- Hahaha, herregud! Hahaha, skrattade Justin och vred sig av skratt när jag berättade ett skämt. - Ofta han sa ..
- Justin, sa jag och avbröt honom. Justin stannade och kollade på mig allvarligt.
- Vad? sa han och kollade förvånat och oroligt på mig.
- Hörde du det där? frågade jag oroligt. Jag kollade bak och såg och hörde någon röra sig bakom oss.



Justin kollade konstigt på mig, men sa ingenting.
- Justin, seriöst! Jag börjar bli rädd!
- Nicole, det är lugnt. Vänta lite.
Han tog några steg ifrån mig och gick bakåt, in i mörkret. Jag såg honom försvinna och började få panik. Hur kunde han gå in där? Tänk om någonting skulle hända honom!

Jag blev lättad när han kom tillbaka. Däremot var han inte själv - det stod en stor och mörk man bakom honom.. Fast han såg inte ut som någon våldtäktsman eller mördare, som jag trott att personen i mörkret skulle vara. Han såg mer ut som en stor nallebjörn.

- Nicole, det här är Kenny, sa Justin och kollade upp på den stora mannen bredvid honom. Mannen, eller ja Kenny, sträckte fram sin hand till mig.
- Kenny Hamilton, trevligt att träffas! sa han och log.
- Nicole Brown, sa jag och log tillbaka.
Jag vände blicken mot Justin och han log stort mot mig. Jag kunde inte komma ihåg om Justin nämnt vem den här Kenny var, men jag hade iallafall inte hört det. Justin verkade förstå att jag inte förstod vad som hände och öppnade munnen.

- Juste, kanske ska berätta vem Kenny är. Han är min .. livvakt, sa Justin och kollade ner i marken. Han kollade upp igen och jag log. Justin gjorde detsamma.
- Jag ska se till så att Justin inte blir överfallen eller något sådant. Jag kan hålla mig i bakgrunden nu, om ni vill? sa Kenny. Justin nickade och Kenny började gå bakåt, och ställde sig några meter bakom mig. Jag och Justin började gå hemåt igen.

- Varför behöver du en livvakt? frågade jag, och kom på svaret efter bara två sekunder. Jag tänkte ju inte på det, men Justin var ju faktiskt en kändis. Och kändisar behövde livvakter.
- För att inget ska hända mig, det är bäst så. Jag har ju börjat få fler fans, även fast du eller ni inte märker av det.. Och vissa fans är lite våldsamma, så ja.. Det är därför, sa Justin och kliade sig i håret.
- Aha, jag förstår. Är det inte jobbigt? Att ha någon som förföljer en?
- Öhm, jo det är det väl. Jag har haft Kenny som min livvakt i snart en månad, så jag börjar vänja mig.. Och han är min vän. Det hade varit jobbigare om det varit en främling, om du förstår?
Jag nickade och Justin log. Vi fortsatte att prata, men bytte samtalsämne, samtidigt som vi gick hem.

Nästa dag vaknade jag tidigt. Jag gick ner i köket och tog en macka, och gick sedan upp till mitt rum igen. Jag klädde av mig och hoppade in i duschen. När jag tvättat håret och blivit ren så klev jag ut ur duschen. Jag fönade snabbt mitt hår torrt och plattade det, så att det blev helt rakt. När jag hade sminkat mig och fixat mig helt klart så gick jag in i min stora garderob. Jag visste inte riktigt vad jag skulle ha på mig, så jag tog det första bästa jag kunde hitta - ett par ljusa, slitna jeansshorts och ett blått, pösigt linne med vita ränder. Till det tog jag också några smycken.
När jag tagit på mig kläderna så plockade jag fram mina nya vita Converse och snörade på mig de. Efter det tog jag mina saker och gick ner till undervåningen.

- Godmorgon stumpan, sa pappa och kollade fram bakom tidningen. - Är det inte dags för dig att gå nu? Börjar inte du snart? Jag vände blicken mot den stora klockan i köket och såg att jag började om en kvart. Jäklar! Klockan var ju nyss halv sju!
- Oj, shit! Du har rätt, jag måste gå! Vi ses ikväll, sa jag och slängde väskan över axeln.
- Ja, det gör vi. Ha en bra dag, älskar dig! sa pappa och log. Jag log tillbaka och sprang sedan ut ur huset. Jag såg Justin's bil stå parkerad vid lyktstoplen. Jag sprang fram till den och satte mig i framsätet, bredvid Justin som körde. Caitlin satt där bak, mellan Ryan och Chaz.

- Varför så sen? frågade Chaz och suckade. - Nu kommer vi ju komma försent.
- Oj Chaz.. Sen när började du bry dig om skolan? frågade jag och alla började skratta.
- Ooh, Nicole langar dissen! skrek Ryan och skrattade. Jag vände mig om. Han höll upp handen mot mig och jag gjorde en 'high-five' med honom.

Vi körde iväg till skolan och hann precis till första lektionen.

Efter lunchen följde jag med Justin upp till skåpen. Han hämtade något ur sitt skåp och vi gick sedan ner till rektorn. Eller, Justin gick in till rektorn och jag stannade utanför hans kontor. Efter ungefär fem eller kanske tio minuter kom Justin ut igen.

- Vi går upp till skåpen igen, sa han och vi gjorde det.
Justin låste upp sitt skåp, kastade in ett papper och tog ut alla sina saker. Jag stod och kollade på honom. Vad höll han på med? När han var klar och hade tagit på sig alla sina kläder så kollade han på mig och log.

- Okej, jag förstår inte riktigt.. Vart ska du?
- Jag ska till studion. Det var därför jag behövde få det där pappret påskrivet, så att rektorn vet att jag behöver vara borta från skolan, sa Justin och log igen.
- Jaha okej, så du ska bara dra nu eller? Han nickade och drog luvan över huvudet.
- Jag går nu, men vi ses imorgon eller ikväll. Okej? Jag log lite smått och nickade. Justin log tillbaka och närmade sig mig. Han kramade om mig och försvann sedan.