Den natten spenderade vi på sjukhuset, sovandes i sofforna i väntrummet. Jag var utmattad men hade svårt att sova. Skulle Caitlin klara sig?



Dagarna gick och vi kunde inte göra annat än att vänta på att Caitlin skulle vakna. Hon hade vaknat några gånger, oftast när vi varit i skolan, men hon hade haft så ont att hon somnat nästan direkt igen. Vi visste inte riktigt hur allvarligt det var med henne, men förmodligen hade hon fått en allvarlig hjärnskakning.

Två dagar senare (på sjukhuset, natten)
Jag vaknade mitt i natten. Killarna var inte vakna så jag tog upp mobilen och höll på lite med den.
Vid femtiden vaknade Chaz så jag gick och satte mig bredvid honom och pratade tyst, för att inte väcka de andra. Ungefär trettio minuter senare vaknade Ryan, så det återstod bara att Justin skulle vakna. Jag gick fram till honom och puttade lite försiktigt på honom och han vaknade.
- Hej älskling, hur mår hon? sa han och kysste mig.
- Vet inte, vi ska gå och kolla det nu.
Vi tog våra saker och tog hissen upp till Caitlins rum. Utanför satt inte längre Sandi, Will och Chris, vilket fick oss att bli oroliga, men insåg snabbt att de stod inne i Caitlins rum. Jag kollade försiktigt in i rummet och mötte Caitlins blick. Hon var vaken! Jag fick ett glädjerus genom hela kroppen och hoppade på Justin och kysste honom.
- Hon är äntligen vaken! skrek jag i hans öra och alla killars ansiktsuttrycks blev helt plötsligt jätteglada. Vi kramade om varandra och hoppade upp och ner, och väntade på att vi skulle få gå in till Caitlin.

Efter en stund, som hade känt betydligt längre än tio minuter, kom Sandi och Will ut med ett leénde på läpparna och sa att vi fick gå in till henne. Vi rusade in och omringade hennes säng.
- Hey guys! sa hon hest och tog en tugga av mackan, som hon hade på brickan framför sig.
- Caitlin! skrek vi allihop och kramade om henne hårt.

Vi drog fram ett par stolar som vi ställde runt hennes säng.
- Hur mår du? Vad hände egentligen?
- Jag mår ganska bra, har ont i huvudet, armen och benet men annars bra. Jag vet inte, jag skulle hem till Ryan och när jag körde så blev bilen träffad i sidan av en annan bil och .. jag vet inte.
- Vi har varit så oroliga! sa Justin och kramade om henne.
- Verkligen. Jag har inte kunnat sova på hela natten, sa Chaz och jag instämde.

Vi satt och snackade med Caitlin ett tag så bad läkaren oss att gå ut, då Caitlins tillstånd kunde försämras. Hon hade tydligen fått en ganska allvarlig hjärnskakning, men det var inte livshotande. Skönt det.

Tre dagar senare:
- Caitlin! Jävla segis! Kommer du snart? ropade jag och jag kunde höra hur hon skrattade.
- Jajaja, jag kommer nu! sa hon och kom hoppandes på sina kryckor. Hon hade nämligen brytit ena benet och fått en spricka i höften, så hon var tvungen att ha de.
- Ska vi åka? sa jag och tog upp bilnycklarna.
- Yes. Jag är redo. Let's go!
Vi gick ut till bilen där Justin väntade på oss. Han hade lovat att skjutsa oss vart vi än ville, och nu skulle vi utnyttja den makten.

- Vart ska ni damer idag då? sa han och kysste mig.
- Stan. Kör dit nu! suckade Caitlin och skrattade.

Vi gick runt i stan och shoppade litegrann, fast inte så mycket då Caitlin inte orkade. Vi tog även en fika innan i vi bestämde oss för att åka vidare.
- Betjänt! skrek Caitlin det högsta hon kunde och kollade på mig. Vi började asgarva. - Åk till stallet!
- Ska bli, svarade Justin och startade bilen.

Vi var framme vid stallet hjälpte jag och Justin Caitlin ut ur bilen och vidare till stallet. Eftersom Caitlin inte kunde rida var jag tvungen att hjälpa henne med det, och det skulle jag vara tvungen att göra ett tag framöver. Men det var inget jag hade något emot.

Senare på kvällen bestämde vi oss för att Caitlin skulle sova över hos mig, vilket hon gjorde. Vi hade en typisk tjejkväll med massor av prat, skönhet och onyttiga saker!
Nästa dag var det skola och vi klev upp tidigt och gjorde iordning oss. Jag hjälpte Caitlin att sätta på en plastpåse över hennes ben så att hon kunde duscha. När vi var klara skjutsade pappa oss till skolan där vi även mötte upp killarna.

- Hey beautiful, sa Justin och kysste mig.
- Justin! pep jag. - Hej på dig med, haha.
- Du är konstig, men det är därför jag älskar dig, sa han och kramade om mig.

Vi tog våra saker och gick till första lektionen. Resten av skoldagen var som vanlig. Tråkig och lite för lång!
Efter att jag genomlidit sista lektionen, som varit en privatlektion i matte, gick jag tillbaka till skåpen. Det var helt dött och inga var där. Kul. Jag som hade trott att jag skulle åka hem med Justin och de andra.
Jag öppnade mitt skåp och la in böckerna och tog ut min väska. Jag stängde skåpet och vände mig om. Där stod Nathalie. Jag försökte inte bry mig om henne utan gick bara därifrån.
- Hörru, du kan inte bara gå ifrån om jag står här? sa hon och la handen på min axel.
- Nähä, varför inte? Du äger inte det här stället.
- Nej, kanske inte. Men jag har varit här längre än dig.
- Jaha, okej?
- Och jag äger Justin. Så backa bort från honom.
- Snälla, ge dig. Du är bara pinsam?
- Jag, pinsam? Det är väl snarare du som är pinsam som tror att han vill ha ett fetto som dig när jag och andra snyggingar finns här.

Plötsligt kom Justin upp bakom mig.
- Är det något problem här? sa han och la armen om min midja. Nathalie började direkt se osäker ut.
- Justin, det spelar ingen roll. Jag orkar inte med hennes skitsnack.
- Nathalie, kan du komma en stund? sa Justin och gick iväg med Justin.
Jag stod och iaktog vad de gjorde och jag kunde höra hur upprörd han lät. Jag tror tillochmed att jag kunde höra hur han skrek på henne.
Efter en liten stund gick Nathalie iväg och Justin tog upp sin mobil. Efter att ha pratat i den i ungefär fem minuter kom han fram till mig och kysste mig.

- Sådär, nu är allt klart. Nu ska du aldrig behöva bry dig om henne igen, sa han och log.
- Vad gjorde du?
- Skällde ut henne. Förklarade att det var du och jag, och att hon inte ens ska tro att jag vill ha henne. Att hon ska växa upp, sluta kalla dig saker, sluta stalka mig och ja.. ge upp på mig bara. Hon måste förstå att det är dig jag vill ha. Och jag tog bort henne. Eller jag menar, hon ska inte sjunga Overboard längre. Jag ska försöka fixa tillbaka Jasmine.
- Gjorde du det? För mig?
- För oss, sa han och vi kysstes.

---

Jag har varit trött idag och är sjuk, så därför får ni ursäkta att episoderna blivit så dåliga. Jag vet inte om det bara är jag, men jag känner verkligen att de har varit skitdåliga idag (nästan pinsamt dåliga). och det där med Caitlin kom jag på medans jag skrev, därför blev det inte så bra. Ville bara att någon skulle hända liksom!

Jaja, förlåt iaf :)