- Sådär, nu är allt klart. Nu ska du aldrig behöva bry dig om henne igen, sa han och log.
- Vad gjorde du?
- Skällde ut henne. Förklarade att det var du och jag, och att hon inte ens ska tro att jag vill ha henne. Att hon ska växa upp, sluta kalla dig saker, sluta stalka mig och ja.. ge upp på mig bara. Hon måste förstå att det är dig jag vill ha. Och jag tog bort henne. Eller jag menar, hon ska inte sjunga Overboard längre. Jag ska försöka fixa tillbaka Jasmine.
- Gjorde du det? För mig?
- För oss, sa han och vi kysstes.



Jag log och tog tag i Justins hand.
- Kom, vi går hem nu.
- Visst, sa han och tog upp sin väska ifrån marken.
Vi gick ut på skolgården och möttes upp av Kenny som skjutsade hem oss.

Två veckor senare:
Jag ställde mig upp och kände direkt ett par varma händer över mina ögon.
- Älskling, jag har en överraskning åt dig. Det var Justin. Han tog bort händerna och kysste mig.
- En överraskning? Hm, vad kan det vara?
- Jadu, det får du inte veta! Då skulle det ju inte vara en överraskning, sa han och skrattade. - Sätt på dig den här ögonbindeln. Jag tog emot den svarta bindeln och Justin hjälpte mig att sätta på den.
- Lova att inte leda in mig i en vägg eller så att jag ramlar och sånt..
- Jag lovar, varför skulle jag göra det? Kom, vi går ner nu!
Justin ledde mig försiktigt ner för trappan och jag kunde höra viskningar. Plötsligt stannade vi och jag kunde känna hur Justin kysste min nacke. Viskningarna slutade och det blev knäpptyst.
- Justin.. Justin? Hallå är det någon här? sa jag lite oroligt och jag kunde höra Justin skratta.
- Jag tar bort ögonbindeln nu, okej?
Jag nickade och Justin drog bort ögonbindeln. Han stod framför mig. Han log och mimade 'varsågod' innan han flyttade på sig och då såg jag någon jag inte trodde skulle stå där bakom, nämligen Olga!

- OLGA! skrek jag av glädje och började hoppa upp och ner innan jag sprang fram och kramade henne hårt. Vi stod och kramades i minst tio minuter och tårarna bara sprutade av glädje innan vi släppte taget.
- Jisses vad jag har saknat dig, sa jag och kramade om henne en gång till.
- Du förstår inte hur mycket jag har saknat dig! 
 
Hela dagen spenderades med Olga som jag saknat hur mycket som helst, och vi bestämde även att hon skulle sova över hos mig, men ikväll hos Justin. Pågrund av tidskillnaden mellan USA och Sverige så var Olga väldigt trött, och gick och la sig tidigare än vad jag och Justin skulle göra. Jag gick ner och satte mig i soffan och Justin kom strax och satte sig bredvid mig.
- Är du glad? frågade han efter ett tag och jag vände mig om mot honom.
- Såklart! Hur visste du att hon skulle hit?
- Hon skulle hit, jag flög hit henne.
- Va?
- Jag gjorde det för din skull. Jag visste att du saknade henne och jag vet hur mycket hon betyder för dig, så jag gjorde det gärna!
- Justin, du är.. bäst! sa jag och hoppade på honom i soffan och började kyssa honom.

Efter att vi kollat på film och myst i några timmar gick Justin och la sig, då han skulle upp tidigt nästa morgon. Jag bestämde mig för att sitta uppe ett tag till eftersom jag inte var trött. När jag suttit ensam framför TV:n i nästan en timme så smög jag upp till gästrummet där Olga låg och sov på sängen. Jag gick fram till sängen och hoppade på henne med en smäll. Hon vaknade direkt.
- VAAAAD?
- Hahaha! Sccch, skrik inte! Är du pigg?
- Nu är jag det, mumlade hon trött och stänge ögonen.
- Nej, vakna igen, sa jag och puttade på henne.
Hon vaknade helt efter en stund och vi satt och pratade en stund. Pratade om sånt vi hade missat. Jag hade verkligen saknat henne!

- Vill du busa lite? sa jag när klockan började närma sig tre på morgonen.
- Visst, vad har du tänkt dig? sa hon och satte sig upp.
Jag berättade min plan och vi hämtade alla saker som vi behövde och gick sedan in till Justins rum. Han låg och sov där som en stock. Jag gick fram till honom och pussade honom på näsan.
- Sorry babe, mumlade jag och gjorde tummen-upp till Olga. Hon smög fram och gav mig mitt smink. Vi började försiktigt sätta på honom rouge, ögonskugga, mascara, läppglans och massor av annat.
En timme senare var han färdigsminkad och vi kunde knapp hålla oss för skratt, han såg så rolig ut! Vi satt och fnissade och då och då öppnade Justin ögonen, men verkade inte alls vara närvarande.

Jag och Olga gick ner till köket och började rota i alla hyllor.
- Har han inget snacks eller?
- Skojar du? Han är kungen av godis, kolla det här skåpet, sa jag och öppnade en lucka och massor av påsar med godis och chips ramlade ner på mig. Vi började skratta och tog några påsar och gick och satte oss framför TV:n.
Vi satt uppe resten av natten och klockan sex ringde mitt alarm. Jag smög försiktigt upp till Justin och skakade om honom.
- Justin, du måste upp.
- Jag vill inte, stönade han och gnuggade sig i ögonen.
- Nej, gör inte så! halvskrek jag, han fick ju inte förstöra sitt smink! - Din intervju börjar om tio minuter, du måste upp..
- Tio minuter?! skrek han och var uppe på mindre än en sekund. Han sprang fram och tillbaka och tog på sig några kläder innan han sprang ner. Olga och jag kunde inte hålla oss för skratt, för han såg ju så rolig ut. Han hade tydligen inte kollat sig i spegeln då han åkte iväg till intervjuen med sminket på. 

- Eeeep! pep jag och Olga.
- LYCKAT! skrek Olga och vi gjorde en highfive.  

Justins perspektiv:
Claudia hade lovat att väcka mig men glömde det eller något då hon väckte mig tio minuter innan intervjuen skulle börja. Tio minuter! Det var ju så lång tid det tog att åka till stället där den skulle vara!
Jag sprang ut till bilen och satte mig i den direkt, efter att ha tagit på mig ett par rena kläder. Jag orkade, eller rättare sagt hann inte, fixa mig mer.

Jag körde det snabbaste jag kunde och var efter femton minuter framme vid radiostationens byggnad. Nu var jag tjugo minuter sen.. Jag smällde igen dörren och sprang in i byggnaden. Det var ingen där, men jag såg tillslut Scooter stå och prata med någon man. Jag sprang fram till honom.
- Scooter, jag är här! Vi kör nu, sa jag och tog av mig min jacka och började gå längst gången ner till rummet som jag skulle intervjuas i.
- Eh, Justin.. Varför ser du ut sådär? Du vet väl att det kommer att skapa rubriker? sa Scooter och stannade upp mig. Han kollade konstigt på mig och började småskratta.
- Jag försov mig! Vi kör nu, sa jag och gick i rummet och satte mig på stolen.

Killarna som skulle intervjua mig började direkt att skratta och jag förstod ingenting.
- Så Bieber, är det här typ ett.. uppror, mot dina haters? sa den ena och kunde knappt hålla sig för skratt.  
- Vad för något?
- Det där!
- Vad pratar du om?
Killarna och även Scooter, mamma och Kenny började skratta. Jag förstod ingenting. Vad menade de? Scooter gick fram till mig.
- Jag sa ju det, skyll dig själv, sa han och puttade till mig i sidan.
- Ursäkta men jag har ingen aning om varför ni skrattar åt mig. Vad är det som är så roligt? sa jag upprört.
- Justin, är du seriös? Gå och kolla dig i spegeln!
Jag kollade runt i rummet och precis alla som var där inne skrattade åt mig och Kenny fotade mig. Jag förstod verkligen ingenting. Jag ställde mig upp och gick ut till badrummet som var i korridoren, och det jag fick se var en chock. Varför hade jag smink på mig?!

Claudias perspektiv:
Strax efter att Justin hade gått hemifrån somnade jag och Olga framför TV:n. Vi vaknade igen fyra timmar senare när Pattie kom innanför dörren. Hon hälsade snabbt på oss, speciellt Olga, innan hon var tvungen att gå igen.
- Förresten, bra jobbat tjejer! sa hon och skrattade innan hon gick ut och stängde dörren. Några minuter senare kom Justin in genom dörren. Han kollade surt på oss och gick rakt förbi oss, och in till badrummet. En liten stund senare kom han tillbaka och satte sig framför oss, på en stol.

- Hej Justin, hur har din dag varit? sa jag och kollade på Olga. Vi började asgarva.
- Mhm, kul va? Jättekul. Tack så mycket, sa han och reste sig upp och gick in till köket.
Jag kollade på Olga som fortfarande skratta men jag bad henne vara tyst.

- Tror du han är sur? frågade jag, på svenska. Jag såg hur Justin kollade lite på oss när vi snackade svenska. Det gjorde han alltid.
- Vet inte, fråga?
Jag reste mig upp och gick fram till honom. Han stod på andra sidan köksön och kollade surt på mig. Han stirrade rakt in i mina ögon och efter ett tag började han skratta.

- Okej då, det var ganska roligt! Men tro inte att du kommer undan så lätt, sa han och gick fram och kramade mig.
- Försöka kan du ju alltid göra, sa jag och skrattade. Han böjde sig ner och kysste mig och efter ett tag hånglade vi. Jag satt i hans knä och hans händer var innanför min tröja, och mina händer innanför hans.
Plötsligt harklade någon sig och vi kollade bak, men det var inte Olga. I dörröppningen stod..

---

VEM?! Ohhh.. bara jag vet ;)

Förlåt så jättemycket för dålig uppdatering!

Den natten spenderade vi på sjukhuset, sovandes i sofforna i väntrummet. Jag var utmattad men hade svårt att sova. Skulle Caitlin klara sig?



Dagarna gick och vi kunde inte göra annat än att vänta på att Caitlin skulle vakna. Hon hade vaknat några gånger, oftast när vi varit i skolan, men hon hade haft så ont att hon somnat nästan direkt igen. Vi visste inte riktigt hur allvarligt det var med henne, men förmodligen hade hon fått en allvarlig hjärnskakning.

Två dagar senare (på sjukhuset, natten)
Jag vaknade mitt i natten. Killarna var inte vakna så jag tog upp mobilen och höll på lite med den.
Vid femtiden vaknade Chaz så jag gick och satte mig bredvid honom och pratade tyst, för att inte väcka de andra. Ungefär trettio minuter senare vaknade Ryan, så det återstod bara att Justin skulle vakna. Jag gick fram till honom och puttade lite försiktigt på honom och han vaknade.
- Hej älskling, hur mår hon? sa han och kysste mig.
- Vet inte, vi ska gå och kolla det nu.
Vi tog våra saker och tog hissen upp till Caitlins rum. Utanför satt inte längre Sandi, Will och Chris, vilket fick oss att bli oroliga, men insåg snabbt att de stod inne i Caitlins rum. Jag kollade försiktigt in i rummet och mötte Caitlins blick. Hon var vaken! Jag fick ett glädjerus genom hela kroppen och hoppade på Justin och kysste honom.
- Hon är äntligen vaken! skrek jag i hans öra och alla killars ansiktsuttrycks blev helt plötsligt jätteglada. Vi kramade om varandra och hoppade upp och ner, och väntade på att vi skulle få gå in till Caitlin.

Efter en stund, som hade känt betydligt längre än tio minuter, kom Sandi och Will ut med ett leénde på läpparna och sa att vi fick gå in till henne. Vi rusade in och omringade hennes säng.
- Hey guys! sa hon hest och tog en tugga av mackan, som hon hade på brickan framför sig.
- Caitlin! skrek vi allihop och kramade om henne hårt.

Vi drog fram ett par stolar som vi ställde runt hennes säng.
- Hur mår du? Vad hände egentligen?
- Jag mår ganska bra, har ont i huvudet, armen och benet men annars bra. Jag vet inte, jag skulle hem till Ryan och när jag körde så blev bilen träffad i sidan av en annan bil och .. jag vet inte.
- Vi har varit så oroliga! sa Justin och kramade om henne.
- Verkligen. Jag har inte kunnat sova på hela natten, sa Chaz och jag instämde.

Vi satt och snackade med Caitlin ett tag så bad läkaren oss att gå ut, då Caitlins tillstånd kunde försämras. Hon hade tydligen fått en ganska allvarlig hjärnskakning, men det var inte livshotande. Skönt det.

Tre dagar senare:
- Caitlin! Jävla segis! Kommer du snart? ropade jag och jag kunde höra hur hon skrattade.
- Jajaja, jag kommer nu! sa hon och kom hoppandes på sina kryckor. Hon hade nämligen brytit ena benet och fått en spricka i höften, så hon var tvungen att ha de.
- Ska vi åka? sa jag och tog upp bilnycklarna.
- Yes. Jag är redo. Let's go!
Vi gick ut till bilen där Justin väntade på oss. Han hade lovat att skjutsa oss vart vi än ville, och nu skulle vi utnyttja den makten.

- Vart ska ni damer idag då? sa han och kysste mig.
- Stan. Kör dit nu! suckade Caitlin och skrattade.

Vi gick runt i stan och shoppade litegrann, fast inte så mycket då Caitlin inte orkade. Vi tog även en fika innan i vi bestämde oss för att åka vidare.
- Betjänt! skrek Caitlin det högsta hon kunde och kollade på mig. Vi började asgarva. - Åk till stallet!
- Ska bli, svarade Justin och startade bilen.

Vi var framme vid stallet hjälpte jag och Justin Caitlin ut ur bilen och vidare till stallet. Eftersom Caitlin inte kunde rida var jag tvungen att hjälpa henne med det, och det skulle jag vara tvungen att göra ett tag framöver. Men det var inget jag hade något emot.

Senare på kvällen bestämde vi oss för att Caitlin skulle sova över hos mig, vilket hon gjorde. Vi hade en typisk tjejkväll med massor av prat, skönhet och onyttiga saker!
Nästa dag var det skola och vi klev upp tidigt och gjorde iordning oss. Jag hjälpte Caitlin att sätta på en plastpåse över hennes ben så att hon kunde duscha. När vi var klara skjutsade pappa oss till skolan där vi även mötte upp killarna.

- Hey beautiful, sa Justin och kysste mig.
- Justin! pep jag. - Hej på dig med, haha.
- Du är konstig, men det är därför jag älskar dig, sa han och kramade om mig.

Vi tog våra saker och gick till första lektionen. Resten av skoldagen var som vanlig. Tråkig och lite för lång!
Efter att jag genomlidit sista lektionen, som varit en privatlektion i matte, gick jag tillbaka till skåpen. Det var helt dött och inga var där. Kul. Jag som hade trott att jag skulle åka hem med Justin och de andra.
Jag öppnade mitt skåp och la in böckerna och tog ut min väska. Jag stängde skåpet och vände mig om. Där stod Nathalie. Jag försökte inte bry mig om henne utan gick bara därifrån.
- Hörru, du kan inte bara gå ifrån om jag står här? sa hon och la handen på min axel.
- Nähä, varför inte? Du äger inte det här stället.
- Nej, kanske inte. Men jag har varit här längre än dig.
- Jaha, okej?
- Och jag äger Justin. Så backa bort från honom.
- Snälla, ge dig. Du är bara pinsam?
- Jag, pinsam? Det är väl snarare du som är pinsam som tror att han vill ha ett fetto som dig när jag och andra snyggingar finns här.

Plötsligt kom Justin upp bakom mig.
- Är det något problem här? sa han och la armen om min midja. Nathalie började direkt se osäker ut.
- Justin, det spelar ingen roll. Jag orkar inte med hennes skitsnack.
- Nathalie, kan du komma en stund? sa Justin och gick iväg med Justin.
Jag stod och iaktog vad de gjorde och jag kunde höra hur upprörd han lät. Jag tror tillochmed att jag kunde höra hur han skrek på henne.
Efter en liten stund gick Nathalie iväg och Justin tog upp sin mobil. Efter att ha pratat i den i ungefär fem minuter kom han fram till mig och kysste mig.

- Sådär, nu är allt klart. Nu ska du aldrig behöva bry dig om henne igen, sa han och log.
- Vad gjorde du?
- Skällde ut henne. Förklarade att det var du och jag, och att hon inte ens ska tro att jag vill ha henne. Att hon ska växa upp, sluta kalla dig saker, sluta stalka mig och ja.. ge upp på mig bara. Hon måste förstå att det är dig jag vill ha. Och jag tog bort henne. Eller jag menar, hon ska inte sjunga Overboard längre. Jag ska försöka fixa tillbaka Jasmine.
- Gjorde du det? För mig?
- För oss, sa han och vi kysstes.

