Jag hälsade på vakterna och gick sedan direkt upp till Justin's rum, men stannade precis utanför hans dörr. Den var stängd, och precis när jag var påväg att knacka så hörde jag att det lät där inifrån.



Jag öppnade försiktigt dörren, utan att Justin märkte det, och såg honom sitta på sängen, mot balkongen. Han spelade gitarr. Han nynnade på någon låt som jag aldrig hört förut. Det lät fint.
Jag backade bak några steg men Justin måste ha hört det, då han vände sig om och kollade chockat på mig.

- När kom du in? sa han och ställde sig upp. Han tog gitarren och ställde den i gitarrstället. Han ställde sig bara några meter ifrån mig.

- Nyss, svarade jag lågt.

Justins perspektiv:
Hon tog en hårslinga och började virvla den runt sitt finger. Hon kollade ner på sina fötter och rörde lite otåligt på de. Ingen av oss sa någonting, utan bara stod och tänkte på våra egna saker.

- Ska vi .. äta? frågade jag efter en stund. Nicole kollade upp och kollade konstigt på mig.
- Äta? Vi åt ju nyss?
- Ja, du har rätt. Jag menade.. Ehm.. Vad ska vi hitta på då?
- Vi kan ju alltid, började hon men avbröts av min mobil som ringde. Jag tog snabbt upp mobilen ur fickan och kollade på Nicole. Hon log och jag gick därifrån, in i nästa rum.

- Det är Justin, svarade jag.
- Hej, det är Scooter. Kan du komma ner till studion tror du?
- Njae.. Är det viktigt?
- Det är alltid viktigt, sa han och skrattade.
- Jaha, okej.. Jag kommer.
- Toppen! Kenny väntar utanför med bilen.
Vi båda la på och jag gick in i mitt rum igen. Nicole stod och kollade på mina tavlor på väggen. Jag gick fram till henne och ställde mig bakom henne.

- Gillar du dem? frågade jag och hon hoppade till.
- Shit, du skrämde mig! Men ja, det gör jag. Dem är fina, sa hon och log. - Så, vad ska vi hitta på?
- Juste, apropå det.. Det var Scooter som ringde och jag måste komma ner till studion, så jag måste gå. Är det okej?
Nicole såg lite besviken ut.
- Det är okej. Vi ses väl ändå imorgon?
- Ja, det gör vi, sa jag och log. Jag följde med henne ner till hallen, där hon satte på sig sina kläder och sedan försvann.

Nicoles perspektiv, nästa dag:
Den här morgonen vaknade jag inte alls för tidigt, utan snarare för sent. När jag vaknade fick jag bråttom med att göra mig iordning. Jag tog en snabbsnabbdusch, men skippade att tvätta håret. Det såg ändå inte så smutsigt ut idag. Jag behövde inte heller platta eller locka det, för det såg redan bra ut. Istället skyndade jag mig med att äta frukost och plocka fram kläder - idag fick det bli ett par shorts och en skjorta. Jag hade börjat inse att nästan hela min garderob bestod av shorts, vilket inte var bra. Jag fick nog ta och shoppa lite jeans någon dag snart.
Jag sprang ut till bilen och hoppade in i den, och körde i en rasande fart till gallerian. Jag sprang till samma ställe som Justin uppträtt igår och blev chockad när jag inte såg honom där. Vänta, säg inte att jag var på fel ställe? Jag gick runt hela shopping centret men såg ingen. Ingen Justin, ingen i hans crew och inga andra människor, för den delen.
Precis när jag var på väg att gå tillbaka till parkeringen så hörde jag att någon ropade på mig. Jag snurrade runt och såg Justin stå vid fontänen, i mitten av centret. Jag började gå mot honom.

- Tjenare, sa han och log. Jag hälsade tillbaka och vi började gå mot .. någonstans. Jag visste faktiskt inte vart vi gick, men jag litade på att Justin visste det.

Tillslut, efter att ha gått igenom massa dörrar och bakvägar, så kom vi fram till en korridor med massor av små rum. Jag följde efter Justin medans han gick in i ett av rummen.

- Missade jag konserten? sa jag medans jag satte mig ner i en av sofforna.
- Nej, du är tidig! Den börjar inte förrens om en och en halv timma. Vill du spela lite XBOX?
Jag nickade och Justin såg förvånad ut. Han tog upp båda kontrollerna och gav en till mig, och vi började köra.

Konserten var ungefär som igår, förutom att det var dubbelt så många skrikande tjejer där. Justin spelade sina låtar, skrev några autografer och vi åkte sedan därifrån.
Istället för att åka hem till honom så åkte jag hem till mig själv. Jag hade ju läxor att göra, så jag började direkt att göra dem.

När jag var klar med läxorna så hade jag inget att göra, så jag bestämde mig för att jogga, så jag bytte snabbt kläder och sprang ut.
Halvvägs på min vanliga runda så hörde jag hur någon ropade mitt namn. Jag saktade ner och vände mig om. Till min förvåning var det inte Justin, som jag trodde det skulle vara. Det var Ryan. Han hade på sig ett par shorts och ingen tröja - den hade han i handen. Han sprang emot mig och stannade precis framför mig.

- Tja! Sa han glatt och log stort.
- Hej, mumlade jag tillbaks samtidigt som jag inte kunde sluta stirra på hans mage. Han hade en riktigt snygg mage. Jag tror Ryan märkte att jag stirrade på hans mage, då han tog upp sin tröja och drog på sig den.
- Ja, du vet, vi spelade basket, sa han och pekade bort mot basketplanen. Fast jag såg ingen där.
- Jaha okej, jag är bara ute och springer. Vill du hänga på eller?
- Gärna!

Vi började springa och gjorde det under tystnad. Det var ingen pinsam tystnad, utan mer än bekväm tystnad. Vi båda visste ju att det var svårt att hålla igång ett samtal medans man sprang i den här farten.
När vi varit ute och sprungit i något som kännts som flera timmar så kom vi tillslut in på våran gata igen. Vi stannade vid Ryans hus, som kom före mitt. Han kramade om mig och försvann sedan in i det. Jag fortsatte rakt framåt, hem till mitt eget.

Väl hemma, så tog jag en dusch och fixade mig. Varför vet jag inte, jag hade ju inga planer på att gå ut ikväll ändå.
Pappa ropade från nedervåningen att det var middag, så jag gick ner och satte mig vid matbordet.

- Jag har inte sett er på ett tag ungar! Vad har ni hittat på? sa pappa och Alex började berätta om sin tränings helg. - Nicole, vad har du gjort då?
- Jag? Öh, igår och idag var jag med..
- Justin, fyllde Alex nöjt i. Jag kollade irriterat på honom och han flinade.
- Ja precis Alex, Justin. Idag joggade jag med Ryan också. Alex skrattade. Jag vände mig mot honom och han flinade nöjt medans han reste sig upp.
- Tack för maten, sa han och försvann sedan ut ur köket.

- Justin, sa du? Jag har märkt att du är mycket med den där killen. Vad har hänt med Simon? frågade pappa.
- Inget, sa jag tyst och åt upp det sista, för att sedan gå ifrån matbordet och upp till mitt eget rum.

Pappa hade ändå rätt. Jag hade börjat umgås väldigt mycket med Justin och mindre med Simon, men det betyder väl inte att det har hänt någonting? Eller?

---

Det är lite roligt att ni (när jag började skriva) absolut inte ville att det skulle gå för fort mellan Justin och Nicole.. men nu vill ni att det ska gå snabbare? haha! Ni kommer att få vänta liiiiiite längre ;) lova att ni inte slutar läsa bara?