på det kände jag mig direkt lite nere, så jag bestämde mig för att läsa lite bloggar istället.
Jag klickade ner Twitter och klickade istället upp en JB-blogg. Det var massor av intervjuer och bilder på honom. Jag fortsatte och scrolla ner till rubriken "Bieber och Jones på frukost-dejt". Jag klickade upp bilderna och såg massor av bilder på Justin och Nathalie. Hållandes i handen, kramandes, Justin med armen runt om henne, skrattandes och.. usch, det blev bara för mycket.

Jag stängde snabbt ner fotona och lutade mig bakåt. Varför gjorde jag såhär? Varför gjorde Justin såhär? Varför lät jag honom gå och varför tillät han det? Varför umgås han med en annan tjej? Jag kan ju såklart inte förbjuda honom till det, men come on - det är tydligen något mer mellan de. Man märker ju det och det är ju somsagt lite svårt att missa när det står i varje jävla tidning!

Plötsligt ringde mobilen till och jag försökte leta reda på den. Innerst inne hoppades jag på att det skulle vara Justin men jag visste att chansen på det inte var stor. Vi hade inte ringt varandra på evigheter. Förut kunde vi ringa varandra när som helst, men nu var det inte så längre.
Jag hittade mobilen och svarade.

- Hej det är Claudia!
- Tjenare, det är Ryan.
- RYAN! skrek jag.
- Aou, du behöver inte skrika. Förlåt om jag inte hört av mig på ett tag men jag har inte haft tid.
- Det är lugnt. Åh vad jag har saknat dig!
- Jag har saknat dig med! Förresten, vad är klockan i Sverige? Stör jag?
- Nejdå. Den är ungefär åtta på kvällen. I Atlanta då?
- Nästan två, på eftermiddagen. Jag slutade precis skolan. 

Vi fortsatte prata i en liten stund innan mamma ropade på mig nere i köket. Jag sa hejdå till Ryan och han lovade att han skulle ringa tillbaka om tjugo minuter. Jag sprang ner till mamma och hon kollade på mig med en seriös blick. Samma blick som hon alltid har när hon har något dåligt att berätta. Åh nej, vad var det nu?

---

Lite tråkigt och kort kapitel kanske.. Vad tror ni Patricia kommer att berätta? Tror ni det är något posetivt eller negativt? Hmm..

(Förresten! Någon klagade på att det är ganska lite i Justin's perspektiv men det är mycket svårare att skriva i hans.. men jag ska försöka skriva mer i hans ibland)

- Justin, nej. Jag skojar inte. Jag är helt seriös. Jag får inte och jag vet inte hur jag ska göra. Jag har väntat i två månader och det här lovet var det enda jag kunde åka på och nu får jag inte! Det kommer dröja minst två eller kanske fler månader till innan vi ses!
Jag kände hur tårarna började smyga sig upp igen.
- Vi kommer att klara det här.
- Hur kan du vara så posetiv hela tiden? Jag håller bokstavligen på att dö här utan dig men du, nej du har det roligt och klarar dig utan dig. Förlåt, men det är bäst om vi tar en paus?



- Va? Vad pratar du om? sa han lågt.
- Det är inte vad jag vill. Men det kanske är det bästa för oss?

Justin blev helt tyst i telefonen.
- Justin? sa jag och försökte hålla tillbaka gråten. - Justin, svara då! Säg något?
- Vad vill du att jag ska säga..
- Förstår du inte? Det är somsagt inte vad jag vill me..
- Om det inte är vad du vill, varför gör du det då?
- Det kommer inte att fungera. Om vi hade varit ämnade för varandra hade vi inte varit så här långt ifrån varandra och fått massor av prövninga..
- Gud ger oss prövningar för att vi ska klara av de och i slutändan ska vi kunna kolla tillbaka och vi ska stolt kunna säga 'Vi klarade det här'. Vi ska inse att vår kärlek för varandra att vi klarar allt och..
- Justin. Du måste förstå att det här verkligen inte är vad jag vill. Men det kanske är det bästa för oss. Jag vet inte än men om du nu älskar mig så mycket kan du väl låta mig bestämma mig? Kan vi pratas vid senare?
- Ja visst, jag kommer alltid att vänta på dig. Jag älskar dig, mumlade han tyst.
Jag la på och höll telefonen i handen.

Vad hade jag precis gjort? Vad fan hade flugit ur min mun? Jag kände hur tårarna sakta rann ner för mina kinder och jag kände för att bara slå sönder något men jag hittade inget att slå sönder, så gick fram till väggen och
bankade huvudet hårt i väggen, så hårt att min hylla med böcker ramlade rakt ner i huvudet på mig. Jag föll bakåt och kände hur allt svartnade framför ögonen..

Justins perspektiv:
Jag satte mig chockat ner med händerna för pannan. Vad hade jag gjort mot Claudia? Varför gjorde hon såhär? Jag kände hur tårarna började smyga sig fram och tillslut satt jag där och grät som ett litet barn.
Plötsligt knackade det på dörren och Nathalie kom in.
- Haha, är du kla.. Justin! Vad har hänt? sa hon chockat när hon fick se att jag grät. Hon gick fram och satte sig bredvid mig.
- Inget..
- Justin, berätta.
Jag berättade inte utan satt bara tyst och grät. Nathalie satt bredvid mig med armen runt om mig och viskade saker som "det kommer att gå bra" och "allt är okej". Jag vet inte hur, men hon lyckades trösta mig.

Efter två timmar hade Claudia inte ringt och jag kände mig fortfarande helt förstörd. Jag var verkligen tvungen att få ett svar nu, jag orkade inte med all denna smärta. Jag tog upp mobilen och ringde upp henne. Efter några signaler svarade någon kvinna.

- Ehm, hej det är Justin.
- Justin! Hej, det är Patricia. Great, ville hon inte snacka med mig heller, så hon låter sin mamma svara? Underbart.
- Hej.. Skulle jag kunna få tala med Claudia?
- Ehm, jag kan se om hon kan.
- Jaha?
- Hon slog i huvudet, svimmade och fick en hjärnskakning så hon ligger inne på sjukhuset just nu, men jag kan ju höra med henne!
- SKOJAR DU?! nästan skrek jag i telefonen. - Hur är det med henne? Åh herregud, allt är mitt fel.
- Hon mår bra! Vi åkte bara hit för att hon först inte vaknade, men nu har hon förstås vaknat. Hon säger att hon vill prata med dig, vill du prata med henne?
- Ja det är klart! Ge henne telefonen nu.
- Haha, du hade visst bråttom. Hejdå Justin, vi hörs, sa Patricia och gav telefonen till Claudia.

- Claudia, mumlade hon.
- Det är Justin!
- Hej..
- Förlåt. Jag har varit en idiot.
- Vad har du gjort?
- Jag vet inte riktigt men förlåt bara, okej?
- Förlåt mig med, jag vet inte riktigt vad som flög i mig. Såklart jag inte vill göra slut med dig. Men det är bara så svårt just nu. Kanske vi kan..
- Vara tillsammans? frågade jag och hoppades på att det var vad hon skulle svara.
- Njea, inte riktigt.
- Jaha, sa jag besviket och kände hur jag var tvungen att hålla tillbaka gråten i halsen.
- Gud, du är så jävla lättlurad. Trodde du seriöst att jag skulle dumpa dig? Nonono, aldrig. Glöm aldrig det! sa hon och skrattade.
- Va? Återigen; Va?! Skojade du bara med allt?
- Nej, sa hon och blev helt plötsligt seriös på rösten. - Nej, jag skojade inte. Jag tycker egentligen att vi borde ta en paus, men jag klarar mig inte utan dig så det skulle aldrig fungera. Jag vet inte riktigt hur jag känner. Somsagt, jag älskar dig mer än något annat men jag vet inte om ett långdistansförhållande kommer att fungera, men vi kan alltid prova..
- Mhm, och jag kommer aldrig att ge upp för dig. Det vet du.
- Jag älskar dig.
- Jag älskar dig också. Jag log för mig själv när hon sa det.
- Bra.
- Jättebra.
- Haha, jag tror vi båda förstår. Det är bra och vi älskar varandra! Haha, sa hon och skrattade. - Vi hörs senare idag, okej?
- Nej, vänta. Lägg inte på!
- Vadåra?
- Varför hamnade du på sjukhus?
- Jag var så jävla ledsen så jag slog mitt huvud i väggen, hehe. Jag antar att jag gjorde det lite för hårt, så ja, här är jag! Men jag ska hem om typ tio minuter. Jag måste kolla en sista sak nu, så vi ses.. eller ja, vi får väl pratas vid. Älskar dig..
- Älskar dig med, sa jag och Claudia la på.

Claudias perspektiv:
Jag fick efter ungefär en kvart åka hem ifrån sjukhuset med mamma. När jag kom hem så tvingade mamma ner mig framför soffan, nerbäddad i massor av filtar. Jag sa att jag mådde bra, men det var tydligen en "mamma-sak" att vara orolig.
- Här har du lite nudlar, sa hon och sträckte fram en skål. - Ska jag byta program? Hämta fler filtar? Ta tempen? Hämta alvedon?
- Mamma, det är lugnt. Kan du inte ringa Olga?
- Jo, jo visst, sa hon och plockade upp telefonen och gick iväg. Efter ett tag kom hon tillbaka
- Olga kommer om tio minuter!

Tio minuter senare plingade det på dörren och mamma gick och öppnade. Olga kom in i vardagsrummet och satte sig vid mina fötter.
- Måste jag ens fråga vad som hänt? Ramlade du eller?
- Lång historia..
- Jag har tid.
Jag började berätta om vad som hänt och varför jag hamnat på sjukhus, men även om mig och Justin. Olga gav mig så goda råd.

Den natten sov Olga hemma hos mig. Det hade känts som om jag glömt bort henne, inte umgåtts lika mycket med henne, på den senaste tiden. Men nu var allt normalt och jag insåg vilken bra bästa vän hon faktiskt var.

---

Vaddå-inga-idéer-i-slutet? Haha, herregud. Jag har verkligen inga idéer typ! Gudgudgud.
Jo, det har jag faktiskt. Jag vet bara inte hur jag ska skriva ner de! Jag kan redan nu varna för massor av tidshopp i nästa kapitel.

Vad tror ni kommer att hända? Är allt bra mellan Justin och Claudia nu? Vad händer med Nathalie och Justin? Ingenting .. eller? Kommer långdistansförhållandet att fungera? STAY TUNED och glöm inte att kommentera! Vill veta vad ni tycker :)

- Du behöver inte vara avundsjuk.
- Varför inte?
- För du har något som alla andra tjejer inte har.
- Vad?
- Du har mitt hjärta. Många andra kan påstå att de har det, men nu säger jag det; Du, och ingen annan, äger mitt hjärta. Så där ser du, du behöver inte vara avundsjuk. Jag älskar dig.

Jag trodde jag skulle smälta när han sa så. Tårarna blev till lyckliga tårar istället för ledsna tårar.
Vi snackade ett tag och la sedan på. Gud vad jag älskade honom..



Tre veckor senare.
Mobilen plingade till och jag tog upp den. Ett SMS ifrån Justin. Jag läste det och log lite smått för mig själv.

Jag läste vad han skrivit igen. Bara en vecka kvar. Jag hade längtat efter honom så mycket de här två månaderna och nu var det bara en vecka kvar. Helt otroligt.
Jag hörde mamma ropa på mig nerifrån köket så jag la mobilen på sängen, slutade upp med att packa och sprang ner till henne. Jag satte mig på stolen.
- Var det något speciellt eller?
Mamma vände sig om mot mig och jag kunde se på henne att något hänt.
- Ehm, jo det är så att.. Jag vet inte hur jag ska säga det här.
Nu började jag bli riktigt rädd. Vad ville hon säga?
- Mamma, seriöst. Säg!
- Jag vet att du har längtat efter det här jättelänge, men du kan tyvärr inte få åka till USA nästa vecka.
Allt stannade upp.
- Du skojar väl? sa jag nervöst.
- Jag önskar att jag gjorde det.
Jag bara satt där och kände hur allt hopp försvann. Menade hon allvar?
- Varför? sa jag och försökte hålla tårarna inne.
- Jag vet inte riktigt. Det fungerade inte för din pappa just nu för.. Jag har egentligen en till sak och berätta men det kan jag inte göra just nu. Förlåt gumman, sa hon och drog stolen så att hon satte sig bredvid mig. Hon kramade om mig och jag kände hur tårarna rann.

Efter att ha suttit och gråtit ut hos mamma ett tag så gick jag sorgset upp på rummet. Jag började packa upp allting igen och kollade då och då på min mobil som låg på sängen. Jag var ju tvungen att berätta för Justin. Jag hade ingen aning om hur han skulle ta det, förmodligen lika dåligt som jag, men jag var somsagt tvungen att göra det. Jag samlade ihop mig och ringde till Justin.

Han svarade inte första gången jag ringde så jag ringde en gång till. En, två, tre signaler och sedan kom upptaget tonen. Det måste betyda att han såg att det var jag som ringde och sedan la på. För hade han haft mobilen avstängd hade tonen kommit direkt, och hade han inte hunnit svara eller något så hade det varit som första gången jag ringt - massa signaler och sedan upptaget tonen. Jag kollade chockat på skärmen och precis när jag skulle lägga ner mobilen så ringde han.

- Heej Claudia! sa han glatt och skrattade massor. - Förlåt om jag la på, men Nathalie hade min mobil och.. Haha sluta Nathalie! Ehm ja, hon hade min mobil och hon la på!
- Ehm, jaha, sa jag. Jag kunde höra den här 'Nathalie'-tjejen i bakgrunden. Hon skrattade och sa Justin's namn hela tiden.. Var han med Nathalie nu också? Great. Varför? Varför var han tvungen att vara med henne?
- Var det något speciellt du ville eller?
- Ja, faktiskt, sa jag och samlade upp mig. Försökte svälja gråten. Jag visste inte riktigt hur jag skulle säga det här till honom. - Jag får inte åka till USA nästa vecka.
Justin svarade inte på ett tag.
- Du.. få.. får.. intte? sa han tyst. - Nathalie, jag måste ta det här privat, kan du gå? hörde jag att han sa och jag kunde också höra han att helt plöstligt blivit seriös på rösten.
- Nej, det fungerade inte för pappa eller något sånt..
- Du skojar väl? Haha, shit, jag gick nästan på det, sa han och skrattade nervöst.
- Justin, nej. Jag skojar inte. Jag är helt seriös. Jag får inte och jag vet inte hur jag ska göra. Jag har väntat i två månader och det här lovet var det enda jag kunde åka på och nu får jag inte! Det kommer dröja minst två eller kanske fler månader till innan vi ses!
Jag kände hur tårarna började smyga sig upp igen.
- Vi kommer att klara det här.
- Hur kan du vara så posetiv hela tiden? Jag håller bokstavligen på att dö här utan dig men du, nej du har det roligt och klarar dig utan dig. Förlåt, men det är bäst om vi tar en paus?

---

OH NO! Förlåt för dålig uppdatering idag! Kommer förmodligen inte kunna uppdatera mer idag.. men imorgon, då smäller det :D haha.

VEM VILL HA NÄSTA EPISOD? :D

Efter att vi pratat i nästan fyra timmar var jag så trött att jag knappt kunde hålla telefonen vid mitt öra. Vi sa hejdå och la på och helt plötsligt kändes det så tomt igen. Jag gick fram till garderoben och tog fram en tshirt som Justin lämnat kvar. Han hade nämligen lämnat kvar ganska många kläder, haha. Jag höll tshirten vid min näsa och andades in hans lukt. Sedan drog jag på mig tshirten och kröp sedan ner i sängen igen.



Jag vaknade nästa morgon av att mamma kom in i rummet. Jag öppnade ögonen och sträckte på mig.
- Godmorgon stumpan. Idag blir det lyx, nämligen frukost på sängen! sa hon och ställde ner en bricka på min mage.
Jag satte mig upp och kollade på brickan. Mamma hade gjort gröt och fixat ostmackor och Oboy. Jag kollade upp på henne och log.
- Åh, tack så mycket!
Hon log och gick ut ifrån rummet och själv började jag äta.
När jag ätit upp gick jag ner och diskade. Mamma hade lämnat en lapp om att hon hade gått till jobbet. Jag suckade. Förut var hon nästan alltid hemma, men nu var hon borta så mycket.

Jag gick in och satte mig framför TV:n i vardagsrummet, men det var inget bra på TV så jag zappade runt mellan alla kanaler. Jag stannade på en barnkanal och kollade på SvampBob. Plötsligt ringde mobilen och jag svarade i hopp om att det skulle vara Justin.

- Hej det är Claudia.
- Tjo, det är Olga! Jag undrade bara om vi skulle mötas imorgon, innan skolan?
- Haha, ja visst..
- Är allt okej?
- Mhm, mumlade jag.
- Lova?
- Jag lovar. Vi ses imorgon! sa jag och la på.
Precis innan jag skulle stoppa ner mobilen i fickan såg jag att jag hade ett oläst SMS. Jag öppnade upp det och såg att det var ifrån Justin.