---

Jag har varit trött idag och är sjuk, så därför får ni ursäkta att episoderna blivit så dåliga. Jag vet inte om det bara är jag, men jag känner verkligen att de har varit skitdåliga idag (nästan pinsamt dåliga). och det där med Caitlin kom jag på medans jag skrev, därför blev det inte så bra. Ville bara att någon skulle hända liksom!

Jaja, förlåt iaf :)

- Justin! Vad har hänt? sa jag upprört och sprang fram till honom. Han svarade inte utan la bara huvudet på min axel. - Justin. Svara. Vad har hänt?
- Caitlin har varit med om en bilolycka, mumlade han och tårarna började rinna på oss alla. Menade han allvar?



- Va?
- Hon skulle köra hit men krockade med en annan bil som körde rakt in i henne och.. Jag vet inte.

Vi stod och kramades och bara grät ganska länge. 
- Vi kanske borde åka till sjukhuset? sa Chaz ganska tyst efter ett tag. Även han, som alltid var så glad och sprallig, var helt rödögd och grät massor.
- Mhm, mumlade både jag och Justin och vi gick ut och satte oss i bilen. Chaz fick köra eftersom vi båda tyckte att Justin inte var i läget att köra en bil.

Efter tio minuter var vi framme vid ett stort sjukhus. Vi gick fram till receptionen.
- Vad kan jag hjälpa er med?
- Beadles, Caitlin Beadles, sa jag och kvinnan gav mig ett papper.
- Rum fyra, tredje våningen.

Vi sprang iväg mot hissen och åkte upp mot våningen. Sedan fortsatte vi springa mot det fjärde rummet men stannade utanför rummet. Där satt Sandi och Will, Caitlins föräldrar, och grät. Bredvid de satt Christian och gjorde detsamma.
- Ni kan gå in, sa Sandi medans hon grät och vi gick allihop in.

Vi gick nervöst in i rummet och fick se Caitlin ligga där. Hon låg helt stilla och nerbäddad i den stora sängen. Jag mumlade hennes namn men fick inget svar.
Vi stod och kollade på Caitlin ett tag innan vi gick och satte oss på stolarna längst ner i rummet.

Jag visste att både Chaz och Justin hade känt Caitlin längre än vad jag gjort, men hon betydde ändå massor för mig. Jag sneglade på Justin och han satt bara och grät, och Chaz gjorde detsamma. Jag la försiktigt min hand på Justins och han vände sig om och log mot mig.
Efter att vi suttit där i två timmar och bara kollat på Caitlin, utan några läkarbesked, så hade ingenting förändrats. Hon hade inte visat några tecken på att hon var närvarande.
Jag började känna mig ganska trött så jag la huvudet på Justins axel och han kysste min panna.

- Du ser hur jag reagerar när hon ligger såhär och hon är ändå min bästa vän. Jag skulle inte kunna leva om det här hände dig, mumlade han i mitt öra och jag kollade upp på honom och kysste honom.
- Jag älskar dig, sa jag.
- Jag älskar dig också.
- Vi får bara be och hoppas att allt blir bra, sa Chaz. Jag kollade förvånat på honom och han satt och kollade ner i marken. Jag hade nästan glömt bort att han var där. Han brukade alltid synas och höras, men nu var han så tyst.
- Jag antar det, sa Justin och jag i mun på varandra och jag pussade honom på munnen.
- Är ni tillsammans? sa Chaz och log ett snett leénde.
- Heh, japp.
- Jag visste det.. Gulligt.

- Förresten, vart är Ryan? frågade jag efter ett tag och kollade runt i rummen. Han hade ju åkt för att hämta Caitlin. Vart var han? - Nej, mimade jag plötsligt tyst.
- Vad?
Jag kände hur tårarna började rinna allt mer och mer och mer.
- Ryan hade åkt för att hämta Caitlin och han krockade väl också då? Nej.. Det får bara inte ha hänt.
Justin kramade om mig hårt.
- Han är min bästavän. Inte han också!

Sandi kom in i rummet.
- Jag hörde att ni pratade om Ryan och han är nere i kafeterian. Han krockade inte..  En stor lättnad.
Jag pustade ut och slutade gråta, men kollade snabbt över på Caitlin och började gråta igen. Varför?
- Kom, vi går ner till kafeterian, sa Chaz och vi ställde oss upp.
- Vi berättar om något händer, sa Sandi och kramade om Justin.

Vi gick sakta och tyst ner till kafeterian och där satt Ryan, lika ledsen som oss andra. Jag sprang emot honom och kramade honom länge. Vi satte oss ner vid samma bord.
- Vad hände egentligen? frågade Justin tyst efter ett tag.
- Jag vet inte, jag var inte där. Jag skulle åka hem till henne men då hade det hänt och jag fick följa med hit och.. Förlåt för att jag inte ringde.

Den natten spenderade vi på sjukhuset, sovandes i sofforna i väntrummet. Jag var utmattad men hade svårt att sova. Skulle Caitlin klara sig?

---

Jag läste den här episoden i efterhand (typ en timme efter jag skrivit den) och herregud vad den var dålig? Ni behöver inte ens kommentera.

Vi körde iväg till ett fik som vi satt och åt på. Det var knappt några paparazzis där, vilket var väldigt skönt. Efter det åkte jag hem för att plugga medans Justin åkte iväg till intervjuen.



Efter en lång stund av läxor så kom Justin hem till mig.
- Du borde ha följt med, sa han och kollade besviket på mig.
- Va?
- Jag ville prata om dig på intervjuen men det kändes inte rätt, du borde ha varit där. Jag vill visa dig för alla att du är min, bara min. Istället var jag tvungen att ignorera frågan.
Jag la ner pennan och gick fram till honom och kramade om honom.
- Jag vill också det, mumlade jag och kramade om honom lite hårdare.
- Men jag vet inte om vi är redo. Om du är redo. Det kommer bli så himla .. stort, runtom oss om vi berättar. Men jag vill. Jag vill berätta för hela världen och jag vill kunna visa upp dig.
Jag kände hur någon tår började rinna ner för kinden. Men det var lyckliga tårar.
- Jag älskar dig, sa jag och kysste honom.
- Jag älskar dig också.

Vi stod och kramades och kysstes ett tag till. Plötsligt backade Justin undan.
- Vill du gå på bio?
- Öhm, ja visst, sa jag och började fixa mig.
- Kom igen, du behöver inte fixa dig. Du är redan fin som du är!

Justin ringde Kenny och vi åkte iväg till bion. Det var knappt några där, kanske tio stycken personer. Vi och köpte biljetter och massor av snacks. Det kändes nästan som om vi köpte upp allt som fanns!
Vi gick in och satte oss på bion och filmen rullade igång. Självklart hade Justin valt en skräckfilm, så jag satt livrädd under hela och tryckte mig mot honom. Men det var väl hans plan, antar jag.

Nästa dag:
Jag vaknade tidigt och gick upp för att ta en dusch. Efter duschen orkade jag inte fixa mig så mycket utan satte bara på mig ett par kläder och satte upp håret i en hästsvans.
Jag gick ner och åt en snabb frukost. Jag kollade på klockan och såg att den blivit väldigt mycket så jag skyndade mig och gick ut och ställde mig för att vänta på bussen. Mobilen vibrerade till så jag tog upp den och läste SMS:et. Det var ifrån Olga och hon frågade om jag kunde ringa upp henne. Jag tryckte snabbt på 'ring upp' knappen och efter bara några signaler svarade hon.
- Det är Olga.
- Det är Claudia!
- CLAUDIA!
- CLAUDIA! Oj, jag menar OLGA! Haha! Åh gud vad jag har saknat dig! Hur har du det?
- Jättebra, fast jag saknar dig för mycket. Och Hippon. Du var bara tvungen att ta med min häst? Haha!
- Hehe, sorry girl. Vad är klockan i Svealand?
- Typ ett på natten eller något.. jag måste sova snart. Fast först måste jag prata med dig ju!
- Oj, klockan är typ sju här? Vänta lite, bussen kommer nu, vänta några sekunder, sa jag och klev på bussen.
Jag fortsatte att prata med Olga medans jag gick i gången av bussen och alla kollade som galningar på mig när jag pratade svenska, haha. Jag gick och satte mig längst bak och efter några stationer klev Justin, Chaz och Ryan på som vanligt. Jag fortsatte att prata en stund med Olga och sa sedan hejdå till henne.

- Öhm? Vad var det där om? sa Chaz och kollade konstigt på mig.
- Duh. Hon snackade svenska, sa Ryan och skrattade.
- Coolt. Kan du lära mig något?
- Visst. Säg 'jag är en fegis' (hon sa det på svenska, Ryan förstod), sa jag och både Ryan och jag skrattade.
- Haha, fy vad skön du är. Han kommer att gå och säga det hela dagen, viskade Ryan i mitt öra och vi skrattade ännu mer.

Ryan hade rätt. Chaz gick runt och sa det hela tiden och varje gång skrattade jag och Ryan lika mycket. Plötsligt ringde min mobil så jag tog upp den. Det var Caitlin som ringde.
- Hej Caitlin! Vart har du varit hela dagen? Och Chris?
- Christian är sjuk och jag sov hos Scott igår och vi försov oss.. Men jag är hemma nu. Vad har ni för lektion?
- Hm, religion tror jag. Kommer ni snart eller?
- Äsh, jag orkar inte. Kan vi ses ikväll? Typ ha filmkväll hemma hos någon? Hela gänget?
- Visst, det går väl. Ses vi klockan sju?
- Klockan sju blir det! Puss! sa hon och la på.

Senare på kvällen.
- Vilken film blir det?
- Jag vet inte riktigt, kan vi inte bestämma det när Caitlin kommer? Är alla snacks framtagna? svarade Ryan.
- Förresten.. vart är Caitlin? Klockan är halv sju och hon är inte här? sa jag och tog upp mobilen för att ringa henne.
- Jag kan åka och hämta henne om ni vill? sa Ryan och kollade på oss. Vi nickade och han tog upp bilnycklarna.
- Skynda dig bara! ropade Justin efter honom.

Tjugo minuter senare hade varken Ryan eller Caitlin kommit tillbaka. Justins mobil började ringa och han gick iväg för att svara. När han kom tillbaka såg han inte alls glad ut. Han stod där och bara kollade på mig och Chaz och jag kunde se hur en tårarna sakta rann ner för hans kinder.

- Justin! Vad har hänt? sa jag upprört och sprang fram till honom. Han svarade inte utan la bara huvudet på min axel. - Justin. Svara. Vad har hänt?
- Caitlin har varit med om en bilolycka, mumlade han och tårarna började rinna på oss alla. Menade han allvar?

- Förresten, du ska veta att jag inte leker med hans hjärta. Han betyder lika mycket för mig som jag betyder för honom. Jag kan inte leva utan honom. Han är mitt liv. Det kanske låter galet, men det är sant. Han är mitt allt.
Pattie log och jag vände mig om och började gå upp igen. När jag kom upp för trappan krockade jag in i Justin.
- Pinsamma morsan liksom, sa han och skrattade trött. - Menade du verkligen det där?
- Ja såklart. Du är mitt allt. Jag älskar dig, sa jag och kysste honom.
- Detsamma. Vi går och lägger oss nu.

Vi gick in till Justins rum och kröp ner i sängen, tätt intill varandra.

Jag nickade och vi började gå. Vi pratade om allt möjligt på vägen. Sånt som har hänt medans vi inte träffats och ja.. minnen. Jag hade saknat honom så otroligt mycket.



Efter bara en liten stund så kom vi fram till ett berg. Vi gick förbi det och gick istället in i en skog som ledde till en strand. Det var inga där och det var väldigt vackert.
- Framme, sa Justin och ställde ner korgen. Han gick fram till mig och kysste mig. Sedan tog han fram en filt som han la ut på sanden och han började plocka fram massor av mat.
- Vad gullig du är, sa jag medans jag satte mig ner.
- Allt för dig.

Justin satte sig bredvid mig.
- Blunda, viskade han i mitt öra och jag blundade. - Bra. Gissa vad det här är! sa han och stoppade in något i min mun.
- Lätt. Det var en jordgubbe.
- Rätt. Vad är det här då? Jag fick nästa bit.
- Hm, ananas?
- Också rätt! Vad tror du att det här kan vara? Jag kände hur han böjde sig närmare och närmare mig. Jag kände hans tunga i min mun och vi kysstes.
- Justin, svarade jag och skrattade.
- Så rätt! Duktigt av dig!

Jag la mig ner på filten och Justin gjorde detsamma. Jag tog upp en vattenmelonsbit och höll upp den framför himlen.
- Här, ge den till mig, sa Justin och tog den. Några sekunder senare fick jag tillbaka den och höll upp den framför himlen. Han hade ätit ur ett hjärta ur den! Jag suckade 'aww' för mig själv och Justin skrattade till lite lågt.

Vi låg där på filten i säkert flera timmar. Vi bara pratade. Om allt. Allt som rörde oss och andra. Bara pratade. Det var väldigt mysigt.

- Justin, sa jag efter ett tag. - Varför är det inga människor här? Stranden är ju hur fin som helt men det är inga här..
- Jag vet inte om så många vet om det här stället. Klart de gör, men det är liksom aldrig några här.
- Hur hittade du det då?
- Jag brukar gå hit, eller upp dit på berget, sa han och pekade på ett berg, när jag är ledsen.
- Jaha, okej. Är du ledsen nu?
- Nej, absolut inte. Jag ville bara dela den här fina platsen med dig..

Efter två timmar började vi gå hemåt. Vi mötte en liten kille med sin mamma på vägen hem.
- Bieber! skrek den lilla killen och vi kollade bakåt. Mamman och ungen sprang emot hos.
- Hej, och ursäkta om jag stör, men får min son ta en bild med dig?
- Visst, sa Justin glatt och ställde sig bredvid den lilla killen. Mamman knäppte flera kort.
- Tack så jättemycket! Lycka till, vi ses! sa hon och gick iväg.

Jag kollade på Justin och han log.
- Jag älskar hur du är med dina fans.
- Jag älskar mina fans. Fast jag älskar dig mer.

Klockan hade blivit ganska mycket så vi fortsatte att gå hemåt. Vi stannade utanför mitt hus.
- Kan inte du sova hos mig ikväll? frågade Justin och kramade om mig.
- Jo visst. Jag ska bara upp och hämta lite saker, vänta här! sa jag och sprang in i huset. Jag kutade upp på övervåningen och in till mitt rum där jag hämtade lite nödvändiga saker, innan jag sprang ner och sa hejdå till mamma och pappa. Jag gick ut till Justin igen.
- Det gick snabbt, sa han och log.
- Jag vet, jag är snabb. Vi båda skrattade och han la armen runt om mig medans vi gick vidare till hans hus.

Vi kom fram dit på tio minuter. Justin knappade in någon säkerhetskod och pratade med en livvakt och så fick vi släppas in. Pattie stod i köket när vi klev in.
- Hejsan! Åh, Claudia igen! Jag har gjort mat åt er.
- Tack mamma. Är det okej om Claudia sover här?
- Visst, men kom och ät nu!
Vi satte oss vid matbordet och Pattie hade lagat någon urgod kycklingrätt. Jag åt snabbt upp och men vi satt kvar vid bordet och pratade. Vi berättade lite för Pattie om våran relation, hur vi träffats och sånt där. Sedan gick vi upp på Justins rum.

- Fy vad jag är trött, sa han och slängde sig på sängen.
- Jag med, ska vi gå och lägga oss?
- Visst, sa jag och började göra iordning mig. Justin drog av sig sina kläder och la sig i sängen, i bara kalsonger. Jag gick iväg till hans badrum och borstade tänderna, och när jag kom tillbaka till hans rum låg han redan och såg. Jag skrattade lite för mig själv och gick ner i köket. Till min förvåning satt Pattie där.

- Hej, vill du ha hjälp med något? sa hon och log.
- Nejdå, vi ska gå och lägga oss och jag var bara lite törstig. Kan jag dricka något?
Pattie nickade och jag gick fram och tog ett glas, och satte på vattnet.
- Justin gillar dig verkligen ska du veta. Det ser jag på honom. Han har aldrig varit så här med någon tjej och du är den första som jag verkligen blir presenterad för. Han kan verkligen inte sluta prata om dig!
- Oj, är det sant?
- Ja det är det. Ni är så söta ihop!
- Hehe, tack så mycket. Jag ska gå och lägga mig nu, vi ses imorgon!
- Ja det gör vi. Godnatt!
Jag började gå upp för trappan men gick snabbt ner igen.

