Jag rotade igenom garderoben. Något fint, men bekvämt. Vad kunde det vara? Jag hade inte med mig mycket kläder och speciellt inget "fint"! Vad hade Justin tänkt att jag skulle ta? Efter ett tags letande så hittade jag en klänning i Olgas garderob. Det var en väldigt enkel vit klänning, men VÄLDIGT fin. Jag satte på mig den och kollade mig i spegeln en sista gång innan jag behövde gå. Inte för att skryta, men jag såg väldigt snygg ut idag!

JUSTINS PERSPEKTIV:
Jag kollade på klockan. Kvar över sju. Varför kom hon inte?
- Kenny, du.. Tror du att hon kommer att komma? frågade jag Kenny som stod bredvid mig.
- Justin, kolla där, svarade han och pekade.
Där, en bit bort, kom hon gående. Så vacker. Hon hade på sig en otroligt fin klänning som satt jättebra på henne. Hon närmade sig mig.
- Kenny, du måste dra! Jag fixar det här nu, men tack för all hjälp. Vi ses sen! viskade jag till Kenny och han gick därifrån.

Nu stod hon i princip framför mig. Hennes hår, hennes smink, hennes klänning.. hela hon.. var perfekt.
- Wow. Jag vet inte ens vad jag ska säga. Du är perfekt.
- Du ser inte heller så dålig ut, sa hon och jag drog henne intill mig. Vi kramades länge och jag borrade in näsan i hennes hår.
- Ska vi äta? frågade jag. Hon nickade och följde efter mig. Vi måste gå en bit bort, men jag hoppas att du gillar det.

CLAUDIAS PERSPEKTIV:
Justin tog min hand och jag följde efter honom. Vi gick en bit på stranden och bara det var hur fint som helst.. Det var inte en enda människa där, solen höll på att gå ner och allt var bara så fint. Justin puttade till mig lite i sidan.
- Baby, vi är framme nu.. sa han och jag slet min blick från havet och kollade dit han pekade istället.
Då kunde jag se massor av träd, pyntade med jättefina ljuslyktor och mitt i alltihopa så stod det ett bord, med romantisk dukning. 
- Gud, Justin.. Du hade inte behövt göra det här..
- Tycker du att det är fint? frågade han lite nervöst.
- Fint? Det är .. helt underbart. Alldelles perfekt, svarade jag och kysste honom.
Det fanns verkligen inte ord som kunde beskriva hur fint det var. Bordet stod en bit utanför resturangens terass, nästan precis vid havet och alla andra bord, som förmodligen brukade vara fulla vid den här tiden, var tomma. Det var bara vi och några i personalen där.
Justin följde mig fram till bordet och drog ut min stol innan han själv satte sig. En man från resturangs-personalen kom fram till vårt bord och gav oss menyerna.

JUSTINS PERSPEKTIV:
- Jag vet inte om jag sa det förut, men du är verkligen jättejättefin ikväll. 
Claudia började rodna.
- Du är finare, svarade hon.
Vi bläddrade lite fram och tillbaka i menyerna och jag hade bestämt mig för vad jag ville ha.
- Vet du vad du vill ha? frågade jag henne.
- Njea, det finns så mycket att välja på! Kan inte du beställa åt oss?
Jag nickade och gjorde ett tecken med handen på att kyparen skulle komma tillbaka. Jag var lite tveksam på vad hon gillade men jag tog det som jag bestämt att jag skulle ha tagit från början - Pasta Bolognese - för det gillar ju de flesta. 

Jag satt och bara kollade på henne. Hon var så fin idag. Hon var alltid superfin, men idag var det något speciellt med henne..
- Justin? Det är lite läskigt att du stirrar sådär hela tiden.. sa Claudia och log lite smått.
- Förlåt, men du är så fin. Jag kan inte undgå att stirra på dig, svarade jag och log tillbaka.
Efter en stund så kom maten in och den var väldigt god. Vi satt och pratade och sedan beställde vi efterätt och stora glasskulor i glas kom ut.
Vi började vräka i oss och det slutade med att vi båda hade glass runt hela munnen!
- HAHA! Du ska bara veta hur du ser ut just nu, Justin.. Hahaha! 
- Ska du säga?! Hon började slicka sig om munnen. Nej, vänta, jag kan hjälpa dig.. sa jag.
Jag närmade mig henne och började pussa bort glassen runt hennes mun. Precis då såg vi en kamerablixt.

---

Hehe, slut på fantasi! Nej men jag improviserade lite i slutet, därför blev den inte så bra.