Jag läste smset och log för mig själv. Han var så himla gullig. Jag kände hur en tår rann ner för kinden och jag torkade snabbt bort den.
Allt kändes mycket bättre nu, jag saknade honom inte lika mycket. Okej, det där var en ren lögn. Klart jag saknar honom! För varje dag saknade jag honom mer och mer, men det jag menar är att jag helt plötsligt kunde se posetivt på allt. Vi skulle klara det här och jag kände det på mig. 

Fem veckor senare, Justins perspektiv:
Jag saknade Claudia allt mer och mer för varje dag som gick. Nu var det bara fyra veckor kvar tills vi skulle träffas och jag längtade så mycket. Varje dag, varje timme, varje minut och varje sekund gick jag runt och tänkte på henne. Jag var så lycklig med henne.

Jag tog upp mobilen och såg att jag fått två SMS. Ett ifrån Scooter och ett ifrån Claudia. Självklart läste jag det från henne först. Hon frågade vad jag gjorde men jag bestämde mig för att ringa henne istället.
- Hej det är Claudia, mumlade hon och jag kunde höra att hon var trött. Jag kollade på klockan och räknade ut att den var natt i Sverige.
- Gud, förlåt. Det var inte mening att väcka dig!
- Justin? Haha, det är lugnt. Du kan ringa när som helst och det vet du.
- Bra. Vad gör du?
- Ehm ja, jag sov.. så, jag har precis vaknat. Själv?
- Jag tänker på dig.
Jag fick inget svar. Jaha, tack för dissen, tänkte jag.
- ÖHahja, mumlade hon. - Förlåt Justin! Jag somnade. Hon skrattade.

Vi fortsatte att prata i ungefär en timme tills jag var tvungen att gå.
- Varför? Vad ska du göra?
- Haha, jag ska ha en liten mini konsert idag!
- Jaha, lycka till. Ring mig sen. Älskar dig.
- Älskar dig också, och det lovar jag att göra, sa jag och la på.

Jag suckade och la mig i sängen, tills mamma och Scooter kom in på mitt rum. Scooter undrade varför jag inte svarat på hans SMS och nu var det tydligen väldigt bråttom tills jag skulle vara på stället där vi skulle ha konserten. Jag skyndade mig med att göra iordning mig och när jag var klar följde jag med Scooter.

Jag mötte upp alla i mitt team. De flesta var väldigt stressade då jag hade kommit sent och någon tjej hade inte kommit än. Precis när de tänkt ringa henne kom hon inspringandes.

- Justin, det här är Nathalie och hon är din nya partner. Ni ska sjunga Overboard tillsammans när Jasmine eller Jessica kan, som idag!
Jag hälsade på den nya tjejen och vi stod och snackade ett tag.
- Kom igen nu! Det är dags Justin!
Jag sprang ut och hälsade på alla fans. Hela gallerian som vi var i var fylld med fans och alla skrek mitt namn. Det kändes GRYMT!

Claudias perspektiv:
Det hade gått flera timmar och Justin hade inte ringt, och jag saknade honom. Jag undrade förstås varför han inte ringt och varför han inte svarat på mina SMS och samtal, men jag antog att han var upptagen med konserten.
Efter ytterligare en timme så blev jag lite irriterad, en konsert kan väl ändå inte hålla på i fyra timmar? Jag tog upp mobilen och ringde honom men han svarade inte. Jag ville bara höra hans röst och prata med honom..

Jag satte mig vid datorn och läste lite bloggar om Justin. Det var några bilder från konserten som jag klickade upp. Det var massor av bilder på Justin och han såg så himla glad ut! Jag blev alldelles varm i kroppen av hans fina leénde. Jag sparade bilderna och klickade vidare, och då kom jag till en bild på honom och en tjej. Det stod att de sjöng Overboard men jag kände inte igen henne, för det var ju Jasmine som brukade göra det? Jag tänkte inte så mycket på det utan klickade upp videon från framträdandet.

Justin sjöng som vanligt väldigt bra och den nya tjejen var väl också bra, fast jag föredrar Jasmine. Jag störde mig otroligt mycket på att den här tjejen lutade sig över Justin hela tiden, och att han inte verkade ha något emot det! I slutet av videon tog Justin tjejens hand och gick onödigt nära henne. Sista sekunderna stod de så nära att de såg ut som om de skulle kyssas och sedan kramades de och Justin såg superglad ut.

Plötsligt ringde min mobil och jag svarade.
- Claudia! Det är Justin! Förlåt att jag inte svarade, men jag var upptagen med konserten och sedan hängde jag med Nathalie.
- Hej.. Nathalie?
- Den nya tjejen som sjunger Overboard med mig. Hon är grym!
- Mm, jag såg precis videon från det.
- Visst är hon bra?
Pfft. Med bra menar du väl att hon är snygg och att du faktiskt nästan kysste henne?
- Ja, verkligen, sa jag lite småsurt. Jag menade inte att vara sur på Justin, det bara blev så..
- Har något hänt eller?
- Asså nej, jag tycker det bara är otroligt konstigt att du nästan kysste den här Nathalie på scen när vi är tillsammans? Du höll ju på med henne jättemycket på scenen!!
- Ge dig! Det hör till Overboard. Det vet du själv, jag gjorde ju exakt samma sak med Jasmine men det var inga problem för henne gillar du? Du har fan inte träffat Nathalie så du vet inte hur hon är! Det är inget mellan oss så ge dig bara.
Jag kunde höra att han var riktigt irriterad.
- Oj förlåt! Känslig punkt va? Förlåt men jag trodde det var vi. Kul att du skyddar henne framför din egen.. flickvän, sa jag surt och la på. Tårarna började rinna. Varför gjorde Justin såhär?

Efter ungefär fem minuter ringde telefonen igen och jag svarade.
- Claudia, lyssna.
- Justin jag orkar inte lyssna på dina "ge dig". Jag orkar inte att du ska hålla på såhär!
- Nu är det jag som håller på! Om du inte hade sa..
- Ska du fortsätta skälla på mig? Då kan jag ju lika gärna lägga på!
- Nej, förlåt. Okej? Jag vet inte vad jag håller på med. Jag blir bara så frustrerad. Jag måste få träffa dig..
- Okej då, förlåt. Jag vet inte heller vad jag håller på med! Det är bara så jobbigt att vara ifrån dig och jag blir avundsjuk när du hänger med andra tjejer oc..
- Du behöver inte vara avundsjuk.
- Varför inte?
- För du har något som alla andra tjejer inte har.
- Vad?
- Du har mitt hjärta. Många andra kan påstå att de har det, men nu säger jag det; Du, och ingen annan, äger mitt hjärta. Så där ser du, du behöver inte vara avundsjuk. Jag älskar dig.

Jag trodde jag skulle smälta när han sa så. Tårarna blev till lyckliga tårar istället för ledsna tårar.
Vi snackade ett tag och la sedan på. Gud vad jag älskade honom..

---

Aww ♥ VAD TYCKER NI? Kommentera!

Några tips på hur jag kan få in mer drama senare i historien?

- Jag älskar dig, sa han och kysste mig passionerat.
- Jag älskar dig med.
- Vi håller kontakten. Jag smsar varje dag och ja.. jag älskar dig.
Han gick iväg, baklänges, och hade blicken på mig hela tiden. Han log och vinkade när han åkte iväg och jag kollade när planet lyfte. Det kändes nästan exakt som första gången han åkt iväg från mig. Men denna gång visste jag ju såklart att vi skulle träffas igen. Två månader. Det skulle gå snabbt.



Jag stod och kollade ut genom det stora fönstet på flygplatsen tills jag inte kunde se planet längre. Det kändes som om en bit av mitt hjärtaflög iväg, men jag visste att Justin skulle ta väl hand om mitt hjärta.  När jag stått och stirrat ut ett tag så ringde jag istället mamma som kom och hämtade mig. Jag satt tyst nästan hela bilturen, tills vi kom hem. Då gick jag direkt upp på mitt rum och la mig i sängen.
Jag vaknade några timmar senare och satte mig upp i sängen. Jag kollade förvirrat runt men såg inte Justin någonstans. Jag suckade för mig själv, det var bara en dröm.. Min kudde var alldelles blöt och när jag kollade mig i spegeln såg jag att sminket var överallt, håret såg ut som ett fågelbo och ja.. jag så bara väldigt ful ut.

Jag gick upp och fixade till mig lite, och sedan gick jag ner och satte mig i vardagsrummet. Jag satte på MTV och självklart visades "The Diary of Justin Bieber". Jag kollade ett tag på det innan jag bytte till ett annat program. Plötsligt knackade det lite lätt på dörren och jag vände mig om och såg mamma stå i dörröppningen till vardagsrummet. Hon gick fram och satte sig bredvid mig.

- Vad vill du äta idag?
- Det är lugnt, jag är inte hungrig.
- Du måste äta. Vi beställer hem något.. typ wok! Det älskar ju du!
Mamma hade rätt. Jag måste äta och jag älskade faktiskt wok.
- Okejdå, beställ hem.
- Behövs inte, jag är ju en supermamma, sa hon glatt och höll upp två påsar från wok-stället. - Kom, vi käkar nu!
Jag ställde mig upp och vi satte oss vid matbordet.
Jag började direkt att äta för jag var väldigt mycket hungrigare än vad jag trott. När vi ätit upp dukade mamma undan och jag satt kvar vid bordet. Mamma försvann ut ur rummet men kom strax tillbaka.

- Vill du prata? sa hon med sin mjuka mamma-röst. Jag nickade och hon satte sig framför mig.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, men jag släppte ut allting. Allting som hänt den senaste tiden. Om Olga, om mig, om allt.. men speciellt om mig och Justin. Jag pratade på om hur mycket han betydde för mig och att det skulle vara så svårt att lämna honom och under tiden vi pratade fällde jag några tårar.
Mamma avbröt mig aldrig utan bara satt och lyssnade. När jag pratat klart så ställde vi oss båda upp och hon kramade om mig.
- Men gumman då, inte visste jag att han betydde så myckte för dig, sa hon och pussade min panna.
- Men det gör han och jag vet inte hur jag ska klara mig, grät jag fram. - Två hela månader!
- Två månader, sa mamma frågandes. - Just ja.. eh.. Du ska åka till din pappa.. Det kommer att gå snabbt!

Vi satte oss i soffan och kollade på typiska tjejfilmer, åt Ben&Jerry's och pratade lite mera. Även fast jag kände mig så otroligt ledsen fick hon mig att se posetivt på allt. Det var ju bara två månader, ungefär sextio dagar, och det skulle gå snabbt. Så länge vi höll kontakten varje dag och så!

- Gumman, klockan är jättemycket nu. Vi ska nog gå och lägga oss, sa mamma och stängde av TV:n. Mamma följde med mig upp på rummet och bäddade ner mig.
- Godnatt, vi ses imorgon. Förresten mamma, tack, sa jag och log.
- Inga problem. Det är sånt här vi mammor finns för!
Jag somnade ganska snabbt den natten och självklart drömde jag om Justin. Att han låg bredvid mig, att vi kysstes, att vi.. Plötsligt vibrerade mobilen till i min ficka och jag öppnade ögonen. Det var bara en dröm. Mobilen slutade vibrera men jag tog upp den. Det var ett SMS ifrån Justin.


Jag läste SMSet om och om igen. Jag kollade på klockan och den var mitt i natten. Justin hade rätt, han hade väckt mig, men det spelade ingen roll. Jag letade fram hans kontakt och ringde honom.

- Justin.
- Hej, det är Claudia.
- Claudia! sa han glatt. - Gud vad jag saknar dig.
- Jag saknar dig också och jag vet inte hur jag ska klara mig. Seriöst.
- Det kommer att gå bra, jag lovar. Vi ska klara det här. Vår kärlek är så stark och inget kan övervinna den.
Jag log för mig själv. Han var så gullig.

Efter att vi pratat i nästan fyra timmar var jag så trött att jag knappt kunde hålla telefonen vid mitt öra. Vi sa hejdå och la på och helt plötsligt kändes det så tomt igen. Jag gick fram till garderoben och tog fram en tshirt som Justin lämnat kvar. Han hade nämligen lämnat kvar ganska många kläder, haha. Jag höll tshirten vid min näsa och andades in hans lukt. Sedan drog jag på mig tshirten och kröp sedan ner i sängen igen.

---

Jag har 'jättesvårt' för att skriva känslor osv, tycker jag själv. Vi har inte arbetat med sånt i skolan heller så allt är skitsvårt, höhö.
Det kommer iallafall (förhoppningsvis) flera kapitel idag!

Vad tycker ni jag ska göra bättre? Har ni några idéer till novellen? :)

- Det där var helt otroligt, mumlade jag och kysste henne.
- Gud ja, jag har aldrig haft det så skönt..
- Inte jag heller.. Helt klart världens bästa överraskning..



Jag vaknade tidigt nästa morgon av att jag behövde gå på toaletten, så jag smög försiktigt upp och satte mig på toaletten. Efter det ställde jag mig framför spegeln. Usch, så risig jag såg ut! Jag samlade ihop allt hår och satte upp det i en hög tofs. Jag kände mig inte alls speciellt trött så jag bestämde mig för att göra mig iordning. Jag tog bort sminket som jag hade haft igår och borstade tänderna. Jag kollade mig i spegeln och nu såg jag definitivt bättre ut! Jag öppnade försiktigt dörren och ställde mig och kollade på Justin.
Den här veckan hade gått så fort. Jag kunde inte förstå att vi, om knappt tolv timmar, skulle vara så långt ifrån varandra. Det var inte något jag kunde föreställa mig. Justin hade blivit en del av min vardag nu och jag visste inte hur jag skulle klara mig utan honom.

Fyra timmar senare:
Jag satte mig och kollade bak. Justin sov fortfarande, dregglandes på min kudde. Haha! 
Jag loggade in på Twitter och gjorde det gamla vanliga - uppdaterade mina "statusar", följde några personer och bara kollade runt lite. Jag klickade tillslut ner Twitter och började läsa några bloggar istället.
Helt plötsligt kände jag ett par välbekanta armar runt om mig.
- Godmorgon, sa Justin och kysste min hjässa.
- Godmorgon.. Värst vad du sov länge!
- Länge? Snarare du som sov kort? När gick du upp? Typ sju?
- Typ, sa jag och skrattade lite.
Jag vände mig om och pussade Justin.
- Förresten, tack för igår, sa han lite sådär småflirtigt.
- Tack själv, sa jag och skrattade. - Dög jag?
- Jag tror inte det finns någon bättre. Du var bäst, sa han och kramade om mig hårt.
Jag vände mig om och fortsatte att läsa en blogg om Justin, fortfarande med hans armar runt om mig.
- Vänta, är det där en blogg om mig?
- Mhm, mumlade jag samtidigt som jag läste.
- Coolt, sa han och släppte taget om mig och satte sig i sängen.

Vi gick ner till köket och åt. Mamma hade gjort frukost åt oss som vi åt av. Vi sa inte så mycket, speciellt inte jag. Jag tror Justin var för trött för att säga något, men själv kunde jag inte sluta tänka på att det här var sista dagen på .. jag vet inte hur länge. Justin verkade märka att jag inte var så aktiv i samtalet.
- Claudia, vad tänker du på?
- Oss, sa jag och kollade upp från yoghurten som jag satt och petade i.
- Något speciellt eller?
- Njae, jag vet inte hur jag ska klara mig utan dig bara.
- Tänk inte på det! Vi kommer att klara det. Det kommer att vara otroligt svårt, men vår kärlek är så stark så vi kommer att klara det. Jag vet det.
Jag log stort när han sa det. Han var alltid så posetiv och han fick alltid mig på så bra humör. Han la sin hand på min som låg på bordet och kollade rakt in i mina ögon och log.

När vi ätit upp gick vi upp på mitt rum och bytte om till badkläder, och gick ner till poolen. Det var inte sådär supervarmt ute, men ändå det var ändå varmt för att vara i slutet av Augusti. 
- Ohh, vad jag fryser! sa Justin och "brr;ade". - Jag måste nog hoppa i poolen!
- Hoppa i poolen när d.. 
Innan jag ens hunnit säga klart meningen så hade Justin gjort bomben och hoppat ner i poolen. Nu simmade han runt och runt i poolen och skrek "kolla på mig, kolla på mig" som en treåring. Jag suckade på skojs skull, tog på mig solglasögonen och la mig ner på solstolen.