- Förresten, du ska veta att jag inte leker med hans hjärta. Han betyder lika mycket för mig som jag betyder för honom. Jag kan inte leva utan honom. Han är mitt liv. Det kanske låter galet, men det är sant. Han är mitt allt.
Pattie log och jag vände mig om och började gå upp igen. När jag kom upp för trappan krockade jag in i Justin.
- Pinsamma morsan liksom, sa han och skrattade trött. - Menade du verkligen det där?
- Ja såklart. Du är mitt allt. Jag älskar dig, sa jag och kysste honom.
- Detsamma. Vi går och lägger oss nu.

Vi gick in till Justins rum och kröp ner i sängen, tätt intill varandra.

---

Hello guys! Förlåt för dålig uppdatering men jag har tränat och varit sjuk (nästan influensan) så jag har inte rört en dator på typ.. tre dagar. Tack för att ni står ut med den dåliga uppdateringen och kommenterar så bra. Ni är bäst!

Idag har jag varit hemma från skolan och jag har suttit och skrivit de här tre kapitlena (som finns på bloggen idag) i sträck (de är dock tidsinställa med mellanrum) och inte tagit nån paus, vilket ledde till att det här sista kapitlet blev lite tråkigt. Har ni några idéer på vad som ska hända? :)
(Jag har några idéer men det kommer ta en stund tills jag kan posta de.. så det skulle uppskattas om ni kunde komma med idéer om vad som ska hända däremellan. Drama? Olycka?)

- Mamma! ropade Justin och ner för trappan kom en kvinna nerspringandes. Okej, en kvinna. Jag visste såklart vem hon var, Pattie. Hans mamma. . Hon var så mycket vackrare än på varje bild jag sett.
- Hej Justi.. Oh, vem är det här? sa hon och kollade på mig.
- Mamma, det här är min flickvän.



- Claudia? sa hon frågandes men ändå glatt och kramade om mig, nästan så hårt att jag inte kunde andas. - Justin har berättat så mycket om dig!
- Har han pratat om mig? sa jag förvånat. - Bara posetivt hoppas jag?
- Jadå! Fast han sa aldrig att du var så här vacker, sa hon och log.
Jag kände hur jag började rodna och stamma.
Justin ställde sig bredvid sin mamma och kramade om henne.
- Det här är alltså Pattie, min mamma.
- Jo, hehe, jag vet! sa jag och skrattade. Pattie och Justin gjorde detsamma.
Efter att vi hade pratat i ungefär tio minuter var Pattie tvungen att springa iväg på ett ärende så jag och Justin gick upp tills hans rum.

Hans rum var inte lite litet. Det var enormt och hur coolt som helst. Största garderoben jag någonsin sett och en plasma-TV hit och dit. Och såklart, en gigantisk säng. Jag kollade på Justin som hade en busig blick.
- Ska vi prova den? frågade han och lyfte upp mig. Han la försiktigt ner mig i sängen och la sig över mig.

Han började kyssa mig mjukt och försiktigt men sedan blev det allt hetare och hetare. Han drog av sig sin hoodie och mitt linne försvann. Jag började knäppa upp hans byxor och drog av de, medans han drog av mina, och tillslut låg vi där i underkläder. Justin började hålla på med mina bröst och mina händer var över nästan hela hans kropp. Jag kände något hårt mot innersidan av mitt lår och jag log för mig själv. Han försökte knäppa upp min BH vilket inte gick så bra, så jag hjälpte honom lite. Snart var alla våra kläder borta. Jag kunde känna hur något växte ännu mer och blev ännu hårdare, och bultade, mot mitt lår. Det gjorde mig ännu mer upphetsad.
- Nu Justin, nu, stönade jag fram.
Jag började kyssa Justins mage medans han sträckte sig och tog en kondom i sin låda bredvid sängen. Han tog den och satte snabbt på den. Innan jag hann blinka var den inne och vi höll på i cirka en kvart.

Jag stönade högt och rullade över till andra sidan om Justin. Vi låg där och bara tittade på varandra, utan att säga någonting, helt utmattade.
Justin satte sig plötsligt upp och lyfte mig så att jag satt i hans knä. Han började kyssa min hals.

- Nathalie? sa Claudia och lirkade sig ur mitt grepp. - Vad gjorde du med henne?
- Spelade in en ny låt.
- Jaha, vad bra. Lova mig att aldrig lämna mig för henne, okej?
- Varför ska jag ha henne, hon är ju värsta surpuppan? Varför ska jag ha henne när jag kan ha dig? Varför ska jag ha henne när jag redan har den jag vill ha? sa jag och kysste henne. - Jag älskar dig! Massor.


Förlåt för random bild.

Jag kramade om Claudia hårt och borrade in näsan i hennes hår.
- Alltid du och jag, viskade jag i hennes öra och hon kollade upp på mig och log.
- Alltid du och jag, repeterade hon och våra läppar möttes.

Vi la oss ner i hennes säng framför TV:n.
- Trivs du här? frågade jag henne. - Saknar du inte.. ja du vet, där hemma?
- Ja, jag trivs här. Det spelar ingen roll vart jag är, för om du är här känns det som hemma, sa hon och kysste mig.
- Bra, men jag menar liksom.. Känns det inte jobbigt att ha lämnat allt?
- Jo, verkligen. Men jag har den personen jag behöver plus några grymma kompisar här, så jag ska nog klara mig.

Claudia satte sig upp och gick fram till TV:n för att sätta på en film.
- Blir den här bra? frågade hon och höll upp Eclipse.
- Öhm, visst, mumlade jag och suckade lite lågt. Jag var inget jättestort fan av Twilight.
Hon tryckte in filmen i DVD:n och la sig sedan bredvid mig. Filmen rullade igång och jag kunde inte koncentera mig på den när jag hade en sån vacker tjej bredvid mig. Jag började sakta och säkert flytta mig närmre henne och tillslut märkte hon det och vände sig om.
- Justin! pep hon till när jag försökte kyssa henne, men tillslut gav hon efter och började kyssa mig. Vi kysstes allt mer passionerat och det ena ledde till det andra.

Nästa morgon vaknade jag av att någon slickade mig i ansiktet.
- Claudia, sluta, mumlade jag trött. Jag hörde att någon fnittrade och jag öppnade sakta ögonen och fick se en hundtunga i mitt ansikte. Jag satte mig med en chock upp och såg Claudia sitta där med Sasha som slickade mig i ansiktet. 
- Haha, shit! Du skulle ha sett din min! sa hon och släppte ner hunden på golvet.
- Mm, det där var kul va?
- Japp. Upp och hoppa nu!  Hon tog tag i min arm och drog upp mig ur sängen.
Vi gjorde snabbt iordning oss och gick ner till köket där vi käkade några mackor. Efter ett tag knackade det på dörren och Claudia sprang och öppnade. En stund senare kom en man och en kvinna in i köket. Kvinnan var Patricia, Claudias mamma.

- Justin! Vad gör du här? sa hon och kramade om mig.
- Jag sov över här, hehe. Vad kul att ni har flyttat hit!
- Ja verkligen. Vi får ta och träffas någon dag, din familj och våran familj. Eller?
Jag nickade. Fram till mig kom en stor man och skakade om min hand.
- Det måste vara du som är Justin alltså. Jag heter Carl och är Claudias pappa.
- Jo det är jag som är Justin. Trevligt att träffas!
Claudia buffade mig i armen och skrattade lite.
- Vi ska gå nu, vi ses senare. Älskar er!

Vi gick upp till hennes rum och hämtade några av hennes saker.
- Så, det där var din pappa?
- Mhm, mumlade hon.
- Han verkade snäll.
- Ja faktiskt. Alltså, han brukar inte vara så snäll. Han hatar att jag dejtar killar men ja, du får nog alla att smälta med ditt leénde.

Claudias perspektiv:
Han log mot mig och jag trodde själv att jag skulle smälta. Han gick fram till mig och tog min käke i hans händer och sedan kysstes vi.
- Ska vi gå? frågade han mig.
- Visst, nickade jag och vi gick ner. Vi sa hejdå till mamma och gick ut till Justins bil.

- Förresten, vart ska vi? frågade jag efter bara en liten stund.
- Jaa du.. Jag fick ju träffa dina föräldrar så du ska få träffa min mamma! sa han glatt och kollade på mig med ett leénde.
- Öhm va? Vad sa du precis? Träffa hans mamma? Aldrig.
- Kom igen! Det kommer att gå asbra.

Vi stannade efter ungefär fem minuter vid ett jättestort hus. Ett av de finaste hus jag någonsin sett faktiskt. Jag mumlade tyst "wow" och jag märkte hur Justin skrattade åt mig.
- Jag som hade tyckt att mitt hus var gigantiskt.
- Ditt hur är gigantiskt. Mitt är bara lite större, sa han och flinade.
Vi gick ut ur bilen och fram till dörren. Justin gled in genom dörren utan att knacka på och jag gick efter. Vi kom in i hallen och det var verkligen hur vackert som helst. Jag stod säkert där och gapade, så som Justin skrattade åt mig.
- Mamma! ropade Justin och ner för trappan kom en kvinna nerspringandes. Okej, en kvinna. Jag visste såklart vem hon var, Pattie. Hans mamma. Hon var så mycket vackrare än på varje bild jag sett.
- Hej Justi.. Oh, vem är det här? sa hon och kollade på mig.
- Mamma, det här är min flickvän.

- Justin, vad har jag gjort för att förtjäna dig? Jag har typ skitit i dig och du har alltid funnits här för mig. Alltid.
- Du gör mer än vad du tror. Tack vare dig orkar jag leva, jag orkar med varje andetag och jag älskar dig. Han böjde sig fram och vi möttes i en lång kyss. Gud vad jag älskade honom. Mer än vad jag hade trott.



Vi satt kvar på stranden en stund och bara kollade ut mot solnedgången. Vi sa inte mycket, bara höll hand och njöt av varandras sällskap.
Efter att ha suttit på stranden i någon timme så gick vi hem till mig och myste.

- Kanske inte så som du velat att det skulle bli men.. började Justin och höll på med mitt hår.
- Det blev alldelles perfekt och jag älskar dig, avbröt jag honom.
- Och jag älskar dig, sa han och kysste mig mjukt. Jag besvarade kyssen.
Vi släckte lampan och tur det, annars hade Justin nog undrat varför jag låg med ett sånt stort leénde på mina läppar..

Nästa morgon vaknade jag av att alarmet ringde, klockan halv sju, som jag ställt det. Jag stängde av det och vände mig om mot Justin. Han låg och sov och han såg lika underbar ut som vanligt. Jag la mig ner i sängen igen och kollade på honom och efter ett tag öppnade han ögonen.
- Hur länge har du stirrat på mig?
- Jag vet inte, tio minuter kanske.
- Jag märkte det. Lite läskigt.. Godmorgon förresten, sa han och satte sig upp och jag gjorde detsamma. Vi möttes i en kyss.
- Frukost? sa jag och började ställa mig upp. Han nickade och vi gjorde oss snabbt iordning och gick ner till köket. Justin började direkt agera kock och ställde sig framför spisen.

Efter fem minuter var han klar och ställde ner en tallrik med amerikanska pannkakor framför näsan på mig.
- Åh, gud vad gott! sa jag och började hugga in på dem direkt. - Mmmm, sa jag mellan tuggorna.
- Såklart att det är gott, det är ju mästerkocken du talar med, sa han och skrattade. - Varför är dina föräldrar borta? Eller är de fortfarande borta?
- Vet faktiskt inte. Jag tror att de skulle på middag hos min faster eller något, och de stannade väl där antar jag.

När vi ätit upp gjorde vi oss iordning för att gå till skolan. Eller, Justin skulle inte dit för han skulle till studion, men jag var ju tvungen att gå dit. När jag var klar skjutsade Justin mig och jag ville inte lämna honom.
- Vi ses senare va?
- Såklart shawty, sa han och pussade mig. - Fast jag vet inte hur jag kommer att stå ut..
- Inte jag heller. Jag pussade honom. - Jag älskar dig.
- Jag älskar dig också. Du borde gå nu för du börjar. Vi ses senare, sa han och kysste mig. Vi kysstes länge innan jag motvilligt gick ur bilen och in till skolan. Vid skåpen väntade Chaz och Ryan på mig.

Jag ställde mig vid skåpet och mobilen plingade till. Jag tog upp den och läste smset ifrån Justin.
"Jag saknar dig redan" Jag log för mig själv och Chaz, som nu stod bakom mig, fnös till.
- Ohlalala, vad hände igår då? Någon är visst kär.. tsss! sa Chaz och knuffade till mig på armen.
- Jag vet inte vad du pratar om? sa jag och fnissade. Jag tog ut mina böcker ur skåpet och Ryan kramade om mig.
- Hej och godmorgon, och förresten.. Grattis. Jag sa ju att allt skulle lösa sig! viskade han i mitt öra.
- Oh no! Hon är otrogen. Ryan, bort med tassarna! Hon är Justins! Vi såg ju allt i bilen, de är såå ihop! skrattade Chaz och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
Vi gick tillsammans till lektionen där vi även mötte upp Caitlin. Jag hälsade på henne och berättade om mig och Justin. Hon sa att hon var glad för mig. Lektionen började och vi gick in och satte oss, bredvid varandra.

Resten av dagen var som alla andra skoldagar, bara att den här var så mycket tråkigare. Jag saknade Justin! Jag hade skickat iväg två SMS till men inte fått ett enda svar, men jag antar att han var för upptagen för att svara eller något. Jag förstod honom.

Under sista lektionen kände jag hur mobilen vibrerade till i fickan, så när våran lärare inte kollade passade jag på att ta upp den. Det var ett SMS ifrån Justin och jag kände ett glädjerus genom hela kroppen. Jag klickade på 'öppna'.
*Hata mig inte för det här, men jag har insett att vi aldrig kommer att kunna vara med varandra. Förlåt*
Jag läste smset om och om igen och skrattade för mig själv. Jag tryckte på svara och skrev snabbt tillbaka.
*Haha, kul Justin! Jag gick faktiskt nästan på det. Vi ses senare, älskar dig*
*Tro vad du vill, men det är sant. Förlåt mig, men det kommer aldrig bli vi två..*

Justins perspektiv:
Jag satt med Nathalie ute i sofforna och väntade på att låten skulle spelas klart. Jag satt och bläddrade i en tidning och kände hur Nathalie stirrade på mig. Kunde hon inte bara sluta? Hon var verkligen jätteirriterande. Kunde hon inte heller förstå att det var slut mellan oss? Dörren öppnades och in kom Usher.
- Justin, kan du komma en stund? Vi kanske måste sjunga om en bit!
- Visst, sa jag och ställde mig upp. Jag kollade surt på Nathalie innan jag gick därifrån.

Nathalies perspektiv:
Jag och Justin hade fått ledigt från skolan idag för att vi skulle öva på en ny låt till konserten, och för att Justin skulle spela in en ny låt. Det glädje mig att Justin inte var sur på mig efter allt som hänt mellan oss. Jag hörde att han skaffat en ny tjej, den där Claudia. Jag tror allvarligt talat inte på det, varför skulle han vela ha henne när han kunde få mig? Hon såg ut som en jävla sopsäck jämfört med mig. Innerst inne visste Justin att han ville ha mig.

Just nu satt vi och väntade på att låten skulle vara klarinspelad så att vi kunde lyssna på den. Jag försökte samtala med Justin men han svarade inte.
Efter en stund kom Usher ut och bad Justin komma in och jag fick sitta kvar själv medans Justin gick iväg. Det Justin inte märkte var att han av misstag lämnade kvar sin telefon. Perfekt! Jag gick fram till hans del av soffan och plockade upp mobilen. Som bakgrund hade han en bild på honom och en tjej, och inte vilken tjej som helst.. Claudia. Jag kände hur ilskan kokade så jag gick in i hans kontakter och letade upp hennes namn och sedan skrev jag ett SMS till henne. Jag tryckte på skicka och efter bara några sekunder fick jag svar.

Justins perspektiv:
När jag kom tillbaka ut i rummet igen satt Nathalie med en mobil upptryckt i näsan. Jag trodde för en sekund att det var min så jag började leta i mina fickor och när jag märkte att jag inte hade min mobil med mig så insåg jag att det var min mobil. Jag sprang fram till henne och ryckte ur den ur handen på henne.
- VAD GÖR DU? skrek jag. - Vad håller du på med? Det är fan privat!
- Iinggett, stammade hon fram.
Jag kollade snabbt igenom mobilen och såg vad hon skickat till Claudia. Tur att Claudia inte hade tagit det på allvar.
- Vad fan gjorde du? Vad fan har du gjort?
Jag såg hur hon fick tårar i ögonen, men jag brydde mig inte.
- Det var bara på skoj!
- Skoj? Mhm, skoj du vet! sa jag och gick därifrån.

