- Det där var helt otroligt, mumlade jag och kysste henne.
- Gud ja, jag har aldrig haft det så skönt..
- Inte jag heller.. Helt klart världens bästa överraskning..



Jag vaknade tidigt nästa morgon av att jag behövde gå på toaletten, så jag smög försiktigt upp och satte mig på toaletten. Efter det ställde jag mig framför spegeln. Usch, så risig jag såg ut! Jag samlade ihop allt hår och satte upp det i en hög tofs. Jag kände mig inte alls speciellt trött så jag bestämde mig för att göra mig iordning. Jag tog bort sminket som jag hade haft igår och borstade tänderna. Jag kollade mig i spegeln och nu såg jag definitivt bättre ut! Jag öppnade försiktigt dörren och ställde mig och kollade på Justin.
Den här veckan hade gått så fort. Jag kunde inte förstå att vi, om knappt tolv timmar, skulle vara så långt ifrån varandra. Det var inte något jag kunde föreställa mig. Justin hade blivit en del av min vardag nu och jag visste inte hur jag skulle klara mig utan honom.

Fyra timmar senare:
Jag satte mig och kollade bak. Justin sov fortfarande, dregglandes på min kudde. Haha! 
Jag loggade in på Twitter och gjorde det gamla vanliga - uppdaterade mina "statusar", följde några personer och bara kollade runt lite. Jag klickade tillslut ner Twitter och började läsa några bloggar istället.
Helt plötsligt kände jag ett par välbekanta armar runt om mig.
- Godmorgon, sa Justin och kysste min hjässa.
- Godmorgon.. Värst vad du sov länge!
- Länge? Snarare du som sov kort? När gick du upp? Typ sju?
- Typ, sa jag och skrattade lite.
Jag vände mig om och pussade Justin.
- Förresten, tack för igår, sa han lite sådär småflirtigt.
- Tack själv, sa jag och skrattade. - Dög jag?
- Jag tror inte det finns någon bättre. Du var bäst, sa han och kramade om mig hårt.
Jag vände mig om och fortsatte att läsa en blogg om Justin, fortfarande med hans armar runt om mig.
- Vänta, är det där en blogg om mig?
- Mhm, mumlade jag samtidigt som jag läste.
- Coolt, sa han och släppte taget om mig och satte sig i sängen.

Vi gick ner till köket och åt. Mamma hade gjort frukost åt oss som vi åt av. Vi sa inte så mycket, speciellt inte jag. Jag tror Justin var för trött för att säga något, men själv kunde jag inte sluta tänka på att det här var sista dagen på .. jag vet inte hur länge. Justin verkade märka att jag inte var så aktiv i samtalet.
- Claudia, vad tänker du på?
- Oss, sa jag och kollade upp från yoghurten som jag satt och petade i.
- Något speciellt eller?
- Njae, jag vet inte hur jag ska klara mig utan dig bara.
- Tänk inte på det! Vi kommer att klara det. Det kommer att vara otroligt svårt, men vår kärlek är så stark så vi kommer att klara det. Jag vet det.
Jag log stort när han sa det. Han var alltid så posetiv och han fick alltid mig på så bra humör. Han la sin hand på min som låg på bordet och kollade rakt in i mina ögon och log.

När vi ätit upp gick vi upp på mitt rum och bytte om till badkläder, och gick ner till poolen. Det var inte sådär supervarmt ute, men ändå det var ändå varmt för att vara i slutet av Augusti. 
- Ohh, vad jag fryser! sa Justin och "brr;ade". - Jag måste nog hoppa i poolen!
- Hoppa i poolen när d.. 
Innan jag ens hunnit säga klart meningen så hade Justin gjort bomben och hoppat ner i poolen. Nu simmade han runt och runt i poolen och skrek "kolla på mig, kolla på mig" som en treåring. Jag suckade på skojs skull, tog på mig solglasögonen och la mig ner på solstolen.

