- Hon har flyttat hit.
Var han seriös? Mitt hjärta hoppade till av glädje men förstördes samtidigt i hundra bitar.
- Eh, okej. Jag måste dra, vi ses, sa jag och gick in i köket, hämtade Nathalie och drog därifrån.



Jag gick in i bilen och stängde dörren med en smäll. Nathalie satte sig bredvid mig och jag började köra iväg.
- Förlåt, men det hände en sak och jag kunde bara inte stanna.
- Eh, okej? Kan du släppa av mig här? sa hon irriterat och gick ut genom dörren. - Vi ses imorgon. Hon log lite smått och stängde dörren.
Efter att ha kört runt en stund stannade jag vid mitt hus, men bestämde mig för att fortsätta köra runt ett tag. Jag orkade inte gå hem och få massa frågor av mamma.

Claudias perspektiv:
Jag satt fortfarande kvar på stenmuren som jag suttit på enda sen jag gått ut ifrån Ryans hus. När jag suttit där i femton minuter tog jag upp mobilen och såg att jag fått två SMS. Ett ifrån Justin och ett ifrån Ryan. Jag raderade smset ifrån Justin och klickade upp det ifrån Ryan istället.
*Alla har gått, vi måste prata. Snälla kom in igen, jag vet att du sitter där ute*
Jag kollade på smset och satt kvar ett litet tag till innan jag gick mot hans hus igen. Direkt när jag kom in genom dörren flög han på mig och kramade om mig.
- Tjejen, varför så ledsen? sa han och torkade bort mina tårar. - Vad fan hände där inne?
- Lång historia.
- Förlåt, men jag ville bara överraska dig. Jag trodde du var hans största fan men det verkade inte riktigt som det?
- Lång historia, som sagt.
Vi gick ut till hans pool och jag satte mig och doppade fötterna i vattnet.
- Berätta, sa han och la sin hand på min.
- Okej, sa jag och berättade litegrann. Inte allt i detalj, men det viktigaste som att han helt plötsligt slutat svara på mina SMS och att vårat förhållande runnit ut i sanden. Det var inte bara Justins fel, men jag ville skylla mycket på honom.

- Varför har du inte sagt något? Det här hände ju typ när jag var i Sverige?
- För att, jag vet inte. Jag kan inte säga det till vem som helst! Det är bara Olga som vet, sa jag och började gråta ännu mera. Nu började jag sakna henne mer, smart.
- Förlåt iallafall. Detta kanske inte är vad du vill veta, men vi börjar skolan imorgon och han går i samma klass som oss. Men det kommer att gå bra. Han log mot mig och bara det lilla leéndet fick mig att må mycket bättre.
- Usch, jaja. Jag menar, jag är inte sur på honom, eller jo. Eller nej.. Jag var ju liksom glad för att flytta hit och äntligen få träffa honom, men samtidigt inte. Speciellt inte när han är med den där bitchen!
- Jag förstår och allt kommer att bli bra, jag lovar. Vi kramades och jag gick hem.

Justins perspektiv:
Jag bestämde mig för att leta upp Ryan och prata med honom, så jag gick ner till hans hus och knackade på men ingen öppnade. Jag hoppade över stenmuren och bestämde mig för att istället ta bakvägen, men stannade snabbt då jag fick se Claudia sitta där. Det som fick mig att stanna var väl att Ryan hade armen runt om henne och lutade huvudet mot hennes huvud. Hur kunde hon ha rätt att vara så sur på mig när hon själv hade något på gång med min bästa vän?

Nästa dag, Claudias perspektiv:
Jag vaknade tidigt på morgonen och masade mig upp ur sängen. Jag gick direkt in i duschen och därefter fönade jag håret och plattade ner det.
Jag gick in i min gigantiska garderob och valde ett par jeans, en skjorta och lite smycken och satte på mig det. Jag gick ner till ner pappa och mamma i köket, där de båda satt och åt frukost, och började göra iordning en macka.
- Jag äter på rummet, sa jag och gick upp för trappan och in i rummet. Jag åt snabbt upp mackan och sminkade mig innan det var dags att gå.

