Me Plus You - Kapitel 34
- Är det här du? frågade han och pekade på en bild.
- Svaret är ja!
- Rider du?
- Svaret är återigen ja! Jag har faktiskt en egen häst, det visste du inte va?
- Det är nog mycket jag inte vet om dig.. sa han och blinkade till lite med ögat. Han började gå emot mig. Han stannade när han var nästan framför mig.
- Hahahahhahahaahahha! Vi båda började skratta samtidigt.
- Hahaha, förlåt, men jag kunde inte hålla mig för skratt, skrattade han fram medans han vek sig av skratt.
- Hahaha! Vad fan skulle det där föreställa? En flirtig liten gångstil eller? Det fungerade inte iallafall, sa jag och vi fortsatte skratta.
Ryan tog upp sin mobil och satte sig på min säng och efter ett tag så satte jag mig mittemot honom, med min mobil.
- Vem smsar du? frågade jag.
- Mamma, hon undrar om jag kommit fram och sånt där..
- Har du hemlängtan? Jag vet att du bara varit här i några timmar, och att du inte känner mig och därför är denna fråga ganska jobbig att svara på, men jaa.. Har du?
- Det är lugnt. Jag känner mig redan som hemma, sa han och log. Jag log tillbaka. - Jag är inte en sån person som brukar längta hem men visst känns det lite annorlunda att vara i ett helt främmande land där man inte känner någon.. men jag klarar mig.
- Du känner ju mig?
- Ja, det har du rätt i..
Framspolning (fem dagar senare; på kvällen)
Jag sprang in från mitt rum till Ryans, där han satt framför sin laptop med ett par JustBeats. Han var visst ett Bieberfan, tänkte jag och log.
- Whazzup Ryan! skrek jag och han kollade upp från datorn, ändå fokuserad på det han nu gjorde.
- Hey!
- Vill du checka in en film eller något?
- Ehh, jo visst. Han satte på sig hörlurarna igen. - Mamma. Mamma! Ja, jag lovar. Men du, jag måste gå, jag och Claudia ska kolla på film. MAMMA! Sluta! Hejdå, vi pratar med någon annan dag. Ja, jag älskar dig också.
Han tog av sig hörlurarna och stängde laptopen.
- Din mamma?
- Yes.. Hon tvingar mig prata med henne via Skype lite då och då. Så, vilken film ska vi se? sa han och boxade till min arm lite löst. Jag boxade tillbaka, på hans.
- Skräck? Komedi? Drama? Äh, följ med ner istället så kan vi välja där.
Vi gick ner till vardagsrummet där mamma satt i soffan. Jag gick fram till våra hyllor med DVD filmer.
- Hörru Ryan, det är bara att välja och vraka!
- Wow, vad många ni har, sa han och strök med handen längst filmernas ryggar. Jag skrattade lite tyst och han vände sig om och log.
- Claudia, kom och sätt dig här, sa mamma och "klappade" lite bredvid henne på soffan - som ett tecken på att jag skulle gå och sätta mig där, vilket jag gjorde. Hon började prata svenska. - Ska ni se på film?
- Yesbox! svarade jag på svenska.
- Du och Ryan?
- Återigen ja.
- Kan inte jag få kolla med er?
- Visstvisst, jag ska bara höra med Ryan. Jag vände mig om och ropade på honom. Han vände sig om mot mig och jag såg att han höll i en skräckfilm. - Är det okej om mamma kollar på film med oss?
- Inga problem, sa han och kollade på mamma och log.
- Då kanske vi kan se något annat än skräckfilm? Vi kan ju se det efteråt om det är okej? Han nickade och vände sig om mot hyllan igen, och började plocka efter andra filmer. Jag kom på mig själv med att fortsätta stirra och mamma märkte efter ett tag att min blick var fast på Ryans rumpa. Mamma fejkhostade lite när Ryan vände sig om så jag vände mig mot TV:n istället.
- Blir det här bra? sa han och visade upp en film.
- My Sister's Keeper? Jag har aldrig sett den..
