Plötsligt ringde mobilen och jag plockade upp den ur fickan. Jag kollade på skärmen och svarade direkt när jag såg vem det var..



Det var Justin. Jag tryckte snabbt på "svara".
- Hej det är Claudia, sa jag nervöst. Jag hade ringt Justin men han hade bara ignorerat mig, så jag var väldigt spänd på vad han hade att säga till mig.
- Det är Justin, hörde jag honom mumla.
- Hej..
- Jag tänkte att du kanske ville veta att jag och mitt team kommer att åka härifrån ikväll.. Ja, det var det antar jag..
Jag visste inte vad jag skulle säga.
- Justin? Skojar du? Är du seriös? Ska du bara åka sådär? Vad fan!
- Vadå tror du jag vill stanna i det här jävla landet med en lögnare eller? Med en svikare?
- Vad pratar du om?! Kallar du MIG lögnare? Har du kollat dig själv i spegeln eller?
- Låtsas inte om! Du vet mycket väl vad jag pratar om! Det var inte jag som var otrogen.
- VA?! skrek jag upprört i telefonen. - Otrogen? Vad pratar du om?! Jag tror du allt pratar om dig själv!
- Jaja, skyll ifrån dig, men jag vet vad jag såg. Jag antar att vi ses någon gång i framtiden, eller aldrig. Hejdå, sa han muttert och la på i örat på mig.
Jag stod helt chockad med telefonen vid mitt öra. Jag kunde höra de tomma signalerna. Jag förstod verkligen ingenting, vad pratade han om? Jag satte mig och kollade ut genom fönstret. Det hjälpte mig att tänka. Runt tolvtiden hade Olga kommit förbi och vi hade pratat. Eller, hon pratade och jag lyssnade.

Där, i fönstret, satt jag halva dagen. Nu var klockan ungefär tre och jag hörde hur dörren öppnades på nedervåningen och hur någon började gå upp för trappan. Jag bad till gud att det skulle vara Justin för jag saknade honom så mycket, jag ville bara prata ut, men när dörren öppnades till mitt rum såg jag att det var Jasmine.
- Hej gum.. Vad har hänt?!
- Lång historia.
- Jag har tid. Inte all tid då, men jag har väl någon timma på mig, sa hon och skrattade lite nervöst. 
- Justin, började jag och förklarade allting. Jasmine satt och lyssnade och avbröt mig aldrig. Sedan gav hon mig massor med råd och vi bara pratade. Hon fick mig helt enkelt på bättre humör, fastän jag saknade Justin allt mer och mer.

- Jag måste faktiskt gå nu. Förlåt, men som du kanske vet ska vi åka om några timmar. Jag kommer att sakna dig massor och du får lova att hälsa på mig så hälsar jag på dig! Jag älskar dig! sa hon och kramade om mig länge. - Hejdå, vi syns. Dörren stängdes igen och nu var jag ensam igen. Ensam i fönstret. Jag satt resten av kvällen och gjorde ingenting, bara kollade ut genom fönstret. Var och varannan minut kollade jag på klockan och den gick snabbt. Lite för snabbt.
När klockan var kvart över sex fick jag ett sms ifrån Jasmine. "Vi lyfter nu. Mår du bättre? Ta hand om dig. Älskar dig". Jag svarade inte. Jag bara fortsatte att kolla på klockan och suckade. Om ett par timmar skulle Justin vara på andra sidan jordklotet och vi skulle förmodligen aldrig träffas igen..

Plötsligt hörde jag hur någon började kasta sten på mitt balkongfönster. Jävla ungar, tänkte jag. Det hade hänt många gånger att fönstret spruckit för att de hade kastat sten på det. Jag klev surt upp och öppnade balkongdörren. Men där stod inte några små ungar som sprang iväg, där stod istället Justin med en gitarr. Jag visste inte riktigt hur jag reagerade. För det första, skulle inte han vara på planet? För det andra var det väl att jag fortfarande var sur på honom, men jag saknade honom samtidigt så otroligt mycket.

Han tog upp gitarren och började spela och sjunga "Never Let You Go". Jag började få tårar i ögonen.

- Justin.. vad gör du här? sa jag och ställde mig med överkroppen över balkongräcket.
- Claudia, jag kunde inte åka. Jag måste få vara här ett tag till med dig. Jag skiter i om du har en annan kille, det är dig jag vill ha. Jag ska kämpa för dig och ja.. Jag kunde se hur tårögd han var.
- Annan kille? Vad pratar du om? frågade jag chockat.
- Jag såg dig med den där killen i förrgår.
- Jag såg dig med Ella, min halvsyster, igår. Den där killen råkar vara min bästa vän, sa jag med en irriterad ton.
- Skojar du, hörde jag honom mumla och han slog sig själv med handen på pannan.
Jag log och hoppade försiktigt ner från balkongen och med en duns landade jag på gräset nedanför. Justin gick sakta emot mig och jag emot honom.
- Förlåt, okej? Jag såg dig med honom och du var så glad och jag trodde verkligen att det var din kille. Du såg så lycklig ut.. Förlåt för det där med Ella också, men hon ploppade upp precis när jag sett er och var jätteledsen..
- Förlåt mig med, för att ha fått dig att tro det. Förresten, skäms du för mig?
- Vad får dig att tro det?
- "I'm single and ready to mingle" härmade jag honom.
- Åh, jaha.. Jag trodde du fattade att jag sa så för din egen säkerhet. Scooter och jag vill inte att du ska bli dödshotad och sånt där, så jag sa det för din skull, typ. Såklart jag inte skäms för dig, du är vackrast på jorden.
Han stod nu jättenära mig och tog försiktigt sin hand mot min haka och drog mig mot honom. Sedan möttes vi i en mjuk och lång kyss. Det började regna varmt sommarregn och allt kändes precis så perfekt som det gör i filmer..

Efter en lång tid av kyssande och när vi var helt blöta så gick Justin snabbt in i huset men jag sa att jag bara skulle samla mig lite.
Äntligen började jag känna mig lycklig igen, om ni förstår vad jag menar. Jag kände mig så glad att jag bara ville hoppa upp och ner och skrika, vilket jag nästan gjorde - jag började snurra runt med armarna utåt och jag lät regnet rinna ner för min kropp.
- Gulligt, hörde jag någon säga och jag kollade upp på balkongen där Justin stod och skrattade åt mig. - Kom upp nu så att du inte blir förkyld..

---

Jag försökte få in "riktiga" känslor/ögonblick (alltså så att det ska kännas trovärdigt typ) men det är assvårt. Vad tycker ni?! :)