- Justin, sa du? Jag har märkt att du är mycket med den där killen. Vad har hänt med Simon? frågade pappa.
- Inget, sa jag tyst och åt upp det sista, för att sedan gå ifrån matbordet och upp till mitt eget rum.

Pappa hade ändå rätt. Jag hade börjat umgås väldigt mycket med Justin och mindre med Simon, men det betyder väl inte att det har hänt någonting? Eller?



Jag gick över till Simon och knackade på hans dörr. Det var hans mamma som öppnade och hon sa att Simon var på sitt rum. Jag tog av mig mina skor och gick sedan upp till hans rum.
Han låg på sin säng och läste, med ett par hörlurar i öronen. Jag gick fram och satte mig på sängkanten. Han hoppade till, och tog ut hörlurarna ur öronen. Han satte sig upp.

- Hej baby, sa han och la sin hand på min käke. Vi möttes i en mjuk kyss.
- Jag har saknat dig, mumlade Simon och jag skrattade lite.
- Jag har saknat dig också.
Jag kröp närmre honom och satte mig gränsle över honom. Vi fortsatte att kyssas och Simons händer var överallt på mig. Som vanligt fick jag stoppa allting.

- Simon, mumlade jag och han tog bort händerna. Vi fortsatte att kyssas, men inget mer än så.

Plötsligt slutade vi med det, när dörren öppnades. Vi båda flög upp och satte oss upp i sängen. Det var hans mamma som hade kommit in.

- Åh, hej.. Stör jag? Jag ville bara säga att jag går nu! Vi ses imorgon bitti. Älskar dig, sa hon och gick ut igen.

Simon suckade och jag skrattade lite lågt. Han smekte min kind.
- Typiskt mamma, sa han och kysste min hals. - Juste, jag glömde säga att några av killarna och tjejerna kommer över. Typ om fem minuter.
Simon satte sig upp och jag gjorde detsamma. Vi gick ner till undervåningen och han började plocka fram saker så som öl, chips och pizza.

- Jag måste bara gå på toa, sa jag och sprang upp till hans rum igen. När jag var klar på toaletten gick jag ner igen och till min förvåning hade Simons kompisar redan kommit. Jag hälsade på några och gick sedan ut i Simons vardagsrum. Han satt i en av fotöljerna, med en öl i handen. Jag gick fram till honom och han sa åt mig att sätta mig i hans knä, så jag gjorde som han sa.
Alla satt och pratade, kollade på TV och drack öl. Eller, jag drack ju inte men det gjorde alla Simons kompisar. Medans alla satt och pratade så kysste Simon min nacke.

Jag kom hem sent den kvällen, och sjävklart blev Alex sur på mig för att jag stannat hos Simon. Jag förstod inte riktigt vad han hade emot Simon.

Nästa dag vaknade jag sent, nästan vid lunch. Jag tog lång tid på mig att göra mig iordning, innan jag gick över till Simon. Vi hade nämligen bestämt att vi skulle träffas.
Hemma hos Simon så gjorde vi inget speciellt. Vi satt mest vid hans pool och lyssnade på musik. Precis när jag var påväg att fråga om vi inte kunde göra något annat, så ringde min mobil. Jag drog fötterna upp från poolen och sprang in i huset. Jag tog upp mobilen och svarade.

- Hej, det är Justin. Jag vet att det har varit mycket, och du får säga nej, men jag undrar bara om du ville komma till min mini-konsert idag igen? frågade Justin glatt.
Jag var precis på väg att svara när Simon smög upp bakom mig och började kittla mig. Jag började skratta. Han lyfte upp mig och jag skrek till. Tillslut satte han ner mig igen.
- Förlåt! Jo men visst, jag kan komma. När är den?
- Ah okej, bra. Om fyrtio minuter.. Vi ses då, sa han och la på. Han lät mycket mer ledsen än vad han hade gjort i början av telefonsamtalet. Jag slutade tänka på det när Simon lyfte upp mig igen.

- SIMON! Släpp ner mig! skrek jag och började splattra med benen. Simon skrattade och kysste mig. Jag kysste honom tillbaka, medans han bar upp mig till hans rum.

- Så, vad ville personen? Vem var det förresten?
- Det var Justin, och vi ska gå på hans konsert som börjar om fyrtio minuter. Du ska med, punkt slut. Simon suckade men log sedan.
- Vem har sagt att jag inte vill följa med?
Jag skrattade och kysste honom.

Jag började göra mig iordning lite mer och Simon suckade, återigen.
- Vad är det? frågade jag och han himlade med ögonen.
- Någon gör sig fin för Justin, sa han lågt och gick därifrån. Jag gick efter honom och stoppade honom.
- Vad pratar du om? Det är klart att jag vill vara fin, vi ska på en konsert? Det kanske inte är stort för oss, men det är det för honom, sa jag bestämt och Simon log.
- Jaha, förlåt.

När det var femton minuter kvar och vi satt i bilen, så plingade min mobil till. Jag tog upp den och läste SMSet som jag fått. Det var ifrån Justin.

*Du kommer väl? Jag vill verkligen att du gör det den här gången. Den här gången är .. speciell.*
*Ja, såklart jag kommer!* svarade jag tillbaka.

Simon stannade plötsligt bilen. Jag kollade upp och såg att vi hade hamnat i värsta bilkön.

Justins perspektiv:
Jag bytte linne och drog sedan på mig en ny tröja. Jag hade aldrig haft den förut och det var inte något jag skulle tagit på mig förut, men min nya stylist tyckte det passade mig - och han hade rätt. Den passade mig bra.
Jag gick fram till scenen och kollade ut genom det stora skynket. Det var massvis med personer där. Mest tjejer, men några killar.. Men jag såg inte Nicole någonstans.

