Me Plus You - Kapitel 104

Jag sneglade mot Justin och han såg riktigt chockad, rädd och ledsen ut. Han var påväg att hoppa ner från läktarkanten men jag stoppade honom. 
- Nej Justin. Du är inte hästvan. Det kan bara bli värre då. Lita på mig. Jag hoppar ner, okej?
Jag kollade snabbt på Claudia och hon hade fortfarande inte rest på sig. Jag kände hur det stack till. Varför hade hon inte vaknat? Jag kollade tillbaka på Justin och han nickade. Han hade tårar i ögonen. Jag hoppade ner från läktarkanten och sprang fram till Claudia.



Caitlins perspektiv:
Patricia satt på knä bredvid Claudia och höll i hennes hand, medans mamma fångade in Destiny. Claudia rörde inte på sig. Jag var inte ens säker på att hon andades. Jag satte mig bredvid Patricia och började knäppa upp Claudias säkerhetsväst. Ambulanspersonelen från ambulansen som alltid är med på tävlingarna för säkerhetens skull, sprang fram med sina väskor.

- Är hon vaken? Vad hände? sa killen från ambulansen och satte sig ner. Jag kollade på Patricia men hon satt bara och grät, höll Claudias hand och smekte hennes kind.
- Hon fick hästen över sig, och sen tror jag att hon fick en bom ner på bröstet också. Hästen trampade även på hennes arm och eh.. Hon landade på huvudet, tror jag! sa jag och kollade på honom. Han log lite smått innan han började rota i väskan och ropade på sina kollegor. De kom springandes med en bår och lyfte försiktigt upp Claudia på den. De satte på henne en syrgasmask och sprang iväg med henne. Jag satt kvar och såg hur killen från personelen som varit först med att springa fram också satt kvar, framför mig. Jag såg att han pratade med mig, men jag var helt borta. Jag hörde inte ett ord av vad han sa. Jag blinkade till några gånger och såg att han petade lite försiktigt på mig.

- Tjejen, hallå? Hur mår du?
- Öh, bara lite chockad, sa jag och ställde mig upp försiktigt. Han kollade på mig och log. Jag såg nu också att Justin, Chaz, Ryan och Chris stod bredvid mig. Justin grät och de andra såg bara riktigt.. chockade och rädda ut.

Justins perspektiv:
Det kommer bli bra. Hon har förmodligen bara brytit armen och hon åkte säkert bara in till sjukhuset för säkerhets skull. Det var inget allvarligt, försökte jag intala mig själv. Men ärligt talat så visste jag inte hur det var med henne. Hon fick en häst över sig. En häst som väger över 800 kg. Hur skulle det kunna vara bra? Det är inte bra på något sätt.
Det fanns inte ord som beskrev vad jag kände när jag såg Claudia ligga där. Det såg inte ut som om hon andades och det kändes som om det inte fanns några tecken på att hon levde.

Vi hoppade ner från läktaren när de hade fångat in Destiny och bärt bort Claudia på en bår. Vi ställde oss bredvid Caitlin. Hon grät inte, men det var något med henne.. Hon såg chockad ut.

- Är ni också vänner? Vill ni åka med i ambulansen? frågade ambulansmannen. Caitlin skakade på huvudet och han gick därifrån. Hon vände sig om och jag såg att hon hade börjat gråta. Ryan gick fram och kramade om henne.
- Varför sa du nej? frågade han henne.
- Varken du eller jag skulle klara av att se henne sådär. Hon visar inget tecken på att hon lever, att hon finns där. Jag vill inte heller att Justin ska behöva se det, sa hon tyst men jag hörde det ändå. Det högg till i hjärtat när hon sa så, men hon hade rätt.

Jag kände hur någon drog lite i min tröja. Jag vände mig om och där stod Chaz.
- Vi åker efter ambulansen, sa han och jag nickade. Vi gick allihop ut till min bil. Ryan hoppade in i framsätet och han fick köra. Vi körde snabbt iväg till sjukhuset och sprang upp till rummet där Claudia skulle ligga.

Caitlins perspektiv:
Carl och Patricia satt utanför. De båda satt med huvuderna nedböjda och jag kunde se att de grät. Jag, med Justin på min ena sida och Ryan på den andra, och Chaz och Christian bakom oss, gick sakta fram och ställde oss framför de.

- Caitlin, Justin, sa Patricia och jag såg att hon pressade fram ett leénde. - och Christian, Chaz, Ryan!
- Hur är det med henne? frågade Chris.
- Inte bra. Läget är.. Det finns en risk för allt nu.
Jag kände hur jag fick en stor klump i magen och en spykänsla. Inte hade jag trott att det var så illa! Jag sneglade på Justin och han kollade ner i marken. Jag tog hans hand och kramade om den hårt.
- Ni kan väl gå och sätta er i väntrummet? Vi meddelar om något händer, sa Carl.

Jag nickade och killarna satte sig på exakt samma stolar som de suttit på när jag låg här. Det var nämligen samma sjukhus. Vi satt under tystnad i säkert över en timme, tills en läkare kom.

- Hej, ni är Claudias vänner va? Får jag slå mig ner?
Jag nickade lite försiktigt och han satte sig på en stol, framför oss alla.
- Hur är det med henne? Vad har hänt? frågade Chaz. Jag kollade på honom och såg att både han och Ryan grät.
- Läget är kritiskt, men vi gör allt vi kan. Hon har en punkterad lunga, brytet revben, bryten arm och fot. Det finns en risk till hjärnskada också, eftersom att hon landade på huvudet.
Jag bara kollade på doktorn. Menade han allvar? Jag visste inte riktigt hur jag skulle säga eller reagera. Jag kände att någon nästan klämde sönder min hand. Jag vände mig mot Justin och han satt nerböjd. Ena handen på pannan och andra i min hand. Jag drog blicken från honom och kollade på doktorn igen.
- Vi gör allt vi kan och vi meddelar er när något händer, sa han och reste sig upp.
Många vill att den här novellen ska sluta snart, så jag ska försöka skriva klart den (senast) till den här veckan som kommer, och sedan kommer den nya novellen!

Kommentarer
Postat av: Anonym

asbra !!!!

2011-03-05 @ 14:33:05
Postat av: Madde

Awesome girl! More!

2011-03-06 @ 10:42:44
Postat av: Anonym

MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER!!!!!

KAN INTE VÄNTA MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER!!!!!!!!!!!!!111

2011-03-06 @ 11:04:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0