- Eh.. Är inte du Justin Bieber?
- Jo, det är jag, svarade jag.
- Oj, vad roligt att du är här! Du och ditt sällskap kan få en privat visning av denna film om ni vill. Vill ni det?
Jag kollade på Claudia som nickade och svarade "ja". Vi fick gratis popcorn och läsk och tjejen som jobbade i kassan visade oss till en biosalong. Den var väldigt stor, vilket kändes onödigt när det bara var vi två. Vi satte oss på mittersta raden och filmen började rulla..

Justins perspektiv (obs; mitt i filmen)
Filmen var faktiskt väldigt bra, men jag kunde inte fokusera på något annat än Claudia. Hon satt helt inne i filmen och hon åt popcorn var och varannan sekund, haha! Hon var bara så fin. Jag kunde sitta och stirra på henne hur länge som helst.
- Justin. Kolla på filmen mumlade hon utan att tappa blicken från filmen medans hon knuffade mig i sidan med armbågen.
- Jajaja, sa jag och slet blicken från henne.
Filmen, som varit så romantisk och gullig började helt plötsligt bli mycket sorgligare. Killen förlorade sin tjej och ja, det påminde så mycket om mig och Claudia så jag kunde inte hålla tårarna inne. Jag sneglade lite försiktigt på Claudia och jag såg att små små tårar rann ner för hennes kinder. Varför hade jag sabbat det här? Eller, jag hade ju inte gjort det medflit. Direkt när jag träffat Claudia så droppade jag det jag hade med Jasmine - för jag visste att inget skulle hända med oss. Vi passade dessutom bättre som vänner än som ett par, det höll vi båda med om. Det kanske bara var bra att detta faktiskt hände.. för vi bodde ju trotsallt flera mil ifrån varandra ..
Jag stack ner handen i popcornkartongen och då kände jag Claudias hand där. Jag hade slutat gråta och jag kunde se att hon också gjort det, för hon kollade upp på mig och sedan generat ner i knäet igen.

Eftertexterna började rulla och vi satt kvar i salongen, med fötterna på stolarna framför oss.
- Claudia, sa jag och hon vände sig mot mig. Du vet väl att jag åker härifrån idag?
- Mhm, mumlade hon till svar. Jag gör också det.. Om bara någon timme faktiskt..
Jag kände hur hela jag plötsligt kändes som en stor klump. Jag kände mig så ledsen och mitt ansiktsuttryck avslöjade mig säkert. Claudia såg likadan ut.
- Samma här, sa jag.
Vi började prata om när vi skulle åka och bestämde oss för att ta sällskap till flygplatsen. Men först så skulle vi tillbaka till hotellet, så vi gick tillsammans dit. Det var ganska så mycket folk ute på stan nu när klockan började närma sig lunch. Vi hörde några som skrek efter mig, då jag inte hade på mig någon "förklädnad". Då och då kom några fans fram, men det var många som inte vågade. Det såg jag på dem, haha.
- Kan inte vi få din autograf och ta lite bilder? frågade ett gäng söta tjejer som kommit fram till mig.
- Visst, cuties! Tjejerna fnittrade och jag började skriva autografer hit och dit. Claudia ställde upp på att ta några bilder och sedan pratade vi lite med tjejerna.
- Vad heter du? frågade en blyg tjej Claudia. Känner du Justin?
- Jag heter Claudia, och ja det gör jag väl..
- Vänta, var inte du hans OLLG på konserten här?! frågade en annan tjej.
- Jo, det var jag..
En annan tjej avbröt Claudia.
- Är ni typ tillsammans? sa de och log överdrivet mycket mot oss.
- Alltså, började jag.
- Nej, det är vi inte, fyllde Claudia i.
Jag kollade lite besviket på henne, sa hejdå till fansen och började gå. Vad skulle jag göra för att få tillbaka henne?

