- Så, vilken skola går du på? frågade Ryan och avbröt mina tankar.
- APHS, svarade jag och Ryan log stort.
- Jag med! Då ses vi imorgon, sa han och log ännu större. Han gick iväg till killarna bakom honom. Jag vände mig om och hoppade in i bilen och körde hem Simon, och gick sedan hem till mig.



- Dags att vakna! Upp och hoppa! hörde jag någon säga. Jag öppnade ögonen och där stod pappa, och drog bort gardinerna. Ljuset träffade rakt in i mina ögon. Jag stönade och satte mig upp i sängen, samtidigt som pappa försvann ut ur rummet. Precis när han försvunnit ut ur rummet så la jag mig ner i sängen igen, och slöt ögonen.
En stund senare hörde jag hur någon kom in i rummet igen.

- Skolan börjar om lite mindre än två timmar, men visst visst, kom försent första dagen. Gör som du vill! suckade pappa och stängde dörren efter sig. Jag reste mig upp efter ett tag och gick in till mitt badrum. Jag tog en kall dusch för att piggna till och fönade sedan håret. När jag var klar med det så plockade jag fram plattången och plattade håret. Sedan sminkade jag mig och gick ner till köket. Jag satte mig på diskbänken och kollade på pappa som sprang fram och tillbaka.

- Pappa, kan du ge mig en yoghurt? Han vände sig om mot mig och suckade.
- Du sitter bredvid kylskåpet, men jaja. Här har du! sa han och sträckte fram en av alla mina yoghurts. Jag tog emot den och åt snabbt upp den innan jag gick upp till mitt rum igen. Jag gick in i min garderob och tog fram ett par shorts, en tröja och några smycken som jag satte på mig.

Jag tog en sista titt i spegeln innan jag tog upp min väska och packade ner allt i den. Jag slängde den över axeln och gick mot Alex's rum. Jag knackade på och hörde att någon ropade något, så jag öppnade dörren och klev in. Alex satt framför datorn i pyjamas.

- Alex! Skolan börjar om trettio minuter och du sitter i pyjamas!? Rappa på! skrek jag och han mumlade något. Jag tog upp en av hans kuddar och slängde den på honom. Han tog av sig sina hörlurar och kollade surt på mig.
- Vad fan var det där bra för?
- Skynda dig, suckade jag och satte mig på hans säng.
Han reste sig upp och tog en klädhög som låg på hans skrivbord, och försvann in i badrummet. Någon minut senare kom han ut igen, fullt påklädd och fixad. Varför tog det mer än en timma för mig att göra mig iordning och bara några sekunder för Alex? Jag suckade och ställde mig upp.

- Kommer du nu eller?
- Jajaja, mumlade Alex och kollade surt på mig. Han tog sin väska och vi gick tillsammans ner till undervåningen.

Alex gick in i köket och gjorde iordning en macka som han åt upp på någon sekund. Vi sa hejdå till pappa och gick sedan ut till Alex's bil. Jag kunde ha kört själv till skolan, men jag kände inte för det idag.

Vi körde iväg och stannade efter en liten stund efter en stor byggnad. Jag hoppade ut ur bilen och smällde igen dörren.
Jag vände mig om mot Alex och såg att basketkillarna redan börjat omringa honom.
- Vi ses, ropade jag och gick därifrån.

Jag hade redan varit hos rektorn, gången då jag och Alex hade åkt hit till skolan för att hälsa på, så jag gick direkt till mitt skåp. Det var som tur var nästan helt tomt i korridoren. Jag gick fram till mitt skåp och tryckte fram rätt kod. Skåpet öppnades och jag tog ut klassinformations-pappret som jag fått av rektorn, och kollade på det. Jag gick i Junior Year klass 11C.

Ryans perspektiv:
Jag sprang upp för de sista trapporna och öppnade den stora dörren. Jag tog ut hörlurarna ur öronen och började gå mot mitt skåp. När jag kom närmare och närmare så såg jag att det stod någon vid mitt skåp. Det var en tjej, det kunde jag se, men jag visste inte vem.

Jag gick fram och ställde mig bakom henne, i hopp om att hon skulle stänga sitt skåp så att jag kunde öppna mitt. Plötsligt vände hon sig om och hoppade till av rädsla. Då såg jag vem det var, Nicole.

- Ryan! utbrast hon och ställde sig, upptryckt mot skåpet.
- Nicole! Vad gör du här?
- Ja, som jag kanske sa igår så ska jag gå här. Junior klass 11C, sa hon medans hon kollade ner på något papper.
- Är du seriös? Jag med! Sweet. Väntar du på mig medans jag tar mina böcker? Vi har biologi.

Nicoles perspektiv:
Jag nickade och tog ut mina böcker ur skåpet, innan jag stängde igen det. Jag backade och Ryan öppnade sitt skåp, som var bredvid mitt. Det såg ut att vara ganska stökigt, till skillnad från mitt. Han slängde in sina saker och tog ut böckerna innan han smällde igen skåpet. Han vände sig om.

- Klar! Ska vi gå upp då?

- Mm, sa jag och nickade. Ryan log och vi gick upp för trapporna.
Vi ställde oss utanför en sal och eftersom att vi båda var ganska tidiga så var det inte så många i skolan, men såsmåningom kom det flera. Jag kände igen många, från strandfesten igår, men det var också några som jag inte alls kände igen. Ryan presenterade mig för alla.