Jag sa hejdå till alla och sprang hem till Claudia. Jag sket i att knacka utan gick bara in och öppnade dörren. Hon stod i hallen när jag kom in. Jag hoppade på henne och kramade om henne.
- Hej min kille som inte tycker att vi passar ihop och som tycker att vi inte borde vara tillsammans, sa hon och skrattade.
- Det var inte jag som skrev det, sa jag och kramade om henne lite hårdare.
- Vem var det då?
- Nathalie. Den.. subban. Det sista sa jag lite tystare.
- Nathalie? sa Claudia och lirkade sig ur mitt grepp. - Vad gjorde du med henne?
- Spelade in en ny låt.
- Jaha, vad bra. Lova mig att aldrig lämna mig för henne, okej?
- Varför ska jag ha henne, hon är ju värsta surpuppan? Varför ska jag ha henne när jag kan ha dig? Varför ska jag ha henne när jag redan har den jag vill ha? sa jag och kysste henne. - Jag älskar dig! Massor.

---

Kanske lite tråkigt? Eller är det bara jag haha? Hm..
Det kommer att komma lite drama senare, eller iallafall hända lite saker! Förlåt för dålig uppdatering idag, har haft fullt upp (och som vanligt kommer jag kanske inte att kunna uppdatera på ons/tor. Ska försöka!) Tack till alla som kommenterat, ni är bäst. ♥

Till musiklektionen dök alla killar, förutom Justin upp. Vart var han? Jag tänkte på det nästan hela dagen vilket gjorde att jag fick svårt att koncentrera mig.



Några timmar senare:
Vi fick sluta tidigare idag så jag åkte direkt hem och var .. bara ensam. Alla vänner, både här i ATL och hemma i Sverige hade någon att vara med idag men här satt jag ensam. Jag antar att Justin hade planerat något annat eller var för upptagen för att hitta på något, så jag bestämde mig för att sitta hemma ensam istället. Jag hade tänkt göra något med Caitlin men hon hade fått en sista-minuten-dejt med en kille som hette Scott. Jag satte mig framför TV:n och började spela lite Xbox. Plötsligt hörde jag hur mobilen ringde så jag sprang iväg till köket där jag senast lämnat den och svarade.
- Hej där är Claudia!
- Det är Justin. Jag har inga planer för idag, och jag känner mig ganska ensam.. Vill du träffas?
- Jättegärna, sa jag och log. Inte för att han kunde se det, men ändå.
- Bra. Jag möter upp dig om två timmar, så var klar då. Du behöver inte vara finklädd, var dig själv bara. För du är alltid fin, sa han och la på.
Precis när han la på så smsade jag Caitlin och Olga om min lilla 'dejt' med Justin. Jag hade ju ingen aning om vad han planerat, men jag antog att det var en dejt. Det kändes som om vi var mer än vänner, som om vi hittat tillbaka till det gamla spåret.
Jag sprang upp på rummet och in i badrummet, och satte på vattnet. När vattnet nått kanten på badkaret hoppade jag i det varma vattnet. När jag legat där och bara slappnat av ett tag började jag schamponera in håret, raka mig överallt, ha på mig en ansiktsmask och ja, såna där saker!

När jag badat klart och fönat håret så stod jag framför spegeln. Jag bestämde mig för att platta ner håret så det var det jag gjorde, och sedan började jag sminka mig. Det fick bli en ganska natural sminkning idag. Efter det så gick jag till garderoben och valde ut en fin vit sommarklänning och till den skulle jag ha en jeansjacka. Det var inte för uppklätt, men inte alls vardagligt. Helt perfekt, tror jag. Jag kollade på klockan och det var bara fem minuter kvar. Jag fixade det sista och det var precis fem minuter kvar.

Jag gick ner och ut genom dörren och när jag kom ut så stod det en limousine där. Varför skulle Justin alltid göra så här mycket för mig? Chauffören öppnade dörren åt mig och jag klev in.
Efter bara tio-femton minuters bilresa var vi framme och när chauffören öppnade min dörr så såg jag vart vi var. Stranden. Jag visades vart jag skulle gå, men jag förstod snart när jag såg den nergrävda vägen med rosenblad.
Justins perspektiv:
Jag stod nervöst och väntade på henne. Detta var kanske inte det hon väntat sig, men jag hade inte haft så mycket tid att förbereda på. Hon var värd det bästa och jag hade verkligen försökt.
Jag vände mig om och såg henne stå där. Hon hade på sig en jättefin sommarklänning och .. Direkt när hon fick se mig hoppade hon på mig och kysste mig. Jag kysste tillbaka och släppte ner henne på marken.
- Det här är till dig, sa jag och höll upp en bukett med rosor.
Hon tog emot buketten och log stort.
- Du är för underbar, jag älskar dig.
- Jag älskar dig också. Kom nu!
Jag tog hennes hand och började gå iväg mot en avlägsen plats. Detta påminde om Danmark resan, fast det var så mycket finare. Jag hade nämligen fixat en resturangplats som vi kunde vara på.
- Det är som i Danmark, fast så mycket bättre.
- Jag vet, det är meningen, sa jag och log.

Vi satte oss och började äta. När vi ätit upp tog jag hennes hand och ledde upp henne från stolen. ¨
- Kom shawty.
Hon följde efter mig och jag började gå mot stället jag och Kenny bestämt, som planerat.

När vi kom fram så stannade Claudia. Jag kollade bak och hon stod där och gapade.
- Sko.. Skkk.. Skojar du? En luftballong?
- Nej, jag skojar inte, kom nu! sa jag och drog med henne.
Vi gick in i luftballongen och ställde oss och sedan lyfte vi. Vi lyfte högre och högre upp och jag kunde känna hur Claudia blev knäsvag, så jag tog ett stadigt tag om hennes midja och höll upp henne.
- Det är lugnt, du behöver inte vara rädd, viskade jag i hennes öra och kysste hennes panna.

Nu var vi långt ovanför Atlanta och tillochmed jag tyckte det var helt fantastiskt. Jag hade aldrig sett något sånt vackert förut. Det var helt otroligt. Det var mörkt ute, nästan solnedgång, och hela stan lyste upp. Jag tog Claudias hand och kramade om den hårt och jag kände hur hon gjorde detsamma. Efter en stund vände jag mig om mot henne och jag såg att hon hade tårar i ögonen.
- Är du ledsen?
- Nejdå, allt är bara så.. så perfekt!
- Jag är glad att du gillar det. Jag har en sak till dig, sa jag och letade i bakfickan. Jag fick upp den lilla asken och sträckte nervöst fram den till henne. Tänk om hon inte gillade den?

Claudias perspektiv:
Justin sträckte fram en liten ask till mig. Jag öppnade försiktigt asken och fick se vad det var i den. Jag blev helt mållös. I den lilla asken låg ett fint silver berlock-armband. Jag tog försiktigt upp det och kollade på det.
- Herregud Justin! Herregud! sa jag och kände hur tårarna började forsa ner för kinderna.
- Gillar du det?
- Gillar? Jag älskar det!
Jag beundrade det en stund till och satte på mig det. Jag lutade mig mot Justin och bara kollade ut över allt. Det var så fint, så fantastiskt. Det går inte att beskriva hur vackert det såg ut.

Efter att vi varit uppe med ballongen i trettio minuter så landade vi på stranden igen. Justin fick en gitarr av mannen som varit med i ballongen. Han tog min hand och vi gick och satte oss i sanden. Han började spela och sjunga Favorite Girl och jag kände hur jag började gråta igen.

- Justin, vad har jag gjort för att förtjäna dig? Jag har typ skitit i dig och du har alltid funnits här för mig. Alltid.
- Du gör mer än vad du tror. Tack vare dig orkar jag leva, jag orkar med varje andetag och jag älskar dig. Han böjde sig fram och vi möttes i en lång kyss. Gud vad jag älskade honom. Mer än vad jag hade trott.

---

4 inlägg idag! Vad tycker ni?

- Oj, hehe. Såg du det? Förlåt, sa han och släppte ner mig.
- Herregud Justin, gud vad jag älskar dig. Förlåt mig för att jag varit en sån idiot.
- Jag förlåter dig, bara du förlåter mig, sa han och log lite smått.
Jag slängde mig på honom och kramade om honom återigen. Efter att vi kramats gick vi tillbaka, hand i hand, till de andra.



- Oj oj oj! Något på gång eller? sa Chaz och skvätte vatten på oss.
- Tss, kolla på de. Såklart det är något på gång! sa Christian och puttade ner Chaz ifrån badmadrassen och wips, värsta vattenkriget hade startats.

Jag la mig på solstolen bredvid Justin och jag kunde inte sluta kolla på honom. Han var så himla vacker.
Eftersom att klockan börjat bli ganska mycket gick vi in i huset och började förbereda middag, men vi hade inte så mycket så vi bestämde oss för att beställa hem något istället. Och det fick bli pizza. Vi ringde och efter en stund plingade det på dörren. Jag och Chaz sprang och öppnade.
- Tjeeeenareee! Är det pizzan eller? sa Chaz och började ta emot pizzorna, och gå ut i köket med de. Jag skrattade och ropade på Justin att han skulle ta med sig pengar. Han kom och ställde sig bredvid mig.
- Det blir alltså 180 spänn.. Vänta lite, är du Justin Bieber? sa killen som levererat pizzorna.
- Ja, det är jag det!
- Wow, vad coolt. Kan jag få en autograf till min dotter? Ni får förresten pizzorna gratis!
Justin log stort och tackade. Han fick en penna av mig och skrev en autograf på en servett och gav den till mannen. Vi stängde dörren och tog upp en pizzakartong, som Chaz måste ha glömt, och gick in till de andra.

- FREE PIZZA! skrek Chaz med munnen full när Justin kom in. - WOHO! Vi alla började skratta.
- Ibland äger det att vara kompis med dig, sa Ryan, även han med munnen full.
- Vänta lite, menar ni att ni utnyttjar mig för att få gratis pizza? Jag som trodde vi var vänner! Justin började låtsas gråta. - Höh, skoja bara. FREE PIZZA! Det här måste jag twittra om! Sätt er vid pizzan, sa han och tog upp sin mobil.
Vi satte oss vid kartongen, med pizza i munnen och tummarna uppåt. Justin knäppte ett foto och bad mig ta ett foto på honom när han luktade på pizzan, haha!
- Åh, fy vad ful jag blev! klagade jag och Caitlin i kör när vi fick se bilden.
- Spelar ingen roll.. FÖR NU ÄR DET UPPE PÅ TWITTER! skrek Justin och hoppade upp och ner. Alla de andra killarna gjorde detsamma.
- Ojojoj, några är hypra, viskade Caitlin i mitt öra och vi fnissade till. 

När vi ätit upp och ja, lugnat ner oss, så satte vi oss framför TV:n.
- Kan vi inte kolla på en film? frågade Christian. - En skräckis typ?
- Sure! Jag och Caitlin kommer strax, sa jag och drog med henne upp på övervåningen.
- Vad gör vi här?
- Hämtar madrasser! Ta de här, sa jag och lassade över ett par madrasser till henne. Tillslut hade vi samlat ihop fem madrasser och flera täcken och kuddar som vi släpade ner till nedervåningen och la ut på golvet.
- Vart är dina föräldrar förresten?
- Borta, på middag eller något. Vet faktiskt inte!
- Good.. det betyder PARTY TIME! skrek Chaz. - Har ni någon choklad?
- Öhh.. vet inte? Jag kan kolla i köket om du vill? 
Han nickade ivrigt.
- Välj en film så kommer jag med snacks, sa jag och gick ut till köket. Jag började plocka på mig allt vi hade hemma och lassade ut det till vardagsrummet i flera omgångar. När allt var klart gick jag ut och satte mig på en av madrasserna. Filmen rullade igång.

Justins perspektiv:
Själva filmen var faktiskt galet läskig och jag märkte hur jag kröp närmare och närmare Claudia som låg på madrassen bredvid mig. Tillslut satt vi bredvid varandra och skakade av rädsla - så läskig var filmen!

När filmen äntligen var slut hade vi det lite svårt att bestämma vart vi skulle sova.
- Det finns ju bara fem madrasser!
- Fem stora madrasser, sa Chaz och blinkade till med ena ögat. - Jag paxar Caitlin! Come here baby, sa han och drog till sig Caitlin. Hon stretade emot och skrattade som en galning. Jag fick själv en skrattattack av att bara kolla på de två.
- Okej, men vi gör så här.. Ryan och Chaz kan dela och så har vi alla en varsin? sa Claudia glatt.
- VA? sa Ryan och ställde sig upp. - Aldrig!
- Öh okej, förlåt? Haha! Chris och Chaz då? Chris och Ryan?
- Eller varför inte du och Caitlin? sa Christian surt.
- Visst, sa hon och började göra sig iordning för att lägga sig i sängen.
Varför inte jag och Claudia i samma säng? Jag kollade på Chaz och försökte verkligen säga det till honom genom bara min blick. Han verkade inte förstå det och jag ville inte säga det förslaget så jag lät det vara. Det slutade med att Caitlin och Claudia sov i samma säng och vi killar hade en varsin..

Nästa morgon vaknade jag vid fem på morgonen och då passade jag på att väcka Chaz, Ryan och Chris. Vi gick försiktigt upp och gjorde oss iordning för att åka hem till mig och göra oss iordning för skolan. Jag ställde mig och kollade på Claudia när hon sov innan jag tassade ut genom dörren och tog bilen hem till mig, tillsammans med killarna.

Claudias perspektiv:
Jag vaknade av att alarmet sattes igång nästa morgon. Jag satte mig upp och kollade på klockan och den visade halv åtta. Skolan började alltså om trettiofem minuter, så det var lugnt. Jag klev upp ur sängen och väckte försiktigt Caitlin. Jag kollade runt men såg inte killarna någonstans, men hittade en lapp där det stod att de hade dragit hem till Justin och att vi skulle ses i skolan osv.
När Caitlin äntligen hade vaknat gick vi upp och satte oss i köket. Jag började plocka fram frukost.
- Vad är det här? sa Caitlin och pekade på knäckebrödet.
- Knäckebröd?
- Och det är .. ?
- Knäckebröd! Herregud, alla vet ju vad knäckebröd är för något?
- Haha, nej. Är det gott? frågade hon och tog en tugga av det. - Stenhårt! Usch vad äckligt!

Vi gjorde oss iordning för skolan och åkte dit. Väl där såg vi inte Justin och resten av killarna någonstans, men däremot såg jag Nathalie. Jävla subba, ja precis det var det jag ville skrika åt henne. Men jag försökte istället att samla mig och inte ens bry mig om henne, hon var inte värd det. Lite jobbigt att vi gick i samma klass bara.

Första lektionen var matte, och killarna var fortfarande inte där. Jag satte mig bredvid Caitlin och lyssnade på läraren som hade genomgång.
- Ta två eller tre godisar var, sa han och höll fram en påse med godis.
- Varför? frågade en tjej längst bak i klassen.
- För det är alla hjärtans dag! Han satte på romantisk musik på stereon och började dansa lite smått till musiken innan han började gå runt med godispåsen.
- Nu borde Chaz ha varit här, viskade jag till Caitlin och hon viskade.

Resten av lektionen var skittråkig. Jag hade svårt att koncentrera mig och det gick bara jättedåligt. Nästa lektion var musik och vi var tvungna att vänta jättelänge utanför musiksalen, bara för att vår lärare var sen.
- Vad ritar du? sa Caitlin och ställde sig över mig.
Jag kollade upp och täckte över pappret med armen.
- Inget!
- Jo, visa! sa hon och drog bort min arm. - Aw, du gillar verkligen Justin va?
Jag nickade och hon log. Jag kollade ner på teckningen. Det var inget speciellt, bara massor av hjärtan och Justins namn.. hehe!
- Han är så fin, verkligen. Ni passar bra ihop. Go for it girl, haha!
- Tack, sa jag generat och log.

Till musiklektionen dök alla killar, förutom Justin upp. Vart var han? Jag tänkte på det nästan hela dagen vilket gjorde att jag fick svårt att koncentrera mig.

Jag sprang iväg till toaletten och gick snabbt in i första bästa toalettbås. Jag gjorde mina behov och gick ut för att tvätta händerna, då jag hörde att ett bås smälldes upp. Jag kollade bakåt och där stod ingen annan än Nathalie.
- Hej, sa jag och log lite och sedan fortsatte jag att tvätta händerna.
Hon gick emot mig och ställde sig mitt framför mig.
- Ge fan i Justin, okej? halvskrek hon och gick ut ifrån badrummet. Dörren stängdes med en smäll.