Efter en stund märkte jag att det droppade iskallt vatten på min mage och när jag kollade upp stod Justin där.
- Droppa boken! Du ska bada! sa han och började dra i mig. Jag stretade emot.
- Justin! Nej! Nej! Nej, våga bara!
Han flinade och lyfte upp mig. Jag sprattlade som ett litet barn men han höll ett stadigt grepp om mig.
- Beredd? Beredd?
- NEEE.. och så slängde han i mig i vattnet. Jag åkte ner med en plums till botten och simmade snabbt upp. Justin stod uppe, på land, och flinade åt mig.
- Gud vad taskigt! Du är så död! sa jag och simmade fram till kanten. - Men först vill jag ha en puss. Jag böjde mig fram och Justin satte sig ner på huk och gjorde en pussmun åt mig. Då passade jag på att dra ner hans axlar så att han åkte ner i vattnet. Jag la mig snabbt på en badmadrass och han simmade surt upp igen.
- HAHA, asså shit.. Du skulle ha sett din min! skrattade jag fram.
- Mm, jag önskar att jag kunde se din min.. NU! skrek han och välte badmadrassen.

Vi fortsatte med vårt lilla "krig" en stund till, rättare sagt tre timmar. Då orkade vi inte mer!
- Hur mycket är klockan? frågade Justin plötsligt.
- Öhm, vet inte riktigt. Vänta lite så ska jag kolla. Jag hoppade upp ur poolen och kollade in klockan. - Ungefär halv två!
- Ojdå, eh, jag måste typ.. gå nu..
- Justin? Vad pratar du om?
Han skyndade sig upp ur poolen och försvann in i huset och jag gick efter honom.
- Justin, vad pratar du om? frågade jag igen medans han sprang, helt blöt, uppför trappan och in i mitt rum. När jag kom in i mitt rum så var han inte där utan hade låst in sig på toaletten.
När han kom ut igen, fullt påklädd, så ignorerade han mig, gick bara rakt förbi mig.
- Justin! Svara. Ska du åka redan nu? frågade jag och kände hur tårarna smög sig fram. Justin gick fram till mig och skakade om mig.
- Claudia. Nej, jag ska inte åka nu. Jag har en överraskning att förbereda! sa han glatt och försvann ner på nedervåningen. - Vi ses senare! skrek han och stängde dörren. Jag vinkade fast han hade gått. Vart skulle han?

När jag suttit och väntat spänt i två timmar så fick jag ett sms.

Jag kollade på smset och fick panik. Vart skulle vi? Vad i hela världen hade han planerat? Jag sprang upp på rummet och började rota i garderoben, men hittade inget snyggt. Superschysst av alla snygga kläder att gå och gömma sig när man behöver de, verkligen! Då kom jag på att jag hade varit och shoppat med Olga och köpt två klänningar, men jag hittade inte klänningarna någonstans. Kul, nu hade de gömt sig. Jag vände upp och ner på hela rummet tills jag hittade påsen med klännigarna på mitt skrivbord. Jag plockade fram båda klänningarna och höll upp de. Det stod mellan spetsklänningen och en svart, lite lösare klänning. Jag valde tillslut den svarta. Jag plockade fram rena underkläder och tog på mig allt, inklusive klänningen.
Sedan gick jag in i badrummet och släppte ner håret från toffsen. Jag bestämde mig för att ha det i lite "självfalls-stil". Jag skruvade dock till det lite så att det såg ut som Hollywood-lockar. Jag kollade snabbt på klockan och såg att det redan gått fyrtio minuter! Jag fick panik och sprang ner till dörren. Där ute stod en limousin. Jag blev helt chockad. Menade Justin allvar? Ut genom dörren klev Kenny, klädd i en svart kostym.

- Välkommen Claudia, varsågod och kliv in, sa han och öppnade dörren åt mig.
Jag fnissade lite för mig själv och klev in.
Vi körde iväg en bit och efter ett tag stannade vi framför en resturang. Jag kände direkt igen den - Operakällaren - en av de finaste resturangerna här i Stockholm, iallafall vad jag visste. Först en limousine och sedan finaste resturangen? Gud vad Justin alltid skulle överdriva.. Hur skulle jag kunna ge honom något som var lika fint som detta?
Jag klev ut ur bilen och in i resturangen. När jag kom fram så gick jag fram till kyparen som visade mig till mitt bord. När jag kom dit satt Justin, också klädd i en kostym. Han var så fin!
- Vad vacker du är, sa han och kysste mig när han ställde sig upp.
- Du med.
Han drog ut stolen för mig och jag satte mig. Jag kollade runt lite och insåg att det inte var några andra i resturangen.
- Justin, varför är det bara vi här?
- Jag tänkte att det skulle vara mysigt att få vara själva.. så jag bokade hela resturangen.
Jag blev helt chockad.
- VA? Du gjorde vad? Justin, herregud! Sluta skämma bort mig!
- Men gumman, det är du värd, sa han och skrattade.

Kyparen kom aldrig med menyer till vårt bord och när jag frågade Justin om det sa han att han fixat maten, så jag litade på honom. Efter ungefär tio-femton minuter kom en två män ur personalen ut med två stora vagnar. Han öppnade den och jag såg bara massor och massor av mat.
- Jag beställde nästan allt på menyn, sa Justin glatt medans han började ta mat. - Allt som lät gott, såklart.
Jag blev ännu mer chockad. för att han hade pengar behövde han inte göra allt det här för mig..
Jag gjorde samma sak som Justin och började ta mat. Allt var jättegott och när vi ätit upp nästan all mat på vagnen (!) så var vi jättemätta.
- Orkar du efterätt? Justin skrattade.
- Såklart. Jag sparar alltid lite rum för desserten! Det är ju det godaste.
- Så bra, för här kommer den.
In kom en av killarna som serverat oss förut och denna gång med en ny vagn. När han öppnade den såg jag massor av olika efterätter. Allt från glass, bär och frukt till chokladtårtor och mycket annat.
- Wow!
- Hugg in!
Vi började direkt käka och kände knappt av att vi varit "mätta".

Tre timmar senare:
Jag och Justin gick tysta bredvid varandra, hand i hand, runt på flygplatsen.
- Lova att du aldrig glömmer mig.
- Jag kommer aldrig, och då menar jag aldrig, att glömma dig. Glömde jag dig förra gången?
- Nä, jag antar att du inte gjorde det.. sa jag och kollade upp på honom. Han log.
Justins flight ropades in och vi gick tillsammans till hans incheckning. Jag kände hur tårarna började rinna och jag såg att de gjorde detsamma på Justin.
- Det är bara två månader, två månader tills jag ska till USA, till pappa, sa jag och kramade om honom.
- Jag vet. Det kommer gå snabbt och vi kommer att klara det.
- JUSTIN! VI MÅSTE GÅ NU! skrek Kenny.
- Jag älskar dig, sa han och kysste mig passionerat.
- Jag älskar dig med.
- Vi håller kontakten. Jag smsar varje dag och ja.. jag älskar dig.
Han gick iväg, baklänges, och hade blicken på mig hela tiden. Han log och vinkade när han åkte iväg och jag kollade när planet lyfte. Det kändes nästan exakt som första gången han åkt iväg från mig. Men denna gång visste jag ju såklart att vi skulle träffas igen. Två månader. Det skulle gå snabbt.

---

Gahhh! Blev astrött i slutet och somnade, haha, så jag glömde typ bort vad jag skrivit och skrev bara det skitsnabbt så att jag kan sova nu! HAHA. :)
Vad tycker ni? Vill helst INTE få dåliga kommentarer då jag inte är på sånt humör..

- Jaha, vad ska vi hitta på idag då, sa Justin och vände sig om medans han diskade och jag plockade av bordet. Jag kollade upp på klockan och den var ett. Jag skulle ju möta Olga nu!
- Inget, du och jag ska iallafall inte göra något! Jag måste dra nu, vi ses!
- Va? Sticker du bara? sa han förvånat.
- Va? Nejdå! Jag ska planera din överraskning. Du kommer att älska den. Men bara om jag får tid att planera förstås, sa jag och låtsades vara lite småirriterad. Det fungerade inte länge.
Justin kom fram till mig och kramade om mig.
- Du behöver inte göra någon överraskning gumman..
- Men jag vill, så vi ses! sa jag medans jag smet ur hans grepp. Jag sprang upp på rummet och tog min väska, pengar och lite annat innan jag sprang ut ifrån huset och iväg mot Olgas hus.



- Vart har du varit? frågade Olga samtidigt som hon kramade om mig.
- Jag och Justin åt typ frukost nu.. så jag fick lite bråttom. Men jag hann, sa jag och visade upp klockan som var prick kvart över. Hon skrattade och vi började gå mot köpcentret.

- Är du nervös?
- Skojar du? Ja!
- Äsch då, det kommer gå bra, sa hon och log.
- Tror du? Jag hoppas verkligen det. Men tänk om jag klantar till något?
- Nejdå, det kommer gå super!
Vi började gå in i några affärer och säkert hundra inköp senare så var vi ändå inte nöjda - jag hade inte hittat det jag sökt efter. Vi hade några butiker kvar så vi började med Topshop. Vi sökte runt i affären men hittade inte något, men precis när vi skulle gå ut såg jag en jättefin klänning hänga på en galge. Jag sprang fram till den och höll den i mina händer.
- Wow, den är skitfin ju, sa Olga som nu stod bredvid mig.
- Ja, verkligen..
- Jag vill se den på! Så spring iväg och prova den nu!
Jag gick iväg till provrummet och satte på mig klänningen. Den var i svart spets och satt jättevackert på mig.
- Här, prova den här också, sa Olga och sträckte fram en annan klänning. Jag kollade på den och den såg inte så jättespeciell ut, men jag provade den ändå. Jag gick ut ur provrummet och snurrade runt framför Olga.
- Gud, du måsta ha den där.. och den andra med.
Jag gick fram till spegeln och kollade in den själv. Den här klänningen satt jättevackert på mig med.
Jag bestämde mig för att ta båda klänningarna så vi betalade och gick ut därifrån.
- Åh nej Olga, vi glömde ju det viktigaste!
- Hur kunde vi glömma det? Jaja, vi går in igen, sa hon och vi gick in tillbaka till Topshop.

- Okej, vad letar vi efter då?
- Sexiga underkläder, svarade jag och råkade nog säga det lite för högt då hälften av alla i butiken stirrade på oss.
- Haha, okej. Vad är hans favvofärg?
- Duh? Lila?
- Ohja, det visste jag ju! Kolla på den där, sa hon och pekade på en lila korsett.
- Ursäkta? Visst den var snygg, men jag vill ha något som jag vågar ha på mig också!
- Haha, förlåt.. Det där då? Hon pekade på ett underklädes-set med en vacker mörk lila färg. Jag gick fram och höll upp den.
- Jag måste bara ha den där, sa jag och gick direkt till kassan och betalade när jag hittat rätt storlek.
Vi käkade en kort lunch innan jag åkte hem igen.

När jag kom hem satt Justin i soffan och spelade XBOX.
- Hej sötnos, är du hemma igen? sa han utan att slita blicken ifrån spelet.
- Yes, det är jag.
- Köpte du något?
- Ja jag köpte två .. Vänta lite, jag tänker inte berätta! sa jag och sprang upp på rummet och la ifrån mig påsarna. Jag sprang sedan ner till Justin och satte mig bredvid honom, vilket han säkert inte märkte för att han var så inne i spelet. Jag plockade upp en kontroll till spelet och började spela med honom. Det slutade självklart med att Justin vann, som vanligt.

Senare på dagen (kväll). Justins perspektiv:
Claudia satt nere i köket och fixade med något som jag inte fick veta, så jag passade på att springa upp på hennes rum och gå på toa. Jag småsprang upp för trappan och in på toaletten. Jag gjorde mina behov och gick ut till hennes rum igen. Jag satte mig på sängen och bara kollade runt. Jag såg att hon ställt några nya fotografier på hennes byrå, så jag gick fram till den och kollade på fotona. Det var några på hennes hästar som varit där förut, sen var det ett på mig som satt på Amaron som Claudia höll i.. och så var det de nya fotona. Det var ett foto på mig och Claudia som vi tagit när vi kysstes, och ett från Meet&Greet i Stockholm. Jag tog upp fotot och höll det i handen. Hon var så himla vacker.

Jag kunde höra Claudia ropa nerifrån nedervåningen så jag ställde snabbt ner fotot och började gå mot trappan. Men jag kom inte ens ut ifrån hennes rum innan jag snubblade och landade rakt på magen. Jag skrattade lite och ställde mig snabbt upp. Hur kunde jag ha ramlat? Jag kollade bak och såg en påse. Jag lyfte upp den och la in den på rummet igen, fast jag fick ju den smartaste idén att kolla i den så jag öppnade påsen. Där i låg en BH och ett par trosor i en lila färg. Jag kände lite på silkestyget men stoppade snabbt BH:n igen när jag hörde Claudia ropa igen. Vad skulle hon med såna där snygga underkläder till? Jag tänkte till och kom på det. Jag log för mig själv och gick ner igen.

Claudias perspektiv:
Justin kom ner med världens största leénde på läpparna.
- Okej, varför så glad?
- Du vet väl att jag älskar dig? sa han och gick fram till mig och kysste mig.
- Haha, okej, ja jag antar väl att jag vet det. Jag älskar dig också, sa jag och satte fingret på hans näsa. - Ska vi äta?
- Har du lagat mat? sa han förvånat.
- Tänk att jag har det! Med lite hjälp av mamma såklart. Jag log och tog hans hand, och gick till bordet.
Jag hade med hjälp av mamma gjort kycklingspett.
- Inte det svåraste, men jag är somsagt inte så begåvad, sa jag på och skrattade lite. Jag var så nervös så att jag trodde att jag skulle svimma! Dels inför om han tyckte om det var gott, och såklart inför ikväll..
- Skojar du? Det var supergott! sa Justin med mat i munnen.
Vi åt upp och jag serverade efterätten som var bananasplit, för att jag visste att Justin älskade det. Justin åt upp före mig och började äta av min, haha. När vi båda var nästan klara med min glass så tog han upp körsbäret och stoppade det i sin mun. Jag förstod inte vad han ville så efter ett tag tog han ur den ur munnen och mimade "ät den". Jag böjde mig fram och kysste honom, och snappade upp bäret med tungan. Han log och kysste mig.

När vi ätit upp och jag plockat undan så tvingade jag ut honom.
- Justin, du måste gå ut nu för jag måste ringa ett samtal. Okej?
Han gjorde sitt "puppyface" men jag kollade surt på honom och han gick ut ur köket. Jag stängde dörren, satte mig på stolen och ringde nervöst Olga.

- Hej, det är Olga.
- Hejj, det är Cclauddia, stammade jag fram.
- Gumman, är du så nervös?

Justins perspektiv:
Jag var så spänd att jag nästan trodde att jag skulle smälla av, så jag ställde mig utanför dörren och lyssnade på hennes samtal. Jag kunde höra nästan allt!
- Haha, sen när blev du värsta sexgudinnan? Seriöst? Grattis! Åh gud, jag är så nervös. Hur ska jag göra? Tänk om jag gör fel? Tänk om han inte vill! Jaha, okej. Tack. Aa jag säger efteråt. Puss, älskar dig, kunde jag höra Claudia säga.
Jag stannade upp och tänkte igenom vad jag precis hört. Vad menade hon? Kunde hon mena.. nej, det var säkert inte så. Jag hade säkert missuppfattat allt! Eller?
Precis då öppnades dörren och Claudia kom ut.
- Hej, haha vad gör du här? Skulle inte du typ duscha eller vad det nu var?
- Öh.. ah.. m.. precis, stammade jag fram samtidigt som jag stirrade rakt in i väggen.
- Justin mår du bra? frågade hon och satte handen på min panna. - Inte feber iallafall! Duscha snabbt så att jag kan göra det, så kan vi kolla på film eller något sen.
- Öhm, ah visst, sa jag och stapplade upp för trappan. Jag gick in i duschen och duschade av mig snabbt. Jag ropade på Claudia som tog med sig påsen in på badrummet och kollade mystiskt på mig. Nu var jag helt säker på vad hon planerat. Vi skulle göra det.
Jag fick helt plötsligt jättebråttom och började springa fram och tillbaka. Jag stannade och samlade upp mig lite innan jag gick iväg och hittade ett par rena boxers. Jag tog på mig de och även en vit v-ringad t-shirt.

Efter ett tag la jag mig på sängen i olika positioner. Vad fan höll jag på med? Jag la mig ner skönt och satte på TV:n. Jag tänkte säkert fel.

Claudias perspektiv:
Medans jag duschade så passade jag på att raka benen, armhålorna och där nere. När jag var klar så smörjde jag in mig lätt och släppte ut håret. Jag skruvade det lite lätt men tog inte på mig något smink, för jag visste att Justin tyckte om mig som jag var. Eller skulle jag ha lite mascara på mig? Jag kunde inte bestämma mig så jag tog på mig några drag med mascaran. Det såg ändå ganska naturligt ut.
När jag fixat mig klart tog jag upp underkläderna ur påsen och satte på mig de. De satt faktiskt väldigt snyggt på mig! Jag kollade mig i spegeln och checkade så att allt satt bra. Jag drog fram håret så att det trillade ner lite över brösten, och så gick jag ut genom dörren. När jag öppnade den så såg jag Justin ligga i sängen med händerna över ansiktet. Han tog snabbt bort de och kollade på mig. Jag kunde se hur han bet sig i läppen. Jag gick sakta fram till honom.
- Vad kollar du på? Är något fel? sa jag och skrattade lite nervöst.
- Nej, inte alls! Men.. Wow. Verkligen, wow. Jag vet inte vad jag ska säga, sa han och satte sig upp.
- Du behöver inte säga något, sa jag och puttade ner honom igen.