Jag lämnade min tallrik och bricka och gick sedan upp till skåpet igen. Ryan, som jag varit med mest under dagen, hade varit tvungen att göra ett omprov eller något liknande, så han hade försvunnit.
Jag gick mot mitt skåp och låste upp det.

- Nicole! ropade någon och jag vände mig om. Där stod Felicia, en tjej i klassen. - Ska du med ut och käka?
Jag skakade på huvudet och hon gick iväg. Jag tackade nej då jag kände att det skulle vara ganska meningslöst. Jag menar, jag hade ju precis ätit nere i skolmatsalen.

Jag öppnade mitt skåp och tog ut min mobil. Plötsligt kände jag ett par varma armar runt om mig. Jag skrattade och var nästan helt säker på att det var Simon, men det var något som var fel. Det var inte Simons doft och armarna påminde inte alls om Simon. Armarna släppte mig efter någon stund. Jag vände mig om och där stod..

- Trevligt att träffas, den korta tid det blev, men jag måste tyvärr gå nu. Vi kanske ses någon annan gång?

Jag nickade och halvlog lite. Jag följde honom med blicken, ända tills han försvann ut genom den stora dörren. Jag lutade mig tillbaka mot stolen och blinkade till några gånger. Var det verkligen han jag träffat nyss?
Jag kollade på resten av matchen och gick sedan ner till Simon. Jag åkte sedan hem, tillsammans med Alex.



När vi kom hem så gick jag direkt upp på mitt rum och satte mig framför datorn. Jag klickade mig in på Youtube och sökte på "Justin Bieber". Jag tryckte på den första träffen som kom upp och det var hans låt "Baby". Jag lyssnade igenom hela låten och gjorde mig sedan iordning för kvällen.

Nästa dag vaknade jag tidigt på morgonen. Jag låg kvar i sängen i något som kändes som evigheter, men tog mig tillslut upp och gick ner till köket.

- Godmorgon stumpan, sa pappa och kollade fram bakom tidningen.

Jag mumlade något tillbaka och gick sedan till kylskåpet. Jag tog fram allt man behövde för att göra en macka, och gjorde sedan en macka. När jag ätit upp den så gick jag upp på mitt rum igen och tog en dusch.

"And I was like, baby, baby, baby, oooh.. Like, baby, baby, baby, nooo" sjöng jag samtidigt som de varma strålarna träffade min kropp och jag schamponerade in håret. Jag stannade upp och stängde av vattnet. Vad höll jag på med? Jag gillade inte ens den låten. Jag var inget fan av honom. Fast då slog det mig. Gårkvällen. Jag hade ju träffat honom, i idrottshallen.

Jag sköljde ur håret och klev sedan ut ur duschen. Jag fönade håret torrt och satte upp det i en hög tofs. Jag gick sedan till garderoben och tog på mig ett par shorts och en vanlig t-shirt, innan jag sprang ner undervåningen igen.

- Pappa, jag drar till Simon! Vi ses ikväll! sa jag samtidigt som jag knöt skorna. Jag småsprang sedan ut från huset och började gå upp för gatan, mot Simons hus.
När jag var framme så SMSade jag honom och han kom och öppnade.

- Hej baby, sa han och kramade om mig. Jag kramade om honom tillbaks, och vi kysstes sedan. När vi stått och kysst och kramats på uppfarten ett tag så gick vi in i huset, upp till hans rum.
Simon la sig i sängen och jag gick och la mig bredvid honom. Han la armen om mig och sträckte sig sedan efter fjärrkontrollen. När han hittade den så satte han på TV:n och vi började kolla på något program på MTV.

- Jävlar, jag måste pinka! utbrast Simon plötsligt, när programmet var slut, och ställde sig upp. Han sprang iväg mot toaletten. Jag skrattade och reste mig också upp, för att ta fjärrkontrollen och stänga av TV:n. Jag gick fram till hans dator och kollade på sakerna på hans skrivbord, och började nynna på någon låt.
Efter någon minut eller två hörde jag att Simon kom tillbaka. Han ställde sig bakom mig och kramade om mig bakifrån. Han kysste min hals och jag rös till. Jag vände mig om så att jag stod mittemot honom.

- Igår träffade jag en kille, när jag kollade på din träning. Han hette Justin, sa jag och Simon nickade.
- Bieber. Han kör basket med oss ibland, även fast han är en liten skit, sa Simon och började skratta. - Nä, men det är inget fel på honom. Han är schysst! Om han stör dig kan jag alltid klå upp honom, glöm inte det.
Jag började skratta och Simon böjde sig fram för att kyssa mig. Vi började kyssas allt hetare och hetare och Simon drog mig mot sängen. Jag stannade upp oss båda.

- Simon, du vet att jag inte är redo, sa jag med en bestämd ton i rösten och han suckade och satte sig ner på sängen. Jag satte mig ner bredvid honom.

Jag la mig ner bredvid Simon igen och han la armen om mig.

- Förlåt, jag vet att du inte är redo.
- Det är lugnt, sa jag och han böjde sig ner och kysste mig på pannan.