Menade hon allvar? Jag kollade mig själv i spegeln och skrattade. Jag tog min mobil och gick ut ifrån badrummet och iväg till de andra. Jag kollade lite på Justin, granskade honom. Visst var det något annorlunda med honom? Det kändes på något sätt som om han hade blivit.. sexigare. Manligare. Eller var det bara jag som inbillade mig? Jag blinkade till några gånger och insåg att jag inte gjorde det. Det kanske inte var så konstigt att alla ville ha honom. Frågan var bara, var det mig han ville ha eller ville han ha Nathalie?

Vi pratade en stund tills nästa lektion började. Vi försökte överleva genom den.. och sedan fick vi sluta. Herregud vad skönt det skulle bli med helg! Vi gick ut tillsammans till Justins bil och bestämde helgens planer, för självklart skulle vi vara med varandra.  Efter en lång diskussion bestämde vi oss för att åka hem till mig och bada i poolen. Justin skjutsade killarna hem till sig så att de kunde hämta badshorts, medans Caitlin och jag gick hem till mig. Hon skulle få låna en bikini av mig.

- Vilken vill du ha? sa jag och höll upp två bikinisar, en persikofärgad och en rosa. Caitlin valde den rosa och vi gick och satte på oss bikinisarna. Vi tog sedan en varsin handduk och gick ner till poolen där killarna redan var och badade. När vi kom ner till de och tog av oss handdukarna kunde jag se blickarna från alla killar. Jag skämdes lite, det var ändå ganska pinsamt. Caitlin verkade däremot njuta av uppmärksamheten! Hon var snabbare än vad jag var med att hoppa ner i poolen.
- Kom igen Claudia, det är aaaaskönt! sa Chaz och la sig på en badmadrass. Badkruka som jag var la jag mig på solstolen istället.
- Hörruduru, du ska bada! skrek Justin och hoppade upp från poolen. Han sprang alldelles blöt fram till mig och lyfte upp mig. Jag började sprattla och skrika men han höll ett stadigt grepp om mig och tillslut kastade han ner mig i poolen. Vattnet var iskallt och jag skrek så högt jag bara kunde. Alla började skratta åt mig och tillslut gjorde jag detsamma.

När vi hade badat och solat i flera timmar ringde Justins mobil. Han var snabb med att svara och jag kunde se på honom att något var fel. Han sa att han skulle komma tillbaka om ungefär fem minuter, och så tog han sin handduk och gick iväg. Vi tänkte inte så mycket på det utan fortsatte att bada. Men efter fem minuter började jag undra lite vart han tagit vägen, så jag sa till de andra att jag strax skulle komma tillbaka och så gick jag iväg. Jag smög runt huset och gick till baksidan av mitt hus baksida, om ni förstår vad jag menar? Där fick jag se Justin och .. Nathalie. Vad fan gjorde hon här? I mitt hus? Med Justin? Jag kände hur jag bara ville slå till henne men istället smög jag och ställde i huset, så att jag kunde se och höra allt som hände.

Det såg ut som om dem bråkade. Jag kunde inte höra allt i detalj, men jag kunde höra det mesta för att uppfatta att de bråkade.
- Jag vet att du älskar mig, sa hon och böjde sig fram mot Justin. Han backade bak lite men hon var snabb nog att ta tag i hans nacke och dra honom mot sig och de möttes i en kyss. Jag kände hur jag kokade av ilska och jag ville bara springa fram och slå till henne. Justin backade bak ännu mer.
- Jag vet att det är mig du vill ha, mumlade hon och närmade sig honom igen. Han ryggade snabbt undan.
- VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED? skrek han. - Fan heller att jag älskar dig! Jag har aldrig älskat dig och det vet du, jag har inte ens gillat dig. Och det kommer jag aldrig att göra!
Både jag och Nathalie gapade stort.
- Vva? stammade Nathalie fram.
- Mitt hjärta slår för någon annan och det har du vetat om. Hur fan kan du tro att det är dig jag vill ha? Fan heller. Väx upp! sa Justin. Nathalie gick besviket därifrån och jag kände hur glädjen sprutade ut ur min kropp. Justin gick emot mig och jag sprang fram till honom, hoppade upp i hans famn och kramade om honom hårt.

- Oj, hehe. Såg du det? Förlåt, sa han och släppte ner mig.
- Herregud Justin, gud vad jag älskar dig. Förlåt mig för att jag varit en sån idiot.
- Jag förlåter dig, bara du förlåter mig, sa han och log lite smått.
Jag slängde mig på honom och kramade om honom återigen. Efter att vi kramats gick vi tillbaka, hand i hand, till de andra.

---

Ganska gulligt, eller? Haha! Detta var dock inte det romantiska kapitlet som jag planerat, den planen krashade lite. Ska försöka skriva ett alla hjärtans dag kapitel ikväll iallafall!

Vad tycker ni?

När hon sa att det var lugnt mellan oss kände jag för att bara hoppa upp och ner, skrika av glädje och kyssa henne. Men det var ett problem, jag visste inte om hon menade att det var lugnt som i "det är lugnt, vi kan vara vänner" eller om hon menade att vi skulle vara mer än det..



Nästa dag vaknade jag sent, nästan så sent att jag trodde att jag skulle missa bussen. Jag sprang runt i hela huset och fixade mig snabbt. Idag orkade jag inte fixa mig så mycket, jag kände att det faktiskt inte spelade någon roll vad jag hade på mig. Jag var i skolan för att lära mig, inte för att gå dit på modevisning.
När jag var halvklar kollade jag på klockan och såg att bussen skulle komma nu, så jag sket i att käka frukost och sprang ut till bussen istället. Den stod utanför mitt hus och var påväg att åka så jag sprang allt vad jag kunde och hann som tur med den. Jag gick längst bak och satte mig vid alla andra.

Skoldagen rullade på som vanligt med massor av tråkiga lektioner. Efter att vi haft religion, engelska, matte och idrott så var det dags för lunch och jag kände hur magen kurrade till rejält, jag hade ju inte ätit något på hur länge som helst bara för att jag skippat frukosten.
- Åh, gud vad jag är hungrig, sa jag och höll händerna för magen. - Kan vi inte dra och äta?
- Mat? Jag hänger med! sa Chaz och slängde in sina saker i skåpet.
Vi bestämde oss för att åka någonstans istället för att sitta och ruttna i skolmatsalen, så vi åkte iväg i Justins bil. Efter bara en liten stund hade vi stannat framför ett hamburgerställe. Vi gick in och beställde maten.

En liten stund kom maten till bordet där vi satt. Vi började direkt att äta och tillslut såg bordet ut som ett bombnedslag där ett gäng grisar hade ätit. Vi började inte förrens om en timme, då vi hade håltimme, så vi bestämde oss för att stanna här.
När vi suttit där ett tag kom ett par tjejer fram till vårat bord. Vi förstod ingenting förrens vi förstod att det var ett gäng Beliebers.
- Hhee.. Hheejj Justtinn, stammade en av de tre tjejerna fram.
- Kom igen, du får fråga, hörde jag ena tjejen viska till den andra, på svenska.
- Jag vågar inte, svarade hon och knuffade till hennes kompis.
- Är ni svenska? frågade jag, på svenska såklart, och log.
- Ja! Är du?
- Det är jag. Vill ni något eller? sa jag och log. Jag försökte att inte låta för dryg.
- Kan du fråga om vi får en autograf? Det är liksom lite svårt att prata på engelska oc..
- Visst, sa jag och vände mig om mot Justin. Han och alla andra såg ut som ett gäng frågetecken.
- Tjejerna vill ha en autograf av dig, och förmodligen ett par bilder. Ställer du upp på det? Han nickade glatt och ställde sig upp bredvid tjejerna. Tjejerna skakade och gav mig en kamera och jag knäppte massor av kort.
Innan de gick ville de också ha ett kort på Justin och alla hans vänner.. Kul! Här satt jag helt nergrisad med mat överallt och någon vill ta foton på mig, men jag ställde upp. Vi la armarna om varandra och log stort och tjejerna tog ett foto på oss. De tackade oss och kramade om Justin innan de gick iväg. Vi snackade lite mer innan vi bestämde oss för att gå därifrån. Jag kunde inte undgå att tänka lite för mig själv.. Tänk att jag hade reagerat exakt sådär förut, men nu var det min vardag att vara med Justin..

Resten av dagen fortsatte som vanligt med massor av tråkiga lektioner. Idag hade vi en extra lång dag så vi slutade inte förrens halv fem. Våran mentor hade ju självklart varit så dum och satt ännu en timmes lång rast innan sista lektionen. Varför kunde vi inte bara få sluta en timma tidigare? Jättedumt.  
Den här timman visste vi inte riktigt vad vi skulle göra så vi satte oss ute på skolgården. Det var ganska varmt ute och det var knappt några kvar i skolan nu, så det var skönt. Ryan som hade med sig sin skateboard åkte lite med Christian i rampen medans vi andra satte oss på en bänk. Caitlin fick ett samtal och gick iväg så det var bara jag, Justin och Chaz, aka mobilnörden, kvar. Jag sneglade lite på Justin och han gjorde samma sak på mig och log.
- Jag måste gå på toa, kommer strax! sa jag och sprang iväg till toaletten.
- Hah, visst.

Jag sprang iväg till toaletten och gick snabbt in i första bästa toalettbås. Jag gjorde mina behov och gick ut för att tvätta händerna, då jag hörde att ett bås smälldes upp. Jag kollade bakåt och där stod ingen annan än Nathalie.
- Hej, sa jag och log lite och sedan fortsatte jag att tvätta händerna.
Hon gick emot mig och ställde sig mitt framför mig.
- Ge fan i Justin, okej? halvskrek hon och gick ut ifrån badrummet. Dörren stängdes med en smäll.

---

Ohhh, vad händer nu?!

- Jag kan skjutsa dig om du vill, sa Justin och log.
- Det är lugnt, jag går hellre. Vi ses Ryan! sa jag och började gå iväg. Jag kollade bak och Justin stod kvar och såg ganska ledsen ut, samtidigt som Ryan sprang emot mig. Han stannade och la armen över mig.
- Come on girl, jag kan skjutsa dig!
- Okej, tack. Snällt av dig, sa jag och log. Vi gick tillsammans till hans bil och satte oss i den.



Justins perspektiv:
Jag stod och kollade när hon åkte iväg tillsammans med Ryan, ända tills jag inte kunde se bilen längre. Det kändes som om hela jordens tyngd föll ner på mig och allt kändes så hopplöst. Hur och varför hade det blivit såhär? Jag satte händerna framför ögonen och sjönk ner mot bilen. Plötsligt hörde jag hur någon ställde sig bredvid mig så jag kollade upp och där stod Nathalie.
- Ska du skjutsa mig hem eller? sa hon och kollade surt på mig. Vad var det med henne nu också?
- Mhm, mumlade jag och öppnade bildörren åt mig själv. Hon kunde allt öppna dörren själv!

Vi satte oss i bilen och jag skjutsade hem Nathalie till hennes hus. Hon stängde igen dörren med en smäll och jag körde vidare. Påväg till mitt hus körde jag förbi Ryans och jag kunde se han och Nathalie sitta i trädgården, och återigen hade han armen runtom henne. Jag körde bort och stannade bilen så att jag kunde se dem, men så att de inte kunde se mig. Jag satt och kollade på vad de gjorde och inte mycket hände, det såg mest ut som om de pratade. Ibland stannade de upp och kollade upp på varandra eller kramades. Jag förstod inte riktigt, hade de något på gång? Min absolut bästa vän och mitt .. ja, vi hade ju inte direkt gjort slut .. Min bästavän och min flickvän? Jag körde besviket hem.

Claudias perspektiv, nästa dag i skolan:
Vi hade precis ätit klart och så var det dags för nästa lektion, vilket var kemi. Vi gick tillsammans till salen och väntade på att läraren skulle komma och öppna. Efter ett tag kom Mr Bark och öppnade.
- Idag ska vi labba och jag delar upp vilka ni ska jobba med, sa han och började dela upp. Jag fick hamna med Chaz, så jag gick och satte mig bredvid honom. Dagens uppgift var att blanda syror, mäta pH-värdet och massor av annat som tillhörde en repition från sjuan.

Efter bara en stund kom Mr Bark till vårat bord.
- Du är den nya eleven va?
- Ja, det är jag. Jag heter Claudia, sa jag och sträckte fram handen och log.
- Trevligt att ha dig här. Jag vet inte riktigt hur duktig du är men ja, jag tänkte kolla det nu. Varsågod och börja jobba.
Jag började direkt och Chaz hängde knappt med, stackaren! Han stod där som ett frågetecken och bara stirrade på mig när jag bad honom göra massor av saker.
- Oj, du var visst väldigt duktig! Vi kanske ska byta labbpartner? Chaz är ju eh.. duktig.. men inte på samma nivå. Är det okej för er båda? sa han och jag sneglade på Chaz. Han nickade och log. - Okej, då byter vi då.
- Vi ses Chaz, sa jag och klappade till honom på axeln.
- Jävla underbarn! Haha, ja det gör vi, sa han och blinkade till med ena ögat men började direkt efter att skratta som en galning.

Mr Bark drog med mig framför klassen men de flesta märkte inte det då de var så fokuserade på labben.
- Nathalie, kan du komma hit? ropade han och ni kan ju gissa vem som kom fram. Den bitchiga tjejen som alltid är med Justin. Såklart hade det varit den Nathalie, hans sångpartner. Jag vet inte vad det var med mig, men jag hade fått ett stort problem med att känna igen personer på den senaste tiden!
- Vad är det? sa hon.
- Du ska byta labbpartner, så du ska jobba med Chaz. Det fungerade inte riktigt för han och Claudia, hon är för överklassificerad för att jobba med honom. När han sa så började jag skratta lite lågt för mig själv. Överklassificerad? - Hon måste jobba på en högre nivå och den enda som gör det i klassen är ju din labbpartner, så hon ska få jobba med Justin. Ni ska alltså få byta. Va? Menade han allvar?
Jag kollade bort mot Justins bänk och han kollade glatt upp och log stort mot mig. Jag log lite försiktigt tillbaka och sedan kollade jag på Nathalie. Hon såg riktigt sur ut, det var nästan läskigt. Hon passade på att ge mig några bitchblickar innan hon gick till sin nya bänk, bredvid Chaz. Jag gick fram till Justins bänk och satte sig bredvid honom. Han kollade upp.

- Hej, sa han och log.
- Hej, så vad gör vi här?
- Vi har fått uppgiften att blanda de här två syrorna för att sedan få fra..
Jag kopplade bort allt vad han sa och bara stirrade på honom. Gud, han var så perfekt. Varför skulle jag torteras på det här sättet? Varför kunde jag inte bara få honom?
- Claudia? Lyssnar du eller? sa han och vinkade med handen framför mitt ansikte.
- Öhm, ja såklart! sa jag och försökte fokusera på labben igen. Hur skulle det kunna gå med världens perfektaste kille bredvid mig?

Resten av lektionen gjorde jag som jag skulle, men knappt det ändå. Jag satt helt ofokuserad och kände mig .. jag kan inte beskriva känslan. Varför hade det här hänt? Varför kunde det inte bara vara Justin och jag?
Lektionen avslutades och vi, allihopa, gick tillsammans till skåpen och hämtade våra saker. Det var nämligen sista lektionen för dagen, så alla skulle väl hem eller något nu.
- Claudia, är något fel eller? sa Caitlin och gick upp bredvid mig.
- Nejrå, sa jag och skakade på huvudet. Men innerst inne var något fel, jag visste bara inte riktigt vad.  

Vi gick ut till parkeringen och till bilarna.
- Ska vi göra något? sa Chaz glatt. - Vi kan käka!
- Vi har precis ätit lunch, suckade Caitlin. Alla började skratta, alla utom jag.
- Jag tror jag ska hem, men vi ses, sa jag och började gå. Caitlin sprang upp bredvid mig igen och frågade en gång till om allt var okej. Jag nickade tyst och gick hem.

Två dagar senare:
Mobilen ringde så jag slängde mig på sängen och svarade.
- Hej det är Claudia!
- Hej, det är Caitlin. Vill du göra något?
- Jag vet inte om jag har lust..
- Kom igen! Det blir roligt. Kom till Ryans hus nu, jag och de andra är där om några sekunder, sa hon och la på. Jag suckade och gick in till garderoben och valde ett par nya, rena kläder att ta på mig. Det fick bli ett par slitna jeansshorts, en blus och lite smycken. Jag tog min väska, satte på mig mina converse och sprang ner för trappan och ut genom dörren.

