Det blev en fem minuters paus och jag funderade på att gå fram till honom. Jag reste mig upp och precis när jag var på väg att gå mot honom så stannade jag.

- SIMON! Woooaah, du är ju grym! skrek någon och klappade händerna. Jag kisade och fick se någon blondin sitta längre fram. Behövde jag ens gissa? Självklart, det var Brianna.
Simon skrattade och sprang fram till henne. Hon ställde sig upp och gick mot kanten. Jag tog upp min väska från stolen och började gå mot utgången.



Jag hoppade direkt in i bilen och körde hemåt. Väl hemma gick jag upp på mitt rum och bytte om till ett par tights, ett linne och en tjocktröja. Jag tog min iPod och gick sedan ner till undervåningen och tog på mig mina skor. Jag sprang ut från dörren och började springa upp för gatan.
Jag stannade vid en korsning och sprang in mot stranden. Det var ingen där. Jag fortsatte att springa men slutade efter en stund, då det började bli för jobbigt att springa i sanden. Jag satte mig ner och bara kollade ut mot havet.

Jag vet inte hur lång tid som gick, men säkert en timma senare så gick jag därifrån. Jag gick direkt hem och pappa flög som vanligt på mig.

- Nicole, vart har du varit!? sa han oroligt och kollade på mig.
- Ta det lugnt pappa, jag var bara ute och joggade! Han såg direkt mycket lugnare ut.
- Jaha, du sa aldrig det så jag blev lite orolig.
Jag skrattade lite lågt och gick sedan upp till mitt rum. Jag tog av mig alla kläderna och hoppade in i duschen. Jag stod i duschen, under det varma vattnet, i evigheter. Det var skönt och jag kunde tänka igenom allting. Egentligen ville jag ju inte tänka på det, men ja..
Jag klev ut från duschen efter en lång stund. Jag gjorde mig iordning och gick sedan ner till köket, då det var middag.

- Hur mår du Nicole? frågade pappa, när jag ätit upp.
- Jag mår bara bra, sa jag och pressade fram ett leénde. - Är det okej om jag går ifrån bordet?
- Visst, sa pappa och nickade. Jag tog min tallrik och ställde in den i diskmaskinen. Jag vände mig om.
- Du, pappa, är det okej om jag går ut en stund?
- Ja, okej. Men var hemma till läggdags och ha med dig mobilen! sa han och log.
Jag log lite smått tillbaka och gick upp till mitt rum. Jag bytte om till ett par jeansshorts och en tjocktröja, tog min mobil och gick sedan ner till undervåningen. Jag tog på mig mina skor och innan jag stängde ytterdörren så stack jag in huvudet i huset igen.

- Pappa, jag går nu! skrek jag och pappa ropade något tillbaka. Jag gick ut och stängde dörren efter mig. Jag drog luvan över huvudet och började gå mot stranden - min favoritplats.
Precis när jag var på väg att svänga in på den lilla vägen till stranden så stannade jag, då jag såg att det var några ungdomar där. Jag hade ingen lust att sitta där, och speciellt inte om det var några från min skola. Jag ville vara själv. Jag vände håll och började gå mot parken.

Efter ungefär tio minuter var jag framme. Det hade blivit ganska mörkt ute, men gatulamporna lös upp det. Jag såg en bänk bit bort och bestämde mig för att gå dit. Det var inte en enda person där. Jag gick och satte mig på bänken, drog luvan längre ner över huvudet och tog upp mobilen. Plötsligt kände jag hur något hårigt rörde mitt ben. Jag ryckte till och kollade ner på mitt ben. Där stod en liten hund och hoppade på mig. Jag böjde mig ner och klappade den försiktigt.

- Hej sötnos, mumlade jag samtidigt som hunden slickade min hand.

- SAMMY! Ropade någon och jag kände direkt igen rösten. Hunden, som förmodligen hette Sammy, sprang iväg in i mörkret. Jag reste mig upp och började gå efter hunden. Hunden försvann och jag började springa lite lätt. Efter bara en stund så såg jag hunden igen, och personen som jag från första början trott ropat på hunden - Justin. Han satt på knä och pussade hunden. Han såg mig när han kom. Han kollade upp på mig och log.

- Nicole! Var gör du här? sa han glatt och ställde sig upp, med hunden i sin famn.
- Tänkte precis fråga dig samma sak! Jag .. är ute bara .. Sa jag och Justin log.
- Aa okej. Jag är ute med min hund. Sam heter han! Eller ja.. jag kallar honom Sammy, sa han och höll fram hunden åt mig. Jag sträckte fram handen och Sammy slickade lite försiktigt på den. Jag började skratta och Justin gjorde detsamma.
Jag och Justin började gå bredvid längst den långa parkvägen, på väg hem. Jag kände inte för att vara ute längre, då jag faktiskt hade skola imorogn. Det hade dessutom börjar bli väldigt mörkt ute.

- Hahaha, herregud! Hahaha, skrattade Justin och vred sig av skratt när jag berättade ett skämt. - Ofta han sa ..
- Justin, sa jag och avbröt honom. Justin stannade och kollade på mig allvarligt.
- Vad? sa han och kollade förvånat och oroligt på mig.
- Hörde du det där? frågade jag oroligt. Jag kollade bak och såg och hörde någon röra sig bakom oss.

---

OJOJOJ! Vem kan det vara tror ni? En mördare? En pedofil? En våldtäktsman? En man med en hund? En kvinna med en barnvagn? Vad tror ni?

Förresten, var det ett konstigt kapitel? :)