Jag satte mig över honom med ett ben på varsin sida om honom, och händerna på hans bröst. Jag böjde mig fram och stack in tungans i hans mun och vi möttes i en kyss. Medans vi hånglade drog jag av hans tröja som han hade på sig. Jag började trippa fram med handen över hans magrutor - som jag visste att han älskade. Jag kände hur han rös till. Jag tog bort ena handen och knäppte upp min BH och slängde bort den. Jag såg hur Justins ögon växte.

Justins perspektiv:
När hon tog av sig sin BH så .. det finns inte ord som kan beskriva vad jag kände. Jag började smeka hennes bröst med ena handen och med andra handen hennes rumpa. Jag kände hur hennes händer närmade sig nederpartiet. Nu var jag riktigt upphetsad och jag kände hur jag började bli stenhård där nere. Jag tror Claudia kände det då hon log busigt mot mig och skrattade lite.

Vi satte oss upp och började kyssas. Jag bet henne lite smått i hennes läpp och hon svarade genom att kyssa min hals. Hon kom längre och längre ner, dvs att hon kysste min mage och kom längre ner. Tillslut låg jag ner i sängen och hon var nere vid mina kalsonger. Hon kollade upp på mig och jag nickade. Hon drog sakta ner kalsongerna. Min penis hade växt till sin fulla storlek, vilket var ganska stort, och Claudia såg ut att uppskatta det. Hon log mot mig och tog tag i den och började runka den. Jag slöt mina ögon och njöt. Jag hörde hur mycket jag själv stönade och jag trodde allvarligt att jag skulle sprängas. Jag var så kåt och jag ville bara komma in i henne.
Precis när jag höll på att komma tog hon tag i min penis och stoppade in den i munnen. Hon sög runtom mitt ollon och stoppade såsmåningom ner hela i munnen. Det var så otroligt skönt och sexigt att se henne ligga under mig och suga av mig.

Efter en kort stund så satte hon sig upp och gav mig en kondom som jag snabbt satte på mig. Sen sänkte hon sig över mig och jag kände hur hennes vagina omfattade min penis. Vi började röra oss i en rytmisk takt och hon stönade så sjukt högt, det ekade i mina öron. Jag började köra på hårdare och hårdare och jag kände hur jag började närma mig en utlösning. Claudia mumlade att hon var nära och kort därefter nästan skrek hon ut och jag kände hur hennes vagina pumpade runtom min kuk och bara det var en sån härlig känsla att jag också kom. Vi fortsatte att köra på, denna gång ännu hårdare och vi nådde en orgasm tillsammans denna gång. Orgasmen var så stark att vi båda skrek ut. Känslan var helt otroligt.

Jag drog mig ur henne och hon verkade fortfarande lite upphetsad så jag stoppade in två fingrar i hennes våta underliv och började smeka henne. Efter ett tag böjde jag mig ner och stoppade i stället in tungan. Jag hittade efter ett tag den såkallade klitoris och lät tungan cirkulera runt den. Claudia stönade så otroligt högt och började jucka, eller ja gnida, sig mot mitt ansikte. Hon tog ett hårt tag om min penis och började runka den, igen. Efter bara en liten stund kom hon i världens orgasm och jag gjorde samma sak.. Vi la oss ner, alldelles svettiga, på varandra.

- Det där var helt otroligt, mumlade jag och kysste henne.
- Gud ja, jag har aldrig haft det så skönt..
- Inte jag heller.. Helt klart världens bästa överraskning..

---

Vad tycker ni? Blev novellen dålig bara för den här episoden? Kommentera!
(förresten, hittade ingen bild. + förlåt för er som inte gillade språket? visste inte vad jag skulle skriva.. hehe. sry)

Update: Ni ville ha mer beskrivningar / känslor, men förlåt; jag har aldrig haft sex så jag vet inte riktigt? Haha. Och jag har lite svårt att föreställa mig, men jag kan ju försöka tills nästa gång (:

Den här veckan hade varit en av de bästa stunderna i mitt liv. På första plats kom såklart Danmark resan då jag träffade Justin, men under den här veckan och tiden han varit i Sverige innan dess hade slått allt. Vi hade kommit så mycket närmre varandra och för varje dag som gick älskade jag honom mer och mer.
Just nu var klockan mitt i natten, dagen innan Justin skulle åka hem, och jag kunde inte tänka på annat än den här tiden vi haft tillsammans och att vi inte skulle få träffas på jättelänge.
Justin låg bredvid mig och andades tungt. Jag kollade på honom. Usch vad jag skulle sakna honom! Plötsligt öppnade han ögonen och kollade på mig, som om han kunde läsa mina tankar.
- Eh, hej på dig med.
- Haha, hej.
- Läskig du är, som typ kollar på mig när jag stirrar och eh.. ja. Var det något speciellt eller?
- Nja, as.. Jag kollade på Justin och såg att hans ögon var slutna. På bara några sekunder andades han lika tungt som förut, och han hade somnat.



Jag vaknade ganska tidigt nästa morgon men låg kvar i sängen och kollade på Justin. Han var så vacker när han sov! Han låg mittemot mig med armarna runtom min kropp, så som vi legat inatt. Jag böjde mig fram och pussade honon på näsan. Han öppnade ögonen och stirrade läskigt på mig.
- Godmorgon, sa jag och log.
Justin stängde ögonen och somnade om igen. Jaha, tänkte jag och kollade på klockan som visade tolv, på morgonen. Det var Justins näst sista dag här i Sverige och det kändes lite onödigt att vi skulle spendera den i sängen, så jag lutade mig lite fram och nöp tag i hans kinder. Han vaknade snabbt och "skrek" lite av smärta.
- Aoouuuhh, vad gööör duuu? gnällde han.
- Väckte dig! Upp och hoppa nu, vi måste upp, sa jag och låg kvar i sängen.
Justin satte sig motvilligt upp och stapplade fram till badrummet. När han kom ut igen hade han ruffsat igenom håret, tagit på sig ett par mjukisbyxor och en tshirt.
- Orättvist. Varför ska jag tvingas upp men du ska få ligga kvar i sängen?
- För att jag är cool.
- Cool? Pfft!
- Coolare än dig iallafall, sa jag skrytigt och skrattade.
- Nej nu jävlar! sa han och hoppade på mig. Han satte sig över mig och började kittla mig överallt.
- Hahahahhha, snälla Justin, sluta! Hahahhaha! sa jag och vred mig av skratt.
Efter en stunds kamp slutade han och började kyssa mig istället, men han slutade snabbt.
- Kom, vi går ner till köket och käkar, sa han och försökte dra mig upp.
- Nää, jag orkar inte..
- Jaha, men jag går ner iallafall. Kom ner om en stund!
Jag kunde höra hur han sprang ner för trappan och efter cirka tio minuter gick jag upp ifrån sängen och gick direkt in i duschen. Jag tvättade håret och duschade av mig innan jag gjorde mig iordning lite snabbt och gick ner till Justin.

Han hade lagat en stor frukost till oss, bestående av pannkakor, ägg, bacon, mackor, yoghurt, flingor och massor av annat.
- Frukost á la Bieber!
- Mums! sa jag och satte mig vid bordet och började hugga in i maten. - Åh gud vad gott!
- Thanks, värsta mästerkocken jag är, eller hur? sa han och blinkade lite flirtigt. Jag skrattade och fortsatte att äta.
- Seriöst Justin, det var asgott! Hur hann du med allt det här på typ en kvart?!
- Eh, sa han och kliade sig i pannan. - Jag kan ha fått hjälp av din mamma.. sa han och harklade sig.
Precis då kom mamma in genom dörren med Sasha.
- Hello lovebirds! sa hon och skrattade. - Jag åker till jobbet nu, ses senare!

- Jaha, vad ska vi hitta på idag då, sa Justin och vände sig om medans han diskade och jag plockade av bordet. Jag kollade upp på klockan och den var ett. Jag skulle ju möta Olga nu!
- Inget, du och jag ska iallafall inte göra något! Jag måste dra nu, vi ses!
- Va? Sticker du bara? sa han förvånat.
- Va? Nejdå! Jag ska planera din överraskning. Du kommer att älska den. Men bara om jag får tid att planera förstås, sa jag och låtsades vara lite småirriterad. Det fungerade inte länge.
Justin kom fram till mig och kramade om mig.
- Du behöver inte göra någon överraskning gumman..
- Men jag vill, så vi ses! sa jag medans jag smet ur hans grepp. Jag sprang upp på rummet och tog min väska, pengar och lite annat innan jag sprang ut ifrån huset och iväg mot Olgas hus.

---

Vad är det för överraskning? Hm.. ;)

- Äh, kom igen du behöver inte vara rädd, sa Justin och drog mig intill honom.
- Justin? Jag, rädd? Skojar du! Kolla på dig själv, sa jag och började asgarva. - Förresten så är det eftertexterna som rullar.. såå jag är inte direkt rädd nu..
- Öhh.. ja precis. Ska vi plocka undan och gå och lägga oss nu eller? frågade han medans han snabbt ställde sig upp och började ta bort alla skålar.
- Öhm, okej? Visst..
Vi plockade bort under tystnad och Justin gick upp före mig på rummet. Vad var det med honom?!

- Justin, är något fel eller?



- Haha, va? Vad pratar du om? Han kollade frågandes på mig.
- Du verkade typ sur nere i köket.
- Nej då, inte alls!
- Du vet att du kan berätta om det är något?
- Det är inte något, sa han och log lite smått mot mig.
Jag gick in i badrummet och började göra mig iordning genom att ta bort sminket, borsta tänderna osv. Justin kom in och ställde sig bakom mig. Han la armarna runtom mig och sänkte huvudet till min axel och jag fortsatte borsta tänderna.
- Du måste tro på mig, det är ingenting. Jag är bara trött. Jag lovar!
Jag vände mig om och kollade på honom.
- Lovar du?
- Ja! Jag lovar. Förresten, du har något där, sa han och kysste mig precis bredvid munnen. - Mm, tandkrämssmak. Han skrattade och kramade om mig länge. Jag kunde höra hur han viskade "jag lovar" i mitt öra och jag log för mig själv.

När vi var klara så gick vi in och la oss i sängen då vi båda var trötta och klockan var ganska mycket.
- Du Claudia, vem är Ella? sa Justin och satte sig upp i sängen. Jag gjorde detsamma.
- Det har jag ju sagt, min halvsyster.
- Men jag trodde inte du hade några syskon..
- Inte här i Sverige. Ella är min två år äldre halvsyster från USA och ja, vi är inte bästa vänner direkt. Hon är lite av en bitch, sa jag och skrattade lite.
- USA?!
- Ja, hon är därifrån. Halvsvensk och halvamerikan, som jag. Vi har samma pappa men olika mammor.
- Jag har aldrig tänkt på det förut, men vart är din pappa? Är dina föräldrar också skilda?
- Nä, pappa bor bara i USA och mamma bor här. Långdistansförhållande, sa jag och log. - Pappa fick Ella innan han träffade mig.
- Aha, ännu ett bevis på att långdistansförhållanden faktiskt fungerar. Han tog min hand och kramade om den, och log stort.
Vi kröp ner bredvid varandra och Justin höll om mig tills han började snarka och jag märkt att han somnat. Jag somnade kort efter det..

Nästa dag. Justins perspektiv:
Jag öppnade ögonen och sträckte på hela kroppen. Jag rullade över till Claudias sida, men hon låg inte där! Jag kollade oroat runt och hittade en liten lapp. "Bli inte orolig, jag är bara i stallet. Jag kommer hem snart, tror jag.. Älskar dig"
Jag lugnade ner mig och la mig ner i sängen igen. Jag låg bara och kollade i taket innan jag verkligen bestämde mig för att gå upp. Jag stapplade fram till badrummet, fyllde badkaret och hoppade i det varma vattnet.

Claudias perspektiv:
Jag hade precis klivit in på mitt rum efter att ha varit i stallet, men Justin var inte där. Jag antog att han kanske träffade Kenny eller kanske bara var ute. Jag satte mig vid datorn och loggade in på Twitter och kollade runt lite innan jag klickade ner sidan. Jag började nynna på någon låt som fastnat på minnet och knäppte lite med fingrarna i takt och gick in på toaletten. Jag speglade mig lite och satte mig på toaletten. Jag hörde ett ljud och jag antog att det var mamma som lät på nedervåningen. Jag fortsatte sjunga lite smått på låten och bläddrade i en tidning som låg på golvet.
Plötsligt drogs duschdraperiet bort och jag skrek jättemycket av ren skräck. I badkaret satt Justin och skrek:
- BUUUUUUUUUUUUUUUUU!
- Fyfan Justin! Fyfan! Jag satte händerna mot huvudet och kollade ner i golvet. Justin satt fortfarande i badkaret och skrattade massor åt mig medans jag fortfarande satt på toaletten, paralyserad av skräck. 
- Kolla bort en sekund, sa jag och Justin drog för duschdraperiet. Jag drog snabbt upp trosorna och byxorna och nästa gång han drog bort draperiet hade han en handduk runt kroppen.
- Fan dig, det var inte roligt!
- Erkänn att det var det. Jag borde ha filmat dig! Haha!

Jag gick ut från badrummet och lät Justin göra sig iordning medans jag gick ner till köket och tog några mackor, satte mig framför TV:n och kollade på CSI.
Efter en stund kom Justin ner, färdigfixad, och satte sig bredvid mig. Han drog ut ena mackan jag hade ur munnen och tog den själv och flinade.
- OH, kolla, det är ju jag! sa han och pekade på TV-skärmen.
- Märker du det nu? Det är ju ditt avsnitt!
- Visst är jag en GRYM skådespelerska?
- Jag tror det heter skådespelare om man är kille, sa jag och skrattade. - Men visst.
Justin ställde sig upp.
- Where's your gun, your vest, your badge. Are you off work or something? sa han och härmade Jason (som killen heter i CSI avsnittet) precis när den scenen visades.
Jag applåderade och ropade "bravo" och han bugade. Vi fortsatte att kolla på nästa CSI avsnitt som kom, det var nämligen CSI-weekend. Justin la återigen armen om mig och vi myste litegranna.

En vecka senare, två dag innan Justin ska åka (på natten):
Den här veckan hade varit en av de bästa stunderna i mitt liv. På första plats kom såklart Danmark resan då jag träffade Justin, men under den här veckan och tiden han varit i Sverige innan dess hade slått allt. Vi hade kommit så mycket närmre varandra och för varje dag som gick älskade jag honom mer och mer.
Just nu var klockan mitt i natten, dagen innan Justin skulle åka hem, och jag kunde inte tänka på annat än den här tiden vi haft tillsammans och att vi inte skulle få träffas på jättelänge.
Justin låg bredvid mig och andades tungt. Jag kollade på honom. Usch vad jag skulle sakna honom! Plötsligt öppnade han ögonen och kollade på mig, som om han kunde läsa mina tankar.
- Eh, hej på dig med.
- Haha, hej.
- Läskig du är, som typ kollar på mig när jag stirrar och eh.. ja. Var det något speciellt eller?
- Nja, as.. Jag kollade på Justin och såg att hans ögon var slutna. På bara några sekunder andades han lika tungt som förut, och han hade somnat.

---

STRESSAD JAG ÄR! Jag har vääärsta provet imorgon som jag inte pluggat till för att jag skulle skriva två till episoder idag! Förlåt om episoderna suger, men det går inte så bra just nu när jag är stressad + inte har några ideér osv. Sorry! Sluta inte kommentera & läsa!

Btw, ni vet dealen vi hade? Om jag fick MVG på mitt SO prov så skulle jag ju uppdatera 10 inlägg på en dag. Nu fick jag bara G (!) vilket betyder att jag ska uppdatera 5 inlägg va? Jag gör det i helgen :) ska försöka göra bra episoder också. Somsagt; Sluta inte kommentera & läsa!

Plötsligt öppnades dörren och mamma klev in.
- Claudia, har du äti..
Vi slutade direkt men jag hade fortfarande min hand i Justin's byxor och han hade sin hand på mitt ena bröst och en hand i mina byxor. Mamma kollade chockat på oss.
- Ojdå, jag ska nog gå. Det är mat nu iallafall. Hon stängde dörren och gick ut därifrån.

Jag kollade på Justin.
- Awkward, skrattade jag.
- Skojar du? Jag kommer inte kunna visa mig mer här! Fyfan vad pinsamt. Nej, jag klarar inte av det. Uschuschusch!
- Oj, så hemskt var det väl inte? Vi hade det iallafall mysigt, sa jag och blinkade mot honom.
- Yes, synd att det tog slut.

