- Vad ska ni hitta på nu? Vill ni gå på bio? frågade mamma oss. Jag och Olga kollade på varandra och nickade och tog pengarna från mamma. Vi körde springtävling upp på rummet och började fixa oss. Färgen i ansiktet var inte den lättaste att få bort, men det gick.

- Den där filmen var den sämsta jag någonsin sett, sa jag till Olga samtidigt som jag suckade.
- Det var ju du som ville se den! Jag sa ju att vi inte skulle ha sett den, haha.
- Jajaja, ska vi gå hem nu? Du kan väl sova hos mig?
- Visstvisst, sa hon och vi tog armkrok och började gå hem mot mig. Biografen låg rätt så nära så det tog inte alls lång tid. 
När vi kom hem så skulle mamma precis gå och lägga sig, och även fast klockan inte var så mycket kände jag för att göra detsamma. Vi gjorde oss iordning och kröp ner i sängen bredvid varandra. Efter bara några sekunder så somnade jag.. 

Nästa dag..
- CLAUDIA! Upp och hoppa! skrek Olga i mitt öra så att jag satte mig upp lite för snabbt, och slog i huvudet i lampan.
- Fan dig! Jävla idiot! skrek jag tillbaka.
- I know, jag älskar dig med, sa hon och drog bort mitt täcke. Gud, nu hatade jag henne ännu mer!
Jag gick upp ur sängen och gick ner till köket där mamma och Olga satt och åt.
- Godmorgon gumman!
- GODmorgon?! Nej. Snarare HEMSKmorgon! muttrade jag lite surt och satte mig och började äta.

JUSTINS PERSPEKTIV:
Mamma kom in på rummet, med pappa tätt bakom sig. De satte sig framför mig på sängen. Jag kollade surt på dem.
- Justin, du måste faktiskt sova, sa hon.
- Faktiskt Justin, jag vet att det är jättejättejobbigt, men,
- Det finns inga "men" och du vet inte hur jobbigt det är, fräste jag.
- Justin! Det har gått för långt. Du kan inte låta bli och äta och sova, du är ju galen! sa mamma.
- Den här tjejen betydde tydligen väldigt mycket för dig, men allvarligt talat; du kände henne bara i några dagar. Du måste släppa det! fortsatte pappa.
- GÅ UT, skrek jag, men de stod bara kvar. MEN GÅ UT DÅ! FAN VAD NI ÄR JOBBIGA. GÅ UT BARA! skrek jag igen, fast denna gång bara högre. Mina ögon var helt uttorkade efter hur mycket jag gråtit, men jag kände ändå hur ögonen pressade ut några tårar som sved som bara den. Jag drog täcket över benen och satt där och snyftade. Egentligen så var det ju ganska patetiskt, men hela jag kände mig så himla.. ledsen. När Claudia hade åkt iväg hade hon tagit med sig all min lycka och allt kändes så jobbigt just nu, inte ens mina fans kunde trösta mig! Det värsta var att Claudia inte ens verkade sakna mig.
Jag bestämde mig för att ringa henne. Jag sket i hur mycket det kostade, jag hade ju pengar.. Jag slog in hennes nummer och tryckte på den gröna luren. En ton. Två. Tre. Fyra. Fem toner. Inget svar. Jag la på och ringde igen men hon svarade inte denna gång heller. Jag försökte räkna ut vad klockan var i Sverige och gissade på att den var runt lunch eller på morgonen, så hon kanske låg och sov? Jag skulle nog ringa igen senare. Istället loggade jag in på Twitter och gick såklart in på hennes sida. Jag kollade vad hon hade twittrat:
"Justin, ta mig tillbaka till scenen - när det bara var vi två" och det var för mindre än en minut sedan. Jag kollade chockat på datorskärmen. Hade jag läst rätt? Jag undrade om hon menade det som ett fan eller som allt vi hade efteråt.. Jag gick tillbaka till min profil och skrev in "I know you're somewhere out there, somewhere far away.. I want you back". Tweet! Nu var det postat. Nu fick vi bara hoppas på att hon skulle se det och ja, efter några minuters väntan såg jag att hon hade retweetat det. Jag fortsatte att twittra lite. Jag skrev: "Danmark resan var underbar. Take me back! Jag hoppas att Sverige kommer att bli lika underbart. Ja svenska-Beliebers, ni läste rätt. Datumet för Sverige konserten är bokat! SES DÄR". Jag satt och kollade igenom alla tusentals meddelanden och många svenskar verkade bli väldigt glada nu..
Jag kände hur ögonlocken blev tyngre och jag somnade med laptopen i ansiktet.

---

GAAH. Ni förstår inte hur svårt det är att skriva en novell! Det är verkligen jättejättesvårt.. Jag satt i typ två timmar och försökte komma på vad som skulle hända men ändå blev den såhär dålig. Det är så jävla svårt :(
Aja, skulle uppskatta lite respons nu (även om det är dålig kritik..) kramkram!