- Ska vi åka snart? frågade Simon och drog mig ännu närmare intill honom.
- Jag tror jag ska åka hem till Justin sen, är det okej? sa jag och kände hans varma andedräkt. Han stod bara några centimeter ifrån mig. Jag hörde en låg suck från honom. Han gjorde alltid så - suckade - när jag pratade om eller med Justin.
- Jaha. Jag åker nu då. Jag nickade och han kysste mig länge och passionerat.

Han släppte mig efter en stund och gick tillbaka till parkeringen. Jag gick tillbaka till resten av gruppen.



Vi åkte iväg, hem till Ryan. Där var vi nästan halva dagen och gjorde massor med olika saker. Vi var förstås inte bara där, utan också hemma hos Caitlin med hennes lillebror Christian, och på andra ställen.

- Ska du hem nu eller? frågade Justin medans vi stod i hallen och tog på oss våra skor.
- Öhm, ja .. Jag tror det. Du då? Han skrattade lite och kollade upp på mig.
- Ja det ska jag, sa han och log.

Vi tog sällskap hem, men skildes sedan åt.

Några dagar senare:
Jag och Ryan tog sällskap hem från skolan.

- Ses vi sen då eller? frågade han när vi stannade utanför mitt hus.
- Visst, sa jag och log. Han log tillbaka och vi kramades, och jag försvann sedan in i mitt hus. Jag gick in i köket och tog några mackor, och gick sedan och satte mig framför TV:n. Alex satt redan där.

- Tja tönt, mumlade han medans jag satte mig bredvid honom. Han slet inte blicken ifrån TV:n, tills det blev reklam. Då vände han sig mot mig och tog en av mina mackor.
- Hallå? Sådär kan du ju inte göra! sa jag och försökte ta tillbaka den, men han stoppade den i munnen och skrattade.

- Så, vad händer syrran?
- Vadå 'vad händer'? Du vet att du är jävligt konstig ibland va?
- Jag vet, sa han och nickade. Jag reste mig upp och gick därifrån. Alex bara skrattade, medans jag gick upp till mitt rum.
Jag gjorde några läxor och ringde sedan Ryan. Vi hade ju bestämt att vi skulle ses. Jag bytte snabbt om och sprang efter det ner till undervåningen, och sedan vidare till Ryan's hus.

Han stod på sin garageuppfart, lutad mot sin brevlåda när jag kom. Jag joggade upp till honom.

Ryans perspektiv:
Nicole kramade om mig hårt och skrattade. När vi släppte varandra så stod vi bara och kollade på varandra.

- Ska vi springa någon gång eller? sa hon och skrattade. Hon hoppade några steg upp i luften och slog med händerna på sina lår.
- Oj, någon är ivrig. Men visst! Nicole skrattade igen och började springa, ifrån mig. Jag stod kvar på samma ställe och hade själv inte börjat springa. Nicole stannade lite längre fram.

- Kommer du eller, segis? skrek hon och jag började springa emot henne. Hon började också springa, men jag sprang ikapp henne och vi sprang tillslut bredvid varandra, i samma tempo.

Vi sprang i någon timme eller två, innan vi kom hem till våran gata igen.

Vi stannade utanför Nicole's hus. Jag kramade om henne och sa hejdå, och hon började gå upp mot sitt hus.
Precis när hon var påväg att gå in genom ytterdörren och försvinna, så stannade hon och vände sig om.

- Ryan, vet du om Justin kommer imorgon? frågade hon.
- Öhh.. Jag vet inte, svarade jag och hon nickade och log lite smått.
- Okej, men då ses vi väl imorgon antar jag? Hejdå, sa hon och försvann in genom dörren.

Nästa dag;
Jag vaknade som vanligt ganska sent, men jag behöver inte alls mycket tid på mig att göra mig iordning - så det är lugnt. Jag gick upp ur sängen och bytte om till ett par rena kläder, tvättade av ansiktet, fixade håret lite snabbt och gick sedan ner till köket. Där stod pappa, och lagade pannkakor.