Vi kysstes, klädde på oss och gick ner till mamma i köket.



När vi kom ner i köket så vändes sig mamma mot oss och harklade sig lite.
- Middagen är klar, sa hon stelt utan att kolla på oss.
Vi gick och satte oss vid matbordet.

- Det är .. trevligt .. att ha dig här Justin. Jag trodde du skulle åka hem, vad ändrades?
- Jag bestämde mig för att stanna här i ytterligare en vecka för jag ville ha lite tid med Claudia, sa Justin och kollade på mig och log sitt söta leénde.
Resten av middagen satt vi alla där och åt under tystnad. Justin la in några kommentarer som "åh, god mat" och mamma svarade men jag märkte på henne att hon var ganska .. sur, eller något.
När vi ätit upp pratade mamma med mig på svenska, även fast Justin var i samma rum:
- Claudia, vi måste prata.
- Mamma! Justin är här, prata engelska, sa jag på engelska och Justin kollade konstigt på mig.
- Jaja, kom hit bara. Justin, kom du med, sa hon nu på engelska.
Vi följde nervöst efter och jag tog tag i Justin's hand. Jag såg att han såg ganska rädd ut.

Mamma satte sig i soffan mittemot mig och Justin.
- Claudia, du är bara 14 år, sa hon på svenska.
- Jag fyller femton om ett tag, så det så. Då kan du inte stoppa mig, svarade jag surt.
- Nej det är klart men jag ska inte skylla på er. Du vet ju hur ung jag var när jag fick dig! Jag vill bara veta om ni skyddar er.
- Herregud mamma? Vi hade inte ens sex! Vi .. bara gjorde .. saker!
Mamma såg lättad ut.
- Jaha okej. Men kom ihåg att skydda er sen, okej? Lova mig det!
- Ja jag lovar.
Jag kollade på Justin som kollade jättekonstigt på oss.
- Vad sa ni precis? frågade han oss.
- Ungkärlek, sa mamma och log mot honom. Han log tillbaka och hon gick därifrån.

- Mamma vill att vi ska skydda oss, det är allt, sa jag och pussade honom på munnen.
- Öhh, ja det är klart? Jag hade inte direkt planerat att göra dig gravid.. första gången.
- Förresten Justin, kan du förklara en sak för mig? Du sa att du skulle vara oskuld tills du gifter dig eller hittar den rätte, what's up with this?
- Jag kanske har hittat den rätta tjejen. Han log stort. - Och vem har sagt att vi inte ska gifta oss?
Jag kollade glatt på honom och hoppade på honom och kysste honom.
- Haha, wow, sa han och log mot mig.
Jag log tillbaka och tog upp fjärrkontrollen och satte på TV:n. Jag bläddrade lite mellan kanalerna och kom fram till något program som jag började kolla på.

- Öh, skulle du kunna tänka dig att översätta? sa Justin och viftade och knäppte med händerna framför mitt ansikte.
- Va?
- Jag förstår inte programmet..
- Jaha! Förlåt, jag tänkte inte på att det var på svenska, haha. Asså hon där, tjejen, hon .. Äh skitsamma, jag byter program, sa jag och bytte till MTV.
Justin la armen om mig och vi började kolla på "Americas Best Dance Crew".
- Åh, jag önskar att jag kunde göra sådär! sa jag och suckade.
- Det är enkelt, jag kan visa dig, sa han glatt och ställde sig upp framför TV:n. Han började röra sig - snurra runt, upp ner, fram med höften och handen hit och dit. Jag kunde se hur han koncentrerade sig för att det skulle se bra ut, och det gjorde det verkligen. Han fick det att se så lätt ut.
- Oj, fett bra du är. Visst, jag har sett dig göra det på konserter men det är lite annorlunda nu när du står här i mitt vardagsrum! Haha!
- Kom, sa han och tog tag i min hand och drog upp mig. - Jag ska visa dig! Gör först så här, och sen såhär. Efter det flyttar du dig såhär och hoppar snabbt tillbaka dit. Kolla när jag gör det snabbt!
Jag kollade och försökte härma hans rörelser men det gick inte alls bra. Jag var klumpig och Justin bara skrattade åt mig.
Flera försök senare så gav jag upp och vi satte oss i soffan.

- Ska vi kolla på film? frågade jag och Justin nickade. Jag gick fram till hyllan med filmer och plockade fram en skräckis. Justin flinade och la sig bekvämt i soffan medans jag satte på filmen.
- Vänta lite så ska jag poppa popcorn! Jag sprang ut i köket och letade i alla skåp efter popcorn. När jag väl hittade de så började jag sätta på spisen och det tog tid.
Efter en stund så kände jag Justins armar bakom mig och jag vände mig om och kysste honom.
- Vilken tid det tar, mumlade han, fortfarande med armarna runt om mig.
- Mhm, men jag förstår inte riktigt hur man gör..
- Ta micropop istället!
Jag tog mig ur hans grepp och gick fram till köksskåpen där jag plockade fram en låda med micropop istället. Jag tog ut en påse och stoppade in den i micron och på några sekunder var popcorna klara.
- Vill vi ha chips och godis också?
Justin nickade ivrigt och jag började skratta. Jag tog ut en påse chips som jag kastade på honom innan jag hällde upp godiset i en skål.
- Redo! Nu ser vi på filmen!
Vi gick ut och myste ner oss i soffan bland massor av filtar. Filmen sattes igång och vi satt spända och kollade.

- Äh, kom igen du behöver inte vara rädd, sa Justin och drog mig intill honom.
- Justin? Jag, rädd? Skojar du! Kolla på dig själv, sa jag och började asgarva. - Förresten så är det eftertexterna som rullar.. såå jag är inte direkt rädd nu..
- Öhh.. ja precis. Ska vi plocka undan och gå och lägga oss nu eller? frågade han medans han snabbt ställde sig upp och började ta bort alla skålar.
- Öhm, okej? Visst..
Vi plockade bort under tystnad och Justin gick upp före mig på rummet. Vad var det med honom?!

- Justin, är något fel eller?

Efter en lång tid av kyssande och när vi var helt blöta så gick Justin snabbt in i huset men jag sa att jag bara skulle samla mig lite.
Äntligen började jag känna mig lycklig igen, om ni förstår vad jag menar. Jag kände mig så glad att jag bara ville hoppa upp och ner och skrika, vilket jag nästan gjorde - jag började snurra runt med armarna utåt och jag lät regnet rinna ner för min kropp.
- Gulligt, hörde jag någon säga och jag kollade upp på balkongen där Justin stod och skrattade åt mig. - Kom upp nu så att du inte blir förkyld..



Jag gick runt till baksidan av huset och sprang upp för altanen och in till dörren. Justin var förmodligen kvar på mitt rum så jag låste dörren och sprang upp dit.
- Hej där, mumlade han och log.
- Hej på dig själv, sa jag och log tillbaka. - Usch vad blöt jag är, vänta lite så ska jag hämta en handduk.
- Behövs inte. Här har du. Han sträckte fram en rosa handduk till mig och jag började krama ur vatten ur håret. Justins blick drogs direkt ner mot mina bröst då jag hade slutat täcka de med mina händer och börjat torka håret med handduken istället. Det var ganska pinsamt då han stod helt knäpptyst och bara stirrade på mina bröst. Änny pinsammare blev det då jag upptäckte att mina bröstvårtor var alldelles styva och syntes igenom väldigt bra genom det blöta linnet, som satt som fastklistrat på mig.
Jag harklade mig och Justin kollade äntligen upp på mitt ansikte. Han rodnade till och började dra handen genom håret, göra massor av hairflips och annat.
- Öh.. asså..
- Skitsamma, sa jag och log stort. Jag gick fram till byrån och plockade fram min turkosa mjukisdress, och försvann snabbt in i badrummet och bytte om till den. När jag kom ut till mitt rum igen så satt Justin på min säng och bara kollade rakt framåt. Jag gick fram och satte mig mittemot honom.

- Förlåt, verkligen. Okej? sa han lågt.
- Du är förlåten och jag tror att det är lugnt.. Jag är fortfarande rädd för att älska dig så mycket som jag gör, men jag ska försöka att övervinna min rädsla. Jag är nog bara rädd för att bli sårad.. Aja, du får förlåta mig också - men jag måste faktiskt få umgås med andra killar. Jag skrattade till lite.
- Rädd? Justin såg på mig med en allvarlig min. - Du behöver aldrig vara rädd när du är med mig. Jag kommer alltid att skydda dig, så länge jag lever. Jag ska aldrig heller såra dig och det lovar jag! Jag kanske inte är den bästa pojkvännen, även fast jag vill vara det. Jag vill kunna vara med dig hela tiden men det är svårt när vi bor så långt ifrån varandra. Det är svårt att ha ett förhållande på så här långt avstånd, men vi kommer att klara det. Det vet jag!
Jag kunde inte säga något. Jag var faktiskt nästan mållös!
- Aww, mumlade jag och log.
- Angående intervjun, det var inte meningen. Som jag sa så var det bara för din egna säkerhet. Lovar. Jag är inte rädd för att visa världen dig, jag känner motsatsen - jag vill göra det! Men Scooter tror att alla mina fans kommer att hoppa på dig och ja, eh.. ja du förstår. De kan vara väldigt överbeskyddande ibland. Och juste, såklart du får umgås med andra killar. Helst inte, men jag kan ju inte förbjuda dig! Han skrattade. - Men det var bara att det såg ut att vara så mycket mer när du var med honom.. Din blick mot honom var likadan som den var mot mig.
- Justin, du är den enda i mitt liv och det svär jag på! Han var bara en väldigt väldigt bra vän som jag älskar med hela mitt hjärta, men min relation till honom är inte som med dig. Jag lovar!
- Jag tror dig.

Han började krypa närmre mig. Han var nu riktigt nära mig och helt plötsligt kände jag hans tunga i min mun och jag kysste honom tillbaka.
- Jag älskar dig, mumlade han mellan kyssarna. - Jag gör det verkligen.
- Jag önskar att jag kunde säga detsamma..
Han stannade upp direkt och backade bak ifrån mig. Han kollade chockat och oroat på mig.
- Vad sa du precis?
- Lugn Justin, lugn! Jag skojade bara. Såklart jag älskar dig!
- Tänkte väl, alla älskar ju The Biebs, sa han och flinade.
Jag böjde mig nu fram mot honom och tog ett stadigt tag om hans nacke och kysste honom. Vi, och kyssarna, blev allt mer och mer upphetsade. Justin hade tagit av mig min mjukiskofta och själv satt han utan tröja. Plötsligt kände jag hans varma händer över min kalla mage, han hade nämligen sina händer innanför mitt linne. Hans hand åkte sakta högre och högre upp och han kollade på mig. Jag nickade och tillslut smekte han mina bröst med båda händerna genom BH-tyget. Jag ska inte ljuga, jag var väldigt upphetsad.
Jag satt nu gränsle över honom och jag kunde känna hur bulan där nere blev allt hårdare och större. Jag bestämde mig för att reta honom lite så medans vi kysstes och han hade sina händer över hela min kropp började jag gnida mig lite mot hans stånd. Jag släppte ena handen om hans nacke och drog den ner för hans mage och sedan var jag nere vid bulan. Jag kunde nästan känna hur den bultade när jag försiktigt la handen ovanpå och började smeka den, genom byxtyget. Jag tog modet och stoppade in handen i hans byxor så att det bara var det tunna kalsongtyget mellan min hand och hans sak. Justin som redan stönat lite innan började göra det allt högre nu och då slutade jag smeka hans stånd och tog upp handen.

- Sluta inte, snälla.
- Hm, varför inte då? sa jag och flinade mot honom.
Han tog snabbt bort en av sina händer från ett av mina bröst och stoppade ner den i mina byxor. Han började försiktigt smeka mig där nere, utanpå trosorna, och det var så skönt. Jag började gnida mig mot honom och hans hand och jag kände mig hur upphetsad som helst nu, nästan så att jag skulle smälla av!
- Ahh, Justin.. Mhmm.. Okejdå, stönade jag fram och stack ner handen i hans byxor och rörde försiktigt med fingrarna över hans stånd - nästan trippade fram med handen. Vi båda stönade väldigt högt samtidigt som vi kysste varandra hårt och passionerat.

Plötsligt öppnades dörren och mamma klev in.
- Claudia, har du äti..
Vi slutade direkt men jag hade fortfarande min hand i Justin's byxor och han hade sin hand på mitt ena bröst och en hand i mina byxor. Mamma kollade chockat på oss.
- Ojdå, jag ska nog gå. Det är mat nu iallafall. Hon stängde dörren och gick ut därifrån.

Jag kollade på Justin.
- Awkward, skrattade jag.
- Skojar du? Jag kommer inte kunna visa mig mer här! Fyfan vad pinsamt. Nej, jag klarar inte av det. Uschuschusch!
- Oj, så hemskt var det väl inte? Vi hade det iallafall mysigt, sa jag och blinkade mot honom.
- Yes, synd att det tog slut.

Vi kysstes, klädde på oss och gick ner till mamma i köket.

---

Almost a Biebergasm! Haha! Förlåt för dålig uppdatering men ons-tors-sön har jag somsagt träning från skolan slutar tills ungefär kl 21! + att jag har asmkt plugg den här veckan.
Jag vet inte om det kommer ett till kapitel idag, men jag ska försöka. Förlåt!!!!

Hm, hur reagerar Patricia? Hm.. ;) KOMMENTERA :)

Plötsligt ringde mobilen och jag plockade upp den ur fickan. Jag kollade på skärmen och svarade direkt när jag såg vem det var..



Det var Justin. Jag tryckte snabbt på "svara".
- Hej det är Claudia, sa jag nervöst. Jag hade ringt Justin men han hade bara ignorerat mig, så jag var väldigt spänd på vad han hade att säga till mig.
- Det är Justin, hörde jag honom mumla.
- Hej..
- Jag tänkte att du kanske ville veta att jag och mitt team kommer att åka härifrån ikväll.. Ja, det var det antar jag..
Jag visste inte vad jag skulle säga.
- Justin? Skojar du? Är du seriös? Ska du bara åka sådär? Vad fan!
- Vadå tror du jag vill stanna i det här jävla landet med en lögnare eller? Med en svikare?
- Vad pratar du om?! Kallar du MIG lögnare? Har du kollat dig själv i spegeln eller?
- Låtsas inte om! Du vet mycket väl vad jag pratar om! Det var inte jag som var otrogen.
- VA?! skrek jag upprört i telefonen. - Otrogen? Vad pratar du om?! Jag tror du allt pratar om dig själv!
- Jaja, skyll ifrån dig, men jag vet vad jag såg. Jag antar att vi ses någon gång i framtiden, eller aldrig. Hejdå, sa han muttert och la på i örat på mig.
Jag stod helt chockad med telefonen vid mitt öra. Jag kunde höra de tomma signalerna. Jag förstod verkligen ingenting, vad pratade han om? Jag satte mig och kollade ut genom fönstret. Det hjälpte mig att tänka. Runt tolvtiden hade Olga kommit förbi och vi hade pratat. Eller, hon pratade och jag lyssnade.

Där, i fönstret, satt jag halva dagen. Nu var klockan ungefär tre och jag hörde hur dörren öppnades på nedervåningen och hur någon började gå upp för trappan. Jag bad till gud att det skulle vara Justin för jag saknade honom så mycket, jag ville bara prata ut, men när dörren öppnades till mitt rum såg jag att det var Jasmine.
- Hej gum.. Vad har hänt?!
- Lång historia.
- Jag har tid. Inte all tid då, men jag har väl någon timma på mig, sa hon och skrattade lite nervöst. 
- Justin, började jag och förklarade allting. Jasmine satt och lyssnade och avbröt mig aldrig. Sedan gav hon mig massor med råd och vi bara pratade. Hon fick mig helt enkelt på bättre humör, fastän jag saknade Justin allt mer och mer.

- Jag måste faktiskt gå nu. Förlåt, men som du kanske vet ska vi åka om några timmar. Jag kommer att sakna dig massor och du får lova att hälsa på mig så hälsar jag på dig! Jag älskar dig! sa hon och kramade om mig länge. - Hejdå, vi syns. Dörren stängdes igen och nu var jag ensam igen. Ensam i fönstret. Jag satt resten av kvällen och gjorde ingenting, bara kollade ut genom fönstret. Var och varannan minut kollade jag på klockan och den gick snabbt. Lite för snabbt.
När klockan var kvart över sex fick jag ett sms ifrån Jasmine. "Vi lyfter nu. Mår du bättre? Ta hand om dig. Älskar dig". Jag svarade inte. Jag bara fortsatte att kolla på klockan och suckade. Om ett par timmar skulle Justin vara på andra sidan jordklotet och vi skulle förmodligen aldrig träffas igen..