Vi satte på en film som vi kollade på. När den var klar behövde Simon åka iväg till träningen, som vanligt. Jag nästan längtade till skolan började, så att inte skulle kunna träna lika mycket. Då skulle jag kunna träffa honom mycket mer.
Jag åkte hem till mig själv, när Simon hade åkt.

- Hur var det med Simon? frågade pappa när jag satte mig mitt emot honom, på köksstolen.
- Det var väl bra, antar jag, svarade jag och pappa log. Han återgick till att läsa sin tidning men ställde sig upp efter en stund.
- Oj vad tiden går. Jag måste till jobbet nu. Vill du ha lite pengar? Så att du kan köpa mat eller kanske gå ut på stan? sa han och tog upp plånboken. Pengar var ju aldrig fel, så jag nickade och han tog ut några sedlar och la de framför mig.
- Tack pappa, sa jag och log. Pappa rufsade om mitt hår och skrattade.
- Vi ses ikväll gumman.

Han gick iväg. Alex var också borta, så jag var ensam hemma. Sweet! Jag gick upp på mitt rum och satte på hög musik. Efter ett tag tröttnade jag, tog min väska och sprang ner till undervåningen. Där tog jag pengarna som låg på bordet och försvann sedan ut ur huset.
Jag hoppade in i min bil och försökte leta rätt på en galleria.
 
Efter mer än fyra timmar av shopping så var jag hemma. Jag slängde alla påsar på sängen och började sakta, sakta att packa upp de och hänga in allt i garderoben.
När jag var klar hörde jag mobilen ringa, så jag började springa runt och leta efter den. Jag hann precis svara innan personen la på.

- Hej det är Nicole!
- Träningen slutade precis. Kan jag komma hem till dig om tjugo minuter? Jag hörde, och fattade, direkt att det var Simon.
- Visst visst. Vi ses då! Puss! sa jag och la på.

Jag nästan sprang in i badrummet och tog av mig kläderna, för att hoppa in i duschen. Jag tog en snabbdusch på kanske tio minuter och bytte sedan kläder. När det hade gått ungefär tjugo minuter så plingade det på dörren. Jag sprang ner för trappan men dörren öppnades innan jag själv han öppna den.

- Tja syrran, sa Alex och slängde av sig sin jacka. Strax efter honom kom Simon.
- Hej beautiful, mumlade han och lyfte upp mig. Vi kysstes.
- Snälla, sluta? Det är fan min syster du håller på med, suckade Alex och gick därifrån. Både jag och Simon skrattade och gick sedan upp till mitt rum.

- Det är en strandfest ikväll.. Vill du gå? frågade Simon mig, samtidigt som han satte sig ner i min säng.
- Vilka ska gå?
- Typ hela skolan. Då får du ju träffa folk därifrån! Det kommer bli grymt. Kom igen!
- Visst, för din skull, sa jag och gick fram till sängen. Jag satte mig i Simons knä och kysste honom passionerat, fast jag bröt kyssen efter en liten stund.

- Varför slutade du? suckade, eller ja, stönade, Simon.
- Därför, skrattade jag. - Jag måste göra mig iordning. Festen du vet? sa jag samtidigt som jag gick mot badrummet.

Senare:
- Är du färdig snart? frågade Simon och jag skakade på huvudet. - Nu då? Nu? Nu kanske? Jag tror allt att du är färdig! Är du färdig nu? Det ser bra ut. Är du färdig? Jag skrattade åt honom och skakade återigen på huvudet. Jag tog upp mascaran från min nesseccär och drog några drag med den. 
- Så, nu är jag klar! sa jag och stoppade ner den igen.
- Snyggt, viskade Simon i mitt öra. Jag vände mig om och han kysste mig.  

Vi gick till Alex's rum och sa hejdå, innan vi gick ner till undervåningen och sedan ut ur huset. Vi gick till Simon's bil och satte oss i den. Jag ville hellre gå, men han kände för att åka bil, så det fick bli en biltur.
Efter ungefär fem minuter med bil så var vi framme. Jag hoppade ut ur bilen och smällde igen dörren. Simon gick över till min sida och tog tag i min hand.

- Jag vet inte om jag nämnde hur snygg du ser ut ikväll.. Men du ser jävligt het ut. Alla kommer undra vem den snygga tjejen som går med Simon är, hehe, sa Simon i mitt öra.

Jag kollade upp på honom och skrattade. Vi fortsatte att gå mot stranden och när jag såg stranden så såg jag också hur många människor det var. Jag tog ett hårdare tag om Simons hand och han skrattade.

- Lugnt, det kommer att gå bra. Jag kommer inte att lämna dig, sa han och skrattade.

Vi gick in på den smala stigen och kom ut på själva stranden. Folk kom direkt fram till Simon och mig och hälsade. Vi stod och småpratade en stund, innan musiken började spelas och alla drog sig mot dansgolvet, inklusive jag och Simon. Vi började dansa nära varandra och Simon kysste min hals. Jag kände att folk stirrade, men det var inget jag brydde mig om. När första låten var slut så gick jag och Simon ut från gruppen med personer som dansade, och ställde oss en bit bort ifrån de.