- Den är jättebra, jag lovar, sa Ryan och mamma nickade instämande.
Mamma klev upp ur soffan och satte in filmen i DVD:n och Ryan satte sig bredvid mig. Mamma satte sig på andra sidan och filmen rullade igång..
Ryans perspektiv:
Jag hade sett filmen många gånger förut, eftersom det var min bästa [tjej]kompis och systers favoritfilm, men den var ändå lika sorglig denna gång. Jag blickade snabbt över på Patricia och hon halvsov nästan, haha, och på Claudia kunde jag se några tårar rinna nerför hennes kinder. Jag böjde mig fram och viskade i hennes öra:
- Du, var inte ledsen.
Hon vände huvudet mot mig och kollade på mig med ledsna ögon.
- Men.. me.. men.. den är ju så sorlig! snyftade hon fram.
Claudias perspektiv:
Jag märkte att mamma låg och sov så jag knuffade på henne lite snabbt.
- Mamma, det är eftertexterna nu. Och du somnade i början av filmen, bara så du vet.
- Va? Ojdå? Förlåt! Då kanske det är bäst om jag går och lägger mig, ska ni göra detsamma eller?
Ryan gjorde en "jag-vet-inte-vad-tycker-du?" blick.
- Nej, vi sitter nog uppe och kollar på en till film? Eller? Ryan log.
- Ja men gör det ni. Förresten så måste jag nog arbeta lite, så jag kommer att vara här nere på kontoret. Skulle ni kunna kolla på film uppe på ditt rum? Du har ju en TV.
Jag kollade förvånat på mamma.
- Jo visst.. Ryan går du upp och fixar filmen? Jag kan hämta upp lite godis, sa jag och han började gå upp.
Mamma vände sig så att hon satte sig mittemot mig. Hon började prata svenska.
- Claudia, vad tycker du om Ryan?
- Ryan? Han är jättetrevlig och snäll.
- Inte på det sättet! Du vet vad jag menar. Tycker du han är .. söt?
- Mamma! Ja, han ser väl bra ut. Han är väl söt och ganska snygg, men jag vet inte..
- Det var bara det jag ville veta. Have fun!
Jag suckade och gick in i köket, tog en skål och en godispåse, innan jag gick upp på rummet igen. Ryan hade lagt sig i sängen framför TV:n. Jag stannade och kollade på honom.
- Eh, ska vi sitta, eller ja ligga, i din säng eller? Han skrattade lite nervöst.
- Det går bra, sa jag och la mig bredvid honom.
Han hade valt "Paranormal Activity". Great! Nu skulle jag skämma ut mig jättemycket, så rädd som jag var för skräckfilmer.
- Vad sa ni om mig?
- Va?
- Du och Patricia pratade där nere och jag kan ha råkat höra..
- Men du förstod inte va? sa jag chockat och satte mig upp i sängen.
- Lugn, lugn. Nja, inte allt. Jag är inte dum i huvudet så jag uppfattade ju mitt namn..
- Oh gosh. Du skojar? Men du förstod inte mer eller?
- Nja, jag kan ju såklart ordet "snygg" för det finns ju "snygga" tjejer här, så det förstod jag också. Han kollade ner på sina händer och jag kunde se hur han rodnade lite, men det var inte alls mycket jämfört med hur jag säkert såg ut.
För att undvika den pinsamma tystnaden så satte jag på filmen. Jag kunde inte förstå att han att hade förstått, haha!
Vad tycker ni? Själv tycker jag att den sög!
Jag tycker att ni har blivit SÄMRE på att kommentera, jag vill verkligen veta vad ni tycker, vad som är dåligt, vad som är bra osv. THANKSSSS. :)
Kan också meddela att uppdateringen kommer att vara dålig imorgon och på torsdag, för jag har somsagt massor av prov + träning! Alltså kommer jag inte att kunna uppdatera någonting imorgon och knappt något på torsdag, men jag ska försöka skriva en tidsinställd tills imorgon/torsdag.. puss!
- Svaret är ja!
- Rider du?