- Godmorgon! Vill du ha ett par pannkakor? frågade han.
- Gärna, sa jag medans jag satte mig ner vid bordet. Pappa tog ut en tallrik ur skåpet, la några pannkakor på den och gav den till mig. Jag åt snabbt upp, sa hejdå till honom och gick sedan ut till garaget.
Jag låste upp bilen och satte mig i den. Jag backade ut ur garaget och körde mot Nicole's hus. Nu när Justin inte hade varit i skolan på ett par dagar så passade jag på att hämta henne.

Jag stannade utanför hennes hus och väntade. Efter bara några minuter kom hon utspringandes. Hon hoppade in i bilen.

- Skynda Ryan, vi kommer ju komma försent! sa hon stressat och jag skrattade. Jag kollade på klockan och såg att det var åtta minuter tills vi började.
- Jäklar! svor jag. - Du har rätt, vi måste skynda oss. Jag körde snabbt iväg till skolan.

Skolan var som vanligt tråkig och den kändes extra lång idag. Men, jag hade något att se fram emot: att få träffa Nicole efter skolan. Jag vet inte varför jag såg fram emot det så himla mycket.. Det kanske var för att hon var så rolig att vara med? Jag har faktiskt ingen aning, men jag såg fram emot det.

- Varför så glad? frågade Chaz surt och slog igen skåpet hårt. Jag tog ut min väska och stängde mitt skåp.
- Jag vet inte, sa jag och skrattade. Chaz härmade mig.  - Varför så sur? frågade jag honom och han suckade.
- Jag är hungrig och nu måste jag stanna kvar i den här dumma skolan i ytterligare en timme. Jag har fått kvarsittning! sa han upprört och jag kunde inte hålla mig för skratt.
- Synd.. Men här har du, sa jag och rotade upp en chokladkaka ur väskan. - Den kanske får dig att må bättre. Chaz's ansikte sken upp.
- Har jag sagt hur mycket jag älskar dig? sa han och kramade om mig hårt. Han gav mig en blöt puss på kinden och skrattade. Jag drog mig ur hans grepp och torkade bort salivet från hans 'kyss'.

- Adios, weirdo, sa jag och vinkade medans jag gick därifrån. Jag kollade bak och Chaz stod och vinkade tillbaks medans han åt på sin chokladkaka.

Väl hemma så gjorde jag mina läxor snabbt och bytte sedan om till ett par shorts och en tshirt.

Nicoles perspektiv:
Jag satt på stenmuren utanför Chaz's hus och väntade på Ryan. Han kom efter bara någon minut eller två.
Jag hoppade upp från muren och kramade om honom snabbt.
Vi började springa och stannade vid en stor idrottsplats.

- Varför stannade vi? frågade jag Ryan och han skakade på axlarna.
- Vi kan väl bara kolla lite? sa han och log stort. Jag nickade och vi började gå mot fotbollsplanen.

- Kolla, där är ju Mikael! Vänta lite, jag ska bara hälsa på honom, sa Ryan och började springa ifrån mig. Han sprang fram till en kille som stod med en fotboll i handen, och gjorde något handslag med honom. Rätt var det var så hade han börjat spela fotboll med den där Mikael och hans kompisar. Jag gick mot fotbollsplanen och satte mig ner på gräset, precis utanför den. Jag kollade ett tag på när de spelade men ställde mig sedan upp och sprang emot dom.

- Vänta, jag vill också vara med! skrek jag och alla killarna på planen stannade upp. Jag klättrade igenom stängslet och ställde mig bredvid Ryan.
- Är du säker? Vi kanske är lite för bra för dig..
- Bara för att jag är tjej betyder det inte att jag inte kan spela! Jag är grym, sa jag och puttade på honom samtidigt som jag skrattade.

Ryan hade rätt - killarna var väldigt bra.. Men det var jag också, och jag ägde ut dom.
Efter en lång och svettig match, där mitt lag vann, så gick jag och Ryan hem. Eller, han gick hem till sig och jag hem till mig själv.

