- Claudia! flåsade han. Vart är du påväg?
- Vet inte riktigt. Ut på stan för nya äventyr, antar jag!
- Coolt. Vill du hänga med till stranden? 
- Gärna, om det är okej för dina kompisar, svarade jag. Jag hade ju inte riktigt förstått om det bara var vi eller om hans kompisar skulle med. Oavsett vad så var det helt weird att han bjöd med mig, jag förstod inte riktigt om jag levde i en dröm eller inte.
- Nej men det blir nog bara vi två, om inga fans följer efter. Jag har inga kompisar här i Danmark, de är ju kvar i USA!
- Okej, jag ska bara in och hämta min bikini. Vänta lite! sa jag och sprang in i rummet och tog plockade snabbt upp en bikini. Olga frågade vart jag skulle och jag sa att jag berättade sen. Hon skulle inte palla ta det nu när hon mår så dåligt, så det ska få bli lite av en överraskning ikväll.



JUSTINS PERSPEKTIV:
Jag visste inte riktigt vad jag hade gjort när jag bjöd med Claudia till stranden. Båda Usher och Scooter hade sagt att det bästa var om jag inte umgicks med fans, och i vanliga fall hade jag inte ens tänkt tanken på att umgås med ett fan en hel dag! Men med Claudia.. det kändes liksom.. annorlunda. Jag tror hon aldrig skulle kunna springa till pressen och skvallra om allting jag sagt till henne, fast ändå, jag försökte att inte avslöja mina "djupaste hemligheter".
Jag stod ute i korridoren och väntade på henne när hon sprang in tillbaka till hotellrummet för att hämta sin bikini, och på bara några sekunder var hon tillbaka ute igen.
- Okej, I'm ready! Ska vi åka? sa hon och gav mig ett snabbt leende.
- Jag hade tänkt att vi kunde gå, är det lugnt? svarade jag och gjorde en gest mot hissen. Damerna först!
- Haha, tack så mycket. Men behöver inte du ha med dig Kenny? Blir inte fansen galna om de ser dig?
- Han kommer att möta oss där, och vi får nog bara vara lite försiktiga tills vi är framme. Eller, om du hellre vill åka så kan jag säkert få hit honom.. Jag kollade lite oroligt på henne.
- Nej jag går hellre. Det är mysigt med promenader! sa hon och gick in i hissen. Jag följde efter henne.

FRAMSPOLNING (fortfarande Justins perspektiv)
Vi hade gått förbi en strand som var helt fullpackad så vi fortsatte att gå och kom till en lite mindre men mysigare strand. Det var nästan ingen där förutom några gamlingar, så jag kunde ta av mig min förklädnad, haha.
- Wow, sa Claudia. Jag visste inte att det fanns såna här fina stränder i Danmark.
- Yeah.. Det är jättefint.. Har ni inte så här fint i Sverige eller? frågade jag och kollade undrande på henne.
- Njae, jag vet faktiskt inte, skrattade hon.
- Ditt skratt är gulligt. Jag kollade på henne. Hon rodnade och kollade ner i sanden, sparkade lite med fötterna. Jag närmade mig sakta henne så att vi gick ganska tätt.

Det började bli ganska varmt, inte lika varmt som hemma men ändå ganska varmt jämfört med förut, så vi bestämde oss för att bada lite. Jag hade redan mina badshorts på mig och slängde av mig den vita v-ringade tröjan lite snabbt. Jag märkte hur Claudia stod och stirrade på min mage.
- Jag tar det som en komplimang, sa jag och gjorde en liten flörtig blink med ögat. Jag märkte hur hon började rodna igen..
- Du Justin, skulle inte du bara kunna kolla bort i någon sekund medans jag tar av mig shortsen och sätter på mig min bikiniöverdel? frågade hon.
- Jo visst, sa jag och vände mig om. Jag kunde i ögonvrån se hur hon slängde jeansshortsen till samma hög som min tröja låg i. Jag vände mig om och sneglade lite på henne, och där stod hon med armarna i kors och hade redan på sig sin bikiniöverdel. Hur fan? Hur hann hon?
- Vad hände med att du skulle vända dig om?
- Öhm, asså.. ehh.. Jag ville bara att vi skulle vara kvitt! Jag menar.. ehh.. Du såg ju mig i kalsonger. OCH du stirrade på min mage.
Hon började skratta och gick iväg och ställde sig mot strandkanten. Jag gick dit och ställde mig bredvid henne.

CLAUDIAS PERSPEKTIV:
Justin doppade foten i vattnet.
- Helvete! Fan vad kallt det är! svor han.
- Är det? Bra.. sa jag och nu skulle verkligen min plan fungera. Han kollade lite undrande på mig och förstod ingenting.
- AKTA DIG FÖR NINJAN! skrek jag och hoppade på hans rygg så att han ramlade ner i vattnet. Hans ansiktsuttryck blev snabbt väldigt chockat och han såg jätterädd ut, så jag kunde inte göra annat än att börja asgarva.
- Vad gör du?! Vad tänker du med?! Tänk om jag hade dött?! Han satt ner i vattnet, helt blöt, och skrek på mig samtidigt som han såg jätterädd ut. Jag kunde inte hålla mig för skratt och nu nästan grät jag för att jag garvade så mycket.
Han ställde sig snabbt upp och skrek:
- HÄMND! DU BORDE NOG BÖRJA SPRINGA!
Jag såg att han menade allvar och snabbt var jag uppe på benen och började springa. Jag kollade bak och såg hur Justin närmade sig så jag försökte öka takten litegranna. Jag vände mig om igen medans jag sprang och helt plötsligt hoppade han på mig, så jag hamnade under honom. Han satt över mig med världens bredaste flin och jag bara stirrade in i hans fina ögon.. Han gjorde en hairflip så att jag fick massa vatten i ansiktet.
- Phfft. Fred? frågade jag.
- Visst tjejen.. om du nu tror att det kommer att bli så. Det sista sa han lite tystare medans han skrattade för sig själv.

Vi ställde oss upp och kollade på varandra. Vi började gå längst stranden och pratade. Jag kände hur han gick närmare och närmare mig och det var mysigt, så jag tryckte mig själv lite mot honom.
Vi kom fram till något som liknade ett miniberg så vi satte oss på det och kollade ut över havet. Det var verkligen en fin dag. Där satt vi och pratade, och jag vet inte hur länge vi pratade.

JUSTINS PERSPEKTIV:
- Vet du vad? När jag pratar med dig.. Det känns som om jag känt dig i evigheter. Det känns inte heller som om du är världens kändaste tonåring, utan bara en vanlig människa, sa hon.
Det hon sa fick mig verkligen att bli glad, jag smälte nästan!
- Jag är bara en människa, sa jag och log. Hon log tillbaka. Det är många som inte kan prata med mig normalt och visst, ibland är det smickrande, men det är också jobbigt. Det är skönt att du inte är så. Även fast vi bara känt varandra i typ två dagar eller något.. så känns det som om vi ha varit bästa vänner hur länge som helst.
Vi fortsatte att prata om allt möjligt, allt från varandras problem och kärlek till husdjur och mat. Hon satt där och log mot mig och lyssnade verkligen på allt jag sa. Då insåg jag vilken fin tjej hon faktiskt var...