- Svaret är återigen ja! Jag har faktiskt en egen häst, det visste du inte va?
- Det är nog mycket jag inte vet om dig.. sa han och blinkade till lite med ögat. Han började gå emot mig. Han stannade när han var nästan framför mig.
- Hahahahhahahaahahha! Vi båda började skratta samtidigt.
- Hahaha, förlåt, men jag kunde inte hålla mig för skratt, skrattade han fram medans han vek sig av skratt.
- Hahaha! Vad fan skulle det där föreställa? En flirtig liten gångstil eller? Det fungerade inte iallafall, sa jag och vi fortsatte skratta.
Ryan tog upp sin mobil och satte sig på min säng och efter ett tag så satte jag mig mittemot honom, med min mobil.
- Vem smsar du? frågade jag.
- Mamma, hon undrar om jag kommit fram och sånt där..
- Har du hemlängtan? Jag vet att du bara varit här i några timmar, och att du inte känner mig och därför är denna fråga ganska jobbig att svara på, men jaa.. Har du?
- Det är lugnt. Jag känner mig redan som hemma, sa han och log. Jag log tillbaka. - Jag är inte en sån person som brukar längta hem men visst känns det lite annorlunda att vara i ett helt främmande land där man inte känner någon.. men jag klarar mig.
- Du känner ju mig?
- Ja, det har du rätt i..
Framspolning (fem dagar senare; på kvällen)
Jag sprang in från mitt rum till Ryans, där han satt framför sin laptop med ett par JustBeats. Han var visst ett Bieberfan, tänkte jag och log.
- Whazzup Ryan! skrek jag och han kollade upp från datorn, ändå fokuserad på det han nu gjorde.
- Hey!
- Vill du checka in en film eller något?
- Ehh, jo visst. Han satte på sig hörlurarna igen. - Mamma. Mamma! Ja, jag lovar. Men du, jag måste gå, jag och Claudia ska kolla på film. MAMMA! Sluta! Hejdå, vi pratar med någon annan dag. Ja, jag älskar dig också.
Han tog av sig hörlurarna och stängde laptopen.
- Din mamma?
- Yes.. Hon tvingar mig prata med henne via Skype lite då och då. Så, vilken film ska vi se? sa han och boxade till min arm lite löst. Jag boxade tillbaka, på hans.
- Skräck? Komedi? Drama? Äh, följ med ner istället så kan vi välja där.
Vi gick ner till vardagsrummet där mamma satt i soffan. Jag gick fram till våra hyllor med DVD filmer.
- Hörru Ryan, det är bara att välja och vraka!
- Wow, vad många ni har, sa han och strök med handen längst filmernas ryggar. Jag skrattade lite tyst och han vände sig om och log.
- Claudia, kom och sätt dig här, sa mamma och "klappade" lite bredvid henne på soffan - som ett tecken på att jag skulle gå och sätta mig där, vilket jag gjorde. Hon började prata svenska. - Ska ni se på film?
- Yesbox! svarade jag på svenska.
- Du och Ryan?
- Återigen ja.
- Kan inte jag få kolla med er?
- Visstvisst, jag ska bara höra med Ryan. Jag vände mig om och ropade på honom. Han vände sig om mot mig och jag såg att han höll i en skräckfilm. - Är det okej om mamma kollar på film med oss?
- Inga problem, sa han och kollade på mamma och log.
- Då kanske vi kan se något annat än skräckfilm? Vi kan ju se det efteråt om det är okej? Han nickade och vände sig om mot hyllan igen, och började plocka efter andra filmer. Jag kom på mig själv med att fortsätta stirra och mamma märkte efter ett tag att min blick var fast på Ryans rumpa. Mamma fejkhostade lite när Ryan vände sig om så jag vände mig mot TV:n istället.
- Blir det här bra? sa han och visade upp en film.
- My Sister's Keeper? Jag har aldrig sett den..
- Den är jättebra, jag lovar, sa Ryan och mamma nickade instämande.