Plötsligt hörde jag hur någon började kasta sten på mitt balkongfönster. Jävla ungar, tänkte jag. Det hade hänt många gånger att fönstret spruckit för att de hade kastat sten på det. Jag klev surt upp och öppnade balkongdörren. Men där stod inte några små ungar som sprang iväg, där stod istället Justin med en gitarr. Jag visste inte riktigt hur jag reagerade. För det första, skulle inte han vara på planet? För det andra var det väl att jag fortfarande var sur på honom, men jag saknade honom samtidigt så otroligt mycket.

Han tog upp gitarren och började spela och sjunga "Never Let You Go". Jag började få tårar i ögonen.

- Justin.. vad gör du här? sa jag och ställde mig med överkroppen över balkongräcket.
- Claudia, jag kunde inte åka. Jag måste få vara här ett tag till med dig. Jag skiter i om du har en annan kille, det är dig jag vill ha. Jag ska kämpa för dig och ja.. Jag kunde se hur tårögd han var.
- Annan kille? Vad pratar du om? frågade jag chockat.
- Jag såg dig med den där killen i förrgår.
- Jag såg dig med Ella, min halvsyster, igår. Den där killen råkar vara min bästa vän, sa jag med en irriterad ton.
- Skojar du, hörde jag honom mumla och han slog sig själv med handen på pannan.
Jag log och hoppade försiktigt ner från balkongen och med en duns landade jag på gräset nedanför. Justin gick sakta emot mig och jag emot honom.
- Förlåt, okej? Jag såg dig med honom och du var så glad och jag trodde verkligen att det var din kille. Du såg så lycklig ut.. Förlåt för det där med Ella också, men hon ploppade upp precis när jag sett er och var jätteledsen..
- Förlåt mig med, för att ha fått dig att tro det. Förresten, skäms du för mig?
- Vad får dig att tro det?
- "I'm single and ready to mingle" härmade jag honom.
- Åh, jaha.. Jag trodde du fattade att jag sa så för din egen säkerhet. Scooter och jag vill inte att du ska bli dödshotad och sånt där, så jag sa det för din skull, typ. Såklart jag inte skäms för dig, du är vackrast på jorden.
Han stod nu jättenära mig och tog försiktigt sin hand mot min haka och drog mig mot honom. Sedan möttes vi i en mjuk och lång kyss. Det började regna varmt sommarregn och allt kändes precis så perfekt som det gör i filmer..

Efter en lång tid av kyssande och när vi var helt blöta så gick Justin snabbt in i huset men jag sa att jag bara skulle samla mig lite.
Äntligen började jag känna mig lycklig igen, om ni förstår vad jag menar. Jag kände mig så glad att jag bara ville hoppa upp och ner och skrika, vilket jag nästan gjorde - jag började snurra runt med armarna utåt och jag lät regnet rinna ner för min kropp.
- Gulligt, hörde jag någon säga och jag kollade upp på balkongen där Justin stod och skrattade åt mig. - Kom upp nu så att du inte blir förkyld..

---

Jag försökte få in "riktiga" känslor/ögonblick (alltså så att det ska kännas trovärdigt typ) men det är assvårt. Vad tycker ni?! :)

Hon satte sig bredvid mig och började berätta om henne och jag sa inte mycket om mitt privatliv, utan bara satt där och lyssnade när hon pratade. Jag sa faktiskt ingenting, jag bara kollade ner i golvet med luvan på huvudet och tårarna rullandes ner för mina kinder..
Plötsligt hörde jag hur hissdörren öppnades och jag kollade dit. Där stod Claudia och såg väldigt ledsen och chockad ut. När hon såg mig började tårarna spruta.
- ELLA?! JUSTIN?! skrek hon och sprang ner för trapporna igen.
Jag satte mig snabbt upp och kollade på den blonda tjejen. Ella? Hur kände hon Claudia och varför var Claudia så ledsen? 



Två dagar senare.
Jag var fortfarande ledsen men efter att jag umgåtts med Ella de två senaste dagarna hade jag blivit mycket gladare. Hon var så snäll och hon fick mig på bra humör. Jag undrade såklart vem hon var och hur hon kände Claudia, men det var inte så mycket jag tänkte på. Med andra ord, jag ville inte tänka på Claudia. Jag förstår inte varför hon hade sett så ledsen ut där i hotellkorridoren, hon hade ju ingenting att vara ledsen för! Jag däremot, ja jag hade något att vara ledsen över. Det var ju min flickvän som hade varit tillsammans med någon annan.
Ella och hennes kompis bodde på samma hotell som jag så hade vi bestämt att vi skulle träffas idag med. Jag tog en sista titt i spegeln innan jag ropade på Chaz och vi gick iväg.

- Hey girls, sa Chaz. De hälsade genom att krama oss.
- Vad ska vi hitta på idag? frågade jag.
- Jag vet inte, asså det regnar ju och då vill man ju inte göra något. Det finns inget roligt att göra!
Jag kollade lite snabbt på Chaz som stod och dreglade över Ella's kompis. Jag suckade.
- Jaha, okej? Kan vi inte kolla på film?
- Fast jag och Miranda ska träffa våra killar, så vi kan inte.
Chaz suckade ledsamt och vi sa hejdå till tjejerna som gick iväg. Schysst att lämna oss sådär, verkligen! Vad skulle vi hitta på nu? Vi visste ingenting om Stockholm och det regnade. Kul.
- Ey man, vart är Ryan? Han har varit borta under typ hela resan.
- Jo, jag vet. Han har väl raggat upp någon tjej.
Jag tänkte lite på det han sa och ringde upp Ryan.

*Hej, det är Ryan* sa han och harklade sig.
*Tja, det är Justin. Vart är du?*
*Aha.. Hos en kompis*
*Jaha. Kommer du snart eller?*
*Ja det gör jag väl, men hon är väldigt ledsen för hennes kille gjorde typ slut eller något*
*Hon? Värsta chansen för dig! Nu kan ju du ta henne. See yah later* sa jag och la på.

- Vad sa han?
- Typ att han var hos en tjejkompis.
- "Kompis" menar du? sa han och vi båda skrattade. - Hoppas han inte kärar ner sig i henne som du gjorde med din tjej.
Tack Chaz. Tack för att du påminde mig. Verkligen, tack!
- Ehm.. jag går ut .. sa jag och tog på mig en hood och en regnjacka.
- Öh.. Förlåt antar jag? Sa jag något fel eller?
Jag skakade på huvudet, drog upp luvan över huvudet och gick ut.

Claudias perspektiv:
Ryan satt och tröstade mig medans jag satt och grät som ett litet barn. Tårarna bara sprutade.
- Eh, Claudia förlåt, men jag måste nog gå. Jag måste hem och sen måste jag också packa för jag ska hem imorgon, sa han ledset och släppte taget om mig.
- Det är lugnt. Tack för att du stannade här med mig, jag älskar dig. Du är bäst.
- Jag älskar dig också. Jag hoppas det löser sig.. sa han och började göra sig iordning för att gå. - Vi ses! Det måste vi göra. Vi kramades och han gick därifrån.
Jag mumlade och satte mig upp och kollade ut genom fönstret. Det regnade. Människor gick på gatan med sina paraplyn och skrattade. Jaha, roligt att ni kunde ha kul då. Roligt att ni inte fick era hjärtan krossade precis.
Plötsligt ringde mobilen och jag plockade upp den ur fickan. Jag kollade på skärmen och svarade direkt när jag såg vem det var..

---

Hejsanhoppsan! Jag skrev värsta långa och bra kapitlet och sen RADERADES DET?!?! Förstår ni hur surt det är?! Fyfan.. Därför blev detta kapitlet inte lika bra!
Jag ska sätta mig och skriva ett nytt nu som blir tidsinställt tills ikväll. Låter bra va?

Förresten, vem tror ni det är som ringer?
Tack för alla fina kommentarer. Jag älskar att ni säger att ni älskar min novell och att den är bäst osv, då jag själv inte tycker det. Jag tycker att den suger haha! MEN TACK. :):):):)

Jag gick därifrån och snackade lite med mitt team innan vi alla, förutom Scooter som skulle fixa något, skulle åka tillbaka hem. Jag satte mig i bilen tillsammans med Kenny och alla de andra och vi åkte iväg mot hotellet.
Vi stannade vid ett rödljus och då såg jag Claudia. Jag log för mig själv, tills jag såg det jag såg..



Claudia kramade om en annan kille. Jag såg inte vem det var för han stod med ryggen vänd mot mig och visst, det fick hon ju göra, men det här såg inte ut som en vanlig kram. Det var mer en .. jag vet inte riktigt. De kramades länge och jag kunde se på henne att det var något speciellt med honom för hon skrattade jättemycket, såg jätteglad ut och hade samma blick mot honom som hon brukar ha mot mig.
- Jag går sista biten, sa jag och knäppte upp bilbältet.
- Justin, är du galen?! Du kan ju inte gå i regnet! sa mamma upprört. Men jag brydde mig inte, jag behövde bara få frisk luft. Jag behövde samla mig. Jag visste inte om det var en jättebra kompis eller om det var något mer, som jag inte ens ville tänka på. Dan, som körde, körde in till trottoarkanten och jag hoppade ur bilen.
- Pattie, jag går efter honom, hörde jag Kenny säga och han hoppade ut ur bilen efter mig. Jag drog på mig luvan och gick med huvudet ner i marken. Kenny småsprang fram till mig och gick nu bredvid mig. Jag sa att jag ville vara ifred, så han backade några meter bakom mig.

Jag sneglade upp var och varannan sekund och Claudia stod fortfarande och snackade med den där killen. Hon hade fortfarande inte märkt mig, även fast jag gick ganska nära. Jag fortsatte gå och kollade ner i marken, och när jag kollade upp nästa gång såg jag Claudia gå iväg med killen. Han hade sin arm runt henne och höll ett paraply över de båda. Jag kunde nästan höra hur hon skrattade härifrån. På bara några sekunder kände jag hur allt brast och jag kände mig helt förstörd. Jag stannade, fortsatte kolla ner i marken och kände hur tårarna började smyga sig fram.
Kenny hade märkt att jag stannat så han dök snart upp vid min sida.
- Justin, vad har hänt? Vill du snacka? Han la armen på min axel.
Jag kollade upp på honom men såg honon knappt för att jag hade så mycket tårar i ögonen. Jag kollade bort mot Claudia som gick iväg med killen och Kenny's blick riktades dit.
- Vem är det? Claudia?
Jag nickade och kände hur fler tårar började komma och Kenny kramade om mig.
- Du vill inte träffa på resten av teamet nu antar jag? Vi drar och äter något, kom Justin, sa han och tog tag i mig och drog med mig till något ställe.

- Det är säkert inte som du tror.
- Nehe, du tror inte det? Vad såg det där ut som då?

Claudias perspektiv:
Jag och Ryan hade verkligen haft jättekul. Vi hade gått på bio, käkat och shoppat litegranna. Just nu var jag hemma och hade precis gått ut med Sasha. Jag satte mig framför datorn, kollade in Twitter, och började läsa lite skvallerbloggar. Jag kollade chockat på skärmen och läste det igen. "JUSTIN: I'm single and ready to mingle" Jag satt och stirrade på skärmen innan jag klickade på skärmen.
"Popsensationen Justin Bieber, 16, var hos NRJ i Stockholm tidigare idag. Då svarade han på frågor som.." Jag hoppade lite i texten och läste istället det jag var intresserad av att läsa. "Justin svarade glatt nej på frågan om han var tillsammans med någon. Han tillade också I'm single and ready to mingle"
Jag klickade upp klippet från intervjuen och mycket riktigt, Justin sa så. Jag trodde inte vad jag precis hört eller läst. Var han seriös? Jag kände hur jag för varje minut blev allt mer ledsen och ledsen.

Jag tog upp mobilen och försökte ringa Justin, men han svarade inte.

Flera timmar senare, Justins perspektiv:
Jag hade fortfarande inte samlat mig, jag var fortfarande lika ledsen. Jag satte mig utanför hotellrummet, mot väggen, och kände hur tårarna sakta rullade ner för mina kinder. Det var ingen i korridoren vilket var skönt, men efter en stund öppnades hissdörren och en blond tjej klev ut. Hon skrattade massor och vinkade åt någon som fortfarande var kvar i hissen. Hon gick rakt förbi mig men kom sen tillbaka.
- Vänta, är inte du Justin Bieber?
Jag mumlade och nickade.
- Varför sitter du här ute då?
- Därför, sa jag och kollade upp på henne.
- Oj, är du ledsen? Vill du typ prata?
Prata med dig? Jag känner inte ens dig.
- Visst.
Hon satte sig bredvid mig och började berätta om henne och jag sa inte mycket om mitt privatliv, utan bara satt där och lyssnade när hon pratade. Jag sa faktiskt ingenting, jag bara kollade ner i golvet med luvan på huvudet och tårarna rullandes ner för mina kinder..
Plötsligt hörde jag hur hissdörren öppnades och jag kollade dit. Där stod Claudia och såg väldigt ledsen och chockad ut. När hon såg mig började tårarna spruta.
- ELLA?! JUSTIN?! skrek hon och sprang ner för trapporna igen.
Jag satte mig snabbt upp och kollade på den blonda tjejen. Ella? Hur kände hon Claudia och varför var Claudia så ledsen?

---

Hmmmmm. Vad tycker ni? Förlåt om den blev dålig men ja, jag är stressad! haha.
Förresten, ska jag hoppa över lite av Sverige besöket och så ska han åka hem? Watcha think?

Jag trippade på tårna till Justins rum och såg att han låg där i sängen och såg ut som en liten ängel. Jag gick in i badrummet och tvättade bort sminket och efter det bytte jag till en tröja jag hittade hos Justin. Han hade säkert inga problem med att jag lånade den!
Jag kröp ner bredvid honom försiktigt, för jag ville inte väcka honom, och han vaknade inte. Han låg med ansiktet mot mig och jag pussade honom (vad jag trodde var försiktigt) på näsan.
- Ahhha, mumlade han och öppnade ögonen lite halvt. - Claudia, är det du? Fan dig om du är Chaz.
- Nejdå, det är jag, sa jag och skrattade lite lågt.
Han log och gjorde en pussmun. Jag böjde mig framåt och pussade honom på munnen och kort därefter såg jag hur han somnade igen. Jag låg och kollade på honom ett tag innan jag själv somnade med ett stort leénde på läpparna.



Jag vaknade nästa morgon av att Justin skakade om mig lite lätt.
- Gumman, jag måste gå snart så det är nog bäst om du går, om du inte vill stanna här?
Jag öppnade ögonen och försökte gnugga ur sömnen ur de.
- Jag orkar inte, jag vill fortsätta sova, sa jag och stängde igen ögonen igen.
- Jaja, gör som du vill. Glöm inte att låsa hotellrummet sen bara. Han pussade mig på pannan och rufsade om mitt hår innan jag hörde att han gick ut ifrån rummet och stängde dörren.

Jag vaknade igen två timmar senare och Justin var inte där. Hade han inte sagt att han skulle dra eller? Jag började minnas att han sagt något om att han skulle gå, men ändå.. 
Jag klev upp ur sängen och kollade vad han hade i frysen och allt jag hittade var lite yoghurt så jag tog en och började käka. Efter det hoppade jag i duschen, fixade mig, tog på mig kläder och började göra mig iordning för att åka därifrån.
Jag stod och funderade hur jag skulle göra med nycklarna. Justin hade sagt något om att jag skulle låsa, men jag kunde ju inte bara ta nycklarna? Jag stod och tänkte ett tag och bestämde mig för att dra härifrån och låsa rummet. När jag kom ut i korridoren och vände mig om för att låsa dörren så kom en kille springandes.
- VÄNTA! Lås inte! Jag har inga nycklar! skrek han samtidigt som han fortsatte springa mot mig. När han var framme, alldelles andfådd, så såg jag vem det var; Chaz.
- Chaz va?
- Mhmh, men lås inte nu. Jag måste gå på toa! pep han med bernen i kors, så där som man står när man är kissnödig. - Öppna då!
Jag vred upp låset igen och gav nycklarna till honom och han sprang in i rummet igen. Han vände sig om och ropade något jag inte hörde innan han kutade in till toaletten. Jag skrattade och stängde dörren och gick därifrån. Jag tog hissen ner till receptionen där samma kille som jobbade igår stod. Han kollade misstänktsamt på mig och jag försökte kolla tillbaka surt på honom innan jag gick ut igenom ingången och ut på gatan. Jag stod och kollade ut, bara ut på gatan, och efter ett tag började det regna. Ganska mysigt faktiskt. Jag satte på mig hörlurarna och började gå med bestämda steg mot bussen. Plötsligt krockade jag med någon och jag kollade upp. Det var Ryan.
- Claudia! sa han överraskat.
- Ryan! sa jag lika överraskat och kramade om honom.
- Vad gör du här?
- Jag har .. varit på .. Jag pekade på Grand Hotel som var bakom mig.
- Aha okej.. jag skulle precis dit. Men du kanske vill hitta på något istället?
- Ja gärna!
- Kom då, vi kan inte stå här och bli blöta i regnet! Han la sin arm runt mig och tog sitt paraply över oss båda och vi började gå. Vi pratade om allt möjligt och skrattade massor.