Jag kom fram till Ryans hus efter bara fem minuter, då jag gått ganska snabbt. Jag knackade inte på, utan gick bara in. Det hade jag börjat göra på sista tiden. Det kändes ändå okej, för vi var så nära varandra. När jag kom in i huset såg jag inte Ryan någonstans. Plötsligt kände jag ett par armar som kramade om mig bakifrån. Jag skrattade lite och vände mig om, och såklart var det Ryan. Vi kramades och eftersom att jag stod vänd mot dörren såg jag att The Beadles, Chaz och Justin kom in genom dörren. Jag drog mig ur Ryans grepp och sprang fram och kramade Caitlin.
- Mår du bättre? viskade hon i mitt öra.
- Jag tror det, sa jag och log.
Jag gick tillbaka och ställde mig bredvid Ryans sida. Han la armen om mig och jag kunde se hur Justin kollade besvärat och kanske tillochmed lite surt på oss. Vad var hans problem? Jag kollade bort från honom och rakt fram istället.
- Vad ska vi hitta på idag? frågade jag.
- Vi tänkte visa dig det coolaste caféet ever! Du kommer att älska maten, sa Chaz och låtsades dreggla. Vi skrattade och gick ut till Justins bil, för att därefter åka till cafét.

Justins perspektiv:
Jag kollade i backspegeln och såg Claudia sitta bredvid Ryan. De satt med en varsin hörlur och jag såg att hon sjöng med. Plötsligt mötte hon sin blick och log lite generat. Hon kollade ner igen och slutade sjunga.
När jag kollade bak nästa gång såg jag att hon satt lutad mot Ryans axel och halvsov. Hon var så himla gullig men.. Jag var bara tvungen att veta om det var något mellan de.

Claudias perspektiv:
Vi var framme efter ungefär trettio minuters bilresa. Under dessa minuter hade jag blivit så trött att jag nästan somnat. Jag "väcktes" iallafall när vi var framme och så klev vi ut. Byggnaden som vi stannat framför såg ut som ett typiskt café som man ser i alla filmer och när vi gick in så insåg jag att jag hade rätt. Det var ett sånt där 60-tals café som är med i princip alla filmer! Jag blev helt paff, det var verkligen jättecoolt! Vi satte oss vid ett bord och killarna gick iväg för att beställa, så jag och Caitlin satt ensamma kvar vid båset.

- Är du och Ryan typ .. tillsammans? sa hon och log överdrivet mycket.
- VA? Vem har sagt det?
- Jaha, så det är sant.. Jag såg att hon blev besviken.
- Nej, gud nej. Det är verkligen inte sant? Gud, herregud. Nej nej nej! Det är inte sant! sa jag och skakade om henne. - Du måste förstå, vi är inte tillsammans! Vi har inte något på gång och.. usch nej, vi är inte tillsammans.
- Okej bra!
- Hur kunde du tro det?
- Asså det är inte så svårt att inte tro det, så som ni två håller på! Han håller om dig hela tiden, ni flirtar med varandra och ..
- Herregud, nej! Jag vill inte sända ut de signalerna, verkligen inte. Vi har bara en sån relation, sa jag och log. Caitlin nickade förstående. - Jag lovar att jag inte är intresserad av honom på något sätt, han är som en bror för mig.
- En bror som du flirtar med? sa hon och skrattade.
- Nejdå! Vi har ju bara en sån relation, somsagt. Ingen incest här inte! Jag började också skratta. - Helt ärligt så gillar jag Ju..
- Jag visste det! pep hon och skrattade. Vad visste hon?
- Va?
- Inget. Jag kommer strax! sa hon och ställde sig upp snabbt. Jag såg att hon ställde sig vid kassan, bredvid Justin. Hon klappade honom på axeln och sa något så att han vände sig om och kollade på mig. Han log och började gå mot mig, med två drickor i händerna. Jag visste inte vart jag skulle kolla så jag bara kollade ner i bordet.

- Tja, sa han och ställde ner glasen. - Jag köpte en jordgubbsmilkshake åt dig och en choklad åt mig. Är det okej? Vi kan byta om du vill?
- Det är lugnt.
Därefter blev det en ganska pinsam tystnad och alla verkade vägra att komma tillbaka.
- Öhm.. Förlåt om jag frågar, men är du och Ryan typ.. du vet?
- Varför tror alla det?! sa jag upprört och slog händerna i bordet. Justin ryggade undan. - Hehe, förlåt! Nej, vi är absolut inte tillsammans.
- Men ni är typ..
- Han bodde hos mig i Sverige under typ halva sommaren, sedan var han där när du hade konsert. Vi är bästa vänner, vi har inget på gång fast det kanske ser ut som det. Vi är bara kompisar med en så kallad "flörtig" relation som vi själva inte märker av!
- Va? skrattade Justin. - Skojar du? Är ni inte tillsammans? Och va? Bodde han hos dig?
- Ja, sa jag och nickade.
- Åh, gud vad bra.. Nej alltså, eller jo, det är ju bra men.. Skit samma.
Jag skrattade lite nervöst och mumlade något som jag inte ens själv visste vad det var.
- Ehm.. är det .. ööh.. typ lugnt.. Hur är det mellan oss? frågade Justin och kollade ner i bordet.
- Eh.. jjag.. ee.. antar det.. stammade jag fram. Vad var det med mig?

Justins perspektiv:
När hon sa att det var lugnt mellan oss kände jag för att bara hoppa upp och ner, skrika av glädje och kyssa henne. Men det var ett problem, jag visste inte om hon menade att det var lugnt som i "det är lugnt, vi kan vara vänner" eller om hon menade att vi skulle vara mer än det..

---

Förlåt för dålig uppdatering! Imorgon lovar jag minst två kapitel och ett av de ska vara lite romantiskt (det är ju alla hjärtans dag imorgon)

Hade lite bråttom i slutet, men vad tycker ni? Vad kommer att hända? Några har frågat om när jag ska börja på den nya novellen, och så fort jag fixat lite med den här kommer den nya (vill inte att det finns risk att jag blandar ihop de båda, så den kanske dröjer lite). BIEBERLOVE!

Vid lunch gick jag med mina nya kompisar - två killar vid namn Erik och Markus - och två tjejer som hette Alicia, tjejen jag mött imorse, och en annan som hette Melody. De var de enda jag klickat med, eller rättare sagt de enda som vågat bryta trenden "var inte med den nya tjejen".
Vi hade nu nästa lektion om mindre än fem minuter så vi skyndade dit och gick in och satte oss i klassrummet. Precis när lektionen började kunde vi höra högtalaren som började brusa. "Claudia Freeman i klass 8C, kom genast ner till rektorn" kunde vi höra och alla i klassen började skrika saker som "lycka till" och så vidare. Jag ställde mig nervöst upp, tog väskan och böckerna och gick ner dit.



- Hej, vad kan jag hjälpa dig med? sa kvinnan som satt vid skrivbordet.
- Öhm, jag skulle tydligen träffa rektorn eller något? Claudia Freeman.
- Välkommen Claudia. Han väntar på dig där inne, sa hon och pekade på en dörr. Jag gick dit och öppnade dörren.

- Hej Claudia. Jo, det är så att det har blivit ett litet fel. Jag har nu läst din mapp och du är ju somsagt född 1995, men har alltid gått en klass över dig, alltså med 1994:orna. Stämmer det?
- Ja, iallafall i Sverige, sa jag och nickade.
- Bra, då ska du ha det så här också. Är detta okej? Du är lite för duktig för åttans kurs tror vi.
- Aha okej, men hur ska jag göra med privatlektionerna då?
- Du kommer ha specialundervisning när resten av klassen har matte. Du kommer att läsa matte på ditt språk, men ha en lektion matte på engelska i veckan. Låter det okej?
- Jadå, det låter super, sa jag och log.
- Det glädjer mig att du tycker det. Här har du ditt nya schema, koden till ditt nya skåp och lite andra böcker, sa han och sträckte över allt till mig. - Du börjar i klassen imorgon. Glöm inte att ta skolbussen med niorna och inte med åttorna. Lycka till!
Jag sa hejdå och gick ut därifrån. Jag kollade på pappret och jag hade tydligen börjat i klass 9B nu. Jaha, tänkte jag för mig själv, samtidigt som jag gick upp mot den nya korridoren. Det var som tur inga där, jag hade verkligen ingen lust att bli utstirrad nu. Jag öppnade skåpet, la in allting och gick till mitt "gamla" skåp och hämtade allt jag haft där.

Jag gick iväg till lektionen med åttorna som nu hade slutat, och förklarade allt för Erik, Markus, Alicia och Melody. De förstod men lovade att fortfarande vara mina vänner. Vi tog bussen hem tillsammans.

Nästa dag:
Jag vaknade av att väckarklockan ringde och strax därefter kom mamma inspringandes på mitt rum.
- Skynda dig! Bussen kommer om tio minuter!
Jag var uppe på några sekunder och valde snabbt kläder och idag fick det bli något som legat framme, dvs en randig tröja och ett par shorts. Jag släppte ut håret och drog några drag med mascaran innan jag rusade ner i köket och käkade.

Jag sprang ut och kom precis med bussen. Jag pustade ut när jag klev på och kände ungefär samma känsla som igår - vart skulle jag sitta? Jag kollade oroat runt och gick sakta nerför "gången" i mitten av bussen. Plötsligt hörde jag att någon ropade mitt namn och jag såg Ryan vinka åt mig. Jag blev otroligt lättad och började gå emot honom. Några rader framför honom såg jag tjejen som Justin varit med sitta och hon och hennes kompisar bitch-blickade mig igen. Jag suckade och fortsatte att gå emot Ryan. Jag hälsade på några som jag träffat igår och Caitlin och hennes kompisar medans jag gick mot honom.
- Hey girl! sa han och kramade om mig. - Hur mår du?
- Bra, själv?
- Superb! sa han och la sin arm runt min axel. Bussen stannade och några fler elever klev på. Jag såg hur Chaz sprang emot oss.
- YO! Chaz is in tha.. bus. Tjenare tjejen! sa han och gjorde en high-five med mig innan han sattes sig bredvid mig. Bakom honom såg jag hur Justin kom och han log mot oss innan han satte sig några rader framför oss.

Bussen stannade såsmåningom vid skolan och vi allihopa klev av och gick tillsammans till skåpen. Jag hade lite problem med att hitta mitt nya skåp, men med lite hjälp av Caitlin som hade skåpet bredvid mig hittade jag det. Jag stod och försökte pressa in alla mina saker i skåpet när jag kände hur någon knackade på min axel. Jag vände mig om.
- Vad? sa jag irriterat och kollade på personen. Det var Chaz.
- Sorry! Tänkte bara säga att jag har skåpet under dig och ja, jag vill gärna låsa in mina saker jag med. Haha!
- Förlåt Chaz.. sa jag och flyttade på mig.
- Lugnt, sa han och log.

Jag fick reda på att jag gick i samma klass som Ryan, Caitlin, Christian och Chaz.. och även Justin och den där jobbiga tjejen som alltid stirrade på mig. Vi gick tillsammans till första klassen. Det var historia.

På lunchen satte jag mig vid samma bord som Ryan och Cx3 och började äta. Såsmåningom kom fler och fler av Caitlins och alla andras kompisar och hälsade på mig, och de alla verkade jättetrevliga. Snällare än i åttan iallafall. Efter en stund såg jag Justin och den där tjejen i matsalen, men de var påväg utifrån matsalen. Jag såg att Justin kollade lite på mig men jag ignorerade honom bara. Vi åt upp och gick till nästa lektion, vilket var idrott. Vi bytte om och gick ut till idrottssalen.

- Okej, idag ska vi köra spökboll. Bieber, du väljer ena laget och McCartney du väljer andra! skrek gympaläraren och Justin och en kille som hette Mark ställde sig längst fram, framför hela klassen. - Justin, du börjar.
- Öhm, jag tar Ryan, sa han och skrattade.
- Jag tar Caitlin, sa Mark.
De fortsatte att välja och efter ett tag, när mer än halva klassen fortfarande var kvar verkade Justin inte kunna bestämma sig.
- Ehm.. jag tar .. Claudia, sa han och log mot mig. Jag log lite smått tillbaka och gick direkt fram till Ryan. Han kramade om mig och viskade något som jag inte kunde höra i mitt öra. Jag kände hur Justin stirrade på mig.

- Claudia, passa då! Passa! Claudia passa! Jag är fri! skrek Christian och vevade med armarna. Jag kastade bollen till honom och han fick ut en i det andra laget. Jag, som hade valts som spöke, fick tillbaka bollen. Alla i mitt lag vevade med armarna och skrek på mig så jag kastade bara ut bollen och gissa vem som tog lyra? Justin, såklart. Han sprang över och var spöke med mig.
- Tja! sa han och buffade lite på min arm.
- Hej, mumlade jag och fortsatte att försöka fånga bollen.
Jag sneglade lite då och då på Justin och direkt när jag gjorde det så log han mot mig och jag kollade direkt ner i marken. Vad var det med mig?
När idrotten var slut sprang vi tjejer in i vårt omklädningsrum och killarnas i deras.

Två timmar senare:
- Vad har vi nu? frågade jag Caitlin samtidigt som jag stod och rotade i mitt skåp.
- Matte, sa hon och suckade.
Jag tog ut matteboken och följde med alla de andra till lektionen, idag skulle jag nämligen få vara med på deras lektion. Det skulle jag få vara varje fredag.
Jag, Caitlin och Chaz satte oss direkt bredvid varandra och började snacka men avbröts snabbt av läraren som harklade sig och nu stod framför min bänk.
- Claudia. Kan du räkna ut detta tal? Gå fram och gör det på tavlan.
Jag kollade nervöst bak på Caitlin och Chaz som bara skrattade åt mig. Jag tog den kritan och gick fram till den svarta tavlan. Jag backade bak några steg och kollade på tavlan och därefter räknade jag ut talet på bara några sekunder. Jag kunde höra hur Chaz mumlade "wow".
- Väldigt bra jobbat Claudia! sa Mr Bradshaw och jag gick och satte mig igen. Jag kände hur nästan alla i klassen stirrade på mig och jag kunde höra hur Chaz och Caitlin pratade om mig. Jag skrattade lite för mig själv och fortsatte att arbeta i matteboken.

När vi hade slutat gick vi direkt till våra skåp, hämtade och lämnade våra saker för att sedan gå.
Vi gick allesammans ut till skolgården och ställde oss som i en "ring" och snackade. Efter ett tag kom Justin och ställde sig där, lika glad som alltid. Jag försökte att inte kolla på honom för mycket, men det var svårt.
- Vart ska ni nu då? frågade han och log stort.
- Hem, och ni? sa Caitlin.
- Hem, svarade vi alla andra också.

- Jag går nu, vi ses! sa jag efter ett tag, och tog upp min väska ifrån marken.
- Va? Ska du gå hem? frågade Chaz. - Varför åker du inte bil?
- Jag får inte, jag är bara femton.
Alla förutom Justin och Ryan kollade chockat på mig.
- Va? Vänta, är du bara femton? Va?
- Ja, jag har hoppat över en klass, man kan ju inte hjälpa att man är värsta snillet, sa jag och skrattade. - Nä, men det är inte så konstigt. Christian har ju också gjort det?
- Ja, i och för sig, sa Chaz och skrattade. - Jag åker nu, vi ses!
- Vi ska också åka, så vi ses! sa Caitlin och vinkade samtidigt som hon, Christian och Chaz gick iväg till sina bilar. Kvar stod jag, Ryan och Justin. Jag kände att det blev en ganska pinsam tystnad, fastän Ryan och Justin pratade på.
- Öhm ja, somsagt.. Jag ska gå nu, sa jag och tog återigen upp min väska ifrån marken.
- Jag kan skjutsa dig om du vill, sa Justin och log.
- Det är lugnt, jag går hellre. Vi ses Ryan! sa jag och började gå iväg. Jag kollade bak och Justin stod kvar och såg ganska ledsen ut, samtidigt som Ryan sprang emot mig. Han stannade och la armen över mig.
- Come on girl, jag kan skjutsa dig!
- Okej, tack. Snällt av dig, sa jag och log. Vi gick tillsammans till hans bil och satte oss i den.

---

Kanske lite tråkigt kapitel.. Det kommer att komma drama senare, I promise! Har varit väldigt upptagen idag + att min absoluta bästa vän ska sova hos mig ikväll, och då vill jag INTE vara osocial och sitta framför datorn. Hoppas ni förstår!

Tack för alla fina kommentarer, NI ÄR BÄST. :)

- Hon har flyttat hit.
Var han seriös? Mitt hjärta hoppade till av glädje men förstördes samtidigt i hundra bitar.
- Eh, okej. Jag måste dra, vi ses, sa jag och gick in i köket, hämtade Nathalie och drog därifrån.