- Justin! Det är dags, en minut kvar! Ropade Scooter. Jag skyndade mig tillbaka till mitt omklädningsrum och kollade en sista gång i spegeln. Jag drog handen genom håret, tog min mikrofon och sprang sedan ut mot scenen.

Jag hoppade ut på scenen och musiken till min singel 'One Time' började spelas. Alla skrek som galningar när de fick se mig. Jag började sjunga och dansa till musiken.
Låtarna passerade och efter 'Baby' så var det dags för .. le grand finale, om jag nu ska kalla det så? Innan jag lämnade scenen så synkade jag igenom publiken men såg fortfarande inte Nicole. Jag ville verkligen att hon skulle se just det här.. och hon är inte ens här.
Jag gick till mitt omklädningsrum och gjorde ett klädbyte innan jag gick ut på scenen igen. Jag ställde mig mitt på scenen och kände hur nervositeten fanns där. Jag som inte brukade vara nervös!

- Så, den här låten.. Är en ny låt, sa jag och alla började skrika. - Den heter 'Pick Me' och jag har skrivit den till en speciell tjej. Här kommer den, sa jag och vände mig om mot bandet. De började spela melodin och jag stampade i takt med den.

Nicoles perspektiv: (lite innan) 
Bilkön tog evigheter och jag var helt säker på att vi hade missat alla Justins framträdande. Jag övertygade ändå Simon att försöka hinna med, så vi sprang som ett par idioter genom hela gallerian. Tillslut kom vi fram till det 'gamla vanliga stället' - där Justin hade haft sina senaste konserter. Jag såg eller hörde honom knappt på scenen, så jag och Simon ställde oss närmre, fast vi hamnade ändå längst bak.

- Är inte det där dina kompisar? sa Simon och pekade på Ryan och Chaz.
- Jo, det är det! sa jag och sprang dit. Jag kramade om de båda och såg också Caitlin, som jag också kramade om. 
Simon ställde sig bakom mig, medans jag ställde mig mellan Chaz och Ryan. Jag sneglade på dem båda och båda hade en konstig blick.
Jag vände blicken mot scenen igen och väntade på att Justin skulle komma ut. Precis då gjorde han det. Han log stort, och ställde sig i mitten av scenen. Han kastade mikrofonen mellan händerna och satte den sedan vid munnen.

- Så, den här låten.. Är en ny låt. Den heter 'Pick Me' och jag har skrivit den till en speciell tjej. Här kommer den, sa han och vände sig om mot bandet. De började spela en melodi och Justin stampade lite med sin fot. Han kollade ner på golvet och sedan upp igen. Han mötte direkt min blick och log stort. Jag tror inte han hade sett att jag var här. Han tog mikrofonen i rätt hand och började sjunga..

- "You're the finest girl I've ever seen and I wonder do you know this, that every guy you meet winds up catchin feelins for ya. You can have any of 'em, you can take your pick, but you need to check with me girl I promise I'm legit, yeah"

Jag vände huvudet mot Ryan som sa någonting till Caitlin, men drog sedan uppmärksamheten till Justin igen.

- "Playing my 360 as you be my best friend, but most of all baby doll you'll be my love love love. You should be pick me, so tell me can you dig it. I'm everything you need girl, so tell me can you dig it. I'll always be your number one number one fan, dig that, and I should be your one and only man"

Justin kollade runt i publiken och våra blickar möttes, igen. Jag skrek och han började skratta lite smått. Han log och fortsatte sjunga.

- "You're my favorite part of the day and every morning I look forward, to me seeing your face I just need to see it some more. Baby I'm the kind of guy who can appreciate a girl as amazing as you, so you gotta be my baby girl"

Simon ställde sig närmare bakom mig med armarna runtom min midja, och sitt huvud lutandes mot min axel. Justin vände då bort blicken och fortsatte kolla ut mot publiken.

När hela låten var slut så applåderade alla, inklusive mig, som galningar. Alla skrek, stampade i golvet och blev helt galna! Justin skrattade och försvann sedan ifrån scenen.

Eftersom det inte var någon signering så gick de flesta fansen hem efter en stund. Jag, Simon, Chaz, Ryan och Caitlin gick då bakom scenen och in till Justins omklädningsrum. Han satt framför datorn, men vände sig om när han fick se oss.

- Hej! Vad tyckte ni om idag? sa han och kollade enbart på mig. - Vad tyckte ni om den nya sången?
- Bra, svarade Caitlin, Ryan och Chaz i mun på varandra.
- GRYM! Herregud, den var skitbra! Den har fastnat i mitt huvud.. You should pick me, tell me can you dig it, lalala, nynnade jag och alla började skratta. Justin log gulligt mot mig.

Vi pratade en stund till och gick sedan ut därifrån, så att Justin kunde byta om. 
Efter ett tag öppnades dörren och Justin kom ut. Simon drog mig intill sig.

- Ska vi åka snart? frågade Simon och drog mig ännu närmare intill honom.
- Jag tror jag ska åka hem till Justin sen, är det okej? sa jag och kände hans varma andedräkt. Han stod bara några centimeter ifrån mig. Jag hörde en låg suck från honom. Han gjorde alltid så - suckade - när jag pratade om eller med Justin.
- Jaha. Jag åker nu då. Jag nickade och han kysste mig länge och passionerat.

Han släppte mig efter en stund och gick tillbaka till parkeringen. Jag gick tillbaka till resten av gruppen.

---

Jag veeeet, från mitten till slutet blev allt jättekonstigt.. men det var svårt att skriva :P