- Justin! Vad har hänt? sa jag upprört och sprang fram till honom. Han svarade inte utan la bara huvudet på min axel. - Justin. Svara. Vad har hänt?
- Caitlin har varit med om en bilolycka, mumlade han och tårarna började rinna på oss alla. Menade han allvar?



- Va?
- Hon skulle köra hit men krockade med en annan bil som körde rakt in i henne och.. Jag vet inte.

Vi stod och kramades och bara grät ganska länge. 
- Vi kanske borde åka till sjukhuset? sa Chaz ganska tyst efter ett tag. Även han, som alltid var så glad och sprallig, var helt rödögd och grät massor.
- Mhm, mumlade både jag och Justin och vi gick ut och satte oss i bilen. Chaz fick köra eftersom vi båda tyckte att Justin inte var i läget att köra en bil.

Efter tio minuter var vi framme vid ett stort sjukhus. Vi gick fram till receptionen.
- Vad kan jag hjälpa er med?
- Beadles, Caitlin Beadles, sa jag och kvinnan gav mig ett papper.
- Rum fyra, tredje våningen.

Vi sprang iväg mot hissen och åkte upp mot våningen. Sedan fortsatte vi springa mot det fjärde rummet men stannade utanför rummet. Där satt Sandi och Will, Caitlins föräldrar, och grät. Bredvid de satt Christian och gjorde detsamma.
- Ni kan gå in, sa Sandi medans hon grät och vi gick allihop in.

Vi gick nervöst in i rummet och fick se Caitlin ligga där. Hon låg helt stilla och nerbäddad i den stora sängen. Jag mumlade hennes namn men fick inget svar.
Vi stod och kollade på Caitlin ett tag innan vi gick och satte oss på stolarna längst ner i rummet.

Jag visste att både Chaz och Justin hade känt Caitlin längre än vad jag gjort, men hon betydde ändå massor för mig. Jag sneglade på Justin och han satt bara och grät, och Chaz gjorde detsamma. Jag la försiktigt min hand på Justins och han vände sig om och log mot mig.
Efter att vi suttit där i två timmar och bara kollat på Caitlin, utan några läkarbesked, så hade ingenting förändrats. Hon hade inte visat några tecken på att hon var närvarande.
Jag började känna mig ganska trött så jag la huvudet på Justins axel och han kysste min panna.

- Du ser hur jag reagerar när hon ligger såhär och hon är ändå min bästa vän. Jag skulle inte kunna leva om det här hände dig, mumlade han i mitt öra och jag kollade upp på honom och kysste honom.
- Jag älskar dig, sa jag.
- Jag älskar dig också.
- Vi får bara be och hoppas att allt blir bra, sa Chaz. Jag kollade förvånat på honom och han satt och kollade ner i marken. Jag hade nästan glömt bort att han var där. Han brukade alltid synas och höras, men nu var han så tyst.
- Jag antar det, sa Justin och jag i mun på varandra och jag pussade honom på munnen.
- Är ni tillsammans? sa Chaz och log ett snett leénde.
- Heh, japp.
- Jag visste det.. Gulligt.

- Förresten, vart är Ryan? frågade jag efter ett tag och kollade runt i rummen. Han hade ju åkt för att hämta Caitlin. Vart var han? - Nej, mimade jag plötsligt tyst.
- Vad?
Jag kände hur tårarna började rinna allt mer och mer och mer.
- Ryan hade åkt för att hämta Caitlin och han krockade väl också då? Nej.. Det får bara inte ha hänt.
Justin kramade om mig hårt.
- Han är min bästavän. Inte han också!

Sandi kom in i rummet.
- Jag hörde att ni pratade om Ryan och han är nere i kafeterian. Han krockade inte..  En stor lättnad.
Jag pustade ut och slutade gråta, men kollade snabbt över på Caitlin och började gråta igen. Varför?
- Kom, vi går ner till kafeterian, sa Chaz och vi ställde oss upp.
- Vi berättar om något händer, sa Sandi och kramade om Justin.

Vi gick sakta och tyst ner till kafeterian och där satt Ryan, lika ledsen som oss andra. Jag sprang emot honom och kramade honom länge. Vi satte oss ner vid samma bord.
- Vad hände egentligen? frågade Justin tyst efter ett tag.
- Jag vet inte, jag var inte där. Jag skulle åka hem till henne men då hade det hänt och jag fick följa med hit och.. Förlåt för att jag inte ringde.

Den natten spenderade vi på sjukhuset, sovandes i sofforna i väntrummet. Jag var utmattad men hade svårt att sova. Skulle Caitlin klara sig?

---

Jag läste den här episoden i efterhand (typ en timme efter jag skrivit den) och herregud vad den var dålig? Ni behöver inte ens kommentera.