- Förlåt Ryan men jag måste iväg, vill du stanna här eller ska du någonstans? sa jag medans jag började knyta mina skor igen.
- Det är lugnt, jag måste faktiskt också gå..
- Lova? Förlåt så jättemycket.
- Va? Nejrrå, det är lugnt! sa han och log.
Vi städade snabbt upp och gick tillsammans ut ur huset. Jag sa hejdå till Sasha och kramade om Ryan innan jag sprang iväg till bussen.
- Förresten Ryan, skrek jag. Vi ses väl igen?
Han nickade och log. Jag klev på bussen och åkte iväg. Jag kollade bak och såg att exakt samma buss stod på busshållplatsen vid mitt hus och att Ryan klev på den. Varför tog han inte bara samma buss? Äsch, skitsamma. Nu var jag påväg mot Globen, påväg till Justin..



Jag hoppade av bussen och sprang den sista korta biten till Globen. Jag kolllade på klockan och såg att den var nästan prick tre, så jag började springa lite snabbare. När jag kom fram möttes jag av Olga och massor av andra fans. Det var verkligen en lyckad idé att samla ihop fans som bodde i Stockholm och som skulle på konserten, för det var säkert några hundra där eller något. Okej, nu kanske jag överdriver - men det var många där iallafall! De stod i en grupp och pratade så jag sprang fram till dem.
- Hey guys! Förlåt om jag är sen, jag glömde bort tiden! 
- Det är lugnt, sa en tjej till mig. 
Jag började hälsa på dem och de flesta verkade väldigt snälla och gulliga. Vi satte oss utanför Globen i en "ring" och pratade. Många frågade om hur det var att träffa Justin och så. De visste såklart inte att jag träffat Justin, de visste ju bara att jag träffat honom genom konserten, att jag varit hans One Less Lonely Girl på konserten.

När vi suttit och pratat ett tag och faktiskt blivit vänner med varandra, så såg jag att Globen-vakterna började fixa och trixa lite vid ingången, så jag sprang fram till dem.
- Hej, jo det är så att jag undrar när insläppet bö..
- Det kan vi tyvärr inte säga, sa ena vakten surt.
Den andra vakten böjde sig fram och viskade något till honom innan han vände sig om mot mig.
- Soundchecket börjar väl om två timmar eller något.
- Två?! Jäklar, aja.. Tack för hjälpen! sa jag och sprang därifrån mot gruppen igen.

- Två timmar?! De blev visst lika "glada" som jag. Vad skulle vi göra där i två timmar? Det kanske inte var så smart av mig att planera den här träffen så tidigt ändå.. Plötsligt fick jag värsta idén.
- Jag vet, vi kan ju göra något! Alltså, typ köra "Belieber vs Belieber" eller sjunga Justins låtar och såntdär!
Vissa surpuppor verkade tycka det var en jättedålig idé men de flesta tyckte om den.
- Ska vi köra i lag eller en mot en?
- I lag! Du får vara domaren, för du vet mest! skrek en liten blyg tjej, som inte sagt något sen vi träffades.
Jag nickade och delade upp alla i fyra lag. Jag plockade upp papper och penna ur min väska och gav till varje lag. Jag började ställa första frågan:
 - Okej. När, var och vilken tid föddes Justin? Det var en ganska lätt fråga men vissa grupper såg ändå ut att ha problem, haha. När jag sett att de skrivit klart fortsatte jag med nästa fråga och nästa och nästa..

- Och vinnaren är .. Lag Olga! skrek jag ut medans jag klappade händerna och busvisslade. Olga ställde sig upp och bugade och bockade, som alla andra i hennes lag. Vi satt och skrattade, och fortsatte att prata.

Justins perspektiv:
- Kenny! Kenny! Kenny! Kenny! Kenny! Kenny!
- Ja Justin? Vad är det? sa han, lagom irriterat. Jag skrattade till och flinade.
- Hehehe, när är vi framme?
- Justin! Vi har inte ens satt oss i bilen!
- Jaha, okej.. sa jag och försökte låta besviken.
- RYAN! CHAZ! Kommer ni eller?! ropade Kenny.
- Yes sir, sa de när de kom nerspringandes för trappan.
- Hoppa in i bilen bakom. Den kommer att ta er till Globen. Jag och Justin ska tydligen göra något innan, så ni kan inte åka med oss? sa Kenny medans han kollade konstigt på mig. Jag log stolt.
De hoppade in i samma bil som Scooter och Carin medans jag, mamma och Kenny åkte i en egen bil. Scooter åkte iväg före oss och vi åkte strax efter dem..

- Är vi framme snart? Är vi det? Är vi framme snart? Mamma! Kenny! Är vi framme snart?
- Justin, skärp dig, sa mamma och kollade på mig strängt.
Resten av resan till Globen så satt jag knäpptyst och spelade på min iPhone istället. Plötsligt sa Kenny:
- Justin, vi är framme. Ser du den där byggnaden? sa han och pekade ut genom fönstret.
- Wow, den där gigantiska golfbollen menar du? Det var sant, det var verkligen en gigantisk golfboll.
- Precis, vi är framme om 5 minuter.
Jag kollade ut lite genom fönstret när vi åkte omkring på Stockholms gator. Plötsligt såg jag..

---

Vem eller vad ser han?!  Okej, förvänta er inte för mycket nu för SÅ spännande är det inte haha..