- Jag ska hämta något och dricka, jag kommer strax, sa han och försvann. Jaha, han skulle ju inte lämna mig? Tänkte jag och suckade. Jag la händerna i fickorna på shortsen och började sparka lite med fötterna i sanden. Plötsligt hörde jag hur någon ropade mitt namn. Jag vände mig om och där stod Ryan. Han var klädd i grön tshirt och ett par långa badshorts.

- Nicole! Vad gör du här? sa Ryan och log stort. Hela hans ansikte sken av hans leénde.
- Hej Ryan! Jag är här me.. började jag, men avbröts av att musiken började spelas igen. Mycket högre.
- Oj, hehe. Förresten, har du träffat Chaz? sa Ryan och glömde helt bort anledningen varför jag var här. Fast det spelade ju ändå ingen roll. Ryan vinkade åt någon kille som gick och ställde sig bredvid honom. Han var ganska lång och söt. Hans hår var mörkt och ruffsigt. Han höll två röda muggar med en vit kant i handen. Sådana där typiska High-school fest muggar, som man alltid ser i filmer. Han gav en till Ryan och sträckte fram handen. Jag tog min hand och skakade om hans.

- Chaz Somers! Lägg det på minnet! sa han och skrattade. Ryan gjorde detsamma.

Vi stod och pratade en liten stund, alla tre, tills Chaz försvann ut på "dansgolvet". Ryan och jag stod kvar och småpratade. 
- Vill du dansa? frågade han efter en stund och kollade ner i marken. Plötsligt kände jag en arm runt min axel och när jag kollade stod Simon där. Jag hade nästan glömt bort honom, medans jag pratade med Ryan. Vart hade han varit så här länge?
- Butler, hon är min, sa Simon irriterat och Ryan backade. Jag kollade upp på Simon och han skrattade.
- Äh, han måste ju bara fatta att du är min, sa han och närmade sig mig. Jag kände en svag doft av alkohol i hans andedräkt, vilket jag inte gillade, men jag lät honom kyssa mig ändå.

- Här förresten, sa han och sträckte fram en likadan mugg som Ryans kompis Chaz hade hållt i. Jag tog emot muggen och kollade på innehållet. Jag luktade lite försiktigt och blev helt säker på att det var alkohol. Vad hade jag förväntat mig på en strandfest? Jag brukade inte dricka så mycket, men det hände då och då. Jag tog en liten klunk av drickan och hällde ut resten.

Resten av festen så dansade jag och Simon tillsammans, nästan hela tiden. Jag träffade även på några från skolan.
Närmare klockan tolv på natten så började folk att dra sig hemåt. Jag och Simon satt i sanden och höll om varandra.

- Är du nervös inför skolan imorgon? frågade han och jag vände mig om mot honom.
- Sådär, svarade jag och han log.

Vi reste oss upp efter ett tag och Simon hade blivit lite vinglig. Jag gick med honom tills hans bil och hjälpte honom att sätta sig i baksätet. Man ska ju inte köra full.
Precis när jag var påväg att hoppa in i framsätet så ropade någon mitt namn. Jag vände mig om och där stod Ryan igen.

- Hej Ryan, sa jag och han log. - Förlåt för förut. Simon kan vara lite.. överbeskyddande? Jag vet dock inte om det är rätt ord, hehe.
- Det är lugnt. Så.. Simon är din kille? Jag nickade. Det blev en ganska pinsam tystnad mellan oss. Den bröts däremot av att någon ropade på Ryan. Han vände sig om och ropade något tillbaka, vad hörde jag däremot inte. Jag lutade mig åt vänster så att jag såg bakom Ryan och det gick några killar, några meter bakom honom. Jag såg att den ena killen var Chaz, men den andra var jag inte säker på. Jag hade sett många ansikten ikväll, men inte alla. Fast jag tyckte att jag kände igen personen. Kunde det vara..

- Så, vilken skola går du på? frågade Ryan och avbröt mina tankar.
- APHS, svarade jag och Ryan log stort.
- Jag med! Då ses vi imorgon, sa han och log ännu större. Han gick iväg till killarna bakom honom. Jag vände mig om och hoppade in i bilen och körde hem Simon, och gick sedan hem till mig.

---

Jag vet att det var ett skittråkigt kapitel. Förlåt!

Jag hinner inte skriva ett till ikväll, men jag ska försöka imorgon :) puss!

Jag öppnade den stora dörren in till skolan och gick in i korridoren. Vaktmästaren stod utanför sitt rum. Jag hälsade på honom och gick sedan vidare, längst korridoren. Jag tyckte jag hörde att mobilen plingade till, så jag tog upp den men insåg att jag inte fått något SMS. Precis när jag var påväg att lägga ner den i fickan gick jag in i någon och slog i huvudet. Jag la handen på huvudet och kollade upp. Där stod någon jag kände igen, nämligen..



Ryan. Killen som jag sprungit in i första veckan. Han stod bara någon centimeter framför mig och höll handen på pannan, och kollade ner i mobilen. Jag backade bak några steg och kollade på vad han hade på sig, ett par jeans och en tröja. Runt axeln hade han en stor hockeytrunk. Jaha, han var en hockeykille.