Jag gick ut och ställde mig vid trottoaren. Något som var nytt med USA var ju att det fanns skolbusser, och inte som i Sverige där vi gick eller åkte tunnelbana till skolan.. Bussen kom inte så jag tog upp mobilen och smsade Olga. Hon undrade hur jag mådde och jag kan ju inte påstå att jag mådde prima, men jag var glad att jag hade Ryan här. Annars hade jag nog inte överlevt.
Bussen kom efter ett tag och jag klev på den. Det var som i en typisk amerikansk film, när jag klev på. Jag hade ingen aning om vart jag skulle sitta. Jag var den nya tjejen som alla pratade och kollade snett på, kul! Jag kände mig som värsta mobboffret när jag nervöst gick ner för gången och letade efter någon att sitta bredvid. Jag hittade varken Caitlin, Chris, Ryan eller Chaz. Vart var de? Jag suckade och satte mig i hörnet, längst bak. Plötsligt såg jag hur någon böjde sig bakåt och skrattade, och vem var det? Jo, ingen mindre än tjejen som varit med Justin igår. Jag suckade återigen, stoppade in hörlurarna i öronen och höjde musiken rejält. Med musiken på kunde jag bara försvinna en stund, vilket jag verkligen ville göra nu.

Ungefär tjugo minuter senare var vi framme vid en stor byggnad och alla elever klev av, och jag var såklart sist med att göra det. Jag kollade mig förvirrat runt och helt plötsligt kom en tjej fram till mig.
- Hej, behöver du hjälp? Du är väl ny?
- Ja, det är jag. Och ja, det skulle jag verkligen uppskatta. Vet du vart rektorns.. ställe.. ligger?
- Där borta, gå in där, sa hon och pekade på en av dörrarna. - Första dörren till vänster. Vi ses!
- Tack så mycket, och ja det gör vi väl, sa jag och tjejen försvann.
Jag plockade upp min väska ifrån marken och tog den över axeln istället, och började gå mot rektorn. Väl där fick jag klassinformation, schemat, lappar, några böcker och lite annat. Jag gick iväg till vart han sagt att jag skulle ha skåp, låste in mina grejer och gick till lektionen. Påväg dit stirrade folk som galningar. Gud vad jag hatade att vara den nya tjejen!

Efter att ha virrat runt i halva skolan hittade jag tillslut till rätt klassrum. Det knepiga var väl att jag var sen. Jag knackade lite lätt på dörren och öppnade den. Läraren kollade strängt men frågandes på mig.
- Öhm, jag är den nya eleven.. sa jag och kände hur allas blickar drogs mot mig.
- Välkommen .. sa läraren och började bläddra i papprerna. - Välkommen Claudia! Vill du berätta lite om dig själv?
Måste jag?
- Ehm, visst, sa jag.
- Kom och ställ dig framför klassen!
Jag suckade lite och gjorde som hon sa.
- Jag heter alltså Claudia och är femton år, ifrån Sverige och ja, det är allt.
- Nejdå, berätta mer! Någon i klassen kanske inte vet vart Sverige ligger? Vad är din hobby?
- I Europa och jag rider, har tre hästar. Kan jag sätta mig nu? sa jag och kollade på henne. Hon nickade och jag såg en ledig plats bredvid en tjej så jag gick och satte mig där. När jag kollade närmre såg jag att det var samma tjej som jag mött imorse, så jag mimade "hej" till henne. Lektionen sattes igång.

Vid lunch gick jag med mina nya kompisar - två killar vid namn Erik och Markus - och två tjejer som hette Alicia, tjejen jag mött imorse, och en annan som hette Melody. De var de enda jag klickat med, eller rättare sagt de enda som vågat bryta trenden "var inte med den nya tjejen".
Vi hade nu nästa lektion om mindre än fem minuter så vi skyndade dit och gick in och satte oss i klassrummet. Precis när lektionen började kunde vi höra högtalaren som började brusa. "Claudia Freeman i klass 8C, kom genast ner till rektorn" kunde vi höra och alla i klassen började skrika saker som "lycka till" och så vidare. Jag ställde mig nervöst upp, tog väskan och böckerna och gick ner dit.

---

Kanske lite tråkigt kapitel, men vad tycker ni? Vad kommer rektorn att säga?!  

Sorry, har nästan skrivit klart ett kapitel till men det strulade och allt raderades, så slutet fattas på det kapitlet. Ni får det imorgon istället! Btw, ni vill att de ska bli tillsammans igen.. vänta, är allt jag har att säga ;)