Justins perspektiv (lite innan):
- Välkommen Justin! Hur känns det att vara i Stockholm?
Skitbra, men bara för att jag är här med världens vackraste tjej.
- Det känns jättebra! Jag trivs här.
- Kul. Idag regnar det ju tråkigt nog, men annars har du eller ja vi haft ganska tur med vädret. Vad vi har hört så har du haft en konsert här redan. Hur gick det?
- Den gick väldigt bra. Fansen var som galna! Jag älskar mina svenska fans, sa jag och skrattade.
Undra varför? Haha! Jag älskar speciellt en tjej vid namn Claudia.
Han som intervjuade mig fortsatte att fråga massor av frågor, mest såna där tråkiga frågor som alla frågar.

- Okej, nu till sista och förmodligen den mest spännande frågan, som vi alla vill ha svar på.
- Jaha, vad kan det vara?
- Har du flickvän?
Ja, ja det har jag! Jag kollade snabbt på Scooter som skakade på huvudet.
- Haha nej, det har jag inte. I'm single and ready to mingle!
- Nu är dina fans säkert glada, det kan jag lova! Tack för intervjuen, det var trevligt att träffa dig, sa han och skakade om min hand.

Jag gick därifrån och snackade lite med mitt team innan vi alla, förutom Scooter som skulle fixa något, skulle åka tillbaka hem. Jag satte mig i bilen tillsammans med Kenny och alla de andra och vi åkte iväg mot hotellet.
Vi stannade vid ett rödljus och då såg jag Claudia. Jag log för mig själv, tills jag såg det jag såg..

---

VAD SER HAN?! oooooh! Kommentera! 
Nästa episod kommer 20:51. :)

- Jasmine, jag åkte egentligen hit för att träffa Justin och det var för typ.. Jag kollade snabbt på klockan - Herregud, snart en timme sen som jag skulle träffat honom!
- Såklart. Det är lugnt, men kan vi inte ses ikväll? Tjejkväll liksom!
- Jovisst, det blir mysigt. Jag ringer dig ikväll. Förresten, kan du visa mig vägen till Justin's rum?
Hon visade mig vägen, kramade om mig och jag började gå mot hans rum. När jag öppnade dörren ..



Så såg jag en gammal gubbe stå med bara en handduk runt midjan. Han kollade förvånat på mig.
- HERREGUD! Förlåt så jättemycket! ropade jag och stängde dörren. Jag kollade bak mot Jasmine's dörr längre ner i korridorren och hon stod i dörröppningen och skrattade så mycket att hon nästan inte kunde andas, såg det ut som. Jag skrattade lite för mig själv innan jag gick vidare till nästa dörr och kollade på Jasmine som nickade.
Jag öppnade försiktigt dörren och den var också till min förvåning öppen.

När jag kom in genom dörren så vände sig Justin om mot mig. Han såg orolig ut och sprang emot mig.
- Claudia! skrek han. - Vart har du varit?! Jag har varit så orolig.. Först var du sen och sedan berättade Kenny att han skjutsat dig hit och sett dig gå in så jag började undra om du kanske tappat bort dig eller något, kanske blivit mördad av någon och ja..
- Haha, gud! Jag träffade Jasmine så jag fastnade hos henne, förlåt!
- Det är lugnt, jag var bara så orolig att någon hade hänt. Speciellt eftersom du inte svarar på mobilen. Han kollade på mig med en anklagande blick. Jag tog upp mobilen och såg att jag hade tio missade samtal och tretton SMS ifrån honom.
- Ljudlöst du vet.. hehe. Jag skrattade lite nervöst.
- Jag kommer aldrig låta något hända dig, men för att jag ska kunna hålla det är det nog bäst om du håller dig nära mig älskling.. sa han och tog tag i mitt huvud och kysste mig mjukt.
- Älskling? Är jag din älskling? sa jag förvånat efter kyssen.
- Såklart. Jag älskar ju dig och det betyder att du är min älskling.
- Älskling, mumlade jag och provade på ordet. Jag gillade det.
Vi fortsatte att kyssas och mysa ett tag innan jag kände att jag började bli hungrig.
- Är du hungrig? Din mage kurrar som en galning!
- Jo, jag antar det, svarade jag.
- Ska vi beställa hem någon mat? sa han samtidigt som han tog upp hotell-telefonen och ringde room-service. Efter ett tags kyssande knackade det på dörren åt 'Mr Bieber' och Justin gick och öppnade, och kom tillbaka med en stor vagn med jättemycket mat.
- Wow, varför så mycket?
- Jag visste inte vad du ville ha så jag tog lite av allt!
- Bra val gjorde du iallafall, sa jag och skrattade.
Vi satte oss i köksavdelningen i Justin's enorma svit och började käka.

- Gud vad jobbigt det var att rida idag! Visst, jag har ridit förut men shit - aldrig har det varit sådär jobbigt, sa Justin mellan tuggorna.
- Så vad säger du, fortfarande rädd för hästar?
- Njaeaa. Dina hästar är ju snälla men de är fortfarande farliga, om du fattar?
- Haha ja, det gör jag väl, antar jag..
- Förresten, äger du båda de där hästarna?
- Yes I do! Jag har tre hästar - Destiny, Amaron och Hippon, sa jag och tog en ny tugga.
Vi slutade att prata kort efter det och började äta upp all mat istället. Jag vet inte hur jag lyckades, men jag åt upp innan Justin. Detta ångrade jag snabbt då jag fick jätteont i magen. Justin satt och skrattade åt mig när jag satt och kved mig av smärta. Jag gjorde misstaget att kasta lite mat på honom och vips, jag hade startat ett matkrig. Vi kastade mat på varandra, köket, väggarna, sängarna - överallt. 

- Fred? frågade Justin samtidigt som han la ner pannkakan han hade i handen.
- Hm, okeej dåå..
Han började sakta gå närmre mig.
- Du har lite grädde där. Han pekade bredvid min mun och sedan flyttade han sig närmre och närmre mig, och kysste bort grädden.
- Och du har lite choklad där, sa jag och kysste hans hals.
Vi fortsatte sådär ett tag tills det blev allt hetare och hetare och jag kände hans händer och kyssar över hela min kropp. Justin började ta av mig linnet men stannade halvvägs och kollade på mig. Jag nickade och han fortsatte koncentrerat att försöka få av det samtidigt som vi kysstes. Jag försökte samtidigt ta av hans tröja och han hjälpte till med armarna. Tillslut jag hade endast mina underkläder på mig och Justin bara sina byxor.
- Du är vacker, mumlade han och log mot mig.
- Du med.
Justin lyfte upp mig så att jag satt "runt" hans midja med mina ben och liksom ställde mig mot väggen. Vi började hångla allt mer passionerat och ja, hans händer var överallt på min kropp.
Jag och Justin slutade direkt då vi hörde att dörren öppnades, och såg att det var Chaz som kom in.
- Ey bro! Ska du.. Olala Justin! Andra gången och allt blir mer hetare och hetare, I'm proud of you bro!
Justin vände sig om.
- CHAZ! Jag varnar dig! UT! UT! UT! 
Chaz började skratta och sedan gick han ut och stängde dörren. Vi kunde höra hur han fortsatte skratta utanför dörren. Jag kollade på Justin som log busigt mot mig.
- Så, vart var vi?
- Här, sa jag och började återigen kyssa honom. 
Helt plötsligt öppnades dörren igen. Justin fortsatte kolla på mig men jag såg att han var riktigt irriterad nu.
- Chaz! Vad var det jag sa?! UT. 
- Hehe, det är inte Chaz.. Det är jag och Jasmine. Sorry man, hörde jag rösten säga innan dörren stängdes.  
Jag tyckte att jag kände igen rösten men jag sa ingenting, det var inget jag tänkte mer på.
Justin suckade och släppte ner mig på marken. Han kysste mig mjukt och la tillbaka en hårslinga bakom örat på mig.
- Förlåt, men stämningen förstördes lite. 
- Det är okej, jag måste bara säga en sak till dig.. Jag är inte redo att ha sex.
- Det är inte jag heller, så det är lugnt, sa han och pussade mig på pannan.

Jag tog på mig mina kläder och Justin gjorde samma sak. Vi myste en stund i hans säng.
- Justiiiiiiiin, sa jag och kollade upp på honom.
- Vad är det min fina Claudia?
- Jag kan ha råkat lova Jasmine att vi skulle träffas ikväll och hon smsade precis att jag skulle gå till henne .. såååå...
- Du vill gå? Visst visst! Min egen flickvän lämnar mig, sa han och låtsades gråta.
- Jag kommer tillbaka senare, promise! Jag pussade honom snabbt på munnen och sprang ut genom dörren. - Love yahh!

Hos Jasmine.
- Jag hoppas det var dig Justin höll på med på sitt hotellrum? frågade Jasmine mig och såg orolig ut.
- Va?! Vad fan pratar du om?! sa jag och låtsades bli upprörd. Det verkade fungera då Jasmine blev jätteorolig. - Haha, just kidding! Yes, det var jag..
- Haha, du skrämde mig där! Grattis isåfall. Man märker verkligen att Justin gillar dig.
- Bara för att han hånglar upp mig? frågade jag och skrattade.
- Nej då! Han kan inte sluta prata om dig när vi turnerar runt och ja, det syns bara att han gillar dig. Och juste, förlåt för att jag typ förstörde lite i Danmark.. du vet.. asså.. ja, att jag pussade honom.
- Det är bortglömmet, så det är lugnt.
- Lova? För vi var inte ihop och jag är inte en bitch som snor andras killar och j..
- Jag lovar! Jag kramade om henne och hon kramade tillbaka.
Resten av kvällen kollade vi på typiska "tjejfilmer", målade naglarna, åt cupcakes, kollade på mer film, diskuterade killar och bara pratade jättelänge. En typisk tjejkväll alltså! Jag gillade verkligen Jasmine, hon var en bra vän.
När klockan närmade sig halv tolv på kvällen och Jasmine hade andra planer, eller ja hon skulle gå och lägga sig, så tänkte jag gå hem. Eller kunde jag kanske smyga tillbaka till Justin? Jag tog upp mobilen och smsade mamma om att jag skulle sova hos Justin och jag smsade honom om det var okej. Jag fick inget svar men vi hade ju sagt "ses senare" så jag antog att det skulle vara okej. Jag sa hejdå till Jasmine och gick ut i korridoren. Det var mycket tystare jämfört med förut så jag fick smyga för att inte väcka någon kändes det som. När jag kom fram till Justins dörr öppnade jag den försiktigt och den var fortfarande öppen.

Jag trippade på tårna till Justins rum och såg att han låg där i sängen och såg ut som en liten ängel. Jag gick in i badrummet och tvättade bort sminket och efter det bytte jag till en tröja jag hittade hos Justin. Han hade säkert inga problem med att jag lånade den!
Jag kröp ner bredvid honom försiktigt, för jag ville inte väcka honom, och han vaknade inte. Han låg med ansiktet mot mig och jag pussade honom (vad jag trodde var försiktigt) på näsan.
- Ahhha, mumlade han och öppnade ögonen lite halvt. - Claudia, är det du? Fan dig om du är Chaz.
- Nejdå, det är jag, sa jag och skrattade lite lågt.
Han log och gjorde en pussmun. Jag böjde mig framåt och pussade honom på munnen och kort därefter såg jag hur han somnade igen. Jag låg och kollade på honom ett tag innan jag själv somnade med ett stort leénde på läpparna.

---

Höhö, fick inga idéer till slutet (förlåt för opassande bild också, haha). Men vad tycker ni? Vad tycker ni om historien (allt som allt)? ♥

Efter ytterligare tjugo minuter hade hon ridit klart och när hon hoppade av hästen så bad hon mig komma fram till henne, vilket jag gjorde.
- Fortfarande rädd? skrattade hon.
- Nja, jag tror fortfarande att de kan skada en, men inte dina hästar. Dina hästar är ganska snälla..
- Haha okej! Förlåt om jag inte var med dig nu i slutet men jag måste verkligen träna upp mig inför tävlingssäsongen! Om du vill kan du åka hem nu för jag måste rida en till häst.. men kan vi ses ikväll?
Jag nickade och kramade om och pussade på henne, även fast hon var alldelles svettig och stank häst. Jag kollade på klockan och den var nu tio. Jaha, vad skulle jag hitta på nu resten av dagen då? Jag tog upp mobilen och smsade Ryan och Chaz. En sak var iallafall säker - jag skulle duscha innan!



Det kändes lite taskigt att jag inte kunde följa med Justin hem, men jag var verkligen tvungen att träna och det här var enda tiden då jag och mamma kunde. När jag hade hopptränat både Destiny, Aramon och Hippon var jag helt slut.
- Du var jätteduktig idag gumman! Justin också, haha. Är du redo för tävlingssäsongen nu då? frågade mamma.
- Tack, det kändes ganska bra och jag tror att jag är redo.. Haha jo, det var han. Jätteduktig faktiskt.
- Ska du åka hem nu?
- Yes box, sa jag medans jag packade några saker i väskan.
- Vi ses senare! ropade mamma efter mig medans jag gick mot bussen.
När jag kom fram till busshållplatsen så kollade jag på tabellen och såg att bussen redan hade gått, och att nästa skulle gå om tjugo minuter. Typiskt! Jag sprang tillbaka in i stallet och mamma var som tur kvar.

- Mamma jag vet att du har mycket att göra men snälla, snälla, snälla, kan du skjutsa mig hem?
- Missade du bussen igen? sa hon och suckade samtidigt som hon vek ihop Aramon's täcke. Jag nickade. - Jaja, okej då. Men vi får skynda oss, jag har somsagt väldigt mycket att göra! Hoppa in i bilen!
Hon låste upp bilen som stod precis utanför stallet och jag hoppade in i den. Mamma gasade på och vi var ganska snabbt framme vid mitt hus. Jag sa hejdå till henne och gick in i huset där jag blev påhoppad av Sasha. Efter att ha gosat med henne en stund så fixade jag något att äta innan jag gick upp på rummet och duschade.
När jag var klar så la jag mig på sängen och bara pustade ut. Jag var verkligen trött. Helt slut i kroppen och bara allmänt trött..

Jag vaknade någon timma senare av att Sasha hoppade upp på mig och slickade mig i ansiktet. Jag skrattade och lyfte upp henne och började pussa på henne. Jag kollade på klockan och såg att den var lite över halv två, vilket måste betyda att hon inte varit ute på ett tag, så jag bestämde mig för att gå ut med henne. Jag tog på mig ett par jeans, ett vitt linne med volanger och en jeansjacka innan jag tog kopplet och gick ut.

Två timmar senare:
Jag fiskade upp mobilen ur fickan och såg att det var ett SMS ifrån Justin. Jag läste det snabbt och blev ännu mera stressad när han undrade vart jag var.. Vi hade bestämt att vi skulle träffats för flera timmar sedan men jag är ändå så himla seg och ja, tiden gick snabbt så nu var jag väldigt stressad. Jag kollade mig snabbt i spegeln, knöt skorna och sprang ut ifrån dörren. Jag stannade snabbt upp och tänkte till. Vart var det han hade sagt att vi skulle mötas? Jag suckade och bestämde mig för att ringa honom.
- Yo it's JB!
- Seriöst, svarar du så? Jaja, jag har glömt bort vart vi skulle träffas.
- Såklart du har.. På mitt hotell!
- Och vart bor du?
- Såklart glömde du det också. Jag tänkte att du nästan glömt bort det så jag bad Kenny åka och hämta dig. Kolla runt hörnet ... NU och du ser hans bil! Ses snart baby! sa han och la på i örat på mig.
Jag kollade runt hörnet och mycket riktigt stod en bil med Kenny inuti där. Jag småsprang fram till bilen och hoppade in i framsätet. Vi småpratade lite innan vi efter en stunds biltur var framme vid Justin's hotel. Han bodde alltså på Grand Hotel, hur kunde jag inte komma ihåg det? tänkte jag för mig själv. Jag sa hejdå till Kenny och gick in i receptionen.