Jag gick in i bilen och stängde dörren med en smäll. Nathalie satte sig bredvid mig och jag började köra iväg.
- Förlåt, men det hände en sak och jag kunde bara inte stanna.
- Eh, okej? Kan du släppa av mig här? sa hon irriterat och gick ut genom dörren. - Vi ses imorgon. Hon log lite smått och stängde dörren.
Efter att ha kört runt en stund stannade jag vid mitt hus, men bestämde mig för att fortsätta köra runt ett tag. Jag orkade inte gå hem och få massa frågor av mamma.

Claudias perspektiv:
Jag satt fortfarande kvar på stenmuren som jag suttit på enda sen jag gått ut ifrån Ryans hus. När jag suttit där i femton minuter tog jag upp mobilen och såg att jag fått två SMS. Ett ifrån Justin och ett ifrån Ryan. Jag raderade smset ifrån Justin och klickade upp det ifrån Ryan istället.
*Alla har gått, vi måste prata. Snälla kom in igen, jag vet att du sitter där ute*
Jag kollade på smset och satt kvar ett litet tag till innan jag gick mot hans hus igen. Direkt när jag kom in genom dörren flög han på mig och kramade om mig.
- Tjejen, varför så ledsen? sa han och torkade bort mina tårar. - Vad fan hände där inne?
- Lång historia.
- Förlåt, men jag ville bara överraska dig. Jag trodde du var hans största fan men det verkade inte riktigt som det?
- Lång historia, som sagt.
Vi gick ut till hans pool och jag satte mig och doppade fötterna i vattnet.
- Berätta, sa han och la sin hand på min.
- Okej, sa jag och berättade litegrann. Inte allt i detalj, men det viktigaste som att han helt plötsligt slutat svara på mina SMS och att vårat förhållande runnit ut i sanden. Det var inte bara Justins fel, men jag ville skylla mycket på honom.

- Varför har du inte sagt något? Det här hände ju typ när jag var i Sverige?
- För att, jag vet inte. Jag kan inte säga det till vem som helst! Det är bara Olga som vet, sa jag och började gråta ännu mera. Nu började jag sakna henne mer, smart.
- Förlåt iallafall. Detta kanske inte är vad du vill veta, men vi börjar skolan imorgon och han går i samma klass som oss. Men det kommer att gå bra. Han log mot mig och bara det lilla leéndet fick mig att må mycket bättre.
- Usch, jaja. Jag menar, jag är inte sur på honom, eller jo. Eller nej.. Jag var ju liksom glad för att flytta hit och äntligen få träffa honom, men samtidigt inte. Speciellt inte när han är med den där bitchen!
- Jag förstår och allt kommer att bli bra, jag lovar. Vi kramades och jag gick hem.

Justins perspektiv:
Jag bestämde mig för att leta upp Ryan och prata med honom, så jag gick ner till hans hus och knackade på men ingen öppnade. Jag hoppade över stenmuren och bestämde mig för att istället ta bakvägen, men stannade snabbt då jag fick se Claudia sitta där. Det som fick mig att stanna var väl att Ryan hade armen runt om henne och lutade huvudet mot hennes huvud. Hur kunde hon ha rätt att vara så sur på mig när hon själv hade något på gång med min bästa vän?

Nästa dag, Claudias perspektiv:
Jag vaknade tidigt på morgonen och masade mig upp ur sängen. Jag gick direkt in i duschen och därefter fönade jag håret och plattade ner det.
Jag gick in i min gigantiska garderob och valde ett par jeans, en skjorta och lite smycken och satte på mig det. Jag gick ner till ner pappa och mamma i köket, där de båda satt och åt frukost, och började göra iordning en macka.
- Jag äter på rummet, sa jag och gick upp för trappan och in i rummet. Jag åt snabbt upp mackan och sminkade mig innan det var dags att gå.

Jag gick ut och ställde mig vid trottoaren. Något som var nytt med USA var ju att det fanns skolbusser, och inte som i Sverige där vi gick eller åkte tunnelbana till skolan.. Bussen kom inte så jag tog upp mobilen och smsade Olga. Hon undrade hur jag mådde och jag kan ju inte påstå att jag mådde prima, men jag var glad att jag hade Ryan här. Annars hade jag nog inte överlevt.
Bussen kom efter ett tag och jag klev på den. Det var som i en typisk amerikansk film, när jag klev på. Jag hade ingen aning om vart jag skulle sitta. Jag var den nya tjejen som alla pratade och kollade snett på, kul! Jag kände mig som värsta mobboffret när jag nervöst gick ner för gången och letade efter någon att sitta bredvid. Jag hittade varken Caitlin, Chris, Ryan eller Chaz. Vart var de? Jag suckade och satte mig i hörnet, längst bak. Plötsligt såg jag hur någon böjde sig bakåt och skrattade, och vem var det? Jo, ingen mindre än tjejen som varit med Justin igår. Jag suckade återigen, stoppade in hörlurarna i öronen och höjde musiken rejält. Med musiken på kunde jag bara försvinna en stund, vilket jag verkligen ville göra nu.

Ungefär tjugo minuter senare var vi framme vid en stor byggnad och alla elever klev av, och jag var såklart sist med att göra det. Jag kollade mig förvirrat runt och helt plötsligt kom en tjej fram till mig.
- Hej, behöver du hjälp? Du är väl ny?
- Ja, det är jag. Och ja, det skulle jag verkligen uppskatta. Vet du vart rektorns.. ställe.. ligger?
- Där borta, gå in där, sa hon och pekade på en av dörrarna. - Första dörren till vänster. Vi ses!
- Tack så mycket, och ja det gör vi väl, sa jag och tjejen försvann.
Jag plockade upp min väska ifrån marken och tog den över axeln istället, och började gå mot rektorn. Väl där fick jag klassinformation, schemat, lappar, några böcker och lite annat. Jag gick iväg till vart han sagt att jag skulle ha skåp, låste in mina grejer och gick till lektionen. Påväg dit stirrade folk som galningar. Gud vad jag hatade att vara den nya tjejen!

Efter att ha virrat runt i halva skolan hittade jag tillslut till rätt klassrum. Det knepiga var väl att jag var sen. Jag knackade lite lätt på dörren och öppnade den. Läraren kollade strängt men frågandes på mig.
- Öhm, jag är den nya eleven.. sa jag och kände hur allas blickar drogs mot mig.
- Välkommen .. sa läraren och började bläddra i papprerna. - Välkommen Claudia! Vill du berätta lite om dig själv?
Måste jag?
- Ehm, visst, sa jag.
- Kom och ställ dig framför klassen!
Jag suckade lite och gjorde som hon sa.
- Jag heter alltså Claudia och är femton år, ifrån Sverige och ja, det är allt.
- Nejdå, berätta mer! Någon i klassen kanske inte vet vart Sverige ligger? Vad är din hobby?
- I Europa och jag rider, har tre hästar. Kan jag sätta mig nu? sa jag och kollade på henne. Hon nickade och jag såg en ledig plats bredvid en tjej så jag gick och satte mig där. När jag kollade närmre såg jag att det var samma tjej som jag mött imorse, så jag mimade "hej" till henne. Lektionen sattes igång.

Vid lunch gick jag med mina nya kompisar - två killar vid namn Erik och Markus - och två tjejer som hette Alicia, tjejen jag mött imorse, och en annan som hette Melody. De var de enda jag klickat med, eller rättare sagt de enda som vågat bryta trenden "var inte med den nya tjejen".
Vi hade nu nästa lektion om mindre än fem minuter så vi skyndade dit och gick in och satte oss i klassrummet. Precis när lektionen började kunde vi höra högtalaren som började brusa. "Claudia Freeman i klass 8C, kom genast ner till rektorn" kunde vi höra och alla i klassen började skrika saker som "lycka till" och så vidare. Jag ställde mig nervöst upp, tog väskan och böckerna och gick ner dit.

---

Kanske lite tråkigt kapitel, men vad tycker ni? Vad kommer rektorn att säga?!  

Sorry, har nästan skrivit klart ett kapitel till men det strulade och allt raderades, så slutet fattas på det kapitlet. Ni får det imorgon istället! Btw, ni vill att de ska bli tillsammans igen.. vänta, är allt jag har att säga ;)

Caitlin bodde tydligen på samma gata som mig, något hus ner bara, så vi gick hem tillsammans.



Nästa dag vaknade jag vid lunch. Det första jag gjorde var att ta upp mobilen och smsa Olga, som vanligt, för att uppdatera henne om läget. När jag gjort det gick jag ner och åt frukost.

- Godmorgon stumpan, sa pappa bakom tidningen.
- Godmorgon på dig med, sa jag och satte mig ner vid bordet. Pappa ställde sig upp och gjorde snabbt en macka som han gav till mig.
- Gå ut med Sasha, och ät för guds skull den här. Du är så smal, du måste äta!
Jag tog mackan och ropade på Sasha. Hon kom springandes och viftade glatt på svansen. Jag böjde mig ner för att hälsa på henne och passade på att sätta på henne kopplet. Jag tog ena änden och gick ut genom dörren.

Efter att jag hade varit ute i fyrtio minuter så var jag hemma igen. Pappa och mamma hade gått till jobbet och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra och de enda jag kände här var ju Caitlin och Ryan. Jag bestämde mig för att gå hem till Ryan.
Jag sprang snabbt upp på rummet och bytte kläder till något snyggare än det jag haft på mig. Jag valde sedan ett par sneakers, tog på mig de och stack iväg till hans hus.
Medans jag gick till hans hus så tänkte jag efter. Vilka bodde i alla andra hus? Gatan var ju enormt lång och det låg många hus här, och ändå hade jag bara träffat den här tjejen Caitlin och Ryan.

Jag kom tillslut fram till hans hus och knackade på. Ingen öppnade så jag knackade lite högre och då hörde jag någon skrika att det var öppet, så jag tryckte ner handtaget och gick in. Jag kom direkt in i hallen och såg att Ryan satt i soffan, så jag svängde till vänster och gick in till vardagsrummet. Han satt bredvid några i soffan och spelade xbox. Jag harklade mig men ingen vände sig om.

- Ryan! skrek jag och han kollade snabbt bak och log.
- Tja Claudia! Öhm, vänta lite, asså jag kör.. Fan! Fan! Jag förlorade. Jävla skit! sa han och slängde kontrollen på golvet.
- Oj, någon blev visst lite upprörd! sa jag och skrattade.
Han skrattade och ställde sig upp ifrån soffan och gick fram och kramade mig.
- Jag visste inte att du skulle komma. Han log. - CAITLIN! ropade han och tjejen, Caitlin, som jag träffat i stallet igår kom ut ifrån köket och kramade om mig. Vi snackade lite och hon skrek något åt killarna som satt i soffan. Ryan vände sig om mot TV:n.
- Killar, kan ni typ vara sociala i en sekund?
De muttrade surt och stängde av spelet, för att sedan ställa sig bredvid Ryan.

- Claudia, det är Christian, sa han och en ganska kort kille kom fram och hälsade på mig glatt.
- Min töntiga lillebrorsa, viskade Caitlin i mitt öra och fnissade.
Jag granskade honom noga och då slog det mig. Det var ju Christian, den kända Chrisitan Beadles från Youtube. Jag backade bak lite och kollade in Catilin som nu stod bredvid Christian. De båda såg inte alls ut som jag sett de på bilder och videosar, utan de såg mycket snyggare och mognare ut.
Jag böjde mig fram mot Ryan.
- Beadles? viskade jag i hans öra och han nickade och log. Jag fortsatte att titta lite smått på syskonen men försökte samtidigt bete mig normalt.
- Och det här är Chaz! sa Ryan glatt. En lång och söt kille kom fram och skakade glatt om min hand. Han slutade däremot direkt när han fick se mitt ansikte.
- Schch, mumlade jag och varför vet jag inte.
Jag tog tag i Ryan och drog med honom ut i köket.
- Somers?
- Ja! Vänta lite bara, så ska du få en ännu bättre surprise, sa han och la armen om mig och vi gick tillsammans ut till de andra. - Skrik inte för mycket nu bara, viskade han i mitt öra.

Lite innan, Justin's perspektiv:
Jag tog på mig en tshirt, en svart cardigan och ett halsband innan jag satte mig på datorstolen och började trummade på skrivbordet, medans jag väntade på att Nathalie skulle bli klar. Efter ungefär tjugo minuter så kom hon utifrån badrummet. Jag gick fram och kramade om henne.
- Snygg, viskade jag i hennes öra och hon fnittrade till lite. - Ska vi åka? Hon nickade och jag tog bilnycklarna och gick ut till bilen.
Jag satte mig i framsätet och hon satte sig bredvid mig. Jag satte på radion men Nathalie stängde snabbt av den.
- Måste du? Jag orkar inte, sa hon och kollade ut genom fönstret.
- Öhm, okej, mumlade jag. Varför var hon alltid så himla irriterad?
- Så, vart ska vi?
- Min kompis Ryans hus. Han sa att han hade en kompis där som var ett stort fan av mig, jag ställer alltid upp så dit ska vi! Jag sneglade på Nathalie och hon himlade med ögonen. - Men du måste såklart inte följa med, sa jag surt.
- Nejdå, det blir roligt, sa hon och log mot mig.

Jag fortsatte att köra och efter bara några minuter var vi framme vid Ryans hus, då jag bodde väldigt nära. Jag hade inte träffat honom på ett tag då jag varit borta ganska länge på turnéer och sånt, så jag saknade honom väldigt mycket. Chaz, min andra bästavän, också. Ryan hade sagt att han också skulle vara där.

Jag klev ut ur bilen och öppnade dörren för Nathalie och hon klev ut. Jag la armen runt om henne och gick in i huset. Där stod Caitlin som direkt flög på mig för att sedan hälsa på Nathalie. Jag såg hur hon blev lite irriterad när Caitlin kramade om mig, men det fick hon allt stå ut med. Hon var en av mina bästavänner. Därefter hälsade jag på Christian och Chaz, och vi alla gjorde en stor gruppkram. Fy vad jag saknat mina kompisar!

- Ey, vart är Ryan? frågade jag när vi pratat ett tag.
- Vet faktiskt inte .. eller vänta, jo här kommer han!
Jag vände blicken och fick se Ryan komma in. Jag skrek hans namn och skrattade, samtidigt som jag stod och höll om Nathalie. Han kom ut genom dörren med en tjej hållandes i handen. Åh, äntligen, han har skaffat en tjej, var det första jag tänkte. Men när jag fick se tjejen ändrades allt. En person jag absolut inte räknat med höll honom i handen. Nämligen Claudia. Han drog fram henne och la armen runtom henne. Va?
Inombords ville jag bara hoppa upp och ner, skrika glädjetjut och krama om henne allt jag kunde, men det gjorde jag inte. Jag stod bara kvar, bredvid Nathalie. Det var något som inte stämde. Vad gjorde hon här?

När hon fick se mig ändrades hennes ansiktsuttryck från glatt till riktigt irriterat.
- JUSTIN?! skrek hon och kollade på både mig och Ryan med en sur blick.

Claudias perspektiv:
Ryan drog med mig ut i hallen och där fick jag se.. gissa vem? Justin. Jag fick se Justin stå där. Bredvid någon blond tjej och.. Vad fan!
- JUSTIN?! skrek jag allt vad jag kunde, jag tog ner enda från tårna och kände hur jag bara kokade av ilska.
Jag var glad, men samtidigt så jävla sur. Jag var såklart glad för att få se honom, men bredvid den där tjejen? Han höll henne om midjan och hon lutade sig mot honom, ibland pussade hon tillochmed honom i nacken. Vad fan.. Varför?
- Claudia? frågade Justin chockat och bara kollade på mig. Han började gå närmare mig.
Allihop stod som i en cirkel med mig och Justin i centrum, och alla kollade chockat på varandra. Jag vände mig om mot Ryan. Hur kunde jag ha varit så dum? Självklart var han den Ryan. Ryan Butler. Justins bästa kompis.
- Förlåt, men jag kan inte stanna här, sa jag och försökte hålla tillbaka gråten. Jag tog min jacka och smällde igen dörren, hårt.

Justins perspektiv:
Claudia gick därifrån och alla kollade chockat på varandra.
- Nathalie, kan du och Caitlin typ.. gå in i köket eller något? sa jag och släppte taget om henne. Hon mumlade surt och följde med in Caitlin till köket.
- Okej Justin, förklara, sa killarna och kollade chockat på mig.
Vi satte oss ner i soffan och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, utan bara satt där och kollade ut genom det stora fönstret. Jag kunde fortfarande inte varför Claudia blivit så upprörd? Och vad gjorde hon här?
- Öhm, alltså.. Jag träffade den där tjejen på Danmark konserten och sedan igen i.. ehm.. Ryan, vad gjorde hon här?
- Hon har flyttat hit.
Var han seriös? Mitt hjärta hoppade till av glädje men förstördes samtidigt i hundra bitar.
- Eh, okej. Jag måste dra, vi ses, sa jag och gick in i köket, hämtade Nathalie och drog därifrån.

