Vi kramades hårt och länge. Jag doftade in hennes lukt, jag ville aldrig glömma den. Jag skulle aldrig glömma henne. Det kändes som om någon stuckit en kniv i mitt hjärta när jag såg henne gå iväg. Hon vände sig om flera gånger. Helt plötsligt sprang hon tillbaka till mig, där jag stod.
- Jag menar det verkligen, jag älskar dig. Men, vi måste nog vara vänner. Det fungerar inte annars. Men glöm aldrig att jag älskar dig, sa hon och kysste mig passionerat.
- Jag älskar dig mer, mumlade jag medans jag kysste henne tillbaka.
Sedan såg jag hur hon gick iväg, denna gång på riktigt. Efter några minuter såg jag hur planet lyfte och det kändes som om all lycka i världen försvunnit. Jag skojar inte, hon var verkligen mitt allt.

CLAUDIAS PERSPEKTIV:
När planet lyfte så kände jag bara hur alla känslor blandades på en och samma gång. Jag hade sagt till Justin att vi bara skulle vara vänner, och det var verkligen inte det jag ville. Jag ville mer. Jag ville att det bara skulle vara vi och där kom kyssen in, varför jag gav dubbla tecken har jag ingen aning om.. men jag visste inte vad jag ville. Jag visste bara att det INTE skulle fungera att vara tillsammans med världens kändaste kille, speciellt om han bor flera miljarder mil bort och träffar fler än tusen snygga tjejer på dag. Det skulle bara inte fungera, det förstår ju vem som helst.
Jag satt och kollade ut genom fönstret och såg hur jag lämnade allt. På ett sätt var det skönt, men ändå.. jag ville verkligen mer. Vi hade inte känt varandra länge men det kändes som om jag faktiskt lämnade mitt hjärta hos honom, men det kändes bra - för jag visste att han skulle ta hand om det..
Jag vände blicken och kollade på Olga som satt lutat mot sin mamma och de båda sov. Jag suckade och stoppade i hörlurarna i öronen och slöt mina ögon. Never Let You Go började spelas.

Jag vaknade någon timme senare av att Helena väckte mig, för att vi skulle gå av. Vi var på hemmaplan! Vi hade inte speciellt mycket packning så vi behövde inte vänta på massor av väskor, så vi var inte kvar på flygplatsen så länge.
När vi hade fått alla våra väskor och skulle gå ut för att ta en taxi så hade det börjat regna. Typiskt Sverige! Det var ändå ganska mysigt med sånt där sommarregn som är lite småvarmt. Jag kramade om Helena och sa hejdå innan jag gick till Olga. Jag kramade henne och hon mig tillbaka.
- Du, allt kommer att bli bra. Jag lovar, viskade hon i mitt öra. Jag finns alltid här om du vill prata.
- Jag hoppas det. Jag älskar dig massor, du är världsbäst, viskade jag tillbaka. Olga gick tillbaka till hennes mamma och jag vinkade till de innan jag gick in i taxin som väntade på mig.

Taxiresan tog ovanligt lång tid då det var mycket trafik. Jag råkade slumra till och vaknade av att taxichauffören väckte mig, för vi var framme vid mitt hus. Vi hjälptes åt att bära ut alla väskor. Jag öppnade grinden, dragandes med väskan bakom mig, och började gå mot dörren. Innan jag hann fram sprang mamma fram.
- ÄLSKLING! Du är hemma! sa hon och gav mig världens största kram, haha. 
- Mm, jag vet, mumlade jag. Jag var nämligen fortfarande trött efter flyg och taxiresan.
- Kom, vi kan inte stå här, sa hon och vi gick in i huset.
När vi kom in i huset gick jag direkt upp till mitt rum och började packa upp. När det var klart satte jag mig snabbt framför datorn och klickade upp Spotify. Jag klickade på min spellista med favoritlåtar men den jobbiga Spotify reklamen skulle tydligen vara innan låten, jobbigt. Jag loggade in på Twitter så länge och kollade på Justins twitter, bara av ren vana. Han hade twittrat: "Förlåt mig. Jag saknar dig.. och älskar dig" och "The one I can't live without.. that's you". Precis då slutade reklamen på Spotify och Favorite Girl sattes på. Jag kom ihåg vad han hade sagt, att jag alltid skulle vara hans shawty, hans 'Favorite Girl'. Jag kunde inte hjälpa det, tårarna bara kom.

---

Dålig uppdatering, I know.. Sorry! Ganska dåligt chapter, hade inte så mycket att skriva.. ville bara att ni skulle veta att hon var superledsen (som Justin) haha.. :)