- Eh, förlåt, fick jag ur mig och Ryan kollade upp från mobilen och mötte min blick. Han log.
- Det är lugnt tjejen! Nicole var det va? frågade han. Jag nickade. - Ryan, fall du inte kommer ihåg, sa han och sträckte fram handen.
- Jag kommer ihåg, svarade jag och han drog tillbaka sin hand. Han log stort.
Ryan ställde sig med händerna i fickorna och bara kollade på mig, medans jag kollade på honom.

- Öh, så ja.. Vad gör du här? frågade han efter ett tag. Jag blev ganska lättad av att han brytit den pinsamma tystnaden.
- Jag ska kolla på träningen, svarade jag.
- Träningen? Hockey eller basket?
- Basket, sa jag och Ryan såg besviken ut.
- Jaha, jag som hoppades på att du skulle kolla på min hockeyträning. Kanske någon annan gång? Jag nickade och Ryan log.
- Jag måste gå nu, men jag kanske kan kolla på din träning någon annan gång. Vi ses! sa jag och vinkade, medans jag gick iväg från honom och fortsatte gå längst den långa korridoren. Jag öppnade den stora dörren och kom in till den stora idrottshallen. Jag såg killarna springa runt nere på planen. Jag kollade runt och såg ingen annan på läktaren. Jag gick sakta ner för trapporna och satte mig på en av stolarna, på läktaren.

Jag satt och kollade på killarna som sprang runt nere på planen i kanske tjugo minuter innan jag tröttnade. Jag la fötterna på stolen framför mig och tog upp mobilen. Jag började spela ett spel men avbröts kort därefter av att någon pratade. Jag lyfte blicken från mobilen och kollade upp, och där stod en tjej. Hon hade långt, brunt hår, ett par mörka stora ögon och hon var ganska lång. Hon såg bra ut, väldigt vacker.

- Är du ny här? frågade hon och jag nickade, samtidigt som jag tog ner fötterna från stolen framför och satte mig tillrätta.
- Jaha okej, jag heter Caitlin, sa hon och log.
- Jag heter Nicole. Jag är nyinflyttad.

Caitlin satte sig ner bredvid mig och jag stoppade ner mobilen i fickan. Vi småpratade lite men kollade mest på killarna som körde.

- Oj då, jag måste nog gå nu. Jag lovade min kompis att jag skulle kolla på hans hockeyträning. Vi ses! sa Caitlin efter ett tag, och reste sig upp. Jag kollade på henne medans hon gick iväg. Precis innan hon försvann ut genom dörren så vände hon sig om och vinkade. Jag vinkade tillbaka, men det såg hon förmodligen inte och alla andra som sett min vinkning hade förmodligen trott att jag var en idiot.

Jag fortsatte att kolla på träningen tills killarna var klara. Då gick jag ner till planen och ställde mig över planen. Simon stod och snackade med några killar i hans lag, blandannat Alex, fast när han såg mig så sa han något till de andra och sprang iväg, fram till mig.

- Tjena snygging, sa han och torkade av svetten i ansiktet med handduken som han hade i handen. Jag böjde mig ner över kanten samtidigt som han ställde sig på tårna, och vi möttes i en kyss.
- Duktig du var idag, sa jag samtidigt som jag hoppade över kanten. Simon tog emot mig och kramade om mig hårt, medans han kysste min hals.
- Det var bara för att du var här, svarade han och vi fortsatte att kyssas. Vi avbröts dock efter en stund, av att någon ropade på Simon.

- Förlåt baby, men jag måste duscha. Väntar du på mig eller drar du hem?
- Jag åker hem, jag har lite att plugga, sa jag och log lite smått. Simon och jag kysstes en gång till innan han sprang iväg till resten av killarna och sedan försvann in i omklädningsrummet. Jag tog mig ut från idrottshallen och ut till parkeringen. Jag klev in i bilen och körde hem. 

- Hej gumman, hur gick det för Alex idag? Och Simon? frågade pappa och satte på TV:n. Jag gick och satte mig bredvid honom.
- Det gick väl bra, svarade jag och riktade blicken mot TV:n. Efter en stund kom jag på varför jag åkt hem, för att plugga, så jag gick upp på mitt rum och satte igång med det. När jag var klar så var klockan mycket, så jag kröp ner i sängen.

Nästa dag vaknade jag ganska så sent. Jag klev upp och drog på mig ett par shorts och ett linne. Jag sprang ner för trapporna och tog min vattenflaska, fyllde den med vatten, och gick sedan ut i hallen och tog på mig mina skor. Jag satte upp håret i en hög tofs, tog min ipod och sprang ut i från dörren. Jag bestämde mig för att byta runda och istället springa neråt gatan. Jag tog fart och började springa ganska snabbt, men saktade ner efter en stund och joggade i ett bra tempo. 

En timme och tjugo minuter senare var jag hemma. Jag klev direkt in i duschen och torkade bort all svett från kroppen, innan jag gick ner till köket och tog en yoghurt. Jag tog med den upp på rummet och satte mig framför datorn. Inget nytt hade hänt på alla sidor jag var medlem på, så jag stängde av datorn, åt upp min yoghurt och gick ut till baksidan av huset. Det var ganska varmt ute, så jag gick in i huset igen och bytte till bikini. Jag gick ut till baksidan igen och la mig vid poolen. 