Mamma klev upp ur soffan och satte in filmen i DVD:n och Ryan satte sig bredvid mig. Mamma satte sig på andra sidan och filmen rullade igång..
Ryans perspektiv:
Jag hade sett filmen många gånger förut, eftersom det var min bästa [tjej]kompis och systers favoritfilm, men den var ändå lika sorglig denna gång. Jag blickade snabbt över på Patricia och hon halvsov nästan, haha, och på Claudia kunde jag se några tårar rinna nerför hennes kinder. Jag böjde mig fram och viskade i hennes öra:
- Du, var inte ledsen.
Hon vände huvudet mot mig och kollade på mig med ledsna ögon.
- Men.. me.. men.. den är ju så sorlig! snyftade hon fram.
Claudias perspektiv:
Jag märkte att mamma låg och sov så jag knuffade på henne lite snabbt.
- Mamma, det är eftertexterna nu. Och du somnade i början av filmen, bara så du vet.
- Va? Ojdå? Förlåt! Då kanske det är bäst om jag går och lägger mig, ska ni göra detsamma eller?
Ryan gjorde en "jag-vet-inte-vad-tycker-du?" blick.
- Nej, vi sitter nog uppe och kollar på en till film? Eller? Ryan log.
- Ja men gör det ni. Förresten så måste jag nog arbeta lite, så jag kommer att vara här nere på kontoret. Skulle ni kunna kolla på film uppe på ditt rum? Du har ju en TV.
Jag kollade förvånat på mamma.
- Jo visst.. Ryan går du upp och fixar filmen? Jag kan hämta upp lite godis, sa jag och han började gå upp.
Mamma vände sig så att hon satte sig mittemot mig. Hon började prata svenska.
- Claudia, vad tycker du om Ryan?
- Ryan? Han är jättetrevlig och snäll.
- Inte på det sättet! Du vet vad jag menar. Tycker du han är .. söt?
- Mamma! Ja, han ser väl bra ut. Han är väl söt och ganska snygg, men jag vet inte..
- Det var bara det jag ville veta. Have fun!
Jag suckade och gick in i köket, tog en skål och en godispåse, innan jag gick upp på rummet igen. Ryan hade lagt sig i sängen framför TV:n. Jag stannade och kollade på honom.
- Eh, ska vi sitta, eller ja ligga, i din säng eller? Han skrattade lite nervöst.
- Det går bra, sa jag och la mig bredvid honom.
Han hade valt "Paranormal Activity". Great! Nu skulle jag skämma ut mig jättemycket, så rädd som jag var för skräckfilmer.
- Vad sa ni om mig?
- Va?
- Du och Patricia pratade där nere och jag kan ha råkat höra..
- Men du förstod inte va? sa jag chockat och satte mig upp i sängen.
- Lugn, lugn. Nja, inte allt. Jag är inte dum i huvudet så jag uppfattade ju mitt namn..
- Oh gosh. Du skojar? Men du förstod inte mer eller?
- Nja, jag kan ju såklart ordet "snygg" för det finns ju "snygga" tjejer här, så det förstod jag också. Han kollade ner på sina händer och jag kunde se hur han rodnade lite, men det var inte alls mycket jämfört med hur jag säkert såg ut.
För att undvika den pinsamma tystnaden så satte jag på filmen. Jag kunde inte förstå att han att hade förstått, haha!
Vad tycker ni? Själv tycker jag att den sög!
Jag tycker att ni har blivit SÄMRE på att kommentera, jag vill verkligen veta vad ni tycker, vad som är dåligt, vad som är bra osv. THANKSSSS. :)
Kan också meddela att uppdateringen kommer att vara dålig imorgon och på torsdag, för jag har somsagt massor av prov + träning! Alltså kommer jag inte att kunna uppdatera någonting imorgon och knappt något på torsdag, men jag ska försöka skriva en tidsinställd tills imorgon/torsdag.. puss!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Awesome
Postat av: Anonym
Meeeeer
Postat av: Julia
Bästa JB storyn jag läst, riktigt bra jobbat! Fortsätt så!
Trackback