---

I'm kind of back!! Fortfarande inte frisk, men definitivt bättre. Vad tycker ni om denna episod? Förlåt, men jag raffsade ihop den lite snabbt så den kanske inte blev superbra. Vad tycker ni?

Vad tror ni kommer att hända? och varför är Nathalie en sån j*vla surpuppa? Kommer hon att förstöra? hmmmm, bara jag vet! GLÖM INTE ATT KOMMENTERA!
Det kanske kommer en till ikväll, ska iaf försöka :)  

Jag hoppade på honom och kramade om honom länge.
- Gud vad jag har saknat dig världens-bästa-kompis! sa han medans vi kramades.
- Jag har saknat dig med!
- Jag kan inte fatta att vi får träffas igen. Att du har flyttat hit! Shit vad vi kommer att ha kul.
- Jag hoppas det, för just nu trivs jag verkligen inte, sa jag och kollade på honom.
- Vadåra? Kom, sa han och drog med mig.


1. Amaron och Destiny i hagen. 2. Stallet. 3. Jag som hälsar på Destiny (bredvid Sting) i hagen. 4. Ryan.

Vi började gå uppför gatan och tillslut kom vi fram till ett hus som inte var lika stort som mitt, men ändå väldigt stort.
- Här bor jag, sa han glatt och kollade på mig. - Kom vi går in!
Han öppnade dörren och jag gick in efter honom. Vi gick direkt till köket och där stod en kvinna, som jag tror var hans mamma. Hon vände sig om och log mot mig och Ryan.
- Så Ryan, vem är detta? Din flickvän?
- Mamma sluta! Det här är Claudia, min bästa vän. Jag bodde hos henne i Sverige!
- Åh, hej Claudia, sa hon och sträckte fram handen.
- Hej mrs Butler, sa jag och skakade om den.

När vi pratat en stund gick vi upp på Ryans rum. Han satte sig på datorstolen och jag satte mig i hans säng med Sasha i knäet. Jag började skratta lite för mig själv, det här påminde så mycket om första gången Ryan var hemma hos mig.
- Vad skrattar du åt?
- Inget, sa jag och klappade Sasha.
- Jo säg!
- Haha, nej..
Jag kollade upp och mötte hans blick. Vi började skratta direkt. Det var såna vi var, kunde skratta åt nästan ingenting.
- Hahaha, men seriöst, vad var det?
- Det här påminde så mycket om första gången jag träffade dig bara! 
Vi skrattade lite mer och började prata minnen och hur det kändes att vara här. Ryan lyssnade och gav mig råd. Det kändes bra att ha honom här, att jag iallafall kände en person. En person som jag gillade. 

Efter att vi suttit och pratat i lite mer än en timma så sa jag att jag var tvungen att gå hem. Jag var ju tvungen att spendera lite tid med familjen! Jag hade ju inte träffat pappa på evigheter.. Jag kramade om Ryan och sa hejdå till hans föräldrar innan jag gick hem tillsammans med Sasha. Jag och Ryan bestämde att vi skulle träffas senare idag.

När jag kom hem så åt jag middag med mamma och pappa. Vi hade så mycket tid att ta igen och vi hade så mycket att prata om! Vi satt och pratade, alla tre, tills jag blev så trött att jag inte orkade längre. Då gick jag upp på mitt rum och la mig i sängen. På något sätt kändes allt det här bra, men på något sätt kändes det inte alls bra. Jag kollade ut och solen lös starkt genom fönstret. I Sverige hade klockan varit mitt i natten och jag hade legat och sovit. Jag började grubbla allt mer på hur mycket jag skulle sakna Sverige och började tänka på Olga. Jag fick inte glömma att ringa henne..

Jag vaknade vid lunchtid av att Sasha slickade mig i ansiktet. Jag skrattade och satte mig upp. Jag tog upp mobilen och såg att jag fått ett SMS, men innan jag hann klicka upp det ringde Ryan.
- Hey girl! Är du klar?
- Klar för vad?
- Vi ska ju träffas!
- Jaha, kom om tio minuter, sa jag och la på.
Jag la mig ner i sängen och stängde ögonen. Jag vaknade igen, tio minuter senare, av att mamma knackade på dörren. Hon mimade "Ryan" och han kom in kort efter henne. Jag satte mig upp i sängen och kollade på honom.

- Come on, du skulle ge mig tio minuter! gnällde jag.
- Och du fick tjugo, sa han och skrattade.

Jag följde med Ryan på en biltur där han visade mig runt i Atlanta. Jag sov nästan hela tiden, vilket jag inte tror att han märkte..
- Claudia, Claudia, puttade han på mig och jag öppnade ögonen.
- Va?
- Du somnade..
- Sorry, jag är jättetrött. Jetlag du vet?
- Förlåt mig, jag tänkte inte ens på det. Ska jag köra hem dig?
- Ja tack, sa jag och log.
Han körde hem mig, vi sa hejdå och jag gick in i huset. Direkt hoppade pappa på mig och frågade om Ryan var min kille, för han var ju en sån söt kille. Jag skrattade och skakade på huvudet. Jag tror faktiskt att pappa blev lite besviken, haha.
När jag tagit något att äta gick jag direkt upp på rummet. Jag bytte om till sovkläder och somnade snabbt. Jag förstod inte riktigt hur jag kunde vara så trött.. 

Tre dagar senare:
Jag tog min väska och gick ner till pappa som satt framför TV:n, som vanligt.
- Pappa, kan du skjutsa mig till stallet?
- Visst gumman, en sekund ba.. Gå ut till bilen sålänge, sa han och fortsatte kolla på matchen som han kollade på.
Jag gick ut till bilen som stod parkerad på uppfarten. Bilen var inte låst så jag hoppade in i den och väntade på pappa. Efter ungefär fem minuter kom han ut och satte sig bredvid mig, framför ratten.
- Förlåt men det var en viktig match, hehe.
- Det är lungt, kör iväg nu bara!

Pappa hade fixat stallplats åt mig (och mina hästar) i stallet som låg i närheten. Det var ungefär fem minuters biltur, men jag hade inte varit i stallet sedan vi flyttade hit så han skulle visa mig vägen dit idag.
Efter fem minuter var vi somsagt framme. Pappa släppte av mig och jag gick sista biten. Jag gick förbi de stora hagarna där Hippon stod. Jag gick igenom stängslet och pussade lite på honom innan jag gick vidare till stallet.

När jag kom in blev jag direkt chockad över hur snygg det var. Mycket snyggare än hemma i Sverige! Jag började direkt leta efter mina hästars boxar. Jag behövde inte leta länge då jag såg Destiny sticka ut sitt huvud och gnägga åt mig. Jag sprang fram till hennes box och öppnade den. Jag hoppade direkt på henne. Åh, vad jag hade saknat henne! Hon var min absoluta favorithäst.
Jag fortsatte att leta efter Amaron men hittade inte honom. Jag började istället utforska stället lite, kollade igenom vart allt fans och sådär.
Plötsligt gick jag in i en tjej. Jag kollade upp och där stod en lång tjej med rakt, långt och vackert brunt hår. Hon höll i en vattenhink.

- Oj, förlåt, jag såg dig inte! sa hon och skrattade.
- Det var nog mitt fel, så det är lugnt.
- Jag heter Caitlin! Vad heter du? Du är ny va?
- Jag heter Claudia, sa jag och log. - Och ja, det är jag. Jag har precis flyttat hit.
- Jaha, vad roligt. Har du egen häst eller är du bara här och kollar?
- Jag har egen häst, eller ja hästar. Den där borta, sa jag och pekade på Destiny, och två andra.
- Åh, är det du som har flyttat hit med de tre nya hästarna? De är sååå söta ju!
- Haha, tack.

Vi fortsatte att snacka ett tag och Caitlin berättade att hon också hade en häst - Sting. Hon skulle precis rida honom och jag föreslog att vi skulle göra det tillsammans. Caitlin nickade glatt och gjorde sig redo att hämta sin häst i hagen. Jag följde med henne, då hon kunde passa på att visa mig området lite bättre.
När vi kom fram till hagen så såg jag att Amaron stod och betade bredvid Sting, Caitlins häst. Jag skrattade lite för mig själv, hur kunde jag vara så dum att jag glömt kolla de andra hagarna?
Vi gick tillbaka in i stallet och Caitin band upp Sting medans jag gjorde iordning Destiny. Efter tjugo minuter var vi klara och uppsittna.
Vi bestämde oss för att bara rida lite i paddocken så vi red dit och började rida. När vi ridit i nästan en timme så visade Caitlin mig några ridvägar och efter det gjorde vi iordning hästarna, släppte ut de i hagarna, sa hejdå till de och gick därifrån.

Caitlin bodde tydligen på samma gata som mig, något hus ner bara, så vi gick hem tillsammans.

---

Jag vet inte varför jag uppdaterat så dåligt idag. Jag har haft en dålig dag typ (dåliga besked eller vad man ska säga, haha) och det har inte gjort mig så sugen på att uppdatera. Kanske för att ni har kommenterat dåligt också? ;) haha.

Imorgon har jag somsagt extra lång träning men jag ska försöka uppdatera lite iallafall. BIEBERLOVE!

Jag plockade upp mobilen och kollade på ett SMS som jag fått ifrån Ryan.
*Är du påväg nu? Jag saknar och längtar efter dig! Vi kommer att ha det SÅ kul! Vi ses snart*
Jag log för mig själv och kramade om Sasha (vi var nämligen på ett flyg där man fick ha djur). Det här kanske skulle bli bra trots allt? Det återstår bara att se.


1. Jag och Sasha. 2. Min skohylla. 3. Min walk-in-closet. 4. Själva huset. 5. Badrummet på övervåningen. 6. Ett av rummen.

Resan tog flera timmar och jag fördrev tiden med att kolla på filmer, mysa med Sasha och att äta. Flygvärdinnorna var förmodligen redan trötta på mig då jag ropade på de hela tiden och bad om en ny påse godis, en ny burk läsk eller något annat att äta.
Flera timmar, filmer och måltider senare orkade jag knappt hålla ögonen öppna, så jag slöt de försiktigt-

Efter, vad som känts som bara några sekunder, väckte mamma mig.
- Gumman, du har sovit i tre timmar nu!
- Tre? Ojdå, det kändes knappt som en minut.
- Jag antar att du bara är väldigt trött, sa hon och log. - Vi är framme om en timme.
- Vart var det vi skulle nu igen? Texas? Nej juste, sa jag och skrattade. - Pappa flyttade därifrån. Hm.. New York?
- Han flyttade därifrån också. Först ifrån New York till Texas och sedan ifrån Texas till Atlanta och.. sedan till New York. Efter det flyttade han därifrån, tillbaka till Atlanta. Krångligt va? Jag vet inte riktigt vad din far höll på med, men det var något med jobbet. Vi ska till hans nya hus i Atlanta.
- Jaha, sa jag och somnade om igen.

Mamma väckte mig igen när vi var påväg att landa. Jag höll hårt i Sasha medans planet skumpade ner och tillslut hade vi landat. I ett helt nytt land. Jag kollade ut genom fönstret och det såg inte så speciellt ut.
Vi tog våra väskor och jag satte på Sasha kopplet så klev vi ut. Direkt så träffade värmen oss. Det var kanske inte så jättevarmt, men tillskillnad från Sverige så var det absolut det!
Vi gick in på flygplatsen och hämtade alla våra väskor och det var många. Mer än hälften av alla väskor hade vi skickat iväg till pappa igår, samtidigt som vi skickade hästarna, men det var fortfarande många. Vi tog våra väskor och försökte fixa en taxi.

Vi satte oss i taxin och åkte iväg. Själva resan tog ganska lång tid då vi bodde långt ifrån flygplatsen. Medans vi åkte kollade jag ut genom fönstret och kollade på allt som vi åkte förbi. Det kändes inte så speciellt då jag vart här förut. Jag hade åkt till pappa nästan varje sommar och hälsat på - vart han än bodde. Jag hade varit i nästan hela USA och åkt runt med honom, men extra mycket i New York och Texas. Där trivdes jag som bäst och de båda ställena var som mina andra hem. 

Nu hade chauffören svängt in på en gata som såg ut att ha lite 'finare' hus. Han stannade bilen och vände sig om mot mamma.
- Jaha, då var vi framme. Det blir 695 kr, sa taxichauffören. Mamma tog upp pengar och gav honom och så klev vi ut ifrån bilen. Jag ställde mig framför huset. Det var ett vitt jättestort hus, med massor av träd, buskar och blommor runt omkring. Menade pappa allvar? Var detta vårt nya hus? Det var verkligen jättefint och jag hoppade till av glädje och började skrika när jag fick se pappa springa ut ifrån huset.

- Claudia! skrek han och sprang fram till mig. Han lyfte upp mig och snurrade runt mig, som vi gjort när jag var liten. - Åh vad jag har saknat dig, sa han och kramade om mig hårt.
- Jag har saknat dig med, och din Texas-dialekt. Haha!
Pappa släppte taget om mig och kollade på mamma.
- Patricia, sa han och gick fram till henne och kysste henne. Jag stod och kollade ett tag och försökte harkla mig så högt jag kunde men ingen av de lyssnade, så jag tog en resväska och Sasha under ena armen och gick in i huset.

När jag kom in i huset stannade jag och nästan tappade allt jag bar på. Gud så fint det var! Det var så mycket större än hemma och .. det var väldigt väldigt vackert.
Pappa kom in bakom mig.
- Ditt rum är där uppe, sa han och kramade om mig igen.
Jag lirkade mig ur hans grepp och sprang snabbt upp för trappan. Jag öppnade första dörren till vänster men det var tydligen inte mitt rum då jag kom till ett badrum. Det var nästan tre gånger så stort som hemma i Sverige och det var supervackert.
Jag gick vidare till nästa dörr och öppnade försiktigt dörren, och detta såg ut att vara mitt rum. Rummet var gigantiskt. Mitt i alltihopa stod en stor dubbelsäng. Det fanns också en bokhylla, en soffa, en TV och ett skrivbord.
Jag kollade runt efter en garderob och såg istället två dörrar. Jag sprang fram till den ena dörren och öppnade den. Det var mitt badrum! Det var ungefär lika stort som badrummet ute i hallen eller vad man ska säga - alltså väldigt stort. Det var också lika fint.
Jag stängde snabbt dörren och öppnade nästa. Där inne var ett rum som var nästan lika stort som mitt sovrum var i Sverige. Det var alltså enormt. Och det fanns bara kläder där inne. Jag hoppade upp och ner och skrek som en galning. Jag hade fått en walk-in-closet! Full med kläder! Jag gick fram och kollade på alla kläder som hängde i färgordning. Alla kläder var i min storlek och exakt den typ av kläder som jag älskade. Jag gick vidare i rummet och kom till en hylla, med bara skor. Det var hur många skor som helst och hur många typer som helst.

Plötsligt ringde Ryan.
- CLAUDIA! Är du framme?!
- JA!
- Åh, vart bor du? Vi måste träffas!
- Atlanta, typ någon adress, vänta lite, sa jag och letade upp adressen och sa den.
- Skojar du?! Jag med! Gå ut på gatan om .. tio sekunder, sa han och la på.

Jag kastade snabbt av mig kläderna jag hade på mig och tog på mig ett par jeans och en rosa tshirt som jag sett hänga här. Jag tog också på mig några smycken och ett par vita Converse, lyfte upp Sasha och sprang ner för trappan.

- Vart ska du? frågade pappa och kollade på mig.
- Ut!
- Ut? sa mamma och kollade frågandes på mig.
- Träffa Ryan. Ses sen!

Jag sprang ut på gatan med Sasha i kopplet och såg Ryan stå längre ner på gatan. Jag skrek så att han vände sig om och vi båda sprang mot varandra.

Jag hoppade på honom och kramade om honom länge.
- Gud vad jag har saknat dig världens-bästa-kompis! sa han medans vi kramades.
- Jag har saknat dig med!
- Jag kan inte fatta att vi får träffas igen. Att du har flyttat hit! Shit vad vi kommer att ha kul.
- Jag hoppas det, för just nu trivs jag verkligen inte, sa jag och kollade på honom.
- Vadåra? Kom, sa han och drog med mig till stranden.

---

Kanske inte blev som vissa ville.. sorry.