Efter en stund märkte jag att det droppade iskallt vatten på min mage och när jag kollade upp stod Justin där.
- Droppa boken! Du ska bada! sa han och började dra i mig. Jag stretade emot.
- Justin! Nej! Nej! Nej, våga bara!
Han flinade och lyfte upp mig. Jag sprattlade som ett litet barn men han höll ett stadigt grepp om mig.
- Beredd? Beredd?
- NEEE.. och så slängde han i mig i vattnet. Jag åkte ner med en plums till botten och simmade snabbt upp. Justin stod uppe, på land, och flinade åt mig.
- Gud vad taskigt! Du är så död! sa jag och simmade fram till kanten. - Men först vill jag ha en puss. Jag böjde mig fram och Justin satte sig ner på huk och gjorde en pussmun åt mig. Då passade jag på att dra ner hans axlar så att han åkte ner i vattnet. Jag la mig snabbt på en badmadrass och han simmade surt upp igen.
- HAHA, asså shit.. Du skulle ha sett din min! skrattade jag fram.
- Mm, jag önskar att jag kunde se din min.. NU! skrek han och välte badmadrassen.

Vi fortsatte med vårt lilla "krig" en stund till, rättare sagt tre timmar. Då orkade vi inte mer!
- Hur mycket är klockan? frågade Justin plötsligt.
- Öhm, vet inte riktigt. Vänta lite så ska jag kolla. Jag hoppade upp ur poolen och kollade in klockan. - Ungefär halv två!
- Ojdå, eh, jag måste typ.. gå nu..
- Justin? Vad pratar du om?
Han skyndade sig upp ur poolen och försvann in i huset och jag gick efter honom.
- Justin, vad pratar du om? frågade jag igen medans han sprang, helt blöt, uppför trappan och in i mitt rum. När jag kom in i mitt rum så var han inte där utan hade låst in sig på toaletten.
När han kom ut igen, fullt påklädd, så ignorerade han mig, gick bara rakt förbi mig.
- Justin! Svara. Ska du åka redan nu? frågade jag och kände hur tårarna smög sig fram. Justin gick fram till mig och skakade om mig.
- Claudia. Nej, jag ska inte åka nu. Jag har en överraskning att förbereda! sa han glatt och försvann ner på nedervåningen. - Vi ses senare! skrek han och stängde dörren. Jag vinkade fast han hade gått. Vart skulle han?

När jag suttit och väntat spänt i två timmar så fick jag ett sms.

Jag kollade på smset och fick panik. Vart skulle vi? Vad i hela världen hade han planerat? Jag sprang upp på rummet och började rota i garderoben, men hittade inget snyggt. Superschysst av alla snygga kläder att gå och gömma sig när man behöver de, verkligen! Då kom jag på att jag hade varit och shoppat med Olga och köpt två klänningar, men jag hittade inte klänningarna någonstans. Kul, nu hade de gömt sig. Jag vände upp och ner på hela rummet tills jag hittade påsen med klännigarna på mitt skrivbord. Jag plockade fram båda klänningarna och höll upp de. Det stod mellan spetsklänningen och en svart, lite lösare klänning. Jag valde tillslut den svarta. Jag plockade fram rena underkläder och tog på mig allt, inklusive klänningen.
Sedan gick jag in i badrummet och släppte ner håret från toffsen. Jag bestämde mig för att ha det i lite "självfalls-stil". Jag skruvade dock till det lite så att det såg ut som Hollywood-lockar. Jag kollade snabbt på klockan och såg att det redan gått fyrtio minuter! Jag fick panik och sprang ner till dörren. Där ute stod en limousin. Jag blev helt chockad. Menade Justin allvar? Ut genom dörren klev Kenny, klädd i en svart kostym.