Efter att jag duschat så gick jag ut och satte mig på min bakgård, vid poolen. Det var ju ändå sol ute, så jag kunde passa på att bli lite brunare. Det skadade ju aldrig!
Plötsligt, när jag låg på solstolen och halvsov, kände jag hur mobilen vibrerade till. Jag hoppade upp i luften av rädsla och tog sedan upp mobilen.

*Jag kommer inte hem förrens sent ikväll och samma med Alex, han är på träning. Du kan väl gå över till Simon eller någon, om du blir uttråkad? Puss, Pappa* stod det i SMSet. Jag smsade Simon och frågade om vi skulle träffas, och la sedan ner mobilen i jeansshorten's ficka och la mig ner på solstolen igen.

Jag hade tydligen somnat, för jag vaknade upp ungefär en och en halv timma senare. Det första jag gjorde var att kolla mobilen - om Simon hade svarat. Det hade han inte, så jag SMSade honom igen, men fick inget svar. Det var konstigt, han som alltid brukade svara snabbt. Jag började laga pannkakor och väntade i ytterligare tio minuter, men när jag inte fick något svar så SMSade jag Justin istället. Han svarade direkt att han var på väg mot mitt hus.

(Den här delen skulle egentligen vara i nästa kapitel, men jag skriver den här istället. Klockan är ungefär sju, åtta. Bara så ni vet, haha.)
Det plingade på dörren och jag sprang och öppnade. Det var ju inte speciellt förvånande att det var Justin som stod där. Bakom honom stod två stora och långa män. Jag antog att det var hans säkerhetsvakter. När jag öppnade dörren så vinkade han iväg de och de gick iväg och satte sig i någon bil.
 
- Gud, jag har inte sett dig på evigheter! sa jag och kramade om honom hårt. Vi släppte taget om varandra och gick sedan in i huset.

- Uhm Nicole.. Det luktar bränt, sa Justin efter att vi stått och pratat en stund. Jag vände mig om mot köket och såg att det rök lite.
- HELVETE! skrek jag och sprang in dit. På spisen låg stekpannan med en bränd och rykande pannkaka i. Jag stängde av spisen och slängde pannkakan.

- Jaha, så var det med den maten.. suckade jag och började förbereda för att diska.
- Vi kan ju alltid göra nya pannkakor? sa Justin och tog stekpannan ur min hand.
Vi lagade ett par nya pannkakor tillsammans som vi åt upp, och gick sedan ut och satte oss i vardagsrummet.

- Vill du se en film? frågade jag och Justin nickade. Jag gick mot våran hylla med DVD:er och höll upp en film. - Blir den här bra?
- Super, svarade Justin medans jag satte in filmen i DVD:n. Jag gick sedan och kröp ner bredvid Justin, under filten.
Precis när filmen var på väg att börja så ringde min mobil. Jag hade inte på mig den, för den låg nämligen i köket. Så vi pausade filmen och jag gick ut dit.

- Hej det är Nicole, svarade jag.
- Hej babe, det är Simon. Jag såg att du hade SMSat. Förlåt att jag inte svarade, men jag var med Brianna.. Vill du fortfarande ses?
- Öhm.. Jag är med Justin just nu så..
- Du kan inte ses, avbröt han mig. - Jag fattar. Hejdå, sa han och la på i örat på mig. Jag la chockat ner telefonen på bordet och gick sedan ut till Justin igen.

- Vem var det? frågade han och log.
- En idiot, mumlade jag tyst och kröp ner bredvid honom, under filten igen.

---

Vad tycker ni? Bra eller dåligt kapitel? Lite konstigt kanske (speciellt det med Ryans perspektiv, men ni ville ju läsa ifrån hans!!) och det hände ju inte så mycket.. men ibland måste man ha sådana kapitel! :)

Förresten.. Det var någon som kommenterade att en tjej har kopierat mina noveller. Den personen som kommenterade var anonym & därför kan jag inte svara på den personens blogg. Jag undrar alltså bara; kan du (anonyma personen) skriva den här tjejens blogg i en kommentar? Tack :)