Jag vaknade av att någon rörde vid min arm. Jag öppnade ögonen och där stod pappa. 

- Simon ringde och han hälsar att han vill att du ska komma till träningen idag också. Den börjar om en kvart. 
- Vad är klockan?
- Fem. Du har sovit i några timmar.
Jag suckade och satte mig upp. Pappa försvann in i huset och jag gick efter honom. Jag gick upp på mitt rum och bytte om till ett par shorts och en hood tröja. Jag gick ut till bilen och satte mig i den, för att sedan köra iväg till skolan. 
Jag gick in genom den stora dörren och svängde vänster, och i gick in i den stora idrottssalen. Jag satte mig längre ner, närmare planen, idag. När Simon fick syn på mig så ropade han mitt namn och vinkade. Jag skrattade och vinkade tillbaka.
Jag blev mer och mer inne i träningen och glömde allt omkring, för plötsligt satte sig någon bredvid mig med en duns. Jag fortsatte att kolla på Simon när han sprang runt på planen.

- Hej, sa personen bredvid mig plötsligt. Jag kände igen rösten, jag hade hört den förut. Jag vände mig om och blev alldelles chockad, när jag såg vem det var som satt där. Vad gjorde han här?
- Öhh, sa jag. Jag kunde inte säga något annat.
- Jäklar vilken otur att foten är skadad, jag som var så taggad på att träna idag! sa han och skrattade. Jag bara fortsatte att stirra på honom.

- Förresten, jag har inte träffat dig förut. Nyinflyttad? Jag nickade. - Jag heter Justin, vad heter du? sa han och sträckte fram handen.
- Nicole Brown, sa jag och tog tag i hans hand och skakade om den. Jag försökte släppa, men han höll kvar min hand i ett hårt grepp. Efter en stund släppte han och ställde sig sedan upp.

- Trevligt att träffas, den korta tid det blev, men jag måste tyvärr gå nu. Vi kanske ses någon annan gång?

Jag nickade och halvlog lite. Jag följde honom med blicken, ända tills han försvann ut genom den stora dörren. Jag lutade mig tillbaka mot stolen och blinkade till några gånger. Var det verkligen han jag träffat nyss?
Jag kollade på resten av matchen och gick sedan ner till Simon. Jag åkte sedan hem, tillsammans med Alex.

---

Andra kapitlet! Vad tycker ni?? Var det konstigt, delen då Justin kom in i bilden? Dåligt?

EDIT: Kapitlet är ändrat, men ingen större ändring.. Bara så ni vet!

För fyra år sedan förändrades hela mitt liv.
Det var bara någon dag kvar tills min födelsedag när jag fick reda på vad som hade hänt. Min mamma hade dött i en bilolycka. Hon hade blivit påkörd av en alkoholpåverkad förare.
Mamma var inte bara världens bästa mamma, utan min bästavän och en av de personer som betytt mest i mitt liv. Innan själva olyckan var jag hur lycklig som helst, förmodligen världens lyckligaste tjej. Jag tyckte att jag hade allt som man kunde önska sig. Efter olyckan så gav jag upp med allt. Jag gick från att vara den glada tjejen till tjejen som alltid var olycklig.

Nu har det gått nästan exakt fyra år sedan mammas bortgång och jag kan inte direkt påstå att jag kommit över eller glömt det, men på något sätt har jag det.. Jag tror faktiskt att jag lärt mig att hantera allt mycket bättre.



20 Juli 2010:
Jag satt på den kalla stolen i köket. Pappa stod vid köksbänken och höll på med något, när han plötsligt vände sig om och höll en tårta i händerna. Pappa började sjunga och ställde ner tårtan på bordet och satte sig mitt emot mig. Jag kollade ner på själva tårtan, som nu stod framför mig. Det var en sådan jordgubbstårta som mamma alltid gjort till mina födelsedagar. Pappa hade inte riktigt lyckats, men jag såg att han hade försökt. Jag kollade upp på honom och han log mot mig. Jag log tillbaka och kollade på ljusen som satt i tårtan. De lös upp det mörka köket.

- Blås ut ljusen och önska dig något! sa pappa. Jag drog tårtan mot mig och blåste ut alla ljus med ett andetag.

- Nå, vad önskar du dig? frågade pappa. Jag kollade ner på tårtan.
- Pappa, började jag. - Jag vill flytta härifrån. Jag vill flytta långt härifrån.
Jag kollade försiktigt upp och mötte pappas blick. Jag såg att han var ledsen, men han nickade smått och jag såg ett litet leénde smyga sig fram i hans ansikte.

Nu sitter jag här, mindre än en vecka senare, i mitt nya rum i Atlanta, Georgia. Jag har ingen aning om varför vi flyttade just hit, till Atlanta, av alla ställen. Jag både gillade och ogillade flytten. Allt var så annorlunda gentemot Florida, men det kanske var det som var meningen. Jag ville ju komma bort ifrån allting och starta ett nytt kapitel i mitt liv.

Jag satte mig i den stora sängen och kollade runt i mitt rum. Det är mycket större och ljusare än mitt andra rum hemma i Florida. Hela huset är faktiskt mycket större, och nyggare. Det är nyrenoverat.

Jag reste mig upp ifrån sängen och packade upp det sista.

