- Jag älskar dig, sa han och kysste mig passionerat.
- Jag älskar dig med.
- Vi håller kontakten. Jag smsar varje dag och ja.. jag älskar dig.
Han gick iväg, baklänges, och hade blicken på mig hela tiden. Han log och vinkade när han åkte iväg och jag kollade när planet lyfte. Det kändes nästan exakt som första gången han åkt iväg från mig. Men denna gång visste jag ju såklart att vi skulle träffas igen. Två månader. Det skulle gå snabbt.



Jag stod och kollade ut genom det stora fönstet på flygplatsen tills jag inte kunde se planet längre. Det kändes som om en bit av mitt hjärtaflög iväg, men jag visste att Justin skulle ta väl hand om mitt hjärta.  När jag stått och stirrat ut ett tag så ringde jag istället mamma som kom och hämtade mig. Jag satt tyst nästan hela bilturen, tills vi kom hem. Då gick jag direkt upp på mitt rum och la mig i sängen.
Jag vaknade några timmar senare och satte mig upp i sängen. Jag kollade förvirrat runt men såg inte Justin någonstans. Jag suckade för mig själv, det var bara en dröm.. Min kudde var alldelles blöt och när jag kollade mig i spegeln såg jag att sminket var överallt, håret såg ut som ett fågelbo och ja.. jag så bara väldigt ful ut.

Jag gick upp och fixade till mig lite, och sedan gick jag ner och satte mig i vardagsrummet. Jag satte på MTV och självklart visades "The Diary of Justin Bieber". Jag kollade ett tag på det innan jag bytte till ett annat program. Plötsligt knackade det lite lätt på dörren och jag vände mig om och såg mamma stå i dörröppningen till vardagsrummet. Hon gick fram och satte sig bredvid mig.

- Vad vill du äta idag?
- Det är lugnt, jag är inte hungrig.
- Du måste äta. Vi beställer hem något.. typ wok! Det älskar ju du!
Mamma hade rätt. Jag måste äta och jag älskade faktiskt wok.
- Okejdå, beställ hem.
- Behövs inte, jag är ju en supermamma, sa hon glatt och höll upp två påsar från wok-stället. - Kom, vi käkar nu!
Jag ställde mig upp och vi satte oss vid matbordet.
Jag började direkt att äta för jag var väldigt mycket hungrigare än vad jag trott. När vi ätit upp dukade mamma undan och jag satt kvar vid bordet. Mamma försvann ut ur rummet men kom strax tillbaka.

- Vill du prata? sa hon med sin mjuka mamma-röst. Jag nickade och hon satte sig framför mig.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, men jag släppte ut allting. Allting som hänt den senaste tiden. Om Olga, om mig, om allt.. men speciellt om mig och Justin. Jag pratade på om hur mycket han betydde för mig och att det skulle vara så svårt att lämna honom och under tiden vi pratade fällde jag några tårar.
Mamma avbröt mig aldrig utan bara satt och lyssnade. När jag pratat klart så ställde vi oss båda upp och hon kramade om mig.
- Men gumman då, inte visste jag att han betydde så myckte för dig, sa hon och pussade min panna.
- Men det gör han och jag vet inte hur jag ska klara mig, grät jag fram. - Två hela månader!
- Två månader, sa mamma frågandes. - Just ja.. eh.. Du ska åka till din pappa.. Det kommer att gå snabbt!

Vi satte oss i soffan och kollade på typiska tjejfilmer, åt Ben&Jerry's och pratade lite mera. Även fast jag kände mig så otroligt ledsen fick hon mig att se posetivt på allt. Det var ju bara två månader, ungefär sextio dagar, och det skulle gå snabbt. Så länge vi höll kontakten varje dag och så!

- Gumman, klockan är jättemycket nu. Vi ska nog gå och lägga oss, sa mamma och stängde av TV:n. Mamma följde med mig upp på rummet och bäddade ner mig.
- Godnatt, vi ses imorgon. Förresten mamma, tack, sa jag och log.
- Inga problem. Det är sånt här vi mammor finns för!
Jag somnade ganska snabbt den natten och självklart drömde jag om Justin. Att han låg bredvid mig, att vi kysstes, att vi.. Plötsligt vibrerade mobilen till i min ficka och jag öppnade ögonen. Det var bara en dröm. Mobilen slutade vibrera men jag tog upp den. Det var ett SMS ifrån Justin.


Jag läste SMSet om och om igen. Jag kollade på klockan och den var mitt i natten. Justin hade rätt, han hade väckt mig, men det spelade ingen roll. Jag letade fram hans kontakt och ringde honom.

- Justin.
- Hej, det är Claudia.
- Claudia! sa han glatt. - Gud vad jag saknar dig.
- Jag saknar dig också och jag vet inte hur jag ska klara mig. Seriöst.
- Det kommer att gå bra, jag lovar. Vi ska klara det här. Vår kärlek är så stark och inget kan övervinna den.
Jag log för mig själv. Han var så gullig.

Efter att vi pratat i nästan fyra timmar var jag så trött att jag knappt kunde hålla telefonen vid mitt öra. Vi sa hejdå och la på och helt plötsligt kändes det så tomt igen. Jag gick fram till garderoben och tog fram en tshirt som Justin lämnat kvar. Han hade nämligen lämnat kvar ganska många kläder, haha. Jag höll tshirten vid min näsa och andades in hans lukt. Sedan drog jag på mig tshirten och kröp sedan ner i sängen igen.

---

Jag har 'jättesvårt' för att skriva känslor osv, tycker jag själv. Vi har inte arbetat med sånt i skolan heller så allt är skitsvårt, höhö.
Det kommer iallafall (förhoppningsvis) flera kapitel idag!

Vad tycker ni jag ska göra bättre? Har ni några idéer till novellen? :)