- Hej, kan jag hjälpa dig? sa en ung kille, ungefär i min ålder. Säkert en praktikant eller något.
- Jo hej, jag ska.. Jag började tänka efter lite. Jag kunde ju inte säga att jag skulle träffa Justin Bieber. Det skulle för det första låta helt sjukt och påhittat, och om han nu trodde mig skulle det väl komma ut att jag träffat honom. - Ehh, jo.. ehm.. jaa... Jag ska..
- CLAUDIA! skrek någon och avbröt mig. Min blick drogs automatiskt dit och jag såg vem det var.. Jasmine! Vi sprang mot varandra och kramades.
- Åh, det var ju jättelängesen! Gud vad jag har saknat dig tjejen! Hänger du med upp på rummet?
- Ursäkta, men hon kan inte bara.. sa killen bakom disken.
- Ursäkta, härmade Jasmine honom. - Hon är med mig!
Jag började skratta lite smått när jag såg killens min och sedan följde jag med Jasmine upp på hennes rum.
- Asså åh, du vet inte hur irriterande det är att Justin och hans grabbar fick det stora rummet och jag och mina tjejer det lilla. Schysst liksom! gnällde hon medans hon öppnade dörren. Jag gick in efter henne och suckade. Rummet var inte alls litet, gigantiskt om något vilket fick mig att undra hur Justin's rum såg ut..
Jag snackade med Jasmine ett tag. Vad jag hade saknat henne! Efter en stund kom jag på att det var Justin jag skulle träffa.
- Jasmine, jag åkte egentligen hit för att träffa Justin och det var för typ.. Jag kollade snabbt på klockan - Herregud, snart en timme sen som jag skulle träffat honom!
- Såklart. Det är lugnt, men kan vi inte ses ikväll? Tjejkväll liksom!
- Jovisst, det blir mysigt. Jag ringer dig ikväll. Förresten, kan du visa mig vägen till Justin's rum?
Hon visade mig vägen, kramade om mig och jag började gå mot hans rum. När jag öppnade dörren ..

- Jag älskar dig också. Jag har en annan fråga också.. varför har du valt mig? Mig av alla hundraziljardtals tjejer?
- För att du är speciell. Din kärlek värmer mig när jag är kall, tröstar mig när jag är ledsen och får mig att skratta när jag ler. Med dig kan jag vara mig själv och jag vet att du älskar mig för den jag är. Och du är världens finaste tjej. End of story, that's why.
Jag kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre och jag kunde känna Justins lugna andetag bredvid mig när jag somnade den kvällen. Jag hade verkligen hittat världens bästa kille. Det fanns inga ord att beskriva hur mycket han betyder för mig.



Justins perspektiv:
- Justin, vakna! Justin, vakna då!
Jag öppnade sakta ögonen och mitt framför mig stod Claudia och puttade på mig.
- Tjenare tjejen, mumlade jag trött.
Hon log och pussade mig, och drog bort täcket från min kropp. Jag pep till och suckade åt henne där hon stod och skrattade åt mig med armarna i kors.
- Upp och hoppa då! sa hon och flinade innan hon försvann ut från rummet. Jag satte mig upp i sängen och sträckte på armarna, och kollade på klockan. Den visade åtta på morgonen. Varför tvingade Claudia upp mig så himla tidigt? Jag suckade igen och klev upp. Jaha, då var det dags att klä på sig då!
Precis när jag höll på att ta på mig ett par byxor kom Claudia inspringandes i rummet igen.
- Nejnejnej, du ska ha på dig det här! sa hon och höll upp ett par svarta byxor.
- Okej, sa jag misstänktsamt och tog emot byxorna som hon sträckte fram. De såg ganska små ut och materialet var konstigt - typ lite sammet över rumpan.. 
Claudia gick ut ur rummet och jag klev ur byxorna jag höll på att ta på mig och tog på mig byxorna jag fått av henne istället. De satt alldelles tajt på mig och kändes bara jätteskumma, inte alls sköna! Jag gick fram till spegeln och spanade in mig själv. Byxorna satt jättetajt över min rumpa! Det såg hemskt ut.
Jag gick ovant i byxorna ner för trappan till köket och när Claudia fick se mig började hon gapskratta, så mycket att hon nästan inte fick luft. Jag blev lite irriterad, varför hade hon gett mig ett par såna här fula byxor och sedan skrattade åt mig? Hon ställde sig upp och gick emot mig och då såg jag att hon också hade såna byxor på sig. Fast på henne satt de såklart snyggt, hon passade i det.
- Här har du, sa hon och sträckte fram en macka till mig. - Kom med nu, vi ska åka!
Jag kollade undrandes på henne, tog emot mackan och följde efter henne. Hon gick ut i hallen och tog på sig sina skor och jag gjorde detsamma, innan jag följde med henne ut till garageuppfarten där det stod en bil som jag kände igen - Kennys bil. Claudia klev in i framsätet och jag satte mig där bak..

- Ta på dig de här skorna. Hon höll upp ett par konstiga skor som hon gav till mig innan hon själv tog på sig ett par skor som såg ungefär likadana ut, förutom att hennes såg mer ut som stövlar. Jag var fortfarande lika förvirrad men gjorde som hon sa och tog på mig skorna. 
- Jag måste bara fråga, vart ska vi? Claudia svarade inte, utan bara flinade istället. - Dissare.. Okej Kenny då, vart ska vi?
- Sorry man, tystnadsplikt, sa han och flinade lika mycket som Claudia.

Efter en stunds bilåkandes så stannade Kenny och Claudia sa att vi var framme. Hon hoppade ut ur bilen och öppnade dörren åt mig. När jag kom ut så kände jag igen lukten direkt. Häst. Vi var i ett stall. Jag kollade oroligt på Claudia och hon måste ha insett att jag förstått var vi var, för hon stod och nickade med armarna i kors. Hon började gå bort från parkeringen och nu drog hon med mig.
- Åhhh, så det här är ridbyxor.. Jag suckade. - Nejnejnej Claudia, jag vill inte. Seriöst! protesterade jag.
- Justin, come on! sa hon och fortsatte dra i min tröja.
Någonstans där insåg jag att det inte skulle vara någon idé att fortsätta protestera, hon skulle inte ge upp.
- På ett villkor. Jag ska få göra en sak med dig också.
- Visst, men kom nu! Vi måste hämta hästarna. Vet du något om hästar förresten?
- Ja såklart. Jag vet hur man rider.. typ iallafall, sa jag stolt. Hon kollade chockat på mig.
- Men va?! Varför är du rädd då?
- För att.. stammade jag fram. - Asså jag känner folk som känner folk som blivit bitna.. eller ja.. och det är faktiskt en farlig sport. Man kan skada sig! Hon skrattade och himlade lite med ögonen.
- Jaja, vi är iallafall framme nu. Du ska rida den där hästen , sa hon och pekade på en ljusbrun/röd häst som åt gräs. Hon tog upp en såkallad grimma och gick fram till hästen och fångade den. Vi gick in i stallet och hon binde upp hästen.

- Han heter Amaron och är jättesnäll. Du kommer inte att skada dig, jag lovar.
- Jaha, så ska jag typ.. göra rent den nu?
- Haha Justin! Du ska borsta honom. Claudia tog upp några borstar, visade mig hur man skulle göra och gick iväg.
- Hörru du! Vart ska du? Du kan ju inte lämna mig med .. den här saken! sa jag och viftade med armarna åt den enorma hästen.
- Jag ska också rida ju. Fast min andra häst, Destiny. Det kommer att gå jättebra!
Jag övertalade henne att hjälpa mig att göra iordning Amaron och när hon gjort iordning sin häst så gick vi tillsammans ut till ridbanan. Där stod Patricia - Claudias mamma - som jag redan träffat. Claudia förklarade att hennes mamma var ridlärare och att hon skulle hjälpa mig idag.

- Bra där Justin, driv lite mer! Räkna takten - ett två, ett två, ett två, eller upp-ner-upp-ner om du nu vill det istället, skrek Patricia och jag började göra det. Men det var svårt för Amaron sprang så snabbt så att jag tappade balansen hela tiden. - Driv lite mer där. Bestäm dig för vart du ska och låt inte han bestämma, det är du som ska bestämma över honom. Jättebra där!
Medans jag satt där och kämpade med att göra allt som hon sa, såg jag hur Kenny stod vid sidan om och skrattade samtidigt som han stod och filmade mig med sin mobil.
Patricia skrek på mig nästan hela tiden och sa att jag skulle sträcka på mig, trampa ner hälarna, spänna magmusklerna, bestämma över hästen och mycket annat.. Hon sa nästan aldrig åt Claudia utan bara gav henne massor av beröm, men jag antar att det var för att hon gjorde rätt tillskillnad från mig, haha.
Det var väldigt mycket att hålla koll på och jag var helt slut i huvudet, och kroppen, när lektionen var slut. Patricia kom fram till mig.
- Du var jätteduktig Justin! Hästar är inte så farliga va, trotsallt?
Jag skrattade lite och nickade innan jag fick hjälp att ta in Amaron i stallet igen. Claudia hade fortfarande inte kommit in i stallet igen så jag fick istället hjälp av Patricia att fixa Amaron. Efter tjugo minuter hade Claudia fortfarande inte kommit tillbaka så jag gick tillbaka med Kenny ut på banan. Där red hon fortfarande och det såg verkligen jättebra ut. Hon såg inte ens att jag stod och kollade på henne, för hon var så koncentrerad. Det var roligt att se henne så, att hon var så passionerad för ridningen. Jag störde mig på att Claudia hade gett mig den största hästen när hon själv satt på en ganska liten. Haha!

Efter ytterligare tjugo minuter hade hon ridit klart och när hon hoppade av hästen så bad hon mig komma fram till henne, vilket jag gjorde.
- Fortfarande rädd? skrattade hon.
- Nja, jag tror fortfarande att de kan skada en, men inte dina hästar. Dina hästar är ganska snälla..
- Haha okej! Förlåt om jag inte var med dig nu i slutet men jag måste verkligen träna upp mig inför tävlingssäsongen! Om du vill kan du åka hem nu för jag måste rida en till häst.. men kan vi ses ikväll?
Jag nickade och kramade om och pussade på henne, även fast hon var alldelles svettig och stank häst. Jag kollade på klockan och den var nu tio. Jaha, vad skulle jag hitta på nu resten av dagen då? Jag tog upp mobilen och smsade Ryan och Chaz. En sak var iallafall säker - jag skulle duscha innan!

---

Förlåt för konstigt kapitel (och dålig uppdatering). Jag hade lite slut på idéer och ni hade ju sagt att han skulle följa med till stallet, så det gjorde han haha :) TACK IGEN FÖR ALLA FINA KOMMENTARER. Ni är bäst! Lova att inte sluta läsa bara för det här dåliga kapitlet, höhö.

- Vart ska vi?
- Först ska vi till ett ställe som heter Skansen och sen.. Gamla stan! Sen vet jag inte, vi kan väl bara vandra runt? - Visstvisst, det är du som bestämmer. Måste vi ha Kenny med oss?
- Nej, eller jag vet inte. Om du är maskerad kanske vi inte behöver det? Eller jo förresten, ha med honom för säkerhetsskull.
Jag ringde upp Kenny som skulle möta upp oss, så att vi kunde åka till det här "Skansen" stället.



Claudias perspektiv:
- Hej Claudia, det var ett tag sen, sa Kenny och gick fram till mig och kramade om mig.
- Haha, ja det var det! Hur mår du?
- Det rullar på, hur mår du själv?
- Jag mår toppenbra!
- Bra. Jag kommer att gå lite i bakgrunden men ändå nära, men ni ska självklart få vara för er själva, sa han och kollade menande på Justin.

Han hoppade in i bilen igen och vi satte oss där bak. Justin satte sig nära fönstret och jag flyttade mig närmare honom. Han kollade upp på mig och log och tog min hand. Vi fortsatte att kolla på varandra och hans huvud närmade sig mitt och vi kysstes, länge.
Kenny harklade sig och kollade på oss i backspegeln, och jag kunde höra hur han mumlade "turturduvor". Vi kollade på varandra och började fnissade och Justin fortsatte kolla ut genom fönstret.
- Det är vackert..
- Det är helt okej, svarade jag och log.
- Är vi framme snart? frågade Justin Kenny, och Kenny kollade frågandes på mig.
- Ehh.. Jag tror det, sa jag och försökte kolla ut genom fönstret vart vi var. - Vänta Kenny! Du har kört förbi! 
Han fick köra värsta omvägen och vi skrattade hela vägen, för att han blev så sur över det.
- Nu är vi framme! skrek jag och Kenny stannade bilen på parkeringen och vi gick ut. Justin satte på sig sin luvtröja och solglasögon. Om man var ett Bieberfan och kände igen Kenny skulle man kanske misstänka något, men annars så lyckades han dölja det ganska bra.
- Kom! skrek jag och drog med honom till ingången där vi betalade och gick in. Jag hade inte varit här på Skansen på flera år så jag hade faktiskt glömt bort hur det såg ut här, så jag gick direkt fram till den stora kartan.
- Vi går hit, sa Justin och pekade på en bild med hästar. - Du gillar ju hästar?
- Haha, visst, sa jag och vi tog en minikarta så att vi inte skulle tappa bort oss. Vi började gå mot hästarna.

- Åh, kolla vad söt den är! sa jag och klappade en liten shettis (en liten hästras) som stod i en hage. - Kom igen Justin, klappa den!
Han sträckte fram handen men drog snabbt tillbaka den.
- Eh, aa.. fast nej.
Jag vände mig om och kollade på honom med en seriös blick.
- Skojar du? Är du rädd för hästar? Den här lilla saken? sa jag och nickade mot den lilla söta hästen som var mer lik en hund än en stor häst.
- Kanske det kanske, vad spelar det för roll? Kan vi inte gå nu? Det finns massor av andra djur ju.. mumlade han och drog bort mig ifrån hästarna.
- Visstvisst, men tro inte att du kommer undan så lätt. Jag ska bota din hästfobi!
- Hästfobi? Vad snackar du om? De är bara .. väldigt stora..
- Ja men vi säger så! Kom, vi drar till Lillskansen nu! Där kommer du trivas, sa jag retsamt och boxade till honom på armen.

Vi vandrade vidare till Lillskansen - där alla små kattungar, kaniner, fåglar, getter och annat gulligt finns. Där verkade Justin faktiskt trivas, haha. Han sprang runt och pekade på alla söta djur och skrek hur söta de var. "Åh, kolla vilken söt kattunge! Kolla den där kaninen! Aw, vad söt kyckling!" Jag skrattade för mig själv.
Efter ett tag gick vi vidare till en glasskiosk. Jag köpte en strut och när det var Justins tur att köpa så förvrängde han sin röst jättemycket, så att den helt plötsligt blev superljus. Jag böjde mig fram och viskade till honom;
- Justin, jag tror inte det där behövs. Ifall du inte märkt det så är det bara barnfamiljer här.. och jag tror inte de bryr sig om din röst eller om vem du är. Fast det betyder ju inte att du måste ta av dig din förklädnad. Han kollade på mig och skrattade. När han tackade tjejen som jobbade i kiosken för glassen så bytte han plötsligt till sin vanliga röst och hon kollade konstigt på honom när vi gick därifrån.
När vi ätit upp så tog Justin upp sin karta ur fickan.
- Kan vi inte gå hit? sa han och pekade på ett ställe med nordiska djur.
- Visst, vi går dit nu på direkten.
Det låg inte så långt ifrån där vi var så det gick snabbt att gå dit. Väl där så gick vi till vargarna, lodjuren, björnarna och slutligen till älgarna. När Justin såg älgarna började han skratta så mycket att han nästan låg på marken, och när jag såg honom sådär kunde jag inte heller hålla mig för skratt - så alla som gick förbi oss måste ha trott att vi var några galningar, haha!
- Men seriöst Justin, vad är det som är roligt?
- Formen på älgarna! Jag har sett älgar förut men Sveriges älgar är ju missbildade.. Har du inte sett deras kropp?! skrattade han fram.

Efter Skansen, Gamla Stan osv. På kvällen:
- Fy vilken härlig dag det var! sa Justin och la armen om mig.
- Ja, speciellt när den där vakten sa åt oss att man inte fick bada i fontänen! Haha!
- Haha, ja det var kul.. sa han och pussade mig på pannan. - Jag har faktiskt inte haft så här roligt på evigheter, men med dig har jag alltid roligt.
- Justin, får jag fråga dig något?
- Visst, du kan prata med mig om allt. Det vet du.
- Vad händer när du åker iväg nu till USA nästa gång?
Det var en jobbig punkt för oss båda men jag behövde verkligen ha svar på detta. När jag ställde frågan såg jag hur Justin's ansiktsuttryck helt plötsligt blev allvarligt.
- Hm, ingenting? Jag menar, vår relation fortsätter väl? Nu har jag upplevt det här underbara landet Sverige och jag är villig att åka hit bara för att få träffa dig. Anytime baby! För du vet väl att jag älskar dig?
- Jag älskar dig också. Jag har en annan fråga också.. varför har du valt mig? Mig av alla hundraziljardtals tjejer?
- För att du är speciell. Din kärlek värmer mig när jag är kall, tröstar mig när jag är ledsen och får mig att skratta när jag ler. Med dig kan jag vara mig själv och jag vet att du älskar mig för den jag är. Och du är världens finaste tjej. End of story, that's why.
Jag kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre och jag kunde känna Justins lugna andetag bredvid mig när jag somnade den kvällen. Jag hade verkligen hittat världens bästa kille. Det fanns inga ord att beskriva hur mycket han betyder för mig.

---

Åhh :') Inte så jättespännande just där, men ni ska veta att det kommer bli lite mer drama snart. Men just nu i Sverige, kommer allt förmodligen vara "frid och fröjd"! :)

Har ni några idéer på vad som ska hända? Kommentera!