När jag var klar så bytte jag om till ett par shorts och en sport-bh. Jag sprang ner för trappan och tog på mig skorna.

- Pappa, jag sticker ut och joggar! ropade jag och pappa kom ut ifrån köket och log. Han såg nöjd ut. Han visste att jogga var något som gillade att göra, att det var något som fick mig lugn. Jag log tillbaka och sa hejdå innan jag började småspringa ut ifrån dörren. Jag satte i hörlurarna i öronen och musiken började spelas på den högsta volymen. Jag började jogga upp för gatan i ett ganska högt tempo, och sedan svängde jag vänster. Jag såg stranden längre fram och det fick bli mitt mål, dit jag ville springa idag. Jag tog fart och började springa ännu lite snabbare.
Jag började nynna på låten som spelades i mina öron och slöt mina ögon för bara någon sekund, och lät den varma luften och kalla vinden träffa min kropp. Jag var väl inne i min egna lilla värld, för plötsligt sprang jag inte på den hårda asfalten, utan det kändes mer som om jag svävade på moln.
Jag öppnade ögonen för att kunna se klart och såg ett par skor framför mig. Ett par snygga skor dessutom.

- Herregud, förlåt mig! sa han, personen, och en hand sträcktes fram. Jag kollade upp och fick se en ganska lång kille med kort, brunt hår och snälla ögon stå framför mig. Jag tog tag i handen och hävde mig upp.
- Gick det bra? frågade han. Jag la handen på höften och kände efter lite, jag hade ju trotsallt ramlat och slagit mig.
- Jadå, det gick bra, sa jag och log lite smått.
- Bra, sa han och stoppade händerna i fickorna. Han kollade ner i marken, för att sedan kolla upp på mig igen.  - Jag heter Ryan, Ryan Butler. Jag har inte sett dig förut, är du nyinflyttad?
- Nicole heter jag. Nicole Brown. Ja, det är jag.
- Jag måste gå nu, men vi kanske ses någon mer gång snart? sa han och log mot mig. Jag nickade och Ryan började gå. Han vände sig om och vinkade en gång, och jag vinkade tillbaka. Jag vände sedan på klacken och började springa mot stranden.

Jag satt där, på stranden, i säkert flera timmar och bara kollade ut mot vattnet. Jag gillade havet och stranden, vart jag än var på jorden. Det var en plats där jag kunde tänka, där jag kände mig som hemma och.. Det fanns inget negativt.
Efter en stund så blev klockan ganska mycket och jag började springa hemåt. Direkt när jag kom hem så sprang jag upp på mitt rum och tog en dusch. Efter det klädde jag på mig och gick ner till köket. På köksbänken låg en lapp.

"Jag är ute och handlar, kommer hem om en stund. Mat finns i kylskåpet. Kram /pappa"

Jag la ner lappen och gick direkt till kylskåpet. Jag tog ut tallriken med köttfärsås och spagetti och stoppade in den i mikron. Någon minut senare pep mikron till och jag tog ut tallriken och började äta.
När jag var klar gick jag upp för trappan och vidare till Alex's rum.

- Vill du se på film? frågade jag precis när jag öppnade dörren. Datastolen snurrade runt och en blond kille kollade förvånat på mig. Jag kollade förvånat på honom. Vem var han och vart var Alex?
- Öh, asså.. Alex är på toa, svarade han och log lite.
- Jaha okej, och vem är du? sa jag och la armarna i kors.
- Hans öh, eh, kompis. Vi går i samma basketlag. Jag heter Simon, sa han och sträckte fram handen. Jag gick fram till honom och hälsade på honom, och då insåg jag hur bra han såg ut. Han var riktigt snygg.

Dörren till toaletten öppnades och ut kom Alex. Han nickade, sådär typiskt som killar brukar göra, mot mig.

- Tja syrran! Jag ser att du har träffat Simon, trevligt trevligt. Kan du tänka dig att gå nu? sa han och puttade ut mig ur rummen.
Jag vände mig om och såg hur dörren smälldes igen precis framför mig. Vi har varit här i bara någon dag, och Alex har redan skaffat en kompis? Och han har börjat i basketlaget? Jag suckade och gick vidare till mitt rum.

En månad senare:
Det har nu gått en månad sedan jag flyttade hit till Atlanta. Det har inte hänt så jättemycket förutom att jag och Alex's basketkompis, Simon, blivit tillsammans. Vi blev det nästan direkt efter att jag träffat honom på Alex's rum.
Pappa och Alex känner sig väl lite mer hemma än vad jag gör. Jag vantrivs inte, men jag har inte fått så många vänner. Alex har börjat i skolans basket och hockeylag, och börjat träna stenhårt med båda lagen, även fast skolan inte ens börjat. Det är en vecka kvar tills den gör det, och jag, som inte brukar vara nervös, är riktigt nervös.

Jag böjde mig ner för att knyta mina skor och ställde mig sedan upp.
- Pappa! Jag sticker till Simon nu, okej? ropade jag upp till övervåningen. Pappa kom ner från trappan.
- Visst visst, var hemma till middagen bara, sa han och log. Jag log tillbaka och öppnade sedan ytterdörren. Jag började jogga upp för gatan och efter ungefär tjugo minuter så kom jag fram till hans hus. Jag sprang fram till dörren och plingade på. Efter bara en liten stund öppnades dörren.

- Åh, hej mrs Floyd! Är Simon hemma? frågade jag
Hon nickade och gick sedan in i huset och ropade på honom. Han kom ner, bara några sekunder senare. Han hade på sig sin röda High School jacka och ett par mörka jeans. Hans hår var ruffsigt. Med andra ord, han såg lika bra ut som vanligt.

- Hej snygging, mumlade han och kysste min hals. Jag rös till. - Mamma, jag går nu! skrek han och smällde igen dörren. Han vände sig om och kramade om mig hårt.

- Hur mår du? frågade han och tog tag i min hand. Vi började gå upp för den långa gatan.
- Jag mår bra, hur mår du själv?
- Jävligt trött, det blev lite för mycket igår. Annars bra, sa han och kollade på mig med ett leénde. 

Jag suckade lite och Simon började skratta. Jag log tillbaka mot honom och han stannade. Han tog tag i mig och drog mig intill sig. Han kysste mig, länge och passionerat. Tillslut släppte vi varandra.

- Sååå.. Om du nu är så trött, orkar du väl inte köra en springtävling? Synd, för då vinner jag som vanligt då, sa jag och tog fart, för att börja springa iväg från honom. Simon var väldigt snabb, men det var jag också och eftersom jag fått ett försprång så skulle jag lätt vinna det här.
- Nä, nu jävlar! hörde jag honom säga.
Jag fortsatte att springa. Jag kollade bak och han kom närmre och närmre. Jag började springa lite snabbare och svängde vänster och kom fram till stranden, istället för att fortsätta rakt fram på vägen. Simon fortsatte att följa efter och jag försökte springa snabbare men det var så svårt på sanden, nu när jag sprang vid strandkanten. Jag kollade bak en sista gång och såg att han precis var på väg att hoppa på mig. Han landade med en bums över mig och vi rullade runt i sanden. Han började kittla mig och jag försökte protestera men det var ingen idé, för han var så stark.

Han böjde sig ner och kysste mig. Jag kysste honom tillbaka och det övergick till hångel. Efter en stund slutade vi och jag rullade runt och satte mig ner bredvid Simon istället. Simon la armen om mig. Vi satt sådär en stund tills Simon kollade på klockan och ställde sig snabbt upp.

- Vart ska du? frågade jag när han ställt sig upp.
- Jag måste hem och käka innan träningen. Du kommer och kollar ikväll va? frågade han och jag nickade.
- Bra, då ses vi där, sa han och vi kysstes en sista gång innan han gick iväg. Jag kollade på honom tills jag inte kunde se honom längre. Jag vände då blicken mot havet och kollade på vågorna.

Ungefär tio minuter senare gick jag hem. Jag tog en dusch och tvättade bort all sand. Efter det tog jag på mig ett par jeans och en tröja, jag ville inte riskera att frysa nu på kvällen. Jag sminkade mig lite snabbt och gick sedan ner till köket, där jag gjorde iordning en sallad.

- Jag drar nu, ska du med mig? frågade Alex och slängde sin väska över axeln. Jag svalde min tugga av salladen.
- Öh, aa, eller? Om hur lång tid börjar träningen?
- Tjugo minuter, men vi måste värma upp först.
- Jaha, men då följer jag inte med, svarade jag och Alex suckade. Han sa hejdå och försvann ut från dörren. 
Jag åt upp och gick sedan och satte mig framför TV:n i vardagsrummet. Jag slog på MTV och kollade på det i kanske trettio minuter, innan jag tog mina saker och gick ut till bilen. Jag åkte iväg till skolan.

Jag hade följt med Alex hit den första veckan, för att kolla in stället. Vi båda skulle gå här när skolan började, fast inte i samma klass förstås. Jag skulle inte heller gå i samma klass som Simon. De båda två är två år äldre än mig, så de skulle gå i två klasser högre än mig. Det gjorde mig ännu mer nervös, då skulle jag inte känna någon i min klass.

Jag öppnade den stora dörren in till skolan och gick in i korridoren. Vaktmästaren stod utanför sitt rum. Jag hälsade på honom och gick sedan vidare, längst korridoren. Jag tyckte jag hörde att mobilen plingade till, så jag tog upp den men insåg att jag inte fått något SMS. Precis när jag var påväg att lägga ner den i fickan gick jag in i någon och slog i huvudet. Jag la handen på huvudet och kollade upp. Där stod någon jag kände igen, nämligen..  

---

FÖRSTA KAPITLET AV Favorite Girl!! Vad tycker ni?! Vill ni läsa mer??

Jag är verkligen jättenervös om vad ni ska tycka. Jag har själv inte planerat vad som ska hända i novellen, inte en enda sak, så jag improviserar i varje kapitel.. Vi får se hur det går hehe!!

UPDATE: Några av er kanske såg mitt dampiga inlägg om att jag inte ville skriva längre, och jag har ångrat mig. Såklart jag vill skriva!!! En sak har ändrats dock; Novellen skrivs i dåtid. Fast inte i dåtid då Justin inte är känd, utan i början av år 2010 (=Justin känd, fast inte superduperkänd)

KOMMENTERA FÖR MER!!! :D