- Gäst?
- Ja, utbytesstudenten. Haha, har du glömt det också? sa hon och skrattade lite smått för sig själv.

Jag hade ingen aning om vad hon pratade om, men det var inget jag orkade bry mig om nu. Jag åt snabbt upp och sprang upp på rummet. Satte mig på sängen och tog upp mobilen. Ett nytt sms.
Det stod: *Hey shawty! Vad händer? Saknar dig* och var från Justin.
Jag svarade att jag precis käkat frukost efter att ha vaknat, och fick tillbaka ett sms ganska snabbt.
*Inget. Vaknade?! Vad är klockan hos dig?* skrev han och jag svarade:
*Lite efter elva på morgonen, hos dig då?*
*Mitt i natten*
*Varför sover du inte?*
*Jetlag och .. jag kan inte. Jag tänker för mycket. På dig.*
Visst, jag tänkte på honom också, väldigt mycket, men det fungerar bara inte.
*Du, mobilbatteriet är dött snart.. Vi får höras!" skrev jag.
*Det gör vi faktiskt för jag ska till Sverige snart. Jag saknar dig. Jag älskar dig*
Mobilbatteriet var inte alls dött. Jag orkade bara inte. Jag ville inte vara ledsen hela tiden, jag var så jävla trött på det. Jag saknade honom massor, men det bästa kanske var att bara glömma det? Eller iallafall inte tänka på oss som om vi var tillsammans. Jag skulle återgå till att vara ett fan, ett lyckligt fan som älskar världens bästa kille för den grymma musiken han gör, och inget annat. Jag skulle vara glad för att få ha varit hans OLLG på konserten, men inget annat.

Jag satte mig i sängen. Vad skulle jag hitta på idag? Jag skickade iväg ett snabbt SMS till Olga och frågade om hon ville träffas. På mindre än någon sekund hade jag fått svar tillbaka, och hon var påväg! Jag hörde hur mamma ropade på nedervåningen så jag skuttade ner för trappan. Hon stod i köket med massor av hinkar med färg och penslar.
- Här ska det målas! Är du beredd? frågade hon mig och gav mig en pensel och ett förkläde. Jag nickade.
Precis när vi var på väg upp för trappan så kom Olga in genom ytterdörren. Mamma sprang ner och kramade om henne.
- Gumman, det var längesen! Åhh, vad jag har saknat dig! sa hon och kramade om henne lite hårdare. Olga såg ut som om hon skulle strypas, haha. Mamma och Olga var väldigt bra vänner så det var ändå inte så konstigt att de kramade om varandra. För mig var Olgas mamma som en extramamma för mig och min mamma var detsamma för Olga.
Jag sprang efter mamma och kramade om Olga. Vi gav henne penslar, förkläde och ja - sånt där man målar med - innan vi gick upp till gästrummet. Vi satte på radion där "Dynamite" spelades och vi, inklusive mamma, började sjunga med.
- I throw my hands up in the aiiiir sometimes, sayin' ayyyy ohhhh, gotta let go! sjöng vi medans vi hoppade med armarna i luften. Vi fortsatte:
- I wanna celebrate and live my life sayin' ayyy oooh, baby let's goooo!  
Vi dansade lite och sjöng med tills låten var slut. Det var några låtar som vi kände igen men vi försökte fokusera på att måla klart istället för att hoppa runt, men det gick inte när nästa låt började spelas..
- EY EY, TEACH ME HOW TO DOUGIE! skrek vi och hoppade till så att vi tappade penslarna. Vi började dansa som [coola] galningar. Mamma stod bara och kollade på oss och då insåg vi att vi säkert såg ut som några idioter, så vi började skratta så mycket att vi knappt kunde andas och tårarna sprutade, haha!

Lite senare..
- Tjejer! Det är klart nu! ropade mamma och vi hoppade upp från soffan och sprang upp till gästrummet.
- Voilà! Nu är det klart. Vad tycker ni? sa hon.
Den blåa färgen var ursnyggt matchad med alla möbler som varit där innan. Hela resultatet var verkligen ursnyggt!
- Wow, skitsnyggt, sa Olga och jag i mun på varandra.
- Jag tycker också det. Men tjejer, ska vi käka nu eller? Jag är superhungrig.
Vi gick ner till köket och började förbereda inför tacos. Hackade grönsaker, gjorde färs och mycket annat. När allt var klart så högg vi in.
- Vad ska ni hitta på nu? Vill ni gå på bio? frågade mamma oss. Jag och Olga kollade på varandra och nickade och tog pengarna från mamma. Vi körde springtävling upp på rummet och började fixa oss. Färgen i ansiktet var inte den lättaste att få bort, men det gick.

---

Just nu så läser ni ju bara ur Claudias perspektiv, men snart kommer Justin att komma igen för han kommer somsagt att komma till Sverige på konsert. [i novellen, hahah]

UPDATE: SÅÅ, nästa novell kommer att suga för jag kommer att behöva spola fram jättemycket och det är skitsvårt att få med känslor o sånt där.. :(

UPDATE 2: Åh, det är verkligen skitsvårt. Någon som har några ideér? :):)