Framspolning (Claudias perspektiv)
Olga hade åkt i förväg för att möta hennes mamma som skulle hämta oss. Jag hade sagt att jag skulle komma alldeles strax, och att jag skulle ta sällskap med Justin, och hon svarade att det var okej.
Jag tog de färdigpackade väskorna och klev in i hissen. När jag kom ner till lobbyn så stod Justin där, faktiskt snyggare än vanligt, hehe.
- Hey beutiful, sa han och kramade om mig.
- Tjo Biebs, svarade jag och kramade tillbaks.
- Ska vi gå? Jag nickade. Damerna först, sa han och gjorde en gest mot dörren. Vi gick ut bakvägen så vi träffade inte på några fans. Jag klev in i bilen efter Justin. Kenny satt i baksätet.

Vi var framme vid flygplatsen och jag klev ur bilen. Kenny hjälpte mig med alla väskor. Jag tackade honom och gick in med Justin på flygplatsen, denna gång bakvägen igen.
Det gick förbi en flygvärdinna och vi frågade henne snabbt när våra flyg skulle gå och båda flygen skulle gå om tio minuter.. Alltså hade vi ganska bråttom!
Justin följde med mig till min gate. En bit bord kunde jag se Olga och hennes mamma Helena stå, de vinkade åt mig och jag vinkade tillbaka. Jag började gå mot de men Justin drog mig tillbaka.
- Eyeyey, stopp där. Vart tänkte du gå? Vi måste säga hejdå, på riktigt. Vi kommer aldrig att ses igen, sa Justin.
- Jag vill bara släppa det, slippa tänka på det. Jag blir bara så jävla ledsen av att tänka på det. Jag har haft så roligt med dig de här dagarna..
- Jag med. Jag klantade till det rejält och varför vet jag inte, för jag har aldrig träffat en tjej som dig. Du visade MIG att jag kunde vara Justin och inte JB med dig.. Du är speciell shawty.
*FLIGHT 456 TO STOCKHOLM* hördes i högtalarna.
- Justin, jag måste gå. Jag gillar dig så grovt mycket. Du betyder så mycket för mig. Därför sårar det mig när jag säger att vi måste sluta här som vänner.. Är det okej? sa jag.
Jag älskade honom så jävla mycket, men det skulle inte fungera.
- Jag älskar dig. Mer än något annat. Jag kommer alltid att finnas här och vänta på dig, även fast vi kanske aldrig träffas igen. Men jag kommer inte att ge upp, det lovar jag! Du ska bli min, bara min shawty. Det finns så många tjejer där ute, men du kommer alltid att vara min Favorite Girl. Alltid.
Fan. Det var det finaste någon någonsin sagt till mig. Mitt hjärta sprack i tusen bitar när jag tänkte på att jag aldrig skulle få se honom igen.
- Jag älskar dig.
- Som vän?
- Nej, mumlade jag.
Han log och drog mig intill honom.

JUSTINS PERSPEKTIV:
Vi kramades hårt och länge. Jag doftade in hennes lukt, jag ville aldrig glömma den. Jag skulle aldrig glömma henne. Det kändes som om någon stuckit en kniv i mitt hjärta när jag såg henne gå iväg. Hon vände sig om flera gånger. Helt plötsligt sprang hon tillbaka till mig, där jag stod.
- Jag menar det verkligen, jag älskar dig. Men, vi måste nog vara vänner. Det fungerar inte annars. Men glöm aldrig att jag älskar dig, sa hon och kysste mig passionerat.
- Jag älskar dig mer, mumlade jag medans jag kysste henne tillbaka.
Sedan såg jag hur hon gick iväg, denna gång på riktigt. Efter några minuter såg jag hur planet lyfte och det kändes som om all lycka i världen försvunnit. Jag skojar inte, hon var verkligen mitt allt.

---

What do you guys think?! :) Nej, detta är INTE slutet. Har lite planerat, heheh.. *evil laugh*