- Välkommen Claudia, varsågod och kliv in, sa han och öppnade dörren åt mig.
Jag fnissade lite för mig själv och klev in.
Vi körde iväg en bit och efter ett tag stannade vi framför en resturang. Jag kände direkt igen den - Operakällaren - en av de finaste resturangerna här i Stockholm, iallafall vad jag visste. Först en limousine och sedan finaste resturangen? Gud vad Justin alltid skulle överdriva.. Hur skulle jag kunna ge honom något som var lika fint som detta?
Jag klev ut ur bilen och in i resturangen. När jag kom fram så gick jag fram till kyparen som visade mig till mitt bord. När jag kom dit satt Justin, också klädd i en kostym. Han var så fin!
- Vad vacker du är, sa han och kysste mig när han ställde sig upp.
- Du med.
Han drog ut stolen för mig och jag satte mig. Jag kollade runt lite och insåg att det inte var några andra i resturangen.
- Justin, varför är det bara vi här?
- Jag tänkte att det skulle vara mysigt att få vara själva.. så jag bokade hela resturangen.
Jag blev helt chockad.
- VA? Du gjorde vad? Justin, herregud! Sluta skämma bort mig!
- Men gumman, det är du värd, sa han och skrattade.

Kyparen kom aldrig med menyer till vårt bord och när jag frågade Justin om det sa han att han fixat maten, så jag litade på honom. Efter ungefär tio-femton minuter kom en två män ur personalen ut med två stora vagnar. Han öppnade den och jag såg bara massor och massor av mat.
- Jag beställde nästan allt på menyn, sa Justin glatt medans han började ta mat. - Allt som lät gott, såklart.
Jag blev ännu mer chockad. för att han hade pengar behövde han inte göra allt det här för mig..
Jag gjorde samma sak som Justin och började ta mat. Allt var jättegott och när vi ätit upp nästan all mat på vagnen (!) så var vi jättemätta.
- Orkar du efterätt? Justin skrattade.
- Såklart. Jag sparar alltid lite rum för desserten! Det är ju det godaste.
- Så bra, för här kommer den.
In kom en av killarna som serverat oss förut och denna gång med en ny vagn. När han öppnade den såg jag massor av olika efterätter. Allt från glass, bär och frukt till chokladtårtor och mycket annat.
- Wow!
- Hugg in!
Vi började direkt käka och kände knappt av att vi varit "mätta".

Tre timmar senare:
Jag och Justin gick tysta bredvid varandra, hand i hand, runt på flygplatsen.
- Lova att du aldrig glömmer mig.
- Jag kommer aldrig, och då menar jag aldrig, att glömma dig. Glömde jag dig förra gången?
- Nä, jag antar att du inte gjorde det.. sa jag och kollade upp på honom. Han log.
Justins flight ropades in och vi gick tillsammans till hans incheckning. Jag kände hur tårarna började rinna och jag såg att de gjorde detsamma på Justin.
- Det är bara två månader, två månader tills jag ska till USA, till pappa, sa jag och kramade om honom.
- Jag vet. Det kommer gå snabbt och vi kommer att klara det.
- JUSTIN! VI MÅSTE GÅ NU! skrek Kenny.
- Jag älskar dig, sa han och kysste mig passionerat.
- Jag älskar dig med.
- Vi håller kontakten. Jag smsar varje dag och ja.. jag älskar dig.
Han gick iväg, baklänges, och hade blicken på mig hela tiden. Han log och vinkade när han åkte iväg och jag kollade när planet lyfte. Det kändes nästan exakt som första gången han åkt iväg från mig. Men denna gång visste jag ju såklart att vi skulle träffas igen. Två månader. Det skulle gå snabbt.

---

Gahhh! Blev astrött i slutet och somnade, haha, så jag glömde typ bort vad jag skrivit och skrev bara det skitsnabbt så att jag kan sova nu! HAHA. :)
Vad tycker ni? Vill helst INTE få dåliga kommentarer